Kom hem vid sju och innan man hunnit sätta sig vällde det in folk: Thomas, Eva-Lena, Jimmy, Anna, Stefan, Issen, Kamilla, Patric, Veronica, Marc, Åsa, Ramses och Leyla. Kaffe, tårta och Solsidan.

Vi körde sedan ett kort pass själva för att visa var vi är ungefär. Det passet kändes förstås mindre bra och väldigt tafatt, men Peter såg fint samarbete och många fina detaljer men påpekade att jag behövde jobba med mina rörelser och med flankeringar. Därefter blev det ett längre pass med goda råd från Peter. Efter lunch fick vi köra ett pass själva och träna på det Peter sagt och sedan köra ett pass med större flock på stor yta för att få träning i att gå rakt. Avslutningsvis på lördagen körde vi ett kort pass själva för att se var vi är. Några av de saker vi pratade om var följande:

• Jag rör mig för mycket i cirklar. Jag låter henne aldrig komma i balans utan viker av för att inte fåren ska gå förbi mig. Detta leder till ett evigt cirkulerande där hon kämpar för att få balans när jag  istället borde lägga henne vid rätt ställe och gå rakt långa sträckor. Mina snabba vändningar bidrar dessutom till att hon kommer närmare och närmare djuren för att hinna med. Jag måste gå lugnt och rakt.
• Jag ska inte köra höger och vänster förrän hon kan flankeringar.
• När det blir fel, gör om och gör rätt.
• Börja med att lägga henne i balans och hjälpa henne att få ut avståndet till fåren innan jag ställer krav på att hon håller avståndet själv.
• Vid hämten; prova låta henne fundera själv, om det inte går, ropa tillbaka och skicka om, backa backa hela tiden och rör på mig.
• Inget mer fållarbete på ett tag. Vi behöver jobba sträckor och attityd på större ytor.

Efter en trevlig kväll i undermålig stuga på Liens camping i Riddarhyttan med plats för 6 sängplatser i samma rum var vi tillbaka i Lerkulan på söndagen. Vi hann med många långa pass där Choice och jag började med att träna i stor hage på att gå långa sträckor, sedan ett teknikpass i mindre hage med fokus på flankeringar. Innan lunch fick vi själva öva på att gå bana med grindar, trånga passager, förbi hinkar och in i fålla. Efter lunch gick vi samma bana med Peters ögon på oss. Avslutningsvis körde vi ett teknikpass i mindre hage med återigen fokus på flankeringar. Det kändes som att det lossnade för oss med flankeringarna. Jag måste tänka på följande med Choice:

• Ha henne stående
• Stå nära fåren själv
• Inte låta henne ta ett steg framåt
• Dua om hon snävar in för tidigt

Choice förstod det där rätt snabbt och fick mer och mer fart när hon förstos vad hon fick göra. Jag är så himla nöjd med Choice, Peter, platsen, anordnandet (tack Gunnar!), de andra deltagarna. Ja, det var helt enkelt kul och värdefullt. Kursen, som anordnades av SASK, var konstigt nog inte full men det gjorde den ännu bättre eftersom vi sex som deltog hann med så mycket mer.

Choice har grillats i lydnad. Platsliggning fungerar nu inte alls och jag börjar överväga att stryka oss från tävlingen på söndag. Men så funderar jag igen och kommer fram till att jag faktiskt vill tävla även om jag inte har någon platsliggning. Problemet i fredags, när vi körde på klubben med agilitygänget Lisa, Malin och Emelie, var att vi inte hade så många moment alls längre. Ligg hade hon aldrig hört förut och framförgående var ju andra gången hon körde. Marsch-kommandot från mottagaren på budföringen ignorerade hon helt. Det enda starka kortet hon har är fotgåendet, för det är fint och såg extra fint ut när hon gick med Lisa. Efter lite träning så kändes dock alla moment rätt bra.

Lördag fortsatte i gott tecken. Anna la ett spår på 500-600 meter med tre apporter, Choice gick riktigt fint – hade svårt med vissa stigar men löste problemen efter lite letande av spår. Jag kände mig nöjd med henne. Alla andra gick också bra, Chenin fick ett kortkort korvspår som hon fick ta både fram- och baklänges, Doc gick grymt fint i ett drygt 800 meters spår och Dalton gick också bra. Apportstig blev det också men det fanns mer att önska av både Choice och Doc som verkade vara på en annan planet. Efteråt kommenderade Anna oss i lydnaden (tack snälla!). Jag känner mig riktigt nöjd med Choice avseende alla moment utom platsliggning. Vi kedjade lite och tränade på helheten för att sedan jobba med små detaljer.

Idag beställde jag nytt ställe för lydnadsträning och det fick bli Skytteholmsparken i Solna Centrum. Lagom med störning i form av folk, hundar och vilda djur. Choice gick finfint på samtliga moment utom platsliggning (suck). Backa backa backa är det som gäller.

Nu på kvällen har vi haft styrelsemöte för SASK. Efter träningen igår hann jag med shopping med Hebbe i Kista (man kan få väldigt många hundra i rabatt när HM kör 100 kr rabatt för varje 500 kr…), äppelpaj med mamma och mormor hos moster i Nacka och på kvällen kom Frida och Cicci över och drack vin. Vi planerade utgång men la ner det i sista minuten när redan en sko var på. Sängen lockade samtliga alldeles för mycket.

Nu promenad med en pigg Chenin och Choice, sedan söndagskomedi innan arbetsveckan drar igång. Ångesten är fulländad.

På väg till Tånga-Hed
Fyra dagars hårdträning för hundarna i form av aussieläger i Tånga-Hed. Lisa och jag åkte ner på torsdagmorgon och passade då på att stanna till hos Gunnar och Marianne i Oxelösund för lite vallning. Choice gick rätt lugnt och fint och lugnade sig till och med ute i stora hagen, så pass mycket att jag kunde gå från attitydträning till att börja träna höger/vänster och minihämt på större område. Jag gjorde också som Marianne sa och satte mig ner på en sten och bara lät Choice ha egen kontroll på fåren och gå med dem lugnt och helt naturligt. Under inhämtningen av fåren insåg jag att Choice jobbar så himla mycket bättre när jag inte lägger mig i och att jag faktiskt kan låta henne få fria tyglar att gå helt själv i hagen när vi letar fåren. Hon hittar dem ju ändå snabbast och brukar normalt stanna hukandes av sig själv. Och skulle hon inte göra det är det ju inte hela världen om hon får prova lite själv, någon gång kanske hon gör helt rätt. Några pass i fålla blev det också efter inhämtningen.

Loi gick också riktigt riktigt bra redan från start, mycket lugnt och fint och som alltid med fin balans.

Chenin fick ett godisspår på äng med två vinklar och 3 apporter. Finaste gulliga Chenin. Alla var ganska tillfreds när vi några timmar senare rullade vidare mot aussielägret. En resa som kändes väldigt lång men med Lisas sällskap var jag underhållen hela vägen. Lisa är för övrigt väldigt förtjust i Gränna…

Föreläsning om mentalitet
Väl framme i Tånga-Hed vankades intressant och fängslande föreläsning med Jan Gyllensten om mentalitet i allmänhet. Det är alltid kul att se framför sig sina egna hundar (såsom alla förstås gör). Chenin som bara kan komma ihåg positiva minnesbilder och Choice som har gott minne både vad gäller positiva och negativa minnesbilder. Chenin som är vild och galen med noll anpassningsförmåga och utan att inse sina ramar, men samtidigt väldigt rätt på rätt saker. Choice som är cool och iskall utan att brusa upp sig för mycket över småsaker, självständig och säregen. Men det var också kul att höra hur länge Lisa skrattade när Jan pratade om att sitta i en racerbil med full gas men utan ratt (= Loi emellanåt).

Spårgruppen
Vi har under helgen ingått i en av spårgrupperna på lägret. I gruppen ingick följande ekipage: Lena med Lukas från Arelids,  Mikaela med Thing från Sugarwinds, Marie med Vilja från Real Sugar, Barbro med Fokuz från Chess Player, Anneli med Hilda från Empress, Camilla med Choice från Crofter Holdings och Chenin från Chess Player samt instruktör Carina Alnegren med Jiggy från Chess Player.

Mesta delen har vi spenderat ute i skogen bland fästingar, spindelnät och mygg. Jag har väldigt många spår i kroppen, missade endast ett spår första dagen och beräknade att jag gått 15 spår andra dagen. Tredje dagen däremot missade jag samtliga hundar och hann desto mer med mina egna. Fotograferandet har varit dåligt men några foton på gruppens hundar har jag i vart fall hunnit med.

Choices arbete
Choice har spårat bra, hon är väldigt noggrann och analytisk och har en ganska känslig näsa. Jag tycker hon går lite långsamt och omotiverat men det fick jag snabbt höra att jag var den enda som tyckte. Den första kommentar någon sa var att hon gick för snabbt. Vad allt är relativt tänkte jag för mig själv och minns när Chenin och jag tävlade lägre spår och gjorde ett spår på under 17 min varpå vi varvade den som startat innan oss. Men i vilket fall skulle jag vilja ha ännu mer attityd och lite ”det här är mitt spår” från Choice, fast givetvis inte på bekostnad av att hon slarvar vilket kan vara risken. Äsch, man får väl vänja sig vid tanken på att Choice inte är Chenin.

Choice fick två tekniskt ganska svåra spår första dagarna med mycket jobb på stigar, vinklar på stigar, apporter i vinklar, terrängbyten m m. Sista dagen fick hon ett långt Barbrospår på knappa kilometern (om jag förstod rätt) med terrängskiften, hopp över bäckar, snäva vinklar m m. Ett väldigt kul spår som Choice gick fram fint i men vid skifte från skog till äng kom hon av sig och fäste inte igen så vi selade av och konstaterade att många dagars jobb har gjort henne riktigt trött. Men väldigt konstigt är det, för när vi skulle hämta slutet spårar hon på som vanligt igen och likaså sprang hon på och iväg på Chenins gamla spår. Trött men ändå inte trött!?

Vi har också hunnit med lydnadsträning i någon form varje dag, kanske lite mer av den varan första dagen. Choice har gjort två fina platsliggningar med för henne okända hundar, en med Minos och Lisa och en med Rosso. Jag har märkt att jag är lite fegis och inte vågar lämna henne på långt avstånd med okända hundar för att jag är lite rädd för att det ska springa fram hundar till henne som kan göra henne osäker (kanske är denna känsla ännu starkare när oddsen för detta är högre pga löp). Vi har också tränat fotgående med massa spännande störningar och där är jag så nöjd med henne för nu verkar hon ha förstått grejen. En hel del annat smått och gått har det också blivit, såsom budföring, hopp, läggande, ställande m m.

På uppletandet har hon gått fina tomslag och letat på hela tiden. Däremot går hon ibland utanför den vallade rutan varpå jag är tyst och låter henne leta sig in för att förstå att det inte lönar sig att vara utanför området. Jag vet inte om jag kanske borde ropa in henne direkt hon går ut eller låta henne vara?

Avslutningsvis fick Choice springa några varv med Ingelas Puff från Windedos och de lekte faktiskt jättefint och gulligt med varandra. Det verkar mest vara Doc som ska manglas enligt Choice…

Chenins arbete
Chenin har fått korta godisspår alla tre dagarna som hon varit alldeles för het och taggad i, första dagen gick hon nog över alla apporter medan hon andra dagarna hittat alla men varit slarvig. Dessutom har hon gått två fina apportstigar med alla apporter galet lyckligt markerade – älskade hund! Sista dagen fick hon utöver det ärva ett ”vanligt” spår som en hund fått bryta i = tacksam Chenin! Spåret var riktigt gammalt och enligt uppskattning ca 500 meter långt (men jag tror det var kortare). När jag äntligen hittat fram till vad jag trodde var starten blev det åka av. Chenin hade svårt med alla viltspår och cirkulerade emellanåt en del, men lite vattnande gjorde susen och hon bet i. Slutapporten funnen innebärande glad hund och lättad matte. Min underbara fina hund som man alltid kan lita på gör sitt jobb. Som bonus hittade Chenin även ett stort fint älghorn samt något gott i bajsväg att rulla sig i. Men det bjuder vi på eftersom slutpinnen kändes som en riktig vinst. Chenin har också fått lite lydnadsträning förstås och vårt nya moment slalom mellan benen börjar ta sig mer och mer.

Tipsen
Här är några av helgens tips jag minns och som jag ska tänka på framöver:

• Ha mer struktur i spårningen – särskild med tanke på hur ofta vi spårar. Bestämma mig för om det är exempelvis upptag, ängspår, apporter, tekniska spår, vinklar, osnitslade spår eller långa spår jag övar på denna gång.
• Ge alltid godis innan spårstart och påsläpp.
• När hunden börjar cirkla, ta in den, klappa om , ge vatten och ge blött godis. Vänta till hunden startar av sig själv. Använd ej spårkommando.
• Använd aldrig ”extralocket” på snusdosorna eftersom det kan fastna i hundens mun när hunden öppnar asken själv.
• Motivationen i spåret kan exempelvis höjas med jaktspår som innehåller stopp i, innebäranade att spåret blir färskare och färskare.
• För Choice del ska jag ha lite kortare lina, gärna sträckt lina, gå närmare, gå saktare och lita på hunden. Framförallt ska jag fokusera på osnitslade spår där jag litar på hunden och jobba upp spårkonditionen rejält.
• Kryp: Var noggrann med hur Choice håller huvudet och att hon inte gör några kaninhopp med bakdelen. Prova att sitta på knä.
• Uppletande: Finns flera olika metoder. Några som vi provade var att hunden får gå ut och vinda in ett föremål men inte ta den, sedan skickas hunden ut på minnesbilden av lukten. Någon annan går ut och lägger föremål – hunden får bara en minnesbild av att personen är där ute. Eller att man går ut själv och visar hunden att man släpper ett föremål, sedan släpper man ytterligare ett på vägen in och hunden skickas två gånger. Kör ALLTID på retning vid första skicket och med flera skick på rad. Jobba tyst bakåt precis när hunden tar föremålet. Belöna farten in med kamplek med annat föremål.
• Budföring: Jag har bestämt mig för att ladda henne massor på mottagaren efter de två misslyckade skicken tidigare och det verkar ha gett resultat. Första skicket, godis och hjälp vid ingången. Jaktlek tillbaka till mig (behövs nog inte längre). Andra skicket, kamp hos mottagaren.

Annat
Bortsett från all hundträning har vi även hunnit med att dricka vin och snacka skit, lyssna på Lajos dammutlägg på kvällarna och kommentarer som ”Om en hund är med och vallar av en sökruta, kallas den då för en vallhund?”, ätit oväntad men sjukt god mat, pratat strunt om konstiga briardägare i form av Annika, Vicky och Bettan som hållt mig vaken genom att skrika på varandra halva natten, trängts på Tånga-Hed med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, lyssnat på skällande ouppfostrade utställningsbriarders skällande om nätterna, blivit utskälld av jaktlag för att vi varit på deras marker, fått skott-träning i mängder i form av jakt och älgstudsare hela dagarna, skrämts av gråhåriga gubbar på morgonen med kommentaren ”Det är nog bara du och jag som bor i detta hus”…

Don’t stop dancing – party is not over!

Igår skyndade jag hem för att hinna gå promenad med Hebbe och hundarna innan telefonmötet med SASK:s styrelse. Mötet var effektivt och tog knappt 2 timmar. Jag agerade ordförande medan jag utfodrade hundar, lagade mat och åt.

Efter mötet hade jag planerat kort rastrunda och sedan sängen med Solsidanrepriser. Istället blev det bilen till rockbaren i Sumpan med respektive (och hundar förstås) där vi mötte upp lite vänner (Söderin, Stefan, Mattias, Diana). Tror Söderin var mer underhållande än Solsidan så det var klart värt det. Speciellt sent blev det dock inte för jag jobbar ju. Hundarna jobbar också för fullt, men mest med att sova bort tiden på jobbet och ibland rulla över på rygg och tigga klapp av någon kollega. Även lunchtid jobbar jag hårt, men inte med det vanliga jobbet utan med att skälla ut stackars aussieägare (eller snarare den blå hunden) som inte har tillräcklig pli på sin hund som springer fram till mina. Jag kände mig verkligen som en seriös och trevlig tillfällig ordförande i aussieklubben, man kan ju bara hoppas att hon inte kände igen hundarna… Jag kan bli väldigt ond när jag blir besviken och besviken blir jag när Choice får anledning att bete sig lika illa som Chenin. Annica som var i luren blev kastad på hunden och någon luftspark utdelades. Därefter var jag tvungen att ha mina två lösa i Humlegården så de hann sansa sig, strosa runt och se hundar som inte springer fram.

Svart Choicebror får pryda bloggen idag:

Choice bror Ramsey på Zilch vallkurs i maj

Vid midnatt när även trapphuset var oigenkännligt skulle de flesta ut. Cicci och jag gick dock hem i armkrok och tog ut hundarna på en tur. Flickorna, som inte direkt är vana vid att vara själva, hade skött sig fint och stannat på varsin sida om stolarna jag ställt för vardagsrummet.

På dagen var Jocke och jag i skogen och la spår till hundarna. Chenin fick ett riktigt långt och ordentligt spår i underbart fin terräng. Hon gick klockrent och noga. Choice fick två kortare som Jocke lagt. Började bra och jobbade fint fram till slutet där hon började nonchalera spåret, klev av, på, av, på och sökte annat roligt att göra istället. I övrigt har helgen bestått mest av jobb. Söndagkväll var det telefonmöte SASK och det fick bli hemma hos Hebbes mamma där vi befann oss för att förtära middag.

I söndags blev det städning varvat med promenader. Jag hade tänkt springning, spårning och lydnad men vädret gjorde att det kändes som en mindre lyckad idé. Hundarna visste ändå inte vad de gick miste om och när föräldrar, bror med respektive, Hebbes mamma och syster dök upp på kvällen var det strunt samma. Vi firade igen Hebbe, denna gång med tacos, ny frukttårta, ostbricka och andra onyttigheter. Tanken var att vi skulle spela sällskapsspel men det blev OS för hela bunten.

Igår blev det en effektiv kväll. Hussen hämtade tidigt på dagis men lurades med mig att han glömt hämta tjejerna. Efter min hemkomst blev det städning, packning, promenad, lydnadsträning för Choice, godislet för Chenin, färd till Hebbes mamma, middag där kl 21.30, upprättande av inkomstdeklaration och andra dokument till Skatteverket för Hebbes AB och sedan stupa i säng.

På kvällen föreslog Anna lydnadsträning och jag kontrade med garagelydnadsträning. Choice var duktig men verkade mer trött i huvudet än tidigare på dagen. Fotgående blev det i alla fall och särskilt fokus på att inte nagga mig i vändningar. Platsliggning äntligen, dessutom med störning av främmande hund som gick förbi. Inkallningsstanna, ingångar. Inkallning med stå och ligg som inte gick fullt lika bra som tidigare på dagen. Lite rutan-skick fick vi också till och här känner jag att jag måste ha en bra plan. Chenin fick köra lite minimalt med sina trix; hakan i backen, tass, back.

Igår, söndag, var det stort kalas hos oss för mig och min mamma. 23 personer i vår lya verkar vara ett maxläge att få in. De flesta fick stå och äta men det gick bra. Hebbe var iväg med Choice och mötte upp några vänner som tagit hand om en irländsk gatuhund (liten terrier). Tydligen sprang de på fint i snön och Choice njöt av att vara snabbast och bli jagad. Jag fick se busarna på film efteråt. Väl hemma igen var lägenheten fylld med folk och Choice hade stora ögon och far runt som en oljad, och isig, blixt. Höglöps-Chenin försökte bjuda upp kusinens dansk-svenska gårdshund Milton på lite dans, men det tyckte jag var onödigt. Annars fungerade det bra ändå med alla barn, höglöpande hundar m m. Chenin är lycklig bara någon klappar på henne hela tiden eller om hon får någon liten skål att slicka ur. Jag tror det är nyttigt för Choice (och även Chenin, men hon är ju härdad) att uppleva lite barn och folksamlingar eftersom hon är så signalkänslig. De tog i alla fall allt med ro och fick missnöjda gå in i sovrummet medan vi åt så folk kunde röra sig. Inte heller stal Milton någon mat mer än att slicka på pappas korv när tillfälle fanns, så det måste få anses varit en lyckad kväll. Alla verkade i alla fall ha kul. Vi spelade Buzz på 8 personer och när det bara var Micke och Sanna kvar spelade vi TP till sent. Jag vann otroligt nog, jag som aldrig brukar vinna TP, och det var trots att jag gled in i efterhand med tre pluppar mindre. :)

Nu har Chenin börjat med muskel-relaxerande så igår kväll blev det mycket massage och novaphone på ryggen. Vi ska köra ordentligt med det nu varje kväll.

I måndags var det styrelsemöte med SASK. Endast fyra deltagare dock, vilket är trist. Nåväl, fördelen är att mötet går snabbt i vart fall. Efteråt hade hundarna och jag egen måndagslydnadsträning. Choice är så sjukt kul att träna nu. Metallapportering är särskilt intressant för åter igen är tjejerna så olika. Chenin är knäpp, fullkomligt vansinnig på metallen. Den får inte ligga någonstans framme, då ska hon ha den. Men egentligen innerst inne gillar hon den nog inte, bara idén med den. När hon ska hålla den håller hon huvudet aningen uppåt och munnen lite väl öppen. Choice däremot håller den fast i munnen, med munnen stängd och med huvudet i normal höjd. Hon däremot har inget begär efter den – ingen eftertanke, ingen hatkärlek.