Chenin.se

Jag tycker Chenin är så på Choice att jag var tvungen att kolla Choice. Givetvis har hon börjat löpa, minimalt och det dröjer nog några dagar innan hon kommer igång ordentligt men ändock. Vaknade dessutom av en kräkande Choice som behövde komma ut på en gång, visade sig lite senare att hon hade hela öronproppar i avföringen… Blir hon aldrig vis och vuxen?! Jag trodde hon var den mogna av mina två.

Idag ska vi annars packa, städa och fixa massa småplock innan vi åker till rikslägret imorgon. Vi ska även hinna med en löptur och ikväll kommer Frida och hälsar på vilket var alldeles för länge sedan.

Sol och bad hade jag hoppats på men redan på morgonpromenaden kände jag kylan i luften… Så det fick bli springning istället med Choice runt sjöarna. Väl hemma igen funderade jag på att ringa mamma och höra om hon kanske var ledig och ville ta en tur till Huvudstabadet. Jag slog bort tanken samtidigt som mamma ringde och frågade om jag ville följa med till Huvudstabadet. Det visade sig att både mamma och jag dessutom hade tänkt besöka mormor på eftermiddagen. Så 1 km simning blev det i alla fall men inte mycket till sol. Hundarna var hemma med pappa sålänge och sedan följde de med till hemmet som mormor är på. Till hundarnas stora lycka var det fika i trädgården, innebärande massa klappsugna pensionärer och massa smulor. Och så tyckte Chenin givetvis att det var väldigt kul att träffa mormor och var därför tvungen att hälsa på henne om och om igen (och clowna sig):

Tillsammans med mormor blev det en promenad runt Huvudstaängarna. Chenin såg två kopplade katter bara 5 meter bort men kom faktiskt när jag ropade på henne. Choice lyckades givetvis bli stucken av en geting i framtassen, blev halt och slickade sig hysteriskt. Fruktansvärt många getingar var det och Choice skulle straffa dem alla (nej, hon lärde sig inte en läxa på den första!).

På kvällen for vi till Patricia för att fira Hebbes mamma. Väldigt trevligt!

Igår var jag på flygkursen och sedan blev det visit på hundklubben. Först anmälan till tävlingslydnadskurs, sedan promenad med Annica och Mido, lydnadsträning, borstning och klippning av Choice, promenad med Malin, Moa och Tjabo, borstning och klippning av Chenin och så mer lydnad. Extra roligt att promenera med Malin och kunna ha alla fyra hundarna lösa utan bråk, stök och bus. Det är annars ofta ovanligt när Chenin är med. Skendräktig Chenin ligger bara på gränsen till överaktiv.

Idag blev det vallning hos Ingrid i Bro med Sofie, Lisa och Tina. Choice gick inte lika lugnt som förra gången i rundfållan. Nu fanns det ju mer yta att springa på, så idag blev det en massa galopperande istället. In- och uttag ur fålla börjar sakta bli bättre, hon går numera lugnt inne i fållan. Vi började också öva på fösning, vilket var riktigt riktigt kul. Jäklar vilken precision man måste ha. Chenin hälsade surt på Ingrids fyra tikar, ragg och morr – surbiggan! I övrigt har hon bara promenerat idag och sprungit lite agilitytunnlar på klubben tillsammans med Choice efter vallningen.

Jag kollade igenom filmerna efter vallning och konstaterade att ingen blev speciellt bra. Jag bestämde mig för att inte lägga ut någon, men vad sjutton, alla gör misstag, så här kommer det lite ändå.

Först en video på simningen i Edsviken förra veckan:

Tina och Milo:

Camilla och Choice:

Tina och Phoebe:

Sofie och Tristan:

Lisa och snabb Loi:

Choice ger mamma Lava konstig blick:

Chenin godisspårar (ej från dagen):

Igår tävlade vi för första gången i vallning. Tävlingen hölls inom ASCA av Nina Mellfors i Skärbläcka. Choice började med ett run på får som ändå höll på längre än förväntat innan vi blev diskade. Vårt andra pass var på anka och började riktigt bra. Jag hade dock svårt att få Choice att förstå varåt ankorna skulle och således var hon behövde placera sig för att de inte skulle springa tillbaka mot fållan. Vi tog oss åtminstone runt i den bemärkelsen att vi fick scores, även om vi inte fick kvalificerande sådana. Det kändes emellertid rätt hopplöst när vi skulle in på får igen så för att göra lidandet långt passade jag på att dessutom köpa ett run på kor av Anders. Andra passet på får blev dock ett kort lidande. Choice lyssnade väldigt lite och jag fick nog och hade vett nog att lämna arenan innan vi blev diskade. Jag fick beröm för att jag tog rätt  beslut vilket ger en indikation på vilken nivå vi var på. Sist ut av alla under helgens tävlingar var det dags att låta Choice valla kor för första gången (den gången Anna och jag gick med Choice och Doc i koppel för ett år sedan kan knappast räknas som mer kovana än att hälsa på korna i stallet). Några tyckte nog att det var lite väl övermodigt men alla var ändå väldigt uppmuntrande. Jag visste inte alls hur Choice skulle reagera lös med kor och frihet att jaga. Som tur var hade Choice inte tänt på kor ännu och gjorde det knappast under det passet. Hon försökte egentligen mest förstå var fåren var och kollade runt varje hinder efter sina älskade (lite så gjorde hon även på ankorna i början men hon var bra mycket mer tänd på ankorna än på korna och det stämmer väl överens med hur hon kollar fåglar i allmänhet). Jag var nog inte alls pedagogisk för varje gång hon ens försökte fösa korna ropade jag på henne – hjärtat bultade lite eftersom jag visste att vi tagit oss vatten över huvudet. Men det viktiga var att hon gick där jag sa till henne och det räckte för att klara godkäntgränsen i started. Så även om det inte såg så snyggt ut vallningsmässigt så gick korna väldigt prydligt runt banan och vi fick konstigt nog hela 73 p med oss. Med andra ord, när Choice inte vallar går det bäst. Eller som Anna uttryckte det; du kanske inte ska träna vallning, bara tävla. I vårt fall har ju inte direkt träningen bidragit till tävlingsresultaten. Väldigt kul var det i alla fall och lika kul att se alla andra få sina fina meriter. Linda (Elsa), Mackan (Skippo), Anders (Willie), Pia (Colt?), Harriet (Voys) och Govert (Lottie) lyckades få WTCH på sina hundar, Lisa tog 2 leg med Loi på anka och kor, Anna tog 1 leg med Doc på får, Mackan tog 6 leg med Rosso på alla djurslag, Emelie tog flera leg med Vinna och Kiwi på anka och får. Sen var det en mängd andra som tog massa fina leg - jag kommer inte ihåg alla tyvärr. Dessutom var vi bara där på söndagen och på lördagen var det också bra resultat. Hebbe och jag hade nämligen ett  bröllop att infinna oss på, på lördagen. Nattis och Erik gifte sig i Tyresö slottspark i regnet. Jag var tärna och kände stort ansvar under veckan. Jag hade hoppats hinna träna mer vallning, men två pass fick räcka. I tisdags körde jag själv med Choice hos Marianne och Gunnar när Hebbe och jag var på väg hem från Trelleborg till Stockholm. Intag av får, två pass på fält, vila i fålla mellan passen och uttag fick räcka innan Choice och fåren var rejält flåsiga. Trots att det var sen eftermiddag var det tryckande hetta i luften. Vi var precis på väg att åka när vi mötte Gunnar i farten. Sammanfattningsvis kan sägas att jag var nöjd med intaget och andra passet eftersom Choice då var ordentligt trött, men första passet var slitigt – hon lyssnade inte, varvade och öste på mer än nödvändigt. Några veckors uppehåll har tydligen inte gjort henne gott. Nåja, jag tycker alltid hon är duktig! 

Efter bad och simning med hundarna i Solvik i onsdags blev det på kvällen vallning hos Ingrid i Bro. Samma sak denna gång, första passet skenade iväg och Choice skar upp trampdynorna på framtassarna. Jag konstaterade snabbt, mest besviken men också aningen lättad att ASCA-tävlingarna var uteslutna. Men det verkade inte vara hela världen så vi gick in igen. Vi körde då bara höger och vänster i fålla samt fålla in och ut, in och ut. 2 pass blev det som kändes mycket bra och lugna. Dagen efter var Choice dock ordentligt halt så kvällens vallning hos Marianne och Gunnar blev snabbt inställt. Hundarna spenderade istället kvällen hos föräldrarna medan vi vuxna gick på bio i form av Knight and Day – förvånande nog en bra, underhållande och komisk actionfilm.

Bröllopet var för övrigt väldigt mysigt men följdes av ett ständigt regnande. Middagen var god, sällskapet trevligt, brudparet vackert, musiken bra, vinet gott så vad gör lite regn när man slipper tälta?

I tisdags blev det en sväng till klubben. Promenad men dopp i Igelbäcken för tjejerna och sedan lydnadsträning i solen. Så harmoniskt var det kanske inte med en gapande Chenin men ibland var det tyst (typ när Chenin körde). Efter träningen blev det springning för Choice och mig med Anna och Doc, tunga steg på lätta gulvita 5 km. Sedan liten promenad till innan vi kom hem till tomt hem eftersom Hebbe åkte till Japan på morgonen.

I onsdags kväll sprang Choice och jag medan Chenin var hos mamma. Chenin var igång totalt 2 timmar utan vila med promenader och visit, men märktes inget ovanligt dagen efter. Så himla skönt! Frida besökte oss på kvällen. Det blev tonfisksallad och vin till 3 på natten då Frida praktiskt taget vinglade ut till taxin. Taktiskt när vi båda skulle jobba dagen efter. Hundarna fick vara sällskap på jobbet på torsdagen. Det är tydligen en vana för mig att ha med dem dagen efter.

På kvällen for Anna och jag till Linda i Enköping för lite vallning. Det blev dock inte bästa passet i ens liv då fåren var en utmaning i form av Springiga tackor. Vi började i fållan i koppel, något som inte passar Choice alls. Det triggar henne bara. Sedan körde vi utan koppel och fick till ett pass som kändes väldigt bra. Därefter provade vi ett pass ute på större yta och det gick allt annat än bra. Fåren var lika rädda för mig som för Choice så Choice fick det svårt att hålla ihop dem alls. Ett avslutande pass i fålla fick det istället bli. Insikten om att det nog inte kommer gå så bra på ASCA-tävlingarna kom över mig…

I fredags var det så midsommar. Chenin firade med mamma, pappa, bror m fl på Möja. Det hade tydligen gått väldigt bra och hon hade badat och varit lös mest hela tiden på ön. Choice och jag började med löpning, ner och runt Råsta, därefter bad med Jocke, Anna, Jakob och hundar på Kanaanbadet. Det bästa med midsommar är att badet var ganska tomt på folk. Vid lunchtid bar det av hemåt för att på eftermiddagen komma iväg till Huddinge på fest. Det blev riktigt trevligt, mycket snaps, sång och god mat. Inte blev det speciellt sent heller. Jag var hemma innan det blev ljust och utan speciellt mycket alkohol i kroppen.

Fördelen med att ha Choice och Lazy är att man får sova länge på morgonen. I övrigt spenderades lördagen med att umgås med Jocke och Marc, se regnet ösa ner, promenera alla i Hagaparken med Anna och hundar som sällskap, ramla i Brunnsviken med kläderna på. På kvällen kom Chenin hem och så anslöt Aspen till vårt sällskap. Vi åkte till Ålsten, åt mat och promenerade längst strandkanten. Kom fram till en fin badplats där hundarna busade och badade. På kvällen såg vi The Ring hemma hos mig medan jag tvättade. Chenin och Choice var väldigt trötta, båda sov tungt i bilen. Även på söndagen, som bestod av mer tvättning och mer bad med Jocke i Ålsten, hade tjejerna tunga ögonlock. Efter visit hos föräldrarna blev det spår i Kista med Anna, Sofie och Johan. Jag kom sent förstås och la egna spår. Båda hundarna gick mycket bra så det var jag nöjd med, dock mindre nöjd med att jag valt shorts i Sveriges risigaste och mest insektstäta skog. Och inte var jag heller speciellt nöjd med att Choice lappa till lilla Milo.

Torsdagkvällen ägnades åt promenad, löpning gula 5 km och simning av hundar. Chenin simmade 5+7+4 min ungefär. Choice simmade hela tiden. Hon kastade sig i så fort hon klev in i rummet utan flytväst så jag fiskade upp henne lite senare och satte på den. När vi är färdigsimmade gnäller hon ynkligt.

Väl hemma deckade jag i soffan och efter en timme stod Choice vid dörren och gnällde. Hussen släppte ut henne och då var hon så kissnödig. Konstigt tyckte jag men kom sedan på att det måste vara efter allt klorvatten som hon druckit, bitit, jagat m m.

Igår skulle det bli en lugn kväll men istället blev det afterwork med två kollegor eftersom Anna erbjudit sig att hämta Chenin och Choice. Vi började vid Hötorget och slutade på Odenplan. Underhållande!

Idag blev det tidig uppstigning för spårträning för tjejerna. Jocke gjorde oss sällskap och la två korta spår till Choice. Jag la ett långt godisspår till Chenin och sedan gick vi promenad. Chenin fick gå lös, trava på och vara busig. Det värmer i hela hjärtat att få se henne i frihet. Sakta men säkert törs jag mer och mer släppa på kontrollen och tro på att kroppen håller. Hon är ju världens finaste hund när hon är aktiverad och lycklig men inte helt enkel understimulerad i koppel. Sedan gick hon spåret, riktigt härligt spår hade jag lagt, och hon tuffa på och plockade allt som ingenting. Världens finaste tjej! Och log gjorde hon hela tiden – hela promenaden och hela spåret! Tills hon hamnade i bilen och förstod att den där Choice skulle få göra något kul… Choice spår gick först fort och slarvigt, men tog sig sedan bra. I slutet hade hon strul med en vinkel vilket sedan gjorde att hennes sista sträcka blev urusel. Hon blir så nonchalant emellanåt. Jag ser att hon har spåret men hon flackar runt och kollar vad som finns utanför på båda sidor hela tiden. Nu jäklar ska det bli ändring. Anna och jag planerar konkurrensspår med Doc och Choice.

Nu sitter vi på jobbet. Eller jag sitter och töserna ligger utsträckta över golvet. Snart ska vi hem och sedan vidare på 30-årsfest. Chenin och Choice ska dock vara ensamma hemma eftersom föräldrarna också är bortbjudna.

Efter MH i lördags hade jag hoppats att hinna sova ikapp någon timma, men det var hopplöst. Upphämtning av Chenin, dusch och sedan full rulle. Hebbe och jag hade inflyttningsfest och fast man var trött som sjutton var det bara att hålla igång. Hundarna gjorde detsamma men deckade sedan under köksbordet. Jag ville vara kvar hemma men det var tydligen inte ett alternativ. Till Garbo bar det vid midnatt och där blev vi kvar till stängning. Till skillnad från dagen innan var jag i vart fall inte sist ut från stället.

Igår skulle jag jobba men solen låg på starkt så efter promenad med hundarna gick vi alla gemensamt ner till pizzerian och åt pizza i solen. Sedan gick vi vidare till Lötsjön, mötte upp Patrik, Veronica och Zorro och satt av några timmar i solen. Efter några timmar var det dags för morsdag-besök. Först till mamma, sedan mormor på hemmet och slutligen Hebbes mamma. Mormor är så pigg, stod och sopade när vi kom. Hon verkar tro att hon jobbar där med skötarna. Hon berättade att de andra boende verkar konstiga i huvudet… men hon verkar i vart fall trivas väldigt bra, visade oss runt och vinkade av oss utan problem. Inte en gång frågade hon vad hon gjorde där. Utanför Hebbes mamma borstade jag hundarna väldigt mycket och länge. Anna hämtade bilen och Hebbe och jag promenerade hem. En ganska hundträningsfri helg således, men det är rätt mysigt att bara vara ihop och göra myssaker också. Vi skulle väl spårat igår men värmen gjorde inte direkt att man längtade efter insekterna i skogen.

Idag for vi till Arninge för efterkontroll av Chenin och simning. Chenin såg riktigt fin ut. Lite ojämnt med muskler, men helt normalt. Jag ska köra viktmachetten. Bra i ryggen och benen. Jag ska massera höger framskuldra för där är hon inflammerad. Jag ska också massera vänster baklår eftersom hon är lite motvillig vid sträckning av det framåt. Hon simmade fint ca 15 min. Choice simmade lite kort innan och sprang sedan runt med Hebbe ute.

Jag avslutade min säljkurs i måndags. Grymt bra och givande kurs! Man är långt ifrån komplett. På kvällen blev det ingen tur till klubben utan istället egen minimal lydnadsträning vid bouleplan. Jag kunde konstatera att Chenin kan ligga platsliggning länge utan att pipa så länge vi inte är på klubben eller andra hundar är med. På klubben piper hon efter bara några sekunder.

I tisdags blev det ingen springning. Jag ville bli lite friskare.

I onsdags blev det ingen Gustur. Han är fortfarande inte bra. Istället blev det träning i Kista. Först promenad med båda, sedan skott-träning och lydnadsträning med Choice. Jag är ju skotträdd, blinkar till vid varje skott men Choice är än så länge cool. Reagerar inte mycket alls – hon är ju inte så nyfiken heller. Bara taggad på pinnar eller lek med Doc eller äta godis. Jag la också ett ängspår till Chenin och lät också Choice gå med och konkurrera om godiset.

Idag blev det däremot både springning och simning. Pga feltänk vad gäller hundar i bil var Dalton med och sprang. Anna sprang därför lite kortare och jag fortsatte själv med Doc och Choice. En galen Doc gav mig ordentligt med fart under fötterna. Efteråt blev det simning för tjejerna i sumpan, 3 x 5 min – inga konstigheter, bara mysigt.

Vi tog en sväng till klubben i onsdags efter jobbet, av rastlöshetsskäl. Först tog vi en promenad och sedan la Choice och jag ett spår till Chenin. Vi passade också på att köra lydnad uppe i skogen eftersom varken planerna eller parkeringen är mycket att jubla åt. Det blev en genomkörare av det mesta och hon kändes väldigt lagom och fokuserad. Nu börjar man längta efter appellstart. Chenin fick sedan gå spåret i flexikoppel, med lycklig attityd. Inga konstigheter.

I torsdag var det allmän motionsdag. Först promenad kyrkogården med Anna och grabbarna sedan springning med unghundarna runt sjöarna och slutligen simning för flickorna, 3 x 5 min ungefär. Vi har hittat en fungerande metod nu. Choice i koppel, Chenin lös, båda simmar och vilar samtidigt. Jättefina är de!

Som om det inte är nog med saker att göra var det RAS-konferens i helgen. Jag gick tidigare från jobbet för att kunna spåra med de stackars svart-vita innan. Vi tog en sväng till klubben. Chenin fick ett fint spårupptag och gick sedan väldigt exakt i fotspåren. Choice fick sämre förutsättningar; jag kom inte ihåg var jag började, hade inga snitslar med, glömde sätta på henne sele, vilt i spåret. Bestämde mig för att det kommer gå skit men blev förvånad över att hon fixade det så bra. Alla apporter tog hon också. Dock är hon väldigt fladdrig, måste alltid gå vid sidan av och gör sedan snabba slag bakåt i spårkärnan för att försäkra sig om att hon inte missat något. Det känns klokt men lite tidsödande. Efter träning kom vi fram till Scandic i Södertälje för konferensen. Chenin och Choice installerades i hotellrummet och jag i konferenslokal. Tacksamma hundar jag berikats med. Flera hundar i rummen brevid skäller i ett, men inte ett ljud på mina. Bara trötta, glada ögon när jag kommer in. Snälla också som stannar på varsin sida om den fotölj jag sätter upp emellan dem. Däremot är de allt annat än rena och har världens glömskaste matte som inte har med några handdukar. Några bad i badkaret och användning av hotellets handdukar lindrar inte mycket av den skit som dras in nu. Sjuvsovare i sängen är Chenin också när jag är borta (och båda ligger nära mig hela natten), vilket märks av allt grus. Det är helt enkelt grus överallt och det blir lätt pinsamt att återlämna rummet.

Nu ska jag snart ifrån konferensen för det blir kryssning till Åland med massa vänner. 2 tvillingar fyller 30 år och har bjudit med 25 personer.

Jag har haft skidsemester i helgen med mamma och brodern (den yngsta äldre). Efter en trevlig tjejmiddag hos Nattis med Yannetty och hundflickorna i fredags skyndade jag hem från Tyresö för att packa. Chenin och Choice hade nog gärna stannat längre för de tyckte det var riktigt spännande med huset och tomten som var nyheter för dem. Själv var jag trött och stressad för att hinna med allt inför lördagen. Efter att ha pratat tragedi med Frida, men samtidigt skrattat mer än på länge, fick jag några timmars sömn innan det var dags att kliva upp på lördagen. Morgontidig promenad med alla tre hundflickor, Lazy inkluderad, bar det iväg till Romme. Där hade vi två fina skiddagar med mycket effektiv åkning, vegetarisk wok till lunch, blöt och kall skidåkning i ösregn, ras i ankarliften, tacobuffe till middag, promenad i fabriksområde, kloklippning, P3-lyssnande, bråk med brodern om mattider, god frukostbuffe, videofilmning i backarna, smärta i lårmusklerna m m. Jag råkade turligt få med pappas nya skidor och även om de var lite långa var de alldeles underbara att åka med. Aldrig mer mina Head-skidor igen! Jag lyckades t o m övertala mamma att hyra nya för att få uppleva skillnaden. Plötsligt blev man en väldigt mycket bättre och säkrare skidåkare.

Givetvis har Chenin och Choice fått uppleva fjällen. För Chenin är det ju inte direkt första gången, men Choice tittade med stora ögon på alla konstiga bigfoots. Och nej, Chenin och Choice är inte trötta på snö i alla fall. De försökte busa hela tiden och Choice rullade sig lyckligt i snön så fort hon fick chansen.

I torsdags var vi först och sprang runt sjöarna med Anna. Jag fick dock gena tillbaka för att hinna till simmet. Bästa simmet hittills blev det. Tjejerna fick simma tre pass var, samtidigt. Choice i koppel och Chenin lös. På så vis kunde jag få upp Choice ur vattnet utan en hysterisk Chenin som skulle lägga sig i. De simmade ungefär 3-4 min per pass, Choice något längre än Chenin. Men hela simpasset gick otrligt mycket lugnare än vanligt. Vi lekte med saker och båda hundarna lyssnade. När Choice började crowla, kunda jag justera med kopplet så hon simmade bättre med fokus på annat än plasket.

Nu snöar det igen och jag struntar i vad alla andra människor på internet och jobbet tycker – jag tänker i alla fall njuta av rena fina hundar och ljus miljö så länge det går. Visst längtar jag till våren och sommaren men det där mitt emellan kan jag vara utan. Har också lovat mig själv att aldrig mer klaga över snö eller värme – vi har haft alldeles för lite av de varorna de senaste åren. Kyla och framförallt vind är jag dock måttligt road av men om temperaturen stannar runt nollan är jag mer än nöjd. För då kan vi fortfarande springa. Anna och jag har ju kommit igång nu med det. Hon vill springa tre dagar i veckan och jag försöker bromsa till två. Igår var det dock så isigt att jag hade kramp i vaderna efter tre fjärdedelar men ändå inte var anfådd, för allt man försökt göra är att inte ramla på isen. I tisdags var det något bättre och inte lika tungt för benen. Många IKEA-turer har det också blivit, lite lydnadsträning, tur till Gustur i onsdags, ridning på Gustur i söndags med Choice springandes med på tur, promenerande i nya området och helgturer med mamma och Lazy. Simning för flickorna igår också. Chenin simmade ca 4+4+4 min. Simningen är minst sagt omständigt med två. Choice vägrar ju gå upp ur poolen när hon väl är i så jag måste verkligen anstränga mig för att få kontakt och få in henne och då går ju Chenin igång som en toka. Igår hoppade hon ner två gånger från ett högt ställe eftersom hon är så olydig nu. Givetvis fick hon betala för det imorse.

I övrigt är Chenins vanliga jag tillbaka efter skendräktigheten och det innebär att hon är fullkomligt odräglig, hänger och sliter i kopplet och framförallt taggar hon på allt hon kan och tycker livet är allmänt kul. Hon är rätt macho också och bangar inte en fajt om det finns lämplig kandidat. Kan man få beställa skendräktig, dvs lagom, hund för jämnan?! Som tur är mår hon rätt bra och kan därför få börja vara lite lös en bit på promenaderna. Det innebär att hon blir väldigt cool att ha vid möten med hundar som gör utfall. Lös behöver man liksom inte svara på sånt tjafs.

Choice då? Hon är lite småknäpp. Senaste nätterna vaknar jag av att hon står, flåsar och hänger på mig. Trodde först hon var sjuk, men nej, bara väldigt unghundsvaken verkar det som (och kanske har det något att göra med att jag har lite för varmt i hela lägenheten…). Kanske är det Chenins arroganta attityd som påverkar att hon inte hittar något bra liggställe?

Vad gäller lägenheten har vi kommit väl tillrätta nu. Det börjar se ut som ett boende och inte en flyttplats. Dessvärre har vi redan fått inbrott i källaren… Otroligt när man flyttar från Hallonbergen till Filmstaden… Hundarna verkar stormtrivas i nya lägenheten och det gör vi med bortsett från att vi inte har någon naturlig plats för avhängning av kläder i hallen.

Känner mig lite hypokondrisk, många på jobbet har drabbats av vinterkräksjukan och många hundar har kennelhosta. Vi håller tummarna hårt för att vi klarar oss ifrån det där.

Måste avsluta med en rolig grej. Chenin hittade ett gosedjur i form av ett får häromdagen. Jättegulligt att hon ordnar egna vallningsobjekt. Fast hon behandlar det inte så värst bra…

Idag är Choice med Anna och Chenin med mamma. Rapport från Anna (som hon säkert inte vill att jag lägger ut):

”Doc gör ALLT för att få igång Choice att busa här hemma! Men hon har lagt sig och har man gått och lagt sig så har man gått och lagt sig verkar hon tycka. Dalton tycker det är kul att Choice är här. Han är jätte busig och springer med leksaker. Vi har varit i Hagaparken. Doc och Choice har busat. Dalton och Choice har bjäbbat lite, de förstår ju inte riktigt varandra. Men när Dalton var lös och Choice i koppel var Choice jätte nyfiken vad han gjorde och ville busa med honom. Choice boffade på en hiphopare, jag förstår henne, töntigt att gå och låtsas halta! Vi sprang åt ett annat håll och då släppte hon det direkt. Jag har haft fast dem i mitt snickarbälte och de har gått så fint alla tre. Jag tror Choice ska börja löpa eller nåt sånt, Doc är väldigt intresserad av rumpan och till och med Dalton lite grann.”

Annars har veckan bestått av lydnadspass för Choice och godisspår för Chenin i tisdags. En av grannarna kom fram och berättade att en schäferblandis som går på vårt dagis har bitit ett antal hundar på gården. Trist! I onsdags åkte vi till stallet, jag hade bestämt mig för att rida ut, men pga snöstormen var jag tvungen att vända halvvägs. Jag red lite på volten och Choice sprang med runt varv efter varv. Igår åkte vi till Albano för ett sista besök på rehabiliteringen. De tycker att det mesta ser bra ut för Chenin nu och att vi kan öka upp promenaderna ytterligare. Hon kommer fortsätta simma ett bra tag till och förmodligen blir det ett slutbesök på Strömsholm också.

På dagiset har Chenin flyttat till köket och nästa vecka ska det byggas ytterligare en grind till henne så hon slipper passera några andra hundar på väg in och ut. Choice har fått flera nya hundvänner så nu kan hon variera vem hon ska leka med varje dag. Choice har varit ganska trött på kvällarna så det är tydligt när hon haft busiga vänner. Chenin är trött i vilket fall just nu eftersom hon är skendräktig.

Ikväll ska jag gå och se musikalen Grease med Hebbe, Jocke, Nattis och Erik.

Antalet arbetade timmar denna vecka känns i kroppen och kroppen. När det är mycket på jobbet märks det på mig på nätterna. Enligt Hebbe har jag massa för mig varje natt; jag vaknar ofta av att jag inte får luft och ibland skriver jag på mobilen. Men jag minns inget av det.

Hundarna klarar sig nog bra, men man har ju ständigt det där dåliga samvetet. Framförallt för att man är så trött på kvällarna. I måndags spenderade vi dock några timmar på klubben med promenad, lydnadsträning, spår och lek. Promenad med Anna ser vi alltid fram emot innan men efteråt ser vi båda helt nedslagna ut. Hundarna kan ju bara inte låta bli att hänga i kopplena och tagga upp sig. Lydnadsträning med Choice kändes bra på allt bortsett från platsliggningen där hon låste sig och muttrade på en annan hundägare utanför vårt gäng som förärat parkeringen med sin närvaro. Jag kände mig irriterad och insåg snabbt att det var onödigt att träna platsen med den inställningen. Satt och klappade på Choice istället. Medan Chenin gick sitt godisspår fick Choice gå med Anna och grabbarna och busa med Doc. Det slår tydligen högre än all träning jag kan uppbåda. Nåde Doc om han skulle få för sig att apportera. När Chenin gått klart spåret hörde jag att Choice skällde ursinnigt i mörkret på den hundägare som tidigare varit på parkeringen. Visserligen var det hund och snowracer med som säkert kan vara upprörande för en liten tjej som bara ser sådana flera gånger i veckan men aldrig brytt sig innan, men så långt bort som de var kände jag att hon kunde hålla klaffen. Dessvärre kunde jag inte förmedla det eftersom jag var ännu längre bort. Kände mig lätt besviken på Choice som jag dessutom skrivet ett skrytmail om till Marianne och co idag. Men så är det väl att ha unghund.

I tisdags skulle jag träna själv tänkte jag, men efter promenad runt Lötsjön och mer jobb blev det bara lite apporteringsträning i köket. Igår var det stalldags efter en konstig dag på jobbet där en av kollegorna anklagades av en revisionskund för att vara i maskopi med Skatteverket. Vilket nonsens liksom! Vad skulle en person få ut av det? I stallet blev det lite mys och omvårdnad av Gustur, Choice lekte jaktlekar med en isländsk fårhund över stallplanen och en lastbil satt tvärfast mitt i ingenstans och vi fick hjälpa honom få assistans av traktorn för att komma loss.

Idag blev det simning i Sundbyberg. Chenin fick simma 3 + 3 + 3,5 min och Choice fick simma som en galning runt runt ca 15 min med lite pauser. Först tvekade hon lite och hoppade bara i för att hämta leksaker. Efter ett tag kom hon på det roliga med att hoppa högt när hon skulle i. Efter ännu lite längre tid kom hon in i sitt krålande som jag inte sett på ett halvår (hon har ju inte haft tid att göra det när vi lekt med henne i vattnet – eftersom jag nu var själv med två hundar fick hon klara det lite själv). Hon plaskar hårt med framtassarna och biter i vattnet, hostar sedan upp vatten. När Chenin var torkad vägrade Choice komma upp. Jag fick lurpassa lite för att få tag på flytvästen och dra upp henne. Eftersom tiden var knappt blev det inte mycket till torkning av Choice. Men väl ute tyckte Choice att det var en bra idé att rulla sig i snön. Ändå ärhon helt torr när hon ligger i soffan nu medan Chenin fortfarande är blöt.

Nu ska vi decka i soffan allihop!

Vi har haft en rätt trevlig och händelserik helg. I torsdags stod det simning för tjejerna på schemat i vanlig ordning med sällskap av både husse och matte. Jag spenderade sedan några timmar hos föräldrarna innan jag kom hem vid midnatt. I fredags for vi till klubben en sväng med Anna och pojkarna. Tillsammans tog vi en promenad i snön och sedan blev lite lydnadsträning. Choice grillades i det mesta, läggande, hopp-stå, fjärr, fot, apporteringsingångar, konan m m. Chenin fick komma ut och göra konan också på en meters avstånd samt platsliggning för båda tjejerna.

När damerna fått sitt spenderade vi några timmar hos föräldrarna innan jag först vid midnatt mötte upp med Frida och Elin på Grappa. Ett glas vin, många historier och lite eldning senare gick vi vidare till Storstad för att möta upp Sophie och Anna över en öl. Vid fyra kom jag hem och några timmar senare var det dags att kliva upp, tyckte hundarna som tur var, för Åsah och jag arrangerade en aussieträff i Kista. 12 tappra aussiefantaster närvarade i vintervädret. Vi delade snabbt in oss i 2 grupper där jag tillhörde spårgruppen. Jag började med att guida ut mitt gäng på oplogade vägar och bestämde mig snabbt för att här fick duga när bilen ändå satt fast. Chenin fick i vanlig ordning ett godisspår som, trots all snö, blev riktigt bra. Klart ett av de bättre på senare tid. Choice fick ett spår som Annika med Chico lagt så gott hon kunde i djup snö. Choice tog vinklar, stigöverfarter och apporter fint. Hon toksprang efter varje påsläpp men lugnade sig efter ett antal meter. Jag kände mig himla nöjd med båda tjejerna och inte gjorde det saken sämre att jag fick se flera duktiga hundar, att alla spårade bra idag, att Choice var överlycklig över att få busa med den svarta Windedostiken Kelly och att bilen kom loss, med hjälp av 6 aussieägare. Åsah som hade hand om sökgruppen föreslog sedan lunch i Kista Gallerian men vi blev bara fyra som nappade på det; god lunch, trevligt sällskap och lite egentid för Chenin var roligt ändå. Efter lunch vallade vi uppletanderuta vid Stockholmsavdelningen under mitt initiativ (läs: tvång) och Bennys ledning. Choice fick köra 2 skick på raken utan synretning och fick sedan göra ytterligare ett efter att ha suttit och taggat på när de andra hundarna hämtat. Jag känner mig mycket nöjd men vår akilleshäl är som bekant avlämnandet. Hur lång tid ska det ta innan jag inte behöver köra jaktlekar för att få in henne hela vägen till mig i full galopp? Nåja, det går i vart fall framåt när jag tänker efter. Innan man visste ordet av var det mörkt och någon lydnadsträning hanns inte med för mig. En ensam promenad med tjejerna för att ta ner uppletande-snitslarna blev det istället. Brevid snitseln stod ett stort rådjur och såg lika förvånad ut som jag, tror till och med att den skällde lite när vi kom…

Behöver väl knappast skriva att jag var trött och somnade på soffan? Hebbes kompis spelade att han var vakt på Köket och de andra väktarna köpte det. Därefter släppte han in Hebbe före kön…

På söndagen blev det aktivering i form av lydnad för Choice, spår för Chenin och sedan besök av bc-Zorro. Chenin ställde upp sig och Choice busade. Jag tog ut ungdomarna runt sjöarna och fick delvis sällskap av Annica och Mido. Kvällen innehöll amerikansk fotboll med Kim, ganska kul faktiskt och en av anledningarna till att Hebbe och jag känner varandra.

I måndags skulle det blivit lydnadsträning men efter att ha lurat Anna och Sofie till klubben insåg jag att det var en dum idé att träna med Choice som var dålig i magen. Besök hos Hebbes mamma blev det istället och risbantning för stackars Choice.

Igår tog vi igen träningen i måndags och körde lydnad på gården. Inspirerad av Lisa körde jag baklängesfot och fick faktiskt till det, även om det var minimalt. Det blev en hel del annat också; fot (vändningar, svängar, halter, rakor, språng), inkallning, sitta/ligga stilla, apportering, läggande, ställande, kryp, fjärr, skall, stadga i stå (men denna del gick sådär – jag får mest kontakttagande) m m. Chenin fick köra skall, tricks som puss, skäms, tass, hakan i backen, godislet, kort godisspår m m.

Ett annat tillägg är att Choice nästan sprang fram till en hund när hussen och jag var ute tillsammans med tjejerna. Usch vad irriterad jag blev, mest för att jag aldrig trodde hon skulle göra det och därför lät henne gå lite för långt ifrån även när jag såg hunden. Vi provade samma sak igen vid nästa hundmöte och då blev det rätt så jag får se det som en engångshändelse. Generellt sett är Choice riktigt bra i hundmöten lös, men i koppel står hon på bakbenen och ska fram. Till det positiva så vände Choice när jag sa Nej och hon precis skulle dra på en hare som Chenin skällde hysteriskt efter. Duktig svart-vit fröken!

Jag jobbar på ett mastodont-inlägg rörande det gångna decenniet. Det tar tid att minnas kan jag meddela. Så det dröjer nog ytterligare ett tag innan det finns för allmän beskådan.

Annars är allt bra. Hundarna fick varsitt märgben och varsitt grisöra vid tolvslaget på nyår. Och den enda oron var några blickar på varandra om man verkligen skulle kunna behålla båda godsakerna för sig själv. Men i vanlig ordning la de sig intill varandra med huvudet åt varsitt håll och tuggade i godan ro. Min största oro var att Chenin blodat ner Jockes vita matta med sitt ben. Vid halv tre (och en timmes sömn för mig) tog vi en kissrunda och åkte hem, nykter i sinnet men groggy av trötthet.

Sedan nya året började har Choice och jag ridit Gustur första två dagarna. Ena dagen med sällskap av annat ekipage. Choice skötte sig bra men Gustur var lite sämre. Jag fick hålla honom hårt. Dessutom var det kallt så det hette duga så jag frös in i benmärgen, speciellt om fingrar och tår. När jag väl klev av, värkte lederna. Choice sprang i skaren så hon blödde varje dag om ett sår som hon gång på gång lyckades skrapa upp.

På nyårsdagen fick vi middagsgäster i form av Michaela, Anna och Sophie. Vi drack vin, åt lime-lax och pratade gamla minnen till sent. Mycket fyrverkerier hördes men hundarna reagerade inte.

I lördags blev det spår för hundarna i snön innan stallrundan. Bilen höll på att fastna i snön i Kista men det gick. Jocke och jag missförstod varandra så han stod vid Hägerstalund och väntade medan jag la korvspår till Chenin och vallade korridorer till Choice i Killingstorp i Kista. Chenin gick sitt korta spår lugnt och fint och Choice letade saker i sina dåligt vallade korridorer. Vår byteshandel fungerar inte ypperligt och det stör mig lite, dessutom väljer hon föremål. Jag kände irritationen växa och bestämde mig för att ett skick i varje korridor fick räcka bra idag.

På kvällen kom den efterlängtade hussen hem också.

I söndags blev det separata turer för hundarna och ingen skogstur eftersom jag mest blir irriterad på snön, kylan och spralliga tjejer. Choice och jag tränade massa lydnad på tu man hand och hade en härlig långpromenad där hon bara kändes som världens enklaste hund. På väg hem la vi ett korvspår till Chenin som Chenin tog fint. Egen tid med matte måste ändå vara det allra bästa man kan få. På kvällen åkte vi till Micke och Sanna där det bjöds på god mat och åter igen spel i form av Alias. Och ja, bråk om reglerna förstås, för det är vad vår familj (läs speciellt Micke och Camilla) bråkar om.

Igår var Hebbe och jag på Strömsholm med Chenin för sista återbesöket. I vanlig ordning spenderade vi många timmar där. Hon fick simma igen på rehaben 2 x 2 x 2,5 min. Denna gång fick hon simma med lite motstånd så hon sträckte ut bakbenen ordentligt. Choice surade för att inte hon fick simma. Chenin röntgades också och det såg helt läkt ut i benet efter operationen. Dessutom hade hon fina muskler och inga tecken på inflammationer (mätt med värme). Hon hade inte mer artros än innan och var lika spänd i ländmusklerna som vid tidigare besök. Vi fick med muskel-relaxerande preparat som hon ska få för att muskelinflammationen i ryggen ska släppa. Både Lennart och sjukgymnasten ville att vi skulle komma på ytterligare ett återbesök. Detta besök slutade på 3 200 kr (+ bensin), pengar som jag inte hade så hussen fick rycka in. Det känns som att man lever på marginalerna nu efter lägenhetsköpet. Jag har aldrig varit så fattig i hela mitt liv men hussen lugnar. Bara vi klarar oss till inflyttsdatumet och slutbetalningen så kommer vi sen leva lika bra som innan köpet, dock med en annan form av sparkapital…

Igår var Choice med hussen under dagen. Tillsammans med Kim och Mido hade de gått runt sjön och sedan hade de spenderat några timmar hos Kim och Annica. Choice fick också vara själv en timme och hussen hittade henne upp och ner i soffan sovandes till musik. Det kändes mycket lovande med tanke på att grannen i vårt uthyrningsrum berättade att hon skällt i 3,5 timmar i lördags när vi var på bio. Förmodligen hade hundarna inte aktiverats tillräckligt under dagen i kombination med att det kanske fanns något att skälla på i farstun.

På kvällen åkte vi ut till Bålsta för simning av både Chenin och Choice. Snälla Malin har gett oss presentkort på simning som hon vunnit under alla sina cupvinster i höstas. Nog för att det låg väldigt långt bort, men det var otroligt fint och trevligt med funktionaliteter som många andra hundsim saknar såsom en lift ner i vattnet som hundarna kunde stå på i vattnet om de blev trötta. Vi tackar Malin ödmjukt för simpassen! Chenin simmade 2+2+2,5 min och Choice simmade runt ganska länge som en liten Barracuda med leksaker i mun – hon vägrade gå upp på land så vi kunde lifta upp henne. Det är roligt med Choice för när hon simmar står vi andra bara och tittar på vid kanten medan hon simmar varv efter varv. Med Chenin går jag runt runt poolen så hon kan simma efter mig – hon är inte så korkad att hon simmar utan anledning.

Efter simning åkte vi förbi och gav Gustur mat. Hebbe fick också träffa Gustur för första gången i månljuset. Han tyckte faktiskt ganska bra om honom. Snabb utfordring i riktigt kallt väder, speciellt när man var halvblöt, för att sedan åka vidare hem till Hebbes mamma på sista-middagen-för-året.

Idag är båda hundarna med igen och idag är de trötta efter gårdagens simning så nu sover de tungt på varsin pläd (nåja, Choice har min jacka att ligga på hon). Hussen åker iväg ikväll till Skövde för nyårsfirande medan vi tjejer blir kvar i stan för säkerhets skull. Vi ska fira med Jocke och Marc hemma hos Jocke med nyårssupé och kanske sällskapsspel. Lugnt blir det i alla fall. Och innan dess ska vi ut i skogen för lite spår och uppletande samt en sväng förbi stallet för en kort ridtur i isande kyla. Allt för att få hundarna trötta till allt pangande.

Här kommer en sen uppdatering av veckan som gått. Det är en del att ta tag i inför jul så uppdateringarna haglar inte direkt. Förra tisdagen var vi i alla fall hos Gustur. En skön ridtur i snön förbyttes till kallt och halt för både tvåbent som fyrbenta. Jag tog det lugnt även om Gustur har broddar och vände efter kort stund. Tror sjutton att Gustur skulle bli rädd för något och dra järnet hem. Trodde han skulle falla i halkan, förmodligen med mig under men vi klarade oss. Jag ska passa Gustur i jul och nyår vilket ska bli kul eftersom vi kan ta långa ridturer i ljuset då. Däremot börjar våra vardagkvällar mest kännas som en börda för bägge parter.

På onsdagen inhandlade vi julgran. Den har stått på balkongen ett par dagar men är sedan igår intagen och pyntad. Varje gång man kommer in får man julkänsla av barrdoften. Det blev en liten kungsgran, lika hög som mig, med återbäring av pengarna efter jul på Bauhaus. Det är ganska kul att handla gran, många roliga diskussioner att lyssna på.

På torsdagen tänkte jag trotsa snön och springa med täckbyxor runt Löt men det gick inte att komma fram. Jag tog en promenad med båda tjejerna och sedan en egen sväng med Choice. Choice letade först intensivt efter Doc men jag lekte bättre. Skvätte snö, gömde mig och gjorde änglar = mycket uppskattat. Choice sprang lös full av energi och medan jag pratade med Marianne passade Choice på att jaga fåglar. Dessvärre ut på isen som förstås försvann under henne. Panik-jag ropade hysteriskt medan Choice kom simmande och försökte ta sig upp på is som ständigt sprack. Funderade på om jag skulle bli tvungen att hoppa i men då tog hon sig upp. På de få meterna kvar till bilen hann Choice bli till en isbit. Men väl på rehaben trodde jag att hon skulle behöva duscha varmt men då var hon torr. Chenin fick trampa vatten i 14,5 min fördelat på tre pass; 5 x 5 x 4,5 min. Choice tycker det är guld hos rehab/vet. Där finns det leksaker och godis, massa spännande saker, massagebord att åla sig på, vattentramp att gå in i och lukta i, etc.

På fredagen kom Jocke över på middag för att roa oss till På spåret. Medan jag kollade på ett program med speciell musik så började Choice yla högljutt. Läskigt, det gick som kalla kårar i mig och jag fattade inte att det var hon som lät i sömnen förrän jag väckt henne och frågat hur det var med henne. Hon såg mest sömndrucken ut. Det ska bli spännande att se om det händer igen.

På lördagen bar det av till skogen på klubben för lite korvspår till Chenin och uppletande och lydnadsträning för Choice. Jag försökte först ta en hysterisk promenad eftersom jag inte lärt mig att man gör det hemma innan. Eftersom hundarna inte får vara lösa och busar ihop var det bara att vända tillbaka till bilen och ta dem en och en. Chenins spår gick fint trots djup snö där jag trodde hon skulle rusa. Det blev inte så långt eftersom det var omöjligt att ta sig fram. Choice fick två skick i korridor som Jocke vallat och sedan ytterligare två skick. Därefter blev det budföring som strulade lite när hon skulle tillbaka till mig. Vi körde tre gånger för att jag ville lösa problemet men tredje gången var hon tvungen att kräkas framför mig. Då gav jag upp och så fick det bli lite fotgående och platsliggning istället. Efter hundträning åkte vi till Kista för att shoppa de sista julklapparna och sedan åkte jag till mamma för att baka lite.

Söndag blev en lugn dag med den största aktiviteten för Choice en promenad i djup snö runt sjöarna med Annica och Mido. Benen var alldeles tunga efteråt. Hebbe och jag hann även med ett besök hos frisören i Kista. På väg hem hämtade vi upp flyttlådor på Förvaltarvägen. Jag tyckte att 20 st borde räcka och att få in dem i bilen var ett stort projekt och hysteriskt kul. Jag skrattade så läppen sprack. Hundarna tar ju hela platsen bak så vi försökte få in dem i bilen och ungefär då inser man att bilen inte är så rymlig som man tror. Efter diverse ompackningar och mer skratt tog vi oss i vart fall hem.

Denna vecka är två dagars jobb innan en efterlängtad julledighet följer. Jag kommer dock jobba i mellandagarna eftersom jag kan passa på att ta med flickorna då och sedan ta ledigt senare när vi ska flytta. Igår tog jag svininfluensavaccination på jobbet. Vaknade några gånger i natt av att jag inte kunde ligga i min vanliga sovställning pga värkande men annars känns det ingenting. Det är t o m lite skönt att ha ont i armen, känns som att man har träningsvärk. Jag hade väl tur med andra ord.

Svårt att skriva efter det inlägget. Dystert på hundfronten. Chenin är dålig emellanåt. Jobbigt för henne, för mig och för Choice. Strömsholm-besök stundar dock. Vissa dagar är man bara så ledsen, Hebbe kommenterar ”jasså, det är en sådan dag”. Ibland vaknar man efter att ha sovit oroligt och drömt jobbigt med gråten i halsen och rädslan för att se henne hoppa på tre ben. Att ha en sjuk hund kan verkligen göra en riktigt deprimerad. Choice är en räddande ängel och även Chenins alltid viftande svans. Det är morgonarna som är värst. När svansen hänger mellan benen så känns humöret inte riktigt på topp, milt uttryckt. Men rida på Choice kan Chenin tydligen alltid, om hon får. Hundilskan tycks ha eskalerat också, förstås. Ingen fara på taket dock, annat än att Doc fick sig en åthutning. Shih-tzun som bor på gården är fortfarande en stor favorit. Chenin skriker när hon ser honom. Han är en liten, lugn, glad och stillsam gentleman – precis i Chenins smak. Och Choice gillar ju alla hundar än så länge.

Veckan som gått har i vanlig ordning bjudit på en del aktiviteter. Två lydnadspass (ett på klubben och ett på gården), två joggingpass, en ridtur, simning i Ålsten och besök av olika slag på hemmafronten, bland annat av bc-Zorro till Chenins förtret. Fast på promenad ute går de så fint alla tre med mig. Med fint menas inte bråk alltså, inte fint i kopplet. Till och med snälla gulliga Choice ligger på i kopplet. Tung är hon nu, men hon drar konstant med tyngden och gör inga tvära kast så man flyger efter som någon annan svartvit flicka.

Ålsten var en mindre angenäm upplevelse. Anna och grabbarna var med och det var första och sista gången. Vårt härliga badställe har förvandlats till en plats för lösa mindre lydiga hundar. Det fick vi erfara i skarpt läge, ett antal gånger. Chenin simmade och det gjorde hältan värre.

Idag har vi varit på Värmdö och försökt underhålla en ledsen, men ändå vid gott mod, Lisa. Vi åkte till en plats med fina spårmarker för spår, lydnad, uppletande, budföring, platsliggning, pälsvård och lång fika. Chenin fick ett klurigt godisspår som korsade en del motionsspår och lydnadsplan. Hon spårade noggrant och säkert och apporterade spårpinnen lika fint som alltid. Sötaste pinglan! Choice spårade något tveksamt till en början där Lisa gått slingrigt i trollskog. Hon såg ut att emellanåt hamna lite brett i spåret men jobbade på hela tiden. När spåret övergick i lättare rakor, men svårare (och mer typisk oss) terräng så drog hon iväg ordentligt i fart igen. Hamnade till höger om en vinkel men jag gled med och hon jobbade sig rätt och tog pinnen till min glädje. Vid ett ställe där Lisa korsat en grusstig luktade Choice noggrannt på gruset innan spåret gick in i terräng igen. Det visade sig att Lisa skrapat med fötterna precis där för att få extra lukt. Snacka om att Choice har en otroligt känslig näsa. På uppletandet fick hon gå först i korridoren utan synretning och det gick mycket bra. Svårare var det gång två när hon fick synretning eftersom hon verkade tveksam till om plastbiten verkligen var vår och om den verkligen skulle plockas in hela vägen eller kanske kunde släppas halvvägs…

Igår började Chenin äta igen, efter flera veckors skendräktighet. Man kan lugnt konstatera att skendräktighet verkar bli värre med åren, särskilt om man som hund inte får vara så aktiv som man skulle vilja också. Chenin är i alla fall så ihärdig att hennes skendräktighet inte syns så mycket. På sista tiden har Chenins rehabilitering av knät kännts bättre. Igår körde vi dock ett simpass ute som gjorde henne rejält halt och gav henne ordentligt ont i ryggen. Usch vad frustrerande. Hon såg ut att ha riktigt ont i morse, men rida på Choice kunde hon i alla fall. Jag försöker lugnt förklara för henne att det är för hennes egen skull också som det inte är tillåtet. I övrigt kör vi på med terräng, viktmaschett, back-on-track-täcke, simning, novaphone, inga trappor, glukosamin, rheumocam, cytotec och hills (som dock ska bytas ut till Specific inom kort).

Choice är så duktig med hundmöten. Jag är så stolt, även om det kanske inte alls håller i sig. Choice sprang runt hörnet för att kissa, Chenin och jag kom efter och fick syn på en hundägare som stod ett par meter från Choice. Jag ropade och grävde i fickorna efter godis, Choice tittade på hunden medan hon kissade och kom till oss direkt efteråt. I för sig var det en ofarlig cocker spaniel, men ändå en enorm lättnad.

Här kommer lite bilder från tidigare tillfällen:

Coolaste mormorn

Ett glatt inlägg var utlovat och så ska ske. Vi har egentligen haft det rätt bra. I fredags åt vi middag med Frida och Jocke på golfängarna. Solnedgång, god sallad, trevigt sällskap och mysiga hundar. Helgen skulle väl ha bestått av spår men med tanke på alla insekter som är vakna i strålande solsken blev det istället bad med Jocke och hundarna i Ålsten. Och mest av allt blev det sola, läsa hundsport, äta frukt och spela kort. I dagarna två för att vara på säkra sidan. Vid sidan av blev det också tvättning i mängder, något som inte gjorts sedan juni. Vi köper nya kläder istället för att tvätta tydligen. Men nu var det

Alva hjälper Micke och Sanna

ändring på det. Vi fick också en ny inneboende. Vår lägenhet har praktiskt nog en uthyrningsdel som fungerar som en etta. Min tyska kollega från jobbet flyttade in för en period av 7 veckor. På lördag kväll åkte vi dessutom till min bror och hans flickvän som fyllde år. Där bjöds vi, eller jag snarare för hundarna fick inte mycket och Hebbe var hemma sjuk, på god mat och gott dricka. Föräldrarna, Sannas mamma, äldsta brodern med barn, mormor och Mickes gudfar var där. Trevligt! Det blev en lång kväll per automatik. Choice hade svårt att låta bli barnen när de lekte med uppblåsta bollar, Chenin spelade klok och lät bli.

På söndag hann vi även gå på en lägenhetsvisning. Fin och trevlig lägenhet med rätt område, rätt balkong, rätt parkering, rätt storlek och rätt av det mesta, utom vardagsrum. Hebbe såg inga möjligheter för sin tv, soffa, högtalare, ljudanläggning och övriga tekniska prylar… No comments… Bortslösad tid med andra ord. På kvällen kom Hebbes mamma och syster. Systern har varit i Marocco i två månader – galet brun med andra ord!

I måndags  blev det en tur till klubben. Först en promenad och sedan träning med en hund i taget. Båda hundarna hade åsikter i den frågan. Den som fick träning var dock mycket nöjd. Jag hade struktur och plan för hela träningen men nu kan jag inte ens minnas allt. Stort fokus på platsliggning var det i alla fall och med strålande resultat. Chenin fick köra target, fjärr, ställande under gång med extern belöning, shejping av apportgripandet och apporthållandet. Choices träning var fokus på lek, av olika slag – något som vi gör alldeles för lite eftersom jag har en galet lekfull Chenin med en hel del. Choice leker annorlunda, tar saken och springer i cirklar men har nu lärt sig jaga ikapp mig och buffa på mig med saken. Hon har mycket jaktlust och kamplust (dragkamp) och ett stort gripande med hela munnen. Dock är hon inte lika galen i saker som Chenin är (med sitt omättliga föremålsvansinne), så om jag lägger undan den så är det ok för Choice, då kan hon hoppa och hugga mig i armen istället. Choice fick träna kontakt, följsamhet, ingångar och gripande av metallen.

Tisdag är stallet i vanlig ordning. Jag unnade mig en egen tur med Gustur. Först promenad med hundarna och Gustur och sedan fartig tur med Gustur. En av hästarna i stallet hade fastnat med underkäkens tänder i bokdörrsöppnaren och i panik slitet sig ur själv varpå tänder inklusive rötter lossnat. Hela incidenten var vidrig, veterinär tillkallades och hästen åkte in på röntgen och undersökning.

Upplevelsen med oladdat elcykel har jag fått erfara igår. I vanliga fall tar det max 25 min hem från jobbet. Med en tung elcykel att släpa uppför backarna tar det närmare 60 min och mycket svett. Dagens motion är avklarad. Annars har det inte blivit mycket av den varan. Jag sprang med Jocke i söndags men innan dess var det längesedan sist. Tjejmilenloppet har dessutom sålts till kollega till förmån för aussieläger. Jag vill gå många spår för att väga upp det.

Simning blev det också i samband med ett rehab-besök hos sjukgymnasten Anna Holmgren. Chenin fick simma 3 gånger 3 min. Choice vågade inte riktigt ta steget ut, så jag tvingade henne och sedan simmade hon galet lycklig runt i bassängen. Jagade leksaker, skällde och fångade plask. Choice fick ett eget back-on-track-täcke. Allt för att dopa hundarna! Saken med doping är att hunden inte heller får tränas om de använder preparat. Så om Choice nu provat täcket lär hon inte träna närmsta månaden. Mycket troligt!

Invägning skedde också, Chenin väger 19,9 kg och Choice 19,4 kg. Choice är dessutom högre än Chenin nu.

Nyaste nytt på Solna-fronten är att tjejerna och jag igår åkte med Annica och Mido-kelpie till Ålsten och badade. Eller vi tre badade medan badkrukorna Annica och Mido stod kvar på stranden, sådan matte sådan hund! All min pedagogiska klickerträning (inspirerad av den bok jag lånat av Annica) var som borta när Chenin hade åsikter om att Mido skulle åka i vår, nej min, bil. Bättre förberedd och pedagogisk nästa gång helt enkelt. Härligt att bada, hemskt att komma upp. Choice busig in i märgen och Chenin gapandes på henne. Kaotiskt och lerigt när man helst av allt vill släppa hundarna lösa på ängarna så de kunde jaga varandra och torka.

Jocke mötte upp oss vid lunch och vi hittade en cafeteria med mindre god lax- och spenatpaj. Chenin fick sedan åka med Jocke hem medan Choice och jag, med hugg i hjärtat stod kvar och såg dem gå. Chenin såg lite ledsen ut men i själva verket ska de åka till Ålsten och bada och bila runt, mycket trevligare än att shoppa present till bror och respektive i Gallerian och sedan gå tillbaka till kontoret, om Choice och jag gjorde.

Nu ska vi snart bege oss för att möta upp Frida på Lötsjöängarna. Vi ska ha mysig middag och Jocke och Chenin gör oss nog sällskap. Åter igen är jag imponerad över hur lugna hundarna är på jobbet. Bara sover, helst upp och ner med någon liten hälsning emellanåt.

Plötsligt har jag två hundar som går fint i kopplena. Man kan ju luras av att det är jag som uppfostrat dem… I övrigt så har det varit som att ha en höglöpande tik och en hane här i två veckor. Jag får passa på tjejerna hela tiden…

I söndagskväll efter hundklubben åkte vi till stallet. Jag red stora ridvägen, utan hundsällskap, och då gick det undan. Gustur fick jobba lite. Han blev svettig och jag fick ridvärk. I tisdagskväll for vi också till stallet. Jag red i sällskap av en annan tjej med Choice och hennes bc Heidi. Choice taggade lite på att det var två hästar med (började cirkulera oss som om vi vore får) men lugnade snabbt ner sig. Jag blir lika förvånad varje gång vi är i stallet och Chenin fungerar så bra ihop med stallhundarna. Chenin satt uppbunden när Heidi kom, men så fort jag fick syn på henne släppte jag Chenin. Hon är visserligen förbannad och morrar fult men mer blir det inte. Heide var lite nyfiken på Choice men Chenin gick emellan och gav fula blickar. Det är faktiskt hennes bebis och ingen annans. Jag trodde det skulle bli bråk men eftersom Heidi är så cool så händer ingenting. På kvällen hade vi besök av Issen och Mattias. Vi kollade på någon dålig komedi som jag inte minns vad den heter, och som jag somnade till rätt snabbt.

Chenin har varit väldigt halt nu i flera dagar, står i princip på tre ben emellanåt. Jag har försökt få tid hos sjukgymnasten och fått tid först om två veckor. Jag avbokade simmet i poolen igår eftersom jag inte vill överanstränga Chenin. Istället åkte vi till Huvudsta och simmade i mälaren. Lazy var med eftersom föräldrarna åkte till Möja på morgonen. Samma frågor som vanligt, alltid när Lazy är med. Är det dina alla tre? Är chow chowen en valp? osv. Choice vågade inte riktigt gå i när det var så brant och stod därför vid kanten, slog med tassen i vattnet och skällde på plasket. Jag knuffade i henne och sedan var simmandet ett faktum. Ibland behöver man bara en liten pusch för att komma igång. Chenin simmade efter petflaskor och rundade bryggan några varv. Inte lika bekväm i vattnet som Choice men alltid först i vattnet. Vi stövlade sedan in med tre blöta hundar hos Hebbes snälla mamma som lagat god mat. Efter final av stora byggslaget och sent prat kom vi hem till föräldrarna, där vi skulle sova, vid midnatt. 

Kom på en sak som hände häromveckan. Choice försökte sno Lazys mat på ett mindre fint sätt. Hon stirrade på Lazy och gav sig sedan på henne, eller försökte, för jag fångade henne i luften, bar ut henne ur köket och bråkade på henne. Hoppsan, var inte det ok? Under tiden såg Chenin ut som ett frågetecken. Lite förvånande att hon blev handlingsförlamad när hennes kära slogs. Fast slagsmål var det inte riktigt, snarare Choice som försökte lura bort Lazy från skålen.

Lite skönt är det att vara hemma, men samtidigt lite trist. Jag hade nog kunnat spendera en vecka till i värmen, nu när hundarna var med. Vi hade nätt och jämnt hunnit packa upp i onsdags innan vi knallade ner till golfängarna vid Lötsjön och slappade lite, Hebbe och jag med hundar. Torsdag till söndag har jag hand om Gustur så många turer till stallet blir det såklart. Choice har varit med och ridit torsdag och fredag. På torsdag hann vi även besöka mamma och en del av släkten. På fredagen skulle Gustur få nya skor på morgonen. Han hade lite åsikter om det, vilket resulterade i en del stegringar, men lugnade ner sig efter första skon. Hebbe och jag fick sedan våra tänder granskade hos mamma, vilket var många år sedan sist. Efter det fick hundarna simma i Mälaren, Chenin efter pinnar och Choice maniskt kors och tvärs långt ut. Choice är inte först i, men alltid sist ur.  På kvällen blev det en sväng till stallet igen för utfordring av hästarna innan vi kom hem till Nattis och Erik för lite umgänge och sällskapsspel. Chenin var med mamma under tiden och snälla mamma kom även och hämtade Choice innan vi skulle in till K-baren på Odenplan.

Igår lyckades jag få med Jocke ut i spårskogen. Vi letade nya marker och hittade riktigt dåliga marker i Sollentuna, men det fick duga. Tjejerna fick två spår var och min inställning var negativ. Hundarna överraskade dock positivt. Chenin blåste inte på som en fartdåre i något spår trots avsaknad av något speciellt godis. Hon jobbade skitbra helt enkelt, både i sly, på äng, i skog, längst med stigar. Lycklig och duktig! Choice jobbade också bra, lite fort och slarvigt emellanåt men hon löser allt mycket bra utan någon assistans. Något motivationsproblem pga löpet fanns inte, och bara det hade räckt för mig. Att hon dessutom markerade pinne och boll var rena bonusar. En snabbis till stallet för mockning blev det sedan innan vi skyndade hem. Nattis och Erik kom över på kvällen. Tillsammans lagade vi middag i form av avokado-rom till förrätt och laxplanka till huvudrätt. Vi fick ett kort besök av Thomas, Eva, Putte och Niklas innan filmmaraton började bestående av Hangover och därefter Eurotrip (tredje gången!).

Efter morgonpromenad berikad med utskällning av en kärring (rent ut sagt) för att hundarna gick på gatan, lämnade vi svalt hus i Nagykörös för varm lägenhet i Budapest. Nora hade beordrat oss visit i hennes hus, dvs på andra sidan Budapest. Men vi gör ingen besviken. Choice lekte med Pompom, ett stycke muditik, medan Chenin tittade surt även på Marcus. Hon tycker bara inte om honom längre. En kastrerad Marcus duger inte, trots höglöp. Hon har ungefär samma förhållande till Mackan som till Dalton. Hon är helt enkelt väldigt osäker på var hon har dem och gillar dem därför bara inte, trots att hon känner dem väl. Vi bjöds på svalkande vatten i de betungande 35 graderna. I Budapest gör varje grad skillnad pga smogen. På tillbakavägen stannade vi till hos veterinären, på rekommendation från Nora. Hon såg till att jag avmaskade hundarna och skrev in det i passen. Hon verkade inte vilja ha betalt alls men tog sedan 200 forint (ca 8 kr) för burkmaten som hundarna kalasat på. Dagen innan hade Nora varit där och fått Pompoms pass ifyllt och Marcus undersökt för 0 kr. Det är lite annorlunda jämfört med Sverige. Vi stannade sedan vid Nyugati för att besöka ett av Europas största köpcenter, West End. Hundar var dock inte välkomna så jag satt utanför och läste bok med hundarna medan Hebbe spenderade en timme där inne. I den lägenhet vi lånat är det inte direkt en hundmänniska som bor. Han sa att det var ok med hundarna men ville inte att de skulle göra behoven inne. Jag förklarade hur det fungerar med innehundar och berättade att Choice inte har kissat inne sedan hon var 4,5 månad. Tro på sjutton att Choice glider in och kissar på den finaste mattan! Chockartad jag konstaterar att hon förmodligen inte har hunnit kissa sedan vi var hos Nora. Min kompis, som äger lägenheten, är på andra sidan Atlanten som tur är och kiss är ju sterilt. Värst av allt är dock att höglöps-Chenin har mani på att kissa över Choice. Hon missar inte en gång. Inte heller denna gång. Vuxna hund! Jag skrek till när hon höll på att sätta sig och det var som att hon tänkte ”hoppsan” och gled därifrån. Chenin är inte alltid helt med i huvudet när hon höglöper. Blicken är väldigt frånvarande emellanåt, hon är i en helt annan värld. Dessutom är det svårt att få ner maten för tillfället även om hon klämmer i sig. Jag fick en känsla av att hon var lite frånvarande när hon försökte markera inomhus. Senare på kvällen blev hundarna kvar medan Hebbe och jag mötte upp Nora och Noemi på Morrisson 2. Det var ett himla häftigt ställe. Unikt i sitt slag. Klubben låg i en fastighet och det fanns tillgång till stora delar. Man kunde gå flera våningar upp och det fanns massa gångar och små utrymmen. Dessutom fanns det en innergård där det låg en bar m m. Karaoken var förpassad till ett rum längst ner och längst in. Vi sjöng väldigt väldigt mycket. Det var riktigt trevligt.

På torsdageftermiddag åkte vi iväg till lyxbadet Gellert för att lapa sol och hoppa i vågmaskinen. Sammanfattningsvis några härliga timmar där jag ännu en gång, och inte första, bara njöt av vår semester. När det är så varmt i luften kan till och med en badkruka som jag, som alltid tycker det är lite för kallt för att bada, ligga i vattnet i flera timmar. Jag skrattade i vågorna värre än ett barn. Väl hemma tog vi en promenad med hundarna till en närbelägen restaurant. Jag tog en laxpasta och middagen var under all kritik, dyr och inte speciellt god. Vi gästades också av getingar vilket gjorde min njutning mindre och en hel del passerande hundar som Chenin ropade efter. Förra året har jag för mig att maten var ganska god där men inte i år således. Vi tog sedan en sväng till Tesco för att inhandla det sista allra mest nödvändiga; vatten, paprikakrydda, vin m m. På kvällen var det varmt så in i, svårt att sova. Det gäller att duscha både hundar och oss kallt. Man kan ju fundera på hur hundar i Ungern klarar sig? Vi sov med dörren till farstun öppen eftersom det var svalare där. Våra bekanta äger hela fastigheten och övriga tre lägenheter är för tillfället tomma så det gick lika bra.

På fredagmorgon bar det iväg mot Slovenien. När vi kommit över till Buda-sidan i köer passerar vi en Citadella-skylt. Vi får ett infall och åker upp till Citadellan. Vi parkerar olagligt, tar med hundarna ut och njuter av utsikten. Uppe på bergets topp är det väldigt varmt. Trots några få minuters visit lägger sig hundarna i skuggan. Hundarna var inget fan av Citadellan. En timme senare hamnade vi i Siofok, Balaton, och det var hundarnas drömplats. Vi hoppade alla i det turkosa vattnet. Sanden var så mjuk att den försvann under fötterna på en. Man är inte riktigt van vid det, första gången kändes det som kvicksand så jag skrek till. Vattnet var väldigt varmt, precis lagom så att man inte tvekar att doppa sig direkt. Sedan låg vi där i länge innan vi åkte vidare för mat på hederliga McDonalds (fantasin skenar…).

Efter diverse stopp och sång, skratt, lekar och filmning av en övertrött Camilla till chaufför i bilen, hamnade vi i Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Våra förväntningar var väldigt låga, vi ville egentligen mest passera obemärkta. Vad förvånade vi blev när det visade sig vara riktigt trevligt. Vi tog in på ett mysigt hotell nära stadens park. Stadens park som för övrigt består mest av lösspringande hundar. Det är galet vad folk låter sina hundar löpa amok här. Det går enbart bra eftersom Chenin vill sätta på alla hanar som kommer susandes. Vi åt middag nere i hotellets restaurant. Tjejerna är gulliga utom när Chenin får syn på lämplig hanhundskandidat. En av gästerna hade två malteshanar som sprang runt vind för våg i hela uteserveringen lösa. Det tog väl gossarna maximalt två sekunder att hitta oss. Chenin bestämde sig för att den 5 år gamla hanen var hennes favorit och gjorde allt för att att han skulle nå upp, förjäves. Choice fann den andra, knappt 1 år gamla, för bus. Varsin kavaljer, kan det bli enklare? Stök och bök innan ägarna äntligen tog malteserna under armen och gick vidare, för koppel hade de aldrig hört talas om verkade det. Jag åt en jättegod tonfisksallad och Hebbe en rumpstek utan tillbehör (pga missförstånd och sedan var köket stängt). Vi pratade webb och aussieklubben i synnerhet innan vi myggätna gick upp. I Ungern har man sedan 10 år tillbaka ungefär sprayat mot mygg i hela landet så vi brukar inte känna av dessa. I år var man bestämt att det inte ska göras (pga något med grodorna) så vi har fler myggbett än någonsin. Så fort solen gått ner på kvällen är det bara att förpassa sig in.

Nu är det lördagmorgon, med blixt och dunder, och vi åker vidare till Venedig, men först stannar vi till i Triest för lunch och kanske lite bad. Det borde vara Chenins sista höglöpsdag och det innebär att hon ikväll kommer vara grinig på andra hundar.  Vi valde rätt dag för Ljubljana helt enkelt och vi håller tummarna för att resten av resan avlöper utan incidenter. Hanhundarna kommer nog inte fatta bättre.

Vi är rätt klara med shopping nu. Jag har köpt sex par skor, ett tiotal linnen, en skjorta, en kjol, två par träningsbyxor, ett par jeans, ett par shorts, bikini, två klänningar, två paraplyer, strumpor, strumpbyxor och underkläder, toalettartiklar och 15 flaskor alkohol. Det blir spännande att se vår packning i bilen. En del bad har det också blivit. I lördags var vi en sväng förbi mammas kusin. Denna familj har gurkodling och en mängd djur; chihuahua-uppfödning, massa pulis och blandraser, kattungar (skygga som attans), grisar, hönor m m. Luktar inte jättefräscht på deras gård men det är alltid spännande att hälsa på. Min favorit-chihuahua var kvar, lilla Katie. Den skulle man gärna ta med hem. Efter visiten åt vi lunch hos några bekanta. Vi firade att sabbaten var över och riktigt trevligt hade vi. Pappa fick dra oss därifrån. Därefter hämtade vi upp hundarna och åkte över till mormors vännina som har en liten jack russeltik på dryga året. Jag tyckte Choice kunde behöva få racea lite och den verkade vara en bra och busig kandidat. Inte helt lätt dock eftersom Choice kom in på hennes revir (I Ungern är det inte så lätt att föreslå möten utanför tomten). Hon var riktigt bitchig och Choice uppförde sig verkligen bra. Försökte först ignorera innan hon fick nog. Jag tog ut Choice och det blev lite elaka glåpord mellan staketet. Jag hade en stund med Choice där jag sa vad jag tyckte om skällande (även om mamma säger att andra hundar skäller ju på mina hundar så betyder det inte att mina hundar får skälla tillbaka). Det tog inte lång tid förrän terriern och Choice började busa genomstaketet, bjöd in till lek och rusade fram och tillbaka. Choice var sedan välkommen in igen, bestämde jag, och då blev det springa av. Efter lite springande syntes det att terriern tyckte det var lite läskigt att bli jagad av Choice (hon är inte helt van och förstår inte alla signaler) så det blev mest Choice och jag som sprang runt och jagade boll. Vänninan undrade om inte Chenin kunde få komma in men jag tyckte inte det var nödvändigt. Vi kompletterade sedan vår shopping med ett besök på Tesco innan det blev middag på pizzerian. Lite knepigt att äta middag med hundarna på pizzerian är det eftersom det stryker runt katter där som kommer väldigt nära hundarna. Chenin lyckades få in ett snedsteg på en av promenaderna, utan någon synbar anledning, och började hoppa på tre ben. Skit också!

I söndags hade vi bokat ridning för Hebbe och mig. Mamma och mormor var hemma med hundarna medan vi åkte iväg. Hebbe och jag fick samma hästar som förra året. Hebbes häst Irma, stor som ett hus. Ridturen var i alla fall väldigt trevlig. Efter lite övertalning från oss om att Hebbe visst kunde galoppera på huset, och att han gjort det förra året, fick vi galoppera en del. Efter ridningen blev det lite lunch hemma och promenad med hundarna innan vi tog en sväng till badet. På kvällen åt vi middag på restauranten vid tågstationen. Jag åt en ägg- och laxsallad till förrätt som var himla god och zucchini- och sparrispasta till varmrätt, också den himla god men då var man redan ganska mätt. Hundarna träffade en dvärgpinscherhane och löp-Chenin blev förälskad. Dock inte lika förälskad som han blev, vilket han berättade medan ägarna försökte äta middag några bord bort. Älskade Cheninsen. Efter maten var det dags för föräldrarna och mormor att packa för hemfärd till Sverige. Mormor börjar bli väldigt förvirrad numera och satte sig helt på tvären. Hon skulle minsann inte åka hem till Sverige. Arg som sjutton var hon och ledsen över att mamma inte lyssnade på henne. Överlag så är det lite knepigt med mormor, hon upprepar sig tusen gånger, förlägger sina nycklar flera gånger om dagen (och påstår att mamma låst in henne i huset), äter inget (men påstår att hon gjort det), tar våra saker (som hon tror är hennes), tjatar om att hon vill ge oss pengar, påstår saker som inte är sanna osv. Det är verkligen synd om mormor. Hebbe kör på metoden att undvika henne så mycket som möjligt och jag försöker övertyga henne om att hon har fel. Min moster har bokat biljetter till Ungern om två veckor och mamma råkade nämna det för mormor som prompt skulle stanna och vänta på dem. Saken är bara den att hon skulle inte klara sig en dag. Hon står i fönstret och kollar efter oss när vi är ute med hundarna osv. Stackars mormor och stackars mamma som får ta väldigt mycket orättvisa. Min mormor är egentligen världens snällaste men det är inte lätt med dementa människor.

På något sätt lyckades mamma få iväg en förbannad mormor i bilen på måndagmorgon efter att jag ätit lång frukost med mormor och lyssnat på gamla historier. Hebbe och jag åkte sedan med hundarna till Tiszakecske där vi badade i floden. Hebbe började med att köpa mat medan jag skulle ner och doppa fötterna med hundarna. Jag halkade till och så försvann marken under mig, ramlade i med kläderna på. Det var mindre trevligt men lite roligt i efterhand. Det var så varmt ändå att man torkade rätt snabbt. Hundarna var helt galna över vattnet. Chenin simmade efter pinnar och Choice stod i vattenbrynet och bet och skällde efter plasket som hon själv åstadkommit med sina tassar. Efter bara en kort stund simmade Choice som aldrig förr. Hon simmar riktigt riktigt bra. Hon flyter fram som en Baracuda (enligt Hebbe), väldigt lugnt och bekvämt nästan ligger hon i vattnet. Emellanåt plaskar hon allt hon kan med framtassarna för att kunna jaga plasket. Hon har ingen panik och vill bara längre och längre ut. Jag hade hundarna i koppel hela tiden eftersom denna flod är förrädisk, den är väldigt ström och har mycket undervattensvirvlar. Det påtalades mycket när jag var liten att folk hade drunknat så man har liksom fått en viss respekt från grunden. Dessutom är den inte långgrund utan störtar rakt ner. Jag gjorde misstaget att släppa hundarna precis när jag kom fram för att de skulle få gå i med tassarna. Chenin gjorde förstås det men Choice doppar inte alltid tassarna bara sådär. Hon sa istället yippie jag är lös och började springa galet längst strandkanten. Det resulterade förstås i att Chenin rusade efter och jag skrek i högan sky. Jag fick stopp på Chenin men det räckte ju för att hon skulle bli halt. Typiskt också! Jag har dem aldrig så annars men tyckte att de kunde gå i och dricka. Tänkte inte på att Choice är 7 månader med massa spring i benen förstås. Så som vi bor här, med stora vägen precis utanför, så kan Choice inte vara lös på promenaderna som i vanliga fall. Det gör förstås lösspringandet väldigt kul. Jag vågar inte ens släppa Choice på bakgatorna för här kör de verkligen som idioter. Så Choice röjer mest runt på gården och i huset, pappkartonger, schampoflaskor, träpinnar och allt hon hittar. Nu börjar verkligen slyngelåldern. Det är väldigt många som är intresserade av hundarna och rasen när man är ute här. De tycker hundarna är jättefina och undrar vad det är för ras. Jag borde väl svara bordercollie men det går inte riktigt.
Efter flodbesöket hade Hebbe och jag tid för massage. Jag skulle dessutom fixa fina naglar. Vi avslutade kvällen på restauranten vid tågstationen. Det var så himla gott där dagen innan.

Idag är sista dagen i Nagykörös, sedan åker vi till Budapest några dagar, en sväng ner till Balaton, genom Slovenien, besök i Triest, några dagar i Venedig, en natt i Munchen och sedan båten över till Sverige. Det vill säga halvtidsvila. Det känns jobbigt att lämna Nagykörös. Jag vill stanna minst en vecka till. Längtar inte hem alls, nu när mina kära svartvita är med.

Imorse möttes vi, när vi kom ut från vår grotta till stenhus, av en värmevägg. Hua, 32 graders värme. Det blev en tur till badet i Kecskemet på eftermiddagen för svalkning och lite mer massage. Svårt att låta bli massage när det kostar 50 kr för en halvtimme. Fast det är riktigt hård massage, man somnar inte direkt. Hebbe sa till om att han ville ha lösare så han fick njuta mer. Själv pinade man sig igenom det eftersom någon sagt att det är bra att muskelknutarna löses upp. Hundarna har precis duschat med hussen. De torkade väldigt snabbt i 32 graders skugga. Nu ska vi ut på stan för en bit mat. Kommande dagar blir det ännu varmare.

Uppdateringen har varit dålig, men jag har varken haft tid eller ork att sätta mig framför datorn. Bloggning har dock skett via telefonen kontinuerligt även om det inte lagts upp tidigare. Om några timmar åker Hebbe och jag med hundar till Ungern! Onsdag blev en tur till Gustur för ridning lilla ridvägen med Choice.Hysteriskt med flygfän gjorde ridturen till en mindre trevlig upplevelse.

Efter stallet skyndade jag hem till Hebbes mamma för att se Byggslaget påtv över middag. Lazy surade över att behöva vara där.På torsdagkväll hämtade jag bilen som varit på kontroll hos bilmeck införresan med felfritt resultat och åkte sedan ut till Arninge för seriössimning. Chenin fick simma 4,5 min, 5,5 min och 4,5 min.

Jag började första semesterdagen på fredagen med att åka med Chenin tillveterinären. Toffe på Södra djursjukhuset skulle göra en efterkontroll avChenins korsbandsoperation. Han var positiv och hoppfull, hon är litemindre stabil än hon var precis efter operationen men det var normalt. Honär mer stabil än hon var innan operationen. Dessutom hade hon inte ont närhan kollade stabiliteten. Hon var mer halt än vad hon borde vara mensamtidigt tyckte han att hon var lite mager, precis som även Carina med Azzie påpekade. Hon kunde gottväl gå upp ett kg så hon kunde bygga mer muskler. Han kunde inte avgöra omhennes hälta var mekanisk eller smärtsam. Chenin reagerade först på allhantering, även vid implantatet. Hon reagerade även på det friska benet.Sedan gick det över så förmodligen är hon bara rädd om sig och vet averfarenhet att det brukar göra ont. Vi diskuterade foder ochsmärtstillande. Nöjd efter veterinärbesöket åkte jag med hundarna tillGustur för ridning. Chenin fick glida runt lös och lycklig i stallet. Honignorerar stallhundarna (bc-tik och settertik) så det är skönt. När jag redut fick Choice följa med medan Chenin och Lazy väntade i omklädningsrummet.Choice är rolig att rida med. Efter stallet åkte jag och började packainför den långa resan. Jag började med hundsakerna och hann inte längre.Men mycket listor finns det nu. Jag ringde SVA och fick det glädjandebeskedet att Choice har antikroppar mot rabies. Bara att hämta flickornaspass nu!

På kvällen åkte vi till Gröna Lund. Hundarna skötte sig bra hemmaoch Choice, valpen som tuggar sönder allt, hade inte rört någonting. Vi var13 pers på Grönan som körde femkamp. Just som jag bestämt mig för att jagvågar åka Insane så stängde de attraktionen. Jaja är man fegis så är man.Efter mycket få antal timmar sömn åkte vi på lördagen på rasmästerskap iEskilstuna. Ingrid skulle tävla Benz i elitrapport och jag skulle varamottagare. Efter skick från station B till station A tog jag emot en blodigBenz med delvis delad tunga. Stackarn hade förmodligen bitit sig i tunganpå vägen. Jag försökte få bort så mycket som möjligt av blodbadet innanskick till station C. Benz ville dock inte riktigt iväg. Han verkade intetaggad. Så där var tävlingen slut för vår del.

Utlovad rapport från kennellägret, del 2

Efter mysig stund vid Arboskogen åkte vi tillbaka till Backamo. Massa
hundprat på gräsmattan utanför barackerna innan lekarna inleddes med
Agnetha (Bucks) och Leisy (Chips ägare alltså, inte min Lazy) som
lekledare. Första lekarna var med hund; hämta så många saker som möjligt på
tid och springtävling. Med tanke på Chenins utklassning på
apporteringstävlingen förra året och det faktum att vinna kan vara jobbigt,
fick Choice vara med. Hon tog två saker (och luktade på samtliga) på två
minuter. Ändå vann vårt lag, som bestod av Stefan och Figge, Magnus och
Quling och Choice och jag, med 26 saker totalt. Sedan förlorade vi
springtävlingen. Vi toppade laget utan Choice. Många toppade utan att ta
med små tikar. Så visade det sig att dessa oftast var snabbare än klumpiga
hanar. Den andra tävlingen bestod av tipsrunda med lite speciella frågor.
Hebbe och jag var med på en fest med samma typ av lekar förra året.
Inspirerad av det hade vi en liknande tävling i januari, men då skulle man
istället toppa sitt lag med den som stämde bäst överens med beskrivningen.
Tipspromenaden innehöll frågor som "vem är bäst på ..." och sedan tre
namnförslag. Sen tävlade sex st, en från varje lag, mot varandra - allt för
lagkänslan liksom. Kull 4 vann i år igen. Skönt, då blir det dem som
arrangerar lekarna nästa år också. Grillkväll blev snabbt natt medan vi
pratade hund i sällskap av myggorna. Chenin och Choice satt fastbundna
brevid. Chenin betedde sig lite märkligt, som en riktig aussie, larmade hon
när det kom någon gående. Hon upprepade detta ett flertal gånger. Mycket
märkligt för hon är inte alls den typen som gör sådant. Kom sedan på när
jag kom hem att hon faktiskt kan göra så en vecka innan löpet drar igång.
Den som lever får se om det blir något löp någon gång.
Morgonen därpå började med bevakning. Först fick vi se Isola, Chessie och
Smilla i arbete, sedan fick vi prova med våra egna hundar. Chenin är så
lycklig över att få jobba. Som vanligt plockar hon figg direkt. Hon är dock
inte lika bra på att vara tyst, men bättre än vanligt var hon definitivt.
Figgen fick som vanligt komma till henne. Choice fick också prova. Hon tog
ljudet men spårade sig sedan ut till figgen eftersom vi inte körde på ren
mark. Jag släppte henne sista biten och så var det fest hos figgen. Choice
lyckades bita mig i nagelbandet, samma ställe som Chenin, på väg tillbaka.
Det är bra säger Magnus! Efter sen lunch, simning för Chenin och bus med
Meija och Echo för Choice tog jag mig sedan hemåt vid middagstid. Jocke
väntade hos föräldrarna eftersom han varit hundvakt till Lazy över helgen.
På Backamo investerade jag i nya bilgrindar och mellanvägg. Snordyrt, men
passar alla bilar, monteras utan åverkan på bilen och krocktestade, så det
får det vara värt. Mellanväggen skulle komma i veckan, vilket dock inte
skett. Mellanväggen kommer först på måndag, när vi redan åkt till Ungern.
Typiskt!

Tack alla trevliga chess player-ägare för ett alltid lika trevligt läger!

En kort uppdatering av de senaste dagarna. I onsdags simmade Chenin på Arninge. Jocke var med och höll sällskap. Chenin fick simma lös hela tiden. Hon simmade tre pass: 5 + 4 + 4,5 min om jag minns rätt. I torsdags skulle vi ha tränat rapport med Ingrid och Benz. Men när det blev inställt fick jag tillfälle att följa med till Gusto (restauranten alltså, inte hästen) med Hebbe, Palme, Cicci, Ciccis syster, Rebecca, Rebeccas kille, Marc och Diana. Vi åt gott och hade trevligt. Hundarna låg uppbundna snällt brevid, med undantag för när Marc och Diana dök upp – det är ju lajbans med riktigt gamla vänner tycker Chenin. Sent på kvällen (natten) tog vi en snabb sväng förbi Annica för att köpa hundmat och ta blodprov. Hem och packa för att sedan gå upp tidigt och ta mig de 45 milen ner till Trollhättan och årets Chess Player-läger. Resan ner var faktiskt riktigt trevlig. Jag lyssnade på radio och filosoferade. Tråkigt att höra om Michael Jacksons tidiga död förstås. Strax efter 12 infann vi oss, tjejerna och jag, på Backamo lägerplats. Härlig plats på många sätt, badplats (gångavstånd denna gång Lisa!), marker, cafe, bra promenadstråk, husbilar utanför förläggningen där vi alla bodde tillsammans i olika rum. Väl på plats blev det fika och sedan lydnad och uppletande. Chenin, Choice och jag installerade oss, tog en promenad, badade, de fick båda minimal lydnadsträning. Klantmatten la korvpåsen i en väska och ställde på golvet, skulle precis lägga upp den på bordet när båda hundarna stod över väskan – en sekund senare hade Choice hål i hakan. Jag hann bara säga till Chenin innan jag vände mig om och Marie, som flygit in i förläggningen från jag vet inte var, satt med Choice. Jag blir så arg på mig själv att jag vill gråta. Chenin kommer löpa vilken dag som helst och då är det förstås extra känsligt. Nåväl, allt bra i alla fall. Hundarna fick vara med en i taget i stort sett hela tiden så det är bra träning för dem båda. Dessutom hade vi kompostgaller som avskärmade på natten. Middag på kvällen och sedan bevakningsfilmer. Vackert väder hela helgen gjorde att vi satt ute i stort sett hela tiden. Jag ger mig på ett försök att räkna upp alla hundar med stor risk för att missa någon: Kull 1 – Figge. Kull 2 – Chenin, Choice (Crofter Holdings), Azzie, Tedden (Mr Binks – far till kull 5). Kull 3 – Smilla, Tiny, Inka (Aussieboxen), Isola, Lotuz, Virus (Kelpie), Busan (Mittelspitz). Kull 4 – Bucks, Tarrak, Lova, Nanook, Marek (Aussiegården – far till kull 4). Kull 5 – Puzzel, Meija. Kull 6 – Toya, Echo, Chip, Jack (Mr Binks). Kull 6 – Yatzy, Vilda, Breitling, Fokuz, Rolex, Xie. Och förstås som alltid trogna Magnus med sina fina schäfrar som numera är poppis bland alla aussiefröknar. Och minst men viktigast mamma Chessie och kennelmamma Marie. På lördag var det uppstigning för färd till Arboskogen. Jag körde spår tillsammans med Ulrika och Nanook. Ulrikas man la ett klurigt svårt spår till Choice innan han for iväg för att köpa fika. Choice hade väldigt svårt vid ett kalhygge (precis som Mackan sagt) men hon kämpar i alla fall på bra även om det ser knepigt ut. Väl tillbaka i skogen på ett, enligt snitslarna, slingrigt ställe jobbade hon på bra igen. Tog pinnen och såg allmänt söt ut. Slutet låg bakom ett träd och det missade hon först. Jag tog tillbaka henne en bit och då spårade hon sig till slutet. Ulrika sa mycket snällt om Choice, det kändes kul. Nanook gick riktigt fint (lösspår och således helt olik Chenin!), plockade alla saker på löpande band. Chenin fick ett godisspår med lite blandat godis, vilket dämpade henne oerhört. Hon jobbade stenhårt. Vid en vänstervinkel jobbade hon fram och tillbaka flera min medan Ulrika och jag stod och såg på. Chenin såg ibland ut som att spåret bara försvunnit från henne, och hon kämpade och letade. Ulrika berättade sedan att hon rundat ett träd i vinkeln – skitkul! Hade hon gått innanför trädet hade Chenin förmodligen tagit vinkeln i farten för att det vore så enkelt, men nu fick hon istället jobba. Över två vägar sedan så fick hon också kämpa. Det var varmt ute och Chenin var riktigt trött, kul att se eftersom det inte är ofta hon är nöjd. Flera gånger syntes det att hon hade koll på var spåret var men var ändå tvungen att bakspåra några meter. På väg till grillplatsen mötte vi några andra, bl a Meija, Chenins fina dotter. Jag fick möjlighet att se henne i uppletandet och det var mycket som var likt Chenin, fast lugnare förstås. Choice fick också ett skick. Saken låg gömd bakom en kulle så jag såg henne inte. Hon fick kämpa väldigt länge för att hitta saken men kom sedan i full kareta. Chenin och Choice är så olika för Chenin kommer snabbt in om hon inte hittar för ett omskick medan Choice (envis som hon är) är kvar hur länge som helst. Aldrig sett en sådan uthållighet hos en valp! Chenin fick inte göra sitt favoritmoment utan vi åkte till grillplatsen där Chenin fick simma i dammen. Därefter låg hundarna tysta vid ett träd. Fick lite kommentarer om hur duktig Chenin blivit som sover lugnt och tyst numera – tog bara 6 år Jag la ett korvspår till Chenin på gräsmattan – Chenin försökte rusa in i skogen men se så gick inte spåret, bara hålla tillbaka så hon fick analysera. Fortsättning följer…

I samlad, men försenad, trupp anlände Hebbe och jag med hundar till midsommarfirande hos Kim och Annica. Det var uppdukat till sillunch på parets veranda utanför veterinärkliniken. Lazy och Choice fick glida runt på tomten medan Chenin satt uppkopplad (eftersom lös Chenin innebar bus med Choice). Mido sprang runt fötterna och Sazza var förpassad till övervåningen. Sillunchen erbjöd allt man kunde önska sig i matväg och lite till. Vi sjöng en hel del precis som det ska vara på midsommar. Tur med vädret hade vi också, men mindre tur med Lazy. Lazy är ju inget stort fan av tillställningar så hon la sig i ett hörn av tomten brevid grinden och precis bakom soptunnan så hon var utom synhåll för oss. Där lyckades Lazy med bedriften att hitta det enda hålet i staketet och förmodligen ovigt ta sig ut. Kim och jag åkte på stort eftersökningsuppdrag. Jag ringde min bror (polis) som tyckte jag skulle ringa polisen såklart. Givetvis hade de fått ett samtal om en upphittad hund i Duvbo men hade inte numret till upphittaren. När de väl kom med Lazy till polisstationen så ringde upphittaren upp och levererade sedan Lazy till oss. Lazy var rätt glad att se mig, viftade till och med på svansen. Besviken blev hon dock när hon märkte att Kim satt upp nytt staket. Vi fortsatte med tårta och hotshot innan lekarna tog vid. Killarna mot tjejerna, tjejerna vann först säckhoppningen, förlorade stafetten som slutade med penna mellan benen i flasköppning (vilket enbart berodde på att vår penna lossnade från snöret hela tiden), vi vann sedan kasta boll, förlorade, äta kolasnöre snabbast möjligt, vann ägg-på-sked-stafetten, förlorade tandemstafetten med hoppsnurrade ben med partner (även denna ledde vi stort men så lossnade snöret på sista paret), vann kubb, vann singstar men förlorade frågesporten. Totalt sett vann därför killarna, fast det var ganska rättvist! Mer sång, mer mat och mer dricka – inflyttade i garaget pga hällregn. Vi var så pass många att det var riktigt varmt och mysigt i garaget. God grillad mat, även om det är svårt att slå alla goda finesser på sillunchen. Chenin och Choice gled runt lite som de ville, snodde klappar och köttbitar. Choice var till slut så trött att hon rödögd kurade ihop sig till en boll och somnade. Vid midnatt fanns det önskemål om inköp av vissa specerier så Ole och jag gav oss på en cykelfärd till centrala Sundbyberg och Seleven. Hebbe och jag tog sedan en taxi hem med alla tre blöta hundarna, som förstås var tvungna att tokskälla i samband med att föraren dök upp. Typiskt när man glömt beställa hundbil också. Ursäkta, går det bra med tre blöta skällande hundar också? Men det gjorde det. Varför det ska bli sådan uppståndelse vet jag inte. Hela kvällens sista timmar (läs: efter lekarna) har de sovit lugnt. När vi ska gå är det mörkt ute och Choice tycker Lazy ser märklig ut i mörkret. Hon skäller, Chenin hänger på (återigen utan att förstå något) varvid Choice får sig en redig utskällning av Chenin (Chenin älskar att få säga till andra hundar om de skäller av andra anledningar än pga jakt), därefter fortsätter Chenin skälla Lazy i öronen. Suckobucko, när jag skällde blev hon dock tyst… Föraren tyckte det såg ut som om jag hade kontroll. Närdå undrar man?! Efter kort kissrunda med tjejerna blev det grundlig torkning i farstun. Märkte då att Choice blödde kraftigt på framtassarna. Funderade om hon lyckats skära sig på flaskglaset i garaget. Jag tyckte att jag haft koll men man kan aldrig vara säker. Jag tog upp henne i soffan för att torka rent tassarna och undersöka bättre. Då märkte jag att blodet var rosa och luktade krydda… Skönt!

Vi hade en liten incident på morgonen mellan Chenin och Choice, första på tre månader. Det var dock väntat eftersom Choice försöker säga till Chenin ibland om småsaker, soffan häromdagen. Jag höll på att rensa i hundmatpåsarna, hälla över osv när något hände. Chenin fräste till av någon anledning och gav Choice en repa och en bula på nosen. Hon slutade på en gång innan jag hann säga till, vilket var mycket positivt. Det var alltså fråga om en tillsägelse och inte mer. Gulliga med varandra direkt efteråt. Jag tror det kan ha behövts bara för att rensa luften lite och mer var det inte.

Idag däremot blev jag riktigt arg på Choice för första gången. Tjejerna och jag var på väg till Kim och Annica för att hämta bilen när Choice får syn på en stor hare. Hon stannar och tvekar, jag är tydligare en tydligast med mina instruktioner om vad hon ska göra och hur, men så väljer hon ändå att dra efter. Usch vad jag kokade. Jag hivade in Chenin och Lazy på Annicas tomt och satte av efter Choice. Man kan säga att jag läste lusen av henne och hon blev lite låg, undrade nog hur det kunde bli så fel. Antar att det inte kommer ha någon effekt eftersom jag inte fick henne i starten men kanske mitt nej respekteras lite mer nästa gång. För det är egentligen bara det som gör mig förbannad. Mina hundar får jaga, det är ju naturligt och jaktlust vill jag gärna ha mycket av, men de måste lyssna på ”nej” och ”kom”, så är det bara.

Dessvärre lyckades Chenin nita Choice även på kvällen. Orkar knappt med att nämna det eftersom det såklart är mitt fel. Det handlade om märgben som de normalt kan byta mellan sig utan problem. De läser varandra bra och tar från varandra när det är okej, tills människa ska lägga sig i… Då blev det fler saker än ben att tänka på liksom. Man vill ju bara hänga sig. Jag tog ut hundarna rätt omedelbart på en kort sväng för att Choice skulle känna sig bekväm. Svansen genast i topp och självsäker som alltid igen. Det är så tydligt att det är Chenin och Choice mot allt då. I natt sover de isär så båda får lugn och ro. Hebbe ska greja i bilen förhoppningsvis så tjejerna får varsin del i bakluckan och slipper samsas. Ingen av dem gillar att sitta trångt med andra hundar, det syns tydligt på hur de ignorerar varandra. Detta gäller även lilla Lazy. Nu när man har alla tre hundarna blir det en del frågor om alla är mina. Det känns hysteriskt att svara ja på den frågan, men det är ju faktiskt så, även om folk tror man är smått knäpp.

Idag har vi annars ägnat oss åt pälsvård. 0 sek på Choice, 2 min på Chenin och timmar på en stackars Lazy som kände sig djupt kränkt. Jag lyckades ibland slå ihop sax och kam vilket orsakade ett ljud som innebar total panik. Men hon blev rätt fin till slut, även om föräldrarna inte såg någon skillnad. Jag kände att det var dags för pälsvård när de som hittade Lazy igår sa att de, med hänsyn till pälsen, trodde att Lazy varit på rymmen under lång tid…

Pälsvård kräver dammsugning. Vem vill jaga dammsugaren? Choice förstås. Vem står emellan? Chenin förstås, som vill jaga den mest av alla. Men om inte hon får, får ingen. Chenin jagar lite ändå såklart. Samma beteende när det gäller soppborsten hemma. Hon vill gärna stå emellan Choice och borsten eftersom Choice gör alldeles för mycket lekinviter.

Lazy lämnades kvar på Lövgatan medan tjejerna och jag åkte till Huvudsta. Chenin fick simma efter schampoflaskan 15 gånger. Risk för hälta känner jag, hon for nog runt lite mycket igår på festen.

Rumporna: Choice, Rosso, Harry och Mercy. Foto: Marianne Dahlin

Idag var en riktigt bra morgon. Jag vaknade till solsken, en timme för tidigt. Märkte när jag gav hundarna mat att klockan var alldeles för lite men då är det för sent att gå och lägga sig, det blir bara bus. Så jag pallrade mig iväg istället. Det allra bästa var dock att vakna av en glad Chenin med svansen i vädret. Inget annat kunde gjort mig lyckligare efter simning på Arninge igår 4 + 5 + 5 min. Chenin – helt ohalt imorse. Jag själv däremot med värsta träningsvärken efter 2,5 km terrängspringning med Jocke i Ursvik. Men vad gör det?

Det känns som om veckan var förbi väldigt fort. Den har förstås mest bestått av jobb. Jag hade mer eller mindre panik i måndags för att börja känna mig nöjd och lättad i onsdags. I torsdags levererade jag mina sista fem deklarationer av de 70 som jag haft ansvar för och som jag kommunicerat med kund om att hinna göra i tid. Det innebar att luften tog slut i torsdags, liksom motivationen och orken. Jag kände mig bara bitter och trött. Eftersom jag inte är ensam på jobbet fick jag direkt nya deklarationer av grannen att hjälpa till med. Faktum är dock att jag inte riktigt orkat göra någon ansträngning. Jag vill bara arkivera och vara tom i skallen. Jag har förtjänat iq-befriade aktiviteter ett tag nu.

Det lilla till fritid som jag haft har spenderats på hundarna. Jag avbokade Gustur denna vecka för att inte få magsår. Istället sprang jag med Anna och Doc runt Löt och kyrkogården/kolonilotterna. Anna var hurtig men för mig var det segt, benen kändes stumma men det var bara att kämpa på. Efteråt tog vi med alla hundar på en sväng.

På onsdagkvällen mötte jag upp Ingrid och Benz i Kista för lite skogsträning. Ingrid och Benz knallade iväg för att mäta upp rapportsträcka medan jag la spår till Chenin och Choice, tog en liten sväng med Chenin och placerade mig sedan på A-stationen med Choice. Benz var suveränt duktig, nya marker och han sprang på alla sträckor. Jag som sagt till Nora att jag bara vill spåra i regn pga myror fick ta tillbaka lite av det när knotten och myggen försökte äta av mig. Fast problemet var nog att det var uppehåll… Choice spårade mycket bra, hon ligger verkligen på i linan och jag börjar kunna läsa hennes spårbeteenden. Chenin spårade galet hårt. Jag satte på mig vantar men fick ändå brännmärken (eller dragmärken snarare). Jag gillar inte när hon tar en av 20 godisar, hon måste vara noggrannare för sin egen hälsas skull. Trots att hundarna inte fick göra väldigt mycket var de helt deckade när vi kom hem.

Igår hämtade Jocke hundarna från dagis. Jag mötte upp dem hemma hos Jocke och vi promenerade alla hem till oss. Efter lite packande och städande åkte vi till Huvudsta så Chenin fick simma lite. Hon är verkligen duktig på att hämta pinnar långt ute nu. Hon simmar väldigt bra nu jämfört med allt plaskande tidigare. Det blev några vändor men jag vill inte pressa henne för mycket. Hon sov med sitt back-on-track-täcke på för att hon ska må så bra som möjligt på morgonen.

Imorse lämnades hundarna av hos Lisa. Det blir bara några timmars jobb innan vi ska iväg till Tiveden för Crofter Holdingsläger. I regn förstås…

Trevlig helg!

Jag passar på att blogga på tunnelbanan för det är ungefär då man har några minuter över. Det är sista jobbiga veckan på jobbet innan det blir lika mycket att göra men under mindre tidspress. Måndagsmötet skrek ut att vi aldrig kommer hinna. Fem arbetsdagar kvar och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan över om jag kommer hinna. Sen inser man att det bara är ett jobb så kopplar man bara in effektiviteten i en.

Jag har ordnat hämtning av hundarna flera dagar denna vecka så det känns bra att inte svika kollegorna just denna vecka. Idag var det Jocke som hämtade och jag instruerade noga om att ha med godis så Chenin håller sig på backen. Chenin var lite dålig i morse igen efter gårdagen, men det är inget hon tänker på nu. Det blev lite mycket av allt det goda igår. Vi besökte föräldrarna igår morse och de är ju kattvakt till lilla Ludde. Ludde är ganska kaxig av sig och fungerar därför rätt bra med Chenin. Av en händelse råkade dock Chenin få syn på Ludde på väg upp för trappen och satte fart efter Luddet i 180. Jag skrek så jag fortfarande är hes och då stannade Chenin vid garaget. Ludde var inte så skärrad, ett par minuter senare låg han brevid en bekymrad Lazy på framsidan av huset. Inte heller märktes det något på Chenins ben. Efter det åkte vi till Hagaparken för aussieträff. Det var ett flertal som dök upp och det blev riktigt trevligt. Deltagarna blev indelade i lag och visade till tipspromenad-starten. Lisa och jag hade klurat ut frågor som såklart handlade om aussies och SASK. För att upprätthålla lagandan fick lagen sedan tävla i en apporteringstävling med varje hund och avslutningsvis köra köttbullsstafett. Det var otroligt jämnt inför stafetten men valplaget drog om i stafetten. Därefter blev det fika och lapa sol. Mina hundar fick göra en platsliggning, det var allt. Men det blev kanske lite för lång promenad för Chenin totalt sett. På väg tillbaka till bilen stannade Lisa och jag för att Chenin skulle få simma. Jag kastade schampoflaska som Chenin hämtade. Till skillnad från när hon satt och skällde på aussieträffen var hon otroligt söt och duktig simmandes. Väl i bilen blev det en snabbis till vallokalen för att göra min samhällsplikt innan jag landade hemma framför datorn och jobbet.

Nora hade det smaklösa omdömet att meddela mig att hon var hemma i Sverige denna helg, dock utan hundar. Det innebar förstås att jag ringde och väckte hennes mamma och därefter henne på lördagmorgon för spår. Trots allt har ju hennes syster ett krull till pudel som behöver förtjäna sin kvällsmat. Nora är inte den som sviker utan infann sig snarast i Hallonbergen för vidare färd till Kista. Choice fick två korta spår och Chenin ett litet längre. Alla hundarna spårade mycket bra. De enda kommentarerna var att det var galet mycket myror ute, massa myrstackare, Nora blev biten av en myra, det klättrade massor på hundarna och jag hade myror i bilen långt efter att vi lämnat skogen. Den andra kommentaren är kritik mot Noras snitslande på 40 cm upp, hundarna måste nästan kliva över dem för att komma fram.

Hebbe och jag övningskörde sedan lite i Solna-Sundbyberg innan jag kom hem, somnade en timme och sedan var det dags att göra mig i ordning för min brors bröllopsfest. Festen är nu men bröllopet var 2 år sedan. Det firades i alla fall på Långbro värdshus. God mat, gott vin och trevligt sällskap så försvann ytterligare sex timmar. Jag tog mig sedan kommunalt till Duvbo för att hämta upp hundarna hos Jocke, låna mjukisbyxor och promenera hem därifrån mitt i natten.

Choice har fått sin första fästing efter Hagaparksvisiten så igår blev det scalibor på. Än så länge inga negativa reaktioner. Jag hoppas hon inte blir låg och håglös till helgen. Man vet ju aldrig.

Vi har haft en vanlig vecka. I tisdags var vi till Gustur och red, i onsdags sprang jag med Hebbe, Anna och Doc runt Lötsjön och i går åkte vi till Arninge och simmade. Chenin fick simma två gånger drygt fem och sedan fem. Det var tydligen alldeles för mycket för i morse blev hon dålig. Usch vad ont i hjärtat man får. Det gick över när hon kommit igång men det känns helt klart illa när det blir så. Jag skulle kunna använda en mängd svordomar för att beskriva mina känslor men jag besparar läsarna det och går vidare. Chenin, Choice och jag har ganska kul i simmet. Jag slänger ut alla leksaker och Chenin får apportera en efter en. Eftersom det är enda typ av apportering hon får göra för tillfället så verkar det vara mycket uppskattat. Igår hade jag med massa frolic så vi bytte och Chenin gick från plaskig panik till skoj. Choice står alltid på rampen ner medan vi simmar, gläfser och försöker nå leksaker. Även när simningen är över och leksakerna är undanplockade sitter Choice uppe på rampen som en liten drottning medan jag skrapar golvet. Hon är faktiskt väldigt söt emellanåt när andan faller på. Innan simningen öste regnet ner och vi var dyngsura när vi kom in till bassängen efter den vanliga korta svängen utanför Arninge.

Choice jagar fåglar rätt frenetiskt och jag känner att jag inte riktigt behärskar henne när Chenin är med. Tidigare har jag bara låtit det vara i tron om att jag egentligen kan stoppa henne. Nu vet jag att jag inte kan det. När Chenin är med har jag ingen chans i alla fall, så Choice kan ta ut svängarna. Lite bajsätande har det också blivit. Choice kommer på efterkälken, jag ropar, hon kommer i 180 för en sjättedels frolic och mina fingrar luktar bajs när hon obekymrat knallar vidare…

Vårat hem ser ut som en hemmaarena för konfetti. Allt är i smulor. Chenin hjälper gärna till om Choice börjar. Men jag tackar ändå för varje dag jag får umgås med mina fina svarta tjejer!

Nu jobb, jobb och mera jobb…

I fredags blev jag tillfrågad om att rida Gustur. Det kunde jag förstås inte avstå. Hebbe och jag intog först en middag på Tuletorget i Sundbyberg. Snälla hundar låg tyst uppbundna i närliggande stolpe. Det här är nyttigt för dem, så därför borde vi äta ute massor. Efter mätt mage åkte jag med hundarna till stallet. Gustur och jag red själva denna gången medan tjejerna väntade i bilen.

I lördags var Choice anmäld till utställning i Skogås. Hebbe ändrade sig på morgonen och ville sova vidare, så jag for iväg själv med hundarna. Kom på att det inte var genialiskt eftersom jag behöver hundpassning när jag går in i ringen. Men lite flyt hade jag för plötsligt stod Sigrid och Spica (Lisas vänner) där. Dessutom träffade jag en aussieuppfödare som både lånade ut bur till Chenin och stol till mig. Chenin skällde något i buren när Choice och jag gick in men var ändå oväntat tyst i jämförelse mot om hon hade suttit uppbunden. Jag har alltid hävdat att Chenin är en burhund men aldrig haft hjärta att vänja henne riktigt. Mina aningar blev besannade när jag fick känslan av att Chenin trivdes. Hon behövde ju inte titta snett på någon hund därinne. Nu har jag också kommit fram till att hon ska vänjas in i bur i skarpa lägen och inte i lugna lägen för det är då hon kommer lära sig uppskatta buren bäst.

Choice andra runda i utställningsringen resulterade i samma resultat som första. Hon blev bästa tikvalp (av en) och BIM mot en blå kille från Caradee som befann sig i samma gängliga ålder som Choice. Han påminde dock inte lika mycket om en bc som Choice. I övrigt skötte sig Choice värre (eller bättre om man vill). Hon hängde ännu mer i byxbenen och ärmen. Jag försökte avleda men det hade ingen verkan. Domaren sa att jag fick gå så många varv som det behövdes. Hon sa att ”det där måste du ta ur henne innan det blir problem – det är bara vallningsbeteenden”. Kritik från utställningen:

”Nettare tik ganska bra proportioner, ganska bra huvud, reslig hals, passande benstomme, bra tassar, välformad bröstkorg, rör sig med tillräckligt steg när hon vill. Bra temperament.”

Kritik från förra:

”Sött tilltalande tikvalp av mycket god typ. Korrekt valpbett, bra hals och rygglinje, bra ben och tassar, välvinklad fram och bak, pälsen är kommande. Trevliga rörelser när hon vill, väl visad.”

Kul att ha i bloggen då kan man slänga diplomen. Choice åt ännu en gång upp sin BIM-rosett, men det är ju hennes så hon gör vad hon vill. Jag bestämde mig för att åka hem direkt efter att Sigrids Spica blivit BIG-4, men Sigrid och jag blev stående i flera timmar i hundprat. Det är å andra sidan bra träning för hundarna. Först busade Choice och Spica medan Chenin fick träna passivitet. Sedan somnade alla medan vi pratade. Alltid kul att prata hund! Efter tips från Frida åkte hundarna och jag till Trångsund för simträning av Chenin. Dessvärre var det en hel del barnfamiljer vid bryggan och såklart en pitbulltik i sele med ägare som knappt kan hålla. Var kommer alla dessa hundar ifrån? Jag började simma Chenin när det kommer en mamma och pratar om hundförbud på badstränder, allergibarn, bakterier i vattnet av hundarna osv. Jag sa att jag måste simträna min hund och att jag kunde hålla mig på vass-sidan av bryggan eftersom den ändå inte är badvänlig. Hon hänvisade till plats längre bort på stranden, jag menade att det var samma vatten. Hon avslutade med att här fick jag i alla fall inte vara. Jag tvekade, en sekund, och fortsatte sedan simträningen, något argare. Men ring polisen då och säg att någon simtränar sina fårhundar i koppel – skicka piketen! Brygga ger i alla fall bästa träningen, det blir lätt hetsigt med hämta pinnar i vattnet. Välbadade åkte vi vidare för kort stopp innan vi hamnade på golfängarna vid Lötsjön. Där grillade och solade vi. Totalt blev vi riktigt många, närmare 20 pers. Grillgrannarna utmanades på fotboll. Chenin är tyst så länge inte jag är med, så jag var inte med. Hundarna fick massa kött och medhavda märgben. Isvatten är tydligen en hit också enligt Choice. I övrigt låg hundarna deckade och sov i stort sett i sex timmar. Issen och Jenny var galet brända men dricker man många öl förstår man inte riktigt det.

På söndagmorgon var det inte heller någon sovmorgon. Chenin lämnades av hos mamma medan Choice och jag åkte på styrelsemöte för aussieklubben i Eskilstuna. Vi blev bara fyra av en styrelse på åtta. För första gången någonsin tog mötet endast en halvdag. Med 25 grader värme skyndade vi oss hem till Chenin och vidare till Kanaanbadet där vi mötte Hebbe, Issen, Putte, Paddan och Ragge. Hundarna fick simma med Hebbe och mig. Choice simmade själv för första gången. Hon kunde inte låta bli att komma till sin matte när Chenin simmade. Hon gjorde om det tre gånger och pep hela tiden. Min bror tycker Choice ska kallas menlös.

Istället för lydnadsträning blev det idag morsdag-middag med brorsan. Sedan promenad och lydnadsträning på tomten. Chenin var tyst medan jag körde med Choice, skulle aldrig hända på klubben.

Hurtiga var Anna och jag igår, som först tog en promenad runt Lötsjön med hundarna och sedan sprang med Doc runt Löstjön och kyrkogården/kolonilotterna. Anna mätte rundan till ca 3.8 km. Efter springningen åkte jag till Annica. Choice träffade Mido. De försökte leka lite men var alldeles för olika för det, i alla fall i storlek. Annars hade vi en lugn kväll hemma utan husse som förstås var och kollade på Champions league, med bl a Kim.

På jobbet är det full rulle. Jag betar av uppgift efter uppgift, men det verkar inte finnas någon botten… Jag lunchade med en gammal kursare i Nordeas lunchmatsal. Utsökt lunch de har där! Det får bli fler gånger av den vanan.

Ikväll var det simning för lilla Chenin. Hebbe förvånade med att göra oss sällskap. Jag tog först en promenad med hundarna i spöregnet. Blöt från topp till tå var det simdags. Chenin tyckte nog att det hade räckt att bli blöt utomhus. Medan vi simmade lekte Hebbe runt med Choice, jag tror de hade rätt skoj. Vi träffade på ägaren till Crossa också (Sugarwind-tik). Efter simningen övningskörde Hebbe en hel del. Han är verkligen en naturbegåvning på att köra bil.

Lillskruttan Chenin på klubben

Vi inledde spa-dagen djärvt med träning. Jag sprang 5 km på rullband medan jag kollade på tecknat på tv:n. Modig som man är gav jag mig sedan på 5 km spinning, såg vid det laget ut som ett blåbär i ansiktet. Efter träning tog vi varsin solning, rekommenderad tid 6 min men det blev visst 18 för jag somnade. 18 min fick man bara sola om man hade karibisk hy och solade för tredje gången. Men inte brände jag mig. Därefter blev det lite relax i aromarummet och sedan bad innan det blev lunch i form av laxsallad. Efter lite mer relax och sömn i aromarummet avslutade vi vår visit. Spa är i alla fall inte min grej även om det var kul att se Sturebadet, som vanligtvis kostar 500 kr i inträde.

Hundarna hämtades upp hos föräldrarna och jag lyckades även få middag där. Hebbe åkte in till stan igen och mötte upp en kompis medan jag tog bilen till ännu en födelsedagsfest, Peppes. Ett par trevliga timmar innan sängen kallade. Hundarna vaknade inte förrän 10 i morse. Snabb färd ut till Ingrid och Benz. Choice och Benz fann tycke för varandra. Även Chenin gick bra med Benz utan närmare granskning dem emellan. Vi tog en kort promenad och sedan la jag varsitt spår till tjejerna. Medan spåren låg till sig fick Choice sitta på rapportstationen medan Benz blev skickad mellan A, B, C och D-stationen. Benz gick klockrent med skyddsärmen som belöning. Vilken bra hund det där är. En förlust för aussievärlden att han är kastrerad. Det är tredje gången jag träffar Benz men det hade ingen inverkan på Benz. Choice satt tyst vid stationen tills Benz kom springande och när jag skulle skicka honom. Choice spår låg 80 minuter men hon gick fint ändå. Chenin gick också bra men kom av sig precis innan slutet där spåret vinklade vänster och hon gick höger. Jag tog tillbaka henne en bit i spåret som hon hade haft och då gick hon fint till vänster. Vi åkte sedan i gemensam trupp till Botkyrka Bk och fikade. Choice hittade en tervvalp som hon fick fara runt med i valphagen. Choice är söt, gillar både att jaga och att jagas. Efter fikat tog vi en kort promenad ner till vattnet för att Chenin skulle få simma. Det blev lite bökigt med en flotte som rörde sig. Choice hoppade fram och tillbaka på flotten från en stock och landade till slut i vattnet när hon missbedömt avståndet. Hon simmade till flotten, hängde på kanten i försök att komma upp, sjönk ner under ytan, kom upp igen och simmade in till stranden. Lilla sötnosen! Chenin fick simma tio vändor efter pinnar och plankor. Jag skulle ta emot henne på väg upp när jag snubblade på en rot. Jag hann tänka det här kommer se kul ut innan jag föll raklång i vattnet. Det var dock inte kul att smälla i höften så nu blir jag väl blå på hela sidan. Jag är redan blåslagen efter spat eftersom jag först utkrävde simtävling av Hebbe där jag slog armbågen i en kant och sedan gled lite på ett halt ställe vid poolen som gjorde att jag fick en blodfylld blåsa under stortån. Som om det inte räckte med en skadad matte blev Chenin av någon anledning galet halt när vi kom hem. Hon fick därför vara kvar i bilen när vi tog en sväng till golfängarna för grillning. Väl ensam med Choice fick hon inte chans att sno någons mat. När hon väl fick äta Issens kycklingrester var det med svansen mellan benen som hon åt den. Konstigt för jag har aldrig bråkat på henne över saker, ändå förmodar hon ofta att jag ska bli arg eller att hon gör fel… Tvärtom avleder ju jag, men men hon är väl en hund som kommer se slagen ut när man säger till henne. Chenin har jag varit hårdare med men hon ser ofta rätt oberörd ut vid tillsägelser. Visiten på golfängarna blev kort för åskväder kom analkande. Istället stannade Hebbe och jag till hos Annica och Kim och hälsade åter igen på lille Mido. Choice bjöd in till lek men Mido var lite för liten för det så det blev lek med pinnar och Kim istället. Jag behöver knappast nämna att hundarna deckade direkt när vi kom hem va?

Chenin har numera tillräckliga antikroppar mot rabies. Tjoho vad skönt!

Igår blev det en sväng till Gustur. Vi tog först en promenad allihop. Chenin och Choice verkar tycka om Gustur. Choice känner igen honom i hagen. Igår stod han i foderhagen när vi kom och det märkte Choice direkt. Chenin har ju ändå ett behov att kontrollera Gustur och när det var godisutdelning, då får Choice sitta hur nära som helst men Gustur gav hon en ond blick till. Fast min onda blick mot henne innebär förhoppningsvis att det var sista gången hon tittade så på Gustur.  Skott-träning fick hundarna också, i form av skjutbanan alldeles intill. Det känns mycket bra att få den träningen naturligt med Choice, särskilt när hon är på en sådan rolig plats som stallet. Jaga hönsen i vanlig ordning genom staketet och försöka valla de tröga kalvarna. Fåren såg vi inte till alls. Jag ska börja rida ut korta skrittrundor på 20-25 min så Choice kan vänja sig vid att följa med.

Imorse åkte vi till Arninge för sjukgymnastgenomgång och simning. Chenins temperaturskillnad på benen var mycket bättre än tidigare. Det skiljde 0,6 grader på utsidorna av benen och 2 grader på insidorna av benen. Hon reagerar på mjukdelarna i lår och vad, så nu ska Novaphonen fokuseras på de partierna. Däremot reagerar hon inte vid böjning och sträckning. Hon är fortfarande halt, särskilt påtagligt vid trav.  Simning i tre omgångar 3,5 min, 5 min och 4 min.

Nu jobba hemifrån…

Lisa la ut så fina bilder i bloggen på mina älsklingar så jag blev alldeles varm i hjärtat. Tack! Det är tur att någon fotograferar dem.

Igår var vi till Arninge och simmade. Förutom en bitch till hundägare som hade tiden efter mig och klagade på allt så gick det bra. Chenin fick simma 3 min + 2 min + 3 min. Det syns att det tar en del på henne dagen efter. På dagen var hundarna delvis hos Ken och delvis på dagis för första gången. Enligt uppgift hade de skött sig bra, varit tysta och lugna. Nu när de är där på prov så sitter de tillsammans i ett rum i köket där de har personalen bara några meter ifrån grinden. Om jag hade varit där skulle Chenin gnälla lite om att få vara med mig. Lustigt det där!

Foto: Cecilia Trehn

Efter torsdagens simning fick Chenin lite träningsvärk. Vi får se hur mycket jag låter henne simma nästa gång.

I lördags var vi iväg till Skärblacka för att valla med Gunnar och Mariannes hjälp. Milton, Riffe, Ramsey, Harry, Mercy, Swip och Megan kom också. Gulliga snälla Lisa och Eskil följde med mig som rese-, underhållnings- och fotografsällskap. Tack Lisa som alltid! Alla hundar fick gå in till fåren i fållan. Alla var duktiga och taggade utom min duktiga fina vallhund Choice som satt vid utgången av fållan med en ledsen blick och ville ut. Det är faktiskt lite komiskt att min lilla fårhund med några av Europas bästa vallhundar som föräldrar inte vallar. Tro mig, det finns ett stort underhållningsvärde i det i mina sociala kretsar. Samtidigt vallar hon ju mycket annat så det är ju bara en tidsfråga innan polletten fallit ner. Jag försökte få igång fåren på alla möjliga sätt men det gjorde bara saken värre. Eftersom fåren var lite människoskygga så drämde de rakt in i Choice, som inte satt sig i respekt hos fåren. Lite funderande och diskussioner med Gunnar så fick Gunnar stå kvar som skydd med Choice medan jag rörde på fåren. Då verkade poletten falla ner och hon tyckte det var kul. Vi sprang tillsammans och jagade får helt enkelt, valpis och jag. Och då skulle hon minsann upp och stoppa dem vid huvudena. Alla hundar fick sedan köra på anka och det var förstås väldigt roligt för samtliga. Choice försökte balansera ankorna till mig flera gånger men det var ju inte så lätt när ankorna skydde mig. Choice fick sedan gå in två gånger till i fårfållan och det gjorde hon (och Gunnar och jag också) bra. Sista passet gick jag först in själv och satte lite fart på fåren innan hon fick komma in och hjälpa till. Chenin fick vara fikahund. Jag kände mig väldigt nöjd med dagen. Alla hundarna var så coola, orädda och kaxiga. Megan kunde gärna ha fått följa med oss hem – vackra tösen! Tack alla för en trevlig dag och speciellt Gunnar och Marianne för att ni tar er tid med oss!

På kvällen tog vi sedan tunnelbanan till föräldrarna. Båda hundarna drog som galningar hela vägen och jag hade tungt att bära. Man kunde ju tro att de skulle vara trötta… Snarare jag som blev trött på dem. Och så ätandet hela tiden, hela vägen. Eller sökandet efter ätbart. De fick sedan vara kvar hos föräldrarna medan jag åkte till Anna, drack lite vin för att sedan gå över till Nattis och Erik. Efter drygt en timme där åkte Anna, Kerstin, Linnea och jag till Cafeet och mötte Hebbe o co. Inte riktigt mitt typ av ställe men vi kom in gratis i alla fall. ”Jag vill ha det hon tagit” sa de om mig. Jag var bara glad och övertrött. Vid tre kom Hebbe och jag hem med hundarna. På söndagen var det segt att komma upp. Jag hade fruktansvärd smärta i högeraxeln och det hade säkert inte alls att göra med att hundarna försökte dra den ur led dagen innan. Hebbe gick ut med dem på morgonen och det chockade både mig och hundarna, som stod kvar vid min sängkant ända tills han kallade. Vid lunchtid tog vi en sväng ner till Gröna stugan. Chenin och jag gick raka vägen medan Hebbe och Choice mötte upp Patrik och Zorro för lite bus. Chenin blev glad att se Zorro tills han försökte flirta med hennes valp. Oj vilken svart blick han fick då. Det är bara Chenin som får flirta med Choice! Vi åt mat på Gröna stugan och gick sen vidare till golfängarna för solning. Patrik kastade rätt mycket frisbee till Zorro och varje gång fick man vara beredd så inte Chenin bjöd på flygtur i solstolen. Ingen sömn i solen således. Jag klagade över hanhundar som bara tänker på parning men kände sedan att jag fick äta upp det, mina tikar tänker bara på mat. Speciellt Choice och fågelbajs i synnerhet. Zorro och Choice skulle få busa lite så jag släppte Choice. Eftersom Chenin blir så taggad och vill vara med fick jag passa på henne och underhålla med lite frolic. Det gjorde att jag hade lite svårt att kontrollera Choice men grabbarna och Zorro får väl underhålla henne och sen kommer hon ju nästan alltid när man ropar. Jag kanske inte är den mest hänsynstagande av alla men usch vad jag skämdes när jag ser Choice vädra något på långt håll och sedan rusa fram till ett par som sov i solen och komma springande tillbaka till oss med munnen full av en stor grillad köttbit. Jag behöver knappast nämna att de inte var jätteglada. Jag ville sjunka genom jorden. Jag gick dit, bad om ursäkt och erbjöd ersättning men då hade ilskat runnit av dem. ”Äsch, låt dem äta – de är ju djur!” Jag förklarade att hon var en valp under skolning. Efter det satt Choice i koppel tillsammans med Chenin eller i mitt knä.

Igår kväll var vi hos Gustur. Han ville inte gärna bli inplockad från hagen i vanlig ordning. Jag red stora ridvägen och fick till och med sällskap på turen och lite ridtips. Imorse åkte vi till Arninge och simmade för första gången sedan operationen. Chenin simmade 3 gånger 2 min. Hon var öm i ländryggen och vissa ställen på benet. Hon hade viss temperaturskillnad på benen. Jag fick massa nya tips och råd. Jag köpte en Novafon (en manick som sänder ut infrastrålning som man kan använda att komplettera massagen med) också för 2 500 kr. Vad gör man inte för sina älskade… Vi provade den på kvällen. Chenin somnade sött.

Jag sprang med Jocke runt Löt. Hundarna väntade i Jockes bil. Vi tog en tur förbi sjön upp sedan. När Chenin var liten gjorde jag allt för att hon inte skulle jaga fåglar. Med Choice rycker jag mest på axlarna. Märkligt att man har en helt annan inställning numera. Det kan bero på hur de är som hundar. Chenin måste man alltid ha tummen i ögat på när det gäller vissa saker för även om hon för det mesta är suveränt självständig och ansvarstagande så har hon väldigt höga drifter. Choice däremot är mer förarvek, hon lyssnar väldigt mycket på mina signaler. Det gör i för sig Chenin också, men på ett annat sätt. Chenin är väldigt känslig för när jag blir glad. Även om jag skulle försöka dölja mina skratt så vet hon att jag skrattar inombords och fjantar då till sig extra mycket medan Choice är mer undrande om jag ska bli arg. Märkligt för jag har liksom inte varit det. Om jag till exempel säger till henne om att inte äta på en sak så slutar hon direkt, med just den saken – sen tar hon förstås tusen nya, men jag behöver i alla fall bara säga en gång sen tittar hon lite undrande på mig och går vidare. Missförstå mig rätt, Chenin skulle också sluta på en gång men se ut som om ”egentligen har du fel, men den här gången då” eller ”jag har aldrig gjort något fel så jag går med högt huvud och gör vad jag vill, men just nu var inte den där aktiviteten lockande”. Choice ser mer ut som om hon funderar och ”skäms” om jag säger till henne att inte äta bajs.

Appropå äta bajs förresten, igår igen. Människobajs alltså, i Choice mun. Blä! Det finns mycket bajs som åker ner i den munnen varje dag, hästbajs, fågelbajs, kattbajs och harpluttar men när hon kommer med något i munnen och lite papper som sitter fast i det vill man helst kräkas. Jag får trösta mig med att det hade varit värre om hon rullade sig i det. Men när man ser henne stoppa i sig för fulla muggar som om det vore värsta falukorven får man kväljningar.

Hursomhelst, hundarna fick ligga platsliggning också. Båda låg fint medan cyklister och joggare sprang förbi. När en rullskidåkare åkte förbi var det slut på vilan. Choice jagade. Jag höll i Chenin. Nog för att hon aldrig skulle jaga sånt strunt längre, men hon skulle lätt kunna jaga liten valp. Även nu kände jag mig lite nöjd över att vi fick chans att göra om platsliggningen, istället för tidigare när jag skulle irriterat mig över ett misslyckande (inte mot Chenin, men för egen del). Choice kan ju inte platsliggning och då är det helt enkelt inget misslyckande heller. Ny platsliggning gick bra. Jag stod brevid och gav godis var 15 sek. Sen gick vi hem för mys.

Hebbes syster har varit hemma hos oss på dagarna med hundarna den här veckan. Det verkar ha gått bra. Hundarna har också fått en del ensamhetsträning i glappen mellan vem som går och kommer. Som mest var de ensamma två timmar. Lite nervöst men det har gått bra.

Jag vet att jag inte är någon hunddagis-fantast. Det beror främst på att jag jobbat på en hel del dagis och sett saker som gör att jag aldrig skulle lämna min hund där. Men vissa dagis är såklart bättre än andra. Hundeden i närheten av oss är ett sånt dagis som jag tycker lite bättre om. Det är en bekant som har dagiset och det är ordning och reda bland folk och fä. Tysta snälla hundar. För att de inte ska få alltför bra rykte ska Chenin och Choice börja där. Efter 1,5 år med daghusse för Chenin har jag bestämt mig för att prova nåt annat. Under våren har jag pysslat ihop det för hundarna med underbara vänner som ställt upp. Men nu blir det dagis. Ännu är det inte bestämt om de ska gå heltid eller deltid. Jag vet bara att Chenin kommer vantrivas oerhört, om jag känner henne rätt. Choice ska ingå i en grupp med två flatkillar och en rhodesiantik. Chenin skulle egentligen ingått i den gruppen istället för den andra tiken. Men med tanke på hennes ben kommer hon inte ingå i någon grupp förrän möjligen i september.

Vi var en sväng förbi föräldrarna i inväntan på simbesöket. Choice tycker det är spännande att vara på övervåningen. Jag hör hur hon skäller på något där uppe. Jag går upp för att titta om det är något i mörkret som skrämmer henne. Jag hittar då Choice – världens sötaste – som försöker få igång porslinshunden genom att göra lekinviter och pussa på nosen. Det var precis så gulligt som det låter! Överlag har hon börjat skälla mer. Hon skällde på Hebbe när vi kom hem, först hälsade hon och sedan skällde hon mörkt lekskall – han blev väldigt överraskad och trodde först det var någon av de andra hundarna.

Chenin fräser ifrån då och då när hon tröttnar på Choice, men på ett helt normalt sätt. Nattis hade helt andra tolkningar av hundarnas relation än jag. Vem som har rätt vet jag inte, men hon tyckte Choice var kaxig och framfusig mot Chenin. När Chenin sa ifrån var Choice där direkt igen. Jag har också märkt det men mer som att hon inte är lika rädd för Chenin längre och snarare vill skapa fred direkt. Hursomhelst är det spännande och intressant att höra hur hon beskriver dem. Tilläggas ska att hon inte visste vad som hänt tidigare mellan dem. Jag valde att inte berätta det för jag misstänker att det skulle göra henne nervös och kanske hantera situationer som kan uppstå värre. Hon känner ju till Chenin väl så det räcker.

Chenin simmade fint på kvällen. Fyra pass blev det och totalt runt 11 min. Choice fick också simma eller vad man ska kalla det… Hon fick simma ett par gånger ungefär en halvmeter till rampen och gå upp på denna. Konstigt verkade hon tycka. I övrigt jagade hon mina byxben och skrapan. Även skrapan bjöd hon in till lek och skällde uppfordrande på.

Idag är Choice med Anna, Doc och Dalton. Föräldrarna kom hem i morse så Lazy och Chenin är där.

Choice är idag 3,5 mån och väger 10,5 kg. Hon börjar med andra ord bli tung att lyfta. Nattis passar Chenin och Choice idag.

Ikväll ska vi på sista simningen innan operation av korsbandet på tisdag. Lite massage lär det också bli innan vi somnar.

Det skulle varit fler bilder igår men wordpress ville inte riktigt samarbeta. Det finns risk för att husse inte hinner titta på felet heller. Imorgon bitti åker vi nämligen till New York där vi stannar två nätter för vidare färd till Peru. Vi blir borta två veckor allt som allt och det ska bli spännande. Jag är sjukt nervös över flygningen så för att kunna sova på nätterna äter jag något slags ej receptbelagt lugnande. Inför flygningen blir det tyngre saker. Att lämna hundarna känns för jäkligt rent ut sagt. Vågar jag nämna att jag grinat lite över det och värre lär det bli när avskedet är gjort :( Chenin ska vara med Jocke som eventuellt får lite avlastning av Frida och Anna. Choice ska vara hos Marianne som erbjöd sig att ta med henne redan igår, men jag var för självisk. Jag vill ha henne hemma in i det längsta! Lazy ska först vara hos Lisa så länge de orkar och vill och därefter hos Thomas och Kajsa med hundar på Ekerö. Kissen ska vara hos Mikko med eventuell avlastning sista veckan av min moster. Frågan är dock om det behövs. Han märks ju inte direkt.

Om en liten stund ska jag åka och simma med Chenin, därefter åka till föräldrarna och hämta resväskor och sedan vidare mot Oxelösund. Eventuellt blir det lite spårning för Chenin på vägen dit.

Vi var bjudna på fest hos Nattis och Erik i fredags med anledning av Eriks födelsedag. Men både jag och hundarna var så trötta på kvällen. Tanken på att hämta bilen hos mecken var inte heller så lockande att jag istället hamnade i soffan med PickUpArtist-avsnitt.

På lördagmorgon hämtade vi bilen. Det tog ett tag dit, Choice fick nämligen gå en del i koppel eftersom man måste gå längst med Ursviksvägen. Damen tar god tid på sig emellanåt. En favorit är att bära kopplet i munnen och gå med sig själv. Det kan tilläggas att bilen inte är klar, men handtag är nu åtminstone beställt. Dock inte hos samma kille som hade sönder handtaget för han kan ju inte få ändan ur vagnen.

Väl i bilen åkte vi till klubben för att delta i en träningstävling. Jag tog startnummer 13 av 19 och satt sedan med hundarna i klubbstugan och myste. Chenin och Choice busade lite med varandra, sen busade Choice med några andra hundar medan Chenin låg snällt i soffan. Till tävlingen hade jag valt fritt följ, framförgående och tvåans fjärrdirigering. Vi körde också en platsliggning där jag visserligen stod kvar hos Chenin, men där hon lågt tyst och lugnt i 2 minuter. Inför fria följet laddade Chenin som på tävling, hoppade på mig, skällde, gnällde och nafsade. Men det släppte faktiskt sedan när jag sa till henne. Bortsett från en usel start med en känsla av att hon snart flippar och drar så gick hon sedan fint. Vi fick 7 på det. På framförgåendet fick vi 7,5 och det är bättre än vi nånsin haft. Hon gick jättefint, men vände sig helt om på stoppet och gick inte klockrent i vändningarna. När jag gav kommando kastade hon sig ut, men det gör mig inget. Fjärren fick hon 7,5 på. Hon frustrationsskällde vid något byte och gnällde i ett annat. Bytena gjorde hon annars bra och stilla med baken. Vi kom 9 av 19, men det är av mindre betydelse. Det var jättekul och väldigt nyttigt för oss som gjort hela tävlingssituationen så negativt. Jag passade på att belöna mellan momenten också.

En hel del klubbkompisar vi inte sett på länge träffade vi på. Malin och Linda dök upp efter prisutdelningen. Vid det laget hade Choice deckat så det blev inte mer än hej och hejdå. DEt var längesedan man träffade Linda, men det ska det bli ändring på

Choice blev avlämnad hemma hos husse medan Chenin och jag åkte för att simträna. Idag simmade Chenin 4 pass på ca 3 min var. Det var längesedan det bara var Chenin och jag där och det var lugnt, skönt och mysigt.

På kvällen tog vi bilen till Cicci som hade lite fest eftersom hon fyllt år. Hundarna var förstås med och Choice började vistelsen med att kissa på Ciccis köksmatta trots att hon kissat ute innan. Vi såg deltävling 2 i Melodifestivalen och konstaterade att det blev rätt låtar på rätt platser. Strax efter tävlingen blev vi avbrutna av ett samtal för det visade sig att jag stängt in en stackare med min usla parkering. Han hade lämnat en otrevlig lapp på min ruta och jag ringde upp för att be om ursäkt. Då visade det sig att han var jättetrevlig och bad om ursäkt massa gånger för att han satt lappen på min ruta. Allt var ju helt och hållet mitt fel men det verkade han inte lyssna på. Jag stod i för sig bara några centimeter från hans bil men han hade kunnat hoppa in från passagerarhållet och kört iväg. Man kan säga att jag tog en chansning för vi letade parkering rätt länge innan vi klämde in oss där.

Det är bara en hund försöker jag övertyga mig själv när jag med klump i halsen lämnar över lillvalpen till min vän Anna i slussen. Nog för att jag vet att det är jobbigt att lämna bort Chenin, men jag hade ändå inte trott att jag skulle hunnit fästa mig vid valpen så snabbt. Det går såklart finfint för henne. Hon busar och sover och visar inte en tendens till oro.

Igår var vi förbi Mikko, Paulina och Tim på kvällen. Alla hundar var snälla mot varandra. Kul även för Chenin och Tim att träffas – det var längesedan. Chenin vaktade inte valpen mot Tim och inte Tim mot valpen. Hon tycker nog om båda, även om hon fortfarande kan bli osäker på båda i olika sammanhang. Choice kämpade hårt för att få igång Tim, sprang runt runt soffan, högg honom i nosen. Till slut lekte Tim med henne. I stort sett kan man säga att Choice visade upp alla sina galna sidor för Mikko. Hon flög i luften, hoppade rakt upp och var igång som en värsting. Högg i fötter och ansikten. Sprang så hon välte av sig själv osv. Efter ett tag tog jag upp henne i knät. Lite hönsmamma är jag allt efter att Chenin haft sån otur med sitt korsband. Man behöver ju inte utmana ödet.

Efteråt gick vi ut lite och det blev lite kaosartat. Tim lyckas alltid trycka på Chenins svaga delar. När det kommer folk han känner skäller han glatt, fast mörkt. Chenin fortätter med att alltid skälla ut Tim. Samma visa varje gång och det innebär att det är två hundar som skäller när det kommer folk, utan att egentligen mena det. Jag tycker det är sådär när man har en valp. Dessutom var det två stora hundar på väg fram lösa, varav en lekte med pinne och skällde. Det gjorde Chenin upprörd. Jag fick släppa henne till slut eftersom jag blev så arg av allt gapande. Hon är förstås tyst när hon är lös. Som tur var verkade inte Choice förstå vad det var liv om.

Efter en koll på klockan slängde jag mig iväg med hundarna till hundsimmet. Det var lite bökigt med två hundar själv men det gick oväntat bra. Jag var mest orolig för att Choice skulle falla ner på ena kanten av poolen när hon går efter mig runt. Men jag undvek det stället och efter ett tag tröttnade hon på att gå efter mig fram och tillbaka och la sig istället på de trygga kopplena och sov. Duktig valp! Chenin simmade fem pass på ca 2 min per pass. Jag måste få tag i en exakt klocka att mäta med.

En helg i vänskapens tecken. Vänskap i alla dess former. Först en stor eloge till Jocke som ställde upp på lördagen med diverse eftersom Hebbe och jag var billösa. Jocke, Chenin och jag mötte upp Anna med hundar i skogen för lite spårning. När vi märkte vad klockan var blev vi lätt stressade. Anna hade lagt spår till Chenin och det gick bra, fram till dess att jag såg vad klockan var och bad Anna gå tillbaka till bilen och hämta Doc. Strax därefter stannade nämligen Chenin för en upphittad godis. Jag passade på att gå fram och snöra ut linan. Av någon anledning verkar det stressa henne, ungefär som att hon blir orolig att hon går miste om spåret för så fort linan är utredd drog hon på, utan nosen påkopplad. Eftersom Anna precis gått lite snirkligt där hamnade vi på bakspår ett tag. Jocke och jag konstaterade dock att fotspåren såg bakvända ut så jag bestämde mig för att lägga ner. Stressad men glad i hågen hittade vi en mindre stig för att ta oss ner för berget. Såklart hade Anna korsat den med för där fick Chenin klart fäste igen och tog sig igenom spåret. Doc var lite unghundsdisträ i kombination med att vi var stressade så på ett ställe hamnade vi för långt ner, annars gick han fint. Några minuter före ett stressade vi iväg till hundsimmet. Frida väntade på oss där för att förstå hur hon ska simma med Chenin medan jag är i Peru. Stackars Dalton blev alldeles uppjagad när han märkte att vi hade bråttom. Så fort han såg att Chenin simmade blev han till sig, skällde och gnällde. Bortsett från det tycker jag att Chenin och Dalton simmade väldigt bra tillsammans, med tanke på att de inte direkt är varandras favoriter… Tiden blev alldeles för knapp så vi simmade fyra gånger drygt 2 minuter. Tanken är annars att Chenin ska upp i tid när det gäller simningen. Medan vi donade med hundarna var Hebbe och Jocke och handlade allt inför festen på kvällen. Föräldrarna kom förbi och hämtade upp Chenin. Lite tråkigt att inte ha Chenin med på festen eftersom hon tycker det är så kul. Men denna gång var det inte riktigt läge för det. Mellan 50 och 60 personer var det som dök upp på kvällen. Givetvis omöjligt att hinna underhålla alla, men med hjälp av diverse laglekar lyckades de allra flesta underhålla sig själva. Lekarna byggde på tre dellekar med följande tema: allmänkunskap inom underhållningsbranchen; teknisk färdighet gällande ahlgrens bilar, gummisnoddar, isbitar, yoghurt m m samt skattjakt med rebuslösningsförmåga och visst inslag av matematik. Av förståeliga skäl blev grenarna svårare och svårare att utföra allt eftersom kvällen gick. Detta var inte vår intention utan snarare självförvållat. Somliga tog dessutom lekarna på största allvar givetvis eftersom priset, utöver äran, bestod av inget mindre än en skattlåda med guldpengar. Ormarna vann till slut och huruvida de hade någon tävlingsinstinkt eller inte låter vi vara osagt. I sammanhanget kan dock nämnas att laget hade inbördes tävlingar för att göra upp vilken representant för laget som skulle delta på vilken deltävling, vidare förbrukade laget vissa strumpor när de sprang genom parkeringsgaraget utan skor. För övrigt vad gäller skattjakten, var jag orolig att den skulle vara alldeles för lätt, vi beslöt därför att den som lämnade in snabbast med alla rätt skulle vinna. Tji, fick vi när den av olika omständigheter visade sig vara allt annat än lätt. Som exempel kan nämnas att en lagom nivå för vissa hade varit: hitta dina skor, hitta till garaget och leta upp ditt lag. Som tur var fanns det vissa lagmedlemmar som offrade både sig själv och sina strumpor. När alla lag äntligen var iväg var det helt plötsligt rätt trevligt i lägenheten. Vi funderade då på att ändra sista lappen till ÅG MHE, FSTENE RÄ LUST och sen bara ta bort den penna som höll upp portdörren. Men det gjorde vi såklart inte och tur var väl det annars hade vi inte spelat rock band, haft ölkrig och fått besök av vakterna…

Lisa var världens gulligaste. Hon hjälpte mig städa till sex på natten. Några timmar senare hämtade Jocke och jag Chenin hos föräldrarna så hon kunde väcka Lisa.