Chenin.se

I måndags var vi på klubben. Trevlig lydnadsträning i solnedgång skulle det bli men istället fick jag utbrott på galen Chenin som inte kan bete sig. Började såklart grina sedan och så var den träningen och kvällen förstörd. Jag tränade lite med båda hundarna förstås men kände att min entusiasm inte var på topp. Det känns verkligen som ett personligt misslyckande när det blir på det här sättet. Och för mig blir det mycket kvarstående till skillnad från vad som verkar finnas hos Chenin. Allt kvarstående hos henne är det positiva som händer, och det är nog så jobbigt. Efter lyckad lydnadsträning (det är trots allt inte träningen som är misslyckad utan passiviteten och det faktum att det inte är fysiskt möjligt för Chenin att vara stilla en sekund på plan) blev det springning drygt 5 km gulvit med Anna och Doc. Jag skymtade åtminstone Anna och Doc i starten, sedan var de borta.

I tisdags tog vi igen lydnadsträningen utanför oss. Minimalt, men ändå mysigt!

Igår, onsdag, var också speciell kväll. Chenin lämnades i föräldrarnas omvård medan Choice och jag först tog en snabbvisit på klubben för lite agilityträning och lydnadsträning medan vi lyssnade på skotten. Annica och Mido dök också upp och Choice försökte busa med Mido till Annicas förtret… Fantasifulla namn förresten: Milo, Mido, Miro (taxen på dagis) och Mikko, dock ännu ingen Miffo i vår krets… Efter klubben åkte vi till stallet och tog ut Gustur på en skritt-tur för sista gången. Nästa vecka blir det promenad och avsked. Usch, att vi människor kan bestämma över ett djurs öde är skrämmande och obehagligt, men förstås bäst för honom. Mysigt var det i alla fall att vara ute även om vi alla tre hellre hade galopperat.

Mindre mysigt att stall-settern på 12 år flög på Choice. Dumma jäkla hund! Choice sprang undan och jag gjorde något mindre snällt mot hunden, tror ett äpple åkte in i henne också. Därefter sprang settern iväg med svansen mellan benen. Om Chenin varit med skulle hon aldrig vågat. Verkligen kul också att man kommer till ett naturreservat där hundarna måste vara kopplade, möter en lös hund utan ägare (även om jag vet att det är stallägarens) som dessutom har mage att flyga på min. Ägaren bor några kilometer bort men hunden smiter till stallet eftersom den är förvirrad och tror att den fortfarande bor på gården.

Det har verkligen varit en kanonhelg. Vi har hunnit med massor av det vi ville, även om vi missat en del. Jag började helgen med några timmars jobb – kände att det var ett måste för att komma ikapp. Choice inledde med att försvinna på kontoret eftersom en tankspridd matte glömde koppla henne. Jag är så van vid Chenin som inte lämnar mig ur synhåll. Jag visslade och ropade i 10 min, konstaterade att det inte hjälpte att kontakta receptionen eftersom vi förmodligen var ensamma på kontoret och till receptionen kan hon inte ta sig utan mänsklig hand, insåg också att det inte var någon idé att gå åt något håll eftersom det finns tre håll att gå. Men så hörde jag henne springandes upp och ner i en trappa letandes efter rätt våning. Söt vovven! Och Chenin i extas förstås.

Efter några timmar med bara solsken genom fönstret åkte vi snabbt hem för att packa om och promenera ner till golfängarna. Anna och Jakob med hundar slöt upp och sedan fler och fler. Vi grillade och blev sittande många timmar. Chenin snöt till en bekants pitbulltik på nosen vars ägare var dum nog att släppa fram henne när jag stod med ryggen åt trots att jag påtalat att de inte ska hälsa. Någon frågade om Chenin skulle ha någon chans mot en pitbull och jag svarade nej samtidigt som jag för mig själv undrade varför icke-hundfolk ska ställa så irrelevanta korkade frågor (som om det är en tävling i vilken hund som är tuffast). Lite lydnadsträning körde vi också på ängarna. På kvällen åkte Jocke och jag och handlade inför söndagens middag.

På söndagen åkte jag iväg för att spåra i Järfälla vid Järva fälten. Chenin fick en längre med 4 apporter som hon tog på löpande band. Choice fick ett väldigt kort med 3 apporter, varav en missad. Myggen höll på att äta mig levande varje gång jag var still. Stressade därför därifrån så jag lämnade påsen med apporter och snitslar och en senare omväg var ett faktum. Efter spårningen bar det i alla fall av till Bro för vallning hos Ingrid. Anna, Sofie, Malin och Tina dök också upp. Två pass blev det för Choice och hon började hyfsat lugnt och utan bett. Andra passet ägnade vi till största del med att ta in och ut ur fålla. Det känns otroligt kul att kunna börja träna eftersom hon nu lyssnar på stanna och ligg och är snäll med fåren.

Väl hemma blev det dusch, städning och matlagning, för hundarna blev det promenad med husse för sedan dök föräldrar och ungerska gäster upp på middag, totalt var vi 9 st i vår lilla lya.

Sedan i måndags har jag tänkt lägga in det förra inlägget men tiden har inte riktigt räckt till. Det har varit fullt upp på jobbet minst sagt. Jag ska inte trötta ut med jobbrelaterade ämnen men ibland blir man bara så frustrerad. Det är så mycket man skulle vilja skriva av sig men det går inte riktigt att göra det i bloggen. Enkelt uttryckt kan jag väl säga att vissa personer på högre nivåer (dock inte min chef kanske jag ska förtydliga) är duktiga på att göra saker mer röriga och leverera saker till kunder som de inte efterfrågat. I måndags kom jag i alla fall hem i rimlig tid för att spendera några timmar på klubben. En promenad med båda flickorna, därefter lite träning av Choice innan Chenin fick komma ut på plan och köra lite tricks. Några nya dök upp varav en ung tjej med jack russell hade svårt att förstå något jag sa om vägen dit, vilket föranledde 10 samtal varav ett med fadern som tyckte att jag borde bedriva någon taxiverksamhet där jag skulle plocka upp 10 personer på lämplig plats. Det tyckte inte jag. Inte heller tyckte jag att jag hade någon skyldighet att möta dem på vägen. Herregud, jag får inte betalt för att träna dem ens och öppna träningen är inte till för att jag ska eskortera folk utan för att jag ska kunna träna med min hund. Märkligt folk! Choice fick i alla fall träna lite av varje på den leriga planen. Vi körde en del apportering också vilket var kul.

Igår var jag tvungen att jobba över för att möta vissa deadlines. Hussen fick vara dagishämtare. Väl hemma tog vi en sväng till stallet, tjejerna och jag. När vi kom hem hände det som inte hänt på 6 månader. Chenin klippte till Choice i hallen för att min jacka med godis i hängde framme. Det verkar som att Chenin är i en känslig period precis innan löpen så man får väl vara extra mycket på sin vakt nu. Tråkigt i alla fall eftersom de verkligen varit bästisar så länge. Chenin är som ingenting efteråt men Choice är lite låg och smörig. Jag tog ut henne själv och då levde hon loppan.

Tidigt på morgonen vill Chenin först värma upp sig innan barnsligheterna med Choice kan börja. Chenin blev irriterad av Choice slick i mungipan varvid hon väste lite försiktigt. Med den tråkiga erfarenhet Choice har av Chenin blev hon livrädd, skrek, sprang och förvärrade det hela genom att välta en sopkvast. Så synd om Choice. Hade det varit vilken annan hund som helst som sa ifrån hade hon inte reagerat så. Morgonen blev helt enkelt utan bus, konstigt det kändes. Choice var osäker på varför Chenin blev sur och passade sig för att det skulle hända igen. Jag tror det värsta som finns för hundar är när de inte vet varför de får skit. Nåväl 2 dagar kvar sen ska Chenin förhoppningsvis må bättre och ha mer tålamod.

Plötsligt har jag två hundar som går fint i kopplena. Man kan ju luras av att det är jag som uppfostrat dem… I övrigt så har det varit som att ha en höglöpande tik och en hane här i två veckor. Jag får passa på tjejerna hela tiden…

I söndagskväll efter hundklubben åkte vi till stallet. Jag red stora ridvägen, utan hundsällskap, och då gick det undan. Gustur fick jobba lite. Han blev svettig och jag fick ridvärk. I tisdagskväll for vi också till stallet. Jag red i sällskap av en annan tjej med Choice och hennes bc Heidi. Choice taggade lite på att det var två hästar med (började cirkulera oss som om vi vore får) men lugnade snabbt ner sig. Jag blir lika förvånad varje gång vi är i stallet och Chenin fungerar så bra ihop med stallhundarna. Chenin satt uppbunden när Heidi kom, men så fort jag fick syn på henne släppte jag Chenin. Hon är visserligen förbannad och morrar fult men mer blir det inte. Heide var lite nyfiken på Choice men Chenin gick emellan och gav fula blickar. Det är faktiskt hennes bebis och ingen annans. Jag trodde det skulle bli bråk men eftersom Heidi är så cool så händer ingenting. På kvällen hade vi besök av Issen och Mattias. Vi kollade på någon dålig komedi som jag inte minns vad den heter, och som jag somnade till rätt snabbt.

Chenin har varit väldigt halt nu i flera dagar, står i princip på tre ben emellanåt. Jag har försökt få tid hos sjukgymnasten och fått tid först om två veckor. Jag avbokade simmet i poolen igår eftersom jag inte vill överanstränga Chenin. Istället åkte vi till Huvudsta och simmade i mälaren. Lazy var med eftersom föräldrarna åkte till Möja på morgonen. Samma frågor som vanligt, alltid när Lazy är med. Är det dina alla tre? Är chow chowen en valp? osv. Choice vågade inte riktigt gå i när det var så brant och stod därför vid kanten, slog med tassen i vattnet och skällde på plasket. Jag knuffade i henne och sedan var simmandet ett faktum. Ibland behöver man bara en liten pusch för att komma igång. Chenin simmade efter petflaskor och rundade bryggan några varv. Inte lika bekväm i vattnet som Choice men alltid först i vattnet. Vi stövlade sedan in med tre blöta hundar hos Hebbes snälla mamma som lagat god mat. Efter final av stora byggslaget och sent prat kom vi hem till föräldrarna, där vi skulle sova, vid midnatt. 

Kom på en sak som hände häromveckan. Choice försökte sno Lazys mat på ett mindre fint sätt. Hon stirrade på Lazy och gav sig sedan på henne, eller försökte, för jag fångade henne i luften, bar ut henne ur köket och bråkade på henne. Hoppsan, var inte det ok? Under tiden såg Chenin ut som ett frågetecken. Lite förvånande att hon blev handlingsförlamad när hennes kära slogs. Fast slagsmål var det inte riktigt, snarare Choice som försökte lura bort Lazy från skålen.

Chenin hade surat på Choice på dagiset igår. Tredje gången på kort tid, det känns trist. Antingen är det ren tillfällighet eller så har det med Choices könsmognad att göra eller för att Chenin har ont. Imorse hade hon riktigt ont i ryggen igen. Jag vet inte exakt varför, kan vara vad som helst. Vi var på klubben igår. Ingrid kom dit och vi körde rapport med Benz. Chenin skällde hysteriskt i bilen hela tiden men det kan man väl inte få ont av? Chenin och Choice fick sedan var sitt spår. Choice spår fick ligga ca 60 min. Hon missade träapporten, tror hon går lite för snabbt, hon hittade den sedan när vi gick tillbaka – kom lycklig och visade upp den för mig, som givetvis blev jätteglad. Chenins spår låg ca 90 min. Hon slarvade lite i vinklar, tror hon blir stressad över att jag håller tillbaka henne så mycket. Hon höll på att missa min vägsvårighet också för helst vill hon bara springa hysteriskt och leta spår, men jag höll tillbaka och beordrade spår, tills hon spårade precis över vägen. Medan spåren låg till sig tränade vi lite lydnad uppe på plan. Chenin fick såklart börja, eftersom hon har damp, med att gå några meter fot (detta är riktigt ansträngande för henne så det kan vara det hon får ont av), träna fjärren och platsliggning. Choice fick träna mycket ingångar, kontakt och fot, snabba lägganden, sitt/ligg kvar samt påbörja lite stå.

Förresten har jag klickat in Choice nu. Jag klickade in båda samtidigt, Choice för kontakt och Chenin för huvudet i backen (men Chenin var ju inklickad med annan klicker innan). Jag körde i söndags för andra gången med en hund i taget. Choice fick göra tass-på-target, kontakt och nosdutt på handen (efter inspiration av Mackan). Chenin fick göra samma sak samt huvudet i backen. Roligt värre tydligen! Jag körde klicker igår igen för tredje gången med Choice. Synd bara att jag ibland missar att klicka (och förstås glömmer berömma då också) och ibland klickar för sent… Måste bli varm i kläderna igen.

I samlad, men försenad, trupp anlände Hebbe och jag med hundar till midsommarfirande hos Kim och Annica. Det var uppdukat till sillunch på parets veranda utanför veterinärkliniken. Lazy och Choice fick glida runt på tomten medan Chenin satt uppkopplad (eftersom lös Chenin innebar bus med Choice). Mido sprang runt fötterna och Sazza var förpassad till övervåningen. Sillunchen erbjöd allt man kunde önska sig i matväg och lite till. Vi sjöng en hel del precis som det ska vara på midsommar. Tur med vädret hade vi också, men mindre tur med Lazy. Lazy är ju inget stort fan av tillställningar så hon la sig i ett hörn av tomten brevid grinden och precis bakom soptunnan så hon var utom synhåll för oss. Där lyckades Lazy med bedriften att hitta det enda hålet i staketet och förmodligen ovigt ta sig ut. Kim och jag åkte på stort eftersökningsuppdrag. Jag ringde min bror (polis) som tyckte jag skulle ringa polisen såklart. Givetvis hade de fått ett samtal om en upphittad hund i Duvbo men hade inte numret till upphittaren. När de väl kom med Lazy till polisstationen så ringde upphittaren upp och levererade sedan Lazy till oss. Lazy var rätt glad att se mig, viftade till och med på svansen. Besviken blev hon dock när hon märkte att Kim satt upp nytt staket. Vi fortsatte med tårta och hotshot innan lekarna tog vid. Killarna mot tjejerna, tjejerna vann först säckhoppningen, förlorade stafetten som slutade med penna mellan benen i flasköppning (vilket enbart berodde på att vår penna lossnade från snöret hela tiden), vi vann sedan kasta boll, förlorade, äta kolasnöre snabbast möjligt, vann ägg-på-sked-stafetten, förlorade tandemstafetten med hoppsnurrade ben med partner (även denna ledde vi stort men så lossnade snöret på sista paret), vann kubb, vann singstar men förlorade frågesporten. Totalt sett vann därför killarna, fast det var ganska rättvist! Mer sång, mer mat och mer dricka – inflyttade i garaget pga hällregn. Vi var så pass många att det var riktigt varmt och mysigt i garaget. God grillad mat, även om det är svårt att slå alla goda finesser på sillunchen. Chenin och Choice gled runt lite som de ville, snodde klappar och köttbitar. Choice var till slut så trött att hon rödögd kurade ihop sig till en boll och somnade. Vid midnatt fanns det önskemål om inköp av vissa specerier så Ole och jag gav oss på en cykelfärd till centrala Sundbyberg och Seleven. Hebbe och jag tog sedan en taxi hem med alla tre blöta hundarna, som förstås var tvungna att tokskälla i samband med att föraren dök upp. Typiskt när man glömt beställa hundbil också. Ursäkta, går det bra med tre blöta skällande hundar också? Men det gjorde det. Varför det ska bli sådan uppståndelse vet jag inte. Hela kvällens sista timmar (läs: efter lekarna) har de sovit lugnt. När vi ska gå är det mörkt ute och Choice tycker Lazy ser märklig ut i mörkret. Hon skäller, Chenin hänger på (återigen utan att förstå något) varvid Choice får sig en redig utskällning av Chenin (Chenin älskar att få säga till andra hundar om de skäller av andra anledningar än pga jakt), därefter fortsätter Chenin skälla Lazy i öronen. Suckobucko, när jag skällde blev hon dock tyst… Föraren tyckte det såg ut som om jag hade kontroll. Närdå undrar man?! Efter kort kissrunda med tjejerna blev det grundlig torkning i farstun. Märkte då att Choice blödde kraftigt på framtassarna. Funderade om hon lyckats skära sig på flaskglaset i garaget. Jag tyckte att jag haft koll men man kan aldrig vara säker. Jag tog upp henne i soffan för att torka rent tassarna och undersöka bättre. Då märkte jag att blodet var rosa och luktade krydda… Skönt!

Vi hade en liten incident på morgonen mellan Chenin och Choice, första på tre månader. Det var dock väntat eftersom Choice försöker säga till Chenin ibland om småsaker, soffan häromdagen. Jag höll på att rensa i hundmatpåsarna, hälla över osv när något hände. Chenin fräste till av någon anledning och gav Choice en repa och en bula på nosen. Hon slutade på en gång innan jag hann säga till, vilket var mycket positivt. Det var alltså fråga om en tillsägelse och inte mer. Gulliga med varandra direkt efteråt. Jag tror det kan ha behövts bara för att rensa luften lite och mer var det inte.

Idag däremot blev jag riktigt arg på Choice för första gången. Tjejerna och jag var på väg till Kim och Annica för att hämta bilen när Choice får syn på en stor hare. Hon stannar och tvekar, jag är tydligare en tydligast med mina instruktioner om vad hon ska göra och hur, men så väljer hon ändå att dra efter. Usch vad jag kokade. Jag hivade in Chenin och Lazy på Annicas tomt och satte av efter Choice. Man kan säga att jag läste lusen av henne och hon blev lite låg, undrade nog hur det kunde bli så fel. Antar att det inte kommer ha någon effekt eftersom jag inte fick henne i starten men kanske mitt nej respekteras lite mer nästa gång. För det är egentligen bara det som gör mig förbannad. Mina hundar får jaga, det är ju naturligt och jaktlust vill jag gärna ha mycket av, men de måste lyssna på ”nej” och ”kom”, så är det bara.

Dessvärre lyckades Chenin nita Choice även på kvällen. Orkar knappt med att nämna det eftersom det såklart är mitt fel. Det handlade om märgben som de normalt kan byta mellan sig utan problem. De läser varandra bra och tar från varandra när det är okej, tills människa ska lägga sig i… Då blev det fler saker än ben att tänka på liksom. Man vill ju bara hänga sig. Jag tog ut hundarna rätt omedelbart på en kort sväng för att Choice skulle känna sig bekväm. Svansen genast i topp och självsäker som alltid igen. Det är så tydligt att det är Chenin och Choice mot allt då. I natt sover de isär så båda får lugn och ro. Hebbe ska greja i bilen förhoppningsvis så tjejerna får varsin del i bakluckan och slipper samsas. Ingen av dem gillar att sitta trångt med andra hundar, det syns tydligt på hur de ignorerar varandra. Detta gäller även lilla Lazy. Nu när man har alla tre hundarna blir det en del frågor om alla är mina. Det känns hysteriskt att svara ja på den frågan, men det är ju faktiskt så, även om folk tror man är smått knäpp.

Idag har vi annars ägnat oss åt pälsvård. 0 sek på Choice, 2 min på Chenin och timmar på en stackars Lazy som kände sig djupt kränkt. Jag lyckades ibland slå ihop sax och kam vilket orsakade ett ljud som innebar total panik. Men hon blev rätt fin till slut, även om föräldrarna inte såg någon skillnad. Jag kände att det var dags för pälsvård när de som hittade Lazy igår sa att de, med hänsyn till pälsen, trodde att Lazy varit på rymmen under lång tid…

Pälsvård kräver dammsugning. Vem vill jaga dammsugaren? Choice förstås. Vem står emellan? Chenin förstås, som vill jaga den mest av alla. Men om inte hon får, får ingen. Chenin jagar lite ändå såklart. Samma beteende när det gäller soppborsten hemma. Hon vill gärna stå emellan Choice och borsten eftersom Choice gör alldeles för mycket lekinviter.

Lazy lämnades kvar på Lövgatan medan tjejerna och jag åkte till Huvudsta. Chenin fick simma efter schampoflaskan 15 gånger. Risk för hälta känner jag, hon for nog runt lite mycket igår på festen.

Före-bild av vårt vardagsrum (inte idol alltså...)

Chenin höll på att stryka med idag. Uscha. På väg hem från föräldrarna öppnades en bakdörr, ut störtade en rottis som flög på Chenin helt obefogat. Vi stod mitt emellan färdriktningarna på Råsundavägen när jag hörde avgrundsvrålet från rottishanen a la 50 kg. Hade bakluckan öppnats några sekunder senare hade rottis legat platt under en lastbil. Lika bra det kanske. Jag hade svårt att parera den tunga hunden men Chenin lyckades till sist slinka undan medan jag gapskrek. Chenin sprang runt runt med rottisen efter sig medan bilar i båda färdriktningarna stannade för att inte träffa hundarna. Jag gormade förbannat och livrädd. Ägaren kom först inte förbi lastbilen – kändes som en evighet, sedan ramlade han innan han äntligen fick tag i sin byracka. Ingen chans direkt att rottisen skulle komma ikapp Chenin, men jag var ju rädd för att hon skulle stanna eller bli påkörd. Chenin är rätt klok ändå för hon sprang i cirklar runt de parkerade bilarna i mitten av vägfälten. Mamma som försvunnit ner längst gatan med Lazy skyndade tillbaka, kioskpersonalen kom ut och en snäll kille kom fram snabbt. Killen verkade tro att jag blivit biten och det kan man förstå för jag var rätt upprörd. Chenin å andra sidan verkade tro att det var Hebbe och viftade glatt på svansen. Min söta tappra hund hälsar på folk medan hennes matte upprört bråkar på rottisägare. Sjuk jävla hund som flyger på en precis-slutat-löpa-tik utan anledning. Han hade gjort det oavsett om det var Lazy jag hade haft. Kastrerad förutsatte jag? Men inte ens det. Förmodligen vaktade han sin bil, helst mot alla hundar på hela Råsundavägen. Men nästa gång vaktar min fot min hund och då smäller det. Så fort ägarna fick tag i hunden kom jag mottande, blev så jävla förbannad. Ägarna verkade rädda för mig och skrek åt mig att ta in min hund istället. Antar att de syftade på bilarna, men så fort rottisen var under kontroll stod såklart Chenin lugnt brevid mig. Så jag talade om för dem att de skulle koncentrera sig på sin egen hund och inte tala om för mig hur jag ska sköta min. Jag fick namn och telefonnummer och tog även bilregnumret ifall jag känner för att anmäla. Är hon skadad undrade matten? Vafan tror du – hur skulle du må om du fick 50 kg aggressiv rottweiler över dig? Det var definitivt inte bra för Chenins rygg och ben att fara runt så där, hon kommer definitivt inte tycka bättre om andra hundar, men hon är verkligen sjukt hård i huvudet. Direkt efteråt var hon glad, hade svansen i topp och var totalt oberörd. Det fick mig bara att gråta mer, hon är en så jäkla bra hund att det är sjukt.

Nu är det tapetserat och fint hemma. Vår nya soffa har kommit också. Av alla nya möbler har Chenin två favoriter, soffan och mattan såklart. Hundar är så söta. Alla nya grejer ska invigas, man ska ligga länge och gosa ner sig ordentligt. Chenin är inget undantag. För tillfället luktar hon mer ny soffa än soffan själv.