Chenin.se

Det ska börjas i tid...

Igår blev det lite ordentlig lydnadsträning för hundarna här i Hallonbergen. Med ordentlig menas att Anna och jag hade struktur, och det började med fika såklart. Choice fick köra först och det märktes att hon var trött efter lång dag med grabbarna Dalton och Doc. Vi körde lite kontakt, fotposition, inkallningar och början till apportering/uppletande. Hon fick också en slags introduktion till budföring/lek på avstånd med annan. Avslutningsvis blev det lite stanna-övningar. Doc fick sedan prova budföring innan vi satte i storträningen på tandvisning och att sitta koncentrerat i fotposition. Anna ställde lite krav på Doc, är man inte med blir det ingen träning. Oj vad besviken han blev. Vi ökade också på motivationen genom att höja belöningen. Mycket lyckat resultat. Chenin och Doc fick sedan köra en platsliggning innan Chenin fick träna hakan i backen. Dalton har varit halt stackarn så han fick följa med på en kort kort runda.

På kvällen tänkte jag totaldecka i sängen, men insåg att om jag inte skulle ta tag i kloklippningen på kvällen när choice var som tröttast skulle det inte bli någon på ett tag. En halvtimme höll vi nog på innan alla klor var klippta. Jag försökte först klippa dem under protest och lyckades med en. Sedan höll jag fast henne till hon slappnade av och somnade i knät medan jag masserade, visiterade, kollade klorna, höll i klosaxen osv – mys helt enkelt. När jag äntligen började klippa tittade hon bara lite sedan märkte hon att det inte blev värre. Jag tog en tass i taget och klappade på henne däremellan till hon var sömnig igen. Jag måste säga att det blev ett riktigt bra resultat av det hela. Jag vill ha det som en mysstund. Choice fortsatte sova medan jag plockade på Chenin, masserade, gjorde cykelövningar, klippte klorna, pussades, kollade såret osv. Båda hundarna låg på rygg brevid varandra och bara myste. Jag tror Choice är Chenins bästis numera – hon slappnar verkligen av med Choice. Hon är aldrig på sin vakt och morrar inte ens åt Choice när jag lyfter ut henne ur bilen och ställer ner henne brevid Choice. Inatt sov vi utan galler emellan dem.

Imorse tänkte jag på att Choice nästan är rumsren nu. Hon kan rutinerna på morgonen och det går fint. Knappt hann jag avsluta tanken innan hon kissat inne tre gånger…

Choice och jag har nått ett genombrott. Vi lekte med en strumpa utanför på gården och det kändes bara som att det klickade. Tidigare har hon ju släppt strumpan om man ropat minsta på henne. Nu körde vi först kamplek, sedan tävling om försten till strumpan, sedan den-är-äcklig-leken. Choice var galen över att jag inte tog den och kampade med henne. Efter mycket tjat och när hon jagat ikapp mig med strumpan ett antal gånger gav jag med mig. Vi gjorde om leken flera gånger. Jag visste väl att det skulle bli en uppletandehund av henne också så småningom

Men jag tror nog tandlossningen är på G. Hon sprang efter mig och bet mig i armen samtidigt som hon skrek till. Jag har inte kollat i munnen ännu men det kan ha varit något som knakade. Nåja om det kan hålla henne borta från att äta upp fler internetsladdar är jag nöjd.

En annan rolig grej som är lite typiskt valpar. Hon har ju lärt sig inkallning fint när man ropar på henne, men mest med mig vad jag vet. Så ropar Hebbe på henne när vi är ute tillsammans, då springer hon till mig. Det har hänt flera gånger nu och är så gulligt. Jag får motstå att ge henne en godis för det. Tanken är ju rätt i alla fall! Hon har lagt ihop så pass mycket att om hon hör ordet Choice så springer hon till matte.

Chenin vill gärna vara ute längre. Hon ropar efter rottweilerhane och vill bli klappad av barnen. Vad som helst roar henne just nu. Hon är ovanligt snäll mot Choice just nu. Så kom jag på varför. Hon är ju groggy i huvudet av morfinplåstret. Idag ska vi ta bort det hos veterinären. Choice lär ligga pyrt till när Chenin har morfin-abstinens!

På kvällen var vi alla väldigt uttråkade. Lägligt nog kom Frida över och kollade på Så ska det låta med oss. Sen försökte jag mig på kloklippning men det var ingen hit längre. Choice ville absolut inte att jag skulle hålla i tassarna ens. Det var samma sak förra veckan. Det känns ledsamt att hon inte litar på sin matte samtidigt som det liksom inte är något farligt. Förslag?