Chenin.se

Igår var jag på flygkurs. Jag vill få det att låta häftigt, som att jag lär mig flyga, men i själva verket är det rätta namnet nog flygrädslekurs. Det blir en tuff kurs där jag lär mig mycket om mig själv. Jag kände att jag till slut måste prioritera att få bort obehagskänslorna. Hursomhelst så fick flickorna vara med på jobbet igen och det blev lunch med kusinerna och gårdshunden Milton. Folk i stan med sina hundar, jag säger bara herregud! Först blandras fram i Humlegården, därefter golden retriever som strövar fritt mitt på Stureplan och går fram till folk och hundar precis som det passar honom. Slutligen den dummaste av dem alla. Chenin sover mycket mycket tungt på sidan medan vi äter lunch och huvudet ligger utanför serveringen. En mängd hundar passerar med några decimeters marginal men bara en är så korkad att hon låter sin hund stå över Chenin och lukta på hennes huvud medan hon sover. Jag försöker vifta för att ägaren ska förstå att hon ska dra bort sin hund och gå vidare (läs: dra dit pepparn växer). Hon förstår inte signalen (förmodligen varken människors eller hundars) och Chenin vaknar, tittar förskräckt upp en sekund som om hon fortfarande var kvar i drömmen och flyger sedan upp med ett avgrundsvrål varpå den lilla skiten (Choice)fyller i under bordet. Suck och stön…

Choice lyckades sedermera med konststycket att trampa på en glödande fimp på centralen sekunden efter att en tjej kastat den. Jag såg att hon panikartat hoppade på tre ben och skyndade mig leta efter det vassa föremålet när jag kände lukten av bränt hår och såg att det glödde mellan trampdynorna. Dubbelsuck! En snäll tjej stannade i alla fall eftersom hon såg hur fimpen kastats och Choice klivit på den på en gång.

Till det positiva i hundhållningen är att hundarna såg en katt. Kopplad Chenin skvallrade fint medan kopplad Choice stod på bakbenen och studsade vilket drog igång Chenin ordentligt. Så ordentligt att jag fick svårt att hålla och sedermera kokade av ilska. I samband med tillrättavisning backar Choice ur sitt halsband. Skit, tänker jag. Vad gör då den lilla skiten? Hon sätter sig, stirrar visserligen blint (läs: okontaktbart) på katten, men sitter kvar. Märklig känsla infinner sig i min kropp. Så fort katten är utom synhåll bestämmer jag mig för att chansa, kopplar loss Chenin och går själv åt andra hållet. Chenin kommer genast efter och Choice släpper sin position när jag ropar på henne. Jag har sagt det förr och säger det igen, aussies är inga koppelhundar!

Ikväll var vi på klubben för lite träning. Först blev det promenad och fotograferande nere på ängarna. Sedan förpassades Chenin till bilen medan Choice grillades i lydnad. Annica och Mido höll hos sällskap och jag började med att filma Choice fotgående.

Jag har analyserat det och jag är nöjd. Det finns säkert detaljer att peta i (som höger om halt), men jag tycker hon går bra. Bonus är att jag inte heller går som en ostbåge (bara ser ut som ett kassaskåp). Jag behöver tänka på att bibehålla intensiteten och få till hela program nu. Kommendering blev det också samt ställande, hopp, kryp, apportering och budföring. Dessutom diskuterades framförgående. Nu tusen är vi snart igång med det. Eller i alla fall ett steg närmare.

Choice och jag la sedan ett spår till Chenin i skogen och Chenin tog det utan anmärkningar. Så underbart fin att spåra med numera!

Vi har haft en rätt trevlig och händelserik helg. I torsdags stod det simning för tjejerna på schemat i vanlig ordning med sällskap av både husse och matte. Jag spenderade sedan några timmar hos föräldrarna innan jag kom hem vid midnatt. I fredags for vi till klubben en sväng med Anna och pojkarna. Tillsammans tog vi en promenad i snön och sedan blev lite lydnadsträning. Choice grillades i det mesta, läggande, hopp-stå, fjärr, fot, apporteringsingångar, konan m m. Chenin fick komma ut och göra konan också på en meters avstånd samt platsliggning för båda tjejerna.

När damerna fått sitt spenderade vi några timmar hos föräldrarna innan jag först vid midnatt mötte upp med Frida och Elin på Grappa. Ett glas vin, många historier och lite eldning senare gick vi vidare till Storstad för att möta upp Sophie och Anna över en öl. Vid fyra kom jag hem och några timmar senare var det dags att kliva upp, tyckte hundarna som tur var, för Åsah och jag arrangerade en aussieträff i Kista. 12 tappra aussiefantaster närvarade i vintervädret. Vi delade snabbt in oss i 2 grupper där jag tillhörde spårgruppen. Jag började med att guida ut mitt gäng på oplogade vägar och bestämde mig snabbt för att här fick duga när bilen ändå satt fast. Chenin fick i vanlig ordning ett godisspår som, trots all snö, blev riktigt bra. Klart ett av de bättre på senare tid. Choice fick ett spår som Annika med Chico lagt så gott hon kunde i djup snö. Choice tog vinklar, stigöverfarter och apporter fint. Hon toksprang efter varje påsläpp men lugnade sig efter ett antal meter. Jag kände mig himla nöjd med båda tjejerna och inte gjorde det saken sämre att jag fick se flera duktiga hundar, att alla spårade bra idag, att Choice var överlycklig över att få busa med den svarta Windedostiken Kelly och att bilen kom loss, med hjälp av 6 aussieägare. Åsah som hade hand om sökgruppen föreslog sedan lunch i Kista Gallerian men vi blev bara fyra som nappade på det; god lunch, trevligt sällskap och lite egentid för Chenin var roligt ändå. Efter lunch vallade vi uppletanderuta vid Stockholmsavdelningen under mitt initiativ (läs: tvång) och Bennys ledning. Choice fick köra 2 skick på raken utan synretning och fick sedan göra ytterligare ett efter att ha suttit och taggat på när de andra hundarna hämtat. Jag känner mig mycket nöjd men vår akilleshäl är som bekant avlämnandet. Hur lång tid ska det ta innan jag inte behöver köra jaktlekar för att få in henne hela vägen till mig i full galopp? Nåja, det går i vart fall framåt när jag tänker efter. Innan man visste ordet av var det mörkt och någon lydnadsträning hanns inte med för mig. En ensam promenad med tjejerna för att ta ner uppletande-snitslarna blev det istället. Brevid snitseln stod ett stort rådjur och såg lika förvånad ut som jag, tror till och med att den skällde lite när vi kom…

Behöver väl knappast skriva att jag var trött och somnade på soffan? Hebbes kompis spelade att han var vakt på Köket och de andra väktarna köpte det. Därefter släppte han in Hebbe före kön…

På söndagen blev det aktivering i form av lydnad för Choice, spår för Chenin och sedan besök av bc-Zorro. Chenin ställde upp sig och Choice busade. Jag tog ut ungdomarna runt sjöarna och fick delvis sällskap av Annica och Mido. Kvällen innehöll amerikansk fotboll med Kim, ganska kul faktiskt och en av anledningarna till att Hebbe och jag känner varandra.

I måndags skulle det blivit lydnadsträning men efter att ha lurat Anna och Sofie till klubben insåg jag att det var en dum idé att träna med Choice som var dålig i magen. Besök hos Hebbes mamma blev det istället och risbantning för stackars Choice.

Igår tog vi igen träningen i måndags och körde lydnad på gården. Inspirerad av Lisa körde jag baklängesfot och fick faktiskt till det, även om det var minimalt. Det blev en hel del annat också; fot (vändningar, svängar, halter, rakor, språng), inkallning, sitta/ligga stilla, apportering, läggande, ställande, kryp, fjärr, skall, stadga i stå (men denna del gick sådär – jag får mest kontakttagande) m m. Chenin fick köra skall, tricks som puss, skäms, tass, hakan i backen, godislet, kort godisspår m m.

Ett annat tillägg är att Choice nästan sprang fram till en hund när hussen och jag var ute tillsammans med tjejerna. Usch vad irriterad jag blev, mest för att jag aldrig trodde hon skulle göra det och därför lät henne gå lite för långt ifrån även när jag såg hunden. Vi provade samma sak igen vid nästa hundmöte och då blev det rätt så jag får se det som en engångshändelse. Generellt sett är Choice riktigt bra i hundmöten lös, men i koppel står hon på bakbenen och ska fram. Till det positiva så vände Choice när jag sa Nej och hon precis skulle dra på en hare som Chenin skällde hysteriskt efter. Duktig svart-vit fröken!

I samlad, men försenad, trupp anlände Hebbe och jag med hundar till midsommarfirande hos Kim och Annica. Det var uppdukat till sillunch på parets veranda utanför veterinärkliniken. Lazy och Choice fick glida runt på tomten medan Chenin satt uppkopplad (eftersom lös Chenin innebar bus med Choice). Mido sprang runt fötterna och Sazza var förpassad till övervåningen. Sillunchen erbjöd allt man kunde önska sig i matväg och lite till. Vi sjöng en hel del precis som det ska vara på midsommar. Tur med vädret hade vi också, men mindre tur med Lazy. Lazy är ju inget stort fan av tillställningar så hon la sig i ett hörn av tomten brevid grinden och precis bakom soptunnan så hon var utom synhåll för oss. Där lyckades Lazy med bedriften att hitta det enda hålet i staketet och förmodligen ovigt ta sig ut. Kim och jag åkte på stort eftersökningsuppdrag. Jag ringde min bror (polis) som tyckte jag skulle ringa polisen såklart. Givetvis hade de fått ett samtal om en upphittad hund i Duvbo men hade inte numret till upphittaren. När de väl kom med Lazy till polisstationen så ringde upphittaren upp och levererade sedan Lazy till oss. Lazy var rätt glad att se mig, viftade till och med på svansen. Besviken blev hon dock när hon märkte att Kim satt upp nytt staket. Vi fortsatte med tårta och hotshot innan lekarna tog vid. Killarna mot tjejerna, tjejerna vann först säckhoppningen, förlorade stafetten som slutade med penna mellan benen i flasköppning (vilket enbart berodde på att vår penna lossnade från snöret hela tiden), vi vann sedan kasta boll, förlorade, äta kolasnöre snabbast möjligt, vann ägg-på-sked-stafetten, förlorade tandemstafetten med hoppsnurrade ben med partner (även denna ledde vi stort men så lossnade snöret på sista paret), vann kubb, vann singstar men förlorade frågesporten. Totalt sett vann därför killarna, fast det var ganska rättvist! Mer sång, mer mat och mer dricka – inflyttade i garaget pga hällregn. Vi var så pass många att det var riktigt varmt och mysigt i garaget. God grillad mat, även om det är svårt att slå alla goda finesser på sillunchen. Chenin och Choice gled runt lite som de ville, snodde klappar och köttbitar. Choice var till slut så trött att hon rödögd kurade ihop sig till en boll och somnade. Vid midnatt fanns det önskemål om inköp av vissa specerier så Ole och jag gav oss på en cykelfärd till centrala Sundbyberg och Seleven. Hebbe och jag tog sedan en taxi hem med alla tre blöta hundarna, som förstås var tvungna att tokskälla i samband med att föraren dök upp. Typiskt när man glömt beställa hundbil också. Ursäkta, går det bra med tre blöta skällande hundar också? Men det gjorde det. Varför det ska bli sådan uppståndelse vet jag inte. Hela kvällens sista timmar (läs: efter lekarna) har de sovit lugnt. När vi ska gå är det mörkt ute och Choice tycker Lazy ser märklig ut i mörkret. Hon skäller, Chenin hänger på (återigen utan att förstå något) varvid Choice får sig en redig utskällning av Chenin (Chenin älskar att få säga till andra hundar om de skäller av andra anledningar än pga jakt), därefter fortsätter Chenin skälla Lazy i öronen. Suckobucko, när jag skällde blev hon dock tyst… Föraren tyckte det såg ut som om jag hade kontroll. Närdå undrar man?! Efter kort kissrunda med tjejerna blev det grundlig torkning i farstun. Märkte då att Choice blödde kraftigt på framtassarna. Funderade om hon lyckats skära sig på flaskglaset i garaget. Jag tyckte att jag haft koll men man kan aldrig vara säker. Jag tog upp henne i soffan för att torka rent tassarna och undersöka bättre. Då märkte jag att blodet var rosa och luktade krydda… Skönt!

Vi hade en liten incident på morgonen mellan Chenin och Choice, första på tre månader. Det var dock väntat eftersom Choice försöker säga till Chenin ibland om småsaker, soffan häromdagen. Jag höll på att rensa i hundmatpåsarna, hälla över osv när något hände. Chenin fräste till av någon anledning och gav Choice en repa och en bula på nosen. Hon slutade på en gång innan jag hann säga till, vilket var mycket positivt. Det var alltså fråga om en tillsägelse och inte mer. Gulliga med varandra direkt efteråt. Jag tror det kan ha behövts bara för att rensa luften lite och mer var det inte.

Idag däremot blev jag riktigt arg på Choice för första gången. Tjejerna och jag var på väg till Kim och Annica för att hämta bilen när Choice får syn på en stor hare. Hon stannar och tvekar, jag är tydligare en tydligast med mina instruktioner om vad hon ska göra och hur, men så väljer hon ändå att dra efter. Usch vad jag kokade. Jag hivade in Chenin och Lazy på Annicas tomt och satte av efter Choice. Man kan säga att jag läste lusen av henne och hon blev lite låg, undrade nog hur det kunde bli så fel. Antar att det inte kommer ha någon effekt eftersom jag inte fick henne i starten men kanske mitt nej respekteras lite mer nästa gång. För det är egentligen bara det som gör mig förbannad. Mina hundar får jaga, det är ju naturligt och jaktlust vill jag gärna ha mycket av, men de måste lyssna på ”nej” och ”kom”, så är det bara.

Dessvärre lyckades Chenin nita Choice även på kvällen. Orkar knappt med att nämna det eftersom det såklart är mitt fel. Det handlade om märgben som de normalt kan byta mellan sig utan problem. De läser varandra bra och tar från varandra när det är okej, tills människa ska lägga sig i… Då blev det fler saker än ben att tänka på liksom. Man vill ju bara hänga sig. Jag tog ut hundarna rätt omedelbart på en kort sväng för att Choice skulle känna sig bekväm. Svansen genast i topp och självsäker som alltid igen. Det är så tydligt att det är Chenin och Choice mot allt då. I natt sover de isär så båda får lugn och ro. Hebbe ska greja i bilen förhoppningsvis så tjejerna får varsin del i bakluckan och slipper samsas. Ingen av dem gillar att sitta trångt med andra hundar, det syns tydligt på hur de ignorerar varandra. Detta gäller även lilla Lazy. Nu när man har alla tre hundarna blir det en del frågor om alla är mina. Det känns hysteriskt att svara ja på den frågan, men det är ju faktiskt så, även om folk tror man är smått knäpp.

Idag har vi annars ägnat oss åt pälsvård. 0 sek på Choice, 2 min på Chenin och timmar på en stackars Lazy som kände sig djupt kränkt. Jag lyckades ibland slå ihop sax och kam vilket orsakade ett ljud som innebar total panik. Men hon blev rätt fin till slut, även om föräldrarna inte såg någon skillnad. Jag kände att det var dags för pälsvård när de som hittade Lazy igår sa att de, med hänsyn till pälsen, trodde att Lazy varit på rymmen under lång tid…

Pälsvård kräver dammsugning. Vem vill jaga dammsugaren? Choice förstås. Vem står emellan? Chenin förstås, som vill jaga den mest av alla. Men om inte hon får, får ingen. Chenin jagar lite ändå såklart. Samma beteende när det gäller soppborsten hemma. Hon vill gärna stå emellan Choice och borsten eftersom Choice gör alldeles för mycket lekinviter.

Lazy lämnades kvar på Lövgatan medan tjejerna och jag åkte till Huvudsta. Chenin fick simma efter schampoflaskan 15 gånger. Risk för hälta känner jag, hon for nog runt lite mycket igår på festen.

Igår kväll var vi hos Gustur. Han ville inte gärna bli inplockad från hagen i vanlig ordning. Jag red stora ridvägen och fick till och med sällskap på turen och lite ridtips. Imorse åkte vi till Arninge och simmade för första gången sedan operationen. Chenin simmade 3 gånger 2 min. Hon var öm i ländryggen och vissa ställen på benet. Hon hade viss temperaturskillnad på benen. Jag fick massa nya tips och råd. Jag köpte en Novafon (en manick som sänder ut infrastrålning som man kan använda att komplettera massagen med) också för 2 500 kr. Vad gör man inte för sina älskade… Vi provade den på kvällen. Chenin somnade sött.

Jag sprang med Jocke runt Löt. Hundarna väntade i Jockes bil. Vi tog en tur förbi sjön upp sedan. När Chenin var liten gjorde jag allt för att hon inte skulle jaga fåglar. Med Choice rycker jag mest på axlarna. Märkligt att man har en helt annan inställning numera. Det kan bero på hur de är som hundar. Chenin måste man alltid ha tummen i ögat på när det gäller vissa saker för även om hon för det mesta är suveränt självständig och ansvarstagande så har hon väldigt höga drifter. Choice däremot är mer förarvek, hon lyssnar väldigt mycket på mina signaler. Det gör i för sig Chenin också, men på ett annat sätt. Chenin är väldigt känslig för när jag blir glad. Även om jag skulle försöka dölja mina skratt så vet hon att jag skrattar inombords och fjantar då till sig extra mycket medan Choice är mer undrande om jag ska bli arg. Märkligt för jag har liksom inte varit det. Om jag till exempel säger till henne om att inte äta på en sak så slutar hon direkt, med just den saken – sen tar hon förstås tusen nya, men jag behöver i alla fall bara säga en gång sen tittar hon lite undrande på mig och går vidare. Missförstå mig rätt, Chenin skulle också sluta på en gång men se ut som om ”egentligen har du fel, men den här gången då” eller ”jag har aldrig gjort något fel så jag går med högt huvud och gör vad jag vill, men just nu var inte den där aktiviteten lockande”. Choice ser mer ut som om hon funderar och ”skäms” om jag säger till henne att inte äta bajs.

Appropå äta bajs förresten, igår igen. Människobajs alltså, i Choice mun. Blä! Det finns mycket bajs som åker ner i den munnen varje dag, hästbajs, fågelbajs, kattbajs och harpluttar men när hon kommer med något i munnen och lite papper som sitter fast i det vill man helst kräkas. Jag får trösta mig med att det hade varit värre om hon rullade sig i det. Men när man ser henne stoppa i sig för fulla muggar som om det vore värsta falukorven får man kväljningar.

Hursomhelst, hundarna fick ligga platsliggning också. Båda låg fint medan cyklister och joggare sprang förbi. När en rullskidåkare åkte förbi var det slut på vilan. Choice jagade. Jag höll i Chenin. Nog för att hon aldrig skulle jaga sånt strunt längre, men hon skulle lätt kunna jaga liten valp. Även nu kände jag mig lite nöjd över att vi fick chans att göra om platsliggningen, istället för tidigare när jag skulle irriterat mig över ett misslyckande (inte mot Chenin, men för egen del). Choice kan ju inte platsliggning och då är det helt enkelt inget misslyckande heller. Ny platsliggning gick bra. Jag stod brevid och gav godis var 15 sek. Sen gick vi hem för mys.

Hebbes syster har varit hemma hos oss på dagarna med hundarna den här veckan. Det verkar ha gått bra. Hundarna har också fått en del ensamhetsträning i glappen mellan vem som går och kommer. Som mest var de ensamma två timmar. Lite nervöst men det har gått bra.

Jag vet att jag inte är någon hunddagis-fantast. Det beror främst på att jag jobbat på en hel del dagis och sett saker som gör att jag aldrig skulle lämna min hund där. Men vissa dagis är såklart bättre än andra. Hundeden i närheten av oss är ett sånt dagis som jag tycker lite bättre om. Det är en bekant som har dagiset och det är ordning och reda bland folk och fä. Tysta snälla hundar. För att de inte ska få alltför bra rykte ska Chenin och Choice börja där. Efter 1,5 år med daghusse för Chenin har jag bestämt mig för att prova nåt annat. Under våren har jag pysslat ihop det för hundarna med underbara vänner som ställt upp. Men nu blir det dagis. Ännu är det inte bestämt om de ska gå heltid eller deltid. Jag vet bara att Chenin kommer vantrivas oerhört, om jag känner henne rätt. Choice ska ingå i en grupp med två flatkillar och en rhodesiantik. Chenin skulle egentligen ingått i den gruppen istället för den andra tiken. Men med tanke på hennes ben kommer hon inte ingå i någon grupp förrän möjligen i september.