Chenin.se

Har så ont i halsen att jag vill dö! Tydligen är det inte så effektivt för sjukdomssymptomen att titta på prickig valp i form av Milo och prata för mycket. Nu kan jag inte ens prata alls. Jag har varit hemma idag eftersom jag hade feber igår kväll. Men då jag fortfarande kunde röra mig åkte Anna och jag ut i skogen för att ge hundarna lite huvudbry i form av spår. Chenin fick ett godisspår av Anna och hon gick mer taggat än på de senaste spåren men ändå helt ok. Sötnosen var lycklig över full uppmärksamhet från Anna och mig (något jag inte klarade av att unna Dalt idag pga mitt tillstånd). Choice fick ett Annaspår som hon gjorde pissigt värre. Först totalt övertygad 3 gånger på raken att spåret gick rakt över en stig istället för att vinkla höger. När jag till slut gav upp och visade på henne spårade hon fint först långsamt eftersom hon inte fått som hon ville innan men sedan ökade självsäkerheten och därmed steglängden. Hon plockade två apporter och tog allt bra. Sedan gick det utför. Först belönade hon sig med en snusdosa som måste legat sedan forna tider, för innehållet luktade skarpt illa. Ett par meter innan slutet dök hon av åt höger medan jag tålmodigt stod kvar och bad Anna kolla vad hon sysslade med utom sikte – ”äter rådjurskadaver” kom svaret… Det kändes som att man tvångsmatade henne med det tråkiga frolicslutet innan hon hann få i sig lite mer ruttna inälvor som låg längre bort. Skickade in odjuret i bilen, men fokuserade sedan på mittenpartiet medan jag befarade magsjuka. Att minnas från dagen är annars Annas kommentar: ”Chenin ser ut som en parodi på sig själv!” Denna kommentar fick senare Hebbes syster Leyla, som besökte oss på kvällen, att skratta hysteriskt för att det träffade så mitt i prick. I princip gjorde Chenin allt i sin makt under det besöket att få alla att skratta hysteriskt över henne genom att vara fullkomligt galen, hetsig, flåsig, clownig, hängig, klängig, flängig, busig m m. Jag borde filmat henne för hon var vansinnigt rolig med humor i hela grimasen. Choice försökte istället kompensera med att trycka sig lugnt intill folk och bara mysa. Tänk vad olika de är mina små svart-vita!

Hebbe och jag åt middag ute i Tornparken med tjejerna för första gången i år – mysigt! Hebbe försökte få hundarna att sitta lugnt innan de skulle få rester – Chenin visade då upp hela sin repertoar i ultrarapid varpå Hebbe skrattade och gav henne mat. Hon kommer bli knäpp en dag… Chenin – lite mer än för mycket…

Uppdatering från helgens RAS-konferens och kryssning kommer nedan, men den ligger i jobbmailen ännu…