Chenin.se

I gruppen pratade vi om att bagatellisera sina brister och hur viktigt det är att stanna upp i känslan av att vara beroende av kickar trots att det inte är OK att känna så enligt mina värderingar.

…var ämnet i gruppen idag. 30-årskrisar och samhällets krav avhandlades bland mycket annat.

Jag har så mycket att blogga om men dagarna bara försvinner. I lördags hade vi kalas för mamma och mig här hemma. På dagen var det 17 släktingar här hemma och åt paj, tårta och skrattade så jag fick ont i kinderna. På kvällen var det knappt 25 vänner som kom hit och festade. Jag var nazi och tvingade folk att halsa konjak och spela Hejknekt. Vid tolvslaget bar det vidare till Garbo där framförallt Anna och jag dansade loss och stängde stället. Hussen var sjuk, gick hem tidigare och rastade hundarna. Så skönt! På söndagen var det bara att masa sig ur sängen för att försöka få undan det värsta i städväg innan SASK:s styrelse dök upp för möte. Stackars hundarna var uttråkade och blev upphämtade av mamma under mötets gång. Och mötet tog hela ljusa delen av söndagen.

På måndagen var det lydnadsträning på klubben som gällde. Chenin och Choice fick separat träning. Chenin övar på med sitt slalom mellan benen, backa och lite apportavlämningar m m. Choice fick öva på rutan (kors i taket), budföring med Anna som mottagare, kryp under Annas överinseende och kommentarer. Apportering, läggande, fotgående med kommendering m m. Jag övade lite på lydnadsklass 1-apportering och lyckades förstöra våra fina avlämningar. I vanlig ordning går Annas och min träning bakåt. Vilka pedagoger vi är!

På tisdagen var det gruppmöte i Sundbyberg. Förhållanden och relationer diskuterades flitigt. Hur man ska förhålla sig och att man bara kan ta ansvar för sig själv och att det är viktigt att vara ärlig och sann mot sig själv.

Flygkurs blev det för sista gången, men lite mer analys och reflekterande kan behövas så det blir till att fortsätta lite till utan något prestationskrav.

Anna och jag tränade i måndags och just nu går Choice riktigt fint. Jag kedjar förstås för lite för att jag är för rädd att misslyckas och släppa igenom små detaljer. Läggandet har jag petat lite mycket i så där är Choice inte alltid 100. Fotgående, sneda tillbakahopp, apportering och platsliggning nöttes också.

På måndagen var jag i Norrtälje och åkte med på ett litet 2-mansflygplan. Läskigt och häftigt på samma gång. Min fega sida släppte mer och mer och jag kunde njuta mer av att begrunda skärgården.

Några saker vi diskuterade var hur man flyr verkligheten och låter fantasin göra om verkligheten så den passar in, vikten av att alltid vara kvar i verkligheten genom att iaktta saker omkring sig. Vi pratade också om tecken på stressberoende såsom att få abstinens, bli rastlös och deprimerad när inget händer och hur man själv väljer stressen framför andra saker – alltid ser till att man är sysselsatt.

Jag har inte mått helt bra på sista tiden, vilket antagligen beror på en mängd olika faktorer och något man måste ta sig igenom helt enkelt. Det här med Lazy blev ju jobbigare än vad jag föreställt mig att det skulle vara. Trots hennes gedigna ålder på hela 13 år och medvetenheten om att detta skulle komma närsom kände jag mig ändå helt oförberedd och en enorm skuld. Vår chow chow-era är nu över.

Dagen innan, på måndagen, var jag på flygkurs där vi pratade om för många val och varför man är rädd att välja fel. Hur man projicerar faran själv, avundsjuka riktad mot en själv, krav man har på sig själv att göra rätt och optimalt även vad gäller obetydliga saker. Hur man kan träna på ett göra felaktiga val. Avundsjuka mot livet, att unna sig att resa. Vi pratade också om min tidsnoja, hur dåligt jag mår när jag blir medveten om att jag slösar mycket med min tid men sedan hur jag slösar bort min tid genom att syssla med overkliga saker. Rastlöshet och svårt att vänta eftersom det innebär att jag blir medveten om att jag slösar med min tid och skulle kunna leda till en kontakt med mig själv som jag ju flyr. Vilka krav jag ställer på min omgivning pga detta eftersom människor som pratar långsamt ger mig en medvetenhet som jag tycker är jobbig. Varför jag trivs bäst med folk med mycket tempo/stress. Och återigen vilka krav man har på sig själv för att inte uppfattas som långsam (ofta av en själv). Att förstå det faktum att det är mest tidseffektivt/optimalt att vara med sig själv utan att tänka, räkna, fundera, planera eller analysera. Jag är inte mina tankar så sluta aktivera mig. Helt enkelt klassiskt konsultstress, förmodar jag.

På tisdagen var det andra omgången tävlingslydnadskurs för Toni och Jenny. Denna gång fokuserade vi på framförgående och rutan. Choice gick skitfint framförgående – detta är verkligen hennes moment eftersom hon har ett naturligt snyggt koppelgående (till skillnad från Chenin och Doc ). Vi körde med hållare och det verkade fungera bra. Nu är det bara att ta sig i kragen och träna för vi är anmälda till appellen. Vad gäller rutan ska vi köra på leksak och klicker för target verkar dämpa henne för mycket. Efter kursen tog jag med Chenin och Lazy i klubbstugan (föräldrarna reste ju till Ungern på morgonen så jag var Lazyvakt). Sofie fick kolla lite på Lazys öga och konstaterade att det såg lite märkligt ut, som om hornhinnan skadats. Jag ringde Annica på vägen hem för att höra mest vad jag borde göra. Snäll Annica bad oss komma in direkt för att få smärtstillande och tog emot oss vid 23 på kvällen. Jag hade bestämt mig för att absolut inte ta bort henne förrän föräldrarna kom hem igen men klok Annica fick mig på andra tankar. Sedan följde en väldigt jobbig natt och ännu fler ledsna nätter. Jag försöker dock glädjas åt de år vi fått tillsammans.

Jag övervägde varje kväll om jag skulle orka följa med på konferens till Åre när jag helst av allt ville vara med Chenin och Choice. Jag insåg dock snabbt att jag skulle ångra mig om jag missade det så trots ledsen morgon, fylld av ångest, åkte jag med det chartrade EY-tåget till Åre. Jag var nog mest orolig för att jag skulle bli ledsen under resan men istället var det nog bra att komma ifrån vardagen. Vi inledde fredagen starkt med 14 timmars drickande, TP-spelande på tåget under hetsiga diskussioner, Sing Star-sjungande med chefen, incheckning i fin 8-bäddslägenhet med bastu i Brunkulla tillsammans med 5 kollegor, middag på Dippan i Åre och dans till skön DJ till 4 på natten. Två minnesvärda saker från kvällen är en brandsläckare som användes på ett ytterst olämpligt sätt och en chef som går in i fel lägenhet, dvs vår, och argumenterar roligt om varför hon bor där och inte jag – hysteriskt kul.

På lördagen var det konferens med 1600 EY-medarbetare i Mix Megapols arena. Det var en riktigt riktigt bra konferens, tur att man inte sov förbi den. Om det var något jag inte velat missa var det nog den. Otroligt professionell och underhållande med en seriös och påläst moderator och en inbjuden framtidsvisionär som talade om innebörden av kompetens, hur vi har gått från kunskapssamhälle där nästan ingen kan till förståelsesamhälle där nästan alla kan. De företag, ofta äldre kontroversiella,  som inte förstått det kommer att tappa mot de företag som föryngrar sig, följer trender, är med där det händer, förstår innebörden och vikten av Facebook. Han pratade också om tysta överenskommelser i samhället om hur saker och ting borde fungera, att det är otroligt viktigt att tänka mindre historia och mer framtid, även på en individnivå. Hur frågan ”vem är jag?” kan besvaras med visioner istället för med bedrifter. Han sa också att det många företag gör fel är att jämföra sig med hur det såg ut innan för att visa vilka förändringar som gjorts istället för att jämföra med hur mycket samhället förändrats för att inse att förändringarna inte är tillräckliga. ”Go-with-the flow” summa summarum. Proffsig kille och väldigt rak och ärlig mot VD:n vad gäller EY:s framtid och möjligheter.

Efter konferensen var det lagtävlingar med 15 stationer där vi 1600 personer var indelade i ca 160 lag. Vår grupp, tillsammans med 15 andra grupper (dvs ca 160 personer) inledde starkt med kanotgrenen där jag frivilligt erbjöd mig att paddla tillsammans med en herre. Redan vid första bojen slutade dock grenen för vår del med kantrad kanot, i med kläderna på i kalla Åresjön, hysteriskt skrattande simmade jag efter 3 bojar till och tåg koder innan jag hängde fast vid med någon annan kanot och kom in till stranden igen. Jag upptäckte då att jobbmobilen blivit kvar på Åresjöns botten men tröstade mig med att vi ändå inte hade något jättebra förhållande. Vi var mest arga på varandra, jag saknade förlorade knappar och var besiken över sprickor och nagellack i högtalare så någon stor förlust kan det inte anses vara.

Jag letade efter personer i min lägenhet som kunde tänkas ha nyckel, joggade sedan upp till Brunkulla, missade ca 10 stationer på lagtävlingen, bytte om, bet ihop och kom igen till de sista 4 stationerna som bestod av Åres historia, pussel, årtalsfrågor och på spåret.

På kvällen var det fest, riktigt fin fest med flera rätters middag. Jag var helt slutkörd och kom på mig själv att gäspa, varpå skattechefen i Sverige som var min bordskavaljer påpekade att vin inte längre biter på mig. Dagen efter behöver man sprit. Strax efter varmrätten intogs därför tequila i baren och med kaffe på det undrade jag hur denna kväll skulle spåra ur, men hyfsat städat blev det ändå – för mig i alla fall… Petra Mede, Fredrik Swahn m fl underhöll flitigt på scenerna (2 scener och 4 storbildskärmar gjorde att man inte missade något). Prisutdelningen i lagtävlingarna föll nästan i skuggan i jämförelse med den uppmärksamhet jag fick över simningen i Åresjön. Totalt var det 6 personer som ramlade i under dagen men just jag var tydligen mest intressant för att jag var först, fortsatte simma och tog med min mobil ut i kanoten. Kan inte se det roliga i det, men det skulle tydligen filmas och intervjuas av Petra Mede på storbildsskärm inför 1600 EY-människor Sverige runt. Vad gör man inte för att marknadsföra skatt internt?

Sedan blev det mer fest, dricka, dans och artister i form av Orup och Petter. När kvällen var slut blev det så mycket som två efterfester, varav den första underhölls av suspekta individer som fått i sig lite för mycket och som måste vakna med stor ångest för att gå till jobbet på måndag. Vid 5-tiden var det läggdags och sedan tåg hem på söndagen med biosalonger ombord. Det blev lite Solsidan, Up in the air och sömn.

Chenin inför spår, foto: Lisa?

Chenin verkade helt OK idag så det känns bra att den där smällen i förrgår inte tog värre. Efter promenad och annat var det flygkurs på schemat idag. Vi pratade återigen om medvetenhet och acceptans. Men även tvångstankar och olika typer av verklighet. Varför man har svårt att unna sig saker, vad optimala val och andra alternativ innebär, hur man går miste om saker, att göra rätt val i livet, varför man inte gör det och vad det innebär, hur man väljer att känna och uppfatta saker m m. Att man ganska lätt kan förändra verkligheten och se till att den passar, men också att det ibland inte går att projicera sina tankar på verkligheten och vilken ångestkänsla det kan ge. Känns som att man synat terapin när man börjar bli medveten om så mycket andra feltänk man gör att man faktiskt börjat inse att det inte är allt det andra som är fel utan jag. Jag tror jag fyller i tidsluckor i hjärnan med eget arbete – ganska ofta. Hebbe och jag funderar också på om man generellt sett har för många val i livet? Paradox of Choice om någon hört talas om…

Nåväl, efter kursen blev det träning på klubben i många många timmar. Jag fick tid att fundera och reflektera under tiden jag la spår. Återigen ängspår för Choice för att på något vis avgöra om hon har problem eller inte. Chenin däremot fick skogsspår. Jag gick förbi myrstackar och fokuserade på att ta kontroll över mina obehagskänslor. Man får nästan ta sig i kragen liksom.

Chenin gick sitt spår felfritt, hittade alla tre saker och gick i kärnan hela tiden. Choice gick också riktigt bra, så glöm allt jag tidigare skrivit om att hon inte går bra på ängspår. I spåret låg det dessutom 6 apporter för att verkligen motivera och belöna henne. Mitt pepptalk under spårandet gjorde henne också extra på. Det enda dåliga partiet var när hon stirrade sig blind på fåglarna. Det är verkligen frustrerande när hon då stänger av nosen och missar en apport. Ingenting motiverar henne lika mycket som andra djur. Hon blir liksom manisk. Men nu fokuserar jag på det positiva och det såg då riktigt bra ut. Brorsan hennes blev igår uppflyttad till lägre spår med 305 poäng! Helt galet och kan han så borde även hon kunna.

Efter spårningen kom Jocke. Jag visade lite påbörjad slalom mellan benen med Chenin och sedan fick Chenin vara kvar i bilen medan vi gav oss iväg på springtur, gula 5 km blev det men på slutet intervall körde vi.

Efter springningen stod vi och snackade strunt innan jag gick ner på lydnadsplan med Chenin. Vi hann inte mycket förrän Anna dök upp. Då blev det istället promenad och sedan lydnadsträning där även Sofie, Malin och Maria dök upp. Jag dubbelkörde mina eftersom jag knappt står ut med Chenins skällande (och vi körde på nedre planerna = långt till bilen). Varannan hund på target, rutan, backa, fjärr, fotgående. Choice fick köra kryp och Chenin hakan i backen. Sedan blev det gemensam platsliggning och tro det eller ej men Chenin var faktiskt tyst under hela tiden. Choice fick även köra ett kort kort pass själv bestående av fotgående, läggande, inkallning, ställande medan Chenin skällde hysteriskt.

Väl hemma insåg jag att jag varit på klubben länge, nästan 6 timmar. Gulligaste Anna kom med 2 bananer för att blodsockret inte skulle sjunka som en sten. Hundarna har knappt rört ett finger sedan vi kom hem.

Imorgon väntar fullsmäckad dag med besök hos Ingrid på förmiddagen och sedan heldagskurs för Anne Dahlin till sent på kvällen.

Förmodligen den sista fina sommardagen detta år spenderade vi inne. Jag, vid bordet pluggandes Skattekurs 2 som jag ska vara lärare på i veckan, och hundarna under bordet sovandes. På eftermiddagen fick de spendera någon timme hos föräldrarna medan jag var på flygkurs och lärde mig mer om skillnaden mellan medvetenhet och acceptans samt om att komma i kontakt med sitt inre genom att inte censurera sina negativa känslor med tvångstankar, stress och tristessliknande handlingar. Väldigt intressant! I övrigt har vi bara promenerat och det innebär att Chenin är lätt uttråkad. Choice, som inte bryr sig nämnvärt, fick dessutom gå ut och jogga med husse. Himla orättvist tyckte nog Chenin, men vi körde massa apporteringsavlämningar som tröst:

Det hjälpte, inte alls om man frågar Chenin. Hon tar saker i en viss ordning. Först trä- och metallapporter som hon lärt sig ta i träningen så många gånger, sedan gosedjuren för de är ju egentligen Chenins favoriter, sedan hårdplast och sist gummi. Jag borde hunnit träna lite annat som platsliggning och kryp med Choice, men idag fick det bli vila från allt sådant.

Det blev dock inte för mycket vila för Hebbe drillade mig på sit-ups och hundarna har vägrat ge utrymme i soffan för fällkniven. När Hebbe försökte få bort hundarna från mig la sig båda demonstrativt på min mage och vägrade röra sig. Hebbe och jag gjorde såklart det sämsta möjliga av det, började skratta och så fick hundarna vara i vägen.

Vi har också kryddat dagen med att kriga mot Nummerupplysningen.se, ett estniskt oseriöst litet skitbolag som plagierat gula sidorna så mycket det går och sedan skickar bluff-fakturor på 7 500 kr. Jag har skickat en anmälan till Konsumentombudet, ringt Eniro, pratat med tokiga ester (Marika på bolaget som inte hade några uppmuntrande ord att säga) och mailat andra som blivit lurade. Visserligen är Hebbe också lite medskyldig, men inte ska de vinna utan strid i alla fall. Nu är vi ca 50 personer som gått ihop och anlitat en advokat, so come on do me!

Igår var jag på flygkurs. Jag vill få det att låta häftigt, som att jag lär mig flyga, men i själva verket är det rätta namnet nog flygrädslekurs. Det blir en tuff kurs där jag lär mig mycket om mig själv. Jag kände att jag till slut måste prioritera att få bort obehagskänslorna. Hursomhelst så fick flickorna vara med på jobbet igen och det blev lunch med kusinerna och gårdshunden Milton. Folk i stan med sina hundar, jag säger bara herregud! Först blandras fram i Humlegården, därefter golden retriever som strövar fritt mitt på Stureplan och går fram till folk och hundar precis som det passar honom. Slutligen den dummaste av dem alla. Chenin sover mycket mycket tungt på sidan medan vi äter lunch och huvudet ligger utanför serveringen. En mängd hundar passerar med några decimeters marginal men bara en är så korkad att hon låter sin hund stå över Chenin och lukta på hennes huvud medan hon sover. Jag försöker vifta för att ägaren ska förstå att hon ska dra bort sin hund och gå vidare (läs: dra dit pepparn växer). Hon förstår inte signalen (förmodligen varken människors eller hundars) och Chenin vaknar, tittar förskräckt upp en sekund som om hon fortfarande var kvar i drömmen och flyger sedan upp med ett avgrundsvrål varpå den lilla skiten (Choice)fyller i under bordet. Suck och stön…

Choice lyckades sedermera med konststycket att trampa på en glödande fimp på centralen sekunden efter att en tjej kastat den. Jag såg att hon panikartat hoppade på tre ben och skyndade mig leta efter det vassa föremålet när jag kände lukten av bränt hår och såg att det glödde mellan trampdynorna. Dubbelsuck! En snäll tjej stannade i alla fall eftersom hon såg hur fimpen kastats och Choice klivit på den på en gång.

Till det positiva i hundhållningen är att hundarna såg en katt. Kopplad Chenin skvallrade fint medan kopplad Choice stod på bakbenen och studsade vilket drog igång Chenin ordentligt. Så ordentligt att jag fick svårt att hålla och sedermera kokade av ilska. I samband med tillrättavisning backar Choice ur sitt halsband. Skit, tänker jag. Vad gör då den lilla skiten? Hon sätter sig, stirrar visserligen blint (läs: okontaktbart) på katten, men sitter kvar. Märklig känsla infinner sig i min kropp. Så fort katten är utom synhåll bestämmer jag mig för att chansa, kopplar loss Chenin och går själv åt andra hållet. Chenin kommer genast efter och Choice släpper sin position när jag ropar på henne. Jag har sagt det förr och säger det igen, aussies är inga koppelhundar!

Ikväll var vi på klubben för lite träning. Först blev det promenad och fotograferande nere på ängarna. Sedan förpassades Chenin till bilen medan Choice grillades i lydnad. Annica och Mido höll hos sällskap och jag började med att filma Choice fotgående.

Jag har analyserat det och jag är nöjd. Det finns säkert detaljer att peta i (som höger om halt), men jag tycker hon går bra. Bonus är att jag inte heller går som en ostbåge (bara ser ut som ett kassaskåp). Jag behöver tänka på att bibehålla intensiteten och få till hela program nu. Kommendering blev det också samt ställande, hopp, kryp, apportering och budföring. Dessutom diskuterades framförgående. Nu tusen är vi snart igång med det. Eller i alla fall ett steg närmare.

Choice och jag la sedan ett spår till Chenin i skogen och Chenin tog det utan anmärkningar. Så underbart fin att spåra med numera!

Så är vi i New York. Riktigt jobbig landning var det eftersom det var rätt blåsigt, men vi tog oss i land i alla fall. På kvällen tog vi en tur till Manhattan. Vi var in på Macy’s, gick förbi Empire State Building och promenerade Broadway upp till Time Square. Idag ska vi upp till Central Park och kanske in på Art Museum. Eventuellt hinner vi med ett besök till Ground Zero också. I övrigt är USA sådär. Mycket löst folk och vidrig hotellfrukost bestående av bara sött.