Lazy
7 september 2010
Nu är hon borta, min älskade nallebjörn som jag haft i 13 år. Beslutet var mitt eftersom föräldrarna åkte till Ungern i morse. Jag är förstås helt tröstlös. Hur fan kan det vara så jobbigt? Jag visste ju att det skulle komma snart. Hur jag än gör känner jag mig som en svikare. Att ha henne kvar är djurplågeri men att ta bort henne gör ännu mer ont och känns som ett väldigt stort svek mot henne. Jag ville vänta, trots punkterat öga och iris som hänger ut, men Annica sa till mig att komma in på en undersökning mitt i natten. Och sedan fanns det ingen återvändo. Det är just den känslan som är så jobbig, att inte få se henne igen. Jag hade tänkt smärtstillande och hemgång men Annica sa att det finns en gräns… Så overkligt. Fan vad det suger att vara hundägare!
Nedan följer lite bilder från Aspen, Jocke, Marc och Lazys visit på Jockes fina landställe på Blidö. Korten var upplagda i ett inlägg som skulle komma på fredag men nu kommer de redan här. Lazy är verkligen en favorit hos dessa tre och många andra förstås (som Nora till exempel), även om hon är lite säregen med inte riktigt alla hästar hemma.
8 september 2010 kl 08:53
Oh va tråkigt Camilla, finaste lilla Lazy! Jag känner med dig!
8 september 2010 kl 11:41
Åhnej! Lilla björnen. Förstår att du är alldeles tröstlös nu. <3 Fint av Annika att hjälpa till i ett så svårt beslut, för det där var nog allra bäst ändå. Även om det är sinnessjukt jobbigt för en själv.
Ring om du vill! Kramar!
8 september 2010 kl 11:55
Usch, det var så jobbigt inatt och idag också förstås – plötsligt kommer det bara över en igen och man blir alldeles tröstlös. Man kan inte förstå att det är sant liksom, hon har ju alltid funnits där. Som Marc sa, hon var ju en inventarie på Lövgatan. Hon var en riktig karaktär.
Stort tack till Annica igen! Även om man vet vad som är bäst kan man inte låta bli att känna sig skyldig och då är det skönt att någon annan tar beslutet med en.
8 september 2010 kl 12:40
Lazy the one and only! Jag beklagar Camilla! Men nu kan hon köra sitt race i himlen bland alla stora hanar! Stor kram till dig!!!
8 september 2010 kl 15:42
Kram!
8 september 2010 kl 19:22
Oh Lazy, lilla Lusen
Hon springer säkert o gör sina galna lyckorus i himlen nu, ihop med Diana och en massa hanhundar som sällskap!
Vilket fint och långt liv hon hade hos er! Det bästa livet hon hade kunnat få!
Kram
8 september 2010 kl 21:05
Usch va tråkigt! Förstår att du är ledsen! Men man får ju ändå vara glad för de fina år man fått!
Min gamla collie är oxå 13 och varje gång jag är hem och hälsar på så gäller det att ta njuta ordentligt, för man vet aldrig om man ses igen.
14 september 2010 kl 12:58
KRAM Camilla…
15 september 2010 kl 11:23
Hej! Vad tråkigt att läsa om Lazy, såå jobbigt beslut när hundarna blir gamla och/eller dåliga…! Kramar till dig!
Kul att träffas på lägret! Är det ok om jag ”lånar” några bilder av dig?! Har lagt in lite bilder från lägret i mitt galleri på min hemsida oxå!
Kram Marie & Wilda
19 september 2010 kl 23:29
Jag känner med dig Camilla…stor kram
Susanna