Chenin.se

…ni som har hanhundar och löpande granntikar. Chenin är kär, i vem som helst. Igår kväll stod hon vid dörren och skällde, för att krydda sitt gnällande lite. Jag önskar verkligen hon kunde få leka med någon liten shih-tzu.

Annars var det en lång dag med många övertidstimmar. Revisionstider nu…

På morgonpromenaden hittade Chenin brödet före Choice.

Choice hoppades innerligt få smaka och följde strävsamt efter Chenin som är för löpsk för att vara glupsk.

Ibland har man tur.

Jag tycker Chenin är så på Choice att jag var tvungen att kolla Choice. Givetvis har hon börjat löpa, minimalt och det dröjer nog några dagar innan hon kommer igång ordentligt men ändock. Vaknade dessutom av en kräkande Choice som behövde komma ut på en gång, visade sig lite senare att hon hade hela öronproppar i avföringen… Blir hon aldrig vis och vuxen?! Jag trodde hon var den mogna av mina två.

Idag ska vi annars packa, städa och fixa massa småplock innan vi åker till rikslägret imorgon. Vi ska även hinna med en löptur och ikväll kommer Frida och hälsar på vilket var alldeles för länge sedan.

I tisdags frågade Leyla om hon fick ha med Choice på friluftsdag med skolan. Jag kände direkt hur det knöt sig i magen med tanke på alla olyckor som hänt på sista tiden. Man blir lätt överbeskyddande om sina älskade. Klart hon skulle få ta med henne, men ändå var jag orolig och gav tusen förmaningar och ringde varannan timme. Jag antar att hon inte lånar henne igen… Chenin fick som kompensation följa med till kontoret efter att jag spenderat några timmar hemma i halvt sjuktillstånd. Utan Choice är Chenin skendräktig och coollugn, vi bara gosas och pussas hela tunnelbanan hem. Sedan möter vi upp Leyla och Choice och då beter sig Chenin som en kåt hane… Jag fick tokhålla henne på bussen för att hon skulle lämna Choice ifred.

Någon springning har det inte blivit när man är halvkrasslig och inte ens en tur till stallet under veckan. Nu mår jag bättre men istället är Hebbe dålig. Och eftersom han är kille mår han 1000 ggr sämre än mig. Igår fyllde Hebbe 30 år och det firades med middag, tårta, blommor och presenter. Hebbes mamma och syster kom över.

Promenaderna för Chenins del har utökats radikalt (känns det i alla fall som). Vi går 50 min nu och det känns helt underbart. Hon mår bättre än på väldigt länge (och det är inte bara för att Choice höglöper). Utöver promenader består min vecka mycket av OS OS OS förstås… Hockey, curling, sprint, skidskytte, slalom… you name it och jag kollar. Gillade även uttrycket: I’m in love with a Ferry tale…

I lördags hade vi SASK-möte på Mälarö Bk. Höglöpande Chenin kändes onödigt att utsätta eventuella hanhundar för så hon fick vara med mamma och Lazy medan Choice följde med. Mötet var effektivt avklarat men lämnade dessvärre en viss hunger kvar hos mig som inte ätit frukost. Choice och jag tog sedan tillfället i akt att träna på nya planer efter att hunden i spegeln kollats av. Hon gick så jäkla bra att jag började fantisera om appellstart till sommaren. Framförallt gick hon väldigt trevligt fotgående, stabilt och fint. Vi påbörjade dessutom inkallning med ställande och läggande och hon kändes nästan bc-snabb några gånger. Vi körde också mycket avståndsregleringar – tränade på att gå sakta mot mig inför vallningen och att lägga henne på avstånd. Läggande under gång blev det också och snart trodde hon att hon skulle ligga hela tiden på allt. Väl hemma hos mamma när skymningen kom var jag döhungrig.

På kvällen föreslog Anna lydnadsträning och jag kontrade med garagelydnadsträning. Choice var duktig men verkade mer trött i huvudet än tidigare på dagen. Fotgående blev det i alla fall och särskilt fokus på att inte nagga mig i vändningar. Platsliggning äntligen, dessutom med störning av främmande hund som gick förbi. Inkallningsstanna, ingångar. Inkallning med stå och ligg som inte gick fullt lika bra som tidigare på dagen. Lite rutan-skick fick vi också till och här känner jag att jag måste ha en bra plan. Chenin fick köra lite minimalt med sina trix; hakan i backen, tass, back.

Igår, söndag, var det stort kalas hos oss för mig och min mamma. 23 personer i vår lya verkar vara ett maxläge att få in. De flesta fick stå och äta men det gick bra. Hebbe var iväg med Choice och mötte upp några vänner som tagit hand om en irländsk gatuhund (liten terrier). Tydligen sprang de på fint i snön och Choice njöt av att vara snabbast och bli jagad. Jag fick se busarna på film efteråt. Väl hemma igen var lägenheten fylld med folk och Choice hade stora ögon och far runt som en oljad, och isig, blixt. Höglöps-Chenin försökte bjuda upp kusinens dansk-svenska gårdshund Milton på lite dans, men det tyckte jag var onödigt. Annars fungerade det bra ändå med alla barn, höglöpande hundar m m. Chenin är lycklig bara någon klappar på henne hela tiden eller om hon får någon liten skål att slicka ur. Jag tror det är nyttigt för Choice (och även Chenin, men hon är ju härdad) att uppleva lite barn och folksamlingar eftersom hon är så signalkänslig. De tog i alla fall allt med ro och fick missnöjda gå in i sovrummet medan vi åt så folk kunde röra sig. Inte heller stal Milton någon mat mer än att slicka på pappas korv när tillfälle fanns, så det måste få anses varit en lyckad kväll. Alla verkade i alla fall ha kul. Vi spelade Buzz på 8 personer och när det bara var Micke och Sanna kvar spelade vi TP till sent. Jag vann otroligt nog, jag som aldrig brukar vinna TP, och det var trots att jag gled in i efterhand med tre pluppar mindre. :)

Nu har Chenin börjat med muskel-relaxerande så igår kväll blev det mycket massage och novaphone på ryggen. Vi ska köra ordentligt med det nu varje kväll.

Tanken var att Anna inte skulle få någon vila utan träning av hundar stod på schemat på onsdagen. Mamma rekommenderade dock inte det pga kylan så onsdagen blev utan. Ett varv runt Råsta tog vi i alla fall med Anna och hennes grabbars sällskap. Chenin vrålade när hon såg grabbarna och till skillnad från pitbullen vi mötte på morgonen var det inte ett kärleksvrål till Annas killar. Jag förstår inte, så illa är dem väl inte?! Men Chenin gillar kralliga rottisar eller små shih tzur. Choice blev i alla fall överförtjust att se Doc och de lekte barnsligt i snön.

Hebbe och jag besökte min farfar som ligger på sjukhuset medan hundarna blev hemma med föräldrarna och brorsbarnen Alva och Noel. Farfar mår sådär, mycket tråkig historia.

Idag var det jobb igen. Revisionstider och det är inte överdrivet spännande.

En annan sak, jag retar mig massor på att det är så många på stan som har päls i år. Jag känner att jag glor surt hela tiden. Vad är grejen med att bära döda djur över sina axlar?

Igår kväll underhöll jag tjejerna i köket med små lydnadsövningar. De är så tacksamma för köksaktivering. En lek går ut på att lämna medicinburkar till mig. Jag har flera som jag släpper på golvet och sedan får hundarma lyfta upp och överlämna i handen så fort som möjligt för godisbyte. Vi körde även metallapportering och träning på att inte tugga på vittringsapporter. Choice fick även köra fjärrdirigering och fotpositioner (vändningar på stället). Chenin fick köra skäms och hakan i backen. Det är bara platsliggningen som jag aldrig kan motivera mig att träna…

Nu är tjejerna med på jobbet. Chenin kommer in med skön sovinställning. Choice däremot som började sin visit jobbig som valp, fortsatte över förväntan som stor valp i somras, har nu återgått till mindre bra uppförande som unghund. Egentligen är det ingen katastrof men hon far runt, drar i allt hon når, småskäller m m. Tyvärr är just vår grupp nästan fullt bemannad. Idag bad dock husse om att få ha Choice och har därmed ingått muntligt avtal om full aktivering. En snäll liten ihoprullad Chenin är med. En Chenin som löper, äntligen! Jag har väntat på det i en månad, och till och med blivit lite orolig. Choice har gått i Chenins bak otroligt mycket så jag vet att det varit på gång. Snart är det nog dags för Choice att gå igång också.

Sötaste smulorna är inne på sin andra arbetsvecka. Inga fler äventyr från Choice sida. Jag är ju van vid Chenin som är så tillgiven och ser upp till mig så mycket att hon inte avviker från min närvaro i första taget. Hundarna är lugna som filbunkar på jobbet. ”Det är inga hundar som springer i onödan!” utbrister kollegorna. Eller idag ”She is not an alpha right?” om Chenin. Den var bra. Jag frågade varför han trodde det och han menade att eftersom hon lägger sig på rygg när folk kommer fram. Hehe, som om Chenin skulle visa aktiv underkastelse. Hon försöker bara lura folk att klia henne på magen. En aussie vet hur man får sina fördelar.

Det märks att det är löp och efterlöp annars. Hundarna är något lugnare och drar något mindre i kopplet på promenaderna.

Det värsta med att ha med båda på jobbet är rulltrapporna. Jag klarar bara att lyfta båda samtidigt i några sekunder och det är ingen hit. Fyra trappor på vägen har ingen hiss. Att bära Chenin uppför är tungt. Jag har därför lärt Choice springa lös uppför trapporna medan Chenin och jag tar rulltrappan. Duktig liten flicka – höll åtminstone ett tag. Nu vänder hon efter halva som om det vore en kurragömmalek och springer efter oss i rulltrappan. Hon är dock smidig som en tiger och hoppar i slutet så inga klor har skadats. Får fundera ut en ny lösning. Det hade inte varit ett problem om inte SL stängt av vår linje så vi måste byta vid Fridhemsplan. Imorgon ska Choice få vara med mamma och Lazy istället. Choice har hört att mamma behöver hjälp med planteringen i trädgården så hon ska assistera så bra hon kan.

Igår klickertränade vi. Vände pedagogiskt ryggen till den ena när det var den andres tur. Såg att Chenin låg med hakan i backen några gånger men annars verkade de båda fatta vinken. Dessutom blir det många vilopauser vilket är bra för shejpingen. Chenin fick göra skäms, haka i backen och metallen, gripande och fasthållning, och Choice fick göra metallapporteringen, bara gripanden.

Nu ska vi till Gustur och stallet. Mysigt!

Plötsligt har jag två hundar som går fint i kopplena. Man kan ju luras av att det är jag som uppfostrat dem… I övrigt så har det varit som att ha en höglöpande tik och en hane här i två veckor. Jag får passa på tjejerna hela tiden…

I söndagskväll efter hundklubben åkte vi till stallet. Jag red stora ridvägen, utan hundsällskap, och då gick det undan. Gustur fick jobba lite. Han blev svettig och jag fick ridvärk. I tisdagskväll for vi också till stallet. Jag red i sällskap av en annan tjej med Choice och hennes bc Heidi. Choice taggade lite på att det var två hästar med (började cirkulera oss som om vi vore får) men lugnade snabbt ner sig. Jag blir lika förvånad varje gång vi är i stallet och Chenin fungerar så bra ihop med stallhundarna. Chenin satt uppbunden när Heidi kom, men så fort jag fick syn på henne släppte jag Chenin. Hon är visserligen förbannad och morrar fult men mer blir det inte. Heide var lite nyfiken på Choice men Chenin gick emellan och gav fula blickar. Det är faktiskt hennes bebis och ingen annans. Jag trodde det skulle bli bråk men eftersom Heidi är så cool så händer ingenting. På kvällen hade vi besök av Issen och Mattias. Vi kollade på någon dålig komedi som jag inte minns vad den heter, och som jag somnade till rätt snabbt.

Chenin har varit väldigt halt nu i flera dagar, står i princip på tre ben emellanåt. Jag har försökt få tid hos sjukgymnasten och fått tid först om två veckor. Jag avbokade simmet i poolen igår eftersom jag inte vill överanstränga Chenin. Istället åkte vi till Huvudsta och simmade i mälaren. Lazy var med eftersom föräldrarna åkte till Möja på morgonen. Samma frågor som vanligt, alltid när Lazy är med. Är det dina alla tre? Är chow chowen en valp? osv. Choice vågade inte riktigt gå i när det var så brant och stod därför vid kanten, slog med tassen i vattnet och skällde på plasket. Jag knuffade i henne och sedan var simmandet ett faktum. Ibland behöver man bara en liten pusch för att komma igång. Chenin simmade efter petflaskor och rundade bryggan några varv. Inte lika bekväm i vattnet som Choice men alltid först i vattnet. Vi stövlade sedan in med tre blöta hundar hos Hebbes snälla mamma som lagat god mat. Efter final av stora byggslaget och sent prat kom vi hem till föräldrarna, där vi skulle sova, vid midnatt. 

Kom på en sak som hände häromveckan. Choice försökte sno Lazys mat på ett mindre fint sätt. Hon stirrade på Lazy och gav sig sedan på henne, eller försökte, för jag fångade henne i luften, bar ut henne ur köket och bråkade på henne. Hoppsan, var inte det ok? Under tiden såg Chenin ut som ett frågetecken. Lite förvånande att hon blev handlingsförlamad när hennes kära slogs. Fast slagsmål var det inte riktigt, snarare Choice som försökte lura bort Lazy från skålen.

Choice löpande innebär att Chenin måste rida på henne dagarna i ända. Det är inte tillåtet, om inte annat pga Chenins ben. Chenin lyssnar varje gång vi säger till men kommer bara ihåg det i 15 sekunder sen väger drifterna över igen. Sucko!

Fast ur ett annat perspektiv är det jätteskönt att Chenin är förälskad i Choice, även om det är maniskt, och inte förbannad. Chenin är testosteronstinn! Det känns som att ha en hanhund och en höglöpande, men icke villig, tik hemma.

Chenin går under namnet svansen här hemma. I vanliga fall är hon min svans, vilket husse kommenterar jämt. Just nu är hon både min och Choice svans.

Efter morgonpromenad berikad med utskällning av en kärring (rent ut sagt) för att hundarna gick på gatan, lämnade vi svalt hus i Nagykörös för varm lägenhet i Budapest. Nora hade beordrat oss visit i hennes hus, dvs på andra sidan Budapest. Men vi gör ingen besviken. Choice lekte med Pompom, ett stycke muditik, medan Chenin tittade surt även på Marcus. Hon tycker bara inte om honom längre. En kastrerad Marcus duger inte, trots höglöp. Hon har ungefär samma förhållande till Mackan som till Dalton. Hon är helt enkelt väldigt osäker på var hon har dem och gillar dem därför bara inte, trots att hon känner dem väl. Vi bjöds på svalkande vatten i de betungande 35 graderna. I Budapest gör varje grad skillnad pga smogen. På tillbakavägen stannade vi till hos veterinären, på rekommendation från Nora. Hon såg till att jag avmaskade hundarna och skrev in det i passen. Hon verkade inte vilja ha betalt alls men tog sedan 200 forint (ca 8 kr) för burkmaten som hundarna kalasat på. Dagen innan hade Nora varit där och fått Pompoms pass ifyllt och Marcus undersökt för 0 kr. Det är lite annorlunda jämfört med Sverige. Vi stannade sedan vid Nyugati för att besöka ett av Europas största köpcenter, West End. Hundar var dock inte välkomna så jag satt utanför och läste bok med hundarna medan Hebbe spenderade en timme där inne. I den lägenhet vi lånat är det inte direkt en hundmänniska som bor. Han sa att det var ok med hundarna men ville inte att de skulle göra behoven inne. Jag förklarade hur det fungerar med innehundar och berättade att Choice inte har kissat inne sedan hon var 4,5 månad. Tro på sjutton att Choice glider in och kissar på den finaste mattan! Chockartad jag konstaterar att hon förmodligen inte har hunnit kissa sedan vi var hos Nora. Min kompis, som äger lägenheten, är på andra sidan Atlanten som tur är och kiss är ju sterilt. Värst av allt är dock att höglöps-Chenin har mani på att kissa över Choice. Hon missar inte en gång. Inte heller denna gång. Vuxna hund! Jag skrek till när hon höll på att sätta sig och det var som att hon tänkte ”hoppsan” och gled därifrån. Chenin är inte alltid helt med i huvudet när hon höglöper. Blicken är väldigt frånvarande emellanåt, hon är i en helt annan värld. Dessutom är det svårt att få ner maten för tillfället även om hon klämmer i sig. Jag fick en känsla av att hon var lite frånvarande när hon försökte markera inomhus. Senare på kvällen blev hundarna kvar medan Hebbe och jag mötte upp Nora och Noemi på Morrisson 2. Det var ett himla häftigt ställe. Unikt i sitt slag. Klubben låg i en fastighet och det fanns tillgång till stora delar. Man kunde gå flera våningar upp och det fanns massa gångar och små utrymmen. Dessutom fanns det en innergård där det låg en bar m m. Karaoken var förpassad till ett rum längst ner och längst in. Vi sjöng väldigt väldigt mycket. Det var riktigt trevligt.

På torsdageftermiddag åkte vi iväg till lyxbadet Gellert för att lapa sol och hoppa i vågmaskinen. Sammanfattningsvis några härliga timmar där jag ännu en gång, och inte första, bara njöt av vår semester. När det är så varmt i luften kan till och med en badkruka som jag, som alltid tycker det är lite för kallt för att bada, ligga i vattnet i flera timmar. Jag skrattade i vågorna värre än ett barn. Väl hemma tog vi en promenad med hundarna till en närbelägen restaurant. Jag tog en laxpasta och middagen var under all kritik, dyr och inte speciellt god. Vi gästades också av getingar vilket gjorde min njutning mindre och en hel del passerande hundar som Chenin ropade efter. Förra året har jag för mig att maten var ganska god där men inte i år således. Vi tog sedan en sväng till Tesco för att inhandla det sista allra mest nödvändiga; vatten, paprikakrydda, vin m m. På kvällen var det varmt så in i, svårt att sova. Det gäller att duscha både hundar och oss kallt. Man kan ju fundera på hur hundar i Ungern klarar sig? Vi sov med dörren till farstun öppen eftersom det var svalare där. Våra bekanta äger hela fastigheten och övriga tre lägenheter är för tillfället tomma så det gick lika bra.

På fredagmorgon bar det iväg mot Slovenien. När vi kommit över till Buda-sidan i köer passerar vi en Citadella-skylt. Vi får ett infall och åker upp till Citadellan. Vi parkerar olagligt, tar med hundarna ut och njuter av utsikten. Uppe på bergets topp är det väldigt varmt. Trots några få minuters visit lägger sig hundarna i skuggan. Hundarna var inget fan av Citadellan. En timme senare hamnade vi i Siofok, Balaton, och det var hundarnas drömplats. Vi hoppade alla i det turkosa vattnet. Sanden var så mjuk att den försvann under fötterna på en. Man är inte riktigt van vid det, första gången kändes det som kvicksand så jag skrek till. Vattnet var väldigt varmt, precis lagom så att man inte tvekar att doppa sig direkt. Sedan låg vi där i länge innan vi åkte vidare för mat på hederliga McDonalds (fantasin skenar…).

Efter diverse stopp och sång, skratt, lekar och filmning av en övertrött Camilla till chaufför i bilen, hamnade vi i Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Våra förväntningar var väldigt låga, vi ville egentligen mest passera obemärkta. Vad förvånade vi blev när det visade sig vara riktigt trevligt. Vi tog in på ett mysigt hotell nära stadens park. Stadens park som för övrigt består mest av lösspringande hundar. Det är galet vad folk låter sina hundar löpa amok här. Det går enbart bra eftersom Chenin vill sätta på alla hanar som kommer susandes. Vi åt middag nere i hotellets restaurant. Tjejerna är gulliga utom när Chenin får syn på lämplig hanhundskandidat. En av gästerna hade två malteshanar som sprang runt vind för våg i hela uteserveringen lösa. Det tog väl gossarna maximalt två sekunder att hitta oss. Chenin bestämde sig för att den 5 år gamla hanen var hennes favorit och gjorde allt för att att han skulle nå upp, förjäves. Choice fann den andra, knappt 1 år gamla, för bus. Varsin kavaljer, kan det bli enklare? Stök och bök innan ägarna äntligen tog malteserna under armen och gick vidare, för koppel hade de aldrig hört talas om verkade det. Jag åt en jättegod tonfisksallad och Hebbe en rumpstek utan tillbehör (pga missförstånd och sedan var köket stängt). Vi pratade webb och aussieklubben i synnerhet innan vi myggätna gick upp. I Ungern har man sedan 10 år tillbaka ungefär sprayat mot mygg i hela landet så vi brukar inte känna av dessa. I år var man bestämt att det inte ska göras (pga något med grodorna) så vi har fler myggbett än någonsin. Så fort solen gått ner på kvällen är det bara att förpassa sig in.

Nu är det lördagmorgon, med blixt och dunder, och vi åker vidare till Venedig, men först stannar vi till i Triest för lunch och kanske lite bad. Det borde vara Chenins sista höglöpsdag och det innebär att hon ikväll kommer vara grinig på andra hundar.  Vi valde rätt dag för Ljubljana helt enkelt och vi håller tummarna för att resten av resan avlöper utan incidenter. Hanhundarna kommer nog inte fatta bättre.

Kan man få stryka en dag ur sitt liv? Då vill jag stryka måndagen. Inte bara för att jag fyllde 26 år och nu är närmare 30 än 20 (fast det var jag förstås redan förra året), utan för att hela dagen var pest. Jag försov mig på morgonen och vaknade först av att min chef ringde. Kände mig sjuk, ont i halsen som sjutton. Jag jobbade med en tråkig sak hela dagen, kan ha varit värst hittills. Arbetet skulle rapporteras senast i måndags så jag blev kvar till 19. Hebbe var hemma med Chenin så det var åtminstone skönt att veta. Chenin hade lyckats kissa i löpblöjan när den glömdes på. Istället för att tvätta den hade Hebbe och Chenin tagit t-banan till Kista C och köpt en ny. Så det var välkomnande att komma hem och göra det…

Igår var vi på handledarutbildning på trafikskolan med Hebbe och Thomas. Jag måste nog vara knäpp för jag ringde och frågade om Chenin kunde följa med och det gick bra. Otroligt nog, för lokalen var knökfull med folk. Chenin gjorde sig hemmastadd, tiggde klappar och bullar. Hon är faktiskt väldigt trevlig som möteshund. Tre långa timmar höll det på med en hel del konstiga frågor.

För övrigt är löpet slut. Igår slutade hon och det är med basta. Nåde den pekinges vi träffade ute som försökte flirta in sig.