Chenin.se

En kall klar vinterdag vid Lötsjön.

Vi väcker husse!

Skidåkning med den ömma modern.

Kalasdags!

Kvällspromenad under fullmånen.

Efter övertidstimmar med FIN48-jobb kom Frida förbi stan och tillsammans blev det vin och middag på Vapiano. Hemma efter midnatt helt slut med hundar som först varit med Anna och grabbar och sedan hos mamma.

Lördagen inleddes med tio timmars sömn. Vem sa att sömn inte går att ta igen? Sedan blev det spår och promenad i snö.

Chenin gick grymt fint, flackt på vissa svåra partier men ändå noggrant och koncentrerat. Ett svårt spår som hon jobbade vackert i. Choices spår var gammalt. Hon gick också flackt på öppna isytor, märktes att det var svårt. Hög motivation gjorde henne springig och djup snö gjorde mig långsam. Korkad matte släppte linan och lät hunden löpa amok, verkligen smart. Choice missade vinkel och fick jobba hårt tillbaka. Markerade pinnen skitfint och jag blev glad, i övrigt godisbelöningar som slut. Lite lydnad ute i skogen blev det också med fokus framförallt på fotgående och kryp. Vi fortsatte med springning Lötsjön, kyrkogården och kolonilotterna och sedan promenad. Hem för snabbdusch (även för smutsig Choice) på utsatt schematid, sedan köp av blomma, upphämtning av mormor, upphämtning av Micke och firande av moster i Nacka.

Choice är 2-årsbitchig och flög på Milton för att han gick i rumpan. Chenin vaktade ökenråttorna genom att strategiskt placera sig mellan Choice och burarna. På kvällen skjutsade jag Micke till Kronobergshäktet, körde sedan runt förvirrad vid Kungsholmen, lämnade bilen hemma, promenerade med Marc och hundar till Cicci där det blev schlagerkväll och firande av Ciccis födelsedag. Danny var grym!

Jag som hade hoppats på en lugn lördag utan stress insåg tidigt att så inte skulle bli fallet. Träning på brukshundklubben låg högprioriterat. Efter att ha lagt ut väldigt korta spår i väldigt djup snö tog Anna och jag en promenad. Chenins spår låg nästan 1,5 timme och Choices 45 min längre. Båda hundarna gick superfint så det var ett kvitto på att vi inte glömt hur man spårar under vintern. Chenin gick noggrant och fint i sitt godisspår, utan konstigheter och Choice startade i hög hastighet och sprang emellanåt tillbaka i linan till mig och hoppade på mig för att jag var så långsam att ta mig framåt. Jag hade slingrat hennes spår runt en stig, som jag emellanåt följt, bara för att undvika synintryck och det gick väldigt bra. Pinnen markerades fint och jag berömde högljutt, nu jäklar ska jag vara tokglad för alla pinnar. Minimal lydnadsträning fick Choice också ute i skogen med fotgående och mycket läggande i många situationer.

Efter träning åkte jag hem till mellanbrodern Micke och åt laxpasta till lunch med honom och Sanna. Sedan bar det vidare till äldsta brodern Martin där dottern Alva skulle firas på sin 6 årsdag. Promenad med hundarna i Tumba och sedan impulsbesök hos Anna Jarnhart (äldsta broderns ex) med familj i Älvsjö tillsammans med Micke, Sanna och hundar. Trevliga timmar innan det blev bråttom hem där Kim och Annika väntade på att vi skulle kolla på film. Två stycken hann vi med, Zombieland, och en till konstig mindre bra som handlade om bekämpning av någons ex.

Fortfarande förkyld…
Men njöt av fint vinterväder vid Lötsjön

Efter hård fredagspub på jobbet där skatts barskåp tömdes blev det sen middag på Vapiano innan Mattias gjorde mig sällskap på vägen hem med hundarna från föräldrarna. Imorse ville jag inte gå upp alls när Anna ringde och väckte mig, men det var bara att ta sig i kragen. Tillsammans med Anna och i karavan med Sofie, Malin och Maria mötte vi upp Lisa och Hanna på Värmdö för lite spår. Lite spår kan man verkligen säga för många hundar skulle ha och marken räckte inte riktigt till. 11 hundar skulle spåra i olika längd och former. Maria, som är relativt ny inom bruksspår, la ett spår till Choice efter många instruktioner från mig som innehöll väldigt mycket längd, längd mellan snitslar, längd mellan vinklar, längd mellan pinnar, längd mellan fotsteg osv. Maria räknade fotsteg efter bästa förmåga och fick till ett spännande spår som gick uppför. Tekniskt var det rätt svårt med vinklar på spännande ställen så Choice fick slita lite. Jag ropade tillbaka henne på ett ställe där jag såg att hon ville åt ett annat håll än snitslarna var men märkte sedan att hon i motvinden försökte gena till andra spårbenet efter en spetsig vinkel. Jag förebrådde mig själv för att lägga mig i men tänkte sedan att hon måste klara sånt också. När hon gick fel på ett annat ställe bestämde jag mig för att det bara var att följa med och se var det bär. Maria och jag märkte då att hon gick helt rätt, de snitslar vi sett var inte våra utan trädmarkeringar. (Alla apporter markerade och nöjd matte. Kul med ny spårläggare och ny skog!

Chenin fick ett godisspår som jag själv la. Hon gick både framspåret och bakspåret. Det första lite väl snabbt och många gottar missade, förmodligen så taggad över alla kompisar och ny skog. Min söta knäppis!

Choice fick lite minimal lydnadsträning innan det var dags att överge träningskompisarna för denna gång (Tack alla!). Anna släppte av mig i Nacka Forum där jag väntade trekvart på Hebbe som försökte hitta dit. Väl upphämtade landade vi på kalas hos min moster i några timmar med resten av släkten. Jag lyckades lova mitt kusinbarn att få min gamla Iphone förra helgen så idag var det upp till bevis. Vilken lycka för en 8-åring att få en Iphone2! Det kommer bli hans underhållning ett tag framöver.

Mitt i kalaset fick Hebbe och jag rusa iväg för fin middag och stand-up på restaurant Gotland.

Kvällen avslutades i soffan med bror och respektive till filmen Prince of Persia. Vilken härlig äventyrsfilm – jag gillade den mycket! Jag lyckades till och med hålla mig vaken hela filmen.

Så var en riktig hundträningshelg förbi. Eftersom vi i slutet av förra veckan bara slappade semester fick vi ta igen det i helgen. I lördags var vi en sväng till klubben där det blev spår, lydnad, promenad och springning. Chenin och Dalton fick ett långt fint godisspår som Anna lagt, vilket de löste utan konstigheter. Doc fick ett motivationsspår med mig som slut. Choice fick ett spår som jag lagt. Hon missade en plastapport som hon helt enkelt inte förstod att markera annars tog hon alla. Lite flytigt i vinklar och jag försöker öva på att hålla kortare i linan, men det tar sig. Lydnaden började med koncentrationstapp när det var nya hundar med på plan, men jag bestämde mig för att ha tålamod och träningen tog sig bra. Rutan, inkallning, apportering, fotgående, fjärr, läggande, ja det mesta, men framförgåendet lyser med sin frånvaro. Smart när man anmält sig till tävling… Chenin fick komma ner på plan för lite borstning och klippning och minimalt fotgående. Därefter blev det kort sväng och sedan springning med Choice 3,5 km (dvs gul 5 km med gen över fältet).

Efter springning, dusch och inhandling av present skyndade vi till min bror, bara en kvart sena för att fira hans och hans respektives födelsedagar. Hundarna var med men märktes ytterst lite efter förmiddagens träning. Väl hemma blev det storstädning på kortast möjliga tid och sedan långsväng med hundarna innan huset invaderades av gäster. Drygt 10 pers (inkl hund-Anna) var vi som spelade Ölspelet, HejKnekt och RockBand innan det var dags att gå vidare till Garbo för att svänga om lite. Ja, eller svänga om Anna och Matilda som jag gjorde och sedan snabbt fick investera i nya öl.

Hebbe tog hundarna på nattrastning och sedan sov jag länge på söndagen. Med huvudvärk på morgonpromenaden planerades nya resmål för söndagen. Anna och jag åkte strax efter lunch till Linda i Enköping för vallning. Vallning i bakisläge (eller vad som i det tillståndet) kan lätt bli bakslag eftersom man tenderar att göra allting fel. Jag är nöjd med Choice men kände mig själv så värdelös, inkonsekvent och opedagogisk att man bara blir less. Tre pass körde vi, första givetvis galet från Choice sida, andra mycket bättre från henne men då skötte inte jag mig och tredje, efter paus och genomtänkare, blev riktigt bra. Jag försöker tänka på det som Anna och Linda sa till nästa gång, att jag inte kan låta henne speeda på först och sedan bli rasande eftersom det är otydligt och orättvist. Annat viktigt är att jag nu blivit mer hård med kommando ”ligg” för hon måste börja lyssna och inte vandra iväg. I övrigt kör vi på med höger och vänster efter bästa förmåga. Och framförallt tränade vi på ut och in ur fålla. Anna och jag tog en sen middag på Max och sedan stupade jag i säng medan Hebbe är iväg på kryssning med vänner.

I tisdags frågade Leyla om hon fick ha med Choice på friluftsdag med skolan. Jag kände direkt hur det knöt sig i magen med tanke på alla olyckor som hänt på sista tiden. Man blir lätt överbeskyddande om sina älskade. Klart hon skulle få ta med henne, men ändå var jag orolig och gav tusen förmaningar och ringde varannan timme. Jag antar att hon inte lånar henne igen… Chenin fick som kompensation följa med till kontoret efter att jag spenderat några timmar hemma i halvt sjuktillstånd. Utan Choice är Chenin skendräktig och coollugn, vi bara gosas och pussas hela tunnelbanan hem. Sedan möter vi upp Leyla och Choice och då beter sig Chenin som en kåt hane… Jag fick tokhålla henne på bussen för att hon skulle lämna Choice ifred.

Någon springning har det inte blivit när man är halvkrasslig och inte ens en tur till stallet under veckan. Nu mår jag bättre men istället är Hebbe dålig. Och eftersom han är kille mår han 1000 ggr sämre än mig. Igår fyllde Hebbe 30 år och det firades med middag, tårta, blommor och presenter. Hebbes mamma och syster kom över.

Promenaderna för Chenins del har utökats radikalt (känns det i alla fall som). Vi går 50 min nu och det känns helt underbart. Hon mår bättre än på väldigt länge (och det är inte bara för att Choice höglöper). Utöver promenader består min vecka mycket av OS OS OS förstås… Hockey, curling, sprint, skidskytte, slalom… you name it och jag kollar. Gillade även uttrycket: I’m in love with a Ferry tale…

Jag är så bortskämd av snälla vänner så jag skäms! Själv kommer jag knappt ihåg födelsedagar. Igår kom Jocke, Marc, Nattis och Erik över och firade med god mat och finfina presenter som jag inte känner mig värd. Jag önskade mig mest ett livstids presentkort av Jocke avseende hundvakt och promenadsällskap. Men det kom jag på först i efterhand… Det blev i alla fall ganska sent igår och inte förrän vid 01 kom Hebbe och jag i säng, dödströtta!

Chenin mår förhållandevis bra och det känns himla skönt att vi åtminstone kan gå våra medellånga promenader. Även på dagis får hon nu följa med på eftermiddagspromenaden och så småningom ska hon nog kunna gå med även på långpromenaderna. Igår morse var hon dock lite dålig och det högg i hjärtat. Jag kände mig direkt nedslagen för att vi kanske pressat för långt i måndags. Jag fick dock reda på av Hebbe att förvirrade Kim sagt till Chenin att hoppa in i bakluckan själv när de hämtade upp hundarna i måndags. Och han ska bo på en veterinärpraktik! Skönt ändå att få förklaringen även om man hellre skulle vilja att hon varit utan hoppet, eller ännu hellre kunde hoppa utan påverkan. Han ska få höra när jag ser honom nästa gång.

I lördags hade vi SASK-möte på Mälarö Bk. Höglöpande Chenin kändes onödigt att utsätta eventuella hanhundar för så hon fick vara med mamma och Lazy medan Choice följde med. Mötet var effektivt avklarat men lämnade dessvärre en viss hunger kvar hos mig som inte ätit frukost. Choice och jag tog sedan tillfället i akt att träna på nya planer efter att hunden i spegeln kollats av. Hon gick så jäkla bra att jag började fantisera om appellstart till sommaren. Framförallt gick hon väldigt trevligt fotgående, stabilt och fint. Vi påbörjade dessutom inkallning med ställande och läggande och hon kändes nästan bc-snabb några gånger. Vi körde också mycket avståndsregleringar – tränade på att gå sakta mot mig inför vallningen och att lägga henne på avstånd. Läggande under gång blev det också och snart trodde hon att hon skulle ligga hela tiden på allt. Väl hemma hos mamma när skymningen kom var jag döhungrig.

På kvällen föreslog Anna lydnadsträning och jag kontrade med garagelydnadsträning. Choice var duktig men verkade mer trött i huvudet än tidigare på dagen. Fotgående blev det i alla fall och särskilt fokus på att inte nagga mig i vändningar. Platsliggning äntligen, dessutom med störning av främmande hund som gick förbi. Inkallningsstanna, ingångar. Inkallning med stå och ligg som inte gick fullt lika bra som tidigare på dagen. Lite rutan-skick fick vi också till och här känner jag att jag måste ha en bra plan. Chenin fick köra lite minimalt med sina trix; hakan i backen, tass, back.

Igår, söndag, var det stort kalas hos oss för mig och min mamma. 23 personer i vår lya verkar vara ett maxläge att få in. De flesta fick stå och äta men det gick bra. Hebbe var iväg med Choice och mötte upp några vänner som tagit hand om en irländsk gatuhund (liten terrier). Tydligen sprang de på fint i snön och Choice njöt av att vara snabbast och bli jagad. Jag fick se busarna på film efteråt. Väl hemma igen var lägenheten fylld med folk och Choice hade stora ögon och far runt som en oljad, och isig, blixt. Höglöps-Chenin försökte bjuda upp kusinens dansk-svenska gårdshund Milton på lite dans, men det tyckte jag var onödigt. Annars fungerade det bra ändå med alla barn, höglöpande hundar m m. Chenin är lycklig bara någon klappar på henne hela tiden eller om hon får någon liten skål att slicka ur. Jag tror det är nyttigt för Choice (och även Chenin, men hon är ju härdad) att uppleva lite barn och folksamlingar eftersom hon är så signalkänslig. De tog i alla fall allt med ro och fick missnöjda gå in i sovrummet medan vi åt så folk kunde röra sig. Inte heller stal Milton någon mat mer än att slicka på pappas korv när tillfälle fanns, så det måste få anses varit en lyckad kväll. Alla verkade i alla fall ha kul. Vi spelade Buzz på 8 personer och när det bara var Micke och Sanna kvar spelade vi TP till sent. Jag vann otroligt nog, jag som aldrig brukar vinna TP, och det var trots att jag gled in i efterhand med tre pluppar mindre. :)

Nu har Chenin börjat med muskel-relaxerande så igår kväll blev det mycket massage och novaphone på ryggen. Vi ska köra ordentligt med det nu varje kväll.

I strålande sol och klarblå himmel åkte jag i lördags till Hägerstalund för lite spårning med tjejerna. Chenin fick ett korv/ost-spår på en gräsmatta som blev avbrutet halvvägs av min dåliga parkering. Vi tog sedan upp det igen och så fick hon gå det fram och tillbaka. Även Choice fick ett gräsmatte-spår med två vinklar och tre föremål. Hon förstod först inte alls att det var ett spår men upptäckte det efter några meters planlöst springande. Lite rastning i spåret innan andra vinkeln (trots rastning innan…) vilket gjorde att hon först passerade vinkeln och sedan fick leta sig tillbaka. Alla föremål tog hon så jag var nöjd. Efter spåren tog jag ut hundarna för lite fotografering i det vackra vädret. Då kommer det en man cyklande som på engelska frågar om han får fota mig och hundarna, jag svarar att han får fota hundarna men inte mig. Märklig händelse! Chenin låg kvar där jag lagt henne men skällde konstant medan han fotade. Varken argt eller glatt, mest oroligt för vad han gör där. Efter spår och fotografering åkte vi till Bro för vallning hos Ingrid. Jag mötte upp Mikko och Tim på macken innan och Anna och Sofie med blåa prickar på plats. Det var även en del andra där såsom Anders, Pia och Tina. Choice fick två pass i ankhagen. Första passet övertaggad och tänd till tusen, provade först i koppel men det blev bara sämre. Jag försökte tajma rusningarna men det var svårt. Hon gör mycket rätt vad gäller full kontroll, samlande och balans. Hon var duktig på att hålla dem vid oss trots deras stora drag mot ena sidan. Däremot har hon har helt fel attityd och varje vändning när hon får huvudena mot sig så gör hon tjuvrus. Andra passet, med Ingrids fina Spelsaufår, fick vi låna den bekanta paddeln av Anders och då gick Choice riktigt fint med lagom tempo men fortfarande full kontroll och känsla för drag och med inställning att hålla de spretiga Spelsau-fåren samlade. Detta pass kändes verkligen som ett stort genombrott, vet inte varför men känslan genom hela var så bra och allt bara flöt på. Även om hon inte håller ut avståndet tillräckligt så är jag ändå imponerad av hur långt hon springer ut i svängarna för att hålla dem. Vi behöver nog ha med paddeln eller liknande ett tag framöver så hennes inställning blir rätt. Hur kul som helst var det i alla fall och det tyckte vi nog alla som var där.

På vägen hem stannade jag i Kista centrum för att luncha med Hebbe och handla present till Marc. En jacka och två par skor inhandlades också snabbare än kvickt. Sedan var det hem och duscha innan vi lämnade Choice hos föräldrarna och sedan åkte på middag hos Marc. Jocke, Nattis, Erik och Diana kom också dit. Chenin fick följa med och smaka på det mesta. Nöjdare än nöjdast var hon nog över att få egen tid med hennes vänner.

Idag har vi varit iväg och joggat. Jocke och jag sprang lätta 5 km i Ursvik. Lätt är dock fel ord att använda för det var tungt så man ville kräkas i uppförsbackarna. Det var nog bara Choice som tyckte det var lätt och kul uppenbarligen. Väl i mål la jag ett korvspår till Chenin medan Choice fick träna lydnad och uppletande. Uppletandet gick dåligt, jag hade inget tjänstetäcke och dessutom fick Choice följa med och valla, hon förstod ingenting utan sprang runt och letade överallt efter ingenting, säkert 100 meter bort. Jag fick köra lite retning för att få henne att förstå och leta koncentrerat i korridoren. Lydnaden gick desto bättre. Hon gick verkligen fotgåendet som en klocka. Hon kan verkligen gå fint när hon lägger manken till och har fokus med. Jag märker dock att vi tränat svängar alldeles för lite och att hennes bakdelskontroll kan vara obefintlig. Lite lägganden, fjärr, inkallning och ingångar blev det också. Moment som jag måste ta tag i är rutan, vittringsapportering och framförgående. Tänker på det jämt men gör väldigt lite åt saken. Chenin gick sitt spår noggrant och fint – inga konstigheter. Som vanligt kastar hon sig ut i sitt 80 cm långa koppel innan hon inser att det finns korv och lugnar ner sig betydligt. I morse gick vi runt Löt med Anna och hundar. Vi gick dessutom dit och hem så nu är jag väldigt orolig för hur Chenin kommer må. Det där stelheten när hon vilat en timme vill inte ge med sig. Och det ger mig en klump i magen.

Efter en helg fullt av aktiviteter konstaterar jag att jag bara fått 11 timmar sömn. I fredags kom Kim och Annica med Mido över för att kolla på Idol och film. Mido lämnade lite rester efter sig på mitt 2000 kr-överkast. Tackar för det! Jag satt sedan och fixade med föräldrarnas julklapp (avslöjas senare) till sent på natten. Jocke sällskapade sedan på spårningen i lördags. Choice fick ett långt spår (för att vara hon), runt 500 m, med 4 apporter och Chenin ett kort korvspår. Jocke filmade båda spåren. Chenin gick sitt utan konstigheter, fram och tillbaka. Choice rusade sitt, det verkar vara den hastigheten hon vill hålla. Jag tycker dock inte den är ultimat, vilket bland annat hennes miss av samtliga fyra apporter visade. Hon spårade bra men eftersom hon missade alla apporter kände jag mig grinig i efterhand. Helt klart inte hennes bästa spår. Jag ska försöka hålla tillbaka mer nästa gång.

Efter spårning tog vi snabbspringning runt kortaste löt bara för att ha gjort det, innan Hebbe och jag åkte till farfar för att fira hans 92 årsdag. Hundarna kommer in som två flåsande galningar och man känner hur de är utom kontroll, men efter hälsning på alla och det är speciellt den nära familjen som gör dem knäppa, lugnar de snabbt ner sig. Båda hittade en favorit i form av en gubbe som satt på golvet. Där låg de brevid honom på rygg och tiggde klappar och hårade ner hans kavaj.

På kvällen fick hundarna vara hos föräldrarna när Hebbe och jag åkte till Issen och senare vidare med Nattis och fler till ängby för karaoke. Det kändes som ett klokt val att ta bilen. När jag kom hem fortsatte jag dock att dona med föräldrarnas julklapp så jag somnade inte förrän fem på morgonen.

Igår söndag åkte jag först och hämtade upp en väldigt förvirrad men rolig mormor som jag aldrig trodde jag skulle få påklädd. I samband med att mormor och Chenin lämnades av hos mamma, där det skulle bli mycket tjänstgöring i köket till deras lycka, hämtade Lisa upp Choice och mig för att åka till Ingrid i Bro och valla. Dit kom även Linda och Modja, Cecilia och Puck, ett antal aussies som gick kurs för Pia samt Anders och hundgäng. Choice fick tre pass, alla för första gången utanför fållan. Jag började i koppel för att få rätt attityd och det gick mindre bra. Det blev mest en kamp som jag inte kunde vinna. Jag släppte sedermera bara för att märka att lyhördheten i fållan inte var lika stark utanför. Hastigheten var också allt annat än önskvärd. Det kändes som ett okontrollerat pass som jag behövde analysera och fundera över för att komma vidare med. Nästa pass hade hon lugnat sig betydligt. Jag lät henne gå i full koppellängd och sa stanna innan rusningarna kom. Jag tyckte också hon gick bättre lös. Stanna är ett ganska välfungerande kommando som lugnar ner hastigheten. Jag kände att det gick framåt från första passet även om det kanske inte direkt var något björnkliv. Det som är svårt är att tajma när hon gör sina rusningar som ofta slutar i nafs. Det är svårt att få stopp på dem utan att gapa åt henne, vilket är trist. Till tredje passet lånade jag en paddel. Det räckte att förstärka vid ett tillfälle så ändrade hon attityd markant och jag gick från ciruksdirektör med fåren cirkulerande på rad till fåraherde. Vi tappade fåren en gång och så låste dem sig i hörnet men annars kändes det mycket bra. Att fåren låste sig var Choice och mitt fel eftersom de blev stressade av att inte ha någon flyktväg. Choice går ju hela tiden upp och balanserar och håller gärna fåren så istället för att få ut dem ur hörnet fastnade de än mer, men envisa som vi är klarade vi till slut av att själva få ut dem. Nere på motsatt sida från låsningen, där vi tappat fåren, jobbade Choice jättebra med att hålla både balans och gå upp och kompensera för fårens drag tillbaka till tryggheten. Jag känner mig himla nöjd med hennes djurkänsla idag. Att tänka på: hur jag gör när jag släpper henne från början, vara konsekvent om jag sagt stanna, om vi tappar fåren – alltid gå tillsammans till stora flocken, ha ett mål när jag går in, använda något som förstärker mitt NEJ, träna mycket stanna i kopplet för att hon ska få en lugn inställning. Tack Lisa för skjutsen och Lisa och Linda för att ni orkar höra mina amatörmässiga analyser av vallningen – skönt att ha er att bolla med.

Efter vallning blev det middag hos föräldrarna innan jag insåg att jag måste hem och städa. På väg in i garaget åkte det en beige kombi (kanske volvo) bakom mig och precis innan jag skulle svänga in på min parkeringsplats till höger slänger jag en rutinblick i backspegeln bara för att upptäcka att kombin pressar sig in på min högersida och kör om mig. När den passerar mig skriker föraren, jag blir rasande eftersom jag tycker det är han som gjort fel och tutar argt tillbaka. Efter att jag svängt in ser jag att han stannat längre fram och kommer mot mig skrikandes om att jag borde lära mig använda blinkers. Jag kontrar med att han inte borde köra om på insidan. Han kallar mig idiot och jag kallar honom idiot. Då blir han vansinnig och springer fram, hyttar med näven, skriker, säger att han vet att jag gått i Vasalund och har hundar (som vrålar i bilen förstås), säger att jag kan ju hämta min pojkvän om jag vill (?), säger att han fan ska sno min bil, att han ska ha min bil nu, att han ska ta min bil och våldta mig, säger att jag inte ska komma undan bara för att jag är tjej och stinker sprit. Som tur var kom hans alkoholiserade (och nerknarkade?) kompis och håller fast föraren. Kompisen kände jag igen, undrar om han inte varit klasskompis med min äldsta bror, kan heta Robert eller något och har utstående ögon. Båda hoppar in i bilen och drar. Jag hinner inte se registreringsnumret så jag hoppar in i min bil och åker efter samtidigt som jag ringer polisen men det bryts, ett snällt par frågar samtidigt hur det är och påpekar att det finns kameror i garaget. Jag hinner ikapp bilen vid garageporten men de svänger ut så jag hinner bara uppfatta reg.numret till KUX975 (vilket tydligen var fel). Jag åker efter dem fast långt ifrån på Rissneleden (ringer polisen igen men det bryts) och ser att de stannat vid idrottshallen i Rissne. Jag ställer mig på en annan väg så jag kan se bilen på avstånd eftersom jag inte vågar köra ner. Jag ringer polisen för tredje gången och kvinnan sa att de inte kunde göra något om jag inte hade rätt reg.numret, jag sa att jag inte vågade svänga ner efter då bilen fortfarande var igång och personerna i, hon tyckte inte att jag skulle svänga efter utan istället åka därifrån. Jag frågade om de kunde skicka en bil men de hade dem inga resurser till. Så det var det! Tydligen är det inte så viktigt att det sitter en kraftigt alkoholpåverkad hotfull kille bakom ratten. Jag åkte hem, rätt uppskrämd. Efter samtal med min bror som är blivande polis tyckte han att jag skulle göra en anmälan för olaga hot så jag ringde polisen igen. Denna kvinna tyckte det var vansinnigt att man inte skickat en bil när jag ringde tidigare. Hon skulle be någon svänga förbi men då hade det redan gått en halvtimme.

Choice premiärspringning i torsdags gick väldigt bra. Inte över förväntan eftersom förväntan var hög. Choice är ju lillgammal så nog skulle hon fixa det där bra. Glömde helt att hon gillar att hänga i byxbenen emellanåt, så lite hål i joggingbyxorna blev resultatet. Men det bjuder jag på, hon är fortfarande otroligt enkel som hund. Mesta ljudet hon gör ifrån sig är när hon på kvällarna rullar ryggen mot golvet och morrar i flera minuter. Lycklig liten dumbo och vi tycker om hennes egenheter. Så lik men ändå så olik Chenin. Konstigt det där!

Riktigt lika bra gick inte hämtningen på dagis i går. Jag får samma panikkänsla inför hämtningarna som när Chenin ska släppas på spåret. ”Oh boy here we go” liksom. Oftast ber jag att få följa med in och hämta dem. Det hjälper mot koppelrusningarna i korridoren men hälsningsceremonin är lika illa. Jag lägger mycket fokus på att hålla ner Chenin, samtidigt som Choice hoppar hysteriskt, vilket drar igång Chenins skällande något hysteriskt. Svårt att beskriva scenariot rättvist. Igår lyckades Choice få in en fullträff medan jag försökte hålla dem lugna. Hon knockade mig i ögonbrynet som dock inte sprack utan istället blodfylldes. Tinningvärk hela vägen hem och blå svullnad över ögat. Vaknade imorse av att blodet runnit ner. Ögonlocket ser sminkat ut, med illröd färg. Jag har fått världens blåtira. Skrattandes på väg hem från dagiset skulle jag messa Marianne att jag vill sälja tillbaka svart-vit 9 mån tik billigt, men det gjorde för ont för att det skulle vara roligt. Huvudvärken bidrog till att jag väl hemma kände mig helt miserabel. Vila en stund för att orka köra lydnad med vardera hund på gården i skymningen. Ensamträningen emmavid är verkligen kul och Choice börjar mer och mer inta fotposition självmant. Dessutom kan hon apportera nu – det är stort för mig.

Idag var en dag fylld med aktiviteter. Styrelsemöte i Eskilstuna utbyttes till telefonmöte på söndagkväll vilket gjorde lördagen fri. Genast fyllde vi upp den med diverse. Jag hade hoppats att spårträningen i Kista skulle få fler deltagare men av diverse (ekonomiska) skäl for en del av gänget till klubben istället. Med Chenin passar det dåligt att spåra på klubben eftersom jag vid en snabb beräkning kom fram till att 12 spårhundar skulle kräva en promenad till grillplatsen för att få mark. Har man en halt hund som ska hjärnaktiveras passar det bättre om man kan ta bilen till platsen man ska vara. Jag bestämde därför med Jocke i Kista innan Annica beslöt sig för att följa med bara för att till slut hamna ensam med alltid trogna Anna. Så kan det gå!

Chenin fick sitt godisspår och det gick alldeles för fort. Jag la korv i varje fotsteg men hon plöjde på. Dalton fick sedan gå samma och inte heller han tog särskilt många godisar. Terrängen måste varit extra knepig för att hitta korv i uppenbarligen. Chenin fick erfara att sniglar smakar illa. Det fastnade en igel under magen som verkade irritera Chenin. När hon skulle plocka fort den fnös hon och skakade äcklad huvudet. Anna såg ungefär likadan ut så jag tog den. Hur mycket jag än avskyr insekter har jag ingenting emot sniglar, grodor och ormar. Choice gick sedan sitt spår som började på äng med högt gräs och fortsatte in i skog. Choice rusade iväg i full fart. Hon spårade fint men missade allt. Snopet! Först förbi snusdosa, sedan förbi pinne. Då ropade jag tillbaka henne och släppte på igen, då hittade hon den. Sedan gick hon över slutet, godisbruk. Jag tog tillbaka henne men hon passerade igen, verkade ligga i vindfålla bakom träd så hon fick fortsätta en bra bit till innan jag ropade att hon var duktig, matade i med godis och selade av. Doc fick träna spårstarter på äng. Han strulade lite i början men vid tredje spårstarten hade han fattat poängen och gick fint ut 15 meter efter sin godisask.

Efter spårning åkte tjejerna och jag vidare till Gustur. I härligt sommarväder red jag stora ridvägen, galopperade över långa grusvägar och bara stennjöt – med min blåtira… Efter stallet var det snabbt hem för dusch, skippade både springning och shopping i Kista som tänkt eftersom tiden skenat. Sedan åkte Hebbe, mormor och jag med hundar (och blåtira) till kusinfamiljen i Henriksdal där det var stort kalas. Kul! Jag tyckte hundarna uppförde sig fint, inga matplundringar, inga barn uppätna (även om Choice såg lite beklämd ut när barnen var lite burdusa, hon tyckte det var bättre när de bjöd på popcorn i mängder. Jag skällde på kusinen för att hon inte hade ordning på barnen som såklart tog det på rätt sätt och garvade) och inga kusinhundar uppätna (ena kusinens språksäkra dansk-svenska gårdshunden Milton läste av Chenin lika bra som tidigare och satsade på att länsa köksbordet i varje obevakat ögonblick istället). Dessutom var tjejerna riktigt trötta efter en lång dag och låg emellanåt utslagna och samlade bonuspoäng. Otroligt skönt med hundar som har fötterna på jorden.

Väl hemma fick vi lite gäster, killkompisar som Hebbe spelade tv-spel med medan jag somnade på soffan.

Har man bara en helg måste man passa på att pressa in aktiviteter. På söndagmorgon bar vi därför iväg till skogen med Annica med kelpie-Mido och Helena med whippet-Aston för spårläggning. Chenin fick ett godisspår utan liggtid. Hon gick först spåret normalt och tog spårpinnen och slutet fint, därefter fick hon bakspåra hela vägen tillbaka för att ta missade pannbiffsbitar. Behöver knappast tillägga att bakspåret blev mest noggrannt. Fortfarande har ju Chenin så brådis i spåret. Choice fick två, ett som Annica lagt och ett som jag lagt. I Annicas spår var det full sula utan konstigheter, eller Annica har ju ofta konstigheter för sig så visst fanns det knas. Spårpinnen hade Annica visst grävt ner och det störde aussienosen lite. Duktiga Choice grävde upp pinnen, hon verkar se ett värde i de där torra träpinnarna. Matten verkar ju blir förbaskat glad när man hittar dem. Det andra spåret var knepigare eftersom det gick längst med kalhygge och över öppna ytor. Vinden hade flyttat spåret till höger men pinnen vindades ändå in fint. Annica fick hålla i Choice sista sträckan från pinnen till godisslutet eftersom jag hade fullt sjå med att undvika myrstackar. Choice hade tydligen tittat efter mig ett ögonblick, vilket jag inte ens noterade, men sedan dragit iväg i full fart. Hon är så grymt självsäker i spåret. Hennes allra största styrka är att hon vänder själv när hon går fel. Jag gör inget annat än bara följer med även om hon går fel. Jag måste fortsätta påminna mig själv om att aldrig hålla tillbaka henne i linan utan bara haka på så löser hon det själv. Om hon någon gång framöver misslyckas så spelar det ju ingen roll, värre att försöka styra genom att hålla tillbaka henne. Efter spåren fick Choice busa med whippet-Aston och sedan tog vi kort promenad med båda tjejerna.

Sedan var det snabbt hem för att hinna skjutsa mormor till föräldrarna och sedan hamna på lägenhetsvisning i Duvbo. Fina lyor som vi nu lagt bud på. Sedan sprang jag runt Lötsjön, andra dagen på rak solo. Därefter kalas för pappa med god mat och sedan bio med föräldrar, Hebbes syster och respektive och Patrik och Veronica i form av Tarantinos senaste film.

Coolaste mormorn

Ett glatt inlägg var utlovat och så ska ske. Vi har egentligen haft det rätt bra. I fredags åt vi middag med Frida och Jocke på golfängarna. Solnedgång, god sallad, trevigt sällskap och mysiga hundar. Helgen skulle väl ha bestått av spår men med tanke på alla insekter som är vakna i strålande solsken blev det istället bad med Jocke och hundarna i Ålsten. Och mest av allt blev det sola, läsa hundsport, äta frukt och spela kort. I dagarna två för att vara på säkra sidan. Vid sidan av blev det också tvättning i mängder, något som inte gjorts sedan juni. Vi köper nya kläder istället för att tvätta tydligen. Men nu var det

Alva hjälper Micke och Sanna

ändring på det. Vi fick också en ny inneboende. Vår lägenhet har praktiskt nog en uthyrningsdel som fungerar som en etta. Min tyska kollega från jobbet flyttade in för en period av 7 veckor. På lördag kväll åkte vi dessutom till min bror och hans flickvän som fyllde år. Där bjöds vi, eller jag snarare för hundarna fick inte mycket och Hebbe var hemma sjuk, på god mat och gott dricka. Föräldrarna, Sannas mamma, äldsta brodern med barn, mormor och Mickes gudfar var där. Trevligt! Det blev en lång kväll per automatik. Choice hade svårt att låta bli barnen när de lekte med uppblåsta bollar, Chenin spelade klok och lät bli.

På söndag hann vi även gå på en lägenhetsvisning. Fin och trevlig lägenhet med rätt område, rätt balkong, rätt parkering, rätt storlek och rätt av det mesta, utom vardagsrum. Hebbe såg inga möjligheter för sin tv, soffa, högtalare, ljudanläggning och övriga tekniska prylar… No comments… Bortslösad tid med andra ord. På kvällen kom Hebbes mamma och syster. Systern har varit i Marocco i två månader – galet brun med andra ord!

I måndags  blev det en tur till klubben. Först en promenad och sedan träning med en hund i taget. Båda hundarna hade åsikter i den frågan. Den som fick träning var dock mycket nöjd. Jag hade struktur och plan för hela träningen men nu kan jag inte ens minnas allt. Stort fokus på platsliggning var det i alla fall och med strålande resultat. Chenin fick köra target, fjärr, ställande under gång med extern belöning, shejping av apportgripandet och apporthållandet. Choices träning var fokus på lek, av olika slag – något som vi gör alldeles för lite eftersom jag har en galet lekfull Chenin med en hel del. Choice leker annorlunda, tar saken och springer i cirklar men har nu lärt sig jaga ikapp mig och buffa på mig med saken. Hon har mycket jaktlust och kamplust (dragkamp) och ett stort gripande med hela munnen. Dock är hon inte lika galen i saker som Chenin är (med sitt omättliga föremålsvansinne), så om jag lägger undan den så är det ok för Choice, då kan hon hoppa och hugga mig i armen istället. Choice fick träna kontakt, följsamhet, ingångar och gripande av metallen.

Tisdag är stallet i vanlig ordning. Jag unnade mig en egen tur med Gustur. Först promenad med hundarna och Gustur och sedan fartig tur med Gustur. En av hästarna i stallet hade fastnat med underkäkens tänder i bokdörrsöppnaren och i panik slitet sig ur själv varpå tänder inklusive rötter lossnat. Hela incidenten var vidrig, veterinär tillkallades och hästen åkte in på röntgen och undersökning.

Upplevelsen med oladdat elcykel har jag fått erfara igår. I vanliga fall tar det max 25 min hem från jobbet. Med en tung elcykel att släpa uppför backarna tar det närmare 60 min och mycket svett. Dagens motion är avklarad. Annars har det inte blivit mycket av den varan. Jag sprang med Jocke i söndags men innan dess var det längesedan sist. Tjejmilenloppet har dessutom sålts till kollega till förmån för aussieläger. Jag vill gå många spår för att väga upp det.

Simning blev det också i samband med ett rehab-besök hos sjukgymnasten Anna Holmgren. Chenin fick simma 3 gånger 3 min. Choice vågade inte riktigt ta steget ut, så jag tvingade henne och sedan simmade hon galet lycklig runt i bassängen. Jagade leksaker, skällde och fångade plask. Choice fick ett eget back-on-track-täcke. Allt för att dopa hundarna! Saken med doping är att hunden inte heller får tränas om de använder preparat. Så om Choice nu provat täcket lär hon inte träna närmsta månaden. Mycket troligt!

Invägning skedde också, Chenin väger 19,9 kg och Choice 19,4 kg. Choice är dessutom högre än Chenin nu.

På söndagmorgon lyckades jag övertala Jocke att följa med runt Råstasjön, slänga grovsopor och handla allt det där man missade dagen innan. På eftermiddagen dök släkten upp, 20 pers, i vår lilla lägenhet. Vi hade väldigt trevligt. Min kusin hade med sin lilla dansk svenska gårdshund Milton 6 mån. Jag tyckte han var gigantisk stor men söt. Chenin tyckte mest den var äcklig. Hon gav onda ögat och sa ifrån på en gång, sen var det lugnt. Milton höll sig på sin kant, kikade nyfiket fram bakom köksgaveln för att beskåda den svarta. Chenin tiggde mest mat i köket och låtsades inte se annat.

Denna vecka är Chenin hos föräldrarna på dagarna och Nora går ut med henne. Det är lycka för Chenin att få vara med Nora. I måndags kväll åkte vi med Anna till klubben. Jag la ett mörkerspår i blötsnön så att mockaskorna läckte in vatten och fötterna blev orange. Chenin fick även gå fot, framförgående, fjärr, platsliggning och komma in med apportbocken från ett par meters avstånd. Vi hade verkligen jättekul. Senare på kvällen var hon halt och det kvävde mig förstås med världens dåliga samvete. Attans också! Det blev lite för mycket.

I söndags meddelade Anna att hon kommit tillbaka till Stockholm. Ingen tid att spilla, så fort hon sovit någon timma åkte vi ut i skogen för att lägga spår. Det var en riktigt riktigt kall dag så det gällde att röra sig så att man inte frös fast. Vi parkerade bortot grusgropen, längst bort vid järnvägen. Chenin fick ett spår av Anna och det löste hon bra, om än något disträ. Hon gick av i två vinklar och fick jobba sig tillbaka. Även jag var lite disträ och gick och småsnackade med Anna. På kvällen kollade Hebbe och jag på två filmer eftersom det var omöjligt att somna, Queen Elisabeth och The black book. Jag gillade nog den senare bäst, obehaglig men känslostark. Queen Elisabeth var bara vacker.

I måndags fick Chenin vara med mamma och förbereda inför kvällens kalas. Vi firade mammas födelsedag med släkten och det var väldigt trevligt. 11 personer och 6 barn i olika åldrar så det var rätt fullt. Chenin och jag tog en kall härlig promenad i Solna men fyrverkerierna ljudar fortfarande så Lazy går endast på dagtid. På kvällen satt Hebbe och jag och planerade roliga lekar inför stundande fest den 24:e.

Igår vaknade jag till en höglöpande Chenin. Först dröjde hon med att äta upp frukosten, sedan ylade hon i bilen för varje hund vi passerade. Jag hade dagen innan uppmanat Nora, Anna, Malin och Cicci via sms att vi ska ha en gemensam spårvinterdag. Alla hade, i för sig godtagbara men ändå, ursäkter att inte spåra. Jag fick med Jocke ut i skogen istället. Vi provade ett ställe vid infarten till Skanska i Solna, precis i höjd med Solna vandrarhem. Vi la varsitt spår och tog en promenad innan jag fick ett infall och vi åkte till Gustur med ett äpple. Mysiga mysiga häst.  Chenin stod utanför hagen med Jocke och godis och det gick över förväntan bra. Spåren gick också prima. En viss störning blev det när två flat sprang och lekte i spåret framför oss, men så fort de fått koppel på jobbade hon kanon. Höglöpet gör att tempot är bättre. Hon går nästan som en normal hund i spåret nu. Jag gjorde en fint och korsade en väg, över en äng och varvade sedan vandrarhemmet för att sedan korsa en väg igen och gå ut i skogen. Chenin tyckte det var skoj.

Idag har varit en jobbig dag. Jag kom lite sent in för mitt telefonmöte, bara för att träffas av ett totalt strömavbrott i 1,5 timme på kontoret. Jag hann inte göra klart det jag skulle till lunch utan var tvungen att ta med dator och material hem för att jobba klart under kvällen. Chenin var hemma med Hebbe och jag kom hem efter lunch för att åka med Chenin till sjukgymnasten. Chenin är lite halt på vänster bak. Hon reagerar över knät när jag masserar också. Bara knappt, men tillräckligt. Jag är ledsen på kvällarna för det här rätt ofta. Jag blev också ledsen hos sjukgymnasten för vi pratade operation på Södra djursjukhuset. Jag fick en tid där och kommer nu alltså bli tvungen att sätta in ett fjärde djursjukhus i Chenins sjukdomsbild, se till att hennes journaler skickas dit m m. Chenin flirtade med en softis och ropade ylande efter en stor rottis när hon såg honom genom rutan. Fyra dagar om året kan man få ha lite kul särskilt som man är en bitch resterande tid. Jag blev också bjuden på en simning pga diverse missförstånd, men inte idag för någon hund hade bajsat i poolen. Efteråt åkte jag med bilen på besiktning. Den gick inte igenom eftersom han jag köpte den av för ett år sedan lyckats dra sönder handtaget på ena dörren när han skulle lasta in vinterdäcken så den går inte att öppna. I övrigt såg allt bra ut. På kvällen fick Chenin ett ben medan jag gjorde klart jobbet. Jag ställde nästan in promenaden med Cecilia och Miller innan jag insåg att Chenin behöver ut i vilket fall. När Cecilia kom vid halv åtta blev jag precis klar. Promenad runt Lötsjön tillsammans. Chenin svor illa åt kastrerade Miller när jag öppnade dörren. Innan vi skildes åt var det dock parningsceremoni blandat med att Miller inte fick tro att han är något.