Betyg:
Platsliggning 9 – dk (vi var fyra i gruppen varav två hade dk men inte jag – tror betyget var rätt men inte kommentaren, snarare åt hon bajs)
Fotgående 10
Läggande 8
Inkallning 10
Rutan 8,5 (luktade efter bajs i rutan)
Apportering 9 – ljud (kampmorr i gripandet)
Hopp-sitt-hopp 10
Fjärr 6 (satte sig ej på andra uppsättandet och ställde sig efter dk innan hon satte sig)
Helhet 9

Det kändes väldigt bra men nervöst. Ny klass, orolig för rutan, orolig för bajsätande och nervös över Sylvia som domare. Jag blev ännu mer nervös när alla hundar gick med riktigt fin attityd och vi var näst sist ut. Men Choice var stabil och glad. Vi kom till och med tvåa vilket kändes extra bra i ett startfält där Sylvia sa att det var genomgående fin attityd även om det blev missar och att det var det bästa startfält hon dömt.

En trevlig dag dessutom med god support från Malin, Lisa, Anna, Sofie och Johan. Anna och Sofie var bakis men pallrade sig ändå dit. Tacksamt stöd! Mysigt att sitta i cafeet med hundarna och ha finaste utsikten över ridhuset. Chenin lyckades börja löpa till råga på det, röda prickar på golvet.

Chenin fick göra lite småsaker sedan blev det en sväng på fälten.

Ikväll väntar semifinal i Amerikansk fotboll.

Hebbe och jag kollade sedan på film och hade en lugn hemmakväll.

Enda normala arbetsdagen blev fredagen men då var jag ändå slut på kvällen. Jag släpade mig runt Råsta med hundarna lösa för att inte halka och slå ihjäl mig. Chenin sprang alldeles för mycket för att det ska vara bra för henne. Hon var stökigare än stökigast och jagade harar, rullade sig, sprang på isen, galopperade runt m m. Hon kämpar hårt för att ge mig en hjärtattack snart. Men hon var väl extra lycklig för att jag var med dem.

Efteråt blev det lite lydnadsträning på en ny liten och enslig parkering i industriområdet. Jag kedjade 5 moment på rad och därefter kedjade jag alla moment två-och-två och fick då möjlighet att belöna alla moment. Därefter småpysslade jag med alla moment. Det kändes skitbra efter flera dagars uppehåll. Chenin fick köra lite också men jag blir lite orolig för henne. Hon verkar småhalt och det är halt ute. Ingen bra kombination.

Jag kom hem, åt mat med Hebbe, såg på film och somnade ett par timmar. Vid midnatt ringde kollegorna och ville att jag skulle göra dem sällskap hemma hos Anders. Jag tog bil och hundar och dök upp där. Tyvärr har Chenin blivit svår att ha med på fest efter juldagen och nyår. Hon är glad i alla men uppstressad över musik i kombination med högljudda fulla röster. Knasfia! Hon är ju uppväxt på efterfest. Vi var i alla fall där ett tag och till slut somnade hon i Anders säng. Inte förrän halv fem på natten kom vi hem, lagom trötta.

Promenad med Michaela i Ulriksdal på förmiddagen.

Tacomiddag hos Kim och Annica med Yvonne, god efterrätt och spel. Sedan lång väntan på jobbigt tolvslag framför brasan.

På fredagen blev det tidig uppstigning för besök hos barnmorskan. Järnvärdena är tyvärr sämre än någonsin. Konstigt när jag mår så bra och har blivit av med huvudvärken. I övrigt ser allt bra ut i alla fall. Senaste veckorna sparkar det hårt precis hela tiden. Jag ser hur magen buktar hela tiden. Tydligen ligger hon väldigt långt fram.

Efteråt for jag till Kista för att lägga spår till tjejerna. Tråkigt att göra det själv. Chenin gick superbra utan konstigheter 350 m. Sedan lite godislet innan vi hade en diskussion om hur man inte vrålar i bilen och försöker kasta sig fram när det är Choices tur.

Choice gick taggat och bra 560 m men missade pinnar och kom av sig när hon såg två rådjur i spåret. Jag selade av och la henne och fick till slut framdrag som ingenting hade hänt.

Jag tappade mobilen i spåret och fick åka hem för att få hjälp. Micke och Aspen hälsade på och kollade på lägenheten. Hebbe satte sedan igång find my iphone och det gick smidigt att få rätt på deb. Sedan blev det shopping i Kista. Ordnade mitt klockbatteri, använde mitt presentkort på Glitter och köpte tre par byxor, en tröja och en klänning. Lunchintag och fika med hundarna i packat Kista centrum.

Promenad, besök av Kena och sedan sömn.

På kvällen tog jag mig i kragen och begav mig ut i regnet med träningssakerna så vi skulle få något vettigt gjort. Jag är så fruktansvärt trött på kvällarna och känner mig sänkt, lat och seg men tävling väntar så nu får det vara slutslarvat med tid.

Lydnaden gick lite blandat. Choice jobbade städat och fint men på vissa moment hade jag hellre haft henne överladdad. Jag började med att kedja från början och belöna inkallningen. Sedan blev det rutan och apportering. Chenin fick köra ett pass emellan med lite slalom, back, tandvisning, rutan, apportering med fokus på fasthållning vid sidan. Sedan petade jag i detaljer med Choice. Jag ställde om rutan och skickade. När hon visste var targeten var skickade jag på långt håll. Det kändes ändå lite svajigt. Vi fokuserade på stadga i stoppet i rutan och poletten föll ner. Så blev det pet i läggandet för att få till snabbheten. Lite stegförflyttningsträning. Och mycket fjärr. Jag kommer aldrig få ett läggande bakåt från stå…men vi kämpar på. Lite dubbelträning med hundarna för att träna stopp.

På hemvägen försökte en gubbe förgylla min tillvaro med sin ilskna bostonterrier. Choice flirtar ju med allt smått så hon fick nosa lite på den. Chenin höll jag undan. Bostonterriern som blockerade hela promenadvägen fräste surt mot Choice. Jag höll in mina och försökte visa att jag ville förbi. Gubben pratade om att hans hund kunde vara lite grinig när hon löpte. Jag sa att mina inte gillade tikar alls och försökte hitta ett kryphål men terriern stod i sitt flexikoppel och hade stort spannrum. Emellan hennes utfall mot oss sa jag vänligt ”nu får du flytta på dig så vi kommer fram” till tiken. Gubben gjorde ingen ansats så jag tog in mina och gick en lång omväg över gräsplanen för att komma förbi med bestämda steg (såklart lite småirriterad).

Gubben, som nu blivit sur av någon okänd anledning: ”Vet du inte att man inte får vara med hundarna på grusplan?”
Jag: ”Jaha, jag såg ingen förbudsskylt”
Gubben, som gestikulerar med fingret mot huvudet: ”Det fattar väl alla även om det inte sitter någon skylt…”
och fortsätter: ”planen är ju till för barnen”
Jag: ”Det var inga barn där och jag flyttar mig ju om det kommer någon”
Gubben: ”Ja, men hundarna kissar ju och bajsar på planen”
Jag: ”Nej, mina är rastade innan och jag låter dem aldrig rasta sig inne på planen”
Gubben: ”Du får i alla fall vara nån annanstans”
Jag: ”Vardå?”
Gubben: ”Det bryr jag mig inte, men inte här!”
Jag: ”Sköt ditt liv så sköter jag mitt”
Gubben: ”Jag bor faktiskt här” (som om inte jag gör det…)

Konstigt, han var nämligen inte arg förrän han märkte att hundarna inte skulle få hälsa. Han hade sett oss träna på grusplanen innan och sa ingenting om det då. Hundägare är verkligen värsta sortens människor…