Sigfried
Kissen föddes i november 1987 och vi fick honom lagom till min 5 års dag. Han var en parningskattunge och mina kusiner ägde pappan. Kissen var lite försiktig till en början och vi barn var på honom hela tiden. När vi köpte King 1990 var Kissen helt galen. Hund och katt slogs så fort de såg varandra. Kissen gömde sig mest under sängen och rev mot allt han såg. När King försvann 1994, fick vi se en mer social sida av Kissen. På bara några år blev han väldigt trevlig och gosig. Sedan dess har Kissen gått bra och kännt sig trygg med alla hundar. Chenin är den femte hunden i hemmet för Kissen och förstås en hund som sätter hans tålamod på prov. Favoriten är helt klart Lazy som Kissen ofta stryker sig runt när hon står och dricker. De senaste året har Kissen snabbt blivit väldigt gammal. Han rör sig mindre och gör egentligen inget mer än sover, äter, dricker och spinner när han blir klappad. De senaste året har han varit borta mer än en natt vid tre tillfällen. Han som aldrig brukar gå längre än runt tomten har säkert blivit förvirrad. Igår hittade vi honom på grannens veranda. Tyvärr verkar han inte må helt bra och det är nog dags för honom att gå vidare. Vi fick 21 år med honom och det kan nog inte de perserkatter som föds nuförtiden matcha. Vid annat tillfälle ska jag sparka lite på perseraveln, men inte idag.