Chenin.se

Det är mycket att hinna med nu så hundarnas träning blir lite si och så med. I måndags blev det ingen lydnadsträning, endast simning på Arninge. Igår kom jag hem sent så mamma hämtade på dagis. Jag tog sedan med hundarna till Anna som passade Chenin medan jag sprang till, runt och från sjöarna med Choice (ca 6 km). Därefter blev det promenad hem med båda. Somnade ganska ovaggad efter 11 stressiga arbetstimmar.

Idag blev det skott-träning en snabbis med lite agility. Choice var lika döv som innan MH. Det känns väldigt bra. Nu ska vi ta 2 veckors paus från skott-träning. Efter klubben blev det tur till Gustur med promenad och för att säga farväl. Hebbe följde med och det var varmt, mysigt och idylliskt.

I måndags var vi på klubben. Trevlig lydnadsträning i solnedgång skulle det bli men istället fick jag utbrott på galen Chenin som inte kan bete sig. Började såklart grina sedan och så var den träningen och kvällen förstörd. Jag tränade lite med båda hundarna förstås men kände att min entusiasm inte var på topp. Det känns verkligen som ett personligt misslyckande när det blir på det här sättet. Och för mig blir det mycket kvarstående till skillnad från vad som verkar finnas hos Chenin. Allt kvarstående hos henne är det positiva som händer, och det är nog så jobbigt. Efter lyckad lydnadsträning (det är trots allt inte träningen som är misslyckad utan passiviteten och det faktum att det inte är fysiskt möjligt för Chenin att vara stilla en sekund på plan) blev det springning drygt 5 km gulvit med Anna och Doc. Jag skymtade åtminstone Anna och Doc i starten, sedan var de borta.

I tisdags tog vi igen lydnadsträningen utanför oss. Minimalt, men ändå mysigt!

Igår, onsdag, var också speciell kväll. Chenin lämnades i föräldrarnas omvård medan Choice och jag först tog en snabbvisit på klubben för lite agilityträning och lydnadsträning medan vi lyssnade på skotten. Annica och Mido dök också upp och Choice försökte busa med Mido till Annicas förtret… Fantasifulla namn förresten: Milo, Mido, Miro (taxen på dagis) och Mikko, dock ännu ingen Miffo i vår krets… Efter klubben åkte vi till stallet och tog ut Gustur på en skritt-tur för sista gången. Nästa vecka blir det promenad och avsked. Usch, att vi människor kan bestämma över ett djurs öde är skrämmande och obehagligt, men förstås bäst för honom. Mysigt var det i alla fall att vara ute även om vi alla tre hellre hade galopperat.

Mindre mysigt att stall-settern på 12 år flög på Choice. Dumma jäkla hund! Choice sprang undan och jag gjorde något mindre snällt mot hunden, tror ett äpple åkte in i henne också. Därefter sprang settern iväg med svansen mellan benen. Om Chenin varit med skulle hon aldrig vågat. Verkligen kul också att man kommer till ett naturreservat där hundarna måste vara kopplade, möter en lös hund utan ägare (även om jag vet att det är stallägarens) som dessutom har mage att flyga på min. Ägaren bor några kilometer bort men hunden smiter till stallet eftersom den är förvirrad och tror att den fortfarande bor på gården.

Igår var vi i Kista och skott-tränade. Först promenad och lydnad sedan skott till lite frisering och katt- och råtta leken som Choice gillar. Efter skott-träning for vi vidare till stallet. Det blev promenad med Gustur och märkligt nog gjorde hundarna ifrån sig massor. Choice 4 ggr och Chenin 3 ggr. Men ingen var egentligen dålig i magen.

Överväger allvarligt att köpa ett citronhalsband till Chenin att använda på klubben och stallet. Känns elakt mot henne men rättvist mot hennes omgivning; Choice, jag och alla andra.

Alla verkar busy just nu. Frida har som vanligt fullt upp, Hebbe har tusen projekt, mamma har köpt en till praktik, Anna har fått jobb, Jocke jobbar för bonus denna månad. Stressigt värre! Och det är man ju själv också. 85 deklarationer, skatteberäkningar, FIN 48 analys på 7 bolag, skatteprocesser, PM, step plans, omstruktureringar, kundmöten, koncernbidragsplaneringar, definitioner på fasta driftställen i Sverige m m. Innan 15 juni lär jag åtminstone inte bli arbetsbefriad. Insåg under pågående kundmöte (och över planerad tid) att jag inte hinner till hunddagiset innan stängning. Snälla underbara Jocke ställde upp i sista sekund. Hemmet är eftersatt, men imorgon tar vi hjälp av hushållsnära tjänster. Laga mat vet jag inte vad det är längre så alla mina köpta råvaror lär bli dåliga.

Jag konstaterade nyss att jag hade 3 listor på jobbet. En excelfil med alla mina deklarationer, en vanlig lista med alla saker att ta tag i som jag fått material för och bör återkomma på (standardlistan) och nu ytterligaren en med sådant som jag bör göra idag. På den sista är det 19 saker och jag har gjort ca 6 denna vecka.

På fredagen hämtades hundarna tidigt på dagis av husse. Anna och jag möttes sedan upp i Ursvik för promenad 2,5 km och därefter springning gul 5 km. Efter lite borstning av Chenin på parkeringen och skjuts av ensam kvinna till t-banan mötte jag upp Hebbe och vänner i Sundbyberg för mat.

Igår åkte Anna och jag till Ingrid för att valla. Chenin fick vara hemma hos mamma under tiden. Doc och Choice fick två pass var. Ingrid körde med sina och Tina var där med sina busar också. Choice gick in med alldeles för hög hastighet, dock i stort sett helt bitfri. Efter att ha stannat upp och lagt henne började Choice tänka lite och gick sedan riktigt lugnt. Kanske var det värmen… Då kunde jag äntligen börja träna lite vallning och inte bara attityd. Vi provade ta in och ur i mittenfållan. Jag övade också på höger och vänster när fåren var i fållan men det gjorde henne mest frustrerad. Stanna och ligg övade vi också på. Andra passet föste Choice fåren jättefint men sedan sabbade jag det. Nästa gång ska vi hårdköra fållarbete.

Jag hade hoppats hinna rida, men efter vallningen var det dags för tur till storebror som fyllde 33 år. Hann nätt och jämnt hämta upp Chenin och sätta mig på golfängarna för lite borstning av Chenin innan det var dags för färd till Tumba. Fika ute och mer solbränna. Sedan middag med Hebbe i Sundbyberg innan jag åkte till stallet. Ingen ridning dock eftersom Chenin behövde promenera lite och jag orkade inte göra både och. Så promenad för samtliga inblandade djur och sällskap fick vi också.

På kvällen tänkte jag gå ut men somnade istället till Lisas röst.

Idag blev det spår i Kista med Anna när det visade sig vara molnigt och blött i marken. Chenin gick långt och bra. 6 föremål och hon missade något bara. Choice fick ett 300 m spår som började på äng men gick in i skog. Hon gick pissdåligt första sträckan och åt mest rådjursskit, men råkade snubbla över apporten mer eller mindre. Därefter gick hon fint, lite fladdrigt men bra tempo så det var helt godkänt. Hon tog alla apporter.

Efter spår och skogsövningar åkte jag till Kista för kort lydnadsträning. Jag trodde Choice skulle vara helt slut men hon var pigg som inget alls. Chenin och Choice fick varsitt pass. Choice fick bl a köra stegen, apportering och kedjning med hopp som avslut. Jag passade också på att variera mina belöningar men Choice har ju inga bithämningar och bet hål på handen direkt. Framförgående blev det också, måste fråga Lisa om det bara. Chenin fick köra på med apportering, framförgående, target och ner.

På kvällen såg vi Robin Hood på bio, premiär för oss på Filmstadens biograf som boende här. Patrik, Veronica, Marc och Åsa var med. Filmen var jättebra.

Jag känner mig väldigt bloggsugen men alltid för trött eller upptagen för att få det gjort. Tunnelbanefärden ägnas åt metro eller telefonprat. På kvällarna somnar jag framför tv:n när jag borde läsa saker och borde massera Chenin. Men nu så…

Helgen ägnades i alla fall åt spår och springning i Jockes sällskap i lördags. Jag vet inte hur långt vi sprang men strax under 5 km förmodligen. Vi började mitt i lätta 5 km, råkade hamna på milen och genade sedan tillbaka i skogen. Spåren gick kanon, Choice gled av en gång och åt på skit varvid jag inte vet vad jag ska göra, men annars gick det fint. I söndags blev det jobb och även i fredags var hundarna med på jobbet. De är så fina och snälla som stadshundar att jag hotade med att det inte blir något mer skogen, stallet eller klubben – där kan verkligen de (läs: Chenin) bete sig illa. Det är skillnad med och utan förväntan. På kvällen åt Hebbe och jag på Vårsolen på Tuletorget. Vi satt ute med hundarna men det var rätt blåsigt så vi åt snabbt.

I måndags blev det lydnad för Choice och ordentlig borstning av Chenin – vårt hem är alldeles inhårat. På kvällen hämtade jag min bil som varit på service och skjutsade min moster, som i sällskap med mamma och mormor kom hem från Ungern, till Nacka. I tisdags blev det springning vid Lötsjön med Frida. Jag sprang nog knappt 2 varv totalt. Premiärspringning för Frida som inte kunnat springa på nästan 3 år.

Igår, onsdags, skulle vi egentligen på skott-träning i Kista men jag gick av fel och fick hämta hundarna innan bilen. Förlorade 40 min, som det tog att promenera hem och hämta bilen och därmed var marginalerna för att hinna med skott-träningen borta. Det gjorde inget för det var en mysig promenad i vårsolen. Istället blev det direkt tur till stallet och Gustur. Lagom till jag kom dit började det ösregna och hagla så planerad skritt-tur blev inställd. Jag fick också det tråkiga beskedet om att Gustur kommer att tas bort i juni eftersom han fortfarande är sjuk, mycket ledsamt.

Jag hade också ett trevligt hundmöte igår när en dvärgspets sprang fram. Eftersom jag förutsåg det hade jag redan släppt Chenin lös. Hon blev upprörd, skällde och jagade bort honom – hon var både glad och upprörd. Ägaren verkade inte bry sig. Jag sa att det var tur att jag inte hade henne i koppel eftersom hon inte gillar när hundar springer fram och med tanke på att hon dödat en tax (visserligen inte sant men man måste ju bättra på sitt rylte lite) – ojdå svarade ägaren, nej min är också aggressiv i koppel därför har jag honom lös… Därefter sprang han fram till en jackrussellhane. Verkligen underligt hur folk fungerar. Dagen innan så kom de två settertikarna som alltid är lösa, visserligen snälla och vågar sig inte hela vägen fram men hamnar alltid precis så nära de vågar vara bakom oss så att Chenin blir arg. Allt som krävs är att ägaren öppnar munnen och säger till dem att inte gå fram till oss, men nej han låter dem göra som de vill. Och jag har verkligen rytit åt honom när Chenin var sjuk för full hals så han borde känna igen oss. Eftersom Chenin är friskare nu släppte jag henne snabbt (så himla skönt att kunna göra det igen med framspringande hundar), hon lackade när de kom för nära inpå henne och fräste åt dem varpå de försvann snabbt till ägaren. Jag tror han undrade varför jag släppte galningen, kanske kanske att han kan kalla in sina nästa gång men det är nog inget att hoppas på.

Igår skott-tränade vi på Kista igen. Choice fick samtidigt lite lydnadsträning med japansk publik. Chenin fick nöja sig med promenad. Det blev en snabbvisit för sedan skulle vi vidare till Gustur som också behövde promenadsällskap. Chenin var i sitt esse, taggad till tusen så hon inte kunde vara stilla. Ute i hagen bestämde jag mig snabbt för att hon skulle sitta tyst med Choice utanför och vänta. Kanske var det en engångsföreteelse men hon blev tyst efter bara två-tre tillsägelser för att jag var målmedveten och hittade kanske (?) rätt metod. Inga mer snabba kraftfulla tillsägelser utan istället riktigt mörk bestämd och låg röst över hur besviken jag är, inte ta i henne alls bara gå hotfullt emot och vara helt övertygad om att hon kommer vara tyst när jag går därifrån. Jag måste vara hennes kontrast helt enkelt och vi är dessvärre mer lika. Känns elakt att blogga om detta, men för mig är det ett uppvaknande när jag fastnat på att tjata.

På hästpromenaden skrattade jag åt vilka kontraster till hundar jag har. När Choice och jag är själva med Gustur hjälper jag henne dra Gustur framåt med mig. När Chenin är med låter jag Gustur hjälpa till att hålla Chenin tillbaka. Det är skillnad på drag och drag.

Jag sprang 5 km med Jocke och Choice nu på kvällen. Nu ligger det utslagna hundar här och sover.

I övrigt hälsar Choice att allt ätbart behöver inte nödvändigtvis vara mat…

Sömn efter vallningshelgen hade varit uppskattat men det blev det sparsamt med. Hämtning av Chenin, promenad, dusch, middag och lämning av hundar hos föräldrar innan Hebbe och jag tog oss till biljardhallen på Odenplan och mötte upp Max, Frida och David. Jag var trött så jag nästan somnade mot Hebbes axel, men kom sedan oväntat igång. För en gångs skull förlorade jag inte och lyckades t o m sätta ett snyggt turskott. Efteråt åkte vi till Soap Bar där jag snabbt bestämde mig för att åka hem eller shotta för att klara människorna. Det blev det senare och då har man ju alltid skoj.

Dagen efter blev dock mindre skoj, men hundarna lät mig i alla fall sova till 10. Det mesta gick på halvfart och träningsplaner och springplaner lades snabbt åt sidan när det var vitt på marken igen. Ångest över slaskiga hundar gick över när det redan på eftermiddagen var torrt igen. Ungefär samtidigt åkte Jocke och jag till stallet för att mocka och promenera Gustur. Resten av kvällen spenderades mest i soffan med lite dåligt samvete över att inte Chenin fått något spår.

Igår tog jag tag i Jocke för att få sällskap med springningen, åtminstone delvis. Nu jäklar är det Beach 2010 som gäller så nu får man ligga på. Helt underbart att få springa i ljuset dessutom.

Ingen lugn påskhelg direkt. I torsdags följde hundarna med till jobbet, men dagen blev kortare än normalt. Vi åkte sedan till mamma och hälsade på innan det var dags för en tur till sjuklingen Gustur. Han ska promeneras ett tag tills hans spatt lugnar sig. Efter stallet åkte jag förbi Stockholmsavdelningen för att delta på möte med HI-gruppen och träna lydnad i leran.

Igår, fredags, åkte jag med tjejerna till Killingetorp och la spår för första gången i år på barmark. Det var ett mycket uppskattat inslag. Chenin fick ett godisspår av lite längre karaktär som hon tog fint efter att ha proppats med godis vid starten. Choice gick också säkert och tog sina apporter med glädje. Skönt att hundarna (och speciellt Choice som haft lång vila från spårandet och dessutom är under utveckling) verkar minnas bra! Efter skogen blev det stallet och promenad för Gustur igen. Jag märkte också att kopplet blivit kvar i skogen så vi fick ta en snabb tur tillbaka till skogen. Chenin bakspårade hela vägen tillbaka och hittade kopplet medan Choice sprang lyckligt ovetandes i förväg. Fördelen var att hundarna blev mer rena av snöresterna än efter stallet. Efter upphämtning av mormor blev det påsklunch hos föräldrarna med hela stora familjen. Efter det var det fix med bilen som gällde: Hebbe bytte däck och jag dammsög. Trots att däcken satt fast tog dammsugningen längre tid. Efter snabb visit på fest hos Peter Dahl var det sängen som gällde.

Nu uppdateras min veckoblogg äntligen. Alla funderingar man tänker på och skulle vilja hinna skriva ner försvinner ju när man uppdaterar så sällan. Först ville jag klaga över hur skitiga hundarna blir av allt slask i slutet av veckan men i söndags kom snön och flickorna kunde gå rakt in igen utan torkning till min lycka. Tassarna var rosa och även om det försenar sommaren var jag kortsiktigt tacksam. Men det skulle snabbt gå över, i igår muttrade jag över smuts igen och kände mig helt nedslagen av att behöva torka hundarna och ändå inte få ett godtagbart resultat. Vad less jag blir av allt grus hemma!

Men isen börjar äntligen lätta och nog har jag ramlat lite senaste veckan men dock inte under springning. Förra tisdagen var det fortfarande lite isigt och hårt i marken. Mina något föråldrade joggingskor underlättade inte heller känningar i meniskeln i knät.

I onsdags var det inte jag som var dålig utan Gustur som hade ont i ett framben. Således ingen ridning (och det hade ändå inte lockat i mörkret) utan istället mysig promenad alla fyra. Det är faktiskt helt underbart och tacksamt att vara omgiven av så fina djur. Efter stallbesök följde veterinärbesök för rabiesvaccination av Choice. Jag hade visst förträngt att Chenin hade vaccinerats med 3-årsvaccinet bara fyra gånger. Men plånboken var tacksam för att det kom till kännedom.

När Jocke gjorde mig lunchsällskap på fredagen passade jag på med ett besök på löplabbet och ett förhastat skoinköp utprovade på mina diskutabla springsteg (skorna försöktes sedermera idag bytas upp till ett par med bättre fröjd för ögat, men förgäves, detta är dem som mina fötter kräver). På kvällen åkte istället bowlingskorna på när Hebbe och jag bowlade med Issen, Kamilla, Frida och Kim. Det var kul, men jag förlorade ganska stort.

På lördagen hade jag åtagit mig att aktivera Doc (eftersom Anna var hemma i Norrland över helgen). Det blev först promenad med mamma och alla tjejer. Jag tog de stökiga Chenin och Doc under min kontroll och alla fyrbenta överlevde utan skråmor även om Chenin var bra sugen på att smocka Doc emellanåt. Därefter blev det mer promenad för Doc och Choice och lång springtur runt Råsta, Löt och kyrkogården. Sedan lite vistelse hos föräldrarna innan Doc återlämnades. Kvällen spenderades med varvande mellan stortvättning av 10 tvättar och middagsbesök av Nattis och Erik.

På söndagen blev det promenad med mamma, lite städning och sedan en tur till klubben för lydnad och promenad. Jag hade tänkt lägga spår till Chenin men motivationen försvann med vädret. Istället fick båda tjejerna varsitt lydnadspass innan vi åkte till mamma för att sy upp byxor. På kvällen mötte jag upp Hebbe, Stefan, Hanna och Leyla i Kista för att se Shutter Island – en obehaglig historia.

I måndags var vi i vanlig ordning på klubben och tränade med Anna och igår var vi med Anna och sprang runt sjöarna.

Nu snöar det igen och jag struntar i vad alla andra människor på internet och jobbet tycker – jag tänker i alla fall njuta av rena fina hundar och ljus miljö så länge det går. Visst längtar jag till våren och sommaren men det där mitt emellan kan jag vara utan. Har också lovat mig själv att aldrig mer klaga över snö eller värme – vi har haft alldeles för lite av de varorna de senaste åren. Kyla och framförallt vind är jag dock måttligt road av men om temperaturen stannar runt nollan är jag mer än nöjd. För då kan vi fortfarande springa. Anna och jag har ju kommit igång nu med det. Hon vill springa tre dagar i veckan och jag försöker bromsa till två. Igår var det dock så isigt att jag hade kramp i vaderna efter tre fjärdedelar men ändå inte var anfådd, för allt man försökt göra är att inte ramla på isen. I tisdags var det något bättre och inte lika tungt för benen. Många IKEA-turer har det också blivit, lite lydnadsträning, tur till Gustur i onsdags, ridning på Gustur i söndags med Choice springandes med på tur, promenerande i nya området och helgturer med mamma och Lazy. Simning för flickorna igår också. Chenin simmade ca 4+4+4 min. Simningen är minst sagt omständigt med två. Choice vägrar ju gå upp ur poolen när hon väl är i så jag måste verkligen anstränga mig för att få kontakt och få in henne och då går ju Chenin igång som en toka. Igår hoppade hon ner två gånger från ett högt ställe eftersom hon är så olydig nu. Givetvis fick hon betala för det imorse.

I övrigt är Chenins vanliga jag tillbaka efter skendräktigheten och det innebär att hon är fullkomligt odräglig, hänger och sliter i kopplet och framförallt taggar hon på allt hon kan och tycker livet är allmänt kul. Hon är rätt macho också och bangar inte en fajt om det finns lämplig kandidat. Kan man få beställa skendräktig, dvs lagom, hund för jämnan?! Som tur är mår hon rätt bra och kan därför få börja vara lite lös en bit på promenaderna. Det innebär att hon blir väldigt cool att ha vid möten med hundar som gör utfall. Lös behöver man liksom inte svara på sånt tjafs.

Choice då? Hon är lite småknäpp. Senaste nätterna vaknar jag av att hon står, flåsar och hänger på mig. Trodde först hon var sjuk, men nej, bara väldigt unghundsvaken verkar det som (och kanske har det något att göra med att jag har lite för varmt i hela lägenheten…). Kanske är det Chenins arroganta attityd som påverkar att hon inte hittar något bra liggställe?

Vad gäller lägenheten har vi kommit väl tillrätta nu. Det börjar se ut som ett boende och inte en flyttplats. Dessvärre har vi redan fått inbrott i källaren… Otroligt när man flyttar från Hallonbergen till Filmstaden… Hundarna verkar stormtrivas i nya lägenheten och det gör vi med bortsett från att vi inte har någon naturlig plats för avhängning av kläder i hallen.

Känner mig lite hypokondrisk, många på jobbet har drabbats av vinterkräksjukan och många hundar har kennelhosta. Vi håller tummarna hårt för att vi klarar oss ifrån det där.

Måste avsluta med en rolig grej. Chenin hittade ett gosedjur i form av ett får häromdagen. Jättegulligt att hon ordnar egna vallningsobjekt. Fast hon behandlar det inte så värst bra…

Så har man blivit sjuk på kuppen. Viljan och orken är nära noll… Jag kände av det redan igår eftermiddag men släpade mig ändå igenom dagen och tvingade mig till hundklubben. Varje steg på promenaden kändes som ett slag i huvudet. Lite lydnadsträning hann vi ändå med. Choice grillades åter igen i hopp-stå av Anna. Annars var träningen rätt ostrukturerad, jag tränade mest det som är kul. Chenin fick också lite hjärngympa eftersom det är ett krav från hennes sida att få köra.

I helgen har vi förvånande nog inte lagt spår. Istället har den mesta tiden gått till förberedande av Hebbes och Kims 30-årsskiva och sedan ta igen sig efter densamma. Med Hollywood-tema och röda mattan utrullad var vi redo att motta kändisarna. Det blev även sång, dans, rock bandspelande, lekar, instrumentspel, Hebbes syster som bartender osv. Mycket folk kom, försöker uppskatta men det är svårt, 70-80 kanske totalt? Många kändisar i form av Marilyn Monroe, Elvis, Lady Gaga, Grease-Sandy, Magnus Uggla, rockare från diverse band, Top Gun-Iceman, Beckham, Amy Winehouse, Austin Powers, Dolly Parton, Jocke Berg – sångaren i Kent, Cleopatra, paparazzis, Jules i Pulp Fiction (och jag blev helt livrädd för han var oigenkänlig). Jag skulle varit Reese Witherspoon i Legally Blond men efter en fundering på Playboy-Bunny slutade det med en Hollywoodfru. När man har så många vänner där känns det mest som att man sprang runt som en tok och försökte hinna med alla och visa sin uppskattning över deras närvaro. Men riktigt kul var det i alla fall. Malin tog med sig sin fina kamera med bra inställningar så en hel del fina bilder har vi nu som minne.

På dagen innan festen hann jag med en tur med Gustur och Choice i skogen. Det var riktigt kul, men vad han ska fega varje gång vi möter en viss timmerdragande nordsvensk.

Hundarna fick sedan spendera kvällen hos föräldrarna. Vid 5-tiden på natten när jag ville hem och decka saknade jag mina två så mycket att jag hämtade upp dem på väg hem. Ett korkat val eftersom de har det bättre hos föräldrarna när man själv är bakis på morgonen. Men jag ville så gärna ha dem hos mig. Eftersom jag var så sen kom de inte ens och mötte mig utan jag hittade dem själv sovandes med föräldrarna i vattensängen. Änglarna! Men glada var de.

Hundflickorna tyckte sedan på söndagen att det var riktigt spännande att spendera tid att städa i lokalen. Det fanns ju massa snusk att slicka på… och en rekvisita från en rockare i form av ett mega hundben som gått i flera delar.

Jag kommer inte åt bilderna från festen nu så jag lånar de bilder som Malin lagt upp i bloggen. Dessvärre finns det ingen före och efter-bild på Malin…

Idag är Choice med Anna och Chenin med mamma. Rapport från Anna (som hon säkert inte vill att jag lägger ut):

”Doc gör ALLT för att få igång Choice att busa här hemma! Men hon har lagt sig och har man gått och lagt sig så har man gått och lagt sig verkar hon tycka. Dalton tycker det är kul att Choice är här. Han är jätte busig och springer med leksaker. Vi har varit i Hagaparken. Doc och Choice har busat. Dalton och Choice har bjäbbat lite, de förstår ju inte riktigt varandra. Men när Dalton var lös och Choice i koppel var Choice jätte nyfiken vad han gjorde och ville busa med honom. Choice boffade på en hiphopare, jag förstår henne, töntigt att gå och låtsas halta! Vi sprang åt ett annat håll och då släppte hon det direkt. Jag har haft fast dem i mitt snickarbälte och de har gått så fint alla tre. Jag tror Choice ska börja löpa eller nåt sånt, Doc är väldigt intresserad av rumpan och till och med Dalton lite grann.”

Annars har veckan bestått av lydnadspass för Choice och godisspår för Chenin i tisdags. En av grannarna kom fram och berättade att en schäferblandis som går på vårt dagis har bitit ett antal hundar på gården. Trist! I onsdags åkte vi till stallet, jag hade bestämt mig för att rida ut, men pga snöstormen var jag tvungen att vända halvvägs. Jag red lite på volten och Choice sprang med runt varv efter varv. Igår åkte vi till Albano för ett sista besök på rehabiliteringen. De tycker att det mesta ser bra ut för Chenin nu och att vi kan öka upp promenaderna ytterligare. Hon kommer fortsätta simma ett bra tag till och förmodligen blir det ett slutbesök på Strömsholm också.

På dagiset har Chenin flyttat till köket och nästa vecka ska det byggas ytterligare en grind till henne så hon slipper passera några andra hundar på väg in och ut. Choice har fått flera nya hundvänner så nu kan hon variera vem hon ska leka med varje dag. Choice har varit ganska trött på kvällarna så det är tydligt när hon haft busiga vänner. Chenin är trött i vilket fall just nu eftersom hon är skendräktig.

Ikväll ska jag gå och se musikalen Grease med Hebbe, Jocke, Nattis och Erik.

Antalet arbetade timmar denna vecka känns i kroppen och kroppen. När det är mycket på jobbet märks det på mig på nätterna. Enligt Hebbe har jag massa för mig varje natt; jag vaknar ofta av att jag inte får luft och ibland skriver jag på mobilen. Men jag minns inget av det.

Hundarna klarar sig nog bra, men man har ju ständigt det där dåliga samvetet. Framförallt för att man är så trött på kvällarna. I måndags spenderade vi dock några timmar på klubben med promenad, lydnadsträning, spår och lek. Promenad med Anna ser vi alltid fram emot innan men efteråt ser vi båda helt nedslagna ut. Hundarna kan ju bara inte låta bli att hänga i kopplena och tagga upp sig. Lydnadsträning med Choice kändes bra på allt bortsett från platsliggningen där hon låste sig och muttrade på en annan hundägare utanför vårt gäng som förärat parkeringen med sin närvaro. Jag kände mig irriterad och insåg snabbt att det var onödigt att träna platsen med den inställningen. Satt och klappade på Choice istället. Medan Chenin gick sitt godisspår fick Choice gå med Anna och grabbarna och busa med Doc. Det slår tydligen högre än all träning jag kan uppbåda. Nåde Doc om han skulle få för sig att apportera. När Chenin gått klart spåret hörde jag att Choice skällde ursinnigt i mörkret på den hundägare som tidigare varit på parkeringen. Visserligen var det hund och snowracer med som säkert kan vara upprörande för en liten tjej som bara ser sådana flera gånger i veckan men aldrig brytt sig innan, men så långt bort som de var kände jag att hon kunde hålla klaffen. Dessvärre kunde jag inte förmedla det eftersom jag var ännu längre bort. Kände mig lätt besviken på Choice som jag dessutom skrivet ett skrytmail om till Marianne och co idag. Men så är det väl att ha unghund.

I tisdags skulle jag träna själv tänkte jag, men efter promenad runt Lötsjön och mer jobb blev det bara lite apporteringsträning i köket. Igår var det stalldags efter en konstig dag på jobbet där en av kollegorna anklagades av en revisionskund för att vara i maskopi med Skatteverket. Vilket nonsens liksom! Vad skulle en person få ut av det? I stallet blev det lite mys och omvårdnad av Gustur, Choice lekte jaktlekar med en isländsk fårhund över stallplanen och en lastbil satt tvärfast mitt i ingenstans och vi fick hjälpa honom få assistans av traktorn för att komma loss.

Idag blev det simning i Sundbyberg. Chenin fick simma 3 + 3 + 3,5 min och Choice fick simma som en galning runt runt ca 15 min med lite pauser. Först tvekade hon lite och hoppade bara i för att hämta leksaker. Efter ett tag kom hon på det roliga med att hoppa högt när hon skulle i. Efter ännu lite längre tid kom hon in i sitt krålande som jag inte sett på ett halvår (hon har ju inte haft tid att göra det när vi lekt med henne i vattnet – eftersom jag nu var själv med två hundar fick hon klara det lite själv). Hon plaskar hårt med framtassarna och biter i vattnet, hostar sedan upp vatten. När Chenin var torkad vägrade Choice komma upp. Jag fick lurpassa lite för att få tag på flytvästen och dra upp henne. Eftersom tiden var knappt blev det inte mycket till torkning av Choice. Men väl ute tyckte Choice att det var en bra idé att rulla sig i snön. Ändå ärhon helt torr när hon ligger i soffan nu medan Chenin fortfarande är blöt.

Nu ska vi decka i soffan allihop!

I helgen har det varit mycket utomhusvistelse. Man måste ta igen lite av det solljus man missar i veckan. I lördags mötte jag upp Anna och grabbar på klubben för lite skogsträning. Humöret var dock inte på topp. Jag irriterade mig över att Chenin inte plockade ett enda föremål av sju möjliga i sitt godisspår för att hon prioriterar bort saker framför korv om jag inte beordrar apportering och uppmanar till lek. Choice var jag inte irriterad över direkt men hon gick slarvigt över alla stigar. Går utan undantag av spåret, letar sig i för sig tillbaka självständigt men är ändå av varje gång. Hon missade en pinne som sjunkit ner lite i snön när hon passerade på sidan av men hon tog alfapetsbokstävshållaren. Annars bra tempo och motivation. Jag ska passa på att träna stigar medan det finns snö och jag ser hur hon analyserar. Inte hennes bästa spår direkt men å andra sidan många fler stigar än vad vi är vana vid. Choice fick även köra uppletande och där känner jag att jag kanske gått för fort fram eftersom jag varit mån om att ta bort synretning fort för att undvika motivationssläpp. Hursomhelst var det inte där problemet låg utan tillbaka tre steg på avlämnandet… Choice tog alla svåra saker som var nya för henne och en grej som ingen hund tog förra helgen på aussieträffen. Så det var jag nöjd med. Däremot släppte hon dem precis på kanten av rutan och kom till mig utan. För att krydda mitt humör lite skällde hon dessutom ut två hundar som passerade för nära rutan medan hon letade.

Efter lite bus mellan Choice och Doc åkte vi till klubben för lite fika med Chenin och Daltons sällskap. Tillbaka på parkeringen för hundbyte gav Choice mig en smock på näsan så att näsblod förorsakades. Malin förevigade det hela på kort med hjälp av Annas koreografi. Det är väl drygt ett år sedan som Chenin lyckades med samma bedrift genom att knocka mig med en pinne, se bild nedan.

Det blev kort lydnadsträning som Malin filmade innan de svartvita och jag åkte vidare till stallet och Gustur. Choice hängde med på skön och snabb ridtur. Hemma igen landade vi vid middagstid efter nästan 8 timmar ute.

Jag ville somna på soffan men det gick inte för jag var tvungen att göra mig anständig till Frida skulle mötas upp och Palme, Veronica och Zorro dök upp. Mina tjejer var allt annat än trevliga mot Zorro idag eftersom Chenin var efter löpsk (och förstås sällan är trevlig i soffan) och Choice var trött. Extra griniga blir de på hundar som aldrig är still och dessutom tenderar till att uppvakta… Vi såg i vart fall den animerade filmen Up som var helt OK.

Söndag innebar nya äventyr. Choice, Jocke och jag hämtade upp Mido och tog en långtur. Några timmar senare fick Chenin gå ett godisspår och en egen mysig promenad. Hebbe och jag åkte sedan till Kista på kvällen för att hämta min dator och äta middag. Chenin fick följa med och ha lite egen tid. Senare på kvällen kom Kim och Annica varvid semifinaler i am.fotboll stod på tablån.

Jag jobbar på ett mastodont-inlägg rörande det gångna decenniet. Det tar tid att minnas kan jag meddela. Så det dröjer nog ytterligare ett tag innan det finns för allmän beskådan.

Annars är allt bra. Hundarna fick varsitt märgben och varsitt grisöra vid tolvslaget på nyår. Och den enda oron var några blickar på varandra om man verkligen skulle kunna behålla båda godsakerna för sig själv. Men i vanlig ordning la de sig intill varandra med huvudet åt varsitt håll och tuggade i godan ro. Min största oro var att Chenin blodat ner Jockes vita matta med sitt ben. Vid halv tre (och en timmes sömn för mig) tog vi en kissrunda och åkte hem, nykter i sinnet men groggy av trötthet.

Sedan nya året började har Choice och jag ridit Gustur första två dagarna. Ena dagen med sällskap av annat ekipage. Choice skötte sig bra men Gustur var lite sämre. Jag fick hålla honom hårt. Dessutom var det kallt så det hette duga så jag frös in i benmärgen, speciellt om fingrar och tår. När jag väl klev av, värkte lederna. Choice sprang i skaren så hon blödde varje dag om ett sår som hon gång på gång lyckades skrapa upp.

På nyårsdagen fick vi middagsgäster i form av Michaela, Anna och Sophie. Vi drack vin, åt lime-lax och pratade gamla minnen till sent. Mycket fyrverkerier hördes men hundarna reagerade inte.

I lördags blev det spår för hundarna i snön innan stallrundan. Bilen höll på att fastna i snön i Kista men det gick. Jocke och jag missförstod varandra så han stod vid Hägerstalund och väntade medan jag la korvspår till Chenin och vallade korridorer till Choice i Killingstorp i Kista. Chenin gick sitt korta spår lugnt och fint och Choice letade saker i sina dåligt vallade korridorer. Vår byteshandel fungerar inte ypperligt och det stör mig lite, dessutom väljer hon föremål. Jag kände irritationen växa och bestämde mig för att ett skick i varje korridor fick räcka bra idag.

På kvällen kom den efterlängtade hussen hem också.

I söndags blev det separata turer för hundarna och ingen skogstur eftersom jag mest blir irriterad på snön, kylan och spralliga tjejer. Choice och jag tränade massa lydnad på tu man hand och hade en härlig långpromenad där hon bara kändes som världens enklaste hund. På väg hem la vi ett korvspår till Chenin som Chenin tog fint. Egen tid med matte måste ändå vara det allra bästa man kan få. På kvällen åkte vi till Micke och Sanna där det bjöds på god mat och åter igen spel i form av Alias. Och ja, bråk om reglerna förstås, för det är vad vår familj (läs speciellt Micke och Camilla) bråkar om.

Igår var Hebbe och jag på Strömsholm med Chenin för sista återbesöket. I vanlig ordning spenderade vi många timmar där. Hon fick simma igen på rehaben 2 x 2 x 2,5 min. Denna gång fick hon simma med lite motstånd så hon sträckte ut bakbenen ordentligt. Choice surade för att inte hon fick simma. Chenin röntgades också och det såg helt läkt ut i benet efter operationen. Dessutom hade hon fina muskler och inga tecken på inflammationer (mätt med värme). Hon hade inte mer artros än innan och var lika spänd i ländmusklerna som vid tidigare besök. Vi fick med muskel-relaxerande preparat som hon ska få för att muskelinflammationen i ryggen ska släppa. Både Lennart och sjukgymnasten ville att vi skulle komma på ytterligare ett återbesök. Detta besök slutade på 3 200 kr (+ bensin), pengar som jag inte hade så hussen fick rycka in. Det känns som att man lever på marginalerna nu efter lägenhetsköpet. Jag har aldrig varit så fattig i hela mitt liv men hussen lugnar. Bara vi klarar oss till inflyttsdatumet och slutbetalningen så kommer vi sen leva lika bra som innan köpet, dock med en annan form av sparkapital…

Igår var Choice med hussen under dagen. Tillsammans med Kim och Mido hade de gått runt sjön och sedan hade de spenderat några timmar hos Kim och Annica. Choice fick också vara själv en timme och hussen hittade henne upp och ner i soffan sovandes till musik. Det kändes mycket lovande med tanke på att grannen i vårt uthyrningsrum berättade att hon skällt i 3,5 timmar i lördags när vi var på bio. Förmodligen hade hundarna inte aktiverats tillräckligt under dagen i kombination med att det kanske fanns något att skälla på i farstun.

På kvällen åkte vi ut till Bålsta för simning av både Chenin och Choice. Snälla Malin har gett oss presentkort på simning som hon vunnit under alla sina cupvinster i höstas. Nog för att det låg väldigt långt bort, men det var otroligt fint och trevligt med funktionaliteter som många andra hundsim saknar såsom en lift ner i vattnet som hundarna kunde stå på i vattnet om de blev trötta. Vi tackar Malin ödmjukt för simpassen! Chenin simmade 2+2+2,5 min och Choice simmade runt ganska länge som en liten Barracuda med leksaker i mun – hon vägrade gå upp på land så vi kunde lifta upp henne. Det är roligt med Choice för när hon simmar står vi andra bara och tittar på vid kanten medan hon simmar varv efter varv. Med Chenin går jag runt runt poolen så hon kan simma efter mig – hon är inte så korkad att hon simmar utan anledning.

Efter simning åkte vi förbi och gav Gustur mat. Hebbe fick också träffa Gustur för första gången i månljuset. Han tyckte faktiskt ganska bra om honom. Snabb utfordring i riktigt kallt väder, speciellt när man var halvblöt, för att sedan åka vidare hem till Hebbes mamma på sista-middagen-för-året.

Idag är båda hundarna med igen och idag är de trötta efter gårdagens simning så nu sover de tungt på varsin pläd (nåja, Choice har min jacka att ligga på hon). Hussen åker iväg ikväll till Skövde för nyårsfirande medan vi tjejer blir kvar i stan för säkerhets skull. Vi ska fira med Jocke och Marc hemma hos Jocke med nyårssupé och kanske sällskapsspel. Lugnt blir det i alla fall. Och innan dess ska vi ut i skogen för lite spår och uppletande samt en sväng förbi stallet för en kort ridtur i isande kyla. Allt för att få hundarna trötta till allt pangande.

Så var ännu ett julfirande över. Hela förra veckan kändes otroligt härlig och det är förmodligen snön som bidrar till den känslan. Det blev lite lydnad som aktivering för tjejerna i början av veckan. Tanken var sedan att det skulle tränas massor av hund men så blev det såklart inte. Lydnadsträningen var i alla fall spännande för jag har kommit underfund med en sak när det gäller Choice. Hon gillar inte när man går tillbaka till henne, speciellt inte om man satt henne ner. Hon blir väldigt osäker av det och tar alla chanser att flytta sig eller att möta upp. Man måste verkligen ge tydliga signaler för att hon inte ska se det som ett hot. Så jag klickade och övade massor. En hel del annat blev det också och båda tjejerna fick riktigt bra pass. Chenin övades i att gå sakta mot en godis och fick sedan aktivering i form av godislet. Igår påbörjades även vittringsapportering på balkongen men det gick så dåligt med båda (fast det började riktigt fint) att jag lägger det på hyllan ett tag så jag får fundera lite mer.

Dagen före julafton var jag ledig i den bemärkelsen ledig från jobb, men massa annat stod på schemat. Tidigt på morgonen hade jag bokat rehab med Chenin och hon gick fina 15 minuter fördelade på 3 lika långa pass. Därefter fick bilen sin årliga besiktning. Medan hundarna och jag delade på äpplen gick bilen igenom utan anmärkningar. Härlig julklapp! Sedan var det dags för en lång ridtur med Gustur. 2 timmar i snö ledde till många avhopp för att få bort styltor under hovarna. Choice sprang lyckligt med hela vägen. Sedan hem för dusch och städning innan jag hamnade hos föräldrarna för middag och julbak innan jag slutligen kom hem till Hebbes mamma där vi sov kvar.

Choice förordade tidig uppstigning på julaftonsmorgon och vi bar tidigt av för upphämt av Lazy och mormor. Det senare visade sig bli riktigt omständigt och Chenin och jag var överhettade innan vi kom ut ur den varma lägenheten. Tillsammans gick vi sedan runt Råstasjön. Det som skulle bli en trevlig promenad blev allt annat än julaftonstrevlig. Choice och framförallt Chenin drog som galningar och mormor klagade över att behöva gå. Utan frukost kände jag att mitt humör höll på att tryta men till slut var vi tillbaka i bilen. Julafton tillbringades hos föräldrarna tillsammans med nära och kära och riktigt god mat. Jag kom på mig själv med att tänka att vi måste ha det bästa vegetariska julbordet. Visserligen är det bara jag som är vegetarian så de andra tänker väl inte så mycket på det men den alternativa mat som mamma ordnar till mig på julen är hur god som helst. Jag åt tills jag ville kräkas och då åt jag lite till. Efter jullunchen fördes det vissa diskussioner huruvida vi skulle se på Kalle Anka eller Anna Anka. Jag kan nog tycka Kalle har gjort sitt, särskilt som jag är yngst i julfirandet, men blev snabbt bortröstad. Och visst kan jag hålla med om att Anna gjort sitt också… Därefter följde hundpromenader, julklappsöppning, lutfisk, Karl Bertil, julgröt och sällskapsspel i form av Partyalias. Höggljutt värre med andra ord men dock en välsignad och glad jul. Choice skötte sig under sin första jul; inget stjälande vid gran eller julbord. Hemma smakar hon dock gärna på glittret och jag har vid ett flertal tillfällen dragit ur glitter ur munnen på en oförstående Choice. Så var julen förbi ännu en gång och bortsett från att jag vägrades kolla på Julexpressen och möjligen morgonpromenaden så var allt annat perfekt. Föräldrarna fick till slut den julklapp som tagit åtskilliga timmar att göra pga riktigt dåliga nedladdade program från bland annat Önskefoto. De fick en fotobok med bilder från Peruresan – de 150 bästa utplockade fotona. Vi gjorde boken till slut i Mac.

På den riktiga juldagen kom föräldrarna, bröderna och respektive samt brorsbarnen – på julafton är det nämligen bara den barnlösa brodern samt flickvän och dennes arma moder som är med och inte den äldsta brodern. Hemma hos oss blev det gröt och klapputdelning, främst till barnen Alva och Noel. Mindre än 2 timmar senare var de alla försvunna lika snabbt som de kommit. Hebbe och jag åkte vidare till hans mamma för att fira systern Leyla som blev hela 18 år på juldagen. Chenin lämnades hos föräldrarna och Choice fick följa med på stor fest. Fullt med folk inklusive Sing Star och Rock Band. Och till och med här uppförde sig lilltösen. Hon hade till exempel inte plundrat köket på all plockmat som stod framme medan hon tillbringade ett par timmar själv när vi andra svängde om på Garbo. Det var lite av ett prov som jag var osäker på om hon skulle klara men en mäkta stolt matte konstaterade att allt stod kvar inklusive tårtor, prinskorvar, köttbullar och potatisgratäng.

På annandagen hade jag massor av planer på hundträning och stallvisit men allt jag ville göra och i princip gjorde var att ligga i soffan. Hundarna verkade hyfsat nöjda med några enstaka promenader och en middagsvisit hos Hebbes mamma åter igen. På kvällen lämnades tjejerna ensamma eftersom Hebbe och jag med Leyla och Philip var på bio i form av den slutsålda föreställningen Avatar. En väldigt fin och välgjord film. Inte dålig på något sätt men kanske inte heller så bra som man hoppades. Inte jämförbar med Sagan om ringen till exempel och inte heller lika bra som Titanic (samma regissör), men vacker och annorlunda.

Igår däremot bar det iväg till Gustur för lite ridning. Choice var med och sprang. Vi tog Stora ridvägen på en timme och det kändes helt underbart. Vi passerade hundar på smala stigar och Choice gick förbi dem med en meters marginal utan att gå fram. Gustur blev inte heller förfasad över något och vi kunde rida på lite mer eftersom det inte var så halt i backen. Efter stallet fick vi till Chenins stora lycka besök av Michaela som Chenin och jag bott med i Uppsala när jag pluggade där. Michaela lagade god fisksoppa till oss och sedan åkte vi till stallet en andra omgång för utfodring av hästarna.

Här kommer smakprov på några bilder från Peru. Jag har ju varit lite dålig på att lägga upp bilderna därifrån. Det är inte utan att man längtar tillbaka…

Här kommer en sen uppdatering av veckan som gått. Det är en del att ta tag i inför jul så uppdateringarna haglar inte direkt. Förra tisdagen var vi i alla fall hos Gustur. En skön ridtur i snön förbyttes till kallt och halt för både tvåbent som fyrbenta. Jag tog det lugnt även om Gustur har broddar och vände efter kort stund. Tror sjutton att Gustur skulle bli rädd för något och dra järnet hem. Trodde han skulle falla i halkan, förmodligen med mig under men vi klarade oss. Jag ska passa Gustur i jul och nyår vilket ska bli kul eftersom vi kan ta långa ridturer i ljuset då. Däremot börjar våra vardagkvällar mest kännas som en börda för bägge parter.

På onsdagen inhandlade vi julgran. Den har stått på balkongen ett par dagar men är sedan igår intagen och pyntad. Varje gång man kommer in får man julkänsla av barrdoften. Det blev en liten kungsgran, lika hög som mig, med återbäring av pengarna efter jul på Bauhaus. Det är ganska kul att handla gran, många roliga diskussioner att lyssna på.

På torsdagen tänkte jag trotsa snön och springa med täckbyxor runt Löt men det gick inte att komma fram. Jag tog en promenad med båda tjejerna och sedan en egen sväng med Choice. Choice letade först intensivt efter Doc men jag lekte bättre. Skvätte snö, gömde mig och gjorde änglar = mycket uppskattat. Choice sprang lös full av energi och medan jag pratade med Marianne passade Choice på att jaga fåglar. Dessvärre ut på isen som förstås försvann under henne. Panik-jag ropade hysteriskt medan Choice kom simmande och försökte ta sig upp på is som ständigt sprack. Funderade på om jag skulle bli tvungen att hoppa i men då tog hon sig upp. På de få meterna kvar till bilen hann Choice bli till en isbit. Men väl på rehaben trodde jag att hon skulle behöva duscha varmt men då var hon torr. Chenin fick trampa vatten i 14,5 min fördelat på tre pass; 5 x 5 x 4,5 min. Choice tycker det är guld hos rehab/vet. Där finns det leksaker och godis, massa spännande saker, massagebord att åla sig på, vattentramp att gå in i och lukta i, etc.

På fredagen kom Jocke över på middag för att roa oss till På spåret. Medan jag kollade på ett program med speciell musik så började Choice yla högljutt. Läskigt, det gick som kalla kårar i mig och jag fattade inte att det var hon som lät i sömnen förrän jag väckt henne och frågat hur det var med henne. Hon såg mest sömndrucken ut. Det ska bli spännande att se om det händer igen.

På lördagen bar det av till skogen på klubben för lite korvspår till Chenin och uppletande och lydnadsträning för Choice. Jag försökte först ta en hysterisk promenad eftersom jag inte lärt mig att man gör det hemma innan. Eftersom hundarna inte får vara lösa och busar ihop var det bara att vända tillbaka till bilen och ta dem en och en. Chenins spår gick fint trots djup snö där jag trodde hon skulle rusa. Det blev inte så långt eftersom det var omöjligt att ta sig fram. Choice fick två skick i korridor som Jocke vallat och sedan ytterligare två skick. Därefter blev det budföring som strulade lite när hon skulle tillbaka till mig. Vi körde tre gånger för att jag ville lösa problemet men tredje gången var hon tvungen att kräkas framför mig. Då gav jag upp och så fick det bli lite fotgående och platsliggning istället. Efter hundträning åkte vi till Kista för att shoppa de sista julklapparna och sedan åkte jag till mamma för att baka lite.

Söndag blev en lugn dag med den största aktiviteten för Choice en promenad i djup snö runt sjöarna med Annica och Mido. Benen var alldeles tunga efteråt. Hebbe och jag hann även med ett besök hos frisören i Kista. På väg hem hämtade vi upp flyttlådor på Förvaltarvägen. Jag tyckte att 20 st borde räcka och att få in dem i bilen var ett stort projekt och hysteriskt kul. Jag skrattade så läppen sprack. Hundarna tar ju hela platsen bak så vi försökte få in dem i bilen och ungefär då inser man att bilen inte är så rymlig som man tror. Efter diverse ompackningar och mer skratt tog vi oss i vart fall hem.

Denna vecka är två dagars jobb innan en efterlängtad julledighet följer. Jag kommer dock jobba i mellandagarna eftersom jag kan passa på att ta med flickorna då och sedan ta ledigt senare när vi ska flytta. Igår tog jag svininfluensavaccination på jobbet. Vaknade några gånger i natt av att jag inte kunde ligga i min vanliga sovställning pga värkande men annars känns det ingenting. Det är t o m lite skönt att ha ont i armen, känns som att man har träningsvärk. Jag hade väl tur med andra ord.

Sedan i måndags har jag tänkt lägga in det förra inlägget men tiden har inte riktigt räckt till. Det har varit fullt upp på jobbet minst sagt. Jag ska inte trötta ut med jobbrelaterade ämnen men ibland blir man bara så frustrerad. Det är så mycket man skulle vilja skriva av sig men det går inte riktigt att göra det i bloggen. Enkelt uttryckt kan jag väl säga att vissa personer på högre nivåer (dock inte min chef kanske jag ska förtydliga) är duktiga på att göra saker mer röriga och leverera saker till kunder som de inte efterfrågat. I måndags kom jag i alla fall hem i rimlig tid för att spendera några timmar på klubben. En promenad med båda flickorna, därefter lite träning av Choice innan Chenin fick komma ut på plan och köra lite tricks. Några nya dök upp varav en ung tjej med jack russell hade svårt att förstå något jag sa om vägen dit, vilket föranledde 10 samtal varav ett med fadern som tyckte att jag borde bedriva någon taxiverksamhet där jag skulle plocka upp 10 personer på lämplig plats. Det tyckte inte jag. Inte heller tyckte jag att jag hade någon skyldighet att möta dem på vägen. Herregud, jag får inte betalt för att träna dem ens och öppna träningen är inte till för att jag ska eskortera folk utan för att jag ska kunna träna med min hund. Märkligt folk! Choice fick i alla fall träna lite av varje på den leriga planen. Vi körde en del apportering också vilket var kul.

Igår var jag tvungen att jobba över för att möta vissa deadlines. Hussen fick vara dagishämtare. Väl hemma tog vi en sväng till stallet, tjejerna och jag. När vi kom hem hände det som inte hänt på 6 månader. Chenin klippte till Choice i hallen för att min jacka med godis i hängde framme. Det verkar som att Chenin är i en känslig period precis innan löpen så man får väl vara extra mycket på sin vakt nu. Tråkigt i alla fall eftersom de verkligen varit bästisar så länge. Chenin är som ingenting efteråt men Choice är lite låg och smörig. Jag tog ut henne själv och då levde hon loppan.

Igår var vi i stallet på kvällen. Ingen ridning eftersom det är så mörkt och blött. Jocke kom dit och vi tog en kort promenad istället. Tydligen blev det för mycket av det goda för Chenin för jag inbillade mig att hon hoppade mer på tre ben i morse än vanligt. Usch det är verkligen helt hemskt det här med Chenin. Hon har nu gått knappt tre år utan att vara 100 %. Det känns hemskt. Hon är glad men hela tiden understimulerad. Jag är så ledsen för hennes skull att jag gråter och klappar på henne hela tiden. Samtidigt går hon mig på nerverna för jämnan med sina galenskaper. Vi har ett speciellt band hon och jag som fortfarande finns kvar även om vi tjafsar hela tiden om småsaker som vi inte borde bråka om, som att man inte får springa, hoppa, leka dragkamp och fara omkring. Hon är så busig och rörlig hela tiden att man knappt kan förstå att det är samma hund som sedan reser sig med smärtsam blick. Det är som ett mörker för mig, jag vaknar oroligt nästan varje natt. Jag saknar henne så mycket att det gör ont. Önskelistan är väldigt enkel, kan hon bara bli frisk!

Ikväll är det rehab igen. Alla veterinärer och personal på djursjukhusen är så positiva. Hon rör sig bra, allt ser fint ut och jag ska se att den här operationen gör underverk. Varför känner inte jag så? Är jag blind för det numera? Eller är jag realist? För att bara ha gått 6 veckor så vet jag att hon rör sig riktigt fint, men varför har hon så ont när hon reser sig? Och varför försvinner det aldrig? Och varför hade hon det långt innan sista operationen?

Jag är rädd för att göra för lite och jag är rädd för att göra för mycket…

I ett svep var veckan förbi och det blev helg igen. Lika bra det! Vi hade en väldigt typisk vecka utan några skandaler. I måndags var vi till klubben för första gången sedan operationen. Chenin var galen minst sagt. Till dagens stora ära hedrade, utöver de vanliga Anna, Malin och Sofie, även Lisa och Mikko med sin närvaro. Lisa hade med sig lilla sheltien Lakki som framstod som en katt bland de 7 hermelinaussiesarna (Dalton är ju alltid det). När vi fick så trevligt besök blev lydnadsträningen förstås lite lidande. En platsliggning styrde jag dock snabbt upp och den kunde vi varit utan. Choice sprang upp när Lisa lekte med Lakki på planen brevid och Chenin ställde sig upp innan jag sa nej. Tur att man står så nära dem fortfarande. Choice fick även lite annan träning med betoning på lite. Framförallt koncentrationsträning eftersom det är den som brister när det blir så mycket kul, men även fjärr, läggande, fotgående och apportering. Apporteringen har verkligen lossnat efter lite paus från den ett tag.

I tisdags var vi hos Gustur. Chenin vantrivs så oerhört i stallet eftersom hon får vara i omklädningsrummet med ett ben när jag rider ut och det gör henne väldigt stressad att vara ifrån mig, så hon är lite övertaggad fram till jag lämnar henne vilket är enormt frustrerande. Stackars min fialotta! Choice red med ut och mitt i allt mörka blöta väder var det ändå lite mysigt.

I onsdags var det rehabdag och Chenin fick gå lika länge i treadmillen som förra gången, dvs 9 min, med två pauser. Lite streching blev det också. Hussen är snäll som håller oss sällskap dit varje onsdag. Nästa onsdag blir dock sista gången på Södra djursjukhuset, efter det byter vi till Albano som är lite närmare innan vi slutligen kan börja simma i Arninge/Sundbyberg och Bro (där vi fått presentkort av Malin på totalt 6 gånger).

I torsdags stod det jogging på schemat. Chenin fick en promenad runt kortaste löt (tillsammans med Anna, Dalton, Doc, Jocke och Choice) och sedan var det jogging runt båda sjöarna som gällde.

I fredags var det Idolkväll, något jag verkligen sett fram emot efter Toves grymma uppträdande förra veckan med ”I wish I was a punkrocker”. Calle var helt underbar.

Återbesök hos Lennart i måndags gick bra. Det var långt att köra i en bil utan värme men Hussen höll oss sällskap. Läkningen hade gått bra och allt såg fint ut, hon rör sig bra och tydligen var det inte helt ovanligt att de har ont på morgonen som Chenin har. Däremot blev de förskräckta när de hörde att Chenin gått 18 min i treadmill utan paus. Jag fick snabbt betala för ett samtal med rehab-personal som meddelade att det var på tok för länge. Nästa gång, vilket är tredje gången ikväll, ska jag säga till att hon bara ska gå 3×3 min. Jag hade en dålig magkänsla om tiden men man litar ju på de som är experter, eller utger sig för att vara. Det var väldigt trevligt att vara där på kvällen. Det kändes mer personligt. Sköterskan frågade om jag ville ha kantareller och så fick jag flera kilo, en hel elgiganten-påse fylld. Så himla gulligt och jag sa att något måste man ju få för det tusenlappar jag betalade denna gången.

Så igårkväll åt jag kantareller tills jag mådde illa och ändå rörde jag bara en bråkdel av det som fanns i påsen. Jocke och mamma ska få ikväll och resten fryser jag in. Således stort rensningsprojekt ikväll. Igår kväll åkte hundarna och jag förbi Gustur, tog in, bostade av och gav mat. Det mörka kvällarna lockar ju inte direkt för aktiviteter såsom ridning och dessutom var Chenin riktigt dålig på morgonen så det kändes helt fel att rida. Dels var Chenin fortfarande groggy på morgonen, dels väldigt halt. Det kändes riktigt jobbigt men imorse såg det istället riktigt bra ut.

Givetvis var firandet av AIK en självklarhet i måndags. Jag har dessvärre inte jättemånga vänner som är lika mycket AIK-fans. Många småhejare, galet fanatiska storhejare, djurgårdare, göteborgare och annat löst folk. Gymnasie-Anna och jag gick i alla fall dit. Hon med sitt årskort lite mer intresserad av sporten och spelarna och jag lätt vill-stå-mitt-i-klacken-hysterisk. Vi stod på södra med barnfamiljerna under fyrverkerierna men sprang sedan på utsidan ikapp spelarna till norra, där det var mycket bättre drag, och hann precis till vågen. Det var ett härligt och personligt firande samtidigt som det var stort och pådraget. Alla glada och nu är det bara cupen kvar att vinna på lördag, även om det förstås spelar mindre roll just nu. Väl hemma hos föräldrarna undrade jag hur det gått med fyrverkerierna, eftersom jag så fort jag hörde dem bannade mig för att jag lämnat hundarna i Solna och inte med hussen. Det har varit oroligt sa mamma (chock 1): först ville Lazy inte in, sedan ut fast ändå inte… ”Ursäkta om intresset är svalt för hur en gammal extremt nervig och ibland alltid rädd björn reagerade på firandet” sa jag. Jaha, nej de andra verkade inte märka något. Skönt! Jag tog ut Choice på en egen tur med Anna och nej hon var alldeles för lycklig för att märka av de få fyrverkerierna.

På tisdagen var vi som vanligt med Gustur. Choice fick följa med på tur i mörkret. Jag höll Gustur hårt när vi vände hemåt för jag vill inte veta av något rusande. Han var irriterad men uppförde sig (chock 2).

I onsdags ringde jag dagis och frågade om allt gått bra med tjejerna idag. Nej det har det inte svarade ägaren (chock 3) men var tvungen att återkomma. Oj vad rädd jag blev. Det som hänt var att Chenin öppnat avspärrningen till Choice och gått in där. De sitter åtskilda med kompostgaller som jag satt fast. Förmodligen hade de varit ihop en halvtimme och mycket troligt haft lite brottning. Inte helt bra för ett brutet ben men ingen fara på taket, de har inte kunnat rusa runt ihop bara kelats vilket de gör varje morgon och kväll. På kvällen bar det av söder om stan till södra djurkliniken för tread mill. Denna gång gick Chenin 18 min utan paus. Det kändes mycket och hon var påtagligt trött efteråt. Allt såg bra ut och ingen hälta. Som vanligt går hon fint men avlastar när hon står och är stel när hon reser sig.

Chock 4 är att min närmsta kollega har fått gå. Även om man utåt sett är social så tar det himla hårt när man ”förlorar” någon man fäst sig vid, kommer bra överens med och lärt känna djupare. Jag klagade t o m för chefen när han var tvungen att byta skrivbordsplats så vi inte satt jämte. Jag har väl en släng av ADHD eftersom jag har så svårt för förändringar.

Det var min vecka det. Ikväll ska det bli lydnadsträning i snöblandat slask med en förmodligen slutförd Choice. Eftersom flickorna inte ska sitta ihop nu på dagiset pga det som hänt så leker Choice med gråhunds-Hulken hela dagarna.

Jag avskyr att vara sjuk men jag kanske till viss del förtjänar det. Det är många förkylda på jobbet så det räcker med något nedsatt immunförsvar så är man där. Det var nog inte så bra att stå ute i kylan efter mötet i lördags eller att hoppa in i en bil utan värme eller att springa på söndagmorgonen eller att stå ute i kylan i 2 timmar och se Bajen krossas. Men ni kan vara lugna, det är bara förkylning, ingen influensa. Jag har halsont och huvudvärk, men känner mig inte längre febrig.

Stackars hundar var uttråkade igår så vi bestämde träff med Anna och grabbarna i stallet. Choice och Doc fick chans att rusa runt som odågor över ängarna medan vi tog in en saknad och efterlängtad Gustur som jag inte sett på två veckor. Borstning, utfordring och städning innan vi åkte hemåt igen. Huvudvärken nådde extas när Choice påtagligt uppvisade duschbehov. Choice såg ut som en slagen hjälte i badkaret, särskilt när hon ramlade omkull i badkaret och blev liggande ledsen. Desto gladare var hon efteråt. Efter bad låg jag deckad i soffan resten av kvällen med hundarna, något mer till freds, liggandes tätt tätt intill.

Idag bjuder jag på lite bilder från senaste vallningstillfället. Om någon trodde Choice var snäll så är det ett missförstånd, se blåtira. Choice längtar galet mycket efter vallning vilket ter sig genom att dumstirra efter fåglar, får och mina fötter. Vi hade tänkt valla i söndags men eftersom Chenin oväntat fick komma hem redan i lördags blev det inget av den saken.

Morfinplåstrets verkan tycks ha gått ur. Chenin har väldigt ont. Jag är hemma idag från jobbet för hennes skull. Choice och jag åkte en sväng till stallet och tog en lång härlig ridtur. Choice är grymt duktig på att vara följeslagare. Lyhörd och lydig när vi möter folk och hundar och anpassar sig bra till olika hastigheter. Oftast är det hon som drar på framåt och Gustur och jag som springer efter.

Jag har tänkt blogga hela veckan som gått men alltid har det dykt upp något som hindrat mig. Chenin mår skit emellanåt så jag har nedräkning inför operationen. Hon har ont när hon reser sig och är märkbart halt. Samtidigt mår hon jäkligt mycket bättre efter att den kraschade tanden plockats bort. Det innebär att hon ständigt ska leka, hämtar saker och plockar pinnar i ett. Min älskade älskade, mitt allt!

På mornarna hittar hon på alla möjliga saker. En morgon tog Choice en pinne, vilket händer flera gånger varje promenad varpå Chenin blir fullkomligt tokig. Denna gång tittade Chenin bara och fortsatte framåt med hukad under-luggen-blick. Jag undrade vad som var fel och hoppades naivt att hon kanske äntligen lärt sig att man inte får flyga efter Choice i kopplet. Efter en bit förstod jag att hon hade något. Vid kommando loss kom en morot ut. Sötaste fialottan. Jag tog en liten bit till Choice också medan Chenin åt upp resten.

I måndags blev det för övrigt en sväng till klubben. Chenin fick ett korvspår och Choice fick lydnadsträning. Inga andra aussiefolk var där än en ny aussieägare (med Puck från Western ranch) så träningen blev rätt effektiv. Choice fick också en bra platsliggning med helt främmande hundar.

På tisdagkvällen blev det stallet och Gustur. Jag lurade mig själv att det skulle gå bra att gå med hundar och häst på en kort rastning, men Chenin är verkligen i sitt esse och betedde sig fullständigt exalterat. På ridturen stack Gustur med mig ordentligt också så jag blev riktigt irriterad och lite skraj för första gången. Stallägarens setter gjorde sedan totalt vansinniga utfall på tjejerna genom staketet och sprang sedan runt. Jag skrek åt henne att gå iväg och hon vågade inte fram. Hela min kropp ville sparka hunden men Chenin ville det lika mycket som jag så ingen av oss fick gå närmare. En riktig skitkväll som avslutades med tappade ägg hemma… Jag kokade av ilska men Choice kände det direkt och kom oroligt upp i mitt ansikte för att gosa. Jag fick bortse från min dåliga dag och sa att jag inte var sur på tjejerna och då gick Choices svans igen. Jag har verkligen fått en hund som är extremt känslig för mina signaler. Chenin är också känslig men blir mer knäpp och galen medan Choice blir låg.

Onsdag blev istället en bättre kväll som inleddes med skott-träning där Choice och Doc for runt som tokar i skogen. Choice sätter reglerna och en del av dem innebär att Doc ska bitas hårt, varpå Doc piper som en kärring. Efteråt blev det lydnadsträning för båda tjejerna på olika sätt. Chenin var taggad till tusen och jag fick fullt upp att hantera henne ö h t. Platsliggning gick dock mycket bra.

På torsdagen blev det springning med Anna och Doc igen. Efteråt besök hos mamma och Lazy. Pappa lyckades också komma hem från Afghanistan på natten. Hel också…

Efter jobbet på fredagen möttes jag hemma av fullt hus. Hebbe och hans vänner hade TV-spelsturnering. Jag sa att det var lugnt bara jag fick mobba dem hela kvällen. Apporteringsträning i köket med hundarna, i konkurransform, som gick ut på att man skulle plocka upp konstiga föremål, en i taget i utbyte mot frolic. Det gick skitbra och sedan kom Frida för att plocka upp oss. Plötsligt var hundarna i en stor lägenhet på söder där vi skulle äta och se på Idol. Vad coola de kan vara. Först ett varv runt och spana nyfiket och sedan utslagna framför TV:n. Mer fart var det på dem när vi kom tillbaka hem till grabbarna. Chenin tror nämligen att alla är där för hennes skull och går därför runt från den ena till den andra. Varje steg den hunden tar bevakas dock av mig så det blev sängen rätt snabbt för att få lugn.

På lördagen åkte vi till klubben för att vara åskådare på träningstävlingen, som Malin och Moa vann. Därefter tvingade vi Anna att följa med och spåra. Chenin fick ett korvspår som hon gick klockrent i. Tog vinklar fint och gick mycket i kärnan. Bakspår sedan på väg tillbaka som gick lagom lugnt. Choice hade lite svårt i sitt spår, hade en del tapp, men kämpade verkligen på hela tiden och plockade sina föremål (pinne och slut). Efter spårning mötte Jocke upp för springning runt Löt. Choice är fullkomligt galen i fåglarna men sköter sig annars bra. Efter några timmars slappande i soffan kom Anna över på kvällen. Lite vin och sällskapsprat blev en bra avslutning på lördagskvällen.

Idag blev en lugn dag. Inga direkta hundaktiviteter och det var så skönt. Istället blev det en långsväng med Jocke och Choice. Vi påbörjade då momentet ”skall” med den lilla snärtan. Visste inte riktigt hur jag skulle få till det. Hon är ju rätt tyst av sig och inbjudan till kamplek föranleder sällan skall utan mer bett och hopp på mig. Kom sedan på att Jocke skulle hålla henne i kopplet och jag skulle hetsa precis utom räckhåll för Choice. Hon fattade direkt så jag la på kommandot och till slut räckte det med kommando för att skälla. Det blir dock till att pröva igen. Vi körde även lite budföring men det gick sådär. Choice var mer intresserad av att springa efter golden som jagade sparkad boll. Tur att hon åtminstone är lydig och vänder. I övrigt är hon stor-knockaren. Hon brakade in i Annas näsa igår och i min näsa idag. Hon försöker i princip knocka de flesta. Dessutom högg hon mig i fingret i onsdags så blodet stod härligt till. Inte ens Chenin, som är min bulldoozer, behandlar sin matte så vårdslöst. På kvällen kom föräldrarna och brorsan över. Vi lagade mat och såg på Män som hatar kvinnor. Uscha vad hemsk den var. Hoppades på sällskap på kvällsrundan efteråt men tji fick jag…

Choice premiärspringning i torsdags gick väldigt bra. Inte över förväntan eftersom förväntan var hög. Choice är ju lillgammal så nog skulle hon fixa det där bra. Glömde helt att hon gillar att hänga i byxbenen emellanåt, så lite hål i joggingbyxorna blev resultatet. Men det bjuder jag på, hon är fortfarande otroligt enkel som hund. Mesta ljudet hon gör ifrån sig är när hon på kvällarna rullar ryggen mot golvet och morrar i flera minuter. Lycklig liten dumbo och vi tycker om hennes egenheter. Så lik men ändå så olik Chenin. Konstigt det där!

Riktigt lika bra gick inte hämtningen på dagis i går. Jag får samma panikkänsla inför hämtningarna som när Chenin ska släppas på spåret. ”Oh boy here we go” liksom. Oftast ber jag att få följa med in och hämta dem. Det hjälper mot koppelrusningarna i korridoren men hälsningsceremonin är lika illa. Jag lägger mycket fokus på att hålla ner Chenin, samtidigt som Choice hoppar hysteriskt, vilket drar igång Chenins skällande något hysteriskt. Svårt att beskriva scenariot rättvist. Igår lyckades Choice få in en fullträff medan jag försökte hålla dem lugna. Hon knockade mig i ögonbrynet som dock inte sprack utan istället blodfylldes. Tinningvärk hela vägen hem och blå svullnad över ögat. Vaknade imorse av att blodet runnit ner. Ögonlocket ser sminkat ut, med illröd färg. Jag har fått världens blåtira. Skrattandes på väg hem från dagiset skulle jag messa Marianne att jag vill sälja tillbaka svart-vit 9 mån tik billigt, men det gjorde för ont för att det skulle vara roligt. Huvudvärken bidrog till att jag väl hemma kände mig helt miserabel. Vila en stund för att orka köra lydnad med vardera hund på gården i skymningen. Ensamträningen emmavid är verkligen kul och Choice börjar mer och mer inta fotposition självmant. Dessutom kan hon apportera nu – det är stort för mig.

Idag var en dag fylld med aktiviteter. Styrelsemöte i Eskilstuna utbyttes till telefonmöte på söndagkväll vilket gjorde lördagen fri. Genast fyllde vi upp den med diverse. Jag hade hoppats att spårträningen i Kista skulle få fler deltagare men av diverse (ekonomiska) skäl for en del av gänget till klubben istället. Med Chenin passar det dåligt att spåra på klubben eftersom jag vid en snabb beräkning kom fram till att 12 spårhundar skulle kräva en promenad till grillplatsen för att få mark. Har man en halt hund som ska hjärnaktiveras passar det bättre om man kan ta bilen till platsen man ska vara. Jag bestämde därför med Jocke i Kista innan Annica beslöt sig för att följa med bara för att till slut hamna ensam med alltid trogna Anna. Så kan det gå!

Chenin fick sitt godisspår och det gick alldeles för fort. Jag la korv i varje fotsteg men hon plöjde på. Dalton fick sedan gå samma och inte heller han tog särskilt många godisar. Terrängen måste varit extra knepig för att hitta korv i uppenbarligen. Chenin fick erfara att sniglar smakar illa. Det fastnade en igel under magen som verkade irritera Chenin. När hon skulle plocka fort den fnös hon och skakade äcklad huvudet. Anna såg ungefär likadan ut så jag tog den. Hur mycket jag än avskyr insekter har jag ingenting emot sniglar, grodor och ormar. Choice gick sedan sitt spår som började på äng med högt gräs och fortsatte in i skog. Choice rusade iväg i full fart. Hon spårade fint men missade allt. Snopet! Först förbi snusdosa, sedan förbi pinne. Då ropade jag tillbaka henne och släppte på igen, då hittade hon den. Sedan gick hon över slutet, godisbruk. Jag tog tillbaka henne men hon passerade igen, verkade ligga i vindfålla bakom träd så hon fick fortsätta en bra bit till innan jag ropade att hon var duktig, matade i med godis och selade av. Doc fick träna spårstarter på äng. Han strulade lite i början men vid tredje spårstarten hade han fattat poängen och gick fint ut 15 meter efter sin godisask.

Efter spårning åkte tjejerna och jag vidare till Gustur. I härligt sommarväder red jag stora ridvägen, galopperade över långa grusvägar och bara stennjöt – med min blåtira… Efter stallet var det snabbt hem för dusch, skippade både springning och shopping i Kista som tänkt eftersom tiden skenat. Sedan åkte Hebbe, mormor och jag med hundar (och blåtira) till kusinfamiljen i Henriksdal där det var stort kalas. Kul! Jag tyckte hundarna uppförde sig fint, inga matplundringar, inga barn uppätna (även om Choice såg lite beklämd ut när barnen var lite burdusa, hon tyckte det var bättre när de bjöd på popcorn i mängder. Jag skällde på kusinen för att hon inte hade ordning på barnen som såklart tog det på rätt sätt och garvade) och inga kusinhundar uppätna (ena kusinens språksäkra dansk-svenska gårdshunden Milton läste av Chenin lika bra som tidigare och satsade på att länsa köksbordet i varje obevakat ögonblick istället). Dessutom var tjejerna riktigt trötta efter en lång dag och låg emellanåt utslagna och samlade bonuspoäng. Otroligt skönt med hundar som har fötterna på jorden.

Väl hemma fick vi lite gäster, killkompisar som Hebbe spelade tv-spel med medan jag somnade på soffan.

Tisdagar är alltid hältan värst. Vet inte vad det beror på. Kan vara att det är första morgonen efter dagis och vi går väl lite olika. Onsdag morse verkade Chenin lite bättre i alla fall. Trots hälta och smärta emellanåt på mornarna så ska Chenin ändå fara runt med leksak i munnen, hitta pinnar i kopplet, rida på Choice, dra i kopplet allt vad hon har, hoppa rakt upp i luften om man inte passar henne osv. Chenin är en knäppis! I tisdags blev det en lugn kväll för tjejerna i stallet. Jag red Gustur precis innan mörkret. Jag försöker rida lite utan stigbyglar också. Det gick bättre denna gång än förra, kändes mjukt och fint. Igår stressade jag för att hinna med Choice till skott-träningen. Vi hann och fick heller inga reaktioner på skotten. Lite lydnadsträning blev det i form av fotgående, platsliggning, apportering, läggande, inkallning m m och lite bus med Doc. Sedan la Anna och jag tillsammans med slynglarna spår till Chenin och Dalton. Det var lite svårt att hålla bort dem från korvbitarna men till slut fick vi till ett fyndigt spår. Chenin gick lite snabbt i mittendelen men annars i makligt tempo. Tänk att jag fått ner denna överljudshund till detta lugn med hjälp av flera års godisspår. Väl hemma dök Patrick och Zorro upp inom kort. Chenin tycker det är helt ok att Zorro kommer, ibland är hon till och med lite glad. Ute tillsammans går det också bra. Men när hon väl lagt sig i vardagsrummet då är det slut på det roliga. Varje gång Zorro går runt så följer hon honom med blicken och morrar.

Idag ska Choice premiärspringa med Anna och mig runt löt. Det blir en kort sträcka, skönt att skylla det på hunden. Sedan blir det besök av Frida för att tillsammans avnjuta ännu ett avsnitt av Idol. Hebbe är på kick-off med jobbet.

Vi bytte mobiler på jobbet i veckan. Dessutom är datorn uppdaterad med nya officepaketet. Ibland är jag bara så totalt oteknisk och förvirrad. I sådana här situationer märks det extra mycket men jag bjuder på skratten. I alla fall så lyckades jag komma ihåg en sak och det var att ladda ner alla bilder och filmer från jobbmobilen till datorn.

Svårt att skriva efter det inlägget. Dystert på hundfronten. Chenin är dålig emellanåt. Jobbigt för henne, för mig och för Choice. Strömsholm-besök stundar dock. Vissa dagar är man bara så ledsen, Hebbe kommenterar ”jasså, det är en sådan dag”. Ibland vaknar man efter att ha sovit oroligt och drömt jobbigt med gråten i halsen och rädslan för att se henne hoppa på tre ben. Att ha en sjuk hund kan verkligen göra en riktigt deprimerad. Choice är en räddande ängel och även Chenins alltid viftande svans. Det är morgonarna som är värst. När svansen hänger mellan benen så känns humöret inte riktigt på topp, milt uttryckt. Men rida på Choice kan Chenin tydligen alltid, om hon får. Hundilskan tycks ha eskalerat också, förstås. Ingen fara på taket dock, annat än att Doc fick sig en åthutning. Shih-tzun som bor på gården är fortfarande en stor favorit. Chenin skriker när hon ser honom. Han är en liten, lugn, glad och stillsam gentleman – precis i Chenins smak. Och Choice gillar ju alla hundar än så länge.

Veckan som gått har i vanlig ordning bjudit på en del aktiviteter. Två lydnadspass (ett på klubben och ett på gården), två joggingpass, en ridtur, simning i Ålsten och besök av olika slag på hemmafronten, bland annat av bc-Zorro till Chenins förtret. Fast på promenad ute går de så fint alla tre med mig. Med fint menas inte bråk alltså, inte fint i kopplet. Till och med snälla gulliga Choice ligger på i kopplet. Tung är hon nu, men hon drar konstant med tyngden och gör inga tvära kast så man flyger efter som någon annan svartvit flicka.

Ålsten var en mindre angenäm upplevelse. Anna och grabbarna var med och det var första och sista gången. Vårt härliga badställe har förvandlats till en plats för lösa mindre lydiga hundar. Det fick vi erfara i skarpt läge, ett antal gånger. Chenin simmade och det gjorde hältan värre.

Idag har vi varit på Värmdö och försökt underhålla en ledsen, men ändå vid gott mod, Lisa. Vi åkte till en plats med fina spårmarker för spår, lydnad, uppletande, budföring, platsliggning, pälsvård och lång fika. Chenin fick ett klurigt godisspår som korsade en del motionsspår och lydnadsplan. Hon spårade noggrant och säkert och apporterade spårpinnen lika fint som alltid. Sötaste pinglan! Choice spårade något tveksamt till en början där Lisa gått slingrigt i trollskog. Hon såg ut att emellanåt hamna lite brett i spåret men jobbade på hela tiden. När spåret övergick i lättare rakor, men svårare (och mer typisk oss) terräng så drog hon iväg ordentligt i fart igen. Hamnade till höger om en vinkel men jag gled med och hon jobbade sig rätt och tog pinnen till min glädje. Vid ett ställe där Lisa korsat en grusstig luktade Choice noggrannt på gruset innan spåret gick in i terräng igen. Det visade sig att Lisa skrapat med fötterna precis där för att få extra lukt. Snacka om att Choice har en otroligt känslig näsa. På uppletandet fick hon gå först i korridoren utan synretning och det gick mycket bra. Svårare var det gång två när hon fick synretning eftersom hon verkade tveksam till om plastbiten verkligen var vår och om den verkligen skulle plockas in hela vägen eller kanske kunde släppas halvvägs…

Imorse var Chenin väldigt halt igen. Det kan verkligen förstöra en hel dag. Jag vet inte vad det beror på. Igår gjorde vi verkligen ingenting annorlunda. Det kan bero på att hon inte längre är skendräktig och därmed måste uppföra sig som en valp igen, fara runt och hoppa. Vi har en tid bokat på Strömsholm som jag hade hoppats på att slippa använda. Jag vill bara inte vara med om en operation till. Det finns varken pengar, tid eller energi till det.

Igår var vi med Lazy till veterinären får kontroll av tassen som fastnat i ytterdörren för två veckor sedan när dörren blåste igen. Trampdynan som de sytt fast har ramlat av så hela operationen var väl i stort sett totalt onödig och 8 500 kr onödigare. Lazy har ett öppet sår istället för en trampdyna och mamma lägger om det varje dag, ända sedan operationen. Efter veterinärbesök åkte vi till Gustur. Det var för kallt, blött och mörkt för att rida så vi tog en promenad med hundarna och Gustur. Gustur var tydligen lite stel i måndags men mådde i alla fall ypperligt igår. Mamma hade med sig massa äpplen och Aragon, Gusturs boxkompis, fick några extra eftersom han ska slaktas inom kort.

Som när man ska hämta någon på Arlanda och allt bara blir fel; flyg försenat, ingen framkomlighet till terminalen, dyr parkering, galet griniga p-vakter och enkelriktat överallt. 7 varv runt Arlanda och några timmar senare har man lyckats med sin uppgift.

Eller som när man ska storhandla och först när varorna matas in upptäcker att plånboken ligger kvar hemma på vardagsrumsbordet. Givetvis är hundarna ens enda sällskap och inte mycket till hjälp i den situationen.

Men det kunde varit värre. Anna och jag var med hundarna till Kista – Killingsgård (heter det Anna, inte ”nya stället”!). Choice, Chenin, Doc och Dalton spårade alla fint, i den ordningen. Lazy var sällskapsdam. Vi tog sedan en sväng till Sthlmsavdelningen för lite lydnadsträning. Choice fick träning i kontakt, följsamhet, sitt kvar, fotposition och apportering. Tusan också om jag inte ska lyckas få henne att leverera till mig. Chenin fick träna platsliggning, skäms, huvudet i backen, kontakt, apportering (hålla fast och lämna i handen som vanligt) och kort fotgående rakt fram utan halter (som såklart förevigades på foto). Chenin fick dessutom en välbehövlig borstning efter påpekande från Anna.

På kvällen fick vi besök av föräldrar, bror och respektive samt Hebbes mamma och syster. Vi åt tacos och äppelkaka. Gott och trevligt!

Imorgon väntas stallet, någon form av motion kombinerat med sol och spa på kvällen. På onsdag är det konferens med jobbet med övernattning. Och på torsdag bär det av till aussielägret. Sen är det vardag och jobb igen.

Tidigare ej inlagt inlägg. Igår, tisdag, blev det en längre och fartigare tur med Gustur i perfekt mulet väder. Hundarna fick nöja sig med en promenad med Gustur och lite lösdriv i stallet. Fast de är oftast uppbundna i stallet vid sidan av hästarna. Ägaren är ändå irriterad (vilket mest verkar bero på att alla tycker hundarna är så otroligt söta och måsteberätta det hela tiden) så nu vill hon att hundarna ska sitta utanför. Lite jobbigt eftersom det går många barn och hundar (stallägarens settertik bland annat som skäller på mina hundar) runt överallt och man vill ju gärna ha koll på sina hundar. Gustur får dessutom panik på stallplanen så han kan inte stå uppbunden där utan måste vara inne. Dessutom är jag i princip alltid själv i stallet så man kan ju undra vad det gör för skillnad. De få gånger det är någon annan från stallet där får man väl ta ut dem. Jag får fundera på om jag ska skriva något mail eller bara ignorera.

Efter stallet tog vi en sen lunch med Nattis med mycket prat. På kvällen åkte vi upp till klubben och tränade lydnad och spår med båda hundarna. Choice har svårt att förstå när jag höjer kraven för belöningen och lägger inte manken till. Det störde mig lite. Spåren gick inte så bra, inte så dåligt heller men hundarna var trötta och likaså jag. En dålig kombination helt enkelt. Choice spår hade legat drygt två timmar så det var egentligen rätt svårt. Hon spårade i stort sett bra, noggrant och tog allt men jag saknade lite jävlar anamma. Chenin spårade istället alldeles för fort och hade svårt på en del ställen. Spåret hade dessutom legat riktigt länge och var rätt klurigt så egentligen jobbade hon rätt bra. Plötsligt stod det en hjort (eller stort ljust rådjur med horn) 10 meter framför. Riktigt magnifik och alldeles stilla. Nästan lite overkligt. I nästa stund var den borta. Chenin märkte inget (synligt) men fick förstås problem där det fanns färska viltspår.

I måndags for vi med Lisa och Loi till Linda i Enköping. Där mötte vi även upp Florence och Milton, ett kärt återseende. Linda var snäll som lät oss valla på hennes fina baggar. Choice och Milton fick prova att vara lösa och det var riktigt kul att se dem. Nu är man taggad på mer vallning. På kvällen bjöd mamma på middag och det var ungefär vad man orkade.

Tanken var spårträning både fredag och lördag men Jocke och jag gav vika för det sista fina sommarvädret och spenderade dagarna med hundarna i Ålsten. Massa simning för hundarna och kortspelning för oss.

På fredagkväll åt Hebbe och jag middag med Patrick och Veronica på Sangria och såg därefter skräckfilm på bio i Kungens kurva – My Valentine. Uscha, tror jag blundade halva filmen. På lördagkväll hade Söderin fest. Några kompisar kom förbi och vi satt hemma hos oss och pratade innan vi åkte vidare till Söderins 30 års firande. Väldigt kul och väldigt galet, mycket sång och stök. En jobbarkompis som är vår inneboende sedan en vecka tillbaka följde med och lite fick man skämmas. Vi for sedan vidare till Edelweiss och därefter försökte vi komma in på. Min tyska jobarkompis hade dock inget leg så vi blev nekade. Det rörde oss inte nämnvärt, vi var alla riktigt trötta.

I söndags var det spårdags. Patricks bc Zorro skulle få följa med oss tjejer till skogen. Annica och Kim mötte även upp. Alla hundarna spårade fint, även om Choice och Mido fick kämpa lite i spåren med alla svampplockare och joggare.

Coolaste mormorn

Ett glatt inlägg var utlovat och så ska ske. Vi har egentligen haft det rätt bra. I fredags åt vi middag med Frida och Jocke på golfängarna. Solnedgång, god sallad, trevigt sällskap och mysiga hundar. Helgen skulle väl ha bestått av spår men med tanke på alla insekter som är vakna i strålande solsken blev det istället bad med Jocke och hundarna i Ålsten. Och mest av allt blev det sola, läsa hundsport, äta frukt och spela kort. I dagarna två för att vara på säkra sidan. Vid sidan av blev det också tvättning i mängder, något som inte gjorts sedan juni. Vi köper nya kläder istället för att tvätta tydligen. Men nu var det

Alva hjälper Micke och Sanna

ändring på det. Vi fick också en ny inneboende. Vår lägenhet har praktiskt nog en uthyrningsdel som fungerar som en etta. Min tyska kollega från jobbet flyttade in för en period av 7 veckor. På lördag kväll åkte vi dessutom till min bror och hans flickvän som fyllde år. Där bjöds vi, eller jag snarare för hundarna fick inte mycket och Hebbe var hemma sjuk, på god mat och gott dricka. Föräldrarna, Sannas mamma, äldsta brodern med barn, mormor och Mickes gudfar var där. Trevligt! Det blev en lång kväll per automatik. Choice hade svårt att låta bli barnen när de lekte med uppblåsta bollar, Chenin spelade klok och lät bli.

På söndag hann vi även gå på en lägenhetsvisning. Fin och trevlig lägenhet med rätt område, rätt balkong, rätt parkering, rätt storlek och rätt av det mesta, utom vardagsrum. Hebbe såg inga möjligheter för sin tv, soffa, högtalare, ljudanläggning och övriga tekniska prylar… No comments… Bortslösad tid med andra ord. På kvällen kom Hebbes mamma och syster. Systern har varit i Marocco i två månader – galet brun med andra ord!

I måndags  blev det en tur till klubben. Först en promenad och sedan träning med en hund i taget. Båda hundarna hade åsikter i den frågan. Den som fick träning var dock mycket nöjd. Jag hade struktur och plan för hela träningen men nu kan jag inte ens minnas allt. Stort fokus på platsliggning var det i alla fall och med strålande resultat. Chenin fick köra target, fjärr, ställande under gång med extern belöning, shejping av apportgripandet och apporthållandet. Choices träning var fokus på lek, av olika slag – något som vi gör alldeles för lite eftersom jag har en galet lekfull Chenin med en hel del. Choice leker annorlunda, tar saken och springer i cirklar men har nu lärt sig jaga ikapp mig och buffa på mig med saken. Hon har mycket jaktlust och kamplust (dragkamp) och ett stort gripande med hela munnen. Dock är hon inte lika galen i saker som Chenin är (med sitt omättliga föremålsvansinne), så om jag lägger undan den så är det ok för Choice, då kan hon hoppa och hugga mig i armen istället. Choice fick träna kontakt, följsamhet, ingångar och gripande av metallen.

Tisdag är stallet i vanlig ordning. Jag unnade mig en egen tur med Gustur. Först promenad med hundarna och Gustur och sedan fartig tur med Gustur. En av hästarna i stallet hade fastnat med underkäkens tänder i bokdörrsöppnaren och i panik slitet sig ur själv varpå tänder inklusive rötter lossnat. Hela incidenten var vidrig, veterinär tillkallades och hästen åkte in på röntgen och undersökning.

Upplevelsen med oladdat elcykel har jag fått erfara igår. I vanliga fall tar det max 25 min hem från jobbet. Med en tung elcykel att släpa uppför backarna tar det närmare 60 min och mycket svett. Dagens motion är avklarad. Annars har det inte blivit mycket av den varan. Jag sprang med Jocke i söndags men innan dess var det längesedan sist. Tjejmilenloppet har dessutom sålts till kollega till förmån för aussieläger. Jag vill gå många spår för att väga upp det.

Simning blev det också i samband med ett rehab-besök hos sjukgymnasten Anna Holmgren. Chenin fick simma 3 gånger 3 min. Choice vågade inte riktigt ta steget ut, så jag tvingade henne och sedan simmade hon galet lycklig runt i bassängen. Jagade leksaker, skällde och fångade plask. Choice fick ett eget back-on-track-täcke. Allt för att dopa hundarna! Saken med doping är att hunden inte heller får tränas om de använder preparat. Så om Choice nu provat täcket lär hon inte träna närmsta månaden. Mycket troligt!

Invägning skedde också, Chenin väger 19,9 kg och Choice 19,4 kg. Choice är dessutom högre än Chenin nu.

Choice fick följa med ut och rida. Vi fick även annat ridsällskap. Jag hade fullt sjå att säga till Choice att man inte vallar hästar varje gång den andra hästen töltade. Gustur drog med mig på hemvägen. Men det gick bra. Han är så liten så man blir ju inte direkt så orolig!

Igår kväll mötte vi upp familjen på Patricia. Min bror och hans flickvän har fyllt år så vi åt middag.

Sötaste smulorna är inne på sin andra arbetsvecka. Inga fler äventyr från Choice sida. Jag är ju van vid Chenin som är så tillgiven och ser upp till mig så mycket att hon inte avviker från min närvaro i första taget. Hundarna är lugna som filbunkar på jobbet. ”Det är inga hundar som springer i onödan!” utbrister kollegorna. Eller idag ”She is not an alpha right?” om Chenin. Den var bra. Jag frågade varför han trodde det och han menade att eftersom hon lägger sig på rygg när folk kommer fram. Hehe, som om Chenin skulle visa aktiv underkastelse. Hon försöker bara lura folk att klia henne på magen. En aussie vet hur man får sina fördelar.

Det märks att det är löp och efterlöp annars. Hundarna är något lugnare och drar något mindre i kopplet på promenaderna.

Det värsta med att ha med båda på jobbet är rulltrapporna. Jag klarar bara att lyfta båda samtidigt i några sekunder och det är ingen hit. Fyra trappor på vägen har ingen hiss. Att bära Chenin uppför är tungt. Jag har därför lärt Choice springa lös uppför trapporna medan Chenin och jag tar rulltrappan. Duktig liten flicka – höll åtminstone ett tag. Nu vänder hon efter halva som om det vore en kurragömmalek och springer efter oss i rulltrappan. Hon är dock smidig som en tiger och hoppar i slutet så inga klor har skadats. Får fundera ut en ny lösning. Det hade inte varit ett problem om inte SL stängt av vår linje så vi måste byta vid Fridhemsplan. Imorgon ska Choice få vara med mamma och Lazy istället. Choice har hört att mamma behöver hjälp med planteringen i trädgården så hon ska assistera så bra hon kan.

Igår klickertränade vi. Vände pedagogiskt ryggen till den ena när det var den andres tur. Såg att Chenin låg med hakan i backen några gånger men annars verkade de båda fatta vinken. Dessutom blir det många vilopauser vilket är bra för shejpingen. Chenin fick göra skäms, haka i backen och metallen, gripande och fasthållning, och Choice fick göra metallapporteringen, bara gripanden.

Nu ska vi till Gustur och stallet. Mysigt!

Plötsligt har jag två hundar som går fint i kopplena. Man kan ju luras av att det är jag som uppfostrat dem… I övrigt så har det varit som att ha en höglöpande tik och en hane här i två veckor. Jag får passa på tjejerna hela tiden…

I söndagskväll efter hundklubben åkte vi till stallet. Jag red stora ridvägen, utan hundsällskap, och då gick det undan. Gustur fick jobba lite. Han blev svettig och jag fick ridvärk. I tisdagskväll for vi också till stallet. Jag red i sällskap av en annan tjej med Choice och hennes bc Heidi. Choice taggade lite på att det var två hästar med (började cirkulera oss som om vi vore får) men lugnade snabbt ner sig. Jag blir lika förvånad varje gång vi är i stallet och Chenin fungerar så bra ihop med stallhundarna. Chenin satt uppbunden när Heidi kom, men så fort jag fick syn på henne släppte jag Chenin. Hon är visserligen förbannad och morrar fult men mer blir det inte. Heide var lite nyfiken på Choice men Chenin gick emellan och gav fula blickar. Det är faktiskt hennes bebis och ingen annans. Jag trodde det skulle bli bråk men eftersom Heidi är så cool så händer ingenting. På kvällen hade vi besök av Issen och Mattias. Vi kollade på någon dålig komedi som jag inte minns vad den heter, och som jag somnade till rätt snabbt.

Chenin har varit väldigt halt nu i flera dagar, står i princip på tre ben emellanåt. Jag har försökt få tid hos sjukgymnasten och fått tid först om två veckor. Jag avbokade simmet i poolen igår eftersom jag inte vill överanstränga Chenin. Istället åkte vi till Huvudsta och simmade i mälaren. Lazy var med eftersom föräldrarna åkte till Möja på morgonen. Samma frågor som vanligt, alltid när Lazy är med. Är det dina alla tre? Är chow chowen en valp? osv. Choice vågade inte riktigt gå i när det var så brant och stod därför vid kanten, slog med tassen i vattnet och skällde på plasket. Jag knuffade i henne och sedan var simmandet ett faktum. Ibland behöver man bara en liten pusch för att komma igång. Chenin simmade efter petflaskor och rundade bryggan några varv. Inte lika bekväm i vattnet som Choice men alltid först i vattnet. Vi stövlade sedan in med tre blöta hundar hos Hebbes snälla mamma som lagat god mat. Efter final av stora byggslaget och sent prat kom vi hem till föräldrarna, där vi skulle sova, vid midnatt. 

Kom på en sak som hände häromveckan. Choice försökte sno Lazys mat på ett mindre fint sätt. Hon stirrade på Lazy och gav sig sedan på henne, eller försökte, för jag fångade henne i luften, bar ut henne ur köket och bråkade på henne. Hoppsan, var inte det ok? Under tiden såg Chenin ut som ett frågetecken. Lite förvånande att hon blev handlingsförlamad när hennes kära slogs. Fast slagsmål var det inte riktigt, snarare Choice som försökte lura bort Lazy från skålen.

I söndags tränade vi förresten med Annica och Mido på klubben. Vi la spår till djuren och tränade lydnad. Det blev mest klickerträning av apportering, tasstarget, nosdutt osv. Mido fick prova ett spontanspår för första gången. Poletten föll nog inte riktigt ner ännu eftersom det var så mycket annat spännande att titta på, men så småningom tog vi oss till slutet bland alla myror i alla fall. Choice pinna på med rumpan vickandes i ett alldeles lagom tempo. Tog inte första pinnen. Minns inte om hon stannade upp och sedan fortsatte. Vi lekte hursomhelst massa med pinnen. Stigövergång gick bra och även sväng. Chenin fick ett godisspår och gick sjukt långsamt och bra. Spåret var dock bättre än första pinnen varför hon gick över den. Fast så fort jag visade intresse var den ju bäst.

Lite skönt är det att vara hemma, men samtidigt lite trist. Jag hade nog kunnat spendera en vecka till i värmen, nu när hundarna var med. Vi hade nätt och jämnt hunnit packa upp i onsdags innan vi knallade ner till golfängarna vid Lötsjön och slappade lite, Hebbe och jag med hundar. Torsdag till söndag har jag hand om Gustur så många turer till stallet blir det såklart. Choice har varit med och ridit torsdag och fredag. På torsdag hann vi även besöka mamma och en del av släkten. På fredagen skulle Gustur få nya skor på morgonen. Han hade lite åsikter om det, vilket resulterade i en del stegringar, men lugnade ner sig efter första skon. Hebbe och jag fick sedan våra tänder granskade hos mamma, vilket var många år sedan sist. Efter det fick hundarna simma i Mälaren, Chenin efter pinnar och Choice maniskt kors och tvärs långt ut. Choice är inte först i, men alltid sist ur.  På kvällen blev det en sväng till stallet igen för utfordring av hästarna innan vi kom hem till Nattis och Erik för lite umgänge och sällskapsspel. Chenin var med mamma under tiden och snälla mamma kom även och hämtade Choice innan vi skulle in till K-baren på Odenplan.

Igår lyckades jag få med Jocke ut i spårskogen. Vi letade nya marker och hittade riktigt dåliga marker i Sollentuna, men det fick duga. Tjejerna fick två spår var och min inställning var negativ. Hundarna överraskade dock positivt. Chenin blåste inte på som en fartdåre i något spår trots avsaknad av något speciellt godis. Hon jobbade skitbra helt enkelt, både i sly, på äng, i skog, längst med stigar. Lycklig och duktig! Choice jobbade också bra, lite fort och slarvigt emellanåt men hon löser allt mycket bra utan någon assistans. Något motivationsproblem pga löpet fanns inte, och bara det hade räckt för mig. Att hon dessutom markerade pinne och boll var rena bonusar. En snabbis till stallet för mockning blev det sedan innan vi skyndade hem. Nattis och Erik kom över på kvällen. Tillsammans lagade vi middag i form av avokado-rom till förrätt och laxplanka till huvudrätt. Vi fick ett kort besök av Thomas, Eva, Putte och Niklas innan filmmaraton började bestående av Hangover och därefter Eurotrip (tredje gången!).

Uppdateringen har varit dålig, men jag har varken haft tid eller ork att sätta mig framför datorn. Bloggning har dock skett via telefonen kontinuerligt även om det inte lagts upp tidigare. Om några timmar åker Hebbe och jag med hundar till Ungern! Onsdag blev en tur till Gustur för ridning lilla ridvägen med Choice.Hysteriskt med flygfän gjorde ridturen till en mindre trevlig upplevelse.

Efter stallet skyndade jag hem till Hebbes mamma för att se Byggslaget påtv över middag. Lazy surade över att behöva vara där.På torsdagkväll hämtade jag bilen som varit på kontroll hos bilmeck införresan med felfritt resultat och åkte sedan ut till Arninge för seriössimning. Chenin fick simma 4,5 min, 5,5 min och 4,5 min.

Jag började första semesterdagen på fredagen med att åka med Chenin tillveterinären. Toffe på Södra djursjukhuset skulle göra en efterkontroll avChenins korsbandsoperation. Han var positiv och hoppfull, hon är litemindre stabil än hon var precis efter operationen men det var normalt. Honär mer stabil än hon var innan operationen. Dessutom hade hon inte ont närhan kollade stabiliteten. Hon var mer halt än vad hon borde vara mensamtidigt tyckte han att hon var lite mager, precis som även Carina med Azzie påpekade. Hon kunde gottväl gå upp ett kg så hon kunde bygga mer muskler. Han kunde inte avgöra omhennes hälta var mekanisk eller smärtsam. Chenin reagerade först på allhantering, även vid implantatet. Hon reagerade även på det friska benet.Sedan gick det över så förmodligen är hon bara rädd om sig och vet averfarenhet att det brukar göra ont. Vi diskuterade foder ochsmärtstillande. Nöjd efter veterinärbesöket åkte jag med hundarna tillGustur för ridning. Chenin fick glida runt lös och lycklig i stallet. Honignorerar stallhundarna (bc-tik och settertik) så det är skönt. När jag redut fick Choice följa med medan Chenin och Lazy väntade i omklädningsrummet.Choice är rolig att rida med. Efter stallet åkte jag och började packainför den långa resan. Jag började med hundsakerna och hann inte längre.Men mycket listor finns det nu. Jag ringde SVA och fick det glädjandebeskedet att Choice har antikroppar mot rabies. Bara att hämta flickornaspass nu!

På kvällen åkte vi till Gröna Lund. Hundarna skötte sig bra hemmaoch Choice, valpen som tuggar sönder allt, hade inte rört någonting. Vi var13 pers på Grönan som körde femkamp. Just som jag bestämt mig för att jagvågar åka Insane så stängde de attraktionen. Jaja är man fegis så är man.Efter mycket få antal timmar sömn åkte vi på lördagen på rasmästerskap iEskilstuna. Ingrid skulle tävla Benz i elitrapport och jag skulle varamottagare. Efter skick från station B till station A tog jag emot en blodigBenz med delvis delad tunga. Stackarn hade förmodligen bitit sig i tunganpå vägen. Jag försökte få bort så mycket som möjligt av blodbadet innanskick till station C. Benz ville dock inte riktigt iväg. Han verkade intetaggad. Så där var tävlingen slut för vår del.

Hunddagiset är sommarstängt nu. Chenin och Choice är med på jobbet. Underbara snälla hundar! De ligger utslagna och sover eller gnager lite på ben. På lunchen gick vi till en uteservering med en kollega och åt. Chenin och Choice låg snällt precis brevid varandra och tittade inte ens upp på alla människor som passerade framför nosen. Inte heller folk som stannade och kollade extra eller hundar som gick förbi medförde någon reaktion. Paul sa att hundarna var sjukt väldisciplinerade. Vet inte riktigt hur han menade men stolt blev jag i alla fall. Efteråt gick vi till Kungsträdgården, Chenin fortsatte spela lydig och drog inte ens i kopplet.

Igår var det dock en annan visa. Jag passar Gustur hela veckan (utöver Lazy då förstås) så vi är en del i stallet. Igår var kusinen med och hennes dansk-svenska gårdshundshane. Vi skulle ta en promenad med hästen och hundarna. Det slutade ungefär med att jag tog Chenin och kusinen resten. Jag var mindre stolt över Chenin just då. Kusinen föreslog kontakt med schäfer-Fredrik (på tv). Jag avböjde utan vidare förklaring. La sedan till att det bara är ett problem om man själv tycker det. Chenin är taggad, vad ska man säga?! Det blev nästan midnatt innan vi var hemma. Kusinen blev kvar över natten. Det fördes mycket hunddagis-diskussioner. Lilla terriern går på dagis där han blir mindre väl omhändertagen; han blir slagen, sitter i bur, får inga promenader – bara vara ”på gården” (dock lös med övriga hundar i 4 timmar), dagisfröken är sällan där vid hämtning och lämning, ägarna blir utskällda som om de vore värsta byrackorna om de gör fel (för Seinfeldt-fans, läs: Soupnazi). Det låter som en psykopat! Kusinen fick följa med och kolla på Chenin och Choice dagis. Hon var mycket imponerad. Tyvärr bor vi alldeles för långt ifrån varandra. Kusinen verkar rädd för dagisfröken och rädd för att förlora sin plats. En övertalningskampanj pågår…

Gårdagskvällen var annars trevlig, mycket vistelse på balkongen. Alla hundarna gick bra ihop, Chenin imponerade stort.

Allt är lugnt med tjejerna! Chenin fick en vilodag igår kväll vilket gjorde henne uttråkad men förmodligen gjorde det henne gott också. Hon verkar ok igen, bra verkar hon ju aldrig bli… Det är som en bergodalbana. Tjejerna emellan är, och har hela tiden varit, precis som vanligt. Båda var med till stallet igår, vilket i stort sett var all aktivering Chenin fick. Choice följde med ut på tur, ca 40 min, varav 10 min i början och slutet i koppel. Choice försökte emellanåt valla (eller nåt) Gustur, sprang framför och försökte stoppa med lekfulla skall. Inte ett dugg roligt tyckte jag som satt på. Chenin fick stanna i omklädningsrummet med ett märgben. När märgbenet var slut klagade hon tydligen så de andra hästägarna satte ut henne med dem i stallet. Tro på sjutton att hon sitter helt lugnt och stilla när inte jag är med då. Så fort jag glider runt i stallet så knorras det över att behöva sitta uppbunden.

Jag har börjat cykla till jobbet. Bidragande orsaker till det är varmt väder, en delvis avstängd tunnelbanelinje som därför kräver byte och pappas elcykel förstås. Igår tog elen slut, redan halvvägs till jobbet. Det var mindre kul men varje cykeltag verkar ge lite energi så även om det inte gick lika snabbt som det brukar så var det ok, fram till dess att en sladd ramla ur utan att jag märkte det och jag förmodade att elen var totalslut. Jag släpade mig fram hårt cyklandes på pedalerna innan jag såg sladden. Puh! Svettigt värre och en tur på 50 min. Idag var den fulladdad igen och jag svischade fram till jobbet. Hur kul som helst!

Imorgon ska Choice ta blodprov. Jag är lite nervös, måtte det bara gå igenom nu. Jag vill verkligen inte behöva lämna henne hemma när vi åker till Ungern om mindre än 2 veckor.

En kort sammanfattning av en välfylld söndag är att vi åkte till Ingrid i Södertälje, körde rapport med Benz vilket gick sådär, blev skälld på av grannarna pga skällande hundar, Choice fick ett spår som gick med blandat resultat, missade pinnen och gick lite väl fort, Chenin fick ett spår som gick med blandat resultat, lite väl fort. Efter fika hos Ingrid skyndade vi oss tillbaka till norr innan köerna ringlade sig midsommarlånga. Vi stannade till hos föräldrarna där pappas kusin från Malmö var och hälsade på. Med sig hade de en 6 mån jack russel som först skällde hysteriskt på mina tjejer. När Choice fick komma och leka med den gav den ifrån sig ljud som liknade dödsångest. Efter ett par minuter gav den med sig och sedan lekte de hysteriskt kul med varandra. Ägarna tyckte jag skulle släppa ut Chenin också men det tyckte inte jag. Chenin visade sin ställning tydligt genom glasdörren ändå. Efter snabb visit åkte vi vidare till stallet. Jag red Gustur i ösregn, skönt att slippa insekterna i vart fall. Hundarna var lugna, Choice sov en del medan Chenin var hyfsat tyst. När vi kom hem kollade Hebbe och jag på Vampyrfilm.

Det blev en tidig tordag på jobbet. Tidig hemgång för att hinna spåra med hundarna. Givetvis utbröt ösregn varvid motivationen gick ner till nära noll. Hebbe och jag åkte runt och ordnade massa ärenden vilket gjorde att tiden drog ut. När jag väl pallrade mig ut för de spår jag lovat stackarna hann klockan bli kväll. Chenin fick ett direktspår och det skötte hon först dåligt. Hon slarvar så in i bengen att jag inte vet vad jag ska göra. Dessutom drar hon i linan så man blir smått knäpp. Hon missar 19 av 20 godisar och speciellt i början för att hon har så mycket spring i benen, samtidigt är hon en grym spårhund för hon gör det hon ska i vinklar och apporter – trots hastighet. Mot slutet växlade hon om och gjorde ett imponerande bra jobb när spåret gick på grusvägen och där jag lyckats korsa mitt eget spår. Hon försökte först rusa rakt över vägen utan att spåra men jag höll tillbaka och uppmanade spår så hon först blev frustrerad men sedan gick hon som en dammsugare – en väldigt söt sådan! Choice spår fick ligga 30 min och fick en hel del svårigheter. Hon gick verkligen kanon, tog en 90 graders vinkel som om hon aldrig gjort annat, fortsatte ner över grillplats på grusväg (där linan återigen höll på att trassla vilket störde henne till en början som om jag korrigerat henne tittade hon besviket på mig) och sedan över äng. Jag ville utmana henne på äng redan nu så hon inte tycker det är något annorlunda. Ängen var inte direkt klippt så hon hoppade fram, dock rakt i spårkärnan. Jag hade lagt en spårapport för att lägga på alldeles för många moment på en 6 månaders valp. Hon tog lyckligt pinnen, ville först fortsätta men jag övertalade henne att vi skulle stoppa lite. Då trodde hon förmodligen spåret var slut, men jag väntade och då dök hon på igen. Strax efter stod fin matburk, ungefär på samma ställe som jag jagat upp ett råddjur när jag la spår. Choice var blöt från topp till tå, jag med men hade regnkläder som skyddade mig. Innan jag åkte ut och la spår var mitt mål att prova spårapporter, resterande svårigheter kom naturligt när jag planerade spårläggningen. Anledningen till att jag ville börja med spårpinnar är för att hon visar stort intresse för dem hemma. Hon värderar dem till och med högre än mjukdjur som piper och som Chenin såg ut som världens mest tacksamma hund över att få. Pip pip pip och stor lycka! Chenin är vansinnigt förtjust i mjukisdjur, även om de lever ett farligt (och kort) liv hos henne. Choice gillar mer hårda saker, gärna trä och plast är hennes visa.

Efter spåren åkte vi till Gustur för att hjälpa till att fodra (har en förmåga att skriva fordra hela tiden – kan vara juristen i mig…) hästarna för att jag ska veta vad jag ska göra i sommar. Min förhoppning var att hundarna skulle vara lite lugna för att visa Gusturs ägare att det fungerar fint med hundarna i stallet. Tro sjutton att de känner det på sig och sköter sig sämre än vad de brukar. Chenin är social med alla i stallet men Gusturs ägare ska hon såklart ignorera, pinsamt, men aussien i ett nötskal. Visst får hon klappa och så, men hennes intresse för henne är noll, dvs hennes ögonkontakt med henne obefintlig. Det där med hälsningen är väldigt individuellt på mina hundar, de har verkligen olika favoriter, utan någon som helst anledning. Choice kan till exempel tänka sig att hälsa på alla möjliga på gatan men dagispersonalen hälsar hon på. Inte av någon speciell anledning, det verkar mer som att intresset för allt annat när grinden öppnas är högre. Hon måste lukta på allt. Chenin, däremot som såklart segar hela vägen dit och helst inte vill gå dit alls, blir så lycklig precis när hon hör dagisfröknarna att hon varje dag river märken på grinden. Hon verkar alltid nyfiken på vem det är som kommer idag. Däremot finns det andra personer som Chenin totalt ignorerar…

Nu midsommarfirande hos Kim och Annika, 16 personer, 1 barn och 5 hundar. Citat: ”det är bara i Sverige man har fler hundar än barn på en midsommarfest!” Rapport följer…

Choice är nu, 6 månader gammal, lika stor som Chenin. I övrigt är hon väldigt kaxig mot andra hundar just nu. Hon tycker det är trevligt med hundar och bus så länge ingen försöker rida eller hoppa på henne. Hon blir nog inte jätteförtjust i hundar som vuxen, mer åt Chenin-hållet.

Igår var vi en sväng till stallet. Jag red lilla ridstigen med en lite sprallig Gustur. Hon drog med mig i en uppförsbacke så jag fick bli förbannad. Det brukar ju inte hända annars men han var lite hispig igår allmänt. Chenin och Choice var med i stallet som alltid. Chenin far runt i stallet konstant om hon är lös, hon står i princip bara still om hon majestätiskt kan titta ut över stallplanen. Choice sticker ut på egna upptåg på stallplanen om hon är lös och det är inte helt okej. Igår hittade hon en död fågel… Efter det satt hon uppbunden i stallet.

Vi har haft en vanlig vecka. I tisdags var vi till Gustur och red, i onsdags sprang jag med Hebbe, Anna och Doc runt Lötsjön och i går åkte vi till Arninge och simmade. Chenin fick simma två gånger drygt fem och sedan fem. Det var tydligen alldeles för mycket för i morse blev hon dålig. Usch vad ont i hjärtat man får. Det gick över när hon kommit igång men det känns helt klart illa när det blir så. Jag skulle kunna använda en mängd svordomar för att beskriva mina känslor men jag besparar läsarna det och går vidare. Chenin, Choice och jag har ganska kul i simmet. Jag slänger ut alla leksaker och Chenin får apportera en efter en. Eftersom det är enda typ av apportering hon får göra för tillfället så verkar det vara mycket uppskattat. Igår hade jag med massa frolic så vi bytte och Chenin gick från plaskig panik till skoj. Choice står alltid på rampen ner medan vi simmar, gläfser och försöker nå leksaker. Även när simningen är över och leksakerna är undanplockade sitter Choice uppe på rampen som en liten drottning medan jag skrapar golvet. Hon är faktiskt väldigt söt emellanåt när andan faller på. Innan simningen öste regnet ner och vi var dyngsura när vi kom in till bassängen efter den vanliga korta svängen utanför Arninge.

Choice jagar fåglar rätt frenetiskt och jag känner att jag inte riktigt behärskar henne när Chenin är med. Tidigare har jag bara låtit det vara i tron om att jag egentligen kan stoppa henne. Nu vet jag att jag inte kan det. När Chenin är med har jag ingen chans i alla fall, så Choice kan ta ut svängarna. Lite bajsätande har det också blivit. Choice kommer på efterkälken, jag ropar, hon kommer i 180 för en sjättedels frolic och mina fingrar luktar bajs när hon obekymrat knallar vidare…

Vårat hem ser ut som en hemmaarena för konfetti. Allt är i smulor. Chenin hjälper gärna till om Choice börjar. Men jag tackar ändå för varje dag jag får umgås med mina fina svarta tjejer!

Nu jobb, jobb och mera jobb…

I fredags blev jag tillfrågad om att rida Gustur. Det kunde jag förstås inte avstå. Hebbe och jag intog först en middag på Tuletorget i Sundbyberg. Snälla hundar låg tyst uppbundna i närliggande stolpe. Det här är nyttigt för dem, så därför borde vi äta ute massor. Efter mätt mage åkte jag med hundarna till stallet. Gustur och jag red själva denna gången medan tjejerna väntade i bilen.

I lördags var Choice anmäld till utställning i Skogås. Hebbe ändrade sig på morgonen och ville sova vidare, så jag for iväg själv med hundarna. Kom på att det inte var genialiskt eftersom jag behöver hundpassning när jag går in i ringen. Men lite flyt hade jag för plötsligt stod Sigrid och Spica (Lisas vänner) där. Dessutom träffade jag en aussieuppfödare som både lånade ut bur till Chenin och stol till mig. Chenin skällde något i buren när Choice och jag gick in men var ändå oväntat tyst i jämförelse mot om hon hade suttit uppbunden. Jag har alltid hävdat att Chenin är en burhund men aldrig haft hjärta att vänja henne riktigt. Mina aningar blev besannade när jag fick känslan av att Chenin trivdes. Hon behövde ju inte titta snett på någon hund därinne. Nu har jag också kommit fram till att hon ska vänjas in i bur i skarpa lägen och inte i lugna lägen för det är då hon kommer lära sig uppskatta buren bäst.

Choice andra runda i utställningsringen resulterade i samma resultat som första. Hon blev bästa tikvalp (av en) och BIM mot en blå kille från Caradee som befann sig i samma gängliga ålder som Choice. Han påminde dock inte lika mycket om en bc som Choice. I övrigt skötte sig Choice värre (eller bättre om man vill). Hon hängde ännu mer i byxbenen och ärmen. Jag försökte avleda men det hade ingen verkan. Domaren sa att jag fick gå så många varv som det behövdes. Hon sa att ”det där måste du ta ur henne innan det blir problem – det är bara vallningsbeteenden”. Kritik från utställningen:

”Nettare tik ganska bra proportioner, ganska bra huvud, reslig hals, passande benstomme, bra tassar, välformad bröstkorg, rör sig med tillräckligt steg när hon vill. Bra temperament.”

Kritik från förra:

”Sött tilltalande tikvalp av mycket god typ. Korrekt valpbett, bra hals och rygglinje, bra ben och tassar, välvinklad fram och bak, pälsen är kommande. Trevliga rörelser när hon vill, väl visad.”

Kul att ha i bloggen då kan man slänga diplomen. Choice åt ännu en gång upp sin BIM-rosett, men det är ju hennes så hon gör vad hon vill. Jag bestämde mig för att åka hem direkt efter att Sigrids Spica blivit BIG-4, men Sigrid och jag blev stående i flera timmar i hundprat. Det är å andra sidan bra träning för hundarna. Först busade Choice och Spica medan Chenin fick träna passivitet. Sedan somnade alla medan vi pratade. Alltid kul att prata hund! Efter tips från Frida åkte hundarna och jag till Trångsund för simträning av Chenin. Dessvärre var det en hel del barnfamiljer vid bryggan och såklart en pitbulltik i sele med ägare som knappt kan hålla. Var kommer alla dessa hundar ifrån? Jag började simma Chenin när det kommer en mamma och pratar om hundförbud på badstränder, allergibarn, bakterier i vattnet av hundarna osv. Jag sa att jag måste simträna min hund och att jag kunde hålla mig på vass-sidan av bryggan eftersom den ändå inte är badvänlig. Hon hänvisade till plats längre bort på stranden, jag menade att det var samma vatten. Hon avslutade med att här fick jag i alla fall inte vara. Jag tvekade, en sekund, och fortsatte sedan simträningen, något argare. Men ring polisen då och säg att någon simtränar sina fårhundar i koppel – skicka piketen! Brygga ger i alla fall bästa träningen, det blir lätt hetsigt med hämta pinnar i vattnet. Välbadade åkte vi vidare för kort stopp innan vi hamnade på golfängarna vid Lötsjön. Där grillade och solade vi. Totalt blev vi riktigt många, närmare 20 pers. Grillgrannarna utmanades på fotboll. Chenin är tyst så länge inte jag är med, så jag var inte med. Hundarna fick massa kött och medhavda märgben. Isvatten är tydligen en hit också enligt Choice. I övrigt låg hundarna deckade och sov i stort sett i sex timmar. Issen och Jenny var galet brända men dricker man många öl förstår man inte riktigt det.

På söndagmorgon var det inte heller någon sovmorgon. Chenin lämnades av hos mamma medan Choice och jag åkte på styrelsemöte för aussieklubben i Eskilstuna. Vi blev bara fyra av en styrelse på åtta. För första gången någonsin tog mötet endast en halvdag. Med 25 grader värme skyndade vi oss hem till Chenin och vidare till Kanaanbadet där vi mötte Hebbe, Issen, Putte, Paddan och Ragge. Hundarna fick simma med Hebbe och mig. Choice simmade själv för första gången. Hon kunde inte låta bli att komma till sin matte när Chenin simmade. Hon gjorde om det tre gånger och pep hela tiden. Min bror tycker Choice ska kallas menlös.

Istället för lydnadsträning blev det idag morsdag-middag med brorsan. Sedan promenad och lydnadsträning på tomten. Chenin var tyst medan jag körde med Choice, skulle aldrig hända på klubben.

Igår (liksom alla dagar) jagade Choice en fågel men Chenin vände sig om och tiggde godis av mig. Så himla duktig Chenin har blivit emellanåt. Hon tvekar, vill skälla men väljer ett bättre alternativ.

Tisdag kväll innebär Gustur och stallet. Till och med hundarna börjar kunna rutinen. Chenin är kvar i omklädningsrummet (eftersom det är lugnast så) medan Choice och jag hämtar Gustur. Vi fick också lite skott-träning i form av skjutbanan och det känns väldigt bra att få det så där naturligt. På väg tillbaka med Gustur blev han rädd för något, som vanligt, i stallet och vägrade gå in – började skygga vid ingången och lyckades skrämma upp Faxi som stod lös i stallet så Faxi skenade över hela stallplanen. Choice sprang undan tack och lov och Faxi lyckades paja sitt täcke, annars gick allt bra. Idag skulle Choice få premiärtur med mig och Gustur. Vi red en förkortad lilla ridstigen, i stort sett mestadels i skritt, men vi provade även galopp. Choice sprang först och verkade tycka det var kul att vi kom efter bakom. Två hundmöten gick mycket bra trots min position på hästryggen, Choice är en rätt lydig liten tjej. Vi såg en del små får i en hage, Choice stod väldigt koncentrerat och stirrade. Det ska bli kul att se henne i vallningen nästa gång för nu börjar hon verkligen bli taggad på fåren. Chenin fick vara i bilen med ett märgben medan vi red så det gick ingen nöd på henne. Väl tillbaka fick Choice vara kvar i bilen medan Chenin hjälpte till att göra klart i stallet. Choice sov som en stock när vi kom hem.

Ikväll hundklubben för lite skott-träning och därefter springning med Anna runt Löt och förhoppningsvis i sällskap av lilla lilla söta Doc.

Chenin har numera tillräckliga antikroppar mot rabies. Tjoho vad skönt!

Igår blev det en sväng till Gustur. Vi tog först en promenad allihop. Chenin och Choice verkar tycka om Gustur. Choice känner igen honom i hagen. Igår stod han i foderhagen när vi kom och det märkte Choice direkt. Chenin har ju ändå ett behov att kontrollera Gustur och när det var godisutdelning, då får Choice sitta hur nära som helst men Gustur gav hon en ond blick till. Fast min onda blick mot henne innebär förhoppningsvis att det var sista gången hon tittade så på Gustur.  Skott-träning fick hundarna också, i form av skjutbanan alldeles intill. Det känns mycket bra att få den träningen naturligt med Choice, särskilt när hon är på en sådan rolig plats som stallet. Jaga hönsen i vanlig ordning genom staketet och försöka valla de tröga kalvarna. Fåren såg vi inte till alls. Jag ska börja rida ut korta skrittrundor på 20-25 min så Choice kan vänja sig vid att följa med.

Imorse åkte vi till Arninge för sjukgymnastgenomgång och simning. Chenins temperaturskillnad på benen var mycket bättre än tidigare. Det skiljde 0,6 grader på utsidorna av benen och 2 grader på insidorna av benen. Hon reagerar på mjukdelarna i lår och vad, så nu ska Novaphonen fokuseras på de partierna. Däremot reagerar hon inte vid böjning och sträckning. Hon är fortfarande halt, särskilt påtagligt vid trav.  Simning i tre omgångar 3,5 min, 5 min och 4 min.

Nu jobba hemifrån…

Halvsjuk åkte jag till Gustur i tisdags kväll. Ingen feber men lätt förkyld. Jag kunde inte låta bli att rida ändå. Det blev lilla ridstigen och Gustur var taggad hela hemvägen.

Igår hade jag ett riktigt bra träningspass med hundarna. Vi körde på gården en i taget. Choice fick träna kamp (vi provade bitstocken och det var kul), metallapportering, träapporterung, fot, ingångar, platsliggning, sitt-stanna och target. Mest kul var det med metallen för att det var första gången och hon tog den direkt och targeten för att jag hade tålamod att shejpa in och för att det gick så snabbt att få henne att förstå.

Chenin var underbar att träna, knäpptyst och inte galet taggad som på klubben. Vi körde metallen, platsliggning, fjärren, back och target. Vi provade också en ny konst där hon ska ha båda tassarna på mitt hukande knä. Övningen ska tydligen vara bra för Chenins uppträning av muskler i bakdelen. Platsliggningen gick skitbra. Jag bestämde mig för 45 sek innan belöning. Svårt det ska vara att slå blickstilla. Jag får verkligen inte ens ändra blicken för det är en hjälp som gör henne tyst längre och det är slut med sådant. Efter 40 sek gnällde hon men jag var nöjd med min egen prestation i vart fall. Jag misstänkte det komma men gjorde inget åt det (duktig jag för en gångs skull…). När hon gnällde tog jag bort godisen (extern belöning) och sa att då blir det ingen platsliggning med glimten i ögat. Precis som jag hoppades tiggde Chenin platsliggning. Efter det låg hon tyst i 45 sek och därefter en till tyst på 55 sek.

Kul med bra effektiv träning som kombineras med ensamhetsträning med husse (sjuk husse är som att vara själv). Efter träningen tog jag en liten promenad med båda flickorna och därefter Novaphonebehandling av Chenin, som varje dag.

Det har varit full rulle hela veckan. Maj månad drunkar i jobb, precis som förra året. I måndags var vi en sväng till hundklubben. Jag var trött och hundarna ännu tröttare efter en dag med Lisa. Vi körde en platsliggning och tog en promenad med Anna och hundar. I tisdags var vi i stallet hos Gustur. Jag red stora ridvägen med en väldigt taggad Gustur som stått utan sko i en vecka. Hela vägen hem blev till att hålla i, men jag klagar inte över pigg häst. I onsdags åkte vi till klubben igen för skott-träning. Anna, Doc, Sofie och Tristan mötte upp för en promenad med Choice och mig under skotten. Choice registrerade skotten, men jämfört med skottnivån vid stallet var de nog låga. Choice verkade fullt upptagen med att jäklas med de prickiga grabbarna som fick gå i koppel. Vi körde sedan fotposition, kontakt, platsliggning, apportering och massa bus. Jag provade apportbocken eftersom Choice verkar gilla saker med tyngd i och var intresserad av Anna och Doc när de körde apportering. Annas apportbock är lite stor för en valp men prova kan man ju alltid. Jag slängde iväg, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och kom sedan dundrande halvvägs. Sen kände hon korvlukten på annat håll (suck), släppte apporten och försvann. Jag = gapande kvar, inte helt van vid hundar som värderar mat högre än lek och träning. Chenin är ju matglad men har andra prioriteringar vad gäller aktiviteter… Jag kastade igen åt ett annat håll, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och jagade sedan ikapp mig med apporten (efter att först funderat på hur man ska få behålla den själv). Tur att hon är söt i alla fall!

Hundarna har börjat på dagis nu och det går enligt uppgift bra. Jag har ju klump i magen emellanåt men hundarna är lyckliga över att se dagisfröknarna och vill verkligen in så det känns bra. De sitter i köket vid personalen så sällskap har de hela tiden. På väg hem från dagis igår så mötte vi (vad Annica benämner) mannen som kan tala med schäfrar. Han har två st, en av varje kön, som alltid är lösa. Han har fin koll på dem men har alltid tusen åsikter om hur man själv hanterar sin hund. Du går för nära, du går för långt bort, hunden ska få hälsa, hunden får inte dra, han är inte rädd för hundar osv. Han hade sett mina hundar på dagis sa han. Chenin började skälla på hans hundar, Choice var lös och boffade lite hon med. Jag sa till Chenin, varvid jag hör killen mumla något om att hundar inte alltid skäller för att de är arga osv. Jag gick lite närmare (när jag borde gått därifrån) så Choice kunde få gå fram, jag vill inte ha schäferhatande hundar eftersom jag själv älskar schäfrar. Killens schäfrar är väldigt mjuka och snälla, väluppfostrade lydiga och skäller aldrig. Choice hälsade, killen säger att Chenin också ska få hälsa, jag säger för hundrade gången att hon inte ska hälsa. Chenin skäller på mig – glatt. Killen säger att hon skäller inte för att hon är arg utan för att hon vill fram. Jag vet att hon skäller för att jag inte ska gå närmare eftersom det tvingar in henne i ett hundmöte som hon inte vill. Hon skäller således uppfordrande på mig. Han låter ändå sin schäfertik komma fram till Chenin och jag ber honom kalla in henne. Han svarar att de ska få hälsa. Chenin i koppel och alla andra lösa känns väldigt orättvist. När hundarna hamnar nos mot nos och ett utfall från Chenin är ett faktum inom några sekunder, sätter jag upp foten emellan och viftar med foten mot hans schäfer för att hon inte ska komma fram. Jag är absolut inte rädd för hans hundar men jag vill skydda både hans hund mot Chenin och Chenin mot ett hundmöte. Killen blir galen, skriker, ska slå ner mig för att jag sparkar på hans hund (som jag inte nuddat med foten förstås och egentligen bara försökte skydda), kallar mig judesvin, ”flytta tillbaka till ditt jävla hemland” osv. Jag svarar upp lite men Chenin är så sjukt förbannad på killen att jag är rädd att hon skadar benet om hon hoppar på honom. Jag fegar ur. Tre personer stannar och frågar om de ska ringa polisen. Killen går. Jag tog verkligen illa vid mig, han känns obehaglig och mina hundar fick verkligen ett dåligt avslut. En av dem som stannade hade en basenji och bor på gården. Hon berättade att han är jobbig mot henne också hela tiden. Tydligen skriker han på dagispersonalen också fick jag höra, angående hundarna, angående att de plågar sina praktikanter som inte får någon lön (!) osv. Flera ägare på dagiset har anmält honom, gått så långt som till rättegång för att han är på dem hela tiden. Han är tydligen sinnessjuk, har varit på grannen om hennes hundhållning. Jag har träffat honom många gånger förut och han talar alltid om att han är instruktör, kan allt om hundar osv. Fast jag har sett honom vara mindre snäll mot sina hundar också…

Skärrad kom jag iväg för springning med Jocke runt Lötsjön under det att jag ventilerade hundmötet hela vägen. Jag hann knappt märka att vi sprang. Därefter snabb visit till Annica för rabiesblodprov på Chenin (måtte det tagit nu!). Vi hann precis till simmet i lagom tid för att märka att bassängen var avstängd – Chenin = lycklig! Jag som bokat massa tider nu, ledsen man blir. Jag plockade upp Frida och lite sallad istället och så blev det hockey hemma hos oss.

I morse på väg till dagis stod hundarna och luktade lite i en buske när det kom världens vrål från en pitbull vars ägare stod inne i busken. Snacka om att man blivit knäpp för jag skrek av rädsla. Jag tror att jag blivit hundrädd Men hur sjukt är det att stå inne i en buske med sin hund. Obehaglig överraskning i alla fall. Nu måste jag få ordning på nerverna så hundarna klarar hundmöten bra.

Så var långhelgen över. Chenin var med på jobbet i onsdags. Hon var lugn som en filbunke. Hon drog inte ens i kopplet när vi gick till Humlegården. Här har man kämpat i 6 år för att få henne så här och så blir man lite orolig när hon helt plötsligt uppför sig så lugnt. Aldrig blir man nöjd.

Choice var med på jobbet i torsdags. Hon gick ut med att vara lite busig, skällde lite och for runt. Jag mutade med hundben och grisöron hela förmiddagen. På lunchen glömde hon bort att göra ifrån sig och jag tänkte gå ut igen när hon somnade. Hon sov hela eftermiddagen. På väg till tunnelbanan fanns inget lämpligt ställe att göra ifrån sig så först när vi kom till Näckrosen och hon kissade länge länge insåg jag att hon måste hållit sig 8 timmar. Duktig flicka!

För övrigt passar vi Lazy sen i onsdags till idag måndag. Mamma och pappa är hos bekanta i Laholm. Det innebär att vi bor i huset.

Choice gillar att vara ute, springa runt på tomten med en tomburk i full rulle är kärlek. Chenin är mattekär, hon är alltid inne med mig, precis som Diana alltid var. Och det är oavsett om dörrarna står öppna.

På valborg grillade vi på baksidan med lite vänner. Anna kom förbi med Dalton och Doc. Yippie sa Choice, usch sa Chenin – i alla fall till Dalton genom gallret. Lagom till maten var klar blev det för kallt för att sitta ute, så det blev grillat i köket. Lite fyrverkerier hörde Lazy och jag men inte Chenin och Choice. Lazy la sig inomhus mitt i köket, då är det illa. Bättre inomhus än utomhus liksom. Vi tog en sväng ner till Metropol medan hundarna var hemma inomhus med lite musik. En timme, en låt och en öl blev det bara innan Metropol stängde.

Jag har haft hand om Gustur i helgen också. Frida har varit gullig och hållit mig sällskap. Det började dock mindre bra. Jag märkte på fredagen att Gusturs ena sko hängde löst och satt helt skevt. Jag lyckades med lite hjälp dra bort skon och sen var det ingen ridning som gällde förrän han är skodd igen på måndag. Jag har därför varit där och kollat till honom bara. Hundarna har fått skott-träning i form av skyttebanan brevid stallet.

I lördags var vi nere vid Lötsjön och grillade. Hundarna låg snällt uppbundna i skuggan, speciellt Chenin var ovanligt lugn. Hebbe fick t o m kasta am.fotboll och barn fick jaga gässen.

Vi har också hunnit med två filmer; de blodröda floderna och Eurotrip. Den senare har jag sett men den var betydligt bättre än den första. Vi har också badat jaccuzzi med levande ljus och hundar. Väldigt roligt att bada med hundarna. Chenin började med att ha svansen mellan benen. Men när jag sa att ”det kommer en badanka och hälsar på” blev Chenin till sig. Svansen gick och munnen försökte fånga ankan. Choice var mer neutral, avvaktande först som om bottnen kunde försvinna men sedan försökte hon också fånga anka.

Igår gav Hebbe och jag oss på att köpa trall,balkongmöbler, kruka, solstol, andra ikea-saker, kläder, skor. Vi var först på IKEA i Jakobsberg och sedan i Kista C för att avsluta på IKEA i Kungens Kurva. Hundarna fick mest sitta i bilen, men i Kista fick de följa med och köpa skor och äta lunch. Det var dock mycket folk och många barn som ville klappa så lite jobbigt var det. Jag svarar ju alltid nej för säger man ja så kastar de sig över hundarna. Om de vill hälsa, och inte klappa, finns det större möjlighet att jag säger ja. Fast framförallt gör jag som med vuxna. De som ser att hundarna vill hälsa får hälsa, ord är liksom överflödigt. Egentligen borde man lära barn att läsa hund istället för att fråga om de får hälsa. Beror ju ändå alltid på hunden så då måste det oftast bli nej, för få hundar gillar ju att bli överstormade med klappar även om de själva kan gå fram och vilja bli klappade.

Skott-träning har det blivit också. Choice följde med för att hämta Gustur i hagen och där ligger en skjutbana alldeles intill. Det smällde av ordentligt vilket jag tyckte var rätt obehagligt. Choice verkade mest intresserad av att äta hästbajs i vanlig ordning. Appropå mat, så är Chenin omöjlig att ha i stan. Hon slänger sig i kopplet hela tiden för att hon ser en mm-stor fläck. Om Chenin är hungrig så är det dock ingenting mot vad Choice är. Varje promenad så äter hon på någonting. Hon smiter t o m iväg om man inte passar henne när hon får vind på något snaskigt. När jag ropar att hon inte ska gå iväg någonstans ser hon väldigt besviken ut. Fler stallbilder.

Jocke och jag har börjat springa för övrigt. Vi har ju haft uppehåll för halt Chenin, valp, resa och förkylningar men igår var andra gången. Hundarna sitter emellertid fint kvar i bilen.

Tryck på bilderna för att se dem större och så vill jag höra vilket av Choice öron som är finast. Höger öra är lite traditionellt tråkigt. Vänster är lite mer aussiebusigt. Men jag tycker båda är fina fast på olika sätt. Så länge hon får två likadana…

Påsken är över för denna gång. Vi har mest varit i stallet hos Gustur. Jag har ridit långa Fäborundan flera gånger vilket var nytt för mig. Jag har tränat massor på olika gångartsbyten. Jag har också ridit i hagar, ute i skogen och i stora pölar. Idag var mamma, Hebbes mamma, min kusin och mitt kusinbarn Rebecca med. Gustur försökte sticka lite med Rebecca så det blev till att hålla i hela tiden.

Pinnar

Bus

Gäsp

På påskafton var vi hemma hos föräldrarna. Det var sjukt mycket folk där. Hela släkten, kusinbarn, brorsbarn, kusinhund osv. 25 personer. Chenin var rätt jobbig att hålla i stillhet, för att inte säga omöjlig. Jag försökte stänga in henne i köket emellanåt men någon öppnade inom några minuter. Choice lekte för fulla muggar med Milton. Bakdörren stod öppen hela tiden så de kunde röja på tomten emellanåt. Dessutom var barnen ute och sparkade boll, påskade, blåste såpbubblor osv. Lazy var mindre road av att få hela huset invaderat. När vi börjadew äta med framdörren öppen fick hon sådan panik att hon kröp under grinden. Hebbe hittade henne virrandes på Lövgatan. Så fort hon kommit in försökte hon krypa under igen. Jag stängde framdörren och då lugnade hon ner sig något.

På kvällen åkte vi till Karaokebaren på Odengatan. Vi sjöng karaoke i 4 timmar i ett sjumannarum. Rösten var helt borta och halsen värkte när vi åkte hem. Hundarna var hemma hos föräldrarna och efter att de fått rasta sig somnade vi alla vid 5-tiden hemma. Jag fick sova ända till 11 efter det. Yes!

Första dagen på EY spenderades i Nice - inte helt fel!

Min bil har äntligen fått komma in på lagning. När det passar som sämst såklart. En valp och en opererad hund utan bil känns knepigt. Anna har verkligen ställt upp och hjälpt till både med skjuts och passning av Choice.

Så till en liten fundering angående Chenin. Hon har i vanliga fall numera sele. Det håller kroppen på plats när hon far runt. Nu har hon dock fått brännskador av selen på det rakade området på bogen där morfinplåstret suttit. Så nu har hon halsband. Hon drar väldigt mycket i det så det belastar nog benet. Jag kopplar då kopplet runt magen vilket innebär att hon haltar mer men å andra sidan överbelastar hon inte benet. Vad är bäst? Hm… Blir nog till att fråga sjukgymnasten. När hon väl coolar ner sig då kan hon gå fint både med och utan snöre runt magen.

Igår var det min skötdag av Gustur. Anna och Doc gjorde oss sällskap. Chenin fick dock vara kvar i Annas bil. Det fanns ingen ork eller lust att rida i mörker och kyla så det blev en kort promenad och lite ryktning bara. Gustur vägrade dessutom bli fångad så bara det var en ansträngning. Lite morot och havre senare så gick det bra. Doc var med i stallet. Det hände en rätt ointressant men lite rolig grej. Någon i stallet ville hälsa på Doc men Doc märkte inget för han var upptagen på andra håll. Efter lite lock så fattade Doc att det var honom det gällde. Stumpen gick och i vanlig ordning hoppade han glatt. Fniss från mig bakom hästen. Då tog den förnäma damen lite illa vid sig och försökte tafatt säga att man inte fick hoppa. Alltså man får väl för sjutton skylla sig själv om man står och ropar på hunden. Hälsa inte då om det ska vara så. Dessutom om man är i stallet är man ju redan skitig!

Choice med märgben hos Marianne

Chenin är med på jobbet idag. Tråkigt värre tror jag hon tycker det är. Speciellt när man inte får gå ända till Humlegården på lunchen. Vi satsade på att komma hit tidigt, så redan kvart över sju hade vi infunnit oss. Vi har tagit två svängar ut, men det handlar ju om ynka minuter som hon får gå. Hon går dock riktigt bra på benet. Jag är så sjukt imponerad. Antingen har hon tappat förmågan att känna smärta eller också känner hon en viss stabilitet. Det ser lovande ut i vilket fall! Mer lovande än det såg ut efter hälsningsceremoni hos Lisa igår kväll. Jag var beredd, fångade henne direkt och höll kvar henne till hon lugnade ner sig. Men hon måste ha spänt sig för plötsligt rann det blod ur ett av stygnen. Eländes elände! Lisas pappa torkade golv medan Lisa tejpade knä. Choice kan inte längre följa med till jobbet. Det blir lite för tråkigt för henne och då stör hon mig. Mina kollegor stör sig inte alls men det är ju för att jag underhåller henne till fullo. Alla frågar efter valpen och undrar hur den kunde växa så fort på så kort tid. Choice är med Anna idag. Det är tur man har vänner som ställer upp. Vi ska åka och hämta upp gänget efter jobbet för att besöka Gustur i stallet en stund.