Chenin.se

En minut kvar till tunnelbanan går, men hann både köpa biljett, stämpla biljett, ta en metrotidning och springa ned för rulltrapporna.
Tillfredsställelsen av att hinna med försvann när jag istället missade Saltsjöbanan som skulle ta mig i tid till konferensen på Grand hotell.
Nåväl några minuter sen kan inte spela så stor roll. Sitter och lyssnar på tråkiga, om än viktiga, saker om prioriterade kunder, debiteringsgrad, skattestragier m m. Det får mig att tänka på ett bingospel som jag fick mailat och som handlade om ord man skulle välja att sätta på en bricka och sedan utropa bingo när man fått full rad, dvs när orden kommit upp.

Något väldigt intressant är att jag har med mig fyra par skor på konferensen och utan tvekan kommer jag behöva alla under det dygn jag är här. Att jämföra med t ex aussielägret i helgen där jag definitivt inte kommer att ha användning för mer än ett par gummistövlar.

Idag strilar regnet ner mot rutorna men igår var en fin dag. Efter en alldeles för lång stallettur, eftersom det tog en timme att hitta Gustur i hagen, åkte Nattis, Hebbe och jag till golfängarna och solade innan Hebbe och jag lämnade av hundarna hos föräldrarna och åkte vidare till Sparadiset. Parmassage och relax i deras bubbelpool under ett par timmar var precis vad vi behövde. Ett väldigt mysigt och traditionellt spa för jag säga.

Sötaste smulorna är inne på sin andra arbetsvecka. Inga fler äventyr från Choice sida. Jag är ju van vid Chenin som är så tillgiven och ser upp till mig så mycket att hon inte avviker från min närvaro i första taget. Hundarna är lugna som filbunkar på jobbet. ”Det är inga hundar som springer i onödan!” utbrister kollegorna. Eller idag ”She is not an alpha right?” om Chenin. Den var bra. Jag frågade varför han trodde det och han menade att eftersom hon lägger sig på rygg när folk kommer fram. Hehe, som om Chenin skulle visa aktiv underkastelse. Hon försöker bara lura folk att klia henne på magen. En aussie vet hur man får sina fördelar.

Det märks att det är löp och efterlöp annars. Hundarna är något lugnare och drar något mindre i kopplet på promenaderna.

Det värsta med att ha med båda på jobbet är rulltrapporna. Jag klarar bara att lyfta båda samtidigt i några sekunder och det är ingen hit. Fyra trappor på vägen har ingen hiss. Att bära Chenin uppför är tungt. Jag har därför lärt Choice springa lös uppför trapporna medan Chenin och jag tar rulltrappan. Duktig liten flicka – höll åtminstone ett tag. Nu vänder hon efter halva som om det vore en kurragömmalek och springer efter oss i rulltrappan. Hon är dock smidig som en tiger och hoppar i slutet så inga klor har skadats. Får fundera ut en ny lösning. Det hade inte varit ett problem om inte SL stängt av vår linje så vi måste byta vid Fridhemsplan. Imorgon ska Choice få vara med mamma och Lazy istället. Choice har hört att mamma behöver hjälp med planteringen i trädgården så hon ska assistera så bra hon kan.

Igår klickertränade vi. Vände pedagogiskt ryggen till den ena när det var den andres tur. Såg att Chenin låg med hakan i backen några gånger men annars verkade de båda fatta vinken. Dessutom blir det många vilopauser vilket är bra för shejpingen. Chenin fick göra skäms, haka i backen och metallen, gripande och fasthållning, och Choice fick göra metallapporteringen, bara gripanden.

Nu ska vi till Gustur och stallet. Mysigt!

Foto: Cecilia Trehn

Efter torsdagens simning fick Chenin lite träningsvärk. Vi får se hur mycket jag låter henne simma nästa gång.

I lördags var vi iväg till Skärblacka för att valla med Gunnar och Mariannes hjälp. Milton, Riffe, Ramsey, Harry, Mercy, Swip och Megan kom också. Gulliga snälla Lisa och Eskil följde med mig som rese-, underhållnings- och fotografsällskap. Tack Lisa som alltid! Alla hundar fick gå in till fåren i fållan. Alla var duktiga och taggade utom min duktiga fina vallhund Choice som satt vid utgången av fållan med en ledsen blick och ville ut. Det är faktiskt lite komiskt att min lilla fårhund med några av Europas bästa vallhundar som föräldrar inte vallar. Tro mig, det finns ett stort underhållningsvärde i det i mina sociala kretsar. Samtidigt vallar hon ju mycket annat så det är ju bara en tidsfråga innan polletten fallit ner. Jag försökte få igång fåren på alla möjliga sätt men det gjorde bara saken värre. Eftersom fåren var lite människoskygga så drämde de rakt in i Choice, som inte satt sig i respekt hos fåren. Lite funderande och diskussioner med Gunnar så fick Gunnar stå kvar som skydd med Choice medan jag rörde på fåren. Då verkade poletten falla ner och hon tyckte det var kul. Vi sprang tillsammans och jagade får helt enkelt, valpis och jag. Och då skulle hon minsann upp och stoppa dem vid huvudena. Alla hundar fick sedan köra på anka och det var förstås väldigt roligt för samtliga. Choice försökte balansera ankorna till mig flera gånger men det var ju inte så lätt när ankorna skydde mig. Choice fick sedan gå in två gånger till i fårfållan och det gjorde hon (och Gunnar och jag också) bra. Sista passet gick jag först in själv och satte lite fart på fåren innan hon fick komma in och hjälpa till. Chenin fick vara fikahund. Jag kände mig väldigt nöjd med dagen. Alla hundarna var så coola, orädda och kaxiga. Megan kunde gärna ha fått följa med oss hem – vackra tösen! Tack alla för en trevlig dag och speciellt Gunnar och Marianne för att ni tar er tid med oss!

På kvällen tog vi sedan tunnelbanan till föräldrarna. Båda hundarna drog som galningar hela vägen och jag hade tungt att bära. Man kunde ju tro att de skulle vara trötta… Snarare jag som blev trött på dem. Och så ätandet hela tiden, hela vägen. Eller sökandet efter ätbart. De fick sedan vara kvar hos föräldrarna medan jag åkte till Anna, drack lite vin för att sedan gå över till Nattis och Erik. Efter drygt en timme där åkte Anna, Kerstin, Linnea och jag till Cafeet och mötte Hebbe o co. Inte riktigt mitt typ av ställe men vi kom in gratis i alla fall. ”Jag vill ha det hon tagit” sa de om mig. Jag var bara glad och övertrött. Vid tre kom Hebbe och jag hem med hundarna. På söndagen var det segt att komma upp. Jag hade fruktansvärd smärta i högeraxeln och det hade säkert inte alls att göra med att hundarna försökte dra den ur led dagen innan. Hebbe gick ut med dem på morgonen och det chockade både mig och hundarna, som stod kvar vid min sängkant ända tills han kallade. Vid lunchtid tog vi en sväng ner till Gröna stugan. Chenin och jag gick raka vägen medan Hebbe och Choice mötte upp Patrik och Zorro för lite bus. Chenin blev glad att se Zorro tills han försökte flirta med hennes valp. Oj vilken svart blick han fick då. Det är bara Chenin som får flirta med Choice! Vi åt mat på Gröna stugan och gick sen vidare till golfängarna för solning. Patrik kastade rätt mycket frisbee till Zorro och varje gång fick man vara beredd så inte Chenin bjöd på flygtur i solstolen. Ingen sömn i solen således. Jag klagade över hanhundar som bara tänker på parning men kände sedan att jag fick äta upp det, mina tikar tänker bara på mat. Speciellt Choice och fågelbajs i synnerhet. Zorro och Choice skulle få busa lite så jag släppte Choice. Eftersom Chenin blir så taggad och vill vara med fick jag passa på henne och underhålla med lite frolic. Det gjorde att jag hade lite svårt att kontrollera Choice men grabbarna och Zorro får väl underhålla henne och sen kommer hon ju nästan alltid när man ropar. Jag kanske inte är den mest hänsynstagande av alla men usch vad jag skämdes när jag ser Choice vädra något på långt håll och sedan rusa fram till ett par som sov i solen och komma springande tillbaka till oss med munnen full av en stor grillad köttbit. Jag behöver knappast nämna att de inte var jätteglada. Jag ville sjunka genom jorden. Jag gick dit, bad om ursäkt och erbjöd ersättning men då hade ilskat runnit av dem. ”Äsch, låt dem äta – de är ju djur!” Jag förklarade att hon var en valp under skolning. Efter det satt Choice i koppel tillsammans med Chenin eller i mitt knä.

”Buy a gun to someone who can’t” stod det på sidan av bussen. Härlig inställning i det här landet

Jag sitter på hotellrummet och väntar på att de andra ska vakna så vi kan gå ner och pressa i oss den där sliskiga frukosten. Jag kan såklart inte sova för snart ska vi till Lima och jag är flygrädd. Jag tar lite lugnande och hoppas på att det har bättre effekt denna gången.

Efter mycket strul och tjafs kom vi äntligen iväg in till New York City igår. Man kan säga att mesta delen av dagen gick åt till att vänta på tunnelbanor som aldrig kom och försöka förstå konstiga system. Vi tog oss i alla fall till Central Park och det var mysigt att klappa på hästar, kolla på ekorrar och vandra genom parken. Vi träffade sedan upp Hebbes kusin och betraktade bråk inne på Subway. Därefter tog vi oss (till slut) till Ground Zero där vi kollade på solnedgången och New Yorks sky line. Sedan en snabb promenad till södra delen av Broadway där alla fashionbutiker finns. Vid City Hall Park hittade vi en trevlig affär där jag köpte en väska, en keps och lite attiraljer. Sedan provade vi taxibilarna i the Big Apple och åkte till Greenwich Village. Vi avslutade kvällen med middag på en sportbar där innan vi tog oss den långa vägen hem. Efter middagen blir man så väldigt trött. Jag kan praktiskt taget somna på restaurantstolen men denna gång gjorde jag inte det utan istället somnade jag först i taxin, sedan på pendeltåget, sedan i Hiltons hotellfoaje där vi väntade på vår shuttle och slutligen i bilen. Pendeltågsresan var ändå lite intressant innan jag gav hän åt sömnen. En dam hade köpt mängder med påsar med leksaker till sina två barn och min pappa satt nyfiket och kollade igenom. Det lyckades få igång hela vagnen att skämta om diverse. USA är speciellt. Visst kan vi också prata med folk i tunnelbanan hemma, men inte skulle tredje parter lägga sig i och diskutera

I söndags tog jag tag i lägenheten och började storstäda. Mest nöjd blev jag över att balkongen blev städad.

Jocke och jag åkte sedan till Hägerstalund och la varsitt spår till Chenin innan vi fortsatte till Bögs gård och islandshästen Gustur. Där hälsade vi på hästar, får, hönor, grisar och kalvar. Choice jagade en papillon också medan Chenin skällde på. Lite galet kändes det just då. Men Choice stannar ju efter en bit och då är det bara att locka så kommer hon tillbaka. Hästarna var läskiga när de bråkade om våra morötter. Då satt Choice i famnen och morrade till den häst som var bråkmakare. Resterande djur var spännande. Jag träffade Gusturs ägare också och eventuellt ska jag börja rida lite mer regelbundet när vi är tillbaka från Peru. Så himla kul och jag blev så glad för att hon frågade! Allt med Gustur känns så overkligt. Att det finns en rolig islandshäst så nära hemifrån som jag får möjlighet att ta hand om är ju en dröm.

När vi var klara på gården var klockan så mycket att Jocke skulle iväg. Hebbe följde istället med när Chenin fick sina spår, eller han satt i bilen med Choice. Chenin jobbade fint. Hon kom av sig lite på ungefär samma ställe som hon stannade under vår mörkerspårning i julas. Annars gick hon fint på båda spåren. Det kändes konstigt att gå Jockes spår utan honom. Det var kort men snirkligt.

Hebbe och jag åkte sedan till Kista centrum medan hundarna fick vara i bilen. En och en halv timme tog det att äta, handla presenter till Jocke, Frida, Hebbe, Hebbes syster och Hebbes systers mamma samt köpa två tröjor till mig. Hundarna sov sött när jag kom tillbaka. Hebbe åkte på ett möte medan hundarna och jag landade hos föräldrarna. Där fick Choice klara sig på lite egna tassar med pappa när mamma och jag tog ut Chenin och Lazy. Efter det fick hundarna vara kvar själva när Hebbe och jag gick på bio med Micke, Sanna, Palme och Veronica. Vi såg 3D-Bolt, söt hundfilm. Notera att det var Hebbe som styrt upp hela filmvalet.

Igår var båda hundarna med på jobbet på eftermiddagen. Chenin sov lugnt sin vana trogen, men Choice börjar bli lite svårare nu när hon är mer vaken. På kvällen tog vi en sväng till klubben. Tydligen var vi helt ensamma om den tanken, inte en själ i skogen! Choice och jag la ett spår till Chenin och tränade sedan kontakt, sitt, ligg, följsamhet och fotingångar. Sen var det Chenin tur att köra lite lydnad. Det blev fot, framförgående, fjärrdirigering och platsliggning. Choice skuttade runt under tiden. Jag provade sedan att ha Choice i bilen när Chenin fick sitt spår. Varning för skryt nu så man kan sluta läsa här. Chenin spårade helt jäkla grymt. Hon gick som en dammsugare, klockren i alla vinklar, klockren längst med motionsspår, över lydnadsplan, över motionsspåret. Jag gick bakom och bara njöt med gåshud på armarna – hon är grym så är det bara! När den enda människan i skogen dök upp med sin ridgeback ägnade hon hunden två blickar, tittade på mig och fortsatte på samma vis som hon alltid gör. Hennes koncentrationsförmåga är guld värd! Mina ynkliga försök till beröm när vi kom till slutet var fjuttigt. Choice hade hoppat bak till bakluckan när vi kom tillbaka. På kvällen hände nåt konstigt, Choice drack vatten och lyckades hamna galet på nåt sätt. Plötsligt skrek hon och kunde inte stödja alls på höger framben. Det gick över efter vila, men läskigt var det.

Idag har Chenin varit hos mamma och Choice var hos Anna C på förmiddagen och med mig på jobbet på eftermiddagen. Emellanåt sov hon, men i övrigt busade hon med precis allt hon kunde hitta, bet på sitt ben och gnällde för att hennes rörelseområde var begränsat. Hon börjar komma ifrån valpsovar-stadiumet. På tunnelbanan liksom alltid var hon supercool, går på fint, lägger sig mellan mina ben och sover mitt bland trängseln trots att vi byter efter en station. Chenin var glad att se Choice, som alltid numera. De delar vatten, fläckar, leksaker. Chenin vaktar inte mina väskor eller nåt. Möjligen, eller troligen, soffan på den plats hon ligger, men Choice är lite försiktigare runt soffan och jag med så nu vaktar Chenin inget. Tvärtom vaktade hon i söndags Choice mot kissen. Mamma och jag hade klippt katten. När vi var klara började Choice frisera öronen och ganska snabbt klippte kissen till. Då ingrep Chenin direkt mot katten.

Min söta mamma är underbar. Hon är inte jättepedagogisk jämt. Choice kissade på hennes nytvättade matta. Då fyade mamma henne men inte på ett korrekt sätt så att hunden förstår att den gjort fel, utan mer bara gnällande så Choice tyckte hon var lite rolig. Hehe, jag orkade inte ens gå in på att vi inte fyar valpar för att kissa inne (och har inte gjort på någon av de 6), eftersom hon verkar ha glömt det

Jag fick en otroligt vacker bild på en otroligt vacker hund, Chenins son Freddie ”Chess Player Big Bob Tail”. Häftigare teckning får man leta efter!

I övrigt är det lugnt. Båda tjejerna var med på jobbet på eftermiddagen. Anna skulle träna och lämnade av dem hos mig. Allt var frid och fröjd och ingen märkte dem. Väldigt roligt hur min chef kan stå brevid mig vid skrivbordet och diskutera utan att märka att Chenin ligger i hörnet och sover och valpen under skrivbordet och sover. Bara om någon kallar på dem hälsar de vänligt. Så kom chefen för internprissättningsgruppen och sa ”nej nu skiter jag i vad du säger, nu väcker jag valpen”. Han ville hälsa innan han skulle gå hem. Och sen tog det en halvtimme innan allt var lugnt och jag kunde fortsätta jobba. Jag ville strypa honom just då!

Choice mår inte helt bra. Eller jo det gör hon väl men hon kräks en hel del. Jag håller tummarna för att det går över snabbt. Hon är fortfarande världens coolaste. Hon tar allt med lugn, hon är lite av en titta och analysera valp. Bäst av allt är ändå att hon utan undantag sover i bilen, på bussen och på tunnelbanan. Chenin kan verkligen allt om livet. När vi åkte på gröna linjen vilade hon bara, men när vi bytte till blå då sov hon för hon vet precis när det närmar sig.

På perrongen i centralen satt det en husky några meter brevid oss. Han och Chenin började flirta på håll. Hon gnällde, hon gnällde, han pep, hon pep, han ylade, hon ylade, han skällde, hon skällde. Allt medan Choice sov och jag skrattade. Jag har inte hört Chenin yla så, inte hon heller tydligen för hon satte i halsen och hostade. Hemma trollade Hebbe för Chenin. Det tycker Chenin är jättekul. Hebbe tar en boll, visar den för Chenin, för bort bollen så den göms bakom hans hand samtidigt som han visar öppen hand. Chenin tolkar det som att han inte kan ha den och började titta runt efter bollen. Plötsligt är den i husses hand igen och då blir hon jätteglad. Så himla smarta hundar som vet att man inte kan hålla i något om handen är öppen. Hebbe visar nämligen på avstånd och i hans höjd att handen är öppen genom att visa upp-sidan av handen. Dessa unika varelser!

Den andra utmaningsbilden var inte riktigt lika kul eftersom Lisa redan sett den massa gånger. Men söta valpar kan man se många gånger: Caliber, Henry, Dusty och Roper

“Vi har köpt valp” säger jag. Jag säger inte “vi har köpt en till hund” för då låter man galen. Jag säger inte heller “vi har köpt en ny hund” för det låter som ett utbyte. “Vi har köpt valp” således. Vi har en hund och en valp…

Chenin tycker lite bättre om Choice för varje dag som går. Hon har börjat kolla på henne ibland. Och inte på det stränga viset utan mer på ett sätt som bekräftar att den lilla faktiskt existerar. Hon reagerar dessutom starkt om Choice gör några valpljud ifrån sig. Chenin visade upp många fina modersinstinkter när hon hade valpar och det skulle vara så kul om hon plockade fram lite och visade hur världens bästa mamma kan vara. Tjejerna kan vara tillsammans inomhus men jag vill ha fullständig uppsyn över Choice.

Hon vill så gärna vara nära Chenin. Chenin vill så gärna ha sitt utrymme. När Choice kommer rultande backar Chenin undan – dock utan att morra – och då tar jag direkt bort Choice. För jag vet så väl vad nästa steg är för Chenin, även om Choice verkar ha glömt bort det. Chenin litar verkligen på att vi tar hand om situationen så det känns bra. Dessutom är hon inte alls lika illa berörd av Choice längre. Hon ser mer ut som om hon vill vara med henne, dock inte i samma utsträckning som Choice vill vara med Chenin.

Choice skötte sig bra på jobbet. På lunchen gick vi till Subway. Där bjöds Choice på skinka och det plockade fram vilddjuret i henne. Galet gott tydligen! I övrigt fick Choice väldigt mycket kommentarer igår. Mer än innan. Det beror nog på att jag försökte ha henne lite mindre i famnen. T ex fick hon vara på perrongen på tunnelbanan. Så söt var hon när hon lillgammal låg ner och bara tittade medan Hjulstatåget kom, folk klev på och vi fortsatte vänta på Akallatåget. Väl på tåget var det någon som kom fram och gratulerade. Så härligt att höra. Choice gjorde tydligen hennes, och många andras, dag igår.

Vi var till Kista Centrum på kvällen. Hebbe klippte sig och tjejerna och jag väntade tålmodigt. Det är viktigt med sådan träning också. Därefter skulle vi äta i foodcourten. Hebbe sa att det var sista gången, men det är det nog inte. Skam den som ger sig. Det var inte lätt att hålla reda på valp och äta samtidigt. Till saken hör att vi inte ville ha båda hundarna på golvet i matläge. Valp iknät var inte så lätt, men hon var trött så hon gav till slut upp på att försöka stjäla vår mat.

Jag vägde Choice efteråt. Hon har gått upp 1 kg sedan hon kom till oss. Med andra ord växer hon så det knakar. Hon väger hela 5,5 kg nu. Jag passade på att fotografera båda hundarna igår. Det kommer gå undan det här så man vill ju inte missa valpbilder. Jag filmade lite med mobilen också men det var inte det lättaste. Något annat som växer är klorna på Choice så ikväll kanske jag gör en god gärning åt det. 9 veckor blev hon för övrigt idag!

Den första utmaningsbilden: Chenin och jag poserar för Anna på klubben i våras.

Nu är hon skott-testad också! Jag skulle hänga upp vår köksmatta på torkstället när jag lyckades knocka ett antal schampooflaskor som föll ner i badkaret. Choice tittade bara och fortsatte med sitt.

Tunnelbana idag igen. Hon känns otroligt vuxen när hon ligger där på sätet med sitt ben. Jag är stolt över henne. Egentligen tycker jag det är tidigt att åka tunnelbana med en valp som inte ens är nio veckor, men fungerar det bra så är det ju lugnt. Promenad i koppel över centralen med massa andra människor. Svansen i topp och äter lite på tuggummin och annat krafs.

Chenin tycker inte om henne, men ingen annan ska få hälsa på hennes valp i alla fall. Dessutom tycker hon lite sämre om alla andra hundar och då bleknar Choice i jämförelse. Det märks så tydligt att hon har något mer att vakta än bara sig själv nu vid hundmöten.

Det fungerar ganska bra på jobbet. Igår gick det strålande fint. Hon sov hela tiden och alla tyckte hon (eller jag) var tråkig. Jag gav strikta order om att man inte får väcka valpen. På jobbet räcker det ju inte med you wake her up – you take her out, eftersom man dessutom måste underhålla henne till hon somnar nästa gång. Idag verkar hon mycket livligare. Vi får se om hon deckar här innan lunch. Vi var i Sahlenhuset nu på förmiddagen. Vi busade lite, tränade sitt, namn, kontakt och passivitet. Idag sa en av delägarna att om Regeringskansliet tillåter hund måste väl vi också göra det…

Igår tog Chenin och jag en promenad med Anna, Dalton och Doc vid Lötsjön. Choice var med ner och hälsade på Dalton sedan gick Hebbe hem med henne. Chenin behöver lite egen tid och jag behöver promenera utan att bära på några extra kilon. Chenin blängde förstås lite surt på Dalton efter att han hade petat på hennes valp. Det känns ändå som att ju mer de umgås med andra hundar, desto bättre blir deras relation.

I söndags kom Palme och bc-Zorro. Choice var väldigt blyg i början men sen kom hon igång. Chenin tyckte Zorro kunde gå hem. Jag tog en promenad med Chenin och Zorro och då tyckte hon väl något bättre om honom. Senare kom det över lite vänner för att se Superbowl. Vid det laget var Choice trött. När det blev touchdown skällde Chenin men Choice vaknade inte ens. Chenin är inget stort fan men hon tycker också att hon ska få heja om alla andra gör det.

Hebbe var hemma på måndagen och jag åkte till jobbet vid lunchtid. Hebbe var själv ute med Chenin och Choice vilket gjorde mig väldigt nervös, men det hade gått bra. Allt hade gått bra när jag inte var med. På kvällen var det två överlyckliga hundar som mötte mig. Vi åkte till klubben och jag deklarerade att jag bara stannar kort eftersom Choice blir kall. Men så var klubbstugan öppen och vi blev där länge. Choice tyckte det var läskigt med så många hundar, men det släppte lite i klubbstugan och hon hälsade och busade med Doc, Dalton och liten tysk blandraskille. Hon var även fram till Sazza, men det tyckte jag var onödigt även om Saz allt som oftast är snäll. Chenin tycker det är onödigt att andra hälsar på Choice, men med lite hjälp av godis är det mer acceptablet. Choice och jag la ett spår till Chenin. Anna och Dalton passade Choice medan Chenin och jag tog spåret. Det var ett svårt spår som började i skogen, gick över elljusspåret och över trean och tvåans plan där slutet låg i ena hörnet. Chenin jobbade ändå bra, lugnt och fint.

Idag är Choice med på jobbet medan Chenin har vilodag från Choice hos Ken idag. Det känns riktigt nervöst. Kontorslandskap och envis valp känns inte alls som en bra kombination. Jag satsar på att hon deckar av trötthet innan folk hinner hit. Tunnelbanan var stort i morse. Typsikt nog kör de gamla tunnelbanor vid den tiden som låter mer än de nya. Choice tittade med stora ögon, men låg hela tiden brevid mig på sätet och tuggade på sitt kalvöra. Kontrollanter stötte vi också på och en som plankade åkte fast. Jag visste inte exakt när mitt busskort gick ut eftersom jag inte orkar dra i spärren, men det var tydligen idag. Puh!

Koppel för första gången blev det också för Choice, nu har vi ju kört halsband i 3 dagar. Hon jagade kopplet så det gick bra. Jag vill inte gärna ha en valp lös mitt i stan.

Och hon jagar fortfarande våra fötter hemma. Svårt att ta sig fram, man vill ju inte gärna trampa på henne.

Några bilder blir det inte. Det fungerar inte alls just nu. Men jag har en bild sparad från Agnethas utmaning. Jag fick samma utmaning av Lisa, men det blev en helt annan bild eftersom jag gjort om lite i mapparna.