Efter skogsaktiviteter åkte vi förbi Anna där jag tog ut Dalton och Doc på kort lunchrastning. Doc följde sedan med på 12 km Brunnsviken med Choice och Mattias. I envist regn var det inte det skönaste man upplevt. Genomblött med klåda till och med på örsnibbarna blev det dusch och lunch. Chenin och Doc kom faktiskt nästan överens och gjorde lite lekinviter till varandra. Choice däremot tyckte inte att Doc behövde andas ens, synd bara att han inte tar henne på allvar ens en gnutta.

Bråttom blev det sedan iväg till Strömsholm i mörkret för besök hos Lennart med Chenin. I mörkret kände jag inte igen mig alls och vägbeskrivningen till Strömsholm är under all kritik, så jag hamnade på en mängd småvägar i mörkret och blev till slut en halvtimme sen. Chenin blev i alla fall undersökt och röntgad. Helt stabil i bakbenen och bra musklad, men öm och knakande i ryggen. Svårt att se några förändringar på röntgen så det krävs en magnetröntgen för att se om eventuella nerver och diskar är i kläm. En magnetröntgen är dyr så det kostar jag bara på mig om jag tänker operera beroende på vad som visas. I nuläget känns det ganska inaktuellt eftersom Chenin är igång, mår OK och är glad. Men vilka fina människor det är på Strömsholm, särskilt förtjust är jag i röntgensköterskan som gav mig mängder av kantareller förra hösten.

Mörkt och kallt i bilen hem på kvällen men ändå ganska skönt att sitta i bilen i vintermörkret med bara sina egna tankar.

Chenin, Chenin, Chenin – så går tankarna hela tiden. Även om hon felaktigt tror att hela världen kretsar runt henne så är det i vart fall så att hela min värld kretsar runt henne. Igår var vi på rehab på Södra djurkliniken. Jag ville avboka tiden eftersom vi inte varit hos veterinär än men blev ”lurad” av djursjukhuset förra veckan att det ändå kunde vara bra att gå dit och få lite akupunktur för smärtlindring. Synd bara att de ”glömde” tala om att detta kostade 900 kr och behöver upprepas ca 10 gånger för att ha någon effekt. Herregud, vilket rån! I övrigt blev det ingen undersökning eller teori om vad det kunde vara, inget mer än att en veterinär måste kolla på henne. F-n vad less man blir! Jaha, mer fattig och mer villrådig pratade jag med Ingrid tills jag lipade förstås. Men något blev i alla fall klarare av besöket och det var att jag kommer åka till Strömsholm så Lennart får se henne och inte använda Södra djurklinikens ortopeder eftersom de inte opererar ryggar. Choice fick lite träning på ny plats i form av en ensligt belägen parkering i närheten av djursjukhuset. Vi körde på med att anamma tips från kursen att kedja delar av framförgående och läggande, delar av läggande och inkallning. Så blev det också träning av starter, kontakt, fotgående och säkra lägganden (och så petade jag igen omedvetet i snabbheten). Stabil platsliggning avslutade vi med. Äntligen en tidig kväll hemma i soffan – det är sjukt underskattat! Hundarna tuggade varsitt ben och jag kollade på Robinson.

I onsdags skulle det vara skott-träning på klubben så jag stressade dit. Tyvärr fick vi en trist start när en schäfer flög på Choice, mer eller mindre. Hon är snabb så hon hann dock undan och sprang hysterisk med andan i halsen och skräckslaget skall medan han jagade efter långt långt bort innan han äntligen, tung som han var, inte längre orkade. Fan, vad det känns värdelöst, Choice är så sjukt osäker på andra hundar nu. Hon förstod verkligen inte varför det hände och det gör ärligt inte jag heller. Jag kan bara konstatera att alla hästar inte är hemma på den schäfern. Han betedde sig rätt märkligt i övrigt också, morrade åt mig och andra. Vi lät det gå ett bra tag innan vi började med skott-träningen, men nog var Choice lite påverkad i alla fall. Vi tränade på med lite agility och lydnad. Hon reagerade inget på skotten men slängde då och då långa blickar på schäfern (som var utom synhåll) och vid ett tillfälle när hon kom ur en tunnel och jag var på fel sida skrek hon till innan hon såg att det var jag. Stackars smulan! Oavsett så kändes i alla fall skotten bra.

Chenin var helt full av energi på kvällen. När jag rastade högg hon tag i en orienteringsstation och slet ner, tydligen väldigt kul. Hemma snodde hon en vante och försökte springa runt med innan jag hann stoppa henne. Jag satte mig med henne i hallen för att lugna henne men då kråma hon sig galet mycket så det small till i ryggen och sedan gick hon med svansen mellan benen och skrek när hon försökte resa sig. Fan, vilken skit-onsdag!

På torsdag var hundarna hemma med husse och det gjorde dem gott. Choice fick sin långpromenad och Chenin sina korta. De fick också åka med en hel del i bilen vilket gjorde dem trötta och nöjda på kvällen. När jag kom hem fick hundarna följa med till Macoteket och köpa en Iphone4, sedan blev det besök hos Annica för Chenins del. Annica skickade en remiss till Strömsholm och jag fick morfin utskrivet. Vi diskuterade om det kunde vara bryggorna mellan kotorna som spruckit. I så fall får man vänta några veckor innan de växer ihop igen och fram till dess är det bara vila som gäller. Ju mer hon rör sig i det partiet, desto större blir bryggorna som kan klämma på andra delar.

Choice och jag sprang sedan med Mattias runt Löt, Råsta, kyrkogården och kolonilotterna. Efteråt blev det Ica Maxi, matlagning och packning inför helgen då vi ska iväg till Skinnskatteberg på vallningskurs för Peter Nilsson.

Imorse på väg till dagis hoppade Choice upp på en hög mur. Chenin tänkte hoppa efter och jag tittade på henne och satte förbud. Alltså, hon tänker verkligen inte, knäpphunden! På vägen till jobbet läste jag återigen om katastrofen i Ungern, helt ofattbart galet!

Om jag ska nämna något annat än bara negativa saker så har Choice drillats i lydnad i två dagar. Igår var det tävlingslydnadskurs på klubben och vi fick lite tips gällande apportering:

• Vanlig träapport – Jag måste kasta med rätt hand och variera när jag kastar, tenderar att ofta kasta när hon vänder upp (för att säkra) istället för att belöna hela in-sträckan.
• Tungapportering - Använda kampen som verktyg är nog Choice grej
• Apporteringsdirigering – Om hon går till fel skål, stoppa henne!
• Vittringsapportering – Det här med hög och gömma pinne fungerar väldigt bra på henne. Hon nonchalerar helt de andra pinnarna och ger sig aldrig förrän hon hittar sin pinne. Jag ska nog ta bort godisletandet. 

Annars är allt bra. Hundarna fick varsitt märgben och varsitt grisöra vid tolvslaget på nyår. Och den enda oron var några blickar på varandra om man verkligen skulle kunna behålla båda godsakerna för sig själv. Men i vanlig ordning la de sig intill varandra med huvudet åt varsitt håll och tuggade i godan ro. Min största oro var att Chenin blodat ner Jockes vita matta med sitt ben. Vid halv tre (och en timmes sömn för mig) tog vi en kissrunda och åkte hem, nykter i sinnet men groggy av trötthet.

Sedan nya året började har Choice och jag ridit Gustur första två dagarna. Ena dagen med sällskap av annat ekipage. Choice skötte sig bra men Gustur var lite sämre. Jag fick hålla honom hårt. Dessutom var det kallt så det hette duga så jag frös in i benmärgen, speciellt om fingrar och tår. När jag väl klev av, värkte lederna. Choice sprang i skaren så hon blödde varje dag om ett sår som hon gång på gång lyckades skrapa upp.

På nyårsdagen fick vi middagsgäster i form av Michaela, Anna och Sophie. Vi drack vin, åt lime-lax och pratade gamla minnen till sent. Mycket fyrverkerier hördes men hundarna reagerade inte.

I lördags blev det spår för hundarna i snön innan stallrundan. Bilen höll på att fastna i snön i Kista men det gick. Jocke och jag missförstod varandra så han stod vid Hägerstalund och väntade medan jag la korvspår till Chenin och vallade korridorer till Choice i Killingstorp i Kista. Chenin gick sitt korta spår lugnt och fint och Choice letade saker i sina dåligt vallade korridorer. Vår byteshandel fungerar inte ypperligt och det stör mig lite, dessutom väljer hon föremål. Jag kände irritationen växa och bestämde mig för att ett skick i varje korridor fick räcka bra idag.

På kvällen kom den efterlängtade hussen hem också.

I söndags blev det separata turer för hundarna och ingen skogstur eftersom jag mest blir irriterad på snön, kylan och spralliga tjejer. Choice och jag tränade massa lydnad på tu man hand och hade en härlig långpromenad där hon bara kändes som världens enklaste hund. På väg hem la vi ett korvspår till Chenin som Chenin tog fint. Egen tid med matte måste ändå vara det allra bästa man kan få. På kvällen åkte vi till Micke och Sanna där det bjöds på god mat och åter igen spel i form av Alias. Och ja, bråk om reglerna förstås, för det är vad vår familj (läs speciellt Micke och Camilla) bråkar om.

Igår var Hebbe och jag på Strömsholm med Chenin för sista återbesöket. I vanlig ordning spenderade vi många timmar där. Hon fick simma igen på rehaben 2 x 2 x 2,5 min. Denna gång fick hon simma med lite motstånd så hon sträckte ut bakbenen ordentligt. Choice surade för att inte hon fick simma. Chenin röntgades också och det såg helt läkt ut i benet efter operationen. Dessutom hade hon fina muskler och inga tecken på inflammationer (mätt med värme). Hon hade inte mer artros än innan och var lika spänd i ländmusklerna som vid tidigare besök. Vi fick med muskel-relaxerande preparat som hon ska få för att muskelinflammationen i ryggen ska släppa. Både Lennart och sjukgymnasten ville att vi skulle komma på ytterligare ett återbesök. Detta besök slutade på 3 200 kr (+ bensin), pengar som jag inte hade så hussen fick rycka in. Det känns som att man lever på marginalerna nu efter lägenhetsköpet. Jag har aldrig varit så fattig i hela mitt liv men hussen lugnar. Bara vi klarar oss till inflyttsdatumet och slutbetalningen så kommer vi sen leva lika bra som innan köpet, dock med en annan form av sparkapital…

Så igårkväll åt jag kantareller tills jag mådde illa och ändå rörde jag bara en bråkdel av det som fanns i påsen. Jocke och mamma ska få ikväll och resten fryser jag in. Således stort rensningsprojekt ikväll. Igår kväll åkte hundarna och jag förbi Gustur, tog in, bostade av och gav mat. Det mörka kvällarna lockar ju inte direkt för aktiviteter såsom ridning och dessutom var Chenin riktigt dålig på morgonen så det kändes helt fel att rida. Dels var Chenin fortfarande groggy på morgonen, dels väldigt halt. Det kändes riktigt jobbigt men imorse såg det istället riktigt bra ut.

Nu är hundarna hemma hos Lisa och Loi. Chenin myser i köket, lätt sur kan jag tänka mig, medan Choice busar med Loi. Jag är på jobbet i vanlig ordning men det fanns tydligen en viss oro för att jag skulle vara hemma och vavva (vård av vovve) denna vecka. Skulle varit trevligt men tyvärr finns det ingen försäkringskassa för hundägare.

Måste avsluta med att gratulera Anna och Doc här i bloggen också. Det kommer lite i skymundan när allt man kan tänka på är Chenins välmående men givetvis är vi väldigt glada och stolta över våra vänner som blivit uppflyttade till lägreklass spår!

Vi skulle ta tempen idag för att hålla koll på att det inte är någon infektion i såret. Jag tvivlar på att det skulle vara det eftersom hon är pigg och glad i övrigt. Men någon temp fick vi inte ta. Tyvärr måste jag konstatera att Chenin vörjar bli lite småsvår att hantera i alla veterinärsituationer. Hon är ju gullig med personalen och så men bara en vaccinering gör att hon ger en misstänksam blick, även om det förstås går bra. Tidigare har jag kunnat tempa henne men försök att närma sig hennes bak med den prylen gjorde att hon satte in allt motstånd, dvs sprattel. Det gick helt enkelt inte; varken med mamma, själv eller med Hebbe. Jag bestämde mig för att prova med munnen men inte heller det fick man. När jag lugnat ner mig bestämde jag mig för en pedagogisk metod. Först fasthållning och det går ju alltid bra, därefter en sekund i munnen och snabbt ett bra. Därefter var tempen tagen inom en minut. Jag vet inte om det ger rätt resultat i munnen, men jag tror det blir det enklaste sättet framöver.

Några saker att bli upprörd på Strömsholm över:

• Ingen info om att Chenin skulle ha antibiotika, varken muntligt eller i hemgångsråden. Jag kom på det på söndagkvällen, lämnade in receptet (som jag hittat bland alla kvitton från Strömsholm) på måndagen och får ut medicinen först imorgon.
• Ingen info om när/hur/var de plåster hon har ska tas bort, såsom kanylplåster, stygnplåster och morfinplåster (som för övrigt är narkotikaklassat, inte ska följa med hunden hem utan tydliga instruktioner, inte får slängas i sopnedkastet och inte får beröras fysiskt).
• Ingen info om rehab såsom ståträning, massage, kylning m m. Inte heller har jag fått prata med någon annan än receptionister under dagen. Först imorgon kommer rehab ringa upp mig efter tjat från mig själv (Chenin var dessutom inte utskriven när jag ringde idag). Jag vet inte heller när jag ska påbörja treadmill.
• Utlämning av hund tar två timmar och sker i korridoren.
• Dessutom har jag betalat för direktreglering som jag inte ska ha och inte har fått.

Men vad gör man? Måhända att Strömsholm är stort och opersonligt, men Lennart kan ju sin grej i alla fall. Dessutom är telefonsystemet väldigt bra, dvs att man slipper kö och att de istället ringer upp. 

Choice och jag var tvungna att ta en runda runt Lötsjön med Jocke för att komma på andra tankar. Jocke undrade om det var bra att springa med tanke på att hans fot gjorde ont. Men lite ansträngning hade han hört kunde vara bra för en nästan-inte-alls-stukad fot. Lite senare fick jag en bild på hans röda svullna fot som höll honom vaken. Tydligen var det inte alls jättebra att springa med den.