Chenin.se

Japansk andfilm om Chibi, julklappslek, lutfisk, risgrynsgröt, Karl-Bertil och skjuts hem av mormor avslutade julafton. 

 

Efter att ha nickat till några gånger framför Hälsoresan promenerade Hebbe och jag hem på julnatten med hundarna. Vid vår port sprang det fram en mellanstor blandrastik. Först till Choice som redan hon var lagom sur och sedan hade odjuret ingen självbevarelsedrift alls utan sprang fram till en störtförbannad Chenin trots att ägarna ropade och Hebbe försökte fånga henne. Den reste visserligen ragg och tuppade sig men Chenin mer eller mindre flög på henne utan att hon svarade. Ägarna hann sedan ikapp och fångade in henne, inte helt utan skam. Det känns verkligen tråkigt att det skulle hända, mest för Choices skull som bara blir mer och mer osäker på andra hundar… Men å andra sidan är hon aldrig osäker när hon är själv. Tidigare idag när vi var ute och tränade lydnad (kors i taket på självaste julafton, men vi fördrev tiden i väntan på gästerna hos föräldrarna och behövde en paus från julstöket), så träffade vi en gigantisk bearded collie som Choice blev väldigt förtjust i – en riktig gentleman som minsann också tyckte Choice var en trevlig tjej.

På julafton pratar folk mer med varandra när man möts ute. Stockholm blir lite mindre anonymt.

Julbord, hundpromenader, glögg, fika och Kalle är nu avklarat tillsammans med familjen, Gudrun, Micke, Maggan och Leyla.

Äta äpplen ute när inte julbordet är tillräckligt.

Dagen före doppardagen innebar besök hos föräldrarna och lek med brorsbarnen, inköp av sista klapparna i Kista, besök på Willys, besiktning av bilen, promenader, inslagning och sedan förfirande hos svärfamiljen med presentöppning, tecknad film och mitt-i-natten-mat.

Hundarna fick pipleksaker, som någon sorts favorit i repris när Chenin för några år sedan fick en pipis och orsakade rödvinsspill och nytt möbelköp. För Chenin var detta givetvis kärlek och för oss julstämningsdödande. Det är svårt att fånga kärleken på bild men en Doc-blick fick jag.

Annorlunda julmat hos Grunnelind, tro mig.

Olycka i hemmet när pipis ”råkade” fastna under stolen. Julstämningen kunde infinna sig igen för några minuter.

Första dagen som hästvakt började mindre bra. Jocke följde med som stallsällskap. Tillsammans med Chenin gick vi till hagen för att hämta Gustur som för säkerhets skull stod längst bort vid grinden som är knepig att öppna. På vägen hittade Chenin en lång krokig pinne. I vanlig ordning berättade jag hur avundsjuk jag var på hennes fiina pinne. Då får jag en olycklig knock över näsan som resulterade i näsblod (bilder finns på kameran, men tyvärr hittar jag inte kabeln till Lisas lycka). Precis vid hagen ligger det en skjutbana och just idag var denna välanvänd. Jocke stod kvar utanför med en i vanlig ordning skällande Chenin. Hon är besatt av mig – jag får inte lämna henne mer än någon meter. Precis när hästarna blev synliga för mig smällde det till på skjutbanan och alla sprang. Jag höll ut moroten och Gustur stannade då snabbt. Ridturen gick fint, Gustur var lite lugnare idag. Vi tog mellanrundan. Jocke och Chenin kom och mötte oss på vägen hem. Han tog Gustur och jag Chenin, vilket kändes mer som en rättvis fördelning. Gustur fick vara ute i hagen efteråt.

På kvällen tog vi en sväng med Hebbe och Issen runt Lötsjön och åkte sedan över i samlad trupp till Hebbes mamma där det fanns julmatsrester att äta upp.