Chenin.se

En morgon som alla andra kalla vintermorgonar, men nu börjar det bli ordentligt ljust. Vi morgonpromenerade till dagis och betraktade frusna ankor som väntade på våren.

Jag var hos kund på förmiddagen (SBS Radio där det visade sig att barndomsvän Aspen jobbat i 3,5 år). Hade för lågt blodsocker vid lunchtid och var arg på allt, gråtfärdig och tokförbannad, behövde egen tid men det var bara att gaska upp sig. Pendlade mellan att inte prata alls till att skratta. Fick dålig mat, betalade dyr 125 kr lunch, fick inte ut mitt recept på Apoteket, var inte överens med kollega om format på en produkt. Bitch var jag!

På kvällen blev det middag hos Jocke Berg. Vi firade hans 30-årsdag som var igår.

Aspen

Jocke

Marc

Vegetarisk mat

Kycklinggryta

Vin och mys

Presentöppning

Duschdraperi

Skor

Och annat

Hm

Fotobok

JockeBerg – inte sångaren i Kent!

Fallskärmshoppning

En kall klar vinterdag vid Lötsjön.

Vi väcker husse!

Skidåkning med den ömma modern.

Kalasdags!

Kvällspromenad under fullmånen.

Middag på Bebe med Hebbe, Peter och Emil.

Vi firade Hebbes 31 årsdag. Himlans gott och trevligt! Men jag var så trött och seg efter en lång arbetsdag. Jag sov 5 timmar i natt och gick upp efter 5 för att promenera hundar till dagis och vara på jobbet tidigt. Många saker på jobbet nu och det känns som huvudet går i spinn. På eftermiddagen blev jag istället övertrött, skrattade åt de dummaste skämten och drack Gin med Jakob. I övrigt en fruktansvärt kall kväll. Tur att Hebbe hade med vår iskalla bil. Vi hittade Cicci på Odenplan, skjutsade hem henne, skjutsade hem Peter och hämtade hundarna.

Mamma skulle invigas i längdspåret och hennes nya julklappsskidor testas. Choice hjälpte till.

Trångt i spåret.

Mamma jobbade bra.

Men backarna var ganska hala.

På kvällen var det fest hos Hebbes familj eftersom Leyla fyllde 19 år. Vi äldre var på Garbo och dansade, klunschade och spillde drinkar på varandra. Hemma först vid 06 efter besök hos Maggan, mat på S-grillen med Hebbe och Söderin, mulning i snön, promenad hem pga taxibrist och upphämtning av hundar hos föräldrarna.

Födelsedagskalas för Noel, brorson 4 år. Här, Alva 6 år i fiskdammen:

Innan kalaset var det hundträning med Anna i Kista. Denna dag något mildare väder, innebärande lera och slask. På schemat stod korta spår för Doc och Choice, godisspår för Dalton och Chenin, uppletande för Doc och Choice samt springning 5 km. Doc och Choice spårade mycket bra, säkert och stabilt med hög motivation (Choice spår var 1 h 45 min gammalt). Chenin spårade också bra, lite väl taggad kanske. Uppletandet däremot kändes lite blandat. Choice tvekar att gå ut på djupet på andra skicket men tar sig till slut ut, sedan letar hon tills hon hittar, men kommer först in med föremålen när man ropar på henne. Springningen i backiga Ursvik var tung men vi var ambitiösa och övade springteknik efteråt.

Efter en hel del kurragömma-lek med brorsbarnen tog hundarna och jag en sväng i Tumbas villakvarter och njöt av vintermörkret.

Det har varit en relativt ohundig vecka, men det kan också vara skönt ibland. Det känns som att man får mer kvalitetstid med tjejerna då. I tisdags var jag på studentkväll så Chenin och Choice höll mamma sällskap. I onsdags skulle jag sprungit men avsaknaden av sällskap gjorde mig helt av och istället blev det hemmakväll med promenader och tvätt. Torsdagen blev även den en lugn kväll med ökning av promenadlängd för Chenin till drygt 50 minuter. Inte heller denna mörka kväll orkade jag pallra mig iväg för lydnadsträning eller springning – lätt styrketräning gav mig istället träningsvärk i armar och mage, men det är en skön känsla. För Chenins del känns det stabilt och bra. Sakta, steg för steg, blir hon lite bättre. Galet glad är hon i vart fall. Fredagkväll blev det AW med jobbet, jag var tvungen att njuta lyckligt över bra leveranser som vi fått iväg i sista stund. Det blev dock hemgång i rimlig tid. Nästa vecka kommer bli en hemsk arbetsvecka, men som tur var börjar den med ledighet.

Allra viktigast idag är att världens finaste Chenin blir 8 härliga underbara år!

Jag är så bortskämd av snälla vänner så jag skäms! Själv kommer jag knappt ihåg födelsedagar. Igår kom Jocke, Marc, Nattis och Erik över och firade med god mat och finfina presenter som jag inte känner mig värd. Jag önskade mig mest ett livstids presentkort av Jocke avseende hundvakt och promenadsällskap. Men det kom jag på först i efterhand… Det blev i alla fall ganska sent igår och inte förrän vid 01 kom Hebbe och jag i säng, dödströtta!

Chenin mår förhållandevis bra och det känns himla skönt att vi åtminstone kan gå våra medellånga promenader. Även på dagis får hon nu följa med på eftermiddagspromenaden och så småningom ska hon nog kunna gå med även på långpromenaderna. Igår morse var hon dock lite dålig och det högg i hjärtat. Jag kände mig direkt nedslagen för att vi kanske pressat för långt i måndags. Jag fick dock reda på av Hebbe att förvirrade Kim sagt till Chenin att hoppa in i bakluckan själv när de hämtade upp hundarna i måndags. Och han ska bo på en veterinärpraktik! Skönt ändå att få förklaringen även om man hellre skulle vilja att hon varit utan hoppet, eller ännu hellre kunde hoppa utan påverkan. Han ska få höra när jag ser honom nästa gång.

Jag fyller år idag, hela 27 stycken! Dagen till ära blev jag väckt av att den ömma fadern ringde på morgonen för att gratulera och skrämma livet av mig. Jag var förstås övertygad att det var något med farfar. Tänkte inte en endaste gång på att det var min födelsedag och hade svårt att förstå att man ringer och väcker en för ett så udda nummer.

Jag hade kundmöte i Sundbyberg på förmiddagen så jag passade på att spendera lunchen hemma med hundarna. Ikväll blir det middag hos oss med Jocke, Marc, Frida, Nattis, Erik och Hebbe. Min vilja att tona ner firandet i år och låta födelsedagen obemärkt passera accepterades inte fullt ut.

Jag fick ett lugnande samtal från Lennart Sjöström på fredagkvällen om att operationen av Chenin gått bra. En del av meniskeln hade fått kalkbildningar som tagits bort, men meniskeln hade inga andra skador vilket var förvånande med tanke på hur länge hon gått med skadat knä. 25 procent av meniskeln togs bort i samband med första operationen. Till skillnad från information som jag fått från annat håll, är det dock endast en liten liten risk att hon skulle få problem med belastning på meniskeln vid en TPLO. Tidigare rester av förstärkande linor togs bort och ett av fästena satt precis där sågsnittet skulle göras. Ajdå tänkte jag, men det var tydligen inte heller något problem. Själva operationen hade gått bra och röntgenbilderna efteråt visade på en lyckad operation och ett stabilt knä. Det största problemet är såklart att hon fått en del pålagringar som hon aldrig blir av med. Så nu är det bara börja med rehab igen och ta det lugnt. Tydligen borde knät inte bli instabilt igen men man kan krossa material och fästen om det inte får läka ihop ordentligt under lång tid. Lennart sa att hon inte blir en träningshund igen, men att hon ska kunna bli en aktiv hund igen. Efter ett underbart positivt samtal på tunnelbanan åkte Choice och jag till föräldrarna. Vi tog en långpromenad och Choice blev sedan kvar med föräldrarna när Hebbe och jag åkte med Jocke och Marc på 30-årsfest hos Nattis. En trevlig kväll som slutade på Metropol. Vid stängning hämtade vi Choice och tog oss hem. Ett par timmars sömn senare blev det promenad tillbaka till föräldrarna för att lämna av Choice igen. Idag fyllde nämligen Eva-Lena år och vi skulle på 5-kamp. Med facit i hand kunde nog Choice följt med men det visste jag inte innan. En rolig lagtävling i alla fall som mitt lag vann. Förmodligen var lagen lite ojämnt fördelade för vi vann varenda gren; dragkamp, hinderbana, yxkastning, skottkärre-race, pilbågsskytte, kuddbrottning på stock. På väg hem ringde de från Strömsholm och döm om min förvåning om de inte kommit fram till att Chenin kunde få gå hem redan idag. Det var ett tacksamt beslut att få. Jocke följde med och vi skyndade oss för att komma dit innan receptionen stängde. Fem i fem var vi där och tog nummerlapp. Efter att ha väntat en timme och inte sett till någon som jobbade (däremot var väntrummet fullt av akuta fall) ringde vi på jourklockan för att meddela att vi väntade på att få hämta en hund. En timme senare och 27 tusen fattigare, som försäkringen inte täcker, fick vi äntligen ut Chenin. Galen, pigg och överlycklig, dvs sämst tänkbara kombination för benet. Matade i frolic medan jag försökte få dem att förstå att hon ofta är galen, pigg och överlycklig. Men det här med att ge lugnande är ingenting de förespråkar verkar det som. Jag trodde Chenin skulle vara trött men hon har pipit, pipit och pipit, förmodligen gör det ont.

En annan mycket viktig sak idag är att Lazy fyller 12 år!

Kan man få stryka en dag ur sitt liv? Då vill jag stryka måndagen. Inte bara för att jag fyllde 26 år och nu är närmare 30 än 20 (fast det var jag förstås redan förra året), utan för att hela dagen var pest. Jag försov mig på morgonen och vaknade först av att min chef ringde. Kände mig sjuk, ont i halsen som sjutton. Jag jobbade med en tråkig sak hela dagen, kan ha varit värst hittills. Arbetet skulle rapporteras senast i måndags så jag blev kvar till 19. Hebbe var hemma med Chenin så det var åtminstone skönt att veta. Chenin hade lyckats kissa i löpblöjan när den glömdes på. Istället för att tvätta den hade Hebbe och Chenin tagit t-banan till Kista C och köpt en ny. Så det var välkomnande att komma hem och göra det…

Igår var vi på handledarutbildning på trafikskolan med Hebbe och Thomas. Jag måste nog vara knäpp för jag ringde och frågade om Chenin kunde följa med och det gick bra. Otroligt nog, för lokalen var knökfull med folk. Chenin gjorde sig hemmastadd, tiggde klappar och bullar. Hon är faktiskt väldigt trevlig som möteshund. Tre långa timmar höll det på med en hel del konstiga frågor.

För övrigt är löpet slut. Igår slutade hon och det är med basta. Nåde den pekinges vi träffade ute som försökte flirta in sig.