Inlägg med etiketten ‘farfar’

Farf

1 februari 2010

Idag har vi varit på Farfars begravning i S:t Görans kyrka. Jag avskyr begravningar så jag nästan får ångest innan. Samtidigt skulle jag inte vilja missa att få ta ett sista farväl. Men det blev inte lättare när ”Fattig bonde” spelades upp. Hua, jobbigt när någon går bort som verkligen ville leva och som trots över 90 år känns som att han fortfarande hade hela livet framför sig. Konstig känsla. Jag vet inte vad jag ska skriva så jag skriver inget mer. Imorgon kommer ett mer positivt inlägg.

2 kommentarer

  1. Lisa säger:
    2 februari 2010 kl 11:23

    Usch usch, känner klump i magen av att bara läsa de få orden!
    Morfar ska genomgå en stor hjärtoperation (till) i nästa vecka. Måtte det bara gå vägen. :(

    Kram!

  2. Agnetha säger:
    3 februari 2010 kl 23:22

    Begravningar är ett hemskt ”måste”. Och ju äldre man blir desto fler bli de. Men vänjer sig gör man aldrig.

    Kram till er.

Farf

15 januari 2010

Min farfar gick bort igår. Hemskt tråkigt förstås, speciellt för min pappa som tjatade politiska dilemman med honom flera gånger om dagen och såklart för hans fru Margaretha som lämnats med ett tomrum. Det är i för sig inte oväntat eftersom han var 92 år men nog så tråkigt ändå när man har så mycket kvar att leva för. Det är väldigt konstigt – han har ju alltid varit Farf. :(

8 kommentarer

  1. Lisa säger:
    15 januari 2010 kl 18:51

    Alltid så tråkigt när nära går bort. Man vill liksom att alla ska leva förevigt, eller åtmindstone så länge de själva vill. Men naturen har ju tyvärr sin gång, och det är en aktningsvärd ålder att ha blivit 92. Du har bra gener att brås på du! ;)

    Hoppas att ni får mysigt & trevligt imorgon, kommer sakna er när jag står inne i en bowlinghall med jobbet. Hundträning och frysa fingrarna av sig slår högre!

  2. Agnetha säger:
    15 januari 2010 kl 23:04

    Usch vad tråkigt! Det kvittar om människor man tycker om är gamla, sjuka eller vad det är – de ska alltid finnas där och mirakel ska ske.
    Han verkar ha fått leva ett stimulerande liv och då kan det vara härligt att få bli 92. Annars kanske det blivit som med min svärfar (som var 92 när han gick bort – jomen, min man är äldre än jag och hans pappa var mycket äldre än hans mamma ;) ) som varit superpigg i hela sitt liv, men fick en hjärtinfarkt när han var 89. Han repade sig aldrig riktigt från den och det sista satt han i rullstol. Varje morgon blev han satt i rullstolen och körd fram till fönstret för att han skulle kunna titta ut. Inget kunde han göra och han ÄLSKADE att vara ute – sommar som vinter – vare sig det var i trädgården eller skogen (hans favvoplats) eller runt och pratade med grannar. Efter bara en månad i rullstol sa han: ”Näe, ska livet vara så här så kan det f*n i mig kvitta”. Sedan var det som om han bara la av och bara en dryg månad senare var han borta.
    Hoppas att du om ett tag mera kan tänka på hur härligt det har varit att han levt, än hur tråkigt det är att han är borta.

    Tröstekramar.

  3. Emelie säger:
    16 januari 2010 kl 09:57

    Fy så tråkigt. Alltid hemskt när man mister någon, oavsett hur gamla de än är.

  4. Linda säger:
    16 januari 2010 kl 13:23

    Kram till dig.!

  5. Jenny säger:
    17 januari 2010 kl 16:47

    Hej Camilla, Tråkigt att höra om din Farfar men kanske skönt för honom. jag kommer ihåg honom sedan jag var lite och jag hoppas att ni har det bra trots att han ämnat er.
    Kram Jenny

  6. Anki,Siri,Vilda säger:
    17 januari 2010 kl 18:10

    Usch säger jag bara! Alltid så fruktansvärt när man mister någon. Men hade uppnått en aktningsvärd ålder. Det får man vara tacksam över hur hemskt det än känns. Kram Anki,Siri. Vilda

  7. helene säger:
    17 januari 2010 kl 23:07

    Trist att läsa om din farfar :( Alltid tråkigt när någon går bort… Men han har ju iallafall haft ett långt och lyckligt (antar jag) liv!

    Grattis i efterskott också. Ser att du ligger lite före mig iallfall. Konstigt nog så minns jag inte just nu om jag är 25 eller 26… shit. Måste nog kolla upp det… haha

  8. Mackan säger:
    18 januari 2010 kl 13:48

    kram Camilla



flower