Chenin.se

Jag tycker Chenin är så på Choice att jag var tvungen att kolla Choice. Givetvis har hon börjat löpa, minimalt och det dröjer nog några dagar innan hon kommer igång ordentligt men ändock. Vaknade dessutom av en kräkande Choice som behövde komma ut på en gång, visade sig lite senare att hon hade hela öronproppar i avföringen… Blir hon aldrig vis och vuxen?! Jag trodde hon var den mogna av mina två.

Idag ska vi annars packa, städa och fixa massa småplock innan vi åker till rikslägret imorgon. Vi ska även hinna med en löptur och ikväll kommer Frida och hälsar på vilket var alldeles för länge sedan.

Chenin inför spår, foto: Lisa?

Chenin verkade helt OK idag så det känns bra att den där smällen i förrgår inte tog värre. Efter promenad och annat var det flygkurs på schemat idag. Vi pratade återigen om medvetenhet och acceptans. Men även tvångstankar och olika typer av verklighet. Varför man har svårt att unna sig saker, vad optimala val och andra alternativ innebär, hur man går miste om saker, att göra rätt val i livet, varför man inte gör det och vad det innebär, hur man väljer att känna och uppfatta saker m m. Att man ganska lätt kan förändra verkligheten och se till att den passar, men också att det ibland inte går att projicera sina tankar på verkligheten och vilken ångestkänsla det kan ge. Känns som att man synat terapin när man börjar bli medveten om så mycket andra feltänk man gör att man faktiskt börjat inse att det inte är allt det andra som är fel utan jag. Jag tror jag fyller i tidsluckor i hjärnan med eget arbete – ganska ofta. Hebbe och jag funderar också på om man generellt sett har för många val i livet? Paradox of Choice om någon hört talas om…

Nåväl, efter kursen blev det träning på klubben i många många timmar. Jag fick tid att fundera och reflektera under tiden jag la spår. Återigen ängspår för Choice för att på något vis avgöra om hon har problem eller inte. Chenin däremot fick skogsspår. Jag gick förbi myrstackar och fokuserade på att ta kontroll över mina obehagskänslor. Man får nästan ta sig i kragen liksom.

Chenin gick sitt spår felfritt, hittade alla tre saker och gick i kärnan hela tiden. Choice gick också riktigt bra, så glöm allt jag tidigare skrivit om att hon inte går bra på ängspår. I spåret låg det dessutom 6 apporter för att verkligen motivera och belöna henne. Mitt pepptalk under spårandet gjorde henne också extra på. Det enda dåliga partiet var när hon stirrade sig blind på fåglarna. Det är verkligen frustrerande när hon då stänger av nosen och missar en apport. Ingenting motiverar henne lika mycket som andra djur. Hon blir liksom manisk. Men nu fokuserar jag på det positiva och det såg då riktigt bra ut. Brorsan hennes blev igår uppflyttad till lägre spår med 305 poäng! Helt galet och kan han så borde även hon kunna.

Efter spårningen kom Jocke. Jag visade lite påbörjad slalom mellan benen med Chenin och sedan fick Chenin vara kvar i bilen medan vi gav oss iväg på springtur, gula 5 km blev det men på slutet intervall körde vi.

Efter springningen stod vi och snackade strunt innan jag gick ner på lydnadsplan med Chenin. Vi hann inte mycket förrän Anna dök upp. Då blev det istället promenad och sedan lydnadsträning där även Sofie, Malin och Maria dök upp. Jag dubbelkörde mina eftersom jag knappt står ut med Chenins skällande (och vi körde på nedre planerna = långt till bilen). Varannan hund på target, rutan, backa, fjärr, fotgående. Choice fick köra kryp och Chenin hakan i backen. Sedan blev det gemensam platsliggning och tro det eller ej men Chenin var faktiskt tyst under hela tiden. Choice fick även köra ett kort kort pass själv bestående av fotgående, läggande, inkallning, ställande medan Chenin skällde hysteriskt.

Väl hemma insåg jag att jag varit på klubben länge, nästan 6 timmar. Gulligaste Anna kom med 2 bananer för att blodsockret inte skulle sjunka som en sten. Hundarna har knappt rört ett finger sedan vi kom hem.

Imorgon väntar fullsmäckad dag med besök hos Ingrid på förmiddagen och sedan heldagskurs för Anne Dahlin till sent på kvällen.

Sol och bad hade jag hoppats på men redan på morgonpromenaden kände jag kylan i luften… Så det fick bli springning istället med Choice runt sjöarna. Väl hemma igen funderade jag på att ringa mamma och höra om hon kanske var ledig och ville ta en tur till Huvudstabadet. Jag slog bort tanken samtidigt som mamma ringde och frågade om jag ville följa med till Huvudstabadet. Det visade sig att både mamma och jag dessutom hade tänkt besöka mormor på eftermiddagen. Så 1 km simning blev det i alla fall men inte mycket till sol. Hundarna var hemma med pappa sålänge och sedan följde de med till hemmet som mormor är på. Till hundarnas stora lycka var det fika i trädgården, innebärande massa klappsugna pensionärer och massa smulor. Och så tyckte Chenin givetvis att det var väldigt kul att träffa mormor och var därför tvungen att hälsa på henne om och om igen (och clowna sig):

Tillsammans med mormor blev det en promenad runt Huvudstaängarna. Chenin såg två kopplade katter bara 5 meter bort men kom faktiskt när jag ropade på henne. Choice lyckades givetvis bli stucken av en geting i framtassen, blev halt och slickade sig hysteriskt. Fruktansvärt många getingar var det och Choice skulle straffa dem alla (nej, hon lärde sig inte en läxa på den första!).

På kvällen for vi till Patricia för att fira Hebbes mamma. Väldigt trevligt!

Uscha, igår var det dags att pressa I-form-loppet 1 mil i Sundbyberg med kusinerna Edina och Timea som sällskap. Mamma och Lazy mötte upp för att hämta Chenin och Choice, som alltså fick spendera kvällen där. Tiden blev 1.06.42 och mitt mål att springa hela vägen var uppfyllt. Första varvet sprang jag med Timea och småpratade, medan Edina spurtade iväg. Strax innan andra varvet drog jag ifrån och jagade för att komma ikapp Edina (aldrig att en kedjerökare ska få vinna). Tunga, tunga steg vid 6 km krävde ordentlig självpeppning för att orka fortsätta. Långt bort på andra sidan fick jag syn på en gående figur som måste vara Edina. Inte förrän vid 9 km kom jag ikapp och sedan spurtade vi in i mål. Vad bra det känns efteråt att ha gjort det!

Här kommer lite bilder på sötaste björnen:

Lazy sover tungt i föräldrarnas vattensäng

Lazys charmerande möte med Eurasier för några år sedan (under den perioden hon var nedklippt). Hon gillar att flirta med fina killar!

Fredag var en stressig dag på jobbet för att möta ett bolags deadline. Hundarna, liksom jag, trodde aldrig vi skulle komma hem när kunden ville komma över för kopiering och budning. Väl hemma var jag trött men det var förstås inte uttråkade kontorshundar som krävde aktivering efter otränade kvällar. Det fick bli ett spår till Chenin utanför i parkerna som Choice följde med och la. Väldigt svårt blev det nog men Chenin gick helt ok. Hennes vägövergångar är numera riktigt snygga med nosen i backen. Därefter blev det springning med Choice runt sjöarna. Vi kämpade oss fram. Slutligen en promenad med båda hundarna och väl hemma vid halv tio för middagslagning. Hebbes kompis Söderin kom över och vi spelade rock band och buzz. Där kan man ju tycka att det kunde räcka men jag lyckades klara ett besök på Rock baren i Sundbyberg. Äntligen lite karaoke och till råga på det, Rock karaoke! På vägen från porten till bilen fick hundarna syn på en hare som sprang över vägen (otrafikerad väg uppe hos oss). Jag hade givetvis inte orkat koppla dem den korta sträckan och tänkte ”fan, nu drar dem”. Jag gick hastigt mot bilen samtidigt som Chenin tog några språng mot haren och sa ”kom så går vi till bilen”. Och hundarna, för första gången i sina liv, valde bort haren och kom med till bilen. Jag vet inte vad som hände, men förmodligen kom de helt av sig när jag var så lugn och självklar. Även Hebbe såg ut som ett frågetecken. Detta är givetvis något jag ringt och skrytit om för alla – vissa briljerar med sina framgångar på tävlingsbanan men här är vi tacksamma för de små sakerna…

På lördagen började vi med en härlig och ordentligt promenad på klubben. Dessvärre förgyllde Chenin den genom att rulla sig i bajs. Jag trodde hon myste i gräset på ängen, men blev snabbt varse om att så inte var fallet. Choice fick i alla fall lite seriös lydnadsträning där jag äntligen gav mig på att få ett helt linförighetsprogram. Tyvärr fick det inte det avslut jag hade tänkt (stort kalas) utan istället slutade det med att en schäfer sprang fram som Choice snabbt jagade bort. Jag tänkte att det nog var den koncentrationen men tji fick jag tack och lov. Efter lydnad blev det spår. Chenin missade två apporter i sitt men gick annars lugnt och bra. Choice tog alla apporter och jobbade bra men hade ca 3 lukta på fläckar-avbrott.

Efter träning handlade jag mat på ica maxi för att sedan åka hem och decka.

Det blev en riktig träningstisdag denna vecka. Jag röstade för springning och Anna för lydnad så det blev både och. Givetvis måste Chenin kompenseras med ett spår. Chenin tuffade på utan konstigheter, noggrant missade hon inte ett träd. Medan Choice körde lydnad skällde sedan Chenin hysteriskt i bilen trots att hon knappast såg något. Choice kändes riktigt taggad och rolig på lydnaden. Jag hade bestämt mig för att inte nöta moment som gick bra så det blev en kort effektiv träning med stora belöningar. Platsliggning med ordentliga störningar i form av dobermanninkallningar bjöd kvällen på. Choice lyckades även med konststycket att fånga en mus – kanske klubbens husmus? Tre gånger sprang den ur gapet och blev fångad igen innan jag reagera på att det inte var en pipleksak eller ett löv, utan något levande. Spontan kommentar till schäfer-Maria: snälla trampa inte på den! Den spelade död men vid närmare inspektion visade den sig vara oskadd. Träningen avslutades med budföring till Anna för Choice del. Något ska väl gå dåligt och därför gick budföringen riktigt dålig. Trots lockljud från Anna och en till synes taggad Choice störde hon sig på det stället musen varit och sprang dit flera gånger. Nåväl vi bjuder på den! Efter träning blev det promenad på ängarna med alla hundar och sedan springning gula 5 km.

Så var en riktig hundträningshelg förbi. Eftersom vi i slutet av förra veckan bara slappade semester fick vi ta igen det i helgen. I lördags var vi en sväng till klubben där det blev spår, lydnad, promenad och springning. Chenin och Dalton fick ett långt fint godisspår som Anna lagt, vilket de löste utan konstigheter. Doc fick ett motivationsspår med mig som slut. Choice fick ett spår som jag lagt. Hon missade en plastapport som hon helt enkelt inte förstod att markera annars tog hon alla. Lite flytigt i vinklar och jag försöker öva på att hålla kortare i linan, men det tar sig. Lydnaden började med koncentrationstapp när det var nya hundar med på plan, men jag bestämde mig för att ha tålamod och träningen tog sig bra. Rutan, inkallning, apportering, fotgående, fjärr, läggande, ja det mesta, men framförgåendet lyser med sin frånvaro. Smart när man anmält sig till tävling… Chenin fick komma ner på plan för lite borstning och klippning och minimalt fotgående. Därefter blev det kort sväng och sedan springning med Choice 3,5 km (dvs gul 5 km med gen över fältet).

Efter springning, dusch och inhandling av present skyndade vi till min bror, bara en kvart sena för att fira hans och hans respektives födelsedagar. Hundarna var med men märktes ytterst lite efter förmiddagens träning. Väl hemma blev det storstädning på kortast möjliga tid och sedan långsväng med hundarna innan huset invaderades av gäster. Drygt 10 pers (inkl hund-Anna) var vi som spelade Ölspelet, HejKnekt och RockBand innan det var dags att gå vidare till Garbo för att svänga om lite. Ja, eller svänga om Anna och Matilda som jag gjorde och sedan snabbt fick investera i nya öl.

Hebbe tog hundarna på nattrastning och sedan sov jag länge på söndagen. Med huvudvärk på morgonpromenaden planerades nya resmål för söndagen. Anna och jag åkte strax efter lunch till Linda i Enköping för vallning. Vallning i bakisläge (eller vad som i det tillståndet) kan lätt bli bakslag eftersom man tenderar att göra allting fel. Jag är nöjd med Choice men kände mig själv så värdelös, inkonsekvent och opedagogisk att man bara blir less. Tre pass körde vi, första givetvis galet från Choice sida, andra mycket bättre från henne men då skötte inte jag mig och tredje, efter paus och genomtänkare, blev riktigt bra. Jag försöker tänka på det som Anna och Linda sa till nästa gång, att jag inte kan låta henne speeda på först och sedan bli rasande eftersom det är otydligt och orättvist. Annat viktigt är att jag nu blivit mer hård med kommando ”ligg” för hon måste börja lyssna och inte vandra iväg. I övrigt kör vi på med höger och vänster efter bästa förmåga. Och framförallt tränade vi på ut och in ur fålla. Anna och jag tog en sen middag på Max och sedan stupade jag i säng medan Hebbe är iväg på kryssning med vänner.

Första måndagen på resan spenderade vi med shopping, massage och manikyr i Nagykörös. En promenad på kyrkogården hann vi även med samt besök på Tesco. På kvällen åt vi god middag med Feldmajer på restaurant i Lajosmisze.

På tisdagen badade, shoppade vi och åt lunch i Kecskemet. På kvällen kom Micke och Sanna varpå det blev grillning och fotboll hos Feldmajer.

På onsdagen var det lite svalare så Edina, Choice och jag gav oss ut på en springtur i Nagykörös på förmiddagen, sedan blev det bad för vissa och ridning för Herbert, Edina och jag. På kvällen blev det middag med Micke och Sabba vid tågstationen och sedan fotboll hos Feldmajer.

På torsdagen badade vi alla i Kesckemet och på kvällen blev det fin middag på natursköna Geribi med föräldrar, bror, kusin, kusinpappa, Feldmajer samt Feldmajers släkt.

På fredagen bar det av till Budapest. Hebbe, hundar, packning och jag i bilen och Edina, Beppe, Micke och Sanna med tåget. Hundarna fick en promenad och lämnades sedan i lägenheten medan Hebbe och jag mötte upp de andra. Väl där blev det tjafs om aktivitet och till slut hamnade vi på en mysig bar i nordöstra delen av Budapest. Efter dricka bar det av till Terror House – ett slags museum angående nazismens och kommunismens effekter på Ungern. Effektfullt och häftigt. Lite obehagligt och extremt väl designade rum. Obehagliga celler och obehagliga scener. Efter besöket hämtades hundarna upp och vi åkte vidare till Raday utca för middag. På kvällen blev det sedan nattbad på Rudas. Väl hemma blev det promenad med hundarna och sedan var vi uppe till 5 på morgonen och pratade strunt.

På lördagen åkte Edina och Beppe hem medan vi andra åkte vidare till Balaton. Där checkade vi in i ett fint hus innan vi badade i Balaton. Det var galet varmt både i luften och i vattnet. Jag vet inte ens om vattnet svalkade hundarna speciellt mycket eftersom det var över 30 grader i vattnet. På kvällen åt vi middag på en dyr inhemsk och mindre god restaurant i ett underligt område i närheten av motorvägen. Därefter åkte vi in till Siofok för att se matchen på en mysig bar. Innan vi åkte hem tog vi en shoppingtur i Siofok på värsta bargatan där de spelade hög musik och där det bjöds på en otrolig charterkänsla.

På söndagen blev det mer bad och en upptäckt att jag tappat min jobbmobil när vi såg på matchen dagen innan. Det visade sig bli en komplicerad jakt på försvunnen mobil. Den var i vart fall upphittad men vart den tagit vägen var lite av en gåta. I sista minuten och till slut hittade den i alla fall tillbaka till sin rättmätige ägare. Sekunden senare bar det av med Hummer-taxi till Balaton Sound utanför Siofok – en stor internationell elektronisk festival. Där träffade vi upp några av Feldmajers, kollade på finalen i fotboll, kollade på artister, lyssnade på musik, dansade, åt m m. Några timmar senare hade Hummer-taxin kört hem oss igen. Efter promenad med hundarna började det ljusna. Då såg Hebbe och jag några inbrottstjuvar som sparkade upp grinden till gården. De fick dock syn på oss och sprang iväg med sin cykel (på vilken det stod en stor plastlåda).

Minns knappt när jag skrev sist men misstänker att det var runt midsommar. Senaste senaste är att vi sitter nere i södra Ungern och njuter av sol, bad och god mat. Dessförinnan har vi hunnit med massa annat, Choice har firat midsommar med mig i södra Stockholm. En lugn trevlig midsommar med mycket sång, lite dans och många snaps. Chenin firade med mamma, pappa, bror m fl på Möja och skötte sig tydligen ypperligt. Vallning i Enköping blev inställd till följd av en ögonskada hos Linda som jag hoppas har gått över. Istället blev det vallning måndagen efter tillsammans med Anna och Lisa hos Ingrid i Bro. Choice fick köra tre pass, första och sista på springiga Roslagsfår och andra passet på lugna Spelsaufår. Första passet gick inte så bra, av sex får hade vi plötsligt tappat halva skaran som krypit in till de andra fåren. J Men de andra två passen är jag väldigt nöjd med, duktig lillfia!

Sista tisdagen i juni var det dags för konferens i Waxholm. Chenin och Choice förpassades till föräldrarna. Konferensen var lyckad – roligast hittills. Och det berodde främst på att den var för alla juniora skattekonsulter i Sverige, ca 35 personer. Stämningen kunde inte varit bättre. Eftersom vi inte var så många hann man prata med många nya människor och dessutom lära känna dem bättre. Vi delades in i lag och fick leka modern variant av fångarna på fortet, fast på Vaxholmen. På middagen hamnade jag i gott sällskap innebärande att jag skrattade mig hysteriskt igenom hela middagen, kramp i magen, halsen och kinderna men vad offrar man inte? Djuppratade jobb med underbara kollegor, allsjöng svenska låtar med flera andra, buggade, nattbadade i gryningen och sov sedan i fint rum med Sofia. Morgonen efter var inte lika trevlig. Trött var förnamnet och jag kände mig inte värst motiverad att stå och hålla föredrag i 2 timmar om underskott. En timme innan delade min kollega och jag upp bilderna mellan oss om vem som skulle säga vad och sedan körde vi. Det blev väldigt roligt, kanske det mest avslappnade föredrag jag haft och tydligen alldeles för avancerad huvudräkning för åhörarna i det tillstånd de var. Jag har ju också en tendens att prata lite för fort så tydligen fanns det åsikter om att jag borde bli sportkommentator på radion fast prata skatt en timme istället… Vad ska man säga? Jag överskattar alltid mina åhörare, eller underskattar mig själv.

Från och med onsdagen sov jag hos föräldrarna eftersom föräldrarna åkt till Ungern och Lazy behövde hundvakt. Frida, Cicci och Jocke kom förbi på kvällen, Cicci stannade till sent. Stackars Lazy känns det absolut inte bra med, jag känner mig väldigt orolig för henne och det är något jag lär få återkomma till efter semestern.

På torsdagen var hundarna med till jobbet eftersom dagiset har sommarstängt i juli. På kvällen kom Hebbe hem från en underlig resa i Japan. Han hade så mycket konstiga historier att berätta om en kultur långt ifrån vår egen västerländska verklighet, en kultur som är svår att ta till sig, förstå och acceptera. Men oerhört spännande verkade han ha haft det. Efter lite sömn hos föräldrarna, städning, packning och promenad bar det av mot Trelleborg för att ta oss till Ungern. Väl i Trelleborg tog vi nattbåten över till Rostock. Dessvärre hade vi inte fått tag i någon hytt utan fick sova några timmar på en soffa i ett kallt, men fräscht och nybyggt, hundrum. Arla morgon rullade vi av i Tyskland och letade rastställe eftersom Choice vägrat kissa innan båten eller under turen på däck. Hon verkade dock relativt oberörd. På autobahn gick det farligt snabbt. Jag kör i ca 140 km/h och blir tutad, blinkad och omkörd – som om man låg och söndagskörde. I hela Europa är det samma visa och som nordbo känns det lite märkligt… Vi stannade lite längre i Brno i Tjeckien för lite mat och för att se den fina Tysklandsmatchen. Så skönt att komma till Europa och bara kunna ta in hundarna på restauranter och barer. Efter en alldeles för lång bilfärd hamnade vi i Nagykörös kl 23 på kvällen – jag med galen nackspärr. Sista timmarna av bilkörning var jag övertrött och Hebbe kallade mig knäpp.

Väl framme möttes vi av min kusin Edina och Beppe. Efter promenad och uppackning satt vi ute på gården och pratade strunt till småtimmarna.

Första riktiga semesterdagen på söndagen började med tur till Tiszakecske där Edina, Choice och jag gav oss på en springtur. Därefter tog vi en promenad med båda hundarna ner till den översvämmade floden där hundarna badade medan Edina och jag ådrog oss ett stort antal myggbett. Vi belönades sedan med kallt bad, varmt bad, lunch, solning och simning 500 m tillsammans med föräldrar, respektiven och Peter Feldmajer.

Måste avslutingsvis nämna att Choice nu är officiellt frisk på höfter och armbågar, innebärande att 5 av 7 syskon är friröntgade. Som Lisa säger fin både på insidan och utsidan!

I tisdags blev det en sväng till klubben. Promenad men dopp i Igelbäcken för tjejerna och sedan lydnadsträning i solen. Så harmoniskt var det kanske inte med en gapande Chenin men ibland var det tyst (typ när Chenin körde). Efter träningen blev det springning för Choice och mig med Anna och Doc, tunga steg på lätta gulvita 5 km. Sedan liten promenad till innan vi kom hem till tomt hem eftersom Hebbe åkte till Japan på morgonen.

I onsdags kväll sprang Choice och jag medan Chenin var hos mamma. Chenin var igång totalt 2 timmar utan vila med promenader och visit, men märktes inget ovanligt dagen efter. Så himla skönt! Frida besökte oss på kvällen. Det blev tonfisksallad och vin till 3 på natten då Frida praktiskt taget vinglade ut till taxin. Taktiskt när vi båda skulle jobba dagen efter. Hundarna fick vara sällskap på jobbet på torsdagen. Det är tydligen en vana för mig att ha med dem dagen efter.

På kvällen for Anna och jag till Linda i Enköping för lite vallning. Det blev dock inte bästa passet i ens liv då fåren var en utmaning i form av Springiga tackor. Vi började i fållan i koppel, något som inte passar Choice alls. Det triggar henne bara. Sedan körde vi utan koppel och fick till ett pass som kändes väldigt bra. Därefter provade vi ett pass ute på större yta och det gick allt annat än bra. Fåren var lika rädda för mig som för Choice så Choice fick det svårt att hålla ihop dem alls. Ett avslutande pass i fålla fick det istället bli. Insikten om att det nog inte kommer gå så bra på ASCA-tävlingarna kom över mig…

I fredags var det så midsommar. Chenin firade med mamma, pappa, bror m fl på Möja. Det hade tydligen gått väldigt bra och hon hade badat och varit lös mest hela tiden på ön. Choice och jag började med löpning, ner och runt Råsta, därefter bad med Jocke, Anna, Jakob och hundar på Kanaanbadet. Det bästa med midsommar är att badet var ganska tomt på folk. Vid lunchtid bar det av hemåt för att på eftermiddagen komma iväg till Huddinge på fest. Det blev riktigt trevligt, mycket snaps, sång och god mat. Inte blev det speciellt sent heller. Jag var hemma innan det blev ljust och utan speciellt mycket alkohol i kroppen.

Fördelen med att ha Choice och Lazy är att man får sova länge på morgonen. I övrigt spenderades lördagen med att umgås med Jocke och Marc, se regnet ösa ner, promenera alla i Hagaparken med Anna och hundar som sällskap, ramla i Brunnsviken med kläderna på. På kvällen kom Chenin hem och så anslöt Aspen till vårt sällskap. Vi åkte till Ålsten, åt mat och promenerade längst strandkanten. Kom fram till en fin badplats där hundarna busade och badade. På kvällen såg vi The Ring hemma hos mig medan jag tvättade. Chenin och Choice var väldigt trötta, båda sov tungt i bilen. Även på söndagen, som bestod av mer tvättning och mer bad med Jocke i Ålsten, hade tjejerna tunga ögonlock. Efter visit hos föräldrarna blev det spår i Kista med Anna, Sofie och Johan. Jag kom sent förstås och la egna spår. Båda hundarna gick mycket bra så det var jag nöjd med, dock mindre nöjd med att jag valt shorts i Sveriges risigaste och mest insektstäta skog. Och inte var jag heller speciellt nöjd med att Choice lappa till lilla Milo.

Torsdagkvällen ägnades åt promenad, löpning gula 5 km och simning av hundar. Chenin simmade 5+7+4 min ungefär. Choice simmade hela tiden. Hon kastade sig i så fort hon klev in i rummet utan flytväst så jag fiskade upp henne lite senare och satte på den. När vi är färdigsimmade gnäller hon ynkligt.

Väl hemma deckade jag i soffan och efter en timme stod Choice vid dörren och gnällde. Hussen släppte ut henne och då var hon så kissnödig. Konstigt tyckte jag men kom sedan på att det måste vara efter allt klorvatten som hon druckit, bitit, jagat m m.

Igår skulle det bli en lugn kväll men istället blev det afterwork med två kollegor eftersom Anna erbjudit sig att hämta Chenin och Choice. Vi började vid Hötorget och slutade på Odenplan. Underhållande!

Idag blev det tidig uppstigning för spårträning för tjejerna. Jocke gjorde oss sällskap och la två korta spår till Choice. Jag la ett långt godisspår till Chenin och sedan gick vi promenad. Chenin fick gå lös, trava på och vara busig. Det värmer i hela hjärtat att få se henne i frihet. Sakta men säkert törs jag mer och mer släppa på kontrollen och tro på att kroppen håller. Hon är ju världens finaste hund när hon är aktiverad och lycklig men inte helt enkel understimulerad i koppel. Sedan gick hon spåret, riktigt härligt spår hade jag lagt, och hon tuffa på och plockade allt som ingenting. Världens finaste tjej! Och log gjorde hon hela tiden – hela promenaden och hela spåret! Tills hon hamnade i bilen och förstod att den där Choice skulle få göra något kul… Choice spår gick först fort och slarvigt, men tog sig sedan bra. I slutet hade hon strul med en vinkel vilket sedan gjorde att hennes sista sträcka blev urusel. Hon blir så nonchalant emellanåt. Jag ser att hon har spåret men hon flackar runt och kollar vad som finns utanför på båda sidor hela tiden. Nu jäklar ska det bli ändring. Anna och jag planerar konkurrensspår med Doc och Choice.

Nu sitter vi på jobbet. Eller jag sitter och töserna ligger utsträckta över golvet. Snart ska vi hem och sedan vidare på 30-årsfest. Chenin och Choice ska dock vara ensamma hemma eftersom föräldrarna också är bortbjudna.

Denna vecka är mest jobb jobb jobb. Nu är det kort tid kvar till 15 juni…

I måndags var vi till klubben en sväng för lite lydnadsträning. Lisa dök upp också för att köra lite agility tillsammans med Malin. Det var på tiden man fick se Lisa igen, känns som det var länge sedan nu!

Igår sprang Anna och jag 5 km i Ursvik. Choice fick hålla sig i koppel och Anna och jag kunde då hålla varandra sällskap lite mer än vanligt.

Idag, onsdag, hämtade mamma hundarna så jag kunde passa på att jobba över ordenligt.

I torsdags sprang jag milen igen med Mattias, Choice och Doc. Klantiga jag släppte Doc för att han skulle få busa med Choice på ett fält efter 6 km, men plötsligt var han bara borta. Skymning var det också och stora regndroppar föll. Panik-jag sprang tillbaka till bilen (dock utan bilnyckel) för att ringa Anna och köra runt. Jag tog dock vägen förbi klubben och hittade turligt nog en prickig på parkeringen, annars hade det inte varit mycket kvar av mig. Så pinsamt att slarva bort någons hund så det finns inte! 1,2 mil blev det totalt sprunget för mig och klockan midnatt innan jag kom i säng.

I fredags var det studentfirande som gällde för Leyla, Hebbes syster. Jag var där vid utspringet och åkte efter flaket inne i stan, men mottagningen hoppade jag över eftersom jag skulle på Chess Players kennelläger.

Det är mycket att hinna med nu så hundarnas träning blir lite si och så med. I måndags blev det ingen lydnadsträning, endast simning på Arninge. Igår kom jag hem sent så mamma hämtade på dagis. Jag tog sedan med hundarna till Anna som passade Chenin medan jag sprang till, runt och från sjöarna med Choice (ca 6 km). Därefter blev det promenad hem med båda. Somnade ganska ovaggad efter 11 stressiga arbetstimmar.

Idag blev det skott-träning en snabbis med lite agility. Choice var lika döv som innan MH. Det känns väldigt bra. Nu ska vi ta 2 veckors paus från skott-träning. Efter klubben blev det tur till Gustur med promenad och för att säga farväl. Hebbe följde med och det var varmt, mysigt och idylliskt.

Idag fick jag bittert ångra att jag glömde stretcha efter att ha pressat en mil med Mattias i Ursvik. Anna lånade snällt ut Doc eftersom hon skulle på vårmöte på klubben. Utan Doc hade jag inte klarat en mil utan att gå och inte heller gjort det på 1 h och 6 min. Choice och Doc försökte busa lite i början men sedan skötte de sig resten av vägen. Även de var lite förvånade över att vi skulle springa nya vägar.

Efter springningen åkte jag till mormor i Bergshamra och hälsade på, med alla tre galna hundar förstås. Mormor matade smulorna med brödbitar. Sorgligt nog är det sista gången vi ses i hennes lägenhet i Bergshamra. Det visste förstås inte hon men jag var väl medveten om det. Idag flyttar nämligen mormor in på Polhemsgården, Nattis gamla arbetsplats. Så slutgiltigt och tråkigt som sjutton men det fungerar inte när mormor i sin förvirring nästan bränner ner huset… Sedan kan hon plötsligt vara helt klar. Älskade sötaste mormor!

En snabb visit hos Lazy hann vi också med innan det var sängdags.

Ikväll är det vårfest som gäller. Chenin och Choice ska spendera kvällen med Frida för ovanlighetens skull.

I måndags var vi på klubben. Trevlig lydnadsträning i solnedgång skulle det bli men istället fick jag utbrott på galen Chenin som inte kan bete sig. Började såklart grina sedan och så var den träningen och kvällen förstörd. Jag tränade lite med båda hundarna förstås men kände att min entusiasm inte var på topp. Det känns verkligen som ett personligt misslyckande när det blir på det här sättet. Och för mig blir det mycket kvarstående till skillnad från vad som verkar finnas hos Chenin. Allt kvarstående hos henne är det positiva som händer, och det är nog så jobbigt. Efter lyckad lydnadsträning (det är trots allt inte träningen som är misslyckad utan passiviteten och det faktum att det inte är fysiskt möjligt för Chenin att vara stilla en sekund på plan) blev det springning drygt 5 km gulvit med Anna och Doc. Jag skymtade åtminstone Anna och Doc i starten, sedan var de borta.

I tisdags tog vi igen lydnadsträningen utanför oss. Minimalt, men ändå mysigt!

Igår, onsdag, var också speciell kväll. Chenin lämnades i föräldrarnas omvård medan Choice och jag först tog en snabbvisit på klubben för lite agilityträning och lydnadsträning medan vi lyssnade på skotten. Annica och Mido dök också upp och Choice försökte busa med Mido till Annicas förtret… Fantasifulla namn förresten: Milo, Mido, Miro (taxen på dagis) och Mikko, dock ännu ingen Miffo i vår krets… Efter klubben åkte vi till stallet och tog ut Gustur på en skritt-tur för sista gången. Nästa vecka blir det promenad och avsked. Usch, att vi människor kan bestämma över ett djurs öde är skrämmande och obehagligt, men förstås bäst för honom. Mysigt var det i alla fall att vara ute även om vi alla tre hellre hade galopperat.

Mindre mysigt att stall-settern på 12 år flög på Choice. Dumma jäkla hund! Choice sprang undan och jag gjorde något mindre snällt mot hunden, tror ett äpple åkte in i henne också. Därefter sprang settern iväg med svansen mellan benen. Om Chenin varit med skulle hon aldrig vågat. Verkligen kul också att man kommer till ett naturreservat där hundarna måste vara kopplade, möter en lös hund utan ägare (även om jag vet att det är stallägarens) som dessutom har mage att flyga på min. Ägaren bor några kilometer bort men hunden smiter till stallet eftersom den är förvirrad och tror att den fortfarande bor på gården.

Igår var Anna och jag duktiga. Vi sprang gulvita 5 km. Jag kallar den inte längre lätta 5 km eftersom det är svårt att avgöra om den är lätt eller inte. I torrt väder och utan för mycket sol kändes den ändå lättare än vanliga 5 km. Vi gjorde också en avstickare på milen och undersökte nybyggda vägar och broar innan vi insåg att det var återvändsgrändar och kom tillbaka på spåret. Jag mätte upp sträckan i efterhand och fick den till knappt 7 km. Det kändes ändå helt OK trots längre än vanligt och jag kunde hänga på Anna till näst sista backen och ca 1 km kvar innan jag var tvungen att sakta ner till långsam trött joggingtakt.

Choice sprang på bra med Doc och innan springningen gick vi som vanligt 2,5 km med samtliga hundar.

Efteråt dröjde jag kvar lite på parkeringen. Choice lekte med en boll och bet nog i en insekt för hon verkade få väldigt ont i nosen plötsligt. Jag funderade på ormar men allt jag sett under springningen var en kopparorm. Väl vid bilen insåg jag att bilnycklarna låg kvar i Annas bil. Men ingen fara på taket då en välgörare messade att hon skulle vända tillbaka till mig.

I måndags var det storfrämmande från Enköping på måndagsträningen i form av Malin och Vegas (inte Enköping direkt men tillhör den skaran), Maja och Link samt Sanna, Tijah, Älva och Pippi. I härligt sommarväder blev det promenad sedan lydnad. Chenin förgyllde allas tillvaro genom att skälla så fort Choice fick uppmärksamhet, helst med Daltons körsång. Det positiva är att alla andra som tränar i närheten försvinner snabbt och hela planen blir vår. Det blev några pass för varje svart-vit fröken. Choice fick också leka med främmande i form av Maja och känna av en visitering av densamma. MH vankas inom kort. Choice har blivit himla socialt leksugen. Hon som alltid drog iväg själv förr, kommer nu och trycker upp leksakerna. Platsliggning och sittande i grupp körde vi också. Chenin fick dock ligga båda gångerna. Anna kommenderade Choice och mig, vilket gjorde Choice märkbart störd. Måste väl Anna ändå mena att Choice ska komma dit och leka? Choice gav långa blickar på Anna. Således otroligt viktigt att vi får detta genomarbetat. Höger och vänster började jag också med men fick genast huvudbry, måste ventileras med någon. Jag borde också passat på att fråga om budföringsmottagare samt tips på framförgående. Men vi spar det. I övrigt körde vi det vanliga för båda hundarna.

Igår släpade vi med en motvillig Jocke ut för promenad och sedan jogging båda sjöarna. Varmt och tråkigt men egentligen inte så farligt jobbigt nu när man sprungit terräng. Efteråt blev det HM och middag i Kista.

På fredagen hämtades hundarna tidigt på dagis av husse. Anna och jag möttes sedan upp i Ursvik för promenad 2,5 km och därefter springning gul 5 km. Efter lite borstning av Chenin på parkeringen och skjuts av ensam kvinna till t-banan mötte jag upp Hebbe och vänner i Sundbyberg för mat.

Igår åkte Anna och jag till Ingrid för att valla. Chenin fick vara hemma hos mamma under tiden. Doc och Choice fick två pass var. Ingrid körde med sina och Tina var där med sina busar också. Choice gick in med alldeles för hög hastighet, dock i stort sett helt bitfri. Efter att ha stannat upp och lagt henne började Choice tänka lite och gick sedan riktigt lugnt. Kanske var det värmen… Då kunde jag äntligen börja träna lite vallning och inte bara attityd. Vi provade ta in och ur i mittenfållan. Jag övade också på höger och vänster när fåren var i fållan men det gjorde henne mest frustrerad. Stanna och ligg övade vi också på. Andra passet föste Choice fåren jättefint men sedan sabbade jag det. Nästa gång ska vi hårdköra fållarbete.

Jag hade hoppats hinna rida, men efter vallningen var det dags för tur till storebror som fyllde 33 år. Hann nätt och jämnt hämta upp Chenin och sätta mig på golfängarna för lite borstning av Chenin innan det var dags för färd till Tumba. Fika ute och mer solbränna. Sedan middag med Hebbe i Sundbyberg innan jag åkte till stallet. Ingen ridning dock eftersom Chenin behövde promenera lite och jag orkade inte göra både och. Så promenad för samtliga inblandade djur och sällskap fick vi också.

På kvällen tänkte jag gå ut men somnade istället till Lisas röst.

Idag blev det spår i Kista med Anna när det visade sig vara molnigt och blött i marken. Chenin gick långt och bra. 6 föremål och hon missade något bara. Choice fick ett 300 m spår som började på äng men gick in i skog. Hon gick pissdåligt första sträckan och åt mest rådjursskit, men råkade snubbla över apporten mer eller mindre. Därefter gick hon fint, lite fladdrigt men bra tempo så det var helt godkänt. Hon tog alla apporter.

Efter spår och skogsövningar åkte jag till Kista för kort lydnadsträning. Jag trodde Choice skulle vara helt slut men hon var pigg som inget alls. Chenin och Choice fick varsitt pass. Choice fick bl a köra stegen, apportering och kedjning med hopp som avslut. Jag passade också på att variera mina belöningar men Choice har ju inga bithämningar och bet hål på handen direkt. Framförgående blev det också, måste fråga Lisa om det bara. Chenin fick köra på med apportering, framförgående, target och ner.

På kvällen såg vi Robin Hood på bio, premiär för oss på Filmstadens biograf som boende här. Patrik, Veronica, Marc och Åsa var med. Filmen var jättebra.

Igår var en händelserik kväll med mycket aktiviteter. Chenin och Choice gick halvdag på dagis och blev hämtade av Anna. Eftermiddag med pojkarna, promenad och träning och lek för Choice. Jag hämtade sedan upp och åkte en sväng till klubben. Choice fick lyssna till skott medan vi körde agility och lydnad. Inga reaktioner. Trodde först hon lyssnade till ekot av skott men då var det Annica och kelpie-Mido som kom gående. Det är ju Choice plikt att mangla unga grabbar så det tar hon ju på största möjliga allvar. Jag ville gå ännu närmare men funderade på varför och lät sedan bli. Tog ut min otålighet genom att förstöra ett mindre viktigt moment som platta tunneln istället. Efter fyra gånger som jag lyft och ropat igenom henne provade jag skicka henne men räknade med att hon skulle vända. Tji fick jag, det var ju inga konstigheter. Vi provade också däcket, A-hindret och balansbommen. Tänk att sådana övningar kan vara så kul för en liten loppa! Minimal lydnad blev det också sedan gick vi upp och la spår till Chenin. Chenin spårade utan konstigheter fram och tillbaka trots att jag försökte styra henne fel, hon är härdad och envis som tur är. Efter mental träning blev det fysisk träning i form av 5,9 km löpning i Hagaparken med pushande kollega. Dagen-efter-springning är jobbigt. För ägaren i alla fall. Choice löpte på som om hon inte lekt alls med Doc. Och kollegan sprang närmare 2,5 mil.

Rastning, hem, dusch och ombyte sedan promenad till föräldrarna för avlämning av hyfsat nöjda hundar. Mötte upp Frida och kollegan på Metropol för mat, öl, jobbprat och karaoke.

Idag blev det lugnare istället. Hundarna har varit med på jobbet och trakasserat kollegor. Visserligen röd dag men mycket att göra innebär att det är många där. Att bonus närmar sig kanske också bidrar men annars är det deklarationerna. 15 juni är ett magiskt datum som många längtar till…

Igår var vi på klubben för promenad och träning. Sofie, Malin och Anna mötte upp. Chenin och Choice fick två pass var och medan den ena körde var den andra skällig – Chenin förstås lite värre. Choice tystnade dock rätt omedelbart när Anna gick runt med vattenflaska… Jag tycker alltid det är jobbigt när någon annan uppfostrar mina hundar men nu är det nog, lite ordning och reda får det minsann vara. Chenin fick träna backa, lite fot (men den är dessvärre galet långt fram i position numera), fjärr, handdutt, haka ner, framförgående (sjukt söt!), passivitet och platsliggning. Choice fick köra fot, läggande, inkallning (som hon först tjuvade 5 gånger på – men det känns bra att hon testar så jag får möjlighet att befästa det), ställande (i mängder), hopp (!), kryp, budföring och platsliggning. Det kändes som ett effektivt och väl genomarbetat pass.

Ikväll blir det springning runt sjöarna med Anna och Frida.

Bara jag vaknar halv sju på en söndag och går upp. Jag kände mig lite stressad att hinna med allt som jag planerat. Jag började med lite städning innan det blev ordentlig sväng med hundarna. Efter det sprang Choice och jag drygt Lötsjön – 3 km. Sedan mer städning och frukost innan det blev skogen och spår med Anna och Sofie. Chenin fick ett 300 m godisspår att gå fram och åter i. Jag glömde att jag lagt en pinne i mitten men det missade inte Chenin. Vid en vinkel på en större stig blev hon distraherad av rådjurslukt annars bra. Insåg också att jag inte har något tålamod, återigen, och märkte att hur snabbt jag börjar gå efter Chenin svalt en godis avgör hennes tempo väldigt mycket. Inte förvånande i sig men mer förvånande att min personlighet är sådan att jag omedvetet gör det. Choice fick ett kort ängspår på 100 m. Tidsbrist gjorde att jag gick det själv. Bra start och markering av första pinnen. Choice misslyckades sedan att övertyga mig i sista vinkeln så jag selade av och letade slut där jag trodde det var. Choice fortsatte då själv och när jag vände mig om stod hon med slutet i mun. Stackars hundar som har en så oduglig matte… Doc och Tristan gick enligt uppgift också bra och Anna och jag analyserade Docs andra spår tillsammans. Dalton vet jag inte hur det gick för eftersom jag hastigt var tvungen att åka. Efter träningen blev det nämligen några timmar på jobbet för hundarna och sedan god tacomiddag hos bror Micke och Sanna.

I torsdags sprang vi med en kollega i Hagaparken. Först promenad med övertaggade hundar som fått korn på vatten. Sedan springning med Choice. Nytt ställe var tydligen galet kul och nytt sällskap gjorde mig motiverad. 5,7 km blev det och därefter rehabsimning i poolen för båda tjejerna. Chenin simmade 3 gånger 5 min.

I fredags åkte Hebbe, jag och hundarna iväg till Marianne och Gunnar i Oxelösund. Först en snabbvisit med valpmys. Valpar i världens finaste färger! Och sedan till hagen och fåren. Choice och jag hade fått det stora förtroendet att klara oss helt själva. Efter inte alltför mycket meckande hade vi fått in alla fåren och plockat ut en lagom skara i fållan. Choice gick såklart in med galen attityd, precis som om vi aldrig tränat. Jag klarade inte riktigt av att säga till henne själv så Hebbe hjälpte till och då föll bitarna på plats igen. Vi fick till två bra pass i fållan, utöver hämtningen och tog oss sedan ut på öppen mark. Vid det laget hade Choice lugnat sig lite också. Då gick hon skitbra. En blick åt varannat håll när jag gick framlänges fick henne att gå utan alldeles för mycket pendling. Hebbe sa också att det såg lugnt och fint ut. Vi filmade lite men pga datakrasch tänkte jag att ni får hålla till godo med mindre fin vallning från lördagen när vi ska ta in stora flocken. Datorn vill dock inte riktigt samarbeta vad gäller den filmen.

Samtidigt som mörkret föll for vi vidare till Lisas landställe där Lisa och Linda och en mängd hundar befann sig. Några timmar aussieprat innan vi somnade i morfars rum. Vaknade på morgonen och hittade en blodpöl på täcket, funderade på oväntat löp innan jag hittade en stor fästing mitt i. Choice gissar jag på, hon är ju väldigt omhändertagande om sig själv. I alla fall åkte vi tillbaka till Oxelösund för att delta som passiva på den vallningskurs som Marianne och Gunnar anordnade med Sandra Zilch. Extra spännande var det förstås att lyssna eftersom Sandra äger Naishe som är pappa till Choice. Med på kursen var Lisa och Linda med Loi och Modja, Harriet med Noah och Voys, Cilla med Swip, Choice syskon Florence och Milton, Micke och Ramsey, Cathis och Riffe samt Stina och Caliber, även Jacob och Cash var delvis med och några fler passiva från Libbys kull i somras. Extra roligt att se Caliber förstås som tagit sig ner från de norra delarna av Sverige. Vi började med teori som kändes riktigt bra, ner på detaljnivå och analysera. Hennes hundsyn kändes dessutom väldigt bra (något jag alltid oroar mig för med nya instruktörer). På många sätt var hon väldigt lik Peter Nilsson men det var några olikheter också. Hon jobbade till exempel inte lika mycket med press utan mer med placeringar, vid flankeringar föreslog hon att man hjälpte hunden genom att, efter ha fått ut hunden (vilket gjordes genom att skärma av alla andra vägar snarare än med hot/press), gå åt motsatt håll. Jag tyckte också Sandra jobbade väldigt bra med Micke och Ramsey i fållan. Däremot hade jag lite svårt för hur Loi hanterades. Det är en hårfin linje mellan att bemöta en hunds envishet och att göra en hund osäker. En hund med attityd (som många aussiekillar har) kommer inte direkt ge sig i första taget. En hund som har mycket i sig antar ju gärna utmaningar så där tycker jag man ska undvika att lägga den pressen. Loi i vallningssammanhang är ju inte helt olik Chenin i vardagssammanhang och om jag skulle sparat på alla ”goda råd” jag fått, skulle jag haft en hel bok. Folk har en förkärlek till hundar med mycket i. Dessvärre har de ofta inte bakgrundshistorian och känner inte till hunden speciellt väl så det brukar inte arta sig väl. En stor skillnad är dock att jag kunnat välja bort råden vilket inte är lika lätt att göra när en vallningsinstruktör står med ens hund. Usch, jag led lite med Lisa och Loi när det kändes som att Loi inte direkt blev bättre utan sämre efterhand. Inte kul när ens hund går igång och frustrationsskäller i ett. Där gillar jag mer Peters stil att klappa om dem och säga något i stil med ”Ta det lugnt, jag ska visa dig!” Jag hade t o m glömt bort att det var så han gjorde eftersom det aldrig användes på Choice. Men det viktiga är att ta med sig det man gillar.

En annan sak som jag gillade var att Choice lugnade ner sig väldigt mycket utanför vallningen när hon fick gå lös. Hon körde t o m lite busrace med Caliber, Voys och Noah – den senare i hagen, utan att ens försöka dra till fåren som vallades av andra. I koppel däremot är hon inte lika lugn, fin och tyst.

Något som däremot inte var lika kul var det ständiga regnandet. Vi kunde haft lite mer tur med vädret.

Chenin kom på att man kunde riva hela gallret i bilen och hoppa runt, håra ner och skälla de få gånger Choice vallade. För hennes del blev det annars dikesbad och ängspår där hon gick som en klocka! Jag tänkte egentligen att Choice också skulle få ett spår – och det tänkte hon med som sprang iväg mot fältet – men jag orkade inte och hon var ju ändå helt slut efter kursen. Efter avslutad kurs stannade Hebbe och jag nämligen kvar och körde ett eget pass där vi tänkte anamma Sandras råd, men återigen fick jag fokusera på rätt attityd hos Choice – prioritering! Denna gång gick intagningen helt OK, men avskiljningen desto svårare. Ett par gånger försatte jag dessutom Choice i lite för avancerade uppgifter men hon gjorde så gott hon kunde och jag grälade på mig själv i huvudet. Efter ett kort pass i fållan som var lerig och snorhal gick vi istället ut på fält. Det kändes som att Choice hade behövt vara kvar lite längre i fållan dock för fåren kändes lite flyktiga (dragningen till stallet var stor denna kväll) och då var hon taggad till tusen och lugnade sig inte riktigt så mycket som jag skulle velat. Choice var dessutom helt slut stackaren och när koncentrationen brister faller hon lätt tillbaka till kontroll genom att nafsa! Men sedan fick vi till bra flyt och idag till skillnad från gårdagen kunde hon plötsligt stanna på kommando.

Jag känner mig väldigt bloggsugen men alltid för trött eller upptagen för att få det gjort. Tunnelbanefärden ägnas åt metro eller telefonprat. På kvällarna somnar jag framför tv:n när jag borde läsa saker och borde massera Chenin. Men nu så…

Helgen ägnades i alla fall åt spår och springning i Jockes sällskap i lördags. Jag vet inte hur långt vi sprang men strax under 5 km förmodligen. Vi började mitt i lätta 5 km, råkade hamna på milen och genade sedan tillbaka i skogen. Spåren gick kanon, Choice gled av en gång och åt på skit varvid jag inte vet vad jag ska göra, men annars gick det fint. I söndags blev det jobb och även i fredags var hundarna med på jobbet. De är så fina och snälla som stadshundar att jag hotade med att det inte blir något mer skogen, stallet eller klubben – där kan verkligen de (läs: Chenin) bete sig illa. Det är skillnad med och utan förväntan. På kvällen åt Hebbe och jag på Vårsolen på Tuletorget. Vi satt ute med hundarna men det var rätt blåsigt så vi åt snabbt.

I måndags blev det lydnad för Choice och ordentlig borstning av Chenin – vårt hem är alldeles inhårat. På kvällen hämtade jag min bil som varit på service och skjutsade min moster, som i sällskap med mamma och mormor kom hem från Ungern, till Nacka. I tisdags blev det springning vid Lötsjön med Frida. Jag sprang nog knappt 2 varv totalt. Premiärspringning för Frida som inte kunnat springa på nästan 3 år.

Igår, onsdags, skulle vi egentligen på skott-träning i Kista men jag gick av fel och fick hämta hundarna innan bilen. Förlorade 40 min, som det tog att promenera hem och hämta bilen och därmed var marginalerna för att hinna med skott-träningen borta. Det gjorde inget för det var en mysig promenad i vårsolen. Istället blev det direkt tur till stallet och Gustur. Lagom till jag kom dit började det ösregna och hagla så planerad skritt-tur blev inställd. Jag fick också det tråkiga beskedet om att Gustur kommer att tas bort i juni eftersom han fortfarande är sjuk, mycket ledsamt.

Jag hade också ett trevligt hundmöte igår när en dvärgspets sprang fram. Eftersom jag förutsåg det hade jag redan släppt Chenin lös. Hon blev upprörd, skällde och jagade bort honom – hon var både glad och upprörd. Ägaren verkade inte bry sig. Jag sa att det var tur att jag inte hade henne i koppel eftersom hon inte gillar när hundar springer fram och med tanke på att hon dödat en tax (visserligen inte sant men man måste ju bättra på sitt rylte lite) – ojdå svarade ägaren, nej min är också aggressiv i koppel därför har jag honom lös… Därefter sprang han fram till en jackrussellhane. Verkligen underligt hur folk fungerar. Dagen innan så kom de två settertikarna som alltid är lösa, visserligen snälla och vågar sig inte hela vägen fram men hamnar alltid precis så nära de vågar vara bakom oss så att Chenin blir arg. Allt som krävs är att ägaren öppnar munnen och säger till dem att inte gå fram till oss, men nej han låter dem göra som de vill. Och jag har verkligen rytit åt honom när Chenin var sjuk för full hals så han borde känna igen oss. Eftersom Chenin är friskare nu släppte jag henne snabbt (så himla skönt att kunna göra det igen med framspringande hundar), hon lackade när de kom för nära inpå henne och fräste åt dem varpå de försvann snabbt till ägaren. Jag tror han undrade varför jag släppte galningen, kanske kanske att han kan kalla in sina nästa gång men det är nog inget att hoppas på.

Igår skott-tränade vi på Kista igen. Choice fick samtidigt lite lydnadsträning med japansk publik. Chenin fick nöja sig med promenad. Det blev en snabbvisit för sedan skulle vi vidare till Gustur som också behövde promenadsällskap. Chenin var i sitt esse, taggad till tusen så hon inte kunde vara stilla. Ute i hagen bestämde jag mig snabbt för att hon skulle sitta tyst med Choice utanför och vänta. Kanske var det en engångsföreteelse men hon blev tyst efter bara två-tre tillsägelser för att jag var målmedveten och hittade kanske (?) rätt metod. Inga mer snabba kraftfulla tillsägelser utan istället riktigt mörk bestämd och låg röst över hur besviken jag är, inte ta i henne alls bara gå hotfullt emot och vara helt övertygad om att hon kommer vara tyst när jag går därifrån. Jag måste vara hennes kontrast helt enkelt och vi är dessvärre mer lika. Känns elakt att blogga om detta, men för mig är det ett uppvaknande när jag fastnat på att tjata.

På hästpromenaden skrattade jag åt vilka kontraster till hundar jag har. När Choice och jag är själva med Gustur hjälper jag henne dra Gustur framåt med mig. När Chenin är med låter jag Gustur hjälpa till att hålla Chenin tillbaka. Det är skillnad på drag och drag.

Jag sprang 5 km med Jocke och Choice nu på kvällen. Nu ligger det utslagna hundar här och sover.

I övrigt hälsar Choice att allt ätbart behöver inte nödvändigtvis vara mat…

Och så har snart halva veckan gått igen. Denna måndag blev det i alla fall klubben och ensam var jag definitivt inte. Vi är många aussiefantaster där nu, Anna, Dalton och Doc mötte upp för promenad, Malin, Moa och Tjabo var på plan tillsammans med Linda, Wilma och Lizzy som vi inte sett på länge, Sofie och Johan anlände snart med Tristan och Milo och slutligen dök Maria med Cash upp (Milos bror men inte så lik originalet aussie-Cash).
Det blev lydnadsträning, först med Chenin som fick gå kortkort fot, fjärr på avstånd, backa, ner, target och metallen. Sedan med Choice medan Chenin skrek av förtvivlan vid stolpen. Choice fick köra igenom fot först och gick som en häst med frambenen för att hon var övertaggad, läggande som gick dåligt på första, inkallning som hon reste sig vid, hopp-stå som nästan sitter utan dk, hopp över hinder – kors i taket vad vi tränar det sällan, target, rutan och metallapportering. Borde passat på att träna budföring men det är lätt att vara efterklok. Båda hundarna fick vara med på platsliggning och Choice låg i alla fall tyst, Chenin får fungera som störning helt enkelt. sedan blev det mer target, mer apportering och kort sväng med Anna och grabbarna.

Igår var det löpning igen. Jacob gjorde Anna och mig sällskap. Inte värst populärt med en atlet och en som får stor draghjälp, Choice och jag kom lite efter kan man säga… Lisa kom förbi på kvällen för att hämta en bur och underhålla mig lite i morgonrock i farstun.

Jag avslutade min säljkurs i måndags. Grymt bra och givande kurs! Man är långt ifrån komplett. På kvällen blev det ingen tur till klubben utan istället egen minimal lydnadsträning vid bouleplan. Jag kunde konstatera att Chenin kan ligga platsliggning länge utan att pipa så länge vi inte är på klubben eller andra hundar är med. På klubben piper hon efter bara några sekunder.

I tisdags blev det ingen springning. Jag ville bli lite friskare.

I onsdags blev det ingen Gustur. Han är fortfarande inte bra. Istället blev det träning i Kista. Först promenad med båda, sedan skott-träning och lydnadsträning med Choice. Jag är ju skotträdd, blinkar till vid varje skott men Choice är än så länge cool. Reagerar inte mycket alls – hon är ju inte så nyfiken heller. Bara taggad på pinnar eller lek med Doc eller äta godis. Jag la också ett ängspår till Chenin och lät också Choice gå med och konkurrera om godiset.

Idag blev det däremot både springning och simning. Pga feltänk vad gäller hundar i bil var Dalton med och sprang. Anna sprang därför lite kortare och jag fortsatte själv med Doc och Choice. En galen Doc gav mig ordentligt med fart under fötterna. Efteråt blev det simning för tjejerna i sumpan, 3 x 5 min – inga konstigheter, bara mysigt.

En stum dag för mig gör tydligen även Chenin gott! Eller så bidrog allt skällande under lydnadsträningen till att även hennes stämband ömmade. Samtidigt passar hon också på lite att jäklas när jag inte kan säga ifrån innan det eskalerar alldeles. Anna gjorde några patetiska försök att säga till, men förjäves.

Hursomhelst fick vi till lite fika tillsammans i solskenet och lydnadsträning. Anna körde både Doc, Choice och Dalton medan jag bara körde minimalt med mina egna två. Kvalitetsträning med andra ord. Choice är städad, gör det hon ska och bjuder inte på 380 beteenden per minut. Chenin ja, kommentarer är överflödiga dessvärre bjöd hon på kryp som är absolut tabu och fick sedan akut smärta i ryggen under ett par minuter. Knäppaste knappen i stan. Skällde sig hes och mig döv medan andra tränades också. Märkligt fenomen, för när vi senare går ner till affären går hon lugnt och sitter tyst utanför – man kan ju tro att hon är normal om man slipper se henne i träningssammanhang!

På vägen till bilen springer en boxertik fram och stannar bara någon meter från mina endast pga att Chenin blir fullkomligt galen. Håller Chenin hårt bakom mig och förbereder mig på att sparka men den stannar, och stackars snälla Choice står förvånat och kollar på den. Ägaren försöker inte ropa in den så jag går snabbt till Annas bil och sätter hundarna i dragkroken. Tar sedan boxern i nackskinnet och leder den till ägaren. Förklarar att han måste ha den kopplad om han inte är säker på att den inte går fram till våra fyra eftersom de är aggressiva. Idioten svarar att han ser att mina är aggressiva, att han inte kan garantera att hans hund inte går fram men att hans hund får göra som den vill. Ingen ska tydligen tala om för honom vad hans hund får göra. Förklarade vidare med min kraxiga knapp hörbara röst att det är för att hans hund inte ska bli skadad eller dödad av våra. Jo men dina är ju i koppel. So what? Om jag vill ha dem lösa då? Hans hund ska ju inte fram under några omständigheter! Han svarar att ni ska ju åka nu trots att han inte har någon aning om att Anna och jag bestämt oss för en promenad efter att ha lämnat väskorna. Jag är arg så jag kokar och har därför båda mina lösa när vi går förbi honom igen (och då hade han sin i koppel). Det är ju säkrare för mig att ha dem lösa så slipper Chenin bli trängd. Jag är så trött på respektlösa idioter. Nej, du får fan inte släppa fram din hund Hursomhelst och om det händer, be om ursäkt och ta in hunden så är det fine men stå inte och argumentera emot! Man blir ju inte förvånad över att hundägare får så dåligt rykte, i synnerhet i stan, när de inte ens kan bete sig respektfullt mot varandra utan måste stå och försvara handlingar som om man kritiserade deras hund. Jag sa t o m att jag inte ville bråka, bara att han skulle ha koll på sin hund, men han svarade bara att hans hund fick göra vad den ville. Dessvärre är detta tredje gången jag hör hundägare säga likadant på sista tiden i Solna och det gör både mig och dagiset oroliga. Dagiset går runt med tårgasspray i fickorna ifall det händer något eftersom de har flera osäkra hundar som de har ansvar för på dagarna.

På kvällen såg hussen förvånad ut när han fick med Choice ut på springtur och när han kom tillbaka suckade han över lat hund. Ja, någon draghjälp får man ju inte av henne.

Nåväl, imorgon väntar jobb (dock stumt) och just nu tittar två svart-vita nyfiket på djurprogram på tv.

Vi tog en sväng till klubben i onsdags efter jobbet, av rastlöshetsskäl. Först tog vi en promenad och sedan la Choice och jag ett spår till Chenin. Vi passade också på att köra lydnad uppe i skogen eftersom varken planerna eller parkeringen är mycket att jubla åt. Det blev en genomkörare av det mesta och hon kändes väldigt lagom och fokuserad. Nu börjar man längta efter appellstart. Chenin fick sedan gå spåret i flexikoppel, med lycklig attityd. Inga konstigheter.

I torsdag var det allmän motionsdag. Först promenad kyrkogården med Anna och grabbarna sedan springning med unghundarna runt sjöarna och slutligen simning för flickorna, 3 x 5 min ungefär. Vi har hittat en fungerande metod nu. Choice i koppel, Chenin lös, båda simmar och vilar samtidigt. Jättefina är de!

Som om det inte är nog med saker att göra var det RAS-konferens i helgen. Jag gick tidigare från jobbet för att kunna spåra med de stackars svart-vita innan. Vi tog en sväng till klubben. Chenin fick ett fint spårupptag och gick sedan väldigt exakt i fotspåren. Choice fick sämre förutsättningar; jag kom inte ihåg var jag började, hade inga snitslar med, glömde sätta på henne sele, vilt i spåret. Bestämde mig för att det kommer gå skit men blev förvånad över att hon fixade det så bra. Alla apporter tog hon också. Dock är hon väldigt fladdrig, måste alltid gå vid sidan av och gör sedan snabba slag bakåt i spårkärnan för att försäkra sig om att hon inte missat något. Det känns klokt men lite tidsödande. Efter träning kom vi fram till Scandic i Södertälje för konferensen. Chenin och Choice installerades i hotellrummet och jag i konferenslokal. Tacksamma hundar jag berikats med. Flera hundar i rummen brevid skäller i ett, men inte ett ljud på mina. Bara trötta, glada ögon när jag kommer in. Snälla också som stannar på varsin sida om den fotölj jag sätter upp emellan dem. Däremot är de allt annat än rena och har världens glömskaste matte som inte har med några handdukar. Några bad i badkaret och användning av hotellets handdukar lindrar inte mycket av den skit som dras in nu. Sjuvsovare i sängen är Chenin också när jag är borta (och båda ligger nära mig hela natten), vilket märks av allt grus. Det är helt enkelt grus överallt och det blir lätt pinsamt att återlämna rummet.

Nu ska jag snart ifrån konferensen för det blir kryssning till Åland med massa vänner. 2 tvillingar fyller 30 år och har bjudit med 25 personer.

Sömn efter vallningshelgen hade varit uppskattat men det blev det sparsamt med. Hämtning av Chenin, promenad, dusch, middag och lämning av hundar hos föräldrar innan Hebbe och jag tog oss till biljardhallen på Odenplan och mötte upp Max, Frida och David. Jag var trött så jag nästan somnade mot Hebbes axel, men kom sedan oväntat igång. För en gångs skull förlorade jag inte och lyckades t o m sätta ett snyggt turskott. Efteråt åkte vi till Soap Bar där jag snabbt bestämde mig för att åka hem eller shotta för att klara människorna. Det blev det senare och då har man ju alltid skoj.

Dagen efter blev dock mindre skoj, men hundarna lät mig i alla fall sova till 10. Det mesta gick på halvfart och träningsplaner och springplaner lades snabbt åt sidan när det var vitt på marken igen. Ångest över slaskiga hundar gick över när det redan på eftermiddagen var torrt igen. Ungefär samtidigt åkte Jocke och jag till stallet för att mocka och promenera Gustur. Resten av kvällen spenderades mest i soffan med lite dåligt samvete över att inte Chenin fått något spår.

Igår tog jag tag i Jocke för att få sällskap med springningen, åtminstone delvis. Nu jäklar är det Beach 2010 som gäller så nu får man ligga på. Helt underbart att få springa i ljuset dessutom.

Igår tränade vi på klubben i ljuset för första gången efter en taggad promenad. Chenin fick köra först i vanlig ordning. Lycklig över att gå några meter fot gick Chenin långt långt fram i position, utan möjlighet att rätta. Chenin sprang sedan till Choice som satt uppbunden och välte omkull henne så hon landade i blött dike. Ibland är hon bara knäpp! Skrattade till exempel halvt ihjäl mig åt Chenins klickerpass inne förra onsdagen. Varje gång man ber om något får man lite till. Hennes reaktionsförmåga är så snabb att hon hinner bjuda på massa beteenden om jag inte klickar exakt rätt. Så jag fick inte bara nosdutt på handen och lyckades också på några få klick få till en dutt i kombination med ett riv på benet av Chenins tass. Och det värsta är att man skrattar åt henne – hon är ju underbart söt när hon ”trying to hard”.

Choice gick skitbra på klubben, bra position i fotgåendet (det märks tydligt att jag varit mer noggrann och tränat henne mer), snabba lägganden, hopp-stå sitter riktigt fint och jag började kommendera det vid sidan och fick lyckanden trots avsaknad av retning emellanåt, bra fjärr, lite hetsigt kryp, apportering av spårapport med något tugg om jag inte påminner henne om godiset framför näsan hela tiden.

Det kändes som ett bra effektivt pass och jag kan konstatera att sällan-träning verkar löna sig trots allt.

Springning idag med Anna. Båda sjöarna första gången i år i ljuset. Snön och isen är nästan helt borta, men ändå var det inte speciellt slaskigt. Efteråt tog Chenin, Choice och jag tunnelbanan till Kista för att äta middag med hussen. Jag borde egentligen läst in mig mer på det seminarium jag ska hålla imorgon men min metod är att förtränga det så långt som möjligt för att slippa nervositeten.

Jag har haft skidsemester i helgen med mamma och brodern (den yngsta äldre). Efter en trevlig tjejmiddag hos Nattis med Yannetty och hundflickorna i fredags skyndade jag hem från Tyresö för att packa. Chenin och Choice hade nog gärna stannat längre för de tyckte det var riktigt spännande med huset och tomten som var nyheter för dem. Själv var jag trött och stressad för att hinna med allt inför lördagen. Efter att ha pratat tragedi med Frida, men samtidigt skrattat mer än på länge, fick jag några timmars sömn innan det var dags att kliva upp på lördagen. Morgontidig promenad med alla tre hundflickor, Lazy inkluderad, bar det iväg till Romme. Där hade vi två fina skiddagar med mycket effektiv åkning, vegetarisk wok till lunch, blöt och kall skidåkning i ösregn, ras i ankarliften, tacobuffe till middag, promenad i fabriksområde, kloklippning, P3-lyssnande, bråk med brodern om mattider, god frukostbuffe, videofilmning i backarna, smärta i lårmusklerna m m. Jag råkade turligt få med pappas nya skidor och även om de var lite långa var de alldeles underbara att åka med. Aldrig mer mina Head-skidor igen! Jag lyckades t o m övertala mamma att hyra nya för att få uppleva skillnaden. Plötsligt blev man en väldigt mycket bättre och säkrare skidåkare.

Givetvis har Chenin och Choice fått uppleva fjällen. För Chenin är det ju inte direkt första gången, men Choice tittade med stora ögon på alla konstiga bigfoots. Och nej, Chenin och Choice är inte trötta på snö i alla fall. De försökte busa hela tiden och Choice rullade sig lyckligt i snön så fort hon fick chansen.

I torsdags var vi först och sprang runt sjöarna med Anna. Jag fick dock gena tillbaka för att hinna till simmet. Bästa simmet hittills blev det. Tjejerna fick simma tre pass var, samtidigt. Choice i koppel och Chenin lös. På så vis kunde jag få upp Choice ur vattnet utan en hysterisk Chenin som skulle lägga sig i. De simmade ungefär 3-4 min per pass, Choice något längre än Chenin. Men hela simpasset gick otrligt mycket lugnare än vanligt. Vi lekte med saker och båda hundarna lyssnade. När Choice började crowla, kunda jag justera med kopplet så hon simmade bättre med fokus på annat än plasket.

Nu uppdateras min veckoblogg äntligen. Alla funderingar man tänker på och skulle vilja hinna skriva ner försvinner ju när man uppdaterar så sällan. Först ville jag klaga över hur skitiga hundarna blir av allt slask i slutet av veckan men i söndags kom snön och flickorna kunde gå rakt in igen utan torkning till min lycka. Tassarna var rosa och även om det försenar sommaren var jag kortsiktigt tacksam. Men det skulle snabbt gå över, i igår muttrade jag över smuts igen och kände mig helt nedslagen av att behöva torka hundarna och ändå inte få ett godtagbart resultat. Vad less jag blir av allt grus hemma!

Men isen börjar äntligen lätta och nog har jag ramlat lite senaste veckan men dock inte under springning. Förra tisdagen var det fortfarande lite isigt och hårt i marken. Mina något föråldrade joggingskor underlättade inte heller känningar i meniskeln i knät.

I onsdags var det inte jag som var dålig utan Gustur som hade ont i ett framben. Således ingen ridning (och det hade ändå inte lockat i mörkret) utan istället mysig promenad alla fyra. Det är faktiskt helt underbart och tacksamt att vara omgiven av så fina djur. Efter stallbesök följde veterinärbesök för rabiesvaccination av Choice. Jag hade visst förträngt att Chenin hade vaccinerats med 3-årsvaccinet bara fyra gånger. Men plånboken var tacksam för att det kom till kännedom.

När Jocke gjorde mig lunchsällskap på fredagen passade jag på med ett besök på löplabbet och ett förhastat skoinköp utprovade på mina diskutabla springsteg (skorna försöktes sedermera idag bytas upp till ett par med bättre fröjd för ögat, men förgäves, detta är dem som mina fötter kräver). På kvällen åkte istället bowlingskorna på när Hebbe och jag bowlade med Issen, Kamilla, Frida och Kim. Det var kul, men jag förlorade ganska stort.

På lördagen hade jag åtagit mig att aktivera Doc (eftersom Anna var hemma i Norrland över helgen). Det blev först promenad med mamma och alla tjejer. Jag tog de stökiga Chenin och Doc under min kontroll och alla fyrbenta överlevde utan skråmor även om Chenin var bra sugen på att smocka Doc emellanåt. Därefter blev det mer promenad för Doc och Choice och lång springtur runt Råsta, Löt och kyrkogården. Sedan lite vistelse hos föräldrarna innan Doc återlämnades. Kvällen spenderades med varvande mellan stortvättning av 10 tvättar och middagsbesök av Nattis och Erik.

På söndagen blev det promenad med mamma, lite städning och sedan en tur till klubben för lydnad och promenad. Jag hade tänkt lägga spår till Chenin men motivationen försvann med vädret. Istället fick båda tjejerna varsitt lydnadspass innan vi åkte till mamma för att sy upp byxor. På kvällen mötte jag upp Hebbe, Stefan, Hanna och Leyla i Kista för att se Shutter Island – en obehaglig historia.

I måndags var vi i vanlig ordning på klubben och tränade med Anna och igår var vi med Anna och sprang runt sjöarna.

Nu snöar det igen och jag struntar i vad alla andra människor på internet och jobbet tycker – jag tänker i alla fall njuta av rena fina hundar och ljus miljö så länge det går. Visst längtar jag till våren och sommaren men det där mitt emellan kan jag vara utan. Har också lovat mig själv att aldrig mer klaga över snö eller värme – vi har haft alldeles för lite av de varorna de senaste åren. Kyla och framförallt vind är jag dock måttligt road av men om temperaturen stannar runt nollan är jag mer än nöjd. För då kan vi fortfarande springa. Anna och jag har ju kommit igång nu med det. Hon vill springa tre dagar i veckan och jag försöker bromsa till två. Igår var det dock så isigt att jag hade kramp i vaderna efter tre fjärdedelar men ändå inte var anfådd, för allt man försökt göra är att inte ramla på isen. I tisdags var det något bättre och inte lika tungt för benen. Många IKEA-turer har det också blivit, lite lydnadsträning, tur till Gustur i onsdags, ridning på Gustur i söndags med Choice springandes med på tur, promenerande i nya området och helgturer med mamma och Lazy. Simning för flickorna igår också. Chenin simmade ca 4+4+4 min. Simningen är minst sagt omständigt med två. Choice vägrar ju gå upp ur poolen när hon väl är i så jag måste verkligen anstränga mig för att få kontakt och få in henne och då går ju Chenin igång som en toka. Igår hoppade hon ner två gånger från ett högt ställe eftersom hon är så olydig nu. Givetvis fick hon betala för det imorse.

I övrigt är Chenins vanliga jag tillbaka efter skendräktigheten och det innebär att hon är fullkomligt odräglig, hänger och sliter i kopplet och framförallt taggar hon på allt hon kan och tycker livet är allmänt kul. Hon är rätt macho också och bangar inte en fajt om det finns lämplig kandidat. Kan man få beställa skendräktig, dvs lagom, hund för jämnan?! Som tur är mår hon rätt bra och kan därför få börja vara lite lös en bit på promenaderna. Det innebär att hon blir väldigt cool att ha vid möten med hundar som gör utfall. Lös behöver man liksom inte svara på sånt tjafs.

Choice då? Hon är lite småknäpp. Senaste nätterna vaknar jag av att hon står, flåsar och hänger på mig. Trodde först hon var sjuk, men nej, bara väldigt unghundsvaken verkar det som (och kanske har det något att göra med att jag har lite för varmt i hela lägenheten…). Kanske är det Chenins arroganta attityd som påverkar att hon inte hittar något bra liggställe?

Vad gäller lägenheten har vi kommit väl tillrätta nu. Det börjar se ut som ett boende och inte en flyttplats. Dessvärre har vi redan fått inbrott i källaren… Otroligt när man flyttar från Hallonbergen till Filmstaden… Hundarna verkar stormtrivas i nya lägenheten och det gör vi med bortsett från att vi inte har någon naturlig plats för avhängning av kläder i hallen.

Känner mig lite hypokondrisk, många på jobbet har drabbats av vinterkräksjukan och många hundar har kennelhosta. Vi håller tummarna hårt för att vi klarar oss ifrån det där.

Måste avsluta med en rolig grej. Chenin hittade ett gosedjur i form av ett får häromdagen. Jättegulligt att hon ordnar egna vallningsobjekt. Fast hon behandlar det inte så värst bra…

Efter det blev det kall lydnadsträning för Choice. På plan i snön framkom tydligt att Choice börjat löpa. Choice tog faktumet med huvudet högt och passade på att slåss med Spica efter en lång stunds bus. Jag kom till undsättning och i hasorna på mig kom också Aika (som dock inte visste vem hon skulle gå på och om hon skulle slåss med eller sätta på löptiken?). Smart Camilla stoppar in handen i Spicas mun och får hål i den. Vad gör man inte för att skydda sina älskade?! Något som var skönt i det hela var att Choice inte verkar vara som Chenin vid bråk utan slutar faktiskt när man säger till henne. En annan sak som var skönt är att hon inte hade något agg efteråt och inte verkade vidare berörd. Kanske för att hon själv är dubbelt så stor som Spica och att hon därför hade övertaget för första gången i sitt liv? Svårt att veta. Men rädd om rumpan verkar hon i alla fall vara mot de flesta. I synnerhet blir hon förbannad när Chenin försöker sätta på henne.

Direkt efter träningen åkte Frida och jag till Kista. Vi inledde med lunch i sällskap av två trötta tjejer som deckade på golvet. Mycket liv, rörelser, barnvagnar, matfläckar m m i kombination med två tröttisar är en mycket bra kombo. Efter uppgående blodsocker förpassades hundarna till bilen medan Frida och jag shoppade runt: kläder, smink och present till Hebbe införskaffades.

På kvällen dök brorsan med flickvän upp och vi kollade på Year One, Melodifestivalen och Surrogaterna. Men jag somnade en halvtimme in i den sista filmen, som dock verkade vara spännande.

Söndag bestod av promenerande som alltid. Först Chenins 40 min, därefter långpromenad med Choice, Jocke och Mido 2,5 timme och sedan Chenins 40 min igen. Det tar på Choice att ligga i topp. På väg till Mido så drar hon på ordentligt sista sträckan för att visa vägen dit. Väl där morrar hon surt på ragg-Mido fast de samtidigt har kul ihop som två småbarn.

Jag hann sedan, mitt i allt städande, med en halvtimmes shoppingrunda i Solna Centrum i förgäves jakt på en ljusrosa klänning (funderar på att klä ut mig till Reese Witherspoon i Legally Blond på lördagens Hollywood-fest). På kvällen fylldes hemmet av vänner inför stundande Super-Bowl. 8 personer med mat för det dubbla (hundarna sa inte direkt nej till kyckling och revbensspjäll, även om deras matte är vego). Jag höll mig vaken till 4 och såg hela matchen som New Orleans Saints vann över Indianapolis Colts trots att de flesta (inkl jag) i vår egna interna betting trott på de senare.

En trött måndag med andra ord, även för hundarna som hållt igång med klappar av alla gäster. På kvällen for vi till klubben och började med en lugn promenad med Anna o co. Hennes pojkar har mått lite illa, Choice löper (och hade dessutom kopplet runt magen) och Chenin är skendräktig så relativt lugn blev den för första gången. Efteråt blev jag sittande med Chenin på plan istället för att träna Choice. Som tur var ställde Anna upp och tränade Choice, i brist på andra att träna, så Sofie och jag kunde prata aussies i lugn och ro. Framförallt donade Anna med hopp-stå som går lite upp och ner för Choice och mig. Jag har inte riktigt rätt teknik för Choice och belönar massa konstigheter som inte ska vara. Väl hemma kände jag träningssug så Choice fick stå ut med eget pass på gården (hon klagade inte direkt) – med inriktning på aktiv platsliggning, som det så fint kallas. Chenin fick leta godis i farstun för att få göra något mer än hakan i backen och backande-träningen på klubben.

Idag tog Anna och jag oss äntligen i kragen och sprang båda sjöarna efter att vi promenerat med alla fyra runt hela Lötsjön. Detta är första gången Chenin går hela Lötsjön, men det ska nog gå bra. Springningen blev tung som sjutton efter detta långa uppehåll och inte blev den lättare av att Anna och jag inte kunde låta bli att hålla igen kakhålet på hela sträckan.

Helgen började med julfest på jobbet. Jag tog det lite lugnt med alkoholen med tanke på att jag hade åtaganden i rasmontern på mässan. Julfesten innehöll mycket julmat, mycket dans och mycket underhållning. Veronica de Maggio snodde showen från de flesta andra. Jag dansade så fötterna blödde och längtade till slut bara tills första bussen tillbaka till kontoret behagade anlända till Frihamnen omkring midnatt. Jag försöker spara in på allt som går, taxiresor inkluderat, för lägenhetsköpet, men väl i centralen bar inte benen för tuben så det blev en taxi för ömma fötter (i kombination med för lite dricka och för mycket dans). Väl hemma hos föräldrarna fann jag både hundar och bil oskadda och välmående. Jag tog ett enkelt beslut och sov i mitt gamla rum med två aussieflickor som gjorde allt annat än sov kändes det som. Eftersom man får sova i sängen där så var det ett ständigt upp och ner. De är ju lite osäkra på varandra i sådana situationer och måste därför resa på sig så fort den andra rör sig. Hemma är det tryggare sovplatser. Efter en orolig natt med en väckarklocka som var avstängd och en som inte ringde, vaknade jag en timme innan jag skulle befinna mig i montern på mässan. Panik och irritation över mig själv rusade jag runt efter saker, gav hundar mat, lämnade kvar Chenin (som egentligen skulle vara med Jocke) hos mamma för att morgonpromenera med Lazy, skyndade hem, hämtade Choicepapper och bilder till montern, sprang ner till sjön (inklusive rastning av liten svart) och mötte Kim och Annica som skjutsade till mässan och vaccinerade Choice. In gick vi utan vare sig införselbrev eller fribiljett. Jag var vid montern ett par minuter över nio – hungrig (trots gårdagens julbord). Lisa hade i vanlig ordning ordnat med det mesta inför mässan så att allt var välplanerat och kändes välkomnande när Choice och jag kom dit. Tack Lisa för att du är en klippa och ordnar med allt! Nästa år får vi byta roller så du slipper vara organisatör och samordnare för allt.

Själva monterarbetet flöt på bra. Choice var himla gullig med alla som var fram. Jag tycker inte hon är så intresserad av folk allmänt men monterklappar var tydligen hennes grej även om jag kan tycka det är löjligt att så många ska klappa hund. Choice hoppade upp på de första exemplaren människa men slutade snabbt och nöjde sig med att sitta vid staketet för klappar av alla förbipasserande. Men att hon är en hund som reagerar snabbt på rörelser märks. Ena stunden kan det vara sex barn samtidigt som klappar men nästa stund när ett barn sprang fram, viftade exalterat och slog mot staketet så gick hon igång på alla cylindrar. Pinsamt, men typiskt unga vallhundar också. Annars gick det bra, hane och efterlöp-/förlöpstikar var kanske en mindre bra kombination, men det gick. Jag pratade så jag var torr i munnen fram till eftermiddagen, då både hungrig och törstig. Därefter syntes inte jag till mer; mat och shopping stod på schemat. Shopping med Florence som sällskap visade sig vara extra trevligt. Hon inspirerade mig att investera i en snygg allvädersjacka och jag pushade henne att lämna tillbaka köpta saker. Jag köpte också hundmat i mängder, fällar, tuggben, grisöron, klosax, klickers m m. Men det viktigaste köpet var en stor pingvin till Chenin för 35 kr för att kompensera för att hennes snåla matte vägrar köpa en pipande bläckfisk för 220 kr som andra köpte (nämner inga namn Annica – även om du kom över en billigare variant ). Pingvinen innebar ren skär lycka för Chenin. Hon stod hemma och skakade den i evigheter medan jag filmade knaset. Och efter en bra stund la hon sig med pingvinen under bordet och började riva ut ögon, näbb m m. När jag hörde det, hamnade pingvinen i fönstret (vore kul om den kunde överleva jul i alla fall) och hundarna fick varsitt grisöra istället.

På söndagen hade jag bestämt mig för att vara ledig från mässan även om det lockade stort att vara där – en dag är inte riktigt tillräckligt och jag hann inte ens runt och se något speciellt. Men tjejerna och jag fick se desto mer av dagsljuset. Vi åkte till klubben för att spåra mitt i en orienteringstävling visade det sig. Chenin gick sitt långa fina korvspår i mossa väldigt fint och plockade pinnar och leksaker. Choice fick ett ganska långt spår (för att vara hon) med fyra saker i. Hon spårade så jäkla bra, snabbt men noggrant. Pendlande över spåret hela tiden för att kolla kanterna. Jag tänkte att återigen blir det ett sånt där skrytsamt klockrent spår, men efter tredje apporten tappade hon sitt fina flyt och såg mest planlös förvirrad ut i spåret. Vi fullföljde med lite lydnad och det är himla kul att fria följet börjar kännas mer och mer stabilt. Hon tycker det är skitkul att gå fot och påminner mer och mer om Chenin. Tyvärr tycker jag det är lika tråkigt att träna sitt/ligg kvar med Choice som med Chenin, men det måste göras. Efter skogsträning och promenad blev det jogging 5 km vanliga i Ursvik för Choice och mig. Jag var tung i benen efter dansande i fredags och monterarbete i lördags men det gick i alla fall. Motiverade mig vid starten med att jag kunde få gå efter 3 km, men då hade man ju flåset uppe. Jag sprang dock långsamt och gick i två backar på mitten.

Största triumfen denna vecka är att Choice inte gjorde en reaktion när en hare sprang över gården medan vi tränade lydnad i onsdags. Chenin låg platsliggning och såg den inte, men hade Choice bara tagit ett skutt så hade Chenin flugit fram. Till saken hör att de strax innan fick syn på något i mörkret och blev rätt taggade. Men medan vi tränade såg jag bara hur Choice stelnade till och kollade bakom min rygg. Mycket godis utdelades snabbt och så var det bra med det. Igår blev det springning runt sjöarna med Anna och Jocke, efter den obligatoriska promenaden som alltid börjar fullkomligt galet vid vårt möte på parkeringen. Choice är tokig i fåglarna, som jag nämnt förut och igår ryckte hon till så hårt att hennes nyköpta läderhalsband av ÖB-kvalité gick av. Lilla skithunden! Sur jag blev…

För att gottgöra var Choice istället jättegullig hos veterinären när Chenin skulle trampa vatten. Hon är så nyfiken på allt – hoppar upp i fönster, in i tread millen, hoppar upp och lägger sig på massagebordet, hoppar in i tvättstället. Världens sötaste! Chenin satsar på att charma personalen istället. När vi sitter i väntrummet så ligger hon och tittar uppmärksamt på receptionisten med huvudet på sne så att personen ifråga bara måste hälsa. Chenin kräver det och gör därför allt för att se så söt ut som hon bara kan. Det är på gränsen till pinsamt och man känner sig verkligen som en person som bara vill att alla ska hälsa på ens hundar. Men samtidigt så börjar man ju själv le när Chenin gör sig till. Choice märks aldrig i sådana sammanhang. Tread millen gick bättre än någonsin – kanske bara behöver gå 25 ggr (eller vad vi gåt totalt i Chenins liv) innan hon fattar galoppen. Nu kan hon till och med vila när rullbandet pausas. Vi gick samma tid som förra gången med 11 minuter totalt.

Väl hemma hittade jag en utväxt mellan Chenins framtår. Undrar vad det kan vara? Som Hebbe säger så är det alltid något man ska behöva oroa sig för när det gäller Chenin…

Idag var en bra morgon. Jag går runt med ett leende på läpparna för Chenin kändes mycket bättre än vanligt imorse. Nu kanske det börjar släppa, stelheten på morgonen. Visserligen håller det bara i sig ett par sekunder men hjärtat stannar nästan när jag ser smärtan hos Chenin. Resten av tiden är hon överlycklig och sprallig men vad hjälper det? Nu har det gått mer än 8 veckor vilket är den tid Läkningen av benet tar så vi ser ljust på framtiden, eller i vart fall inte mörkt.

Det har varit spännande dagar i helgen. På fredagen fick vi besked om att vi vunnit budgivningen på lägenheten i Filmstaden i Solna. Den är förmodligen alldeles för dyr, inte för oss eftersom det bara är en tvåa, men per kvadratmeter. Hoppas att man någon gång får igen pengarna… Det är i alla fall dyraste fastigheten i dyraste området i Solna, men avgiften är relativt låg med tanke på att det är nyproduktion. I fredags kväll var vi och skrev på överlåtelseavtalet efter diskussioner med banken. Ett tips till folk som köper lägenhet är att inte säga upp sig precis innan köpet och starta eget. Även om Hebbe är konsult hos sin gamla arbetsgivare var banken skeptisk. Nu är lägenheten på bottenvåningen med egen uteplats i alla fall vår! Inflyttning är dock först 1 mars. Jag känner mig så otroligt nöjd med läget vi valt. Både Hebbe och jag är nöjda. Han gillar att bo centralt, där det händer och jag vill ha nära natur, parker, sjöarna, tunnelbanan och samtidigt inte känna mig instängd mellan andra hus. Nu kommer vi ha 200 meter till tunnelbanan (samma som dagens läge) utan att vi är instängda eftersom vi bor i kanten av Filmstaden vilket innebär att åt ena hållet har vi en park och åt andra hållet har vi innergården, samtidigt som vi bor nära sjöarna – Lötsjön och Råstasjön. Ett annat tips när man köper lägenhet är att titta på lägenheten innan man köper den. Jag missade visningen som var men efter att papprena var påskrivna fick jag en personlig visning. Det är egentligen inte mycket att säga om den, mer än att den är ganska lik vår nuvarande hyreslägenhet, men spegelvänd. Det blir nog bra i vilket fall och den kändes absolut som vår nu.

I lördags var vi hos Gunnar och Marianne och vallade på deras fina får i Oxelösund. Chenin fick vara hemma hos föräldrarna för annars hade det mest blivit bilen och det är ju mindre kul. Vi var sex ekipage som drillades av Gunnar; Anna och Doc, Sofie och Tristan, Florence och Milton, Linda och Modja samt Sofie och Jackson. En del hade kommit längre som Modja och Doc medan andra var helt gröna som lilla Jackson 6 månader. Choice fick två pass i fållan, varav ett med koppel och ett lös, samt två pass på fält. I koppel var hon fullkomligt knäpp, skäller på situationen för att hon vill jaga fåren, skäller på fåren för att de svarar upp, skäller på mig för att jag hindrar henne. Lös i fållan gick det bättre men absolut bäst går hon när hon får mer ytor. Då ser man hennes styrka. Jag är så imponerad över att hon alltid lyckas hålla fåren till mig, aldrig att hon tappar något eller att de springer iväg för henne. Inte förrän jag satt henne medan vi pratar så vandrar fåren bort. Det känns då helt tryggt att veta att hon kan få in dem. Choice har en väldigt trevlig djurkänsla men det vi behöver jobba på är att hon inte ska använda munnen så mycket. Det går i alla fall framåt med den saken. Det gick bra för samtliga där och vi hade alla himla trevligt hos Gunnar och Marianne, så dit kommer vi gärna igen. Tack Gunnar för bra assistans och Marianne för snälla omdömen! Det behöver vi.

När jag kom hem från Oxelösund sniffade hundarna utanför dörren sedan gick svansarna, speciellt Chenins. Det var spelkväll hos oss med massa grabbar och Chenin blev överlycklig av att hemmet var fullt av folk. Jag roade mig på eget håll innan jag deckade i sängen – tröttare än tröttast.

I söndags var det segt. Varken Anna, Annica eller Jocke orkade komma med ut så det blev först spår och sedan springning på egen tass. Båda hundarna undrade när sällskapet skulle komma. Vi spårade på klubben, Chenin fick ett relativt långt korvspår i mossa med mycket saker, som hon gick fint och utan konstigheter. Choice gick också bra, om än lite hetsigt. Jag insåg snabbt att snitslarna får plockas i efterhand, jag måste vara med på vad som händer där framme i linan. 3 av 4 saker hittade – hon missar oftare leksaker än pinnar. Pinnarna verkar vara rätt så befästa. Springningen efteråt blev 5 km Ursvik. Jag tog den vanliga 5 km, det vill säga inte lätta (förtydligar att det är spåret som kallas lätta så ingen tror som Emelie, att det är jag som springer lätt – 5 km är alltid tungt för mig ). Choice hjälper till alldeles för bra i nerförsbackarna men tycker att jämsides är lagom i uppförsbackarna.

Efter springning fick bilen sitt. Tre timmar av städning, tvättning, dammsugning, däckbyte av Hebbe och mig. Tungt och tråkigt förstås, men fin blev den. Skimrande till och med. Ända sedan dess har jag trott att bakluckan är öppen när jag kollar i backspegeln. Hundgallret skymmer sikten lite men det är uppenbarligen en väsentlig skillnad.

Man ska undvika för tunga inlägg i bloggen. Det blir så hårt att uppdatera annars.

Hursom, här i Stockholm är det riktigt mörkt – precis som på alla andra ställen som påverkats att klimatförändringarna. Jag har inte bytt till vinterdäck ännu och jag läste i tidningen i morse att det från och med i år bara är ett krav efter 1 december om det råder vinterväglag. Så det får nog vänta ytterligare några dagar.

Veckan som gått har bestått av rehab – sista besöket på Södra. Chenin fick trampa vatten i 3 + 4 + 4 = 11 min. Jag har även hunnit med två springpass med Jocke och Anna. Först sjöarna i torsdags och sedan lätta 5 km i Ursvik i lördags. Anna och jag har en mental kamp när vi springer där hon åker fram efter Doc och jag försöker störa med Choice så att Anna ska få mindre draghjälp. I fredags var det lite halvsegt med huvudvärk största delen av dagen. På kvällen åkte flickorna och jag till Anna och Jakob för att få underhållning. Där bjöds det på god middag, Idol och kisse. Mycket uppskattat! Anna sällskapade på kvällsrundan och det är man inte birtskämd med. På lördagen liksom söndagen var det spårdags. I lördags var vi i Killingetorp i Kista. Chenin fick ett spår i mjuk mossa som började med väldigt täta korvbitar och glesnade mot slutet för att sedan övergå till frolic. Hon gick lugnt fint och bra spåret tre gånger. Choice spårade fint, plockade pinnar och vinklar och sprang på i spåret som Anna lagt. Strax före slutet dök hon av till höger och gick igång på viltlukter. Jag bröt men var ändå nöjd eftersom allt gått bra innan. Doc fick ett trappspår som resulterade i precis samma som Choice, strax före slutet sprang en hare förbi – Doc fick lukt på den och vi bröt. Dalton tuffade på utan konstigheter. På lördagkväll var det Karaokefinal i Ängby som Nattis, Erik och jag kvalat till. Vi kom dit tidigt och åt middag. Sammantaget hade vi en väldigt rolig kväll och som pricken över i vann Nattis tävlingen. På söndagen hade jag ont i hela kroppen, det är inte bra att fara runt i högklackat, dansa och headbanga en hel kväll. Jag var halt och hade nackspärr. Hebbe och jag gick på visningar och Hebbe konstaterade att detta är vårt nya söndagsnöje. Vi har nu hittat en riktigt fin lägenhet i Filmstaden med uteplats som då blir den sjätte vi bjuder på. Vi har hittills budat på en lägenhet i centrala Sundbyberg med uteplats, två nybyggda fräscha lägenheter i Duvbo, en på Sommarvägen och en nybyggd i Filmstaden med fin terass. Och hur många visningar vi varit på vet jag inte ens, men när man träffat på flera av mäklarna flera gånger börjar det bli många. Efter visningar släpade jag med Jocke till skogen vid klubben för lite spårläggning. Chenin fick ett frolicspår som gick bra, något hetsigare än korvspåren till en början. Jocke la ett fint spår till Choice och även om hon plockade alla föremålen spårade hon inte alls lika bra som dagen innan. Framförallt var hon flack i spåret och hade problem vid stigarna generellt. Efter ett varmbad hemma landade vi därefter hos Hebbes mamma för Adventsfirande med även mina föräldrar och bror.

Igår hade vi gruppaktivitet på jobbet bestående av matlagning på Cajsa Warg. Enastående goda rätter – en riktig smakupplevelse. Till förrätt lagade vi sotad lax med grönsallad, nobisdressing och parmesanörtkrutong. Till varmrätt åt jag halloumi (de andra oxfilé) med potatissufflé och mojo rojo. Till efterrätt åt vi Fransk chokladbakelse serverad med hallongranité och vit chokladsås. Till och med vinerna hade vi fått till; Fleur de Cap Chardonnay och Val delle Rose Morellino di Scansano. Kan varmt rekommendera allt – nyårssupén känns bestämd.

I ett svep var veckan förbi och det blev helg igen. Lika bra det! Vi hade en väldigt typisk vecka utan några skandaler. I måndags var vi till klubben för första gången sedan operationen. Chenin var galen minst sagt. Till dagens stora ära hedrade, utöver de vanliga Anna, Malin och Sofie, även Lisa och Mikko med sin närvaro. Lisa hade med sig lilla sheltien Lakki som framstod som en katt bland de 7 hermelinaussiesarna (Dalton är ju alltid det). När vi fick så trevligt besök blev lydnadsträningen förstås lite lidande. En platsliggning styrde jag dock snabbt upp och den kunde vi varit utan. Choice sprang upp när Lisa lekte med Lakki på planen brevid och Chenin ställde sig upp innan jag sa nej. Tur att man står så nära dem fortfarande. Choice fick även lite annan träning med betoning på lite. Framförallt koncentrationsträning eftersom det är den som brister när det blir så mycket kul, men även fjärr, läggande, fotgående och apportering. Apporteringen har verkligen lossnat efter lite paus från den ett tag.

I tisdags var vi hos Gustur. Chenin vantrivs så oerhört i stallet eftersom hon får vara i omklädningsrummet med ett ben när jag rider ut och det gör henne väldigt stressad att vara ifrån mig, så hon är lite övertaggad fram till jag lämnar henne vilket är enormt frustrerande. Stackars min fialotta! Choice red med ut och mitt i allt mörka blöta väder var det ändå lite mysigt.

I onsdags var det rehabdag och Chenin fick gå lika länge i treadmillen som förra gången, dvs 9 min, med två pauser. Lite streching blev det också. Hussen är snäll som håller oss sällskap dit varje onsdag. Nästa onsdag blir dock sista gången på Södra djursjukhuset, efter det byter vi till Albano som är lite närmare innan vi slutligen kan börja simma i Arninge/Sundbyberg och Bro (där vi fått presentkort av Malin på totalt 6 gånger).

I torsdags stod det jogging på schemat. Chenin fick en promenad runt kortaste löt (tillsammans med Anna, Dalton, Doc, Jocke och Choice) och sedan var det jogging runt båda sjöarna som gällde.

I fredags var det Idolkväll, något jag verkligen sett fram emot efter Toves grymma uppträdande förra veckan med ”I wish I was a punkrocker”. Calle var helt underbar.

Efter en helg fullt av aktiviteter konstaterar jag att jag bara fått 11 timmar sömn. I fredags kom Kim och Annica med Mido över för att kolla på Idol och film. Mido lämnade lite rester efter sig på mitt 2000 kr-överkast. Tackar för det! Jag satt sedan och fixade med föräldrarnas julklapp (avslöjas senare) till sent på natten. Jocke sällskapade sedan på spårningen i lördags. Choice fick ett långt spår (för att vara hon), runt 500 m, med 4 apporter och Chenin ett kort korvspår. Jocke filmade båda spåren. Chenin gick sitt utan konstigheter, fram och tillbaka. Choice rusade sitt, det verkar vara den hastigheten hon vill hålla. Jag tycker dock inte den är ultimat, vilket bland annat hennes miss av samtliga fyra apporter visade. Hon spårade bra men eftersom hon missade alla apporter kände jag mig grinig i efterhand. Helt klart inte hennes bästa spår. Jag ska försöka hålla tillbaka mer nästa gång.

Efter spårning tog vi snabbspringning runt kortaste löt bara för att ha gjort det, innan Hebbe och jag åkte till farfar för att fira hans 92 årsdag. Hundarna kommer in som två flåsande galningar och man känner hur de är utom kontroll, men efter hälsning på alla och det är speciellt den nära familjen som gör dem knäppa, lugnar de snabbt ner sig. Båda hittade en favorit i form av en gubbe som satt på golvet. Där låg de brevid honom på rygg och tiggde klappar och hårade ner hans kavaj.

På kvällen fick hundarna vara hos föräldrarna när Hebbe och jag åkte till Issen och senare vidare med Nattis och fler till ängby för karaoke. Det kändes som ett klokt val att ta bilen. När jag kom hem fortsatte jag dock att dona med föräldrarnas julklapp så jag somnade inte förrän fem på morgonen.

Igår söndag åkte jag först och hämtade upp en väldigt förvirrad men rolig mormor som jag aldrig trodde jag skulle få påklädd. I samband med att mormor och Chenin lämnades av hos mamma, där det skulle bli mycket tjänstgöring i köket till deras lycka, hämtade Lisa upp Choice och mig för att åka till Ingrid i Bro och valla. Dit kom även Linda och Modja, Cecilia och Puck, ett antal aussies som gick kurs för Pia samt Anders och hundgäng. Choice fick tre pass, alla för första gången utanför fållan. Jag började i koppel för att få rätt attityd och det gick mindre bra. Det blev mest en kamp som jag inte kunde vinna. Jag släppte sedermera bara för att märka att lyhördheten i fållan inte var lika stark utanför. Hastigheten var också allt annat än önskvärd. Det kändes som ett okontrollerat pass som jag behövde analysera och fundera över för att komma vidare med. Nästa pass hade hon lugnat sig betydligt. Jag lät henne gå i full koppellängd och sa stanna innan rusningarna kom. Jag tyckte också hon gick bättre lös. Stanna är ett ganska välfungerande kommando som lugnar ner hastigheten. Jag kände att det gick framåt från första passet även om det kanske inte direkt var något björnkliv. Det som är svårt är att tajma när hon gör sina rusningar som ofta slutar i nafs. Det är svårt att få stopp på dem utan att gapa åt henne, vilket är trist. Till tredje passet lånade jag en paddel. Det räckte att förstärka vid ett tillfälle så ändrade hon attityd markant och jag gick från ciruksdirektör med fåren cirkulerande på rad till fåraherde. Vi tappade fåren en gång och så låste dem sig i hörnet men annars kändes det mycket bra. Att fåren låste sig var Choice och mitt fel eftersom de blev stressade av att inte ha någon flyktväg. Choice går ju hela tiden upp och balanserar och håller gärna fåren så istället för att få ut dem ur hörnet fastnade de än mer, men envisa som vi är klarade vi till slut av att själva få ut dem. Nere på motsatt sida från låsningen, där vi tappat fåren, jobbade Choice jättebra med att hålla både balans och gå upp och kompensera för fårens drag tillbaka till tryggheten. Jag känner mig himla nöjd med hennes djurkänsla idag. Att tänka på: hur jag gör när jag släpper henne från början, vara konsekvent om jag sagt stanna, om vi tappar fåren – alltid gå tillsammans till stora flocken, ha ett mål när jag går in, använda något som förstärker mitt NEJ, träna mycket stanna i kopplet för att hon ska få en lugn inställning. Tack Lisa för skjutsen och Lisa och Linda för att ni orkar höra mina amatörmässiga analyser av vallningen – skönt att ha er att bolla med.

Efter vallning blev det middag hos föräldrarna innan jag insåg att jag måste hem och städa. På väg in i garaget åkte det en beige kombi (kanske volvo) bakom mig och precis innan jag skulle svänga in på min parkeringsplats till höger slänger jag en rutinblick i backspegeln bara för att upptäcka att kombin pressar sig in på min högersida och kör om mig. När den passerar mig skriker föraren, jag blir rasande eftersom jag tycker det är han som gjort fel och tutar argt tillbaka. Efter att jag svängt in ser jag att han stannat längre fram och kommer mot mig skrikandes om att jag borde lära mig använda blinkers. Jag kontrar med att han inte borde köra om på insidan. Han kallar mig idiot och jag kallar honom idiot. Då blir han vansinnig och springer fram, hyttar med näven, skriker, säger att han vet att jag gått i Vasalund och har hundar (som vrålar i bilen förstås), säger att jag kan ju hämta min pojkvän om jag vill (?), säger att han fan ska sno min bil, att han ska ha min bil nu, att han ska ta min bil och våldta mig, säger att jag inte ska komma undan bara för att jag är tjej och stinker sprit. Som tur var kom hans alkoholiserade (och nerknarkade?) kompis och håller fast föraren. Kompisen kände jag igen, undrar om han inte varit klasskompis med min äldsta bror, kan heta Robert eller något och har utstående ögon. Båda hoppar in i bilen och drar. Jag hinner inte se registreringsnumret så jag hoppar in i min bil och åker efter samtidigt som jag ringer polisen men det bryts, ett snällt par frågar samtidigt hur det är och påpekar att det finns kameror i garaget. Jag hinner ikapp bilen vid garageporten men de svänger ut så jag hinner bara uppfatta reg.numret till KUX975 (vilket tydligen var fel). Jag åker efter dem fast långt ifrån på Rissneleden (ringer polisen igen men det bryts) och ser att de stannat vid idrottshallen i Rissne. Jag ställer mig på en annan väg så jag kan se bilen på avstånd eftersom jag inte vågar köra ner. Jag ringer polisen för tredje gången och kvinnan sa att de inte kunde göra något om jag inte hade rätt reg.numret, jag sa att jag inte vågade svänga ner efter då bilen fortfarande var igång och personerna i, hon tyckte inte att jag skulle svänga efter utan istället åka därifrån. Jag frågade om de kunde skicka en bil men de hade dem inga resurser till. Så det var det! Tydligen är det inte så viktigt att det sitter en kraftigt alkoholpåverkad hotfull kille bakom ratten. Jag åkte hem, rätt uppskrämd. Efter samtal med min bror som är blivande polis tyckte han att jag skulle göra en anmälan för olaga hot så jag ringde polisen igen. Denna kvinna tyckte det var vansinnigt att man inte skickat en bil när jag ringde tidigare. Hon skulle be någon svänga förbi men då hade det redan gått en halvtimme.

Chenin Kinin

Choice Choisan Poisan Poison

Jag erkänner att jag nog är lite knasig. Det sprang fram en setter till oss i garaget på hunddagiset trots att vi alla tre talade om att vi inte ville ha honom där. Ägaren kom till hans undsättning när jag började sparka i luften mot den. Jag sa, eller snarare skrek, vad jag tyckte om hundar som springer fram. Jag tog även till några mindre väl valda ord, som inte lämpar sig att nämnas i bloggen, i min hysteriska framtoning. När jag väl fått tyst på fröken polis och kunde uppfatta vad ägaren sa mumlade han om att hunden slitit sig. Jag bad skamset om ursäkt och förklarade att Chenin var nyopererad och inte fick utsättas för hundmöten. Så pinsamt. Samtidigt undrar jag i efterhand om hunden verkligen slitit sig; den såg ut att gå väldigt lössläppt längre bort och om den var lös och olydig (vilket inte gick att missta sig på), varför försökte han inte fånga in den då? Och varför sprang han inte efter när den var på väg mot mina skällande hundar? Jag vet ju att det är jag som har största problemet med hund som inte gillar att andra hundar springer fram när hon själv är i koppel (vilket inte går att bota i nuläget) och därför försöker jag ha full förståelse för att folk där vi bor gärna vill att deras hundar hälsar (ingen kan ju veta att Chenin inte gillar det). Men när det är så uppenbart att mina hundar inkl jag inte vill att de ska hälsa, hur tänker man då? Det kan ju lika gärna vara en pitbullhane som sliter hans fromma setter i stycken. Någonting säger mig att han lagt manken till och sett till att hunden inte sprang fram i en sådan situation. Jag tycker bara att det är så respektlöst när man inte gör allt för att förhindra det, särskilt som det är uppenbart att Chenin är i en trängd situation. Varför är folk så dåliga på att läsa hund? Nog om det, eftersom det var mest pinsamt för mig med tanke på de ord jag använde. Men ibland ser man bara rött… Jag berättade för Jocke som helt chockad utbrister: ”Allt som hände var att hans hund slet sig och sprang fram, och du går i taket för det?!” Själv skrattade jag så jag knappt fick fram ett ord. Men rent principiellt har jag helt rätt, även om jag passerat åldern för när det är ok att impulshandla (som de sa på tv). Och vad är setterns problem? Hunden har uppenbarligen lika svårt att läsa hundar som ägaren har. Fördomarna haglar som ni hör mot korkade raser…

Vi var på rehab i onsdags igen. Det känns som att mina kvällar försvinner på saker som är mindre roliga för alla inblandade. Chenin gick 3×3 min i treadmillen. Igår fick vi däremot lite härlig kvällstid. Chenin firades med märgben och 20 min promenad runt kortaste delen av Lötsjön för första gången sedan operationen. Jocke och jag sprang sedan hela Löt med Choice. Vi människor joggade och Choice röjde runt hysteriskt med all energi hon hade inom sig. Efteråt blev det lydnadsträning för Choice, massage av Chenin samt tillagning av kantareller. Jag gav bort en del till mamma och Jocke i förrgår och tänkte ta hand om resten själv, men nu har jag fått nog av att rensa så resterande står på balkongen i väntan på att få komma i mammas ägo. Jag har ätit kantareller så jag mår illa av dem och gett hundarna en del också för att sedan få reda på kilopriset på kantareller av mamma.

Det känns som att det går framåt nu. Chenins svullnad, som närmast kan beskrivas som en enorm bula, har gått tillbaka. Pigg har hon ju varit hela tiden, men nu är hon både pigg och uttråkad. Det innebär att det är full rulle, särskilt på kvällarna. Jag mutar med ben och det mesta för att hon ska varva ner men hon tar alla chanser att fara runt med strumpor, trakassera Choice, tigga godis (vilket om man är Chenin inte är en passiv sak) m m. Hon kräver helt enkelt miljöombyte och aktivering. Huvudsaken är att hon mår betydligt bättre och verkar ha mindre smärta. Fortfarande är det lite svårt på morgonen precis som innan operationen. Det oroar mig men jag försöker tänka på att hon faktiskt har ett avbrutet ben och därmed förstås medföljande inflammationer.

Choice surar över att hon behöver vara på dagis, men just nu, när Chenin inte är med, umgås hon med två grabbar. Enligt uppgift ganska lekfullt och det syns att hon är trött i ögonen på kvällarna. Hon har även hunnit jaga hare två gånger med mig. Mindre önskvärt förstås, även om jag uppskattar jakten i sig som alltid. Hon är rätt snabb så jag hade ingen chans direkt att få stopp. Dra i kopplet är hon också bra på, nu ska det minsann framgå att hon börjar bli tonnis. Men jämfört med hur Chenin drar i kopplet är Choice drag mest irriterande och visst tappar man balansen ibland men man faller inte framstupa.

Choice har roat sig med mycket springning. I tisdags sprang Anna och jag runt sjöarna. Otroligt nog lyckades Choice och jag hålla samma takt som Anna och Doc. Det berodde främst på att Choice var i koppel annars hade jag inte haft en chans att hänga på. Igår sprang vi 5 km med Anna och Jocke i Ursvik. Jag vill inte springa med Choice för mycket i koppel eftersom det blir rätt statiskt och hon är ju inte fädigvuxen i kroppen, så Anna och Doc försvann i fjärran medan Jocke och jag flåsade efter. Att det ska göra sådan skillnad på att springa med hund. Det beror förstås också på vilken hund man har. I början sprang ju Choice bakom mig men nu har hon förstått grejen och då är det istället galopp i kopplet. Chenin fick följa med till Ursvik. Resonerade att det var bättre för hennes huvud och allmänna välbefinnande om jag kunde trötta ut henne lite med miljöombyte. Sitta i Jockes bil och kolla på alla motionärer kändes som en lagom aktivitet. Lite måste det ha hjälpt för jag behövde inte muta med ben för att hon skulle ta det lugnt på kvällen. Men jag måste ständigt avbryta diverse lekinviter från Chenins sida.

Jag har kommit på att jag har en stor brist som hundägare. Jag avskyr att laga mat. Och det finns ju få saker som är så trevligt som att ligga i köket och kolla när personer donar med mat, enligt hundarna. Det är därför de är galet förtjusta i mamma. Alltid rusa ut i köket och ligga och titta.

En viktig sak som jag glömt skriva är att världens gulligaste Lisa bytte lampor i min bil när hon passade den och hundarna i måndags. Jag som suttit och kört i mörker utan att se något blev så tacksam!

Ibland känns det som att det är fel oavsett. Om veterinären säger att något är fel så är det fel och när han säger att inget är fel är det också fel. Hursomhelst har jag varit på kontroll på Strömsholm idag och faktiskt klarat av ett veterinärbesök utan tårar. Det kan i för sig berott på att det var positiva besked. Chenin började bli stabilt bättre förra veckan och på onsdagen ringde Strömsholms rehabavdelning. Men i fredags var hon påtagligt sämre på kvällen. Jag har svårt att förstå varför men med tanke på att den uppblåsta kragen inte fullkomligt fullgör sin funktion låg det nära till hands att misstänka infektion. Jag hade is i magen och väntade till lördagen och tyckte då hon var lite bättre. Choice och jag sprang med tunga steg i Ursvik efter kort lydnadspass på ängarna och på kvällen gick vi ut med kompisar på Patricia. Jag höll mig nykter i fall att och det kändes mycket klokt. Väl hemma sent på natten hade det kommit ut vätska ur Chenins översta stygn som kladdat ner pälsen. Panik-jag ringde Strömsholm mitt i natten och fick prata med en klok och kompetent person som rådde mig att vänta till söndagen och ringa tillbaka. På söndagen kollade jag noga igen och tempade Chenin (klarade det alldeles själv med hjälp av tillitsträning och rostad blodpudding), men någon infektion verkade hon inte ha. Mamma fick komma som rådgivare och hon tyckte att Chenin var märkbart svullen på insidan av knät men ingen infektion. Jag vet inte vad som är värst men någonting fel med knät som gjorde hennes smärta så stor kändes inte kul. Jag kände att botten var nådd på söndagkvällen. Efter många samtal till alla djursjukhus och överläggning om var vi skulle åka bokade vi besök på Strömsholm på måndagmorgonen. Man vill ju ha nära till källan om något i benet skulle behöva justeras. Choice och jag pinade ut träningsvärken med en lång långpromenad på tre timmar, med delvis Annica och Midos sällskap. Imorse plockade vi upp Lisa som troget följde med till Strömsholm. Jag var nog beredd på det värsta. Tänk om de säger att det inte finns något mer att göra. Den tanken kunde inte få tårarna att sluta komma. Lisa försökte vara positiv men även hon befarade det värsta. Väl inne hos veterinären och efter sedvanligt utdelade pussar från Chenin – hon är bara för go efter allt ont de gjort henne - tror veterinären att det inte är mer än någon slags ledvätska som samlats runt knät. Det finns ju en hel del oklara frågor men i nuläget känns det positivt och sedan är det bara att hoppas att svullnaden (och inflammationen) lägger sig. Lite orolig är jag fortfarande eftersom det är svårt att veta vad det beror på osv men veterinären svarade lugnt på mina frågor. Nu är det inbokat besök hos Lennart om några veckor. Ibland ska man inte lita på sin magkänsla om att allt är fel. Det var en lättnad att ha fel om man säger så.

Nu är hundarna hemma hos Lisa och Loi. Chenin myser i köket, lätt sur kan jag tänka mig, medan Choice busar med Loi. Jag är på jobbet i vanlig ordning men det fanns tydligen en viss oro för att jag skulle vara hemma och vavva (vård av vovve) denna vecka. Skulle varit trevligt men tyvärr finns det ingen försäkringskassa för hundägare.

Måste avsluta med att gratulera Anna och Doc här i bloggen också. Det kommer lite i skymundan när allt man kan tänka på är Chenins välmående men givetvis är vi väldigt glada och stolta över våra vänner som blivit uppflyttade till lägreklass spår!

Chenin mår mycket bättre idag, men ilskan mot Strömsholm bara växer. Jag vill inte ens tycka illa om dem. Jag ringde vid lunch för att kolla att de inte glömmer att ringa från rehab idag. Nejdå, de ringer innan 20.00 svarade receptionisten. Det är nu 15 min kvar till dess. Under all kritik, ledsen och besviken är jag.

Jag bestämde mig i alla fall för att ta bort plåstret som sitter över såret. Enligt hemgångsrådet ska såret kollas varje dag, samtidigt skyddar ju plåstret delvis och dessutom sitter det antibakteriellt specialplåster innanför som fungerar mot infektioner. Men idag var det dags. Chenin blev genast skeptisk när jag började lirka. Plåstret sitter med sådan tejp att det helt enkelt inte går att dra av utan att skada huden. Förmodligen har de dragit av den rakt av i lördags när de höll på att byta i samband med att vi skulle hämta. Uppenbart är detta anledningen till att Chenin är röd och har sårskorpor överallt på benet. Lite idiotiskt eftersom de riktigt varnat mig för infektionsrisken. Jag till och med schamponerade in Chenin med klorhexidin på deras råd för att hon kanske hade småsår på kroppen som behövde desinficeras. Nåväl, jag kunde inte göra så mycket mer än att låta tejpen sitta kvar och klippa  bort bandaget. Det syntes på Chenin att hon var riktigt rädd att jag skulle göra henne illa. Det tog lång tid att klippa bort plåstret och mycket tillit att jobba upp. Jag räknar med att tejpen åker av i samband med att hon sätter ny päls och den är på väg. Jag tänkte strax ta tag i morfinplåstret.

Hebbe säger att Chenin har sjukt bra pli på mig. Hon bara lägger sig på rygg, dunkar högljutt svansen i golvet och ger mig under-luggen-blicken så kommer jag på studs och kliar mage. Idag har hon inte varit många minuter i kompostgallerhagen. Det hjälper ju inte eftersom hon oroligt vankar av och an där innanför. Istället har jag satt saker för soffan och låtit henne vara fri i vardagsrummet med Choice och mig medan jag jobbat. Det blir hon mycket lugnare av.

Folksam ringde idag. Jag kan få ut Chenins livförsäkring men då täcker de inte veterinärkostnader framöver som avser rörelseapparaten över huvud taget (dvs ryggproblem, höger korsband, höftleder osv). Suck och stön, inte ens där fick man någon ekonomisk hjälp. Tur att vi inte köpte lägenhet denna hösten…

Choice har varit och rejsat med Doc runt Lötsjön på lunchen och nu på kvällen tog hon och jag en springtur runt kyrkogården och Lötsjön. Tungt, men nu sover båda flickorna gott. Choice är så cool, alltid lugn när man ska vara det. Hon har riktigt bra inflytande på Chenin just nu. Tänk vad jobbigt det hade varit för Chenin att ha en sjövild unghund nu. Choice är livlig och taggad ute, men helt avslagen inne.

Nu är klockan över 20.00. Inget samtal från Strömsholm såklart (jag ringde ju bara två gånger igår och en gång idag om den saken, och bad dem lova att inte glömma mig). Jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera Chenin alls. Igår var benet svullet och riktigt hettande. Receptionisten kunde inte ens svara på om jag skulle kyla henne (som jag gjort när vi opererat med fiskeline-metoden) eller inte. Jag får prova ringa Södra imorgon.

Om inte Chenin blir frisk, glad och lycklig kommer jag gå under. Då har detta plågeri varit för jäves. Idag är hon påtagligt sämre, förmodligen på grund av att hon inte får annan smärtlindring än Rheumocam nu. Hon kan inte ligga still utan vandrar fram och tillbaka i hagen haltandes och snurrandes innan hon snabbt damper ner. Jag tycker det är fruktansvärt, men Hebbe den lite mer rationella påminner mig om att det är så här första veckan.

Vi skulle ta tempen idag för att hålla koll på att det inte är någon infektion i såret. Jag tvivlar på att det skulle vara det eftersom hon är pigg och glad i övrigt. Men någon temp fick vi inte ta. Tyvärr måste jag konstatera att Chenin vörjar bli lite småsvår att hantera i alla veterinärsituationer. Hon är ju gullig med personalen och så men bara en vaccinering gör att hon ger en misstänksam blick, även om det förstås går bra. Tidigare har jag kunnat tempa henne men försök att närma sig hennes bak med den prylen gjorde att hon satte in allt motstånd, dvs sprattel. Det gick helt enkelt inte; varken med mamma, själv eller med Hebbe. Jag bestämde mig för att prova med munnen men inte heller det fick man. När jag lugnat ner mig bestämde jag mig för en pedagogisk metod. Först fasthållning och det går ju alltid bra, därefter en sekund i munnen och snabbt ett bra. Därefter var tempen tagen inom en minut. Jag vet inte om det ger rätt resultat i munnen, men jag tror det blir det enklaste sättet framöver.

Några saker att bli upprörd på Strömsholm över:

• Ingen info om att Chenin skulle ha antibiotika, varken muntligt eller i hemgångsråden. Jag kom på det på söndagkvällen, lämnade in receptet (som jag hittat bland alla kvitton från Strömsholm) på måndagen och får ut medicinen först imorgon.
• Ingen info om när/hur/var de plåster hon har ska tas bort, såsom kanylplåster, stygnplåster och morfinplåster (som för övrigt är narkotikaklassat, inte ska följa med hunden hem utan tydliga instruktioner, inte får slängas i sopnedkastet och inte får beröras fysiskt).
• Ingen info om rehab såsom ståträning, massage, kylning m m. Inte heller har jag fått prata med någon annan än receptionister under dagen. Först imorgon kommer rehab ringa upp mig efter tjat från mig själv (Chenin var dessutom inte utskriven när jag ringde idag). Jag vet inte heller när jag ska påbörja treadmill.
• Utlämning av hund tar två timmar och sker i korridoren.
• Dessutom har jag betalat för direktreglering som jag inte ska ha och inte har fått.

Men vad gör man? Måhända att Strömsholm är stort och opersonligt, men Lennart kan ju sin grej i alla fall. Dessutom är telefonsystemet väldigt bra, dvs att man slipper kö och att de istället ringer upp. 

Choice och jag var tvungna att ta en runda runt Lötsjön med Jocke för att komma på andra tankar. Jocke undrade om det var bra att springa med tanke på att hans fot gjorde ont. Men lite ansträngning hade han hört kunde vara bra för en nästan-inte-alls-stukad fot. Lite senare fick jag en bild på hans röda svullna fot som höll honom vaken. Tydligen var det inte alls jättebra att springa med den.

Trodde Imorse att jag skulle vara stark nog att inte gråta när jag lämnade Chenin. Eller snarare var helt övertygad. Detta är ju det bästa för henne och innerst inne har det snarare kännts som alldeles för lång väntan på denna dag. Ändå rullade tårarna ner när jag såg hennes stressade blick och kroppshållningen som föreslog att vi drar illa kvickt. Jag vet att det inte är bra för Chenin att se mig ledsen, eller kanske gör det detsamma. Nu är det dags i alla fall och koncentrationen lär vara begränsad idag. Choice är med till jobbet som min tröst. Till skillnad från mig är hon ofantligt lycklig. Tacksam över klappar, godis och uppmärksamhet. Extra glad över allt skräp hon hittar på tunnelbanan.

Chenin går verkligen hem hos folk på djursjukhusen. Ett antal sköterskor kommenterade hur söt hon var medan de passerade oss vid inskrivningen. Chenin svarar med en svansvift. Hon tycker om alla som tycker om henne. Igår badade jag Chenin inför operationen med klorhexidinschampo. Imorse låg det underull i tovor över Chenins rygg. Jag fick borsta henne innan jag lämnade in henne för hon såg helt ovårdad ut. Choice och jag har sprungit två dagar i streck. Det är skönt att springa, tar bort ångesten. Jocke gjorde oss sällskap i onsdags och Anna och Doc igår.

Lazy verkar bra i trampdynan men har förstås överbelastat sitt högra ben medan hon hade ont i vänsterfotens trampdyna. När man är gammal blir det rätt påfrestande med små avlastningar. Annars är hon pigg och vid god vigör.

Igår skulle Lazy varit med oss på kvällen eftersom mamma skulle ha åkt på kurs. Men blixten slog ner i föreläsarens dator så vi behövde inte vara hundvakt. Tjejerna och jag tog en promenad med Anna och grabbarna runt halva Lötsjön. Låter mysigt med våra promenader men det är det inte. Denna gång låg Doc och Chenin på så att vi inte fick gå där och helt och hållet mysa för oss själva. Efteråt sprang Anna och jag med Doc och Choice runt hela Lötsjön. Choice fick sedan vara i bilen med Dalton och Chenin och så sprang vi andra vidare runt kyrkogården. Tungt som sjutton var det. Anna springer ju på med sån himlans fart. Jag är med van vid att lunka fram med Jocke, även om han säkert hade kunnat springa lika fort han.

Världen är lite upp och ner för tillfället. Pappa åkte till Afghanistan idag. Det känns konstigt och knäppt och bara något som min pappa kan få för sig att göra. Hela grejen verkar lite knas och är mystifierad med hemligheter. Han kommer tillbaka snart men vi vet inte riktigt när.

Vad gäller Chenin känner jag mig otroligt lättad efter besöket på Strömsholm. Hon kan inte fortsätta vara så dålig som hon är. Det känns hoppfullt med TPLO även om man kan önska att man varit hos Lennart och diskuterat tidigare. Enligt honom är det inte ens värt att operera med någon annan metod på den typ av hund som Chenin är. Hon kan förstås aldrig bli återställd igen, vilket jag tvivlar på att någon hund kan som sliter av ett korsband, men hon borde kunna fungera som en hund igen. Jag vill verkligen kunna gå ordentliga långpromenader med henne.

Chenin verkade okej när jag hämtade henne på Albano igår. De är ju inte världens trevligaste utan lämnade ut henne med orden ”allt står på pappret”. Jag har inte ens fått prata med någon veterinär eller något. Chenin var lite groggy och hela kvällen stack tredje ögonlocken fram vilket gav ett lite påverkat intryck. Imorse åt Chenin upp sin mat snabbare än Choice. Vad skönt det var! Allt är som det var för några månader sedan. Jag blev ju orolig för livmodersinflammationer och skendräktighet när hennes matstörning i huvudsak berodde på att det var jobbigt att tugga. Chenin får tydligen inte tugga på hårda saker, såsom ben och pinnar. Jag undrade om hon fick bita på Choice och bära på leksaker. Ja, det gick bra så länge hon väljer det själv. Ha, Chenin väljer inget själv – hennes huvud bara säger att hon måste äga allt oavsett om det smärtar. Jag tror det är bäst om man tänker och väljer lite åt henne i frågan.

Igår kväll gick Choice och jag iväg till Lötsjön för att springa med Anna och Doc. Det var Choice andra joggingtur. Denna gång bet hon mig bara en gång i byxbenet men lyckades då träffa med en tand i vristen. I övrigt sprang hon lugnt och fint. Ibland framför och ibland bakom. Choice fick sedan vara med Dalton i Annas bil medan vi sprang kyrkogården runt. Det känns som att Choice inte behöver pressas för mycket ännu.

Choice premiärspringning i torsdags gick väldigt bra. Inte över förväntan eftersom förväntan var hög. Choice är ju lillgammal så nog skulle hon fixa det där bra. Glömde helt att hon gillar att hänga i byxbenen emellanåt, så lite hål i joggingbyxorna blev resultatet. Men det bjuder jag på, hon är fortfarande otroligt enkel som hund. Mesta ljudet hon gör ifrån sig är när hon på kvällarna rullar ryggen mot golvet och morrar i flera minuter. Lycklig liten dumbo och vi tycker om hennes egenheter. Så lik men ändå så olik Chenin. Konstigt det där!

Riktigt lika bra gick inte hämtningen på dagis i går. Jag får samma panikkänsla inför hämtningarna som när Chenin ska släppas på spåret. ”Oh boy here we go” liksom. Oftast ber jag att få följa med in och hämta dem. Det hjälper mot koppelrusningarna i korridoren men hälsningsceremonin är lika illa. Jag lägger mycket fokus på att hålla ner Chenin, samtidigt som Choice hoppar hysteriskt, vilket drar igång Chenins skällande något hysteriskt. Svårt att beskriva scenariot rättvist. Igår lyckades Choice få in en fullträff medan jag försökte hålla dem lugna. Hon knockade mig i ögonbrynet som dock inte sprack utan istället blodfylldes. Tinningvärk hela vägen hem och blå svullnad över ögat. Vaknade imorse av att blodet runnit ner. Ögonlocket ser sminkat ut, med illröd färg. Jag har fått världens blåtira. Skrattandes på väg hem från dagiset skulle jag messa Marianne att jag vill sälja tillbaka svart-vit 9 mån tik billigt, men det gjorde för ont för att det skulle vara roligt. Huvudvärken bidrog till att jag väl hemma kände mig helt miserabel. Vila en stund för att orka köra lydnad med vardera hund på gården i skymningen. Ensamträningen emmavid är verkligen kul och Choice börjar mer och mer inta fotposition självmant. Dessutom kan hon apportera nu – det är stort för mig.

Idag var en dag fylld med aktiviteter. Styrelsemöte i Eskilstuna utbyttes till telefonmöte på söndagkväll vilket gjorde lördagen fri. Genast fyllde vi upp den med diverse. Jag hade hoppats att spårträningen i Kista skulle få fler deltagare men av diverse (ekonomiska) skäl for en del av gänget till klubben istället. Med Chenin passar det dåligt att spåra på klubben eftersom jag vid en snabb beräkning kom fram till att 12 spårhundar skulle kräva en promenad till grillplatsen för att få mark. Har man en halt hund som ska hjärnaktiveras passar det bättre om man kan ta bilen till platsen man ska vara. Jag bestämde därför med Jocke i Kista innan Annica beslöt sig för att följa med bara för att till slut hamna ensam med alltid trogna Anna. Så kan det gå!

Chenin fick sitt godisspår och det gick alldeles för fort. Jag la korv i varje fotsteg men hon plöjde på. Dalton fick sedan gå samma och inte heller han tog särskilt många godisar. Terrängen måste varit extra knepig för att hitta korv i uppenbarligen. Chenin fick erfara att sniglar smakar illa. Det fastnade en igel under magen som verkade irritera Chenin. När hon skulle plocka fort den fnös hon och skakade äcklad huvudet. Anna såg ungefär likadan ut så jag tog den. Hur mycket jag än avskyr insekter har jag ingenting emot sniglar, grodor och ormar. Choice gick sedan sitt spår som började på äng med högt gräs och fortsatte in i skog. Choice rusade iväg i full fart. Hon spårade fint men missade allt. Snopet! Först förbi snusdosa, sedan förbi pinne. Då ropade jag tillbaka henne och släppte på igen, då hittade hon den. Sedan gick hon över slutet, godisbruk. Jag tog tillbaka henne men hon passerade igen, verkade ligga i vindfålla bakom träd så hon fick fortsätta en bra bit till innan jag ropade att hon var duktig, matade i med godis och selade av. Doc fick träna spårstarter på äng. Han strulade lite i början men vid tredje spårstarten hade han fattat poängen och gick fint ut 15 meter efter sin godisask.

Efter spårning åkte tjejerna och jag vidare till Gustur. I härligt sommarväder red jag stora ridvägen, galopperade över långa grusvägar och bara stennjöt – med min blåtira… Efter stallet var det snabbt hem för dusch, skippade både springning och shopping i Kista som tänkt eftersom tiden skenat. Sedan åkte Hebbe, mormor och jag med hundar (och blåtira) till kusinfamiljen i Henriksdal där det var stort kalas. Kul! Jag tyckte hundarna uppförde sig fint, inga matplundringar, inga barn uppätna (även om Choice såg lite beklämd ut när barnen var lite burdusa, hon tyckte det var bättre när de bjöd på popcorn i mängder. Jag skällde på kusinen för att hon inte hade ordning på barnen som såklart tog det på rätt sätt och garvade) och inga kusinhundar uppätna (ena kusinens språksäkra dansk-svenska gårdshunden Milton läste av Chenin lika bra som tidigare och satsade på att länsa köksbordet i varje obevakat ögonblick istället). Dessutom var tjejerna riktigt trötta efter en lång dag och låg emellanåt utslagna och samlade bonuspoäng. Otroligt skönt med hundar som har fötterna på jorden.

Väl hemma fick vi lite gäster, killkompisar som Hebbe spelade tv-spel med medan jag somnade på soffan.

Tisdagar är alltid hältan värst. Vet inte vad det beror på. Kan vara att det är första morgonen efter dagis och vi går väl lite olika. Onsdag morse verkade Chenin lite bättre i alla fall. Trots hälta och smärta emellanåt på mornarna så ska Chenin ändå fara runt med leksak i munnen, hitta pinnar i kopplet, rida på Choice, dra i kopplet allt vad hon har, hoppa rakt upp i luften om man inte passar henne osv. Chenin är en knäppis! I tisdags blev det en lugn kväll för tjejerna i stallet. Jag red Gustur precis innan mörkret. Jag försöker rida lite utan stigbyglar också. Det gick bättre denna gång än förra, kändes mjukt och fint. Igår stressade jag för att hinna med Choice till skott-träningen. Vi hann och fick heller inga reaktioner på skotten. Lite lydnadsträning blev det i form av fotgående, platsliggning, apportering, läggande, inkallning m m och lite bus med Doc. Sedan la Anna och jag tillsammans med slynglarna spår till Chenin och Dalton. Det var lite svårt att hålla bort dem från korvbitarna men till slut fick vi till ett fyndigt spår. Chenin gick lite snabbt i mittendelen men annars i makligt tempo. Tänk att jag fått ner denna överljudshund till detta lugn med hjälp av flera års godisspår. Väl hemma dök Patrick och Zorro upp inom kort. Chenin tycker det är helt ok att Zorro kommer, ibland är hon till och med lite glad. Ute tillsammans går det också bra. Men när hon väl lagt sig i vardagsrummet då är det slut på det roliga. Varje gång Zorro går runt så följer hon honom med blicken och morrar.

Idag ska Choice premiärspringa med Anna och mig runt löt. Det blir en kort sträcka, skönt att skylla det på hunden. Sedan blir det besök av Frida för att tillsammans avnjuta ännu ett avsnitt av Idol. Hebbe är på kick-off med jobbet.

Vi bytte mobiler på jobbet i veckan. Dessutom är datorn uppdaterad med nya officepaketet. Ibland är jag bara så totalt oteknisk och förvirrad. I sådana här situationer märks det extra mycket men jag bjuder på skratten. I alla fall så lyckades jag komma ihåg en sak och det var att ladda ner alla bilder och filmer från jobbmobilen till datorn.

Har man bara en helg måste man passa på att pressa in aktiviteter. På söndagmorgon bar vi därför iväg till skogen med Annica med kelpie-Mido och Helena med whippet-Aston för spårläggning. Chenin fick ett godisspår utan liggtid. Hon gick först spåret normalt och tog spårpinnen och slutet fint, därefter fick hon bakspåra hela vägen tillbaka för att ta missade pannbiffsbitar. Behöver knappast tillägga att bakspåret blev mest noggrannt. Fortfarande har ju Chenin så brådis i spåret. Choice fick två, ett som Annica lagt och ett som jag lagt. I Annicas spår var det full sula utan konstigheter, eller Annica har ju ofta konstigheter för sig så visst fanns det knas. Spårpinnen hade Annica visst grävt ner och det störde aussienosen lite. Duktiga Choice grävde upp pinnen, hon verkar se ett värde i de där torra träpinnarna. Matten verkar ju blir förbaskat glad när man hittar dem. Det andra spåret var knepigare eftersom det gick längst med kalhygge och över öppna ytor. Vinden hade flyttat spåret till höger men pinnen vindades ändå in fint. Annica fick hålla i Choice sista sträckan från pinnen till godisslutet eftersom jag hade fullt sjå med att undvika myrstackar. Choice hade tydligen tittat efter mig ett ögonblick, vilket jag inte ens noterade, men sedan dragit iväg i full fart. Hon är så grymt självsäker i spåret. Hennes allra största styrka är att hon vänder själv när hon går fel. Jag gör inget annat än bara följer med även om hon går fel. Jag måste fortsätta påminna mig själv om att aldrig hålla tillbaka henne i linan utan bara haka på så löser hon det själv. Om hon någon gång framöver misslyckas så spelar det ju ingen roll, värre att försöka styra genom att hålla tillbaka henne. Efter spåren fick Choice busa med whippet-Aston och sedan tog vi kort promenad med båda tjejerna.

Sedan var det snabbt hem för att hinna skjutsa mormor till föräldrarna och sedan hamna på lägenhetsvisning i Duvbo. Fina lyor som vi nu lagt bud på. Sedan sprang jag runt Lötsjön, andra dagen på rak solo. Därefter kalas för pappa med god mat och sedan bio med föräldrar, Hebbes syster och respektive och Patrik och Veronica i form av Tarantinos senaste film.

Svårt att skriva efter det inlägget. Dystert på hundfronten. Chenin är dålig emellanåt. Jobbigt för henne, för mig och för Choice. Strömsholm-besök stundar dock. Vissa dagar är man bara så ledsen, Hebbe kommenterar ”jasså, det är en sådan dag”. Ibland vaknar man efter att ha sovit oroligt och drömt jobbigt med gråten i halsen och rädslan för att se henne hoppa på tre ben. Att ha en sjuk hund kan verkligen göra en riktigt deprimerad. Choice är en räddande ängel och även Chenins alltid viftande svans. Det är morgonarna som är värst. När svansen hänger mellan benen så känns humöret inte riktigt på topp, milt uttryckt. Men rida på Choice kan Chenin tydligen alltid, om hon får. Hundilskan tycks ha eskalerat också, förstås. Ingen fara på taket dock, annat än att Doc fick sig en åthutning. Shih-tzun som bor på gården är fortfarande en stor favorit. Chenin skriker när hon ser honom. Han är en liten, lugn, glad och stillsam gentleman – precis i Chenins smak. Och Choice gillar ju alla hundar än så länge.

Veckan som gått har i vanlig ordning bjudit på en del aktiviteter. Två lydnadspass (ett på klubben och ett på gården), två joggingpass, en ridtur, simning i Ålsten och besök av olika slag på hemmafronten, bland annat av bc-Zorro till Chenins förtret. Fast på promenad ute går de så fint alla tre med mig. Med fint menas inte bråk alltså, inte fint i kopplet. Till och med snälla gulliga Choice ligger på i kopplet. Tung är hon nu, men hon drar konstant med tyngden och gör inga tvära kast så man flyger efter som någon annan svartvit flicka.

Ålsten var en mindre angenäm upplevelse. Anna och grabbarna var med och det var första och sista gången. Vårt härliga badställe har förvandlats till en plats för lösa mindre lydiga hundar. Det fick vi erfara i skarpt läge, ett antal gånger. Chenin simmade och det gjorde hältan värre.

Idag har vi varit på Värmdö och försökt underhålla en ledsen, men ändå vid gott mod, Lisa. Vi åkte till en plats med fina spårmarker för spår, lydnad, uppletande, budföring, platsliggning, pälsvård och lång fika. Chenin fick ett klurigt godisspår som korsade en del motionsspår och lydnadsplan. Hon spårade noggrant och säkert och apporterade spårpinnen lika fint som alltid. Sötaste pinglan! Choice spårade något tveksamt till en början där Lisa gått slingrigt i trollskog. Hon såg ut att emellanåt hamna lite brett i spåret men jobbade på hela tiden. När spåret övergick i lättare rakor, men svårare (och mer typisk oss) terräng så drog hon iväg ordentligt i fart igen. Hamnade till höger om en vinkel men jag gled med och hon jobbade sig rätt och tog pinnen till min glädje. Vid ett ställe där Lisa korsat en grusstig luktade Choice noggrannt på gruset innan spåret gick in i terräng igen. Det visade sig att Lisa skrapat med fötterna precis där för att få extra lukt. Snacka om att Choice har en otroligt känslig näsa. På uppletandet fick hon gå först i korridoren utan synretning och det gick mycket bra. Svårare var det gång två när hon fick synretning eftersom hon verkade tveksam till om plastbiten verkligen var vår och om den verkligen skulle plockas in hela vägen eller kanske kunde släppas halvvägs…

Hurtiga var Anna och jag igår, som först tog en promenad runt Lötsjön med hundarna och sedan sprang med Doc runt Löstjön och kyrkogården/kolonilotterna. Anna mätte rundan till ca 3.8 km. Efter springningen åkte jag till Annica. Choice träffade Mido. De försökte leka lite men var alldeles för olika för det, i alla fall i storlek. Annars hade vi en lugn kväll hemma utan husse som förstås var och kollade på Champions league, med bl a Kim.

På jobbet är det full rulle. Jag betar av uppgift efter uppgift, men det verkar inte finnas någon botten… Jag lunchade med en gammal kursare i Nordeas lunchmatsal. Utsökt lunch de har där! Det får bli fler gånger av den vanan.

Ikväll var det simning för lilla Chenin. Hebbe förvånade med att göra oss sällskap. Jag tog först en promenad med hundarna i spöregnet. Blöt från topp till tå var det simdags. Chenin tyckte nog att det hade räckt att bli blöt utomhus. Medan vi simmade lekte Hebbe runt med Choice, jag tror de hade rätt skoj. Vi träffade på ägaren till Crossa också (Sugarwind-tik). Efter simningen övningskörde Hebbe en hel del. Han är verkligen en naturbegåvning på att köra bil.

Det har varit full rulle hela veckan. Maj månad drunkar i jobb, precis som förra året. I måndags var vi en sväng till hundklubben. Jag var trött och hundarna ännu tröttare efter en dag med Lisa. Vi körde en platsliggning och tog en promenad med Anna och hundar. I tisdags var vi i stallet hos Gustur. Jag red stora ridvägen med en väldigt taggad Gustur som stått utan sko i en vecka. Hela vägen hem blev till att hålla i, men jag klagar inte över pigg häst. I onsdags åkte vi till klubben igen för skott-träning. Anna, Doc, Sofie och Tristan mötte upp för en promenad med Choice och mig under skotten. Choice registrerade skotten, men jämfört med skottnivån vid stallet var de nog låga. Choice verkade fullt upptagen med att jäklas med de prickiga grabbarna som fick gå i koppel. Vi körde sedan fotposition, kontakt, platsliggning, apportering och massa bus. Jag provade apportbocken eftersom Choice verkar gilla saker med tyngd i och var intresserad av Anna och Doc när de körde apportering. Annas apportbock är lite stor för en valp men prova kan man ju alltid. Jag slängde iväg, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och kom sedan dundrande halvvägs. Sen kände hon korvlukten på annat håll (suck), släppte apporten och försvann. Jag = gapande kvar, inte helt van vid hundar som värderar mat högre än lek och träning. Chenin är ju matglad men har andra prioriteringar vad gäller aktiviteter… Jag kastade igen åt ett annat håll, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och jagade sedan ikapp mig med apporten (efter att först funderat på hur man ska få behålla den själv). Tur att hon är söt i alla fall!

Hundarna har börjat på dagis nu och det går enligt uppgift bra. Jag har ju klump i magen emellanåt men hundarna är lyckliga över att se dagisfröknarna och vill verkligen in så det känns bra. De sitter i köket vid personalen så sällskap har de hela tiden. På väg hem från dagis igår så mötte vi (vad Annica benämner) mannen som kan tala med schäfrar. Han har två st, en av varje kön, som alltid är lösa. Han har fin koll på dem men har alltid tusen åsikter om hur man själv hanterar sin hund. Du går för nära, du går för långt bort, hunden ska få hälsa, hunden får inte dra, han är inte rädd för hundar osv. Han hade sett mina hundar på dagis sa han. Chenin började skälla på hans hundar, Choice var lös och boffade lite hon med. Jag sa till Chenin, varvid jag hör killen mumla något om att hundar inte alltid skäller för att de är arga osv. Jag gick lite närmare (när jag borde gått därifrån) så Choice kunde få gå fram, jag vill inte ha schäferhatande hundar eftersom jag själv älskar schäfrar. Killens schäfrar är väldigt mjuka och snälla, väluppfostrade lydiga och skäller aldrig. Choice hälsade, killen säger att Chenin också ska få hälsa, jag säger för hundrade gången att hon inte ska hälsa. Chenin skäller på mig – glatt. Killen säger att hon skäller inte för att hon är arg utan för att hon vill fram. Jag vet att hon skäller för att jag inte ska gå närmare eftersom det tvingar in henne i ett hundmöte som hon inte vill. Hon skäller således uppfordrande på mig. Han låter ändå sin schäfertik komma fram till Chenin och jag ber honom kalla in henne. Han svarar att de ska få hälsa. Chenin i koppel och alla andra lösa känns väldigt orättvist. När hundarna hamnar nos mot nos och ett utfall från Chenin är ett faktum inom några sekunder, sätter jag upp foten emellan och viftar med foten mot hans schäfer för att hon inte ska komma fram. Jag är absolut inte rädd för hans hundar men jag vill skydda både hans hund mot Chenin och Chenin mot ett hundmöte. Killen blir galen, skriker, ska slå ner mig för att jag sparkar på hans hund (som jag inte nuddat med foten förstås och egentligen bara försökte skydda), kallar mig judesvin, ”flytta tillbaka till ditt jävla hemland” osv. Jag svarar upp lite men Chenin är så sjukt förbannad på killen att jag är rädd att hon skadar benet om hon hoppar på honom. Jag fegar ur. Tre personer stannar och frågar om de ska ringa polisen. Killen går. Jag tog verkligen illa vid mig, han känns obehaglig och mina hundar fick verkligen ett dåligt avslut. En av dem som stannade hade en basenji och bor på gården. Hon berättade att han är jobbig mot henne också hela tiden. Tydligen skriker han på dagispersonalen också fick jag höra, angående hundarna, angående att de plågar sina praktikanter som inte får någon lön (!) osv. Flera ägare på dagiset har anmält honom, gått så långt som till rättegång för att han är på dem hela tiden. Han är tydligen sinnessjuk, har varit på grannen om hennes hundhållning. Jag har träffat honom många gånger förut och han talar alltid om att han är instruktör, kan allt om hundar osv. Fast jag har sett honom vara mindre snäll mot sina hundar också…

Skärrad kom jag iväg för springning med Jocke runt Lötsjön under det att jag ventilerade hundmötet hela vägen. Jag hann knappt märka att vi sprang. Därefter snabb visit till Annica för rabiesblodprov på Chenin (måtte det tagit nu!). Vi hann precis till simmet i lagom tid för att märka att bassängen var avstängd – Chenin = lycklig! Jag som bokat massa tider nu, ledsen man blir. Jag plockade upp Frida och lite sallad istället och så blev det hockey hemma hos oss.

I morse på väg till dagis stod hundarna och luktade lite i en buske när det kom världens vrål från en pitbull vars ägare stod inne i busken. Snacka om att man blivit knäpp för jag skrek av rädsla. Jag tror att jag blivit hundrädd Men hur sjukt är det att stå inne i en buske med sin hund. Obehaglig överraskning i alla fall. Nu måste jag få ordning på nerverna så hundarna klarar hundmöten bra.

Igår kväll var vi hos Gustur. Han ville inte gärna bli inplockad från hagen i vanlig ordning. Jag red stora ridvägen och fick till och med sällskap på turen och lite ridtips. Imorse åkte vi till Arninge och simmade för första gången sedan operationen. Chenin simmade 3 gånger 2 min. Hon var öm i ländryggen och vissa ställen på benet. Hon hade viss temperaturskillnad på benen. Jag fick massa nya tips och råd. Jag köpte en Novafon (en manick som sänder ut infrastrålning som man kan använda att komplettera massagen med) också för 2 500 kr. Vad gör man inte för sina älskade… Vi provade den på kvällen. Chenin somnade sött.

Jag sprang med Jocke runt Löt. Hundarna väntade i Jockes bil. Vi tog en tur förbi sjön upp sedan. När Chenin var liten gjorde jag allt för att hon inte skulle jaga fåglar. Med Choice rycker jag mest på axlarna. Märkligt att man har en helt annan inställning numera. Det kan bero på hur de är som hundar. Chenin måste man alltid ha tummen i ögat på när det gäller vissa saker för även om hon för det mesta är suveränt självständig och ansvarstagande så har hon väldigt höga drifter. Choice däremot är mer förarvek, hon lyssnar väldigt mycket på mina signaler. Det gör i för sig Chenin också, men på ett annat sätt. Chenin är väldigt känslig för när jag blir glad. Även om jag skulle försöka dölja mina skratt så vet hon att jag skrattar inombords och fjantar då till sig extra mycket medan Choice är mer undrande om jag ska bli arg. Märkligt för jag har liksom inte varit det. Om jag till exempel säger till henne om att inte äta på en sak så slutar hon direkt, med just den saken – sen tar hon förstås tusen nya, men jag behöver i alla fall bara säga en gång sen tittar hon lite undrande på mig och går vidare. Missförstå mig rätt, Chenin skulle också sluta på en gång men se ut som om ”egentligen har du fel, men den här gången då” eller ”jag har aldrig gjort något fel så jag går med högt huvud och gör vad jag vill, men just nu var inte den där aktiviteten lockande”. Choice ser mer ut som om hon funderar och ”skäms” om jag säger till henne att inte äta bajs.

Appropå äta bajs förresten, igår igen. Människobajs alltså, i Choice mun. Blä! Det finns mycket bajs som åker ner i den munnen varje dag, hästbajs, fågelbajs, kattbajs och harpluttar men när hon kommer med något i munnen och lite papper som sitter fast i det vill man helst kräkas. Jag får trösta mig med att det hade varit värre om hon rullade sig i det. Men när man ser henne stoppa i sig för fulla muggar som om det vore värsta falukorven får man kväljningar.

Hursomhelst, hundarna fick ligga platsliggning också. Båda låg fint medan cyklister och joggare sprang förbi. När en rullskidåkare åkte förbi var det slut på vilan. Choice jagade. Jag höll i Chenin. Nog för att hon aldrig skulle jaga sånt strunt längre, men hon skulle lätt kunna jaga liten valp. Även nu kände jag mig lite nöjd över att vi fick chans att göra om platsliggningen, istället för tidigare när jag skulle irriterat mig över ett misslyckande (inte mot Chenin, men för egen del). Choice kan ju inte platsliggning och då är det helt enkelt inget misslyckande heller. Ny platsliggning gick bra. Jag stod brevid och gav godis var 15 sek. Sen gick vi hem för mys.

Hebbes syster har varit hemma hos oss på dagarna med hundarna den här veckan. Det verkar ha gått bra. Hundarna har också fått en del ensamhetsträning i glappen mellan vem som går och kommer. Som mest var de ensamma två timmar. Lite nervöst men det har gått bra.

Jag vet att jag inte är någon hunddagis-fantast. Det beror främst på att jag jobbat på en hel del dagis och sett saker som gör att jag aldrig skulle lämna min hund där. Men vissa dagis är såklart bättre än andra. Hundeden i närheten av oss är ett sånt dagis som jag tycker lite bättre om. Det är en bekant som har dagiset och det är ordning och reda bland folk och fä. Tysta snälla hundar. För att de inte ska få alltför bra rykte ska Chenin och Choice börja där. Efter 1,5 år med daghusse för Chenin har jag bestämt mig för att prova nåt annat. Under våren har jag pysslat ihop det för hundarna med underbara vänner som ställt upp. Men nu blir det dagis. Ännu är det inte bestämt om de ska gå heltid eller deltid. Jag vet bara att Chenin kommer vantrivas oerhört, om jag känner henne rätt. Choice ska ingå i en grupp med två flatkillar och en rhodesiantik. Chenin skulle egentligen ingått i den gruppen istället för den andra tiken. Men med tanke på hennes ben kommer hon inte ingå i någon grupp förrän möjligen i september.

Skott-träning har det blivit också. Choice följde med för att hämta Gustur i hagen och där ligger en skjutbana alldeles intill. Det smällde av ordentligt vilket jag tyckte var rätt obehagligt. Choice verkade mest intresserad av att äta hästbajs i vanlig ordning. Appropå mat, så är Chenin omöjlig att ha i stan. Hon slänger sig i kopplet hela tiden för att hon ser en mm-stor fläck. Om Chenin är hungrig så är det dock ingenting mot vad Choice är. Varje promenad så äter hon på någonting. Hon smiter t o m iväg om man inte passar henne när hon får vind på något snaskigt. När jag ropar att hon inte ska gå iväg någonstans ser hon väldigt besviken ut. Fler stallbilder.

Jocke och jag har börjat springa för övrigt. Vi har ju haft uppehåll för halt Chenin, valp, resa och förkylningar men igår var andra gången. Hundarna sitter emellertid fint kvar i bilen.

Tryck på bilderna för att se dem större och så vill jag höra vilket av Choice öron som är finast. Höger öra är lite traditionellt tråkigt. Vänster är lite mer aussiebusigt. Men jag tycker båda är fina fast på olika sätt. Så länge hon får två likadana…

Chenin blev skendräktig igår. Jag märkte det, även om det är minimala tecken. På morgonen när hon skulle få mat stod hon inte längst fram vid mig medan jag la upp mat utan borta vid kylen. Sen åt hon allt. När vi skulle gå ut på morgonen stod hon inte längst fram vid dörren utan längre bort i hallen, tvekande, till jag sa ”ska vi gå ut”, då var hon lycklig och lättad vid dörren på en halv sekund. Varför tror hon att hon inte ska få följa med?!

Igår kväll tog vi en promenad med Anna och Dalton på kvällen och ikväll blev det först promenad med Jocke runt Lötsjön, därefter springning runt sjön medan Chenin vilade sig i Jockes bil. Senare på kvällen klickade vi lite i köket, inspirerad av alla andra… Vi fortsatte träna på skäms som vi började med för drygt 1,5 år sedan men helt enkelt varit för bekväma för att återuppta. När jag tröttnade på det, klickade jag in att hon ska ligga och titta ner i backen. Det gick verkligen snabbt att få in. Intressanta diskussioner om klickerträning följde med Hebbe, därefter med Lisa.