Nu är hon borta, min älskade nallebjörn som jag haft i 13 år. Beslutet var mitt eftersom föräldrarna åkte till Ungern i morse. Jag är förstås helt tröstlös. Hur fan kan det vara så jobbigt? Jag visste ju att det skulle komma snart. Hur jag än gör känner jag mig som en svikare. Att ha henne kvar är djurplågeri men att ta bort henne gör ännu mer ont och känns som ett väldigt stort svek mot henne. Jag ville vänta, trots punkterat öga och iris som hänger ut, men Annica sa till mig att komma in på en undersökning mitt i natten. Och sedan fanns det ingen återvändo. Det är just den känslan som är så jobbig, att inte få se henne igen. Jag hade tänkt smärtstillande och hemgång men Annica sa att det finns en gräns… Så overkligt. Fan vad det suger att vara hundägare!

Nedan följer lite bilder från Aspen, Jocke, Marc och Lazys visit på Jockes fina landställe på Blidö. Korten var upplagda i ett inlägg som skulle komma på fredag men nu kommer de redan här. Lazy är verkligen en favorit hos dessa tre och många andra förstås (som Nora till exempel), även om hon är lite säregen med inte riktigt alla hästar hemma.

Efter springningen åkte jag till mormor i Bergshamra och hälsade på, med alla tre galna hundar förstås. Mormor matade smulorna med brödbitar. Sorgligt nog är det sista gången vi ses i hennes lägenhet i Bergshamra. Det visste förstås inte hon men jag var väl medveten om det. Idag flyttar nämligen mormor in på Polhemsgården, Nattis gamla arbetsplats. Så slutgiltigt och tråkigt som sjutton men det fungerar inte när mormor i sin förvirring nästan bränner ner huset… Sedan kan hon plötsligt vara helt klar. Älskade sötaste mormor!

En snabb visit hos Lazy hann vi också med innan det var sängdags.

Ikväll är det vårfest som gäller. Chenin och Choice ska spendera kvällen med Frida för ovanlighetens skull.

Men isen börjar äntligen lätta och nog har jag ramlat lite senaste veckan men dock inte under springning. Förra tisdagen var det fortfarande lite isigt och hårt i marken. Mina något föråldrade joggingskor underlättade inte heller känningar i meniskeln i knät.

I onsdags var det inte jag som var dålig utan Gustur som hade ont i ett framben. Således ingen ridning (och det hade ändå inte lockat i mörkret) utan istället mysig promenad alla fyra. Det är faktiskt helt underbart och tacksamt att vara omgiven av så fina djur. Efter stallbesök följde veterinärbesök för rabiesvaccination av Choice. Jag hade visst förträngt att Chenin hade vaccinerats med 3-årsvaccinet bara fyra gånger. Men plånboken var tacksam för att det kom till kännedom.

När Jocke gjorde mig lunchsällskap på fredagen passade jag på med ett besök på löplabbet och ett förhastat skoinköp utprovade på mina diskutabla springsteg (skorna försöktes sedermera idag bytas upp till ett par med bättre fröjd för ögat, men förgäves, detta är dem som mina fötter kräver). På kvällen åkte istället bowlingskorna på när Hebbe och jag bowlade med Issen, Kamilla, Frida och Kim. Det var kul, men jag förlorade ganska stort.

På lördagen hade jag åtagit mig att aktivera Doc (eftersom Anna var hemma i Norrland över helgen). Det blev först promenad med mamma och alla tjejer. Jag tog de stökiga Chenin och Doc under min kontroll och alla fyrbenta överlevde utan skråmor även om Chenin var bra sugen på att smocka Doc emellanåt. Därefter blev det mer promenad för Doc och Choice och lång springtur runt Råsta, Löt och kyrkogården. Sedan lite vistelse hos föräldrarna innan Doc återlämnades. Kvällen spenderades med varvande mellan stortvättning av 10 tvättar och middagsbesök av Nattis och Erik.

På söndagen blev det promenad med mamma, lite städning och sedan en tur till klubben för lydnad och promenad. Jag hade tänkt lägga spår till Chenin men motivationen försvann med vädret. Istället fick båda tjejerna varsitt lydnadspass innan vi åkte till mamma för att sy upp byxor. På kvällen mötte jag upp Hebbe, Stefan, Hanna och Leyla i Kista för att se Shutter Island – en obehaglig historia.

I måndags var vi i vanlig ordning på klubben och tränade med Anna och igår var vi med Anna och sprang runt sjöarna.

Någon springning har det inte blivit när man är halvkrasslig och inte ens en tur till stallet under veckan. Nu mår jag bättre men istället är Hebbe dålig. Och eftersom han är kille mår han 1000 ggr sämre än mig. Igår fyllde Hebbe 30 år och det firades med middag, tårta, blommor och presenter. Hebbes mamma och syster kom över.

Promenaderna för Chenins del har utökats radikalt (känns det i alla fall som). Vi går 50 min nu och det känns helt underbart. Hon mår bättre än på väldigt länge (och det är inte bara för att Choice höglöper). Utöver promenader består min vecka mycket av OS OS OS förstås… Hockey, curling, sprint, skidskytte, slalom… you name it och jag kollar. Gillade även uttrycket: I’m in love with a Ferry tale…

När jag väl orkade ta mig ur sängen blev det skogen med Anna och Jakob. Tjejerna verkar ha fått en ordentlig släng av noskvalster, båda nyser, fnyser, fräser, snörvlar m m i ett. Spåren gick därefter. Chenin verkade trött och spårade lugnt och hade väldigt svårt emellanåt. Det gjorde inte så mycket att hon var lugn och fick klura lite, bara bra för henne. Choice spårade inte alls. Skithund! Jag hade lagt ett fint ängsspår till henne och hon drog iväg i bra fart men stod sedan som ett frågetecken. Jag fick hålla igen min frustration och vänta ut. När inte det hjälpte selade jag av och promenerade runt och plockade upp saker. Inte ens skålen på slutet med korv tog hon, trots att hon stod precis intill. Jag antar att hennes spårnäsa är sjukt nedsatt av noskvalsterna för hon brukar ha en grym spårnäsa och dessutom är hon fullkomligt tokig i mat.

Efteråt promenerade vi till Lötsjön där Chenin lämnades i Jockes bil medan Jocke, Choice och jag sprang runt Lötsjön. Efteråt gick tjejerna och jag och satte oss på en parkbänk vid Lötsjön och bara njöt av solen. Tänk att det snart är Oktober!

Choice var med på jobbet i torsdags. Hon gick ut med att vara lite busig, skällde lite och for runt. Jag mutade med hundben och grisöron hela förmiddagen. På lunchen glömde hon bort att göra ifrån sig och jag tänkte gå ut igen när hon somnade. Hon sov hela eftermiddagen. På väg till tunnelbanan fanns inget lämpligt ställe att göra ifrån sig så först när vi kom till Näckrosen och hon kissade länge länge insåg jag att hon måste hållit sig 8 timmar. Duktig flicka!

För övrigt passar vi Lazy sen i onsdags till idag måndag. Mamma och pappa är hos bekanta i Laholm. Det innebär att vi bor i huset.

Choice gillar att vara ute, springa runt på tomten med en tomburk i full rulle är kärlek. Chenin är mattekär, hon är alltid inne med mig, precis som Diana alltid var. Och det är oavsett om dörrarna står öppna.

På valborg grillade vi på baksidan med lite vänner. Anna kom förbi med Dalton och Doc. Yippie sa Choice, usch sa Chenin – i alla fall till Dalton genom gallret. Lagom till maten var klar blev det för kallt för att sitta ute, så det blev grillat i köket. Lite fyrverkerier hörde Lazy och jag men inte Chenin och Choice. Lazy la sig inomhus mitt i köket, då är det illa. Bättre inomhus än utomhus liksom. Vi tog en sväng ner till Metropol medan hundarna var hemma inomhus med lite musik. En timme, en låt och en öl blev det bara innan Metropol stängde.

Jag har haft hand om Gustur i helgen också. Frida har varit gullig och hållit mig sällskap. Det började dock mindre bra. Jag märkte på fredagen att Gusturs ena sko hängde löst och satt helt skevt. Jag lyckades med lite hjälp dra bort skon och sen var det ingen ridning som gällde förrän han är skodd igen på måndag. Jag har därför varit där och kollat till honom bara. Hundarna har fått skott-träning i form av skyttebanan brevid stallet.

I lördags var vi nere vid Lötsjön och grillade. Hundarna låg snällt uppbundna i skuggan, speciellt Chenin var ovanligt lugn. Hebbe fick t o m kasta am.fotboll och barn fick jaga gässen.

Vi har också hunnit med två filmer; de blodröda floderna och Eurotrip. Den senare har jag sett men den var betydligt bättre än den första. Vi har också badat jaccuzzi med levande ljus och hundar. Väldigt roligt att bada med hundarna. Chenin började med att ha svansen mellan benen. Men när jag sa att ”det kommer en badanka och hälsar på” blev Chenin till sig. Svansen gick och munnen försökte fånga ankan. Choice var mer neutral, avvaktande först som om bottnen kunde försvinna men sedan försökte hon också fånga anka.

Igår gav Hebbe och jag oss på att köpa trall,balkongmöbler, kruka, solstol, andra ikea-saker, kläder, skor. Vi var först på IKEA i Jakobsberg och sedan i Kista C för att avsluta på IKEA i Kungens Kurva. Hundarna fick mest sitta i bilen, men i Kista fick de följa med och köpa skor och äta lunch. Det var dock mycket folk och många barn som ville klappa så lite jobbigt var det. Jag svarar ju alltid nej för säger man ja så kastar de sig över hundarna. Om de vill hälsa, och inte klappa, finns det större möjlighet att jag säger ja. Fast framförallt gör jag som med vuxna. De som ser att hundarna vill hälsa får hälsa, ord är liksom överflödigt. Egentligen borde man lära barn att läsa hund istället för att fråga om de får hälsa. Beror ju ändå alltid på hunden så då måste det oftast bli nej, för få hundar gillar ju att bli överstormade med klappar även om de själva kan gå fram och vilja bli klappade.

Jag sprang med Jocke runt Löt. Hundarna väntade i Jockes bil. Vi tog en tur förbi sjön upp sedan. När Chenin var liten gjorde jag allt för att hon inte skulle jaga fåglar. Med Choice rycker jag mest på axlarna. Märkligt att man har en helt annan inställning numera. Det kan bero på hur de är som hundar. Chenin måste man alltid ha tummen i ögat på när det gäller vissa saker för även om hon för det mesta är suveränt självständig och ansvarstagande så har hon väldigt höga drifter. Choice däremot är mer förarvek, hon lyssnar väldigt mycket på mina signaler. Det gör i för sig Chenin också, men på ett annat sätt. Chenin är väldigt känslig för när jag blir glad. Även om jag skulle försöka dölja mina skratt så vet hon att jag skrattar inombords och fjantar då till sig extra mycket medan Choice är mer undrande om jag ska bli arg. Märkligt för jag har liksom inte varit det. Om jag till exempel säger till henne om att inte äta på en sak så slutar hon direkt, med just den saken – sen tar hon förstås tusen nya, men jag behöver i alla fall bara säga en gång sen tittar hon lite undrande på mig och går vidare. Missförstå mig rätt, Chenin skulle också sluta på en gång men se ut som om ”egentligen har du fel, men den här gången då” eller ”jag har aldrig gjort något fel så jag går med högt huvud och gör vad jag vill, men just nu var inte den där aktiviteten lockande”. Choice ser mer ut som om hon funderar och ”skäms” om jag säger till henne att inte äta bajs.

Appropå äta bajs förresten, igår igen. Människobajs alltså, i Choice mun. Blä! Det finns mycket bajs som åker ner i den munnen varje dag, hästbajs, fågelbajs, kattbajs och harpluttar men när hon kommer med något i munnen och lite papper som sitter fast i det vill man helst kräkas. Jag får trösta mig med att det hade varit värre om hon rullade sig i det. Men när man ser henne stoppa i sig för fulla muggar som om det vore värsta falukorven får man kväljningar.

Hursomhelst, hundarna fick ligga platsliggning också. Båda låg fint medan cyklister och joggare sprang förbi. När en rullskidåkare åkte förbi var det slut på vilan. Choice jagade. Jag höll i Chenin. Nog för att hon aldrig skulle jaga sånt strunt längre, men hon skulle lätt kunna jaga liten valp. Även nu kände jag mig lite nöjd över att vi fick chans att göra om platsliggningen, istället för tidigare när jag skulle irriterat mig över ett misslyckande (inte mot Chenin, men för egen del). Choice kan ju inte platsliggning och då är det helt enkelt inget misslyckande heller. Ny platsliggning gick bra. Jag stod brevid och gav godis var 15 sek. Sen gick vi hem för mys.

Hebbes syster har varit hemma hos oss på dagarna med hundarna den här veckan. Det verkar ha gått bra. Hundarna har också fått en del ensamhetsträning i glappen mellan vem som går och kommer. Som mest var de ensamma två timmar. Lite nervöst men det har gått bra.

Jag vet att jag inte är någon hunddagis-fantast. Det beror främst på att jag jobbat på en hel del dagis och sett saker som gör att jag aldrig skulle lämna min hund där. Men vissa dagis är såklart bättre än andra. Hundeden i närheten av oss är ett sånt dagis som jag tycker lite bättre om. Det är en bekant som har dagiset och det är ordning och reda bland folk och fä. Tysta snälla hundar. För att de inte ska få alltför bra rykte ska Chenin och Choice börja där. Efter 1,5 år med daghusse för Chenin har jag bestämt mig för att prova nåt annat. Under våren har jag pysslat ihop det för hundarna med underbara vänner som ställt upp. Men nu blir det dagis. Ännu är det inte bestämt om de ska gå heltid eller deltid. Jag vet bara att Chenin kommer vantrivas oerhört, om jag känner henne rätt. Choice ska ingå i en grupp med två flatkillar och en rhodesiantik. Chenin skulle egentligen ingått i den gruppen istället för den andra tiken. Men med tanke på hennes ben kommer hon inte ingå i någon grupp förrän möjligen i september.

Idag är flickorna hos Lisa med pojkarna. Chenin gillar Loi något mer än Eskil eftersom hon träffat Eskil mycket mindre. Annars skulle nog Eskil vara mer i hennes smak eftersom han är lätt att domdera med. Choice tycker lite mer om Loi för att han leker mer, förmodar jag. Choice har för övrigt roat sig med att möblera om i Lisas rabatt, tydligen hade de planterat allt helt fel och gräsmattan behövde mer jord. Chenin har haft det rätt bra, grabbarna har tydligen velat vara ute i det fina vädret och där tycker Chenin att de kan stanna. Hon vill nog ha Lisa, huset och Choice med för den delen, för sig själv.

Snart är det påsk. Skönt med lite ledigt. Jag ska ha Gustur hela helgen så det blir mysigt. Helgen efter det ska vi åka på årets första läger. Jag säger första som om det låter som att jag brukar åka på många för i år kan det nog bli en del. Förra året var jag på två, skulle jag precis säga och kom genast på att det var fyra. Vi var först på lydnadsläger med hundungdom som verkligen var riktigt lyckat. Anna och Minna underhöll mig (eller om det var tvärtom) på kvällarna, mycket skratt, effektiv träning och skitbra, i vanlig ordning outtröttlig, Chenin. Sen åkte vi på lydnadsläger med Diamond Bluff. Trevligt var det men jag minns att jag var riktigt trött när vi var på Lisas landställe. Sen var det aussieläger, väldigt blött men ändå kul även om Chenin var halt och svårhanterad pga det. Så var det förstås chessplayer-läger, sista året med Chenin och Maro – de svart ståtliga kullsyskonen. Lika trevligt som alltid även om det var många aktiviteter vi inte kunde delta i när Chenin var halt. I år blir det först klubbläger i Marma. Annica, Anna och Malin ska dit så jag anmälde, även om jag inte har någon hund att köra med. Att det kostade 150 kr för tre nätter bidrog förstås också. Sen blir det crofterholdingsläger andra helgen i juni och chessplayerläger två veckor senare. Kanske kanske åker jag på aussielägret också.

Fördelen med att ha långt till jobbet under denna vecka är att man hinner blogga massor från mobilen!

Och så utmaningen:

Vilken mat äter du ofta?

Depås hälsotallrik

***********************

När du är på kalas, är du den personen som sitter, eller hjälper du till med att duka av?

Jag är den som delegerar och pratar mest

**********************

Var sitter du helst när du bloggar?

På en solstol vid en pool med varmt väder med hundarna nöjda i skuggan och med en rosa panter i handen, men det blir hellre än ofta, snarast aldrig.

*******************************

Köper du ofta triss-lotter?

No

**********************************’

Vilken stad/land har varit din bästa semester?

Svårt, jag gillar ju Ungern förstås men samtidigt känns det inte så unikt när man är där varje år. Minns att jag älskade Hawaii men eftersom Peru ligger närmast i tid får det bli det. Även fast höjdsjukan tog bort en del av nöjet känns det fortfarande helt overkligt att jag har varit där. Pappa vill åka dit snart igen.

*******************************

Vilken tv-kanal tittar du mest på?

3:an kanske, på Efterlyst

Jag kan nu kanske börja hålla med alla snöklagare. Jag tog en ridtur på Gustur med sällskap idag i vårsolen. Knappt hann vi hem innan det låg ett snötäcke på backen. Positivt kortsiktigt är att hundarna håller sig rena. Positivt långsiktigt är att Chenin får mjukare underlag att gå på. Vi hade sällskap under ritten och Gustur var busig på hemvägen. Han försökte sticka lite men det är mest skoj när det är lite fart. Jag behöver bara ta tyglarna så bär det av. Choice var med i stallet. Jag filmade när hon träffade kalvarna för första gången genom staketet. Hittills har hon bara fått hälsa inne när jag lyft upp henne. Hon var rätt tuff i alla fall ute, luktade på dem och började inom kort lägga sig framför och skälla uppfordrande. Här ska flyttas kor! Chenin fick vara i bilen med ett märgben och fick två bensträckare. Jag tänkte lämna henne hemma med Hebbe men hon hade dött av uttråkning. Nej sitta i bilen och titta är mer hennes mynt.

Choice i farten. Foto: Lisa

Måndag måndag måndag… Vem har ork att passa en nyopererad Chenin och en dampålder-Choice? Lisa! Och det tackar jag ödmjukt för. Lite jobbigt att åka ända till Gustavsberg på morgonen och dessutom parkera så illa att jag riskerar böter, men de verkar bli så väl omhändertagna mina tjejer så det får det vara värt.

Ikväll blir det ingen måndagsträning utan istället hemmakväll. Choice lär vara trött efter allt bus ändå och Chenin blir ju aldrig trött, däremot skulle ett klubb-besök knappast förbättra hennes tillstånd.

Tanken är att vi ska åka runt lite idag och kolla på Lima. Vi ska bland annat ta en tur till stranden. Planen, med start imorgon, är Nascau-linjerna, Coscou, Machu Picho, Titikakasjön, Arequipa, kanske en tur till djungeln. Det ska bli så spännande. Hoppas bara pappa orkar.

Uppdatering om Lazy får vi kontinuerligt. Det är högläsning här från Lisas blogg och mail. Det känns väldigt tryggt. Efter tjat från Jocke fick jag uppdatering på Cheninfronten. Igår hade de varit ute och spårat. Chenin var tydligen jätteduktig. I övrigt gick allt bra. Frida hade erbjudit sig att ta henne i fredags men Jocke (som var magsjuk) ville ha henne själv. På torsdag ska de simma Chenin tillsammans och på fredag ska nog Frida ha henne till lördagen. Det är väldigt praktiskt att ha två av mina bästa vänner, hundfria, boende grannar med varandra. Nattis har lovat ha Chenin lite på dagarna ibland för att avlasta Jocke när han jobbar. Anna har lovat ta med Chenin om de ska spåra något. Så allt känns ändå ganska bra. Ännu har jag inte hört något från Marianne hur det går med Choice. Men med tanke på hur kul Choice och Mercy hade tillsammans går det nog finfint. Jag undrar lite hur det går med Choice öga. Chenin lyckades olyckligt nog bita henne i ögat samma dag som vi skulle lämna Choice hos Marianne. Det var i samband med att Chenin lämnade sin mat och jag skulle dit och ta bort den. Typiskt! Jag blev verkligen ledsen. Vi tog ett snabb-besök hos veterinär-Annica för att få lite antibiotika utskrivet till ögat. Att ge en valp ögondroppar är komplicerat kan man konstatera!