Chenin.se

I tisdags var det tävlingslydnadskurs för näst sista gången. Denna gång låg fokus på inkallningar. Jag valde att träna på inkallning med läggande, kommenderat fotgående, framförgående och budföring. Vid sidan av körde jag också apporteringsträning och lite krav på korrekta ingångar för att få belöning.

I onsdags skulle det vara skott-träning på klubben så jag stressade dit. Tyvärr fick vi en trist start när en schäfer flög på Choice, mer eller mindre. Hon är snabb så hon hann dock undan och sprang hysterisk med andan i halsen och skräckslaget skall medan han jagade efter långt långt bort innan han äntligen, tung som han var, inte längre orkade. Fan, vad det känns värdelöst, Choice är så sjukt osäker på andra hundar nu. Hon förstod verkligen inte varför det hände och det gör ärligt inte jag heller. Jag kan bara konstatera att alla hästar inte är hemma på den schäfern. Han betedde sig rätt märkligt i övrigt också, morrade åt mig och andra. Vi lät det gå ett bra tag innan vi började med skott-träningen, men nog var Choice lite påverkad i alla fall. Vi tränade på med lite agility och lydnad. Hon reagerade inget på skotten men slängde då och då långa blickar på schäfern (som var utom synhåll) och vid ett tillfälle när hon kom ur en tunnel och jag var på fel sida skrek hon till innan hon såg att det var jag. Stackars smulan! Oavsett så kändes i alla fall skotten bra.

Chenin var helt full av energi på kvällen. När jag rastade högg hon tag i en orienteringsstation och slet ner, tydligen väldigt kul. Hemma snodde hon en vante och försökte springa runt med innan jag hann stoppa henne. Jag satte mig med henne i hallen för att lugna henne men då kråma hon sig galet mycket så det small till i ryggen och sedan gick hon med svansen mellan benen och skrek när hon försökte resa sig. Fan, vilken skit-onsdag!

På torsdag var hundarna hemma med husse och det gjorde dem gott. Choice fick sin långpromenad och Chenin sina korta. De fick också åka med en hel del i bilen vilket gjorde dem trötta och nöjda på kvällen. När jag kom hem fick hundarna följa med till Macoteket och köpa en Iphone4, sedan blev det besök hos Annica för Chenins del. Annica skickade en remiss till Strömsholm och jag fick morfin utskrivet. Vi diskuterade om det kunde vara bryggorna mellan kotorna som spruckit. I så fall får man vänta några veckor innan de växer ihop igen och fram till dess är det bara vila som gäller. Ju mer hon rör sig i det partiet, desto större blir bryggorna som kan klämma på andra delar.

Choice och jag sprang sedan med Mattias runt Löt, Råsta, kyrkogården och kolonilotterna. Efteråt blev det Ica Maxi, matlagning och packning inför helgen då vi ska iväg till Skinnskatteberg på vallningskurs för Peter Nilsson.

Imorse på väg till dagis hoppade Choice upp på en hög mur. Chenin tänkte hoppa efter och jag tittade på henne och satte förbud. Alltså, hon tänker verkligen inte, knäpphunden! På vägen till jobbet läste jag återigen om katastrofen i Ungern, helt ofattbart galet!

Champagneprovning utan mat innan, det stiger åt huvudet. Speciellt när man är totalt utsliten också. Jag blev fnissig, rev guldstång m m. Därefter blev det middag på kollegas terass med cateringmat. Maten var dock inte till belåtenhet så det fick bli desto mer vin. Kontentan blev sen kväll med kollegorna, borttappad sko, mycket skratt, lite gråt, dålig balans och trött hemfärd med taxi till fel adress. Kul och galen kväll för att fira av att vi är klara även detta år! Vaknade med diverse skador på benen och blåmärken… hm…

På fredagen var jag så trött att det fick bli hundarna med till jobbet. Det kändes helt klart lättare att promenera med dem till solna centrum än att först aktivera dem ordentligt och sedan lämna. Det mest kreativa jag orkade göra på jobbet var att närvara på mitt utvecklingssamtal. Att prata mig själv och min utveckling en timme var nog det mesta jag kunde prestera.

På kvällen hade man gärna sovit, men då var det full planering av Nattis möhippa. Erica, Nattis svägerska, hjälpte till att handla piknik-mat och laga i ordning. Sent på natten somnade jag djupt för att vakna tidigt och komma iväg till Nattis möhippa. Ett trevligt gäng på 12 personer blev vi som åt gott och mycket, pratade massa och lekte fåniga frågelekar. Därtill fotograferades Nattis och fick spela in en skiva. Sedan åt vi på fin och hemskt trevlig sushi-restaurang (Roppongi Seikoen) och sjöng sedan karaoke till midnatt. Eftersom bruden var gravid blev det en hyfsat städad möhippa. Chenin och Choice fick vara med och sällskapa till eftermiddagen sedan fick de se bröllop med föräldrarna. Dock hann de få skott-träning i form av champagneöppning och ballongsmällande.

I söndags var det aussieträff i Stora Skuggan. 6 st aussiemänniskor var vi totalt och de flesta intresserade av sök förstås. Mina hundar fick följa med och valla ruta sedan satt vi i basen och vaktade de andra hundarna. Chenin testade mitt tålamod genom att skälla konstant, alltid lika trevligt att ha med henne på hundtillställningar. När alla gjort sina sökskick fick Chenin en minikort bevakningsstig och markering av ljud. Duktig snuva letade febrilt med öronen och tog figgen fint. Choice fick två skick uppletande i sökrutan och det kändes bra. Sedan tog vi paus för lunch och på eftermiddagen blev det lydnad. Först ett intensivt Choice-pass och sedan ett påhittigt Chenin-pass. Dessvärre kom det fram en 12-årig blandras till Chenin när vi tränade och då small det för henne. Jag kände mig ledsen och ville bara hem. Det lyckas alltid hända Chenin, hur försiktig man än är och hur mycket man än varnar.

Väl hemma bar det av med Hebbe till Thomas och Kajsa på Ekerö för att hälsa på Thomas som fyllde 50 år och passa på att spana på deras ombyggda hus. Kort, intensiv och trevlig visit.

Sedan blev det en sväng förbi Hebbes mamma där vi åt middag och såg på fotboll. Ögonlocken var ordentligt tunga men även denna kväll blev sen.

Det är mycket att hinna med nu så hundarnas träning blir lite si och så med. I måndags blev det ingen lydnadsträning, endast simning på Arninge. Igår kom jag hem sent så mamma hämtade på dagis. Jag tog sedan med hundarna till Anna som passade Chenin medan jag sprang till, runt och från sjöarna med Choice (ca 6 km). Därefter blev det promenad hem med båda. Somnade ganska ovaggad efter 11 stressiga arbetstimmar.

Idag blev det skott-träning en snabbis med lite agility. Choice var lika döv som innan MH. Det känns väldigt bra. Nu ska vi ta 2 veckors paus från skott-träning. Efter klubben blev det tur till Gustur med promenad och för att säga farväl. Hebbe följde med och det var varmt, mysigt och idylliskt.

I måndags var vi på klubben. Trevlig lydnadsträning i solnedgång skulle det bli men istället fick jag utbrott på galen Chenin som inte kan bete sig. Började såklart grina sedan och så var den träningen och kvällen förstörd. Jag tränade lite med båda hundarna förstås men kände att min entusiasm inte var på topp. Det känns verkligen som ett personligt misslyckande när det blir på det här sättet. Och för mig blir det mycket kvarstående till skillnad från vad som verkar finnas hos Chenin. Allt kvarstående hos henne är det positiva som händer, och det är nog så jobbigt. Efter lyckad lydnadsträning (det är trots allt inte träningen som är misslyckad utan passiviteten och det faktum att det inte är fysiskt möjligt för Chenin att vara stilla en sekund på plan) blev det springning drygt 5 km gulvit med Anna och Doc. Jag skymtade åtminstone Anna och Doc i starten, sedan var de borta.

I tisdags tog vi igen lydnadsträningen utanför oss. Minimalt, men ändå mysigt!

Igår, onsdag, var också speciell kväll. Chenin lämnades i föräldrarnas omvård medan Choice och jag först tog en snabbvisit på klubben för lite agilityträning och lydnadsträning medan vi lyssnade på skotten. Annica och Mido dök också upp och Choice försökte busa med Mido till Annicas förtret… Fantasifulla namn förresten: Milo, Mido, Miro (taxen på dagis) och Mikko, dock ännu ingen Miffo i vår krets… Efter klubben åkte vi till stallet och tog ut Gustur på en skritt-tur för sista gången. Nästa vecka blir det promenad och avsked. Usch, att vi människor kan bestämma över ett djurs öde är skrämmande och obehagligt, men förstås bäst för honom. Mysigt var det i alla fall att vara ute även om vi alla tre hellre hade galopperat.

Mindre mysigt att stall-settern på 12 år flög på Choice. Dumma jäkla hund! Choice sprang undan och jag gjorde något mindre snällt mot hunden, tror ett äpple åkte in i henne också. Därefter sprang settern iväg med svansen mellan benen. Om Chenin varit med skulle hon aldrig vågat. Verkligen kul också att man kommer till ett naturreservat där hundarna måste vara kopplade, möter en lös hund utan ägare (även om jag vet att det är stallägarens) som dessutom har mage att flyga på min. Ägaren bor några kilometer bort men hunden smiter till stallet eftersom den är förvirrad och tror att den fortfarande bor på gården.

Igår var vi i Kista och skott-tränade. Först promenad och lydnad sedan skott till lite frisering och katt- och råtta leken som Choice gillar. Efter skott-träning for vi vidare till stallet. Det blev promenad med Gustur och märkligt nog gjorde hundarna ifrån sig massor. Choice 4 ggr och Chenin 3 ggr. Men ingen var egentligen dålig i magen.

Överväger allvarligt att köpa ett citronhalsband till Chenin att använda på klubben och stallet. Känns elakt mot henne men rättvist mot hennes omgivning; Choice, jag och alla andra.

Alla verkar busy just nu. Frida har som vanligt fullt upp, Hebbe har tusen projekt, mamma har köpt en till praktik, Anna har fått jobb, Jocke jobbar för bonus denna månad. Stressigt värre! Och det är man ju själv också. 85 deklarationer, skatteberäkningar, FIN 48 analys på 7 bolag, skatteprocesser, PM, step plans, omstruktureringar, kundmöten, koncernbidragsplaneringar, definitioner på fasta driftställen i Sverige m m. Innan 15 juni lär jag åtminstone inte bli arbetsbefriad. Insåg under pågående kundmöte (och över planerad tid) att jag inte hinner till hunddagiset innan stängning. Snälla underbara Jocke ställde upp i sista sekund. Hemmet är eftersatt, men imorgon tar vi hjälp av hushållsnära tjänster. Laga mat vet jag inte vad det är längre så alla mina köpta råvaror lär bli dåliga.

Jag konstaterade nyss att jag hade 3 listor på jobbet. En excelfil med alla mina deklarationer, en vanlig lista med alla saker att ta tag i som jag fått material för och bör återkomma på (standardlistan) och nu ytterligaren en med sådant som jag bör göra idag. På den sista är det 19 saker och jag har gjort ca 6 denna vecka.

Igår var en händelserik kväll med mycket aktiviteter. Chenin och Choice gick halvdag på dagis och blev hämtade av Anna. Eftermiddag med pojkarna, promenad och träning och lek för Choice. Jag hämtade sedan upp och åkte en sväng till klubben. Choice fick lyssna till skott medan vi körde agility och lydnad. Inga reaktioner. Trodde först hon lyssnade till ekot av skott men då var det Annica och kelpie-Mido som kom gående. Det är ju Choice plikt att mangla unga grabbar så det tar hon ju på största möjliga allvar. Jag ville gå ännu närmare men funderade på varför och lät sedan bli. Tog ut min otålighet genom att förstöra ett mindre viktigt moment som platta tunneln istället. Efter fyra gånger som jag lyft och ropat igenom henne provade jag skicka henne men räknade med att hon skulle vända. Tji fick jag, det var ju inga konstigheter. Vi provade också däcket, A-hindret och balansbommen. Tänk att sådana övningar kan vara så kul för en liten loppa! Minimal lydnad blev det också sedan gick vi upp och la spår till Chenin. Chenin spårade utan konstigheter fram och tillbaka trots att jag försökte styra henne fel, hon är härdad och envis som tur är. Efter mental träning blev det fysisk träning i form av 5,9 km löpning i Hagaparken med pushande kollega. Dagen-efter-springning är jobbigt. För ägaren i alla fall. Choice löpte på som om hon inte lekt alls med Doc. Och kollegan sprang närmare 2,5 mil.

Rastning, hem, dusch och ombyte sedan promenad till föräldrarna för avlämning av hyfsat nöjda hundar. Mötte upp Frida och kollegan på Metropol för mat, öl, jobbprat och karaoke.

Idag blev det lugnare istället. Hundarna har varit med på jobbet och trakasserat kollegor. Visserligen röd dag men mycket att göra innebär att det är många där. Att bonus närmar sig kanske också bidrar men annars är det deklarationerna. 15 juni är ett magiskt datum som många längtar till…

Igår skott-tränade vi på Kista igen. Choice fick samtidigt lite lydnadsträning med japansk publik. Chenin fick nöja sig med promenad. Det blev en snabbvisit för sedan skulle vi vidare till Gustur som också behövde promenadsällskap. Chenin var i sitt esse, taggad till tusen så hon inte kunde vara stilla. Ute i hagen bestämde jag mig snabbt för att hon skulle sitta tyst med Choice utanför och vänta. Kanske var det en engångsföreteelse men hon blev tyst efter bara två-tre tillsägelser för att jag var målmedveten och hittade kanske (?) rätt metod. Inga mer snabba kraftfulla tillsägelser utan istället riktigt mörk bestämd och låg röst över hur besviken jag är, inte ta i henne alls bara gå hotfullt emot och vara helt övertygad om att hon kommer vara tyst när jag går därifrån. Jag måste vara hennes kontrast helt enkelt och vi är dessvärre mer lika. Känns elakt att blogga om detta, men för mig är det ett uppvaknande när jag fastnat på att tjata.

På hästpromenaden skrattade jag åt vilka kontraster till hundar jag har. När Choice och jag är själva med Gustur hjälper jag henne dra Gustur framåt med mig. När Chenin är med låter jag Gustur hjälpa till att hålla Chenin tillbaka. Det är skillnad på drag och drag.

Jag sprang 5 km med Jocke och Choice nu på kvällen. Nu ligger det utslagna hundar här och sover.

I övrigt hälsar Choice att allt ätbart behöver inte nödvändigtvis vara mat…

Jag avslutade min säljkurs i måndags. Grymt bra och givande kurs! Man är långt ifrån komplett. På kvällen blev det ingen tur till klubben utan istället egen minimal lydnadsträning vid bouleplan. Jag kunde konstatera att Chenin kan ligga platsliggning länge utan att pipa så länge vi inte är på klubben eller andra hundar är med. På klubben piper hon efter bara några sekunder.

I tisdags blev det ingen springning. Jag ville bli lite friskare.

I onsdags blev det ingen Gustur. Han är fortfarande inte bra. Istället blev det träning i Kista. Först promenad med båda, sedan skott-träning och lydnadsträning med Choice. Jag är ju skotträdd, blinkar till vid varje skott men Choice är än så länge cool. Reagerar inte mycket alls – hon är ju inte så nyfiken heller. Bara taggad på pinnar eller lek med Doc eller äta godis. Jag la också ett ängspår till Chenin och lät också Choice gå med och konkurrera om godiset.

Idag blev det däremot både springning och simning. Pga feltänk vad gäller hundar i bil var Dalton med och sprang. Anna sprang därför lite kortare och jag fortsatte själv med Doc och Choice. En galen Doc gav mig ordentligt med fart under fötterna. Efteråt blev det simning för tjejerna i sumpan, 3 x 5 min – inga konstigheter, bara mysigt.

Givetvis var firandet av AIK en självklarhet i måndags. Jag har dessvärre inte jättemånga vänner som är lika mycket AIK-fans. Många småhejare, galet fanatiska storhejare, djurgårdare, göteborgare och annat löst folk. Gymnasie-Anna och jag gick i alla fall dit. Hon med sitt årskort lite mer intresserad av sporten och spelarna och jag lätt vill-stå-mitt-i-klacken-hysterisk. Vi stod på södra med barnfamiljerna under fyrverkerierna men sprang sedan på utsidan ikapp spelarna till norra, där det var mycket bättre drag, och hann precis till vågen. Det var ett härligt och personligt firande samtidigt som det var stort och pådraget. Alla glada och nu är det bara cupen kvar att vinna på lördag, även om det förstås spelar mindre roll just nu. Väl hemma hos föräldrarna undrade jag hur det gått med fyrverkerierna, eftersom jag så fort jag hörde dem bannade mig för att jag lämnat hundarna i Solna och inte med hussen. Det har varit oroligt sa mamma (chock 1): först ville Lazy inte in, sedan ut fast ändå inte… ”Ursäkta om intresset är svalt för hur en gammal extremt nervig och ibland alltid rädd björn reagerade på firandet” sa jag. Jaha, nej de andra verkade inte märka något. Skönt! Jag tog ut Choice på en egen tur med Anna och nej hon var alldeles för lycklig för att märka av de få fyrverkerierna.

På tisdagen var vi som vanligt med Gustur. Choice fick följa med på tur i mörkret. Jag höll Gustur hårt när vi vände hemåt för jag vill inte veta av något rusande. Han var irriterad men uppförde sig (chock 2).

I onsdags ringde jag dagis och frågade om allt gått bra med tjejerna idag. Nej det har det inte svarade ägaren (chock 3) men var tvungen att återkomma. Oj vad rädd jag blev. Det som hänt var att Chenin öppnat avspärrningen till Choice och gått in där. De sitter åtskilda med kompostgaller som jag satt fast. Förmodligen hade de varit ihop en halvtimme och mycket troligt haft lite brottning. Inte helt bra för ett brutet ben men ingen fara på taket, de har inte kunnat rusa runt ihop bara kelats vilket de gör varje morgon och kväll. På kvällen bar det av söder om stan till södra djurkliniken för tread mill. Denna gång gick Chenin 18 min utan paus. Det kändes mycket och hon var påtagligt trött efteråt. Allt såg bra ut och ingen hälta. Som vanligt går hon fint men avlastar när hon står och är stel när hon reser sig.

Chock 4 är att min närmsta kollega har fått gå. Även om man utåt sett är social så tar det himla hårt när man ”förlorar” någon man fäst sig vid, kommer bra överens med och lärt känna djupare. Jag klagade t o m för chefen när han var tvungen att byta skrivbordsplats så vi inte satt jämte. Jag har väl en släng av ADHD eftersom jag har så svårt för förändringar.

Det var min vecka det. Ikväll ska det bli lydnadsträning i snöblandat slask med en förmodligen slutförd Choice. Eftersom flickorna inte ska sitta ihop nu på dagiset pga det som hänt så leker Choice med gråhunds-Hulken hela dagarna.

På gården

Igår kväll lyckades jag slarva bort Choice. Kände mig som en hemskt dålig hundägare och tårarna rann (så hon verkar vara omtyckt i alla fall). Hebbe har lyckats ramla med elcykeln och Choice på väg hem från dagis för någon vecka sedan. Choice tycker elcykeln är sådär efter det märkte jag igår kväll när Hebbe kom hem. För att få Choice att glömma det tog jag ut henne och cykeln på gården. Jag cyklade före, ropade och lät henne springa ikapp och kampa med min arm. Jag är ju inte direkt den som håller koll och ganska snabbt slutade jag ropa och räknade med att hon nog kommer. Plötsligt var hon helt borta. Jag ångrade genast att jag inte ropat, cyklade tre varv runt gården visslandes och sa till Hebbe att komma ut och leta. Från coollugn (lätt irriterad) till panik på några minuter. Jag var övertygad om att någon pitbullägare tagit henne för att hetsa sina hundar mot henne. Även andra hemska scenarior spelades upp inom mig. Jag krävde och genomförde dörrknackning hos stackars oskyldiga människor. Hebbe föreslog att vi skulle sätta upp lappar. Sätta upp lappar?! Är du galen?! svarade jag (skrek kanske). Hon är ju ingen bortsprungen katt som vi aldrig får se igen! Choice som var så fin, sa Hebbe. Han verkar inte ha medfödd förmåga för att hantera försvunna hundar. Efter 20 min ringde jag polisen. Choice var på väg in till stationen med en kvinna som hittat henne på Konsum i Centrum. Typiskt Choice att tänka med magen först och istället för att gå några ynka metrar hem så traskar hon ner till centrum. En helt obekymrad Choice hoppade ur bilen och hälsade förstrött. Sådär toklycklig att se oss som hon blir efter dagis var hon inte. Vi hade ju varit ifrån varandra så kort bara. Det kändes som att det var nära ögat, fast det såklart inte alls var det. Varför har hundarna aldrig nummerbrickor på sig när de väl behöver? Ibland är det i alla fall skönt att boi storstaden, t o m borttappade hundar kommer snabbt till rätta. Choice är ju så lydig och duktig jämt så det var verkligen en chock att hon var försvunnen. Vi gick åt olika håll helt enkelt.

Choice fotgående Foto:Anna

Utöver dramatik med försvunna hundar har vi kört lydnad i två dagar. Kryp, platsliggning, fjärr, hopp-stå, rutan, apportering, budföring, linförighet, inkallning, läggande m m har det blivit för Choice. Igår vid Lötsjön och idag under skott i Ursvik med Anna och Doc. Jag är ju fortfarande halvsjuk så jag kan ju inte direkt säga att jag la manken till men jag är nöjd ändå.

Jag skulle aldrig kunna ha fler än två hundar. Jag har ju bara två händer. Det ska klappas hela tiden i soffan och på toan. Om jag kollar mobilen med ena handen knuffas det så jag inte missar någon klapp. De kräver verkligen ständig uppassning så jag tänker ofta att det är tur jag inte har tre. Lazy kommer visserligen imorgon då föräldrarna är borta, men hon kräver mest någon klapp då och då, inte ständig aussie-uppassning.

Killen dog av en överdos förresten. Det är därför det inte nämnts någonstans.

Jag har tänkt blogga hela veckan som gått men alltid har det dykt upp något som hindrat mig. Chenin mår skit emellanåt så jag har nedräkning inför operationen. Hon har ont när hon reser sig och är märkbart halt. Samtidigt mår hon jäkligt mycket bättre efter att den kraschade tanden plockats bort. Det innebär att hon ständigt ska leka, hämtar saker och plockar pinnar i ett. Min älskade älskade, mitt allt!

På mornarna hittar hon på alla möjliga saker. En morgon tog Choice en pinne, vilket händer flera gånger varje promenad varpå Chenin blir fullkomligt tokig. Denna gång tittade Chenin bara och fortsatte framåt med hukad under-luggen-blick. Jag undrade vad som var fel och hoppades naivt att hon kanske äntligen lärt sig att man inte får flyga efter Choice i kopplet. Efter en bit förstod jag att hon hade något. Vid kommando loss kom en morot ut. Sötaste fialottan. Jag tog en liten bit till Choice också medan Chenin åt upp resten.

I måndags blev det för övrigt en sväng till klubben. Chenin fick ett korvspår och Choice fick lydnadsträning. Inga andra aussiefolk var där än en ny aussieägare (med Puck från Western ranch) så träningen blev rätt effektiv. Choice fick också en bra platsliggning med helt främmande hundar.

På tisdagkvällen blev det stallet och Gustur. Jag lurade mig själv att det skulle gå bra att gå med hundar och häst på en kort rastning, men Chenin är verkligen i sitt esse och betedde sig fullständigt exalterat. På ridturen stack Gustur med mig ordentligt också så jag blev riktigt irriterad och lite skraj för första gången. Stallägarens setter gjorde sedan totalt vansinniga utfall på tjejerna genom staketet och sprang sedan runt. Jag skrek åt henne att gå iväg och hon vågade inte fram. Hela min kropp ville sparka hunden men Chenin ville det lika mycket som jag så ingen av oss fick gå närmare. En riktig skitkväll som avslutades med tappade ägg hemma… Jag kokade av ilska men Choice kände det direkt och kom oroligt upp i mitt ansikte för att gosa. Jag fick bortse från min dåliga dag och sa att jag inte var sur på tjejerna och då gick Choices svans igen. Jag har verkligen fått en hund som är extremt känslig för mina signaler. Chenin är också känslig men blir mer knäpp och galen medan Choice blir låg.

Onsdag blev istället en bättre kväll som inleddes med skott-träning där Choice och Doc for runt som tokar i skogen. Choice sätter reglerna och en del av dem innebär att Doc ska bitas hårt, varpå Doc piper som en kärring. Efteråt blev det lydnadsträning för båda tjejerna på olika sätt. Chenin var taggad till tusen och jag fick fullt upp att hantera henne ö h t. Platsliggning gick dock mycket bra.

På torsdagen blev det springning med Anna och Doc igen. Efteråt besök hos mamma och Lazy. Pappa lyckades också komma hem från Afghanistan på natten. Hel också…

Efter jobbet på fredagen möttes jag hemma av fullt hus. Hebbe och hans vänner hade TV-spelsturnering. Jag sa att det var lugnt bara jag fick mobba dem hela kvällen. Apporteringsträning i köket med hundarna, i konkurransform, som gick ut på att man skulle plocka upp konstiga föremål, en i taget i utbyte mot frolic. Det gick skitbra och sedan kom Frida för att plocka upp oss. Plötsligt var hundarna i en stor lägenhet på söder där vi skulle äta och se på Idol. Vad coola de kan vara. Först ett varv runt och spana nyfiket och sedan utslagna framför TV:n. Mer fart var det på dem när vi kom tillbaka hem till grabbarna. Chenin tror nämligen att alla är där för hennes skull och går därför runt från den ena till den andra. Varje steg den hunden tar bevakas dock av mig så det blev sängen rätt snabbt för att få lugn.

På lördagen åkte vi till klubben för att vara åskådare på träningstävlingen, som Malin och Moa vann. Därefter tvingade vi Anna att följa med och spåra. Chenin fick ett korvspår som hon gick klockrent i. Tog vinklar fint och gick mycket i kärnan. Bakspår sedan på väg tillbaka som gick lagom lugnt. Choice hade lite svårt i sitt spår, hade en del tapp, men kämpade verkligen på hela tiden och plockade sina föremål (pinne och slut). Efter spårning mötte Jocke upp för springning runt Löt. Choice är fullkomligt galen i fåglarna men sköter sig annars bra. Efter några timmars slappande i soffan kom Anna över på kvällen. Lite vin och sällskapsprat blev en bra avslutning på lördagskvällen.

Idag blev en lugn dag. Inga direkta hundaktiviteter och det var så skönt. Istället blev det en långsväng med Jocke och Choice. Vi påbörjade då momentet ”skall” med den lilla snärtan. Visste inte riktigt hur jag skulle få till det. Hon är ju rätt tyst av sig och inbjudan till kamplek föranleder sällan skall utan mer bett och hopp på mig. Kom sedan på att Jocke skulle hålla henne i kopplet och jag skulle hetsa precis utom räckhåll för Choice. Hon fattade direkt så jag la på kommandot och till slut räckte det med kommando för att skälla. Det blir dock till att pröva igen. Vi körde även lite budföring men det gick sådär. Choice var mer intresserad av att springa efter golden som jagade sparkad boll. Tur att hon åtminstone är lydig och vänder. I övrigt är hon stor-knockaren. Hon brakade in i Annas näsa igår och i min näsa idag. Hon försöker i princip knocka de flesta. Dessutom högg hon mig i fingret i onsdags så blodet stod härligt till. Inte ens Chenin, som är min bulldoozer, behandlar sin matte så vårdslöst. På kvällen kom föräldrarna och brorsan över. Vi lagade mat och såg på Män som hatar kvinnor. Uscha vad hemsk den var. Hoppades på sällskap på kvällsrundan efteråt men tji fick jag…

Bostäder verkar vara en bristvara i vårt kvarter. Vår inneboende i vårt separata uthyrningsrum flyttar i helgen så vi la ut en annons på blocket. Inom ett par timmar hade vi mer än 50 svar. Alla olika typer behövde just vårt rum. Svårt att välja, känns som värsta kontaktannonssvaren. Men det blir nog bra.

Igår var vi på skott-träning på klubben. Choice och jag tränade lite lydnad. Slutade med att jag blev biten i fingret och fick Annas stora apportbock rakt på smalbenet efter full galopp. Jag tror Choice försöker ta livet av mig… Chenin fick ett korvspår, både fram- och baklänges. Jag la två korvbitar i varje fotspår så lite lugnt gick hon åtminstone. Visiten var begränsad eftersom jag skulle hinna handla innan jag skulle vara hos mamma till Idol. Men det gick alla tiders – lyckades plocka upp Hebbe på vägen också.

Chenin mår verkligen mycket bättre. Hennes ögon lyser och hon är full-i-fan igen. Man får ha ögonen på henne för det är full fart annars. Och gärna busa mycket med Choice, helst rida också.

Tisdagar är alltid hältan värst. Vet inte vad det beror på. Kan vara att det är första morgonen efter dagis och vi går väl lite olika. Onsdag morse verkade Chenin lite bättre i alla fall. Trots hälta och smärta emellanåt på mornarna så ska Chenin ändå fara runt med leksak i munnen, hitta pinnar i kopplet, rida på Choice, dra i kopplet allt vad hon har, hoppa rakt upp i luften om man inte passar henne osv. Chenin är en knäppis! I tisdags blev det en lugn kväll för tjejerna i stallet. Jag red Gustur precis innan mörkret. Jag försöker rida lite utan stigbyglar också. Det gick bättre denna gång än förra, kändes mjukt och fint. Igår stressade jag för att hinna med Choice till skott-träningen. Vi hann och fick heller inga reaktioner på skotten. Lite lydnadsträning blev det i form av fotgående, platsliggning, apportering, läggande, inkallning m m och lite bus med Doc. Sedan la Anna och jag tillsammans med slynglarna spår till Chenin och Dalton. Det var lite svårt att hålla bort dem från korvbitarna men till slut fick vi till ett fyndigt spår. Chenin gick lite snabbt i mittendelen men annars i makligt tempo. Tänk att jag fått ner denna överljudshund till detta lugn med hjälp av flera års godisspår. Väl hemma dök Patrick och Zorro upp inom kort. Chenin tycker det är helt ok att Zorro kommer, ibland är hon till och med lite glad. Ute tillsammans går det också bra. Men när hon väl lagt sig i vardagsrummet då är det slut på det roliga. Varje gång Zorro går runt så följer hon honom med blicken och morrar.

Idag ska Choice premiärspringa med Anna och mig runt löt. Det blir en kort sträcka, skönt att skylla det på hunden. Sedan blir det besök av Frida för att tillsammans avnjuta ännu ett avsnitt av Idol. Hebbe är på kick-off med jobbet.

Vi bytte mobiler på jobbet i veckan. Dessutom är datorn uppdaterad med nya officepaketet. Ibland är jag bara så totalt oteknisk och förvirrad. I sådana här situationer märks det extra mycket men jag bjuder på skratten. I alla fall så lyckades jag komma ihåg en sak och det var att ladda ner alla bilder och filmer från jobbmobilen till datorn.

Igår (liksom alla dagar) jagade Choice en fågel men Chenin vände sig om och tiggde godis av mig. Så himla duktig Chenin har blivit emellanåt. Hon tvekar, vill skälla men väljer ett bättre alternativ.

Tisdag kväll innebär Gustur och stallet. Till och med hundarna börjar kunna rutinen. Chenin är kvar i omklädningsrummet (eftersom det är lugnast så) medan Choice och jag hämtar Gustur. Vi fick också lite skott-träning i form av skjutbanan och det känns väldigt bra att få det så där naturligt. På väg tillbaka med Gustur blev han rädd för något, som vanligt, i stallet och vägrade gå in – började skygga vid ingången och lyckades skrämma upp Faxi som stod lös i stallet så Faxi skenade över hela stallplanen. Choice sprang undan tack och lov och Faxi lyckades paja sitt täcke, annars gick allt bra. Idag skulle Choice få premiärtur med mig och Gustur. Vi red en förkortad lilla ridstigen, i stort sett mestadels i skritt, men vi provade även galopp. Choice sprang först och verkade tycka det var kul att vi kom efter bakom. Två hundmöten gick mycket bra trots min position på hästryggen, Choice är en rätt lydig liten tjej. Vi såg en del små får i en hage, Choice stod väldigt koncentrerat och stirrade. Det ska bli kul att se henne i vallningen nästa gång för nu börjar hon verkligen bli taggad på fåren. Chenin fick vara i bilen med ett märgben medan vi red så det gick ingen nöd på henne. Väl tillbaka fick Choice vara kvar i bilen medan Chenin hjälpte till att göra klart i stallet. Choice sov som en stock när vi kom hem.

Ikväll hundklubben för lite skott-träning och därefter springning med Anna runt Löt och förhoppningsvis i sällskap av lilla lilla söta Doc.

Chenin har numera tillräckliga antikroppar mot rabies. Tjoho vad skönt!

Igår blev det en sväng till Gustur. Vi tog först en promenad allihop. Chenin och Choice verkar tycka om Gustur. Choice känner igen honom i hagen. Igår stod han i foderhagen när vi kom och det märkte Choice direkt. Chenin har ju ändå ett behov att kontrollera Gustur och när det var godisutdelning, då får Choice sitta hur nära som helst men Gustur gav hon en ond blick till. Fast min onda blick mot henne innebär förhoppningsvis att det var sista gången hon tittade så på Gustur.  Skott-träning fick hundarna också, i form av skjutbanan alldeles intill. Det känns mycket bra att få den träningen naturligt med Choice, särskilt när hon är på en sådan rolig plats som stallet. Jaga hönsen i vanlig ordning genom staketet och försöka valla de tröga kalvarna. Fåren såg vi inte till alls. Jag ska börja rida ut korta skrittrundor på 20-25 min så Choice kan vänja sig vid att följa med.

Imorse åkte vi till Arninge för sjukgymnastgenomgång och simning. Chenins temperaturskillnad på benen var mycket bättre än tidigare. Det skiljde 0,6 grader på utsidorna av benen och 2 grader på insidorna av benen. Hon reagerar på mjukdelarna i lår och vad, så nu ska Novaphonen fokuseras på de partierna. Däremot reagerar hon inte vid böjning och sträckning. Hon är fortfarande halt, särskilt påtagligt vid trav.  Simning i tre omgångar 3,5 min, 5 min och 4 min.

Nu jobba hemifrån…

Det har varit full rulle hela veckan. Maj månad drunkar i jobb, precis som förra året. I måndags var vi en sväng till hundklubben. Jag var trött och hundarna ännu tröttare efter en dag med Lisa. Vi körde en platsliggning och tog en promenad med Anna och hundar. I tisdags var vi i stallet hos Gustur. Jag red stora ridvägen med en väldigt taggad Gustur som stått utan sko i en vecka. Hela vägen hem blev till att hålla i, men jag klagar inte över pigg häst. I onsdags åkte vi till klubben igen för skott-träning. Anna, Doc, Sofie och Tristan mötte upp för en promenad med Choice och mig under skotten. Choice registrerade skotten, men jämfört med skottnivån vid stallet var de nog låga. Choice verkade fullt upptagen med att jäklas med de prickiga grabbarna som fick gå i koppel. Vi körde sedan fotposition, kontakt, platsliggning, apportering och massa bus. Jag provade apportbocken eftersom Choice verkar gilla saker med tyngd i och var intresserad av Anna och Doc när de körde apportering. Annas apportbock är lite stor för en valp men prova kan man ju alltid. Jag slängde iväg, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och kom sedan dundrande halvvägs. Sen kände hon korvlukten på annat håll (suck), släppte apporten och försvann. Jag = gapande kvar, inte helt van vid hundar som värderar mat högre än lek och träning. Chenin är ju matglad men har andra prioriteringar vad gäller aktiviteter… Jag kastade igen åt ett annat håll, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och jagade sedan ikapp mig med apporten (efter att först funderat på hur man ska få behålla den själv). Tur att hon är söt i alla fall!

Hundarna har börjat på dagis nu och det går enligt uppgift bra. Jag har ju klump i magen emellanåt men hundarna är lyckliga över att se dagisfröknarna och vill verkligen in så det känns bra. De sitter i köket vid personalen så sällskap har de hela tiden. På väg hem från dagis igår så mötte vi (vad Annica benämner) mannen som kan tala med schäfrar. Han har två st, en av varje kön, som alltid är lösa. Han har fin koll på dem men har alltid tusen åsikter om hur man själv hanterar sin hund. Du går för nära, du går för långt bort, hunden ska få hälsa, hunden får inte dra, han är inte rädd för hundar osv. Han hade sett mina hundar på dagis sa han. Chenin började skälla på hans hundar, Choice var lös och boffade lite hon med. Jag sa till Chenin, varvid jag hör killen mumla något om att hundar inte alltid skäller för att de är arga osv. Jag gick lite närmare (när jag borde gått därifrån) så Choice kunde få gå fram, jag vill inte ha schäferhatande hundar eftersom jag själv älskar schäfrar. Killens schäfrar är väldigt mjuka och snälla, väluppfostrade lydiga och skäller aldrig. Choice hälsade, killen säger att Chenin också ska få hälsa, jag säger för hundrade gången att hon inte ska hälsa. Chenin skäller på mig – glatt. Killen säger att hon skäller inte för att hon är arg utan för att hon vill fram. Jag vet att hon skäller för att jag inte ska gå närmare eftersom det tvingar in henne i ett hundmöte som hon inte vill. Hon skäller således uppfordrande på mig. Han låter ändå sin schäfertik komma fram till Chenin och jag ber honom kalla in henne. Han svarar att de ska få hälsa. Chenin i koppel och alla andra lösa känns väldigt orättvist. När hundarna hamnar nos mot nos och ett utfall från Chenin är ett faktum inom några sekunder, sätter jag upp foten emellan och viftar med foten mot hans schäfer för att hon inte ska komma fram. Jag är absolut inte rädd för hans hundar men jag vill skydda både hans hund mot Chenin och Chenin mot ett hundmöte. Killen blir galen, skriker, ska slå ner mig för att jag sparkar på hans hund (som jag inte nuddat med foten förstås och egentligen bara försökte skydda), kallar mig judesvin, ”flytta tillbaka till ditt jävla hemland” osv. Jag svarar upp lite men Chenin är så sjukt förbannad på killen att jag är rädd att hon skadar benet om hon hoppar på honom. Jag fegar ur. Tre personer stannar och frågar om de ska ringa polisen. Killen går. Jag tog verkligen illa vid mig, han känns obehaglig och mina hundar fick verkligen ett dåligt avslut. En av dem som stannade hade en basenji och bor på gården. Hon berättade att han är jobbig mot henne också hela tiden. Tydligen skriker han på dagispersonalen också fick jag höra, angående hundarna, angående att de plågar sina praktikanter som inte får någon lön (!) osv. Flera ägare på dagiset har anmält honom, gått så långt som till rättegång för att han är på dem hela tiden. Han är tydligen sinnessjuk, har varit på grannen om hennes hundhållning. Jag har träffat honom många gånger förut och han talar alltid om att han är instruktör, kan allt om hundar osv. Fast jag har sett honom vara mindre snäll mot sina hundar också…

Skärrad kom jag iväg för springning med Jocke runt Lötsjön under det att jag ventilerade hundmötet hela vägen. Jag hann knappt märka att vi sprang. Därefter snabb visit till Annica för rabiesblodprov på Chenin (måtte det tagit nu!). Vi hann precis till simmet i lagom tid för att märka att bassängen var avstängd – Chenin = lycklig! Jag som bokat massa tider nu, ledsen man blir. Jag plockade upp Frida och lite sallad istället och så blev det hockey hemma hos oss.

I morse på väg till dagis stod hundarna och luktade lite i en buske när det kom världens vrål från en pitbull vars ägare stod inne i busken. Snacka om att man blivit knäpp för jag skrek av rädsla. Jag tror att jag blivit hundrädd Men hur sjukt är det att stå inne i en buske med sin hund. Obehaglig överraskning i alla fall. Nu måste jag få ordning på nerverna så hundarna klarar hundmöten bra.

Skott-träning har det blivit också. Choice följde med för att hämta Gustur i hagen och där ligger en skjutbana alldeles intill. Det smällde av ordentligt vilket jag tyckte var rätt obehagligt. Choice verkade mest intresserad av att äta hästbajs i vanlig ordning. Appropå mat, så är Chenin omöjlig att ha i stan. Hon slänger sig i kopplet hela tiden för att hon ser en mm-stor fläck. Om Chenin är hungrig så är det dock ingenting mot vad Choice är. Varje promenad så äter hon på någonting. Hon smiter t o m iväg om man inte passar henne när hon får vind på något snaskigt. När jag ropar att hon inte ska gå iväg någonstans ser hon väldigt besviken ut. Fler stallbilder.

Jocke och jag har börjat springa för övrigt. Vi har ju haft uppehåll för halt Chenin, valp, resa och förkylningar men igår var andra gången. Hundarna sitter emellertid fint kvar i bilen.

Tryck på bilderna för att se dem större och så vill jag höra vilket av Choice öron som är finast. Höger öra är lite traditionellt tråkigt. Vänster är lite mer aussiebusigt. Men jag tycker båda är fina fast på olika sätt. Så länge hon får två likadana…

Chenin och jag har grälat om dörren, eller om hur man går ut eller in genom dörrar. Igår när vi kom hem drog hon till så hårt att min armbåge slog i dörrkarmen. Det var inte skönt. Jag tycker man kan gå lugnt ut och in genom dörrar men Chenin är av en annan uppfattning. Tidigare har jag varit lite daltande med henne eftersom hon varit halt osv. Men efter den här operationen har jag fått nog – man får bara inte hålla på och släpa sin matte på det sättet. Till saken hör att sådana här olater blir mer påtagliga när hon måste gå i koppel så mycket. Efter vi hade gått ut genom dörren fyra gånger i rad igår kväll föll nog inte poletten ner men hon lugnade sig i alla fall för att matte verkade arg som ett bi. Sista gången gick hon lugnt ut och likaså i morse. Det lär ju visserligen gå över men ändå. För övrigt har jag satt upp en turordningsregel för hundarna när vi går in och ut. Chenin får gå först ut genom dörrarna och Choice får gå först in genom dörrarna. Jag tycker vi håller det rätt bra.

Igår åkte vi en kort sväng till klubben eftersom jag kom iväg så tidigt från jobbet. Choice fick busa i skogen och träna lite enkla övningar i skogen under tiden som det pågick skott-träning nere på planerna. Chenin fick komma ut och gå några minuter. Vilken lycka!

Nu är hon skott-testad också! Jag skulle hänga upp vår köksmatta på torkstället när jag lyckades knocka ett antal schampooflaskor som föll ner i badkaret. Choice tittade bara och fortsatte med sitt.

Tunnelbana idag igen. Hon känns otroligt vuxen när hon ligger där på sätet med sitt ben. Jag är stolt över henne. Egentligen tycker jag det är tidigt att åka tunnelbana med en valp som inte ens är nio veckor, men fungerar det bra så är det ju lugnt. Promenad i koppel över centralen med massa andra människor. Svansen i topp och äter lite på tuggummin och annat krafs.

Chenin tycker inte om henne, men ingen annan ska få hälsa på hennes valp i alla fall. Dessutom tycker hon lite sämre om alla andra hundar och då bleknar Choice i jämförelse. Det märks så tydligt att hon har något mer att vakta än bara sig själv nu vid hundmöten.

Det fungerar ganska bra på jobbet. Igår gick det strålande fint. Hon sov hela tiden och alla tyckte hon (eller jag) var tråkig. Jag gav strikta order om att man inte får väcka valpen. På jobbet räcker det ju inte med you wake her up – you take her out, eftersom man dessutom måste underhålla henne till hon somnar nästa gång. Idag verkar hon mycket livligare. Vi får se om hon deckar här innan lunch. Vi var i Sahlenhuset nu på förmiddagen. Vi busade lite, tränade sitt, namn, kontakt och passivitet. Idag sa en av delägarna att om Regeringskansliet tillåter hund måste väl vi också göra det…

Igår tog Chenin och jag en promenad med Anna, Dalton och Doc vid Lötsjön. Choice var med ner och hälsade på Dalton sedan gick Hebbe hem med henne. Chenin behöver lite egen tid och jag behöver promenera utan att bära på några extra kilon. Chenin blängde förstås lite surt på Dalton efter att han hade petat på hennes valp. Det känns ändå som att ju mer de umgås med andra hundar, desto bättre blir deras relation.