Chenin.se

Ibland känns det väldigt bra att jobba på Ernst & Young. Att krascha ett glas mot stengolvet i ljushallen känns nästan trevligt pga det bra bemötandet man får. Och inte behöver man röra ett lillfinger över det heller.

Nu är tjejerna med på jobbet. Chenin kommer in med skön sovinställning. Choice däremot som började sin visit jobbig som valp, fortsatte över förväntan som stor valp i somras, har nu återgått till mindre bra uppförande som unghund. Egentligen är det ingen katastrof men hon far runt, drar i allt hon når, småskäller m m. Tyvärr är just vår grupp nästan fullt bemannad. Idag bad dock husse om att få ha Choice och har därmed ingått muntligt avtal om full aktivering. En snäll liten ihoprullad Chenin är med. En Chenin som löper, äntligen! Jag har väntat på det i en månad, och till och med blivit lite orolig. Choice har gått i Chenins bak otroligt mycket så jag vet att det varit på gång. Snart är det nog dags för Choice att gå igång också.

Sedan i måndags har jag tänkt lägga in det förra inlägget men tiden har inte riktigt räckt till. Det har varit fullt upp på jobbet minst sagt. Jag ska inte trötta ut med jobbrelaterade ämnen men ibland blir man bara så frustrerad. Det är så mycket man skulle vilja skriva av sig men det går inte riktigt att göra det i bloggen. Enkelt uttryckt kan jag väl säga att vissa personer på högre nivåer (dock inte min chef kanske jag ska förtydliga) är duktiga på att göra saker mer röriga och leverera saker till kunder som de inte efterfrågat. I måndags kom jag i alla fall hem i rimlig tid för att spendera några timmar på klubben. En promenad med båda flickorna, därefter lite träning av Choice innan Chenin fick komma ut på plan och köra lite tricks. Några nya dök upp varav en ung tjej med jack russell hade svårt att förstå något jag sa om vägen dit, vilket föranledde 10 samtal varav ett med fadern som tyckte att jag borde bedriva någon taxiverksamhet där jag skulle plocka upp 10 personer på lämplig plats. Det tyckte inte jag. Inte heller tyckte jag att jag hade någon skyldighet att möta dem på vägen. Herregud, jag får inte betalt för att träna dem ens och öppna träningen är inte till för att jag ska eskortera folk utan för att jag ska kunna träna med min hund. Märkligt folk! Choice fick i alla fall träna lite av varje på den leriga planen. Vi körde en del apportering också vilket var kul.

Igår var jag tvungen att jobba över för att möta vissa deadlines. Hussen fick vara dagishämtare. Väl hemma tog vi en sväng till stallet, tjejerna och jag. När vi kom hem hände det som inte hänt på 6 månader. Chenin klippte till Choice i hallen för att min jacka med godis i hängde framme. Det verkar som att Chenin är i en känslig period precis innan löpen så man får väl vara extra mycket på sin vakt nu. Tråkigt i alla fall eftersom de verkligen varit bästisar så länge. Chenin är som ingenting efteråt men Choice är lite låg och smörig. Jag tog ut henne själv och då levde hon loppan.

Det är mycket nu på jobbet. Inte så farligt med jobb men väldigt många kvällsaktiviteter, såsom ölkvällar, pubar, julmiddag, gruppaktivitetskvällar, arkiveringskvällar och studentmiddagar. Jag hoppar mycket eftersom jag har de två svart-vita att tänka på och allt annat man vill hinna med. Vissa saker måste man dock ställa upp på.

Igår blev det lydnadsträning på klubben. Chenin fick börja med lite platsliggning, konster i form av skäms och huvudet i backen och kontaktövningar. Choice fick sedan köra linförighet, inkallning, läggande, fjärr, platsliggning, hopp, tandvisning m m. Efter det fick hon busa med Tristan. Springa allt vad man kan över planerna och sedan tjura på Tristan för att han var kär.

Trodde Imorse att jag skulle vara stark nog att inte gråta när jag lämnade Chenin. Eller snarare var helt övertygad. Detta är ju det bästa för henne och innerst inne har det snarare kännts som alldeles för lång väntan på denna dag. Ändå rullade tårarna ner när jag såg hennes stressade blick och kroppshållningen som föreslog att vi drar illa kvickt. Jag vet att det inte är bra för Chenin att se mig ledsen, eller kanske gör det detsamma. Nu är det dags i alla fall och koncentrationen lär vara begränsad idag. Choice är med till jobbet som min tröst. Till skillnad från mig är hon ofantligt lycklig. Tacksam över klappar, godis och uppmärksamhet. Extra glad över allt skräp hon hittar på tunnelbanan.

Chenin går verkligen hem hos folk på djursjukhusen. Ett antal sköterskor kommenterade hur söt hon var medan de passerade oss vid inskrivningen. Chenin svarar med en svansvift. Hon tycker om alla som tycker om henne. Igår badade jag Chenin inför operationen med klorhexidinschampo. Imorse låg det underull i tovor över Chenins rygg. Jag fick borsta henne innan jag lämnade in henne för hon såg helt ovårdad ut. Choice och jag har sprungit två dagar i streck. Det är skönt att springa, tar bort ångesten. Jocke gjorde oss sällskap i onsdags och Anna och Doc igår.

Nyaste nytt på Solna-fronten är att tjejerna och jag igår åkte med Annica och Mido-kelpie till Ålsten och badade. Eller vi tre badade medan badkrukorna Annica och Mido stod kvar på stranden, sådan matte sådan hund! All min pedagogiska klickerträning (inspirerad av den bok jag lånat av Annica) var som borta när Chenin hade åsikter om att Mido skulle åka i vår, nej min, bil. Bättre förberedd och pedagogisk nästa gång helt enkelt. Härligt att bada, hemskt att komma upp. Choice busig in i märgen och Chenin gapandes på henne. Kaotiskt och lerigt när man helst av allt vill släppa hundarna lösa på ängarna så de kunde jaga varandra och torka.

Jocke mötte upp oss vid lunch och vi hittade en cafeteria med mindre god lax- och spenatpaj. Chenin fick sedan åka med Jocke hem medan Choice och jag, med hugg i hjärtat stod kvar och såg dem gå. Chenin såg lite ledsen ut men i själva verket ska de åka till Ålsten och bada och bila runt, mycket trevligare än att shoppa present till bror och respektive i Gallerian och sedan gå tillbaka till kontoret, om Choice och jag gjorde.

Nu ska vi snart bege oss för att möta upp Frida på Lötsjöängarna. Vi ska ha mysig middag och Jocke och Chenin gör oss nog sällskap. Åter igen är jag imponerad över hur lugna hundarna är på jobbet. Bara sover, helst upp och ner med någon liten hälsning emellanåt.

Sötaste smulorna är inne på sin andra arbetsvecka. Inga fler äventyr från Choice sida. Jag är ju van vid Chenin som är så tillgiven och ser upp till mig så mycket att hon inte avviker från min närvaro i första taget. Hundarna är lugna som filbunkar på jobbet. “Det är inga hundar som springer i onödan!” utbrister kollegorna. Eller idag “She is not an alpha right?” om Chenin. Den var bra. Jag frågade varför han trodde det och han menade att eftersom hon lägger sig på rygg när folk kommer fram. Hehe, som om Chenin skulle visa aktiv underkastelse. Hon försöker bara lura folk att klia henne på magen. En aussie vet hur man får sina fördelar.

Det märks att det är löp och efterlöp annars. Hundarna är något lugnare och drar något mindre i kopplet på promenaderna.

Det värsta med att ha med båda på jobbet är rulltrapporna. Jag klarar bara att lyfta båda samtidigt i några sekunder och det är ingen hit. Fyra trappor på vägen har ingen hiss. Att bära Chenin uppför är tungt. Jag har därför lärt Choice springa lös uppför trapporna medan Chenin och jag tar rulltrappan. Duktig liten flicka - höll åtminstone ett tag. Nu vänder hon efter halva som om det vore en kurragömmalek och springer efter oss i rulltrappan. Hon är dock smidig som en tiger och hoppar i slutet så inga klor har skadats. Får fundera ut en ny lösning. Det hade inte varit ett problem om inte SL stängt av vår linje så vi måste byta vid Fridhemsplan. Imorgon ska Choice få vara med mamma och Lazy istället. Choice har hört att mamma behöver hjälp med planteringen i trädgården så hon ska assistera så bra hon kan.

Igår klickertränade vi. Vände pedagogiskt ryggen till den ena när det var den andres tur. Såg att Chenin låg med hakan i backen några gånger men annars verkade de båda fatta vinken. Dessutom blir det många vilopauser vilket är bra för shejpingen. Chenin fick göra skäms, haka i backen och metallen, gripande och fasthållning, och Choice fick göra metallapporteringen, bara gripanden.

Nu ska vi till Gustur och stallet. Mysigt!

- Bara en hund med idag? konstaterade kollegan (den enda på avdelningen) frågandes medan han kliade Chenin på magen.

- Den andra sover under skrivbordet, svarade jag och tittade ner. Bara för att upptäcka; ingen hund, inget koppel, inget halsband. Kontoret är stort, väldigt stort. Jag tog en runda runt halva våningsplanet försiktigt visslandes, bara för att inse att jag inte lär hitta krypet. Jag ringer skamset till receptionen och Choice återfinns. I 20 minuter hade hon varit hos en Simon på ett annat våningsplan.

Hundarna är underbara. Jag blir så varm i hjärtat av att se dem. De sover på jobbet som om de inte gjort annat. På lunchen gick vi till Humlegården med kollegan och hittade sedan en trevlig lunchrestaurant där vi klämde ner oss. Hundarna letar först smulor men lägger sig sedan ner och sover. Så behändiga! Det är så fruktansvärt varmt ute att Chenin inte drar i kopplet. Jag förstår att hundkompisar nu har svårt att föreställa sig hur detta ser ut, men Chenin går i ena änden, jag i andra och kopplet mellan oss hänger slakt. Satt och maila till Emelie i morse när jag märker att internetuppkopplingen försvinner. Kollar ner under bordet och där ligger Choice med en nätverkssladd i två delar. Som jag sa till Emelie, tur att hon hittade felet - måste finnas råttor i huset. Upp till IT-avdelningen “min nätverkssladd verkar ha gått sönder - jag behöver en ny”.

Det har varit full rulle hela veckan. Maj månad drunkar i jobb, precis som förra året. I måndags var vi en sväng till hundklubben. Jag var trött och hundarna ännu tröttare efter en dag med Lisa. Vi körde en platsliggning och tog en promenad med Anna och hundar. I tisdags var vi i stallet hos Gustur. Jag red stora ridvägen med en väldigt taggad Gustur som stått utan sko i en vecka. Hela vägen hem blev till att hålla i, men jag klagar inte över pigg häst. I onsdags åkte vi till klubben igen för skott-träning. Anna, Doc, Sofie och Tristan mötte upp för en promenad med Choice och mig under skotten. Choice registrerade skotten, men jämfört med skottnivån vid stallet var de nog låga. Choice verkade fullt upptagen med att jäklas med de prickiga grabbarna som fick gå i koppel. Vi körde sedan fotposition, kontakt, platsliggning, apportering och massa bus. Jag provade apportbocken eftersom Choice verkar gilla saker med tyngd i och var intresserad av Anna och Doc när de körde apportering. Annas apportbock är lite stor för en valp men prova kan man ju alltid. Jag slängde iväg, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och kom sedan dundrande halvvägs. Sen kände hon korvlukten på annat håll (suck), släppte apporten och försvann. Jag = gapande kvar, inte helt van vid hundar som värderar mat högre än lek och träning. Chenin är ju matglad men har andra prioriteringar vad gäller aktiviteter… Jag kastade igen åt ett annat håll, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och jagade sedan ikapp mig med apporten (efter att först funderat på hur man ska få behålla den själv). Tur att hon är söt i alla fall!

Hundarna har börjat på dagis nu och det går enligt uppgift bra. Jag har ju klump i magen emellanåt men hundarna är lyckliga över att se dagisfröknarna och vill verkligen in så det känns bra. De sitter i köket vid personalen så sällskap har de hela tiden. På väg hem från dagis igår så mötte vi (vad Annica benämner) mannen som kan tala med schäfrar. Han har två st, en av varje kön, som alltid är lösa. Han har fin koll på dem men har alltid tusen åsikter om hur man själv hanterar sin hund. Du går för nära, du går för långt bort, hunden ska få hälsa, hunden får inte dra, han är inte rädd för hundar osv. Han hade sett mina hundar på dagis sa han. Chenin började skälla på hans hundar, Choice var lös och boffade lite hon med. Jag sa till Chenin, varvid jag hör killen mumla något om att hundar inte alltid skäller för att de är arga osv. Jag gick lite närmare (när jag borde gått därifrån) så Choice kunde få gå fram, jag vill inte ha schäferhatande hundar eftersom jag själv älskar schäfrar. Killens schäfrar är väldigt mjuka och snälla, väluppfostrade lydiga och skäller aldrig. Choice hälsade, killen säger att Chenin också ska få hälsa, jag säger för hundrade gången att hon inte ska hälsa. Chenin skäller på mig - glatt. Killen säger att hon skäller inte för att hon är arg utan för att hon vill fram. Jag vet att hon skäller för att jag inte ska gå närmare eftersom det tvingar in henne i ett hundmöte som hon inte vill. Hon skäller således uppfordrande på mig. Han låter ändå sin schäfertik komma fram till Chenin och jag ber honom kalla in henne. Han svarar att de ska få hälsa. Chenin i koppel och alla andra lösa känns väldigt orättvist. När hundarna hamnar nos mot nos och ett utfall från Chenin är ett faktum inom några sekunder, sätter jag upp foten emellan och viftar med foten mot hans schäfer för att hon inte ska komma fram. Jag är absolut inte rädd för hans hundar men jag vill skydda både hans hund mot Chenin och Chenin mot ett hundmöte. Killen blir galen, skriker, ska slå ner mig för att jag sparkar på hans hund (som jag inte nuddat med foten förstås och egentligen bara försökte skydda), kallar mig judesvin, “flytta tillbaka till ditt jävla hemland” osv. Jag svarar upp lite men Chenin är så sjukt förbannad på killen att jag är rädd att hon skadar benet om hon hoppar på honom. Jag fegar ur. Tre personer stannar och frågar om de ska ringa polisen. Killen går. Jag tog verkligen illa vid mig, han känns obehaglig och mina hundar fick verkligen ett dåligt avslut. En av dem som stannade hade en basenji och bor på gården. Hon berättade att han är jobbig mot henne också hela tiden. Tydligen skriker han på dagispersonalen också fick jag höra, angående hundarna, angående att de plågar sina praktikanter som inte får någon lön (!) osv. Flera ägare på dagiset har anmält honom, gått så långt som till rättegång för att han är på dem hela tiden. Han är tydligen sinnessjuk, har varit på grannen om hennes hundhållning. Jag har träffat honom många gånger förut och han talar alltid om att han är instruktör, kan allt om hundar osv. Fast jag har sett honom vara mindre snäll mot sina hundar också…

Skärrad kom jag iväg för springning med Jocke runt Lötsjön under det att jag ventilerade hundmötet hela vägen. Jag hann knappt märka att vi sprang. Därefter snabb visit till Annica för rabiesblodprov på Chenin (måtte det tagit nu!). Vi hann precis till simmet i lagom tid för att märka att bassängen var avstängd - Chenin = lycklig! Jag som bokat massa tider nu, ledsen man blir. Jag plockade upp Frida och lite sallad istället och så blev det hockey hemma hos oss.

I morse på väg till dagis stod hundarna och luktade lite i en buske när det kom världens vrål från en pitbull vars ägare stod inne i busken. Snacka om att man blivit knäpp för jag skrek av rädsla. Jag tror att jag blivit hundrädd Men hur sjukt är det att stå inne i en buske med sin hund. Obehaglig överraskning i alla fall. Nu måste jag få ordning på nerverna så hundarna klarar hundmöten bra.

Stackars Hebbe är så förkyld. Att gå med hundarna runt gården tog knäcken på stackarn. Men det känns ändå väldigt bra att han kan ta dem. Snart är det väl min tur att bli sjuk. Jag tog med hundarna till stallet på kvällen. Ja övervägde med mig själv om Chenin skulle få följa med in eller sitta i bilen. Bestämde mig för att vänta en vecka till innan hon får komma in i stallet och ligga och titta på. Så Chenin satt i bilen men fick sina små rundor. Choice var med på allt runt omkring men fick sitta med Chenin i bilen medan jag red. Gustur var än en gång svårfångad. Enerverande det är! Morot medan jag försiktigt la grimskaftet runt halsen. Sedan följer han fint med och så får jag sätta på grimman. Jag red lilla ridstigen och fick till och med äran att rida i ljuset. Gustur blev rädd för en anorack som hängde på en buske. Jag tyckte också det såg skumt ut. En öppen väska stod brevid. Fem i nio chansade jag på att få bilen besiktad. Jag fick tid och den gick igenom också denna gång. Fattas bara annat efter ännu ett besök på verkstaden. Rekord måste det vara att besikta på fredagkväll och besikta om på tisdagkväll.

Jag försökte fota Choices fina öron i förrgår för att ha en omröstning om vilket av Choice öron som är finast. Jag gillar båda fast på olika sätt. Så fort kameran är framme måste Chenin göra sig till så hon busbråkade lite med Choice. Det är helt ok så länge det bara är lite busigt bitande i varandra och inget brottande eller springande. Jag fick till några riktigt fina bilder på de vackra damerna. Sladden till kameran är dock spårlöst väck. Den jag hittade passar inte… I kameran finns också bilderna som ska skickas till ASCA för att få Choice registrerad där. Jag tror inte det är någon annan än jag i kullen som inte skickat in papprena än. Men tids nog så ska väl även jag få ändan ur vagnen.

Chenin är med på jobbet idag medan Choice är med mamma på jobbet. Här i kontorslandskapet får inte valpar som Choice gå lösa så det är bättre få henne att vandra fritt hos mamma. Ett oförberett kundmöte kom upp runt lunch. Bara att kasta sig iväg 1,5 timme. Chenin fick ett ben och hade skött sig väl enligt min kollega.

Choice med märgben hos Marianne

Chenin är med på jobbet idag. Tråkigt värre tror jag hon tycker det är. Speciellt när man inte får gå ända till Humlegården på lunchen. Vi satsade på att komma hit tidigt, så redan kvart över sju hade vi infunnit oss. Vi har tagit två svängar ut, men det handlar ju om ynka minuter som hon får gå. Hon går dock riktigt bra på benet. Jag är så sjukt imponerad. Antingen har hon tappat förmågan att känna smärta eller också känner hon en viss stabilitet. Det ser lovande ut i vilket fall! Mer lovande än det såg ut efter hälsningsceremoni hos Lisa igår kväll. Jag var beredd, fångade henne direkt och höll kvar henne till hon lugnade ner sig. Men hon måste ha spänt sig för plötsligt rann det blod ur ett av stygnen. Eländes elände! Lisas pappa torkade golv medan Lisa tejpade knä. Choice kan inte längre följa med till jobbet. Det blir lite för tråkigt för henne och då stör hon mig. Mina kollegor stör sig inte alls men det är ju för att jag underhåller henne till fullo. Alla frågar efter valpen och undrar hur den kunde växa så fort på så kort tid. Choice är med Anna idag. Det är tur man har vänner som ställer upp. Vi ska åka och hämta upp gänget efter jobbet för att besöka Gustur i stallet en stund.

I söndags tog jag tag i lägenheten och började storstäda. Mest nöjd blev jag över att balkongen blev städad.

Jocke och jag åkte sedan till Hägerstalund och la varsitt spår till Chenin innan vi fortsatte till Bögs gård och islandshästen Gustur. Där hälsade vi på hästar, får, hönor, grisar och kalvar. Choice jagade en papillon också medan Chenin skällde på. Lite galet kändes det just då. Men Choice stannar ju efter en bit och då är det bara att locka så kommer hon tillbaka. Hästarna var läskiga när de bråkade om våra morötter. Då satt Choice i famnen och morrade till den häst som var bråkmakare. Resterande djur var spännande. Jag träffade Gusturs ägare också och eventuellt ska jag börja rida lite mer regelbundet när vi är tillbaka från Peru. Så himla kul och jag blev så glad för att hon frågade! Allt med Gustur känns så overkligt. Att det finns en rolig islandshäst så nära hemifrån som jag får möjlighet att ta hand om är ju en dröm.

När vi var klara på gården var klockan så mycket att Jocke skulle iväg. Hebbe följde istället med när Chenin fick sina spår, eller han satt i bilen med Choice. Chenin jobbade fint. Hon kom av sig lite på ungefär samma ställe som hon stannade under vår mörkerspårning i julas. Annars gick hon fint på båda spåren. Det kändes konstigt att gå Jockes spår utan honom. Det var kort men snirkligt.

Hebbe och jag åkte sedan till Kista centrum medan hundarna fick vara i bilen. En och en halv timme tog det att äta, handla presenter till Jocke, Frida, Hebbe, Hebbes syster och Hebbes systers mamma samt köpa två tröjor till mig. Hundarna sov sött när jag kom tillbaka. Hebbe åkte på ett möte medan hundarna och jag landade hos föräldrarna. Där fick Choice klara sig på lite egna tassar med pappa när mamma och jag tog ut Chenin och Lazy. Efter det fick hundarna vara kvar själva när Hebbe och jag gick på bio med Micke, Sanna, Palme och Veronica. Vi såg 3D-Bolt, söt hundfilm. Notera att det var Hebbe som styrt upp hela filmvalet.

Igår var båda hundarna med på jobbet på eftermiddagen. Chenin sov lugnt sin vana trogen, men Choice börjar bli lite svårare nu när hon är mer vaken. På kvällen tog vi en sväng till klubben. Tydligen var vi helt ensamma om den tanken, inte en själ i skogen! Choice och jag la ett spår till Chenin och tränade sedan kontakt, sitt, ligg, följsamhet och fotingångar. Sen var det Chenin tur att köra lite lydnad. Det blev fot, framförgående, fjärrdirigering och platsliggning. Choice skuttade runt under tiden. Jag provade sedan att ha Choice i bilen när Chenin fick sitt spår. Varning för skryt nu så man kan sluta läsa här. Chenin spårade helt jäkla grymt. Hon gick som en dammsugare, klockren i alla vinklar, klockren längst med motionsspår, över lydnadsplan, över motionsspåret. Jag gick bakom och bara njöt med gåshud på armarna - hon är grym så är det bara! När den enda människan i skogen dök upp med sin ridgeback ägnade hon hunden två blickar, tittade på mig och fortsatte på samma vis som hon alltid gör. Hennes koncentrationsförmåga är guld värd! Mina ynkliga försök till beröm när vi kom till slutet var fjuttigt. Choice hade hoppat bak till bakluckan när vi kom tillbaka. På kvällen hände nåt konstigt, Choice drack vatten och lyckades hamna galet på nåt sätt. Plötsligt skrek hon och kunde inte stödja alls på höger framben. Det gick över efter vila, men läskigt var det.

Idag har Chenin varit hos mamma och Choice var hos Anna C på förmiddagen och med mig på jobbet på eftermiddagen. Emellanåt sov hon, men i övrigt busade hon med precis allt hon kunde hitta, bet på sitt ben och gnällde för att hennes rörelseområde var begränsat. Hon börjar komma ifrån valpsovar-stadiumet. På tunnelbanan liksom alltid var hon supercool, går på fint, lägger sig mellan mina ben och sover mitt bland trängseln trots att vi byter efter en station. Chenin var glad att se Choice, som alltid numera. De delar vatten, fläckar, leksaker. Chenin vaktar inte mina väskor eller nåt. Möjligen, eller troligen, soffan på den plats hon ligger, men Choice är lite försiktigare runt soffan och jag med så nu vaktar Chenin inget. Tvärtom vaktade hon i söndags Choice mot kissen. Mamma och jag hade klippt katten. När vi var klara började Choice frisera öronen och ganska snabbt klippte kissen till. Då ingrep Chenin direkt mot katten.

Min söta mamma är underbar. Hon är inte jättepedagogisk jämt. Choice kissade på hennes nytvättade matta. Då fyade mamma henne men inte på ett korrekt sätt så att hunden förstår att den gjort fel, utan mer bara gnällande så Choice tyckte hon var lite rolig. Hehe, jag orkade inte ens gå in på att vi inte fyar valpar för att kissa inne (och har inte gjort på någon av de 6), eftersom hon verkar ha glömt det

I söndags kom Palme och bc-Zorro. Choice var väldigt blyg i början men sen kom hon igång. Chenin tyckte Zorro kunde gå hem. Jag tog en promenad med Chenin och Zorro och då tyckte hon väl något bättre om honom. Senare kom det över lite vänner för att se Superbowl. Vid det laget var Choice trött. När det blev touchdown skällde Chenin men Choice vaknade inte ens. Chenin är inget stort fan men hon tycker också att hon ska få heja om alla andra gör det.

Hebbe var hemma på måndagen och jag åkte till jobbet vid lunchtid. Hebbe var själv ute med Chenin och Choice vilket gjorde mig väldigt nervös, men det hade gått bra. Allt hade gått bra när jag inte var med. På kvällen var det två överlyckliga hundar som mötte mig. Vi åkte till klubben och jag deklarerade att jag bara stannar kort eftersom Choice blir kall. Men så var klubbstugan öppen och vi blev där länge. Choice tyckte det var läskigt med så många hundar, men det släppte lite i klubbstugan och hon hälsade och busade med Doc, Dalton och liten tysk blandraskille. Hon var även fram till Sazza, men det tyckte jag var onödigt även om Saz allt som oftast är snäll. Chenin tycker det är onödigt att andra hälsar på Choice, men med lite hjälp av godis är det mer acceptablet. Choice och jag la ett spår till Chenin. Anna och Dalton passade Choice medan Chenin och jag tog spåret. Det var ett svårt spår som började i skogen, gick över elljusspåret och över trean och tvåans plan där slutet låg i ena hörnet. Chenin jobbade ändå bra, lugnt och fint.

Idag är Choice med på jobbet medan Chenin har vilodag från Choice hos Ken idag. Det känns riktigt nervöst. Kontorslandskap och envis valp känns inte alls som en bra kombination. Jag satsar på att hon deckar av trötthet innan folk hinner hit. Tunnelbanan var stort i morse. Typsikt nog kör de gamla tunnelbanor vid den tiden som låter mer än de nya. Choice tittade med stora ögon, men låg hela tiden brevid mig på sätet och tuggade på sitt kalvöra. Kontrollanter stötte vi också på och en som plankade åkte fast. Jag visste inte exakt när mitt busskort gick ut eftersom jag inte orkar dra i spärren, men det var tydligen idag. Puh!

Koppel för första gången blev det också för Choice, nu har vi ju kört halsband i 3 dagar. Hon jagade kopplet så det gick bra. Jag vill inte gärna ha en valp lös mitt i stan.

Och hon jagar fortfarande våra fötter hemma. Svårt att ta sig fram, man vill ju inte gärna trampa på henne.

Några bilder blir det inte. Det fungerar inte alls just nu. Men jag har en bild sparad från Agnethas utmaning. Jag fick samma utmaning av Lisa, men det blev en helt annan bild eftersom jag gjort om lite i mapparna.

Min lilla ekorre

Vi såg en ekorre imorse. Eller vi, det var mest Chenin. Hennes ögon var stora som globar när den hoppade mellan träden. Jag började sjunga “Ekorr’n satt i granen, skulle skala kotten…”

Igår kväll lydnad, spår och promenad på klubben med Anna och Malin. Chenin spårade lugnt och sansat. Jag deckade på soffan på kvällen. Det är mycket på jobbet och det är riktigt slitsamt.