Chenin.se

Efter springning runt sjöarna med Jocke är huset fullt med folk. Under tiden Sverige förlorar EM-kvalmatchen mot Holland passar jag på att lägga upp foton från helgen.

Sista dagen välsignades vi med klarblå himmel och stekande sol. Efter att ha spenderat några timmar vid poolen på takterassen åkte vi vidare till stranden. När solen började gå ner åkte vi vidare till La Rambla för att besöka varuhuset El Corte Ingles som dock visade sig vara stängt. Medan vissa besökte polisstationen strosade vi andra runt innan vi äntligen fick beskåda den magiska fontänen vid Espanya. Det innebar underhållning i form av vatten, färger och musik. Därefter blev det ytterligare ett besök på La Rambla för att inta sista kvällsmaten.

På lördagen hann vi med att promenera den kända turistgatan La Rambla med massor av utklädda människor (Barcelona är värsta partystaden kan jag meddela). Vi besökte även Gaudis Parc Guell, en högt belägen park som helt klart var min favoritsevärdhet. Många rulltrappor längst gatorna för att komma dit blev det.

På kvällen skulle vi till den magiska fontänen men väl där blev det lite för stressigt när servicen på en restaurant var under all kritik (dock var maten underbar) och vi skyndade istället hem för att duscha och göra oss klara inför kvällen. En i sällskapet lyckades bli knuffad och samtidigt rånad på sin plånbok på tunnelbanan. Först blev det ett väldigt trångt och trist barbesök innan vi gick vidare till en nattklubb som bjöd på skön musik och väldigt mycket dans. Vi körde väl egentligen non-stop och kom hem 5 på morgonen – stället stängde vid 6 men vi var halvt döda redan.

5 min innan avfärd bestämde jag mig för att jag var tillräckligt frisk för att åka med till Barcelona. Packningen blev väldigt knapp men det viktigaste kom i vart fall med. På Skavsta blev det som alltid med Ryanair bagagestrul, men i sista minuten kom vi med planet. Härligt med stress – det känner jag att jag behöver!

Väl på plats checkade vi in i fräscha lägenheter på Melon District vid Marina och hann sedan besöka Gaudis projekt La Sagrada Familia, La casa Batlló och La Pedrera casa Mila.

På kvällen planerade vi ett besök vid den magiska fontänen Font Montjuic men väl på plats kom det sådant åskoväder att det bara var att söka skydd.

Nu är hon borta, min älskade nallebjörn som jag haft i 13 år. Beslutet var mitt eftersom föräldrarna åkte till Ungern i morse. Jag är förstås helt tröstlös. Hur fan kan det vara så jobbigt? Jag visste ju att det skulle komma snart. Hur jag än gör känner jag mig som en svikare. Att ha henne kvar är djurplågeri men att ta bort henne gör ännu mer ont och känns som ett väldigt stort svek mot henne. Jag ville vänta, trots punkterat öga och iris som hänger ut, men Annica sa till mig att komma in på en undersökning mitt i natten. Och sedan fanns det ingen återvändo. Det är just den känslan som är så jobbig, att inte få se henne igen. Jag hade tänkt smärtstillande och hemgång men Annica sa att det finns en gräns… Så overkligt. Fan vad det suger att vara hundägare!

Nedan följer lite bilder från Aspen, Jocke, Marc och Lazys visit på Jockes fina landställe på Blidö. Korten var upplagda i ett inlägg som skulle komma på fredag men nu kommer de redan här. Lazy är verkligen en favorit hos dessa tre och många andra förstås (som Nora till exempel), även om hon är lite säregen med inte riktigt alla hästar hemma.

Igår, lördag, började jag läsa boken ”En plats i solen” medan jag satt på en plats i solen, närmare bestämd i en solstol i Ålsten med husse och hundar. Det blev mycket sol men inte mycket bad för mig i alla fall. Jag tycker det är kallt och blir lite av en badkruka. Choice däremot tyckte absolut inte det utan hoppade från stenar och plaskade ner mig så mycket hon kunde. Chenin verkar mest hålla med mig och simmar endast ut om det kommer en fin pinne och ropar på henne.

På kvällen kom Michaela över på lite vin innan hundarna lämnades hos föräldrarna och jag mötte upp det vanliga gänget i Rissne för vidare färd till Garbo. Söderin har fyllt år och det skulle förstås firas ordentligt, bl a med allsång i form av ”Hej Ankan, Ankan hej, Ankan du är helt OK, hej Ankan, hej Ankan osv”. Hundarna spenderade andra kvällen i rad hos föräldrarna. Hur skönt är det inte att de bor knappt 10 min bort?

Idag blev det besök hos Ingrid och fåren i Bro tillsammans med Malin, Sofie och Johan samt hundarna Moa, Tjabo, Tristan och Milo. Två pass var fick sig hundarna och för andra gången i rad gick Choice lugnt redan på första passet. Vi kunde köra igenom ordentligt och faktiskt träna: höger, vänster, ut, bort, hämt, inte gena emellan, stanna m m. Åh, nu är det riktigt kul med vallningen! Samtliga hundar gick bra och utvecklades i vallningen, så vi var rätt så glada allihop. Malin bjöd dessutom på brownies eftersom Sofie fyllde år igår så inga ledsna miner här inte.

Några bilder blev det inte för mig denna gång heller, men det är ingen skada skedd när Malin är med och tar så fina bilder som jag aldrig fått tidigare. Så här har jag snott från henne tre bilder på Choice.

Resternade vallbilder är från vallningen hos Linda i Enköping den 1 aug. På bilderna är det, förutom Choice, Doc, Elsa och Modja.

Efter vallningen idag körde jag fort som sjutton till Kista för att möte upp Hebbe, Kena och Issen och kolla på bio i form av Predators. Eftersom man är uppvuxen med Schwarznegger och alltid haft honom som idol var uppföljaren till Predator ett måste. Underhållande och läskig var filmen, men det var nog allt. Efter bio blev det besök hos Hebbes mamma som fyllde år idag. Hajmalsmiddag och hallon/chokladtårta bjöds det på. Nu sömn, och kanske kanske mer bokläsning…

Så dags för lite uppdatering. I torsdags efter jobbet tog hundarna och jag en promenad på klubben, över ängarna i solnedgången. Underbara vackra plats!

Hundarna, först Choice medan Chenin fick godis och sedan Chenin när Choice var under kontroll, jagade lite rådjur, men inte speciellt långt. Bara lite spring över ängen och sedan kom de i full kareta. Det känns helt fantastiskt att Chenin kan ha så fria tyglar. Hundarna busar, springer och badar. Hundarnas relation förstärks massor av att kunna vara ihop som hundar. Vi är helt enkelt lyckliga allihop för en helt underbar sommar!

Efter promenad blev det lydnadsträning med Choice. Vi fick dessutom störning i form av IPO-piska. Jag funderade först om Choice skulle fastna boffande på den, men hon släppte den helt och vi körde på, men det var trångt på plan och blev därför ett kort pass. Vi träffade dock Emma som vi inte sett på flera år samt hennes nya holländare Dina. Chenin fick ett godisspår med massa myror i innan vi åkte till Bergshamra för att plocka upp Michaela och sedan vidare till Nacka för promenad- och glassdate med Anna samt upphämtning av kompostgaller som stått hos henne i 1,5 år. Efter promenad blev det te på Annas balkong till 02 på natten. Allt mellan himmel och jord diskuterades flitigt; politik, serier, gymnasielärare, personlig utveckling, personer med mentala handikapp, feminism… Ja, inget utelämnades innan Michaela, hundar och jag kom därifrån.

På fredagen blev det lite jobb hemma,  beslöt nämligen på torsdagen för att ta semester redan på fredagen. Nu kommer jag inte vara på jobbet igen förrän 6 september eftersom jag ska ha semester och hålla kurs. På eftermiddagen for hundarna och jag till Michaela där vi lagade och åt Zucchini-pasta, promenerade längs Edsviken till Ulriksdal och fick med oss en kaktus hem. Michaela är tillfälligt hemma i Stockholm över helgen så det behövde utnyttjas till max. Hundarna badade förstås i Edsviken, Chenin hämtade pinnar och Choice jagade plask.

På kvällen blev det Grönan med Hebbe, Söderin, Jimmö, PeterDalle och Mattias från jobbet. 5-kamp där jag otroligt nog placerade mig tvåa, middag, öl, Insane och Extreme. Sedan var kl 23 vilket innebar stängning och därmed Djurgårdspromenad till Kungsträdgården.

Vallning i Oxelösund

Älg- och bisonsafari i Markaryd

Bad i Markaryd

Alperna mellan Österrike och Tyskland

Balaton

Naturskön rastplats i norra Tyskland

Göran och Rolex

 Magnus och Sandras Inka

 Carina och Azzie

Sandra och Inka

Bucks med tungapporten

Leisy och Chip

Lena och Faiga

Liselott och Vilda

Agnetha och Bucks

Chenin på bryggan

Det är väl dags att sammanfatta helgen och kennellägret med några ord. Snällaste Jocke följde med som sällskap för andra gången i sitt liv. Så härligt med bilsällskap men också sällskap på plats. Jag tror inte Jocke led hiskligt mycket heller. Han var nog beredd på mer hundprat än det blev så det var rätt trevligt.

På lägret hedrade följande hundars ägare oss med sin närvaro:
Chessie, Figge, Azzie, Dina, Chenin, Choice, Tiny, Inka, Spader, Isola, Bucks, Lova, Nanook, Faiga, Puzzel, Echo, Chip, Trixie, Toya, Jack, Vilda, Rolex, Breitling, Focuz, Yatzy, Jiggy, Elda, Taggen, Ninja, Grape, Quling och Ascot.

Kul att träffa så många trevliga chess player-ägare! Helgen bjöd på underbart väder och trots att Jocke och jag kom sent på fredagen kunde vi sitta ute flera timmar med de andra. Chenin och Choice fick leka med Agnethas fina hundsaker och lämnade nog vissa märken på dessa innan jag hann avbryta. Lyckliga 2 tjejer var det i alla fall så det tackar vi för! Efter alldeles för sent uppesittande sov jag bra med två tjejer omslingrade i sängen hela natten.

På lördagen bar det av till Arboskogen för lydnadsträning, mot normalt skogsarbete på den platsen. Jag var med i Magnus brukslydnadsgrupp och fick tips på framförgående och apportering. Bråk mellan Toya och mina två lyckades det också bli när Toya kom fram för att prova vår korv. Choice bangade då inte bråk och var nästan värre än Chenin.

Till lunch blev det simning för hundarna, grillning för människorna och sömn i solstolen. Det senare innebär rejäl färg i ansiktet.

På eftermiddagen åkte Jocke och jag iväg för att lägga spår. Relativt korta blev det med varmt och torrt i backen. Det var rätt risigt i skogen med kalhygge så jag rev upp skrapsår på mina bara ben. Båda hundarna gick fint men missade varsin apport. Chenin jobbade riktigt fint över en väg och Choice kämpade bra i en spetsvinkel.

Väl tillbaka i lägret blev det sömn innan det var dags för kullkampen. Detta år var det 9 grenar, bl a hämta föremål på tid. Chenin var grym och plockade alla på 47 sek. Choice fick leta rätt på vilka burkar som innehöll godis eftersom hennes spårnäsa är ypperlig. Visade sig sen att alla klarade den. Fast Chenin skulle inte gjort det. Jag släppte fram henne och hon försökte slita loss den första bästa mugg med godis i. Chenin var också fullkomligt vansinnig vid munblåset och bara skulle dit fram och tagga. Söt-knäppis! Jocke fick avlasta och ta henne bort en sväng. Hon lugnade sig såklart utan mig. Vår kull kom tvåa på lekarna så det var kul. Därefter stod grillning på schemat igen.

På söndagen var det träningstävling. Choice och jag ställde upp i Lkl 1. Det kändes sådär faktiskt men berodde inte på Choice. Hon låg fint på platsen men ny miljö, nya hundar, nytt avstånd och ny tid gjorde mig nervös och därför övertydlig. Jag var riktigt nöjd att hon låg coolt och fint (jag förväntade mig det men samtidigt kan man ju aldrig veta), men blev så sänkt av kritiken att jag inte ville köra vidare eller någonsin tävla tråkig tävlingslydnad igen. Löjligt, men jag kan inte hjälpa det. Vi körde förstås vidare ändå enligt plan men med en tråkig känsla. Tandvisningen gick bra, likaså fria följet där jag hann tänka ånej vid språngmarsch innan jag kom på att det var Choice, inte Chenin. På läggande gjorde jag medvetet dubbelkommando för att säkra vilket genererade 5 i betyg. Inkallning gick bra. Ställande hoppade vi över. Apportering gick dålig, jag klantade mig och Choice klantade sig. På hoppet sprang hon runt. Vi har visst inte tränat så mycket på den typen av hoppande. Vi fick 5 på helheten med kommentaren: behöver mer strukturerad träning. Tur att jag tittade på lappen några dagar senare annars hade man blivit mindre glad. Sist kom vi förstås också, på fjärde plats. Men för Choice var det bra träning, belönade med korv mellan momenten, och det som var viktigt för mig var att hon fick träning på att gå under kommendering. Hon kollade först åt det hållet men släppte det sedan, inte som när Anna kommenderade och hon tyckte det var lajbans.

Jocke och jag hoppade lydnaden och fikat och satsade istället på ängspår och bad. Hundarna var riktigt duktiga, speciellt Chenin som tar sig över alla möjliga förledningsspår. Alla föremål för båda hundarna. Choice lite springig.

Väl tillbaka blev det god laxlunch och avsked av alla underbara aussieägare (och schäferägare). Tack snälla för trevligt sällskap som alltid!

Här kommer fler bilder – verkar inte kunna ladda upp så många i varje inlägg.

Carina och Jiggy

Lova med barnen Jiggy och Elda (och mattar)

Barbro och Focuz

Vi kollar på lydnadsträningen

Jocke filmar när Choice spårar. Inget ont mot dig Jocke, men det blev inte så mycket att ha. Vi är mer tacksamma för sällskapet och spårläggningen. Bortse gärna från vår (min!) katastrofa början, men jag är lite hård för att Choice bara springer och inte kopplar på nosen för att sedan leta sig rätt. Att söka spår är inte att spåra. Sågningar mottages tacksamt!

För de som sett Chenin gangsterspåra i 180, här kommer en chock som visar vilken fin promenadhastighet hon håller med godis i varannat steg. Och spårsäker är hon också!

Choices och mina svårigheter i högervarv. Men vi lär oss!

Anna och Doc i samspel

Choice och Doc har ett speciellt förhållande. Doc är glad och Choice är arg. Choice äger också allt!

Själva påsken har spenderats på vallkurs för Peter Nilsson i två dagar tillsammans med ett gäng Crofter Holdings-hundar. Det var en otroligt värdefull kurs där Choice fick lite att fundera över i sitt lilla huvud. Bara efter helgen är hon nästan helt ren från bitandet, även om det kommer behöva underhållas ett bra tag framöver. Jag fick i alla fall massa bra metoder och tekniker med mig hem. En sammanfattning av några saker jag ska tänka på framöver:
- Förstärka mitt nej, följa upp varje gång.
- Få henne att stanna av sig själv när jag stannar.
- Vara mer konsekvent med mitt stanna.
- Inte träna attityd genom att gå runt fållan i cirklar utan djurkontakt.
- Kontrollera att hon inte gör rusningar när vi möts upp på fårens högersida, genom att möta upp tidigare.
- Inte undvika att tvinga henne mot huvudena för att konfrontera hennes bitande istället för att undvika problemet.
- Börja med fösning i koppel med fokus på djuren utan att låta henne gå runt. Behåll målbilden.
- Träna flankeringar, gärna ihop med tillsägelse och pssch-ljud.
- Vara konsekvent med ljuden, fram-ljud och runt-ljud.
- Inga mer redskap för att få henne att ha rätt attityd i vallningen.

Jag känner mig otroligt tacksam mot Peter för stor hjälp framåt i vallningen och uppmuntrande ord. Det är verkligen skönt med instruktörer som vet hur man lyfter deltagarna än sådana som bara ser det negativa. Här följer vallningsfilmer, utan bett och rusningar efter helgens kurs!

Jag har vänt på dygnet helt. Under helgen har jag gått upp strax efter sex, båda dagarna! Känns märkligt att gå ut innan alla andra och promenera vid sjöarna, men det är ljust och härligt. Ingen vårdepression här inte – kanske har man kommit över det – för jag känner mig bara så glad över det fina vädret. Man kunde ju önska sig några fler plusgrader men men. Och just nu känner jag att det nog räcker med vinter och kyla för i år. Kanske allra mest för att vallningssuget drar ordentligt i en. Anna och jag har stora planer!

I lördags möttes Anna och jag på klubben för lite hundträning. Patrik, Veronica och Zorro dök också upp och Choice fick springa några varv med Zorro (läs: lägga honom på rygg och kampa med hans nacke). Choice och jag la sedan ett ostspår till Chenin, relativt långt men pga av skaren måste man följa redan upptrampade spår annars åker man igenom i varje steg och det blir lite tungt. Chenin gick som en klocka! Choice grillades sedan i lydnaden under Annas skarpa öga. Jag tycks ha börjat få Choice att gå lite långt bak i fotgåendet. Jag har ju verkligen gett mig f-n på att aldrig belöna för långt fram eftersom jag tycker det är fult och aussies ofta har tendens till att hamna väl långt fram när de blir övertaggade (åtminstone storasyster…). Vi trampar på med det mesta: ligg, hopp-stå, kryp m m.

På kvällen kom Anna och Cicci över för att se Melodifestivalen med mig och spana in vår lya. Vi hejade på Anna Bergendahl så vi var nöjda, annars var det inte det starkaste startfältet kanske – såg ingen som vinnare av Eurovision. Cicci och jag bestämde utgång och inledde promenad med hundarna till föräldrarna för avlämning. Inte kom vi långt förrän Cicci ramlade i en isig backe. En deja vu från en utgång till Monkeybar för 9 år sedan utspelade sig när Cicci även denna gång drog något i knät. Så synd om stackaren! Ingen utgång med andra ord och istället skjuts av Cicci till Karolinska på söndagen. Idag är det operation av knät som gäller. Och som ni kanske förstår är knät inte min favoritdel just nu.

Igår var vi en sväng till klubben efter jobbet. Det märks att det börjar bli vår för det var full aktivitet på klubben. Anna och jag tog först en promenad där jag pratade med Chenin och Choice om det här med att äta/söka hästbajs hela vägen. Normalt har jag inte brytt mig om de äter lite hästbajs men när de maniskt letar efter det får man nog. Därefter blev det först lite träning för Chenin medan Choice surade uppbunden (till skillnad från Chenin slutar hon dock skälla när det inte lönar sig – hon har inte samma ihållighet som storasyster). Chenin fick mer lydnadsträning än någonsin och det höll bra dagen efter. Vi körde minimalt fotgående, ingångar, backa, ligg/sitt på avstånd m m. Lyckliga Chenin är en underdrift! ”Pic me!” är hennes mellannamn. Efter en lång platsliggning för båda tjejerna där jag provocerade ordentligt och belönade (bästa sättet att träna plats med båda har jag märkt eftersom Chenin är riktigt bra på det och alldeles alldeles tyst så länge det händer något) blev Chenin förpassad till bilen medan Choice fick sitt lydnadspass. Kändes otroligt bra, bättre än på länge. Hon var taggad och gick väldigt bra fotgående (bara det kan ju göra ens dag), plötsligt kunde hon apportera med ingångar utan tugg (efter ett uppehåll på månader och separat träning av ingångar och avlämningar), hopp-stå börjar arta sig, snabba lägganden, lägganden på avstånd, påbörjade framförgående m m. Kort men effektiv träning och inte alldeles för mycket hundprat.

Lånar bilder av mäklaren för att visa lägenheten.

Så var ännu ett julfirande över. Hela förra veckan kändes otroligt härlig och det är förmodligen snön som bidrar till den känslan. Det blev lite lydnad som aktivering för tjejerna i början av veckan. Tanken var sedan att det skulle tränas massor av hund men så blev det såklart inte. Lydnadsträningen var i alla fall spännande för jag har kommit underfund med en sak när det gäller Choice. Hon gillar inte när man går tillbaka till henne, speciellt inte om man satt henne ner. Hon blir väldigt osäker av det och tar alla chanser att flytta sig eller att möta upp. Man måste verkligen ge tydliga signaler för att hon inte ska se det som ett hot. Så jag klickade och övade massor. En hel del annat blev det också och båda tjejerna fick riktigt bra pass. Chenin övades i att gå sakta mot en godis och fick sedan aktivering i form av godislet. Igår påbörjades även vittringsapportering på balkongen men det gick så dåligt med båda (fast det började riktigt fint) att jag lägger det på hyllan ett tag så jag får fundera lite mer.

Dagen före julafton var jag ledig i den bemärkelsen ledig från jobb, men massa annat stod på schemat. Tidigt på morgonen hade jag bokat rehab med Chenin och hon gick fina 15 minuter fördelade på 3 lika långa pass. Därefter fick bilen sin årliga besiktning. Medan hundarna och jag delade på äpplen gick bilen igenom utan anmärkningar. Härlig julklapp! Sedan var det dags för en lång ridtur med Gustur. 2 timmar i snö ledde till många avhopp för att få bort styltor under hovarna. Choice sprang lyckligt med hela vägen. Sedan hem för dusch och städning innan jag hamnade hos föräldrarna för middag och julbak innan jag slutligen kom hem till Hebbes mamma där vi sov kvar.

Choice förordade tidig uppstigning på julaftonsmorgon och vi bar tidigt av för upphämt av Lazy och mormor. Det senare visade sig bli riktigt omständigt och Chenin och jag var överhettade innan vi kom ut ur den varma lägenheten. Tillsammans gick vi sedan runt Råstasjön. Det som skulle bli en trevlig promenad blev allt annat än julaftonstrevlig. Choice och framförallt Chenin drog som galningar och mormor klagade över att behöva gå. Utan frukost kände jag att mitt humör höll på att tryta men till slut var vi tillbaka i bilen. Julafton tillbringades hos föräldrarna tillsammans med nära och kära och riktigt god mat. Jag kom på mig själv med att tänka att vi måste ha det bästa vegetariska julbordet. Visserligen är det bara jag som är vegetarian så de andra tänker väl inte så mycket på det men den alternativa mat som mamma ordnar till mig på julen är hur god som helst. Jag åt tills jag ville kräkas och då åt jag lite till. Efter jullunchen fördes det vissa diskussioner huruvida vi skulle se på Kalle Anka eller Anna Anka. Jag kan nog tycka Kalle har gjort sitt, särskilt som jag är yngst i julfirandet, men blev snabbt bortröstad. Och visst kan jag hålla med om att Anna gjort sitt också… Därefter följde hundpromenader, julklappsöppning, lutfisk, Karl Bertil, julgröt och sällskapsspel i form av Partyalias. Höggljutt värre med andra ord men dock en välsignad och glad jul. Choice skötte sig under sin första jul; inget stjälande vid gran eller julbord. Hemma smakar hon dock gärna på glittret och jag har vid ett flertal tillfällen dragit ur glitter ur munnen på en oförstående Choice. Så var julen förbi ännu en gång och bortsett från att jag vägrades kolla på Julexpressen och möjligen morgonpromenaden så var allt annat perfekt. Föräldrarna fick till slut den julklapp som tagit åtskilliga timmar att göra pga riktigt dåliga nedladdade program från bland annat Önskefoto. De fick en fotobok med bilder från Peruresan – de 150 bästa utplockade fotona. Vi gjorde boken till slut i Mac.

På den riktiga juldagen kom föräldrarna, bröderna och respektive samt brorsbarnen – på julafton är det nämligen bara den barnlösa brodern samt flickvän och dennes arma moder som är med och inte den äldsta brodern. Hemma hos oss blev det gröt och klapputdelning, främst till barnen Alva och Noel. Mindre än 2 timmar senare var de alla försvunna lika snabbt som de kommit. Hebbe och jag åkte vidare till hans mamma för att fira systern Leyla som blev hela 18 år på juldagen. Chenin lämnades hos föräldrarna och Choice fick följa med på stor fest. Fullt med folk inklusive Sing Star och Rock Band. Och till och med här uppförde sig lilltösen. Hon hade till exempel inte plundrat köket på all plockmat som stod framme medan hon tillbringade ett par timmar själv när vi andra svängde om på Garbo. Det var lite av ett prov som jag var osäker på om hon skulle klara men en mäkta stolt matte konstaterade att allt stod kvar inklusive tårtor, prinskorvar, köttbullar och potatisgratäng.

På annandagen hade jag massor av planer på hundträning och stallvisit men allt jag ville göra och i princip gjorde var att ligga i soffan. Hundarna verkade hyfsat nöjda med några enstaka promenader och en middagsvisit hos Hebbes mamma åter igen. På kvällen lämnades tjejerna ensamma eftersom Hebbe och jag med Leyla och Philip var på bio i form av den slutsålda föreställningen Avatar. En väldigt fin och välgjord film. Inte dålig på något sätt men kanske inte heller så bra som man hoppades. Inte jämförbar med Sagan om ringen till exempel och inte heller lika bra som Titanic (samma regissör), men vacker och annorlunda.

Igår däremot bar det iväg till Gustur för lite ridning. Choice var med och sprang. Vi tog Stora ridvägen på en timme och det kändes helt underbart. Vi passerade hundar på smala stigar och Choice gick förbi dem med en meters marginal utan att gå fram. Gustur blev inte heller förfasad över något och vi kunde rida på lite mer eftersom det inte var så halt i backen. Efter stallet fick vi till Chenins stora lycka besök av Michaela som Chenin och jag bott med i Uppsala när jag pluggade där. Michaela lagade god fisksoppa till oss och sedan åkte vi till stallet en andra omgång för utfodring av hästarna.

Här kommer smakprov på några bilder från Peru. Jag har ju varit lite dålig på att lägga upp bilderna därifrån. Det är inte utan att man längtar tillbaka…

Något viktigt som jag glömde bort i redogörelsen från helgen var att min framtand numera har ett hålutrymme nere i kanten efter att Tim träffat mig där. Det är väldigt vasst. Jag fick en chock när frågade Mikko om det syntes något, eftersom det plötsligt kändes konstigt mot tungan, och han svarade ja. Jag hade räknat med ett nej, särskilt från honom i egenskap av ägare till Tim.

Jag kryddar inlägget med lite bilder på den sötaste, som aldrig någonsin under sina 12 år har knockat någon.

Idag bjuder jag på lite bilder från senaste vallningstillfället. Om någon trodde Choice var snäll så är det ett missförstånd, se blåtira. Choice längtar galet mycket efter vallning vilket ter sig genom att dumstirra efter fåglar, får och mina fötter. Vi hade tänkt valla i söndags men eftersom Chenin oväntat fick komma hem redan i lördags blev det inget av den saken.

Morfinplåstrets verkan tycks ha gått ur. Chenin har väldigt ont. Jag är hemma idag från jobbet för hennes skull. Choice och jag åkte en sväng till stallet och tog en lång härlig ridtur. Choice är grymt duktig på att vara följeslagare. Lyhörd och lydig när vi möter folk och hundar och anpassar sig bra till olika hastigheter. Oftast är det hon som drar på framåt och Gustur och jag som springer efter.

Tisdagar är alltid hältan värst. Vet inte vad det beror på. Kan vara att det är första morgonen efter dagis och vi går väl lite olika. Onsdag morse verkade Chenin lite bättre i alla fall. Trots hälta och smärta emellanåt på mornarna så ska Chenin ändå fara runt med leksak i munnen, hitta pinnar i kopplet, rida på Choice, dra i kopplet allt vad hon har, hoppa rakt upp i luften om man inte passar henne osv. Chenin är en knäppis! I tisdags blev det en lugn kväll för tjejerna i stallet. Jag red Gustur precis innan mörkret. Jag försöker rida lite utan stigbyglar också. Det gick bättre denna gång än förra, kändes mjukt och fint. Igår stressade jag för att hinna med Choice till skott-träningen. Vi hann och fick heller inga reaktioner på skotten. Lite lydnadsträning blev det i form av fotgående, platsliggning, apportering, läggande, inkallning m m och lite bus med Doc. Sedan la Anna och jag tillsammans med slynglarna spår till Chenin och Dalton. Det var lite svårt att hålla bort dem från korvbitarna men till slut fick vi till ett fyndigt spår. Chenin gick lite snabbt i mittendelen men annars i makligt tempo. Tänk att jag fått ner denna överljudshund till detta lugn med hjälp av flera års godisspår. Väl hemma dök Patrick och Zorro upp inom kort. Chenin tycker det är helt ok att Zorro kommer, ibland är hon till och med lite glad. Ute tillsammans går det också bra. Men när hon väl lagt sig i vardagsrummet då är det slut på det roliga. Varje gång Zorro går runt så följer hon honom med blicken och morrar.

Idag ska Choice premiärspringa med Anna och mig runt löt. Det blir en kort sträcka, skönt att skylla det på hunden. Sedan blir det besök av Frida för att tillsammans avnjuta ännu ett avsnitt av Idol. Hebbe är på kick-off med jobbet.

Vi bytte mobiler på jobbet i veckan. Dessutom är datorn uppdaterad med nya officepaketet. Ibland är jag bara så totalt oteknisk och förvirrad. I sådana här situationer märks det extra mycket men jag bjuder på skratten. I alla fall så lyckades jag komma ihåg en sak och det var att ladda ner alla bilder och filmer från jobbmobilen till datorn.

Igår började Chenin äta igen, efter flera veckors skendräktighet. Man kan lugnt konstatera att skendräktighet verkar bli värre med åren, särskilt om man som hund inte får vara så aktiv som man skulle vilja också. Chenin är i alla fall så ihärdig att hennes skendräktighet inte syns så mycket. På sista tiden har Chenins rehabilitering av knät kännts bättre. Igår körde vi dock ett simpass ute som gjorde henne rejält halt och gav henne ordentligt ont i ryggen. Usch vad frustrerande. Hon såg ut att ha riktigt ont i morse, men rida på Choice kunde hon i alla fall. Jag försöker lugnt förklara för henne att det är för hennes egen skull också som det inte är tillåtet. I övrigt kör vi på med terräng, viktmaschett, back-on-track-täcke, simning, novaphone, inga trappor, glukosamin, rheumocam, cytotec och hills (som dock ska bytas ut till Specific inom kort).

Choice är så duktig med hundmöten. Jag är så stolt, även om det kanske inte alls håller i sig. Choice sprang runt hörnet för att kissa, Chenin och jag kom efter och fick syn på en hundägare som stod ett par meter från Choice. Jag ropade och grävde i fickorna efter godis, Choice tittade på hunden medan hon kissade och kom till oss direkt efteråt. I för sig var det en ofarlig cocker spaniel, men ändå en enorm lättnad.

Här kommer lite bilder från tidigare tillfällen: