Lazy

Chow-Yap’s Excellent Evita
Chow chow
1997-10-10–2010-09-07

Lazy var den mest egendomliga hund. Jag är inte ens säker att hon kan gå under definitionen hund. Hon var förmodligen lite lätt efterbliven, vilket även hennes uppfödare trodde som valp. Hon var väldigt sävlig och blev rädd flera gånger om dagen för petitesser som när jag hostade eller vi åt middag. Det var lite svårt att nå fram i kommunikationen med henne så hon fick till slut bara göra vad hon ville. Och det var till största del att ligga på tomten. Ingen idé att försöka ta med henne någonstans för hon var orolig som få. Bästa egenskapen hon hade var att bita folk hon verkligen tyckte mycket om i knävecken när de kom på besök, på sitt sävliga sätt nafsade hon kärleksfullt men ändå hårt så det blev blåmärken.

Våren 2002 var Lazy med i en JC-reklam som gick på tv. Lazy var bara statist, men hon skötte sig exemplariskt i alla fall. Hon skulle vägra gå ut ur ett rum och det gjorde hon redan på första tagningen. Lazy opererades tre gånger. Först opererades hennes ögon för entropion. Därefter opererades tassen för att ta bort fistelgångar som orsaka svår hälta när hon gick på ojämnt underlag. Det tog emellertid inte lång tid innan fistelgångarna var tillbaka. Tredje operationen var för livmodersinflammation. Vi fick hämta henne tidigare än normalt för att hon satt och skaka i buren och kunde inte vila i lugn och ro. Lazy fick även problem med enzymer från hypofysen som gjorde att sköldkörteln inte producerade tillräckligt levaxin och fick äta extra av detta för att efter 3 år äntligen komma i balans. Till slut hade Lazys rinnande ögon och efterföljande infektioner orsakat hål i hornhinnan vilket orsakade stort lidande för Lazy. Som alltid ett oerhört svårt beslut att låta henne somna in även om vi fick många fina år med henne.

Diana

Chow-Yap’s Exotic Esmeralda
Chow chow
1997-10-10–2005-11-

Meriter:
Tredjepris lydnadsklass ett,
2 utställningscert, och 1 cacib
genomfört MH med godkända skott

Diana var en smart chow. Det var hon som höll ställningen hemma. Hon var den som tröstade när man var ledsen. Hon var den som låg i hallen och väntade om man inte var hemma. Hon var den som plågade de sovande med sina snarkningar. Hon var den som sa till när det knackade. Hon var den som höll katterna borta. Hon var en glad chow, som älskade livet och var trygg på alla platser. Hon var allas idol och av de chowar jag haft passade hon mig bäst. Ingen hund ifrågasatte Dianas omdöme. Vid fyra års ålder fick Diana problem med inflammation i knälederna vilket senare ledde till operationer av båda korsbanden som gått av. På grund av fysiska smärtor och nödvändig understimulans växte rädslor och ovanor fram med åldern. Diana blev aldrig helt återställd och till slut höll inte benen mer. Hennes huvud ville mer än hennes kropp orkade och det var oerhört sorgligt att uppleva den dagen hon inte kom upp.

Bettan

Nisebo’s Bijati
Chow chow
1992-09-28–1998-01-06

Bettan kom till oss när hon var ca 10 mån och inledde sin vistelse med att bita folk. Hon visade sig ha svårt att lita på människor och vaktade sin mat noga. Inget angenämt problem. Med åren och med massa träning blev hon något bättre mot oss i familjen och gick därifrån istället för att bita. När Bettan fick livmoderinflammation bestämde vi oss för att ta bort henne. Hon behövde inte lida mer av höftledsfel, armbågsfel och belastningar i temperamentet.

King

Nisebo’s Wang-thj
Chow chow
1990-08-31–1994-04-04

King var vår första hund. Han hade ett stort stimulansbehov som vi inte lyckades uppfylla och var otroligt envis och självständig till sin natur. Det i kombination med vår okunskap ledde till att han drog iväg på egna tretimmarsturer. Det tog inte lång tid förrän han var välkänd hos både polis och grannar. Ibland kom han hem med polisbilen och ibland fanns han att hämta på stationen. På sina turer sysslade han med diverse hyss, slogs med andra hundar, jagade kaniner, gled in på Konsums julbord m m. King såg till att hans dagar var händelserika. Man kan lugnt säga att han var välkänd i området.

Kissen

Sigfried
Perser
1987-11–2009-02

Vår fina lilla perser (från den generationen då de fortfarande kunde andas!) som hela livet varit ett bihang på många sätt. Pappa har ofta erbjudit folk 500 kr om de tog med sig katten hem efter att han använt pappas persiska mattor som toalett. Mamma var hans favorit men denna katt har alltid haft stor integritet. Om det var någon katt som kan göra folk katträdda så är det han och vi barn har alltid fått passa oss när vi var små. Efter att vi växt upp och King, vår första hund och hans största rival, försvunnit lugnade han successivt ner sig. Men det tog många reparationsår innan han vann tillbaka förtroende för folk och hundar. Han blev aldrig mer utekatt än att han gick runt på tomten och njöt av stenplattorna. Omringad av vakthundar fick han vara ifred för grannkatterna. Chowtikarna höll han i schack men så kom första aussien Chenin in i huset och positionen behövde försvaras igen, ibland med storslagsmål mellan alla hundar och katten. Till slut tog åldern ut sin rätt och han gav med sig för Chenin och blev plötsligt en vänligare katt än han någonsin varit mot såväl folk som hundar.