Vardagsstressen återställd
11 mars 2009Full fart ända sedan vi kom hem har det varit. I måndags var jag ledig. Jag gjorde massa viktiga ta-tag-i-saker och tog det lugnt. På kvällen tog vi en sväng till klubben. Chenin fick träna lite platsliggning, fotgående, framförgående och fjärr. Jag övade också både Chenin och Choice i att sitta uppbundna. Jag behöver knappast säga vem som var bäst på det.
Vi tog sedan en promenad hela hundgänget. Alltid lika trevligt! Chenin var kär i lilla shih tzu-killen. Choice retades med alla för att de fick gå i koppel. Tjabo tyckte Lazy var konstig, eller såg konstig ut, men det gick över efter lite luktande.
På tisdagen åter på jobbet. Chenin och Choice var hos Anna i Nacka. Jag hämtade dem tidigt för att hinna hämta Lazy och bilen som fanns på Lövgatan, hinna till stallet, ta in Gustur och rida innan det blev mörkt (dvs 17.30). Vilket önsketänkande! Jag hann ut till den tiden. Men allt snöande gjorde att det var ljust hela ridturen ändå. Gustur var störtmysig som vanligt även om han trilskas med mig när jag ska hoppa upp och även om han ibland vill vända hem. Han är pigg och har härliga gångarter. Vädret gjorde dessvärre att han fick styltor så jag stannade två gånger och kratsade hovarna längst vägen. Vi tog mellanrundan. Alla hundarna skötte sig fint lösa i stallet och fick sitta i bilen medan jag red. Gustur tycker Lazy är en häftig sak. Han luktar på henne så fort han får chansen. Efter ridturen tog vi en promenad – jag med häst och hundar. Choice var överlag skitcool i stallet. Hon följde med när jag hämtade Gustur i hagen och sprang runt med svansen i topp.
Idag har alla hundarna varit hos Ken. För Choice var det första gången. Allt gick bra men jag blir verkligen löjligt irriterad på Ken för småsaker. Choice hade snott en banankaka från bordet. Han tappar henne när han håller i henne. Han kommer på plötsligt att han måste till tandläkaren samma dag trots att jag frågat om han skulle iväg något. Chenins koppel var kopplat i nyckelringen som namnbrickan sitter på och inte i vanliga ringen så hon drog sig förstås lös och hennes namnbrickan flög all världens väg. Bara att beställa en ny… Nåja, jag ska vara glad att alla hundar är i behållning med tanke på att han haft både Chenin och Choice i sängen – något som jag i för sig velat att han skulle undvika… Ni hör ju vilken rabiat hundägare jag är! Härmed utelämnar jag resten av gnället.
På kvällen var Hebbe hemma med Choice medan jag tog ut Chenin och Lazy runt Lötsjön. Äntligen lite vuxenpromenad. Choice och jag busade sedan på gården. Tränade fotposition, kontakt, namn, inkallning och massa jaga mig och bita-mig-i-byxorna-bus (det sista är helt ofrivilligt från min sida även om jag är så svag för henne att jag ännu inte kan säga till henne).
Föräldrarna kommer hem på fredag och jag tror Lazy längtar. Chenin kommer bli galet glad och överfalla mamma fullkomligt i vanlig ordning.


12 mars 2009 kl 10:17
Jag har följt er resa, även om jag inte gett livstecken i från mig, och ni verkar ha haft det helt underbart! Jag är avis som attan, ska du veta.
Hm, fullt rabalder när du kommer hem, märker jag. Ja ja, borta bra men hemma värst… eller hur det nu var.
Och ja, du verkar vara en minst sagt rabiat hundägare – stackars Ken!
Ha det gott – kram
12 mars 2009 kl 10:21
Hej!
Ja, jag kan ta Choice imorgon. Jag lånar gärna buren också. Jag tror Ludde kommer att försöka ta livet av sig! Doc kommer att vara överlycklig! Haha!
(Jag ska på clinique hos Eva Bodfält ikväll! Ska bli kul!)
12 mars 2009 kl 10:47
En händelserik vardag, mysigt att kunna ha hundarna lösa i stallet och att det fungerar!
Men angående bitningarna i benet – du vet vad jag tycker. Det du inte vill att hon ska göra sen tycker jag att du ska försöka undvika nu också. Hur ska hon annars förstå att det helt plötsligt inte är okej när man blivit stort – det som är självklart när man är liten? Nej skärpning Camilla.
Gustur undrar nog om Lazy verkligen är en hund!
12 mars 2009 kl 11:13
Vis av erfarenhet. När den ”lilla” valpen sedan biter sönder ens nya jeans i ett nafs, då är det inte roligt längre. Jag tror mycket på avledande manöver i frågan, förväntar mig inte direkt att du ska slänga henne i backen och skrika på henne.
12 mars 2009 kl 11:15
Hehe… och angående hårdhet, vi är nog hårda på olika vis. Jag skulle inte snäsa av Max-personal för att de vill låta fisken dröja.