Chenin.se

Det har verkligen varit en kanonhelg. Vi har hunnit med massor av det vi ville, även om vi missat en del. Jag började helgen med några timmars jobb – kände att det var ett måste för att komma ikapp. Choice inledde med att försvinna på kontoret eftersom en tankspridd matte glömde koppla henne. Jag är så van vid Chenin som inte lämnar mig ur synhåll. Jag visslade och ropade i 10 min, konstaterade att det inte hjälpte att kontakta receptionen eftersom vi förmodligen var ensamma på kontoret och till receptionen kan hon inte ta sig utan mänsklig hand, insåg också att det inte var någon idé att gå åt något håll eftersom det finns tre håll att gå. Men så hörde jag henne springandes upp och ner i en trappa letandes efter rätt våning. Söt vovven! Och Chenin i extas förstås.

Efter några timmar med bara solsken genom fönstret åkte vi snabbt hem för att packa om och promenera ner till golfängarna. Anna och Jakob med hundar slöt upp och sedan fler och fler. Vi grillade och blev sittande många timmar. Chenin snöt till en bekants pitbulltik på nosen vars ägare var dum nog att släppa fram henne när jag stod med ryggen åt trots att jag påtalat att de inte ska hälsa. Någon frågade om Chenin skulle ha någon chans mot en pitbull och jag svarade nej samtidigt som jag för mig själv undrade varför icke-hundfolk ska ställa så irrelevanta korkade frågor (som om det är en tävling i vilken hund som är tuffast). Lite lydnadsträning körde vi också på ängarna. På kvällen åkte Jocke och jag och handlade inför söndagens middag.

På söndagen åkte jag iväg för att spåra i Järfälla vid Järva fälten. Chenin fick en längre med 4 apporter som hon tog på löpande band. Choice fick ett väldigt kort med 3 apporter, varav en missad. Myggen höll på att äta mig levande varje gång jag var still. Stressade därför därifrån så jag lämnade påsen med apporter och snitslar och en senare omväg var ett faktum. Efter spårningen bar det i alla fall av till Bro för vallning hos Ingrid. Anna, Sofie, Malin och Tina dök också upp. Två pass blev det för Choice och hon började hyfsat lugnt och utan bett. Andra passet ägnade vi till största del med att ta in och ut ur fålla. Det känns otroligt kul att kunna börja träna eftersom hon nu lyssnar på stanna och ligg och är snäll med fåren.

Väl hemma blev det dusch, städning och matlagning, för hundarna blev det promenad med husse för sedan dök föräldrar och ungerska gäster upp på middag, totalt var vi 9 st i vår lilla lya.

Nu uppdateras min veckoblogg äntligen. Alla funderingar man tänker på och skulle vilja hinna skriva ner försvinner ju när man uppdaterar så sällan. Först ville jag klaga över hur skitiga hundarna blir av allt slask i slutet av veckan men i söndags kom snön och flickorna kunde gå rakt in igen utan torkning till min lycka. Tassarna var rosa och även om det försenar sommaren var jag kortsiktigt tacksam. Men det skulle snabbt gå över, i igår muttrade jag över smuts igen och kände mig helt nedslagen av att behöva torka hundarna och ändå inte få ett godtagbart resultat. Vad less jag blir av allt grus hemma!

Men isen börjar äntligen lätta och nog har jag ramlat lite senaste veckan men dock inte under springning. Förra tisdagen var det fortfarande lite isigt och hårt i marken. Mina något föråldrade joggingskor underlättade inte heller känningar i meniskeln i knät.

I onsdags var det inte jag som var dålig utan Gustur som hade ont i ett framben. Således ingen ridning (och det hade ändå inte lockat i mörkret) utan istället mysig promenad alla fyra. Det är faktiskt helt underbart och tacksamt att vara omgiven av så fina djur. Efter stallbesök följde veterinärbesök för rabiesvaccination av Choice. Jag hade visst förträngt att Chenin hade vaccinerats med 3-årsvaccinet bara fyra gånger. Men plånboken var tacksam för att det kom till kännedom.

När Jocke gjorde mig lunchsällskap på fredagen passade jag på med ett besök på löplabbet och ett förhastat skoinköp utprovade på mina diskutabla springsteg (skorna försöktes sedermera idag bytas upp till ett par med bättre fröjd för ögat, men förgäves, detta är dem som mina fötter kräver). På kvällen åkte istället bowlingskorna på när Hebbe och jag bowlade med Issen, Kamilla, Frida och Kim. Det var kul, men jag förlorade ganska stort.

På lördagen hade jag åtagit mig att aktivera Doc (eftersom Anna var hemma i Norrland över helgen). Det blev först promenad med mamma och alla tjejer. Jag tog de stökiga Chenin och Doc under min kontroll och alla fyrbenta överlevde utan skråmor även om Chenin var bra sugen på att smocka Doc emellanåt. Därefter blev det mer promenad för Doc och Choice och lång springtur runt Råsta, Löt och kyrkogården. Sedan lite vistelse hos föräldrarna innan Doc återlämnades. Kvällen spenderades med varvande mellan stortvättning av 10 tvättar och middagsbesök av Nattis och Erik.

På söndagen blev det promenad med mamma, lite städning och sedan en tur till klubben för lydnad och promenad. Jag hade tänkt lägga spår till Chenin men motivationen försvann med vädret. Istället fick båda tjejerna varsitt lydnadspass innan vi åkte till mamma för att sy upp byxor. På kvällen mötte jag upp Hebbe, Stefan, Hanna och Leyla i Kista för att se Shutter Island – en obehaglig historia.

I måndags var vi i vanlig ordning på klubben och tränade med Anna och igår var vi med Anna och sprang runt sjöarna.

Vi har haft en rätt trevlig och händelserik helg. I torsdags stod det simning för tjejerna på schemat i vanlig ordning med sällskap av både husse och matte. Jag spenderade sedan några timmar hos föräldrarna innan jag kom hem vid midnatt. I fredags for vi till klubben en sväng med Anna och pojkarna. Tillsammans tog vi en promenad i snön och sedan blev lite lydnadsträning. Choice grillades i det mesta, läggande, hopp-stå, fjärr, fot, apporteringsingångar, konan m m. Chenin fick komma ut och göra konan också på en meters avstånd samt platsliggning för båda tjejerna.

När damerna fått sitt spenderade vi några timmar hos föräldrarna innan jag först vid midnatt mötte upp med Frida och Elin på Grappa. Ett glas vin, många historier och lite eldning senare gick vi vidare till Storstad för att möta upp Sophie och Anna över en öl. Vid fyra kom jag hem och några timmar senare var det dags att kliva upp, tyckte hundarna som tur var, för Åsah och jag arrangerade en aussieträff i Kista. 12 tappra aussiefantaster närvarade i vintervädret. Vi delade snabbt in oss i 2 grupper där jag tillhörde spårgruppen. Jag började med att guida ut mitt gäng på oplogade vägar och bestämde mig snabbt för att här fick duga när bilen ändå satt fast. Chenin fick i vanlig ordning ett godisspår som, trots all snö, blev riktigt bra. Klart ett av de bättre på senare tid. Choice fick ett spår som Annika med Chico lagt så gott hon kunde i djup snö. Choice tog vinklar, stigöverfarter och apporter fint. Hon toksprang efter varje påsläpp men lugnade sig efter ett antal meter. Jag kände mig himla nöjd med båda tjejerna och inte gjorde det saken sämre att jag fick se flera duktiga hundar, att alla spårade bra idag, att Choice var överlycklig över att få busa med den svarta Windedostiken Kelly och att bilen kom loss, med hjälp av 6 aussieägare. Åsah som hade hand om sökgruppen föreslog sedan lunch i Kista Gallerian men vi blev bara fyra som nappade på det; god lunch, trevligt sällskap och lite egentid för Chenin var roligt ändå. Efter lunch vallade vi uppletanderuta vid Stockholmsavdelningen under mitt initiativ (läs: tvång) och Bennys ledning. Choice fick köra 2 skick på raken utan synretning och fick sedan göra ytterligare ett efter att ha suttit och taggat på när de andra hundarna hämtat. Jag känner mig mycket nöjd men vår akilleshäl är som bekant avlämnandet. Hur lång tid ska det ta innan jag inte behöver köra jaktlekar för att få in henne hela vägen till mig i full galopp? Nåja, det går i vart fall framåt när jag tänker efter. Innan man visste ordet av var det mörkt och någon lydnadsträning hanns inte med för mig. En ensam promenad med tjejerna för att ta ner uppletande-snitslarna blev det istället. Brevid snitseln stod ett stort rådjur och såg lika förvånad ut som jag, tror till och med att den skällde lite när vi kom…

Behöver väl knappast skriva att jag var trött och somnade på soffan? Hebbes kompis spelade att han var vakt på Köket och de andra väktarna köpte det. Därefter släppte han in Hebbe före kön…

På söndagen blev det aktivering i form av lydnad för Choice, spår för Chenin och sedan besök av bc-Zorro. Chenin ställde upp sig och Choice busade. Jag tog ut ungdomarna runt sjöarna och fick delvis sällskap av Annica och Mido. Kvällen innehöll amerikansk fotboll med Kim, ganska kul faktiskt och en av anledningarna till att Hebbe och jag känner varandra.

I måndags skulle det blivit lydnadsträning men efter att ha lurat Anna och Sofie till klubben insåg jag att det var en dum idé att träna med Choice som var dålig i magen. Besök hos Hebbes mamma blev det istället och risbantning för stackars Choice.

Igår tog vi igen träningen i måndags och körde lydnad på gården. Inspirerad av Lisa körde jag baklängesfot och fick faktiskt till det, även om det var minimalt. Det blev en hel del annat också; fot (vändningar, svängar, halter, rakor, språng), inkallning, sitta/ligga stilla, apportering, läggande, ställande, kryp, fjärr, skall, stadga i stå (men denna del gick sådär – jag får mest kontakttagande) m m. Chenin fick köra skall, tricks som puss, skäms, tass, hakan i backen, godislet, kort godisspår m m.

Ett annat tillägg är att Choice nästan sprang fram till en hund när hussen och jag var ute tillsammans med tjejerna. Usch vad irriterad jag blev, mest för att jag aldrig trodde hon skulle göra det och därför lät henne gå lite för långt ifrån även när jag såg hunden. Vi provade samma sak igen vid nästa hundmöte och då blev det rätt så jag får se det som en engångshändelse. Generellt sett är Choice riktigt bra i hundmöten lös, men i koppel står hon på bakbenen och ska fram. Till det positiva så vände Choice när jag sa Nej och hon precis skulle dra på en hare som Chenin skällde hysteriskt efter. Duktig svart-vit fröken!

Så var ännu ett julfirande över. Hela förra veckan kändes otroligt härlig och det är förmodligen snön som bidrar till den känslan. Det blev lite lydnad som aktivering för tjejerna i början av veckan. Tanken var sedan att det skulle tränas massor av hund men så blev det såklart inte. Lydnadsträningen var i alla fall spännande för jag har kommit underfund med en sak när det gäller Choice. Hon gillar inte när man går tillbaka till henne, speciellt inte om man satt henne ner. Hon blir väldigt osäker av det och tar alla chanser att flytta sig eller att möta upp. Man måste verkligen ge tydliga signaler för att hon inte ska se det som ett hot. Så jag klickade och övade massor. En hel del annat blev det också och båda tjejerna fick riktigt bra pass. Chenin övades i att gå sakta mot en godis och fick sedan aktivering i form av godislet. Igår påbörjades även vittringsapportering på balkongen men det gick så dåligt med båda (fast det började riktigt fint) att jag lägger det på hyllan ett tag så jag får fundera lite mer.

Dagen före julafton var jag ledig i den bemärkelsen ledig från jobb, men massa annat stod på schemat. Tidigt på morgonen hade jag bokat rehab med Chenin och hon gick fina 15 minuter fördelade på 3 lika långa pass. Därefter fick bilen sin årliga besiktning. Medan hundarna och jag delade på äpplen gick bilen igenom utan anmärkningar. Härlig julklapp! Sedan var det dags för en lång ridtur med Gustur. 2 timmar i snö ledde till många avhopp för att få bort styltor under hovarna. Choice sprang lyckligt med hela vägen. Sedan hem för dusch och städning innan jag hamnade hos föräldrarna för middag och julbak innan jag slutligen kom hem till Hebbes mamma där vi sov kvar.

Choice förordade tidig uppstigning på julaftonsmorgon och vi bar tidigt av för upphämt av Lazy och mormor. Det senare visade sig bli riktigt omständigt och Chenin och jag var överhettade innan vi kom ut ur den varma lägenheten. Tillsammans gick vi sedan runt Råstasjön. Det som skulle bli en trevlig promenad blev allt annat än julaftonstrevlig. Choice och framförallt Chenin drog som galningar och mormor klagade över att behöva gå. Utan frukost kände jag att mitt humör höll på att tryta men till slut var vi tillbaka i bilen. Julafton tillbringades hos föräldrarna tillsammans med nära och kära och riktigt god mat. Jag kom på mig själv med att tänka att vi måste ha det bästa vegetariska julbordet. Visserligen är det bara jag som är vegetarian så de andra tänker väl inte så mycket på det men den alternativa mat som mamma ordnar till mig på julen är hur god som helst. Jag åt tills jag ville kräkas och då åt jag lite till. Efter jullunchen fördes det vissa diskussioner huruvida vi skulle se på Kalle Anka eller Anna Anka. Jag kan nog tycka Kalle har gjort sitt, särskilt som jag är yngst i julfirandet, men blev snabbt bortröstad. Och visst kan jag hålla med om att Anna gjort sitt också… Därefter följde hundpromenader, julklappsöppning, lutfisk, Karl Bertil, julgröt och sällskapsspel i form av Partyalias. Höggljutt värre med andra ord men dock en välsignad och glad jul. Choice skötte sig under sin första jul; inget stjälande vid gran eller julbord. Hemma smakar hon dock gärna på glittret och jag har vid ett flertal tillfällen dragit ur glitter ur munnen på en oförstående Choice. Så var julen förbi ännu en gång och bortsett från att jag vägrades kolla på Julexpressen och möjligen morgonpromenaden så var allt annat perfekt. Föräldrarna fick till slut den julklapp som tagit åtskilliga timmar att göra pga riktigt dåliga nedladdade program från bland annat Önskefoto. De fick en fotobok med bilder från Peruresan – de 150 bästa utplockade fotona. Vi gjorde boken till slut i Mac.

På den riktiga juldagen kom föräldrarna, bröderna och respektive samt brorsbarnen – på julafton är det nämligen bara den barnlösa brodern samt flickvän och dennes arma moder som är med och inte den äldsta brodern. Hemma hos oss blev det gröt och klapputdelning, främst till barnen Alva och Noel. Mindre än 2 timmar senare var de alla försvunna lika snabbt som de kommit. Hebbe och jag åkte vidare till hans mamma för att fira systern Leyla som blev hela 18 år på juldagen. Chenin lämnades hos föräldrarna och Choice fick följa med på stor fest. Fullt med folk inklusive Sing Star och Rock Band. Och till och med här uppförde sig lilltösen. Hon hade till exempel inte plundrat köket på all plockmat som stod framme medan hon tillbringade ett par timmar själv när vi andra svängde om på Garbo. Det var lite av ett prov som jag var osäker på om hon skulle klara men en mäkta stolt matte konstaterade att allt stod kvar inklusive tårtor, prinskorvar, köttbullar och potatisgratäng.

På annandagen hade jag massor av planer på hundträning och stallvisit men allt jag ville göra och i princip gjorde var att ligga i soffan. Hundarna verkade hyfsat nöjda med några enstaka promenader och en middagsvisit hos Hebbes mamma åter igen. På kvällen lämnades tjejerna ensamma eftersom Hebbe och jag med Leyla och Philip var på bio i form av den slutsålda föreställningen Avatar. En väldigt fin och välgjord film. Inte dålig på något sätt men kanske inte heller så bra som man hoppades. Inte jämförbar med Sagan om ringen till exempel och inte heller lika bra som Titanic (samma regissör), men vacker och annorlunda.

Igår däremot bar det iväg till Gustur för lite ridning. Choice var med och sprang. Vi tog Stora ridvägen på en timme och det kändes helt underbart. Vi passerade hundar på smala stigar och Choice gick förbi dem med en meters marginal utan att gå fram. Gustur blev inte heller förfasad över något och vi kunde rida på lite mer eftersom det inte var så halt i backen. Efter stallet fick vi till Chenins stora lycka besök av Michaela som Chenin och jag bott med i Uppsala när jag pluggade där. Michaela lagade god fisksoppa till oss och sedan åkte vi till stallet en andra omgång för utfodring av hästarna.

Här kommer smakprov på några bilder från Peru. Jag har ju varit lite dålig på att lägga upp bilderna därifrån. Det är inte utan att man längtar tillbaka…

Idag var en bra morgon. Jag går runt med ett leende på läpparna för Chenin kändes mycket bättre än vanligt imorse. Nu kanske det börjar släppa, stelheten på morgonen. Visserligen håller det bara i sig ett par sekunder men hjärtat stannar nästan när jag ser smärtan hos Chenin. Resten av tiden är hon överlycklig och sprallig men vad hjälper det? Nu har det gått mer än 8 veckor vilket är den tid Läkningen av benet tar så vi ser ljust på framtiden, eller i vart fall inte mörkt.

Det har varit spännande dagar i helgen. På fredagen fick vi besked om att vi vunnit budgivningen på lägenheten i Filmstaden i Solna. Den är förmodligen alldeles för dyr, inte för oss eftersom det bara är en tvåa, men per kvadratmeter. Hoppas att man någon gång får igen pengarna… Det är i alla fall dyraste fastigheten i dyraste området i Solna, men avgiften är relativt låg med tanke på att det är nyproduktion. I fredags kväll var vi och skrev på överlåtelseavtalet efter diskussioner med banken. Ett tips till folk som köper lägenhet är att inte säga upp sig precis innan köpet och starta eget. Även om Hebbe är konsult hos sin gamla arbetsgivare var banken skeptisk. Nu är lägenheten på bottenvåningen med egen uteplats i alla fall vår! Inflyttning är dock först 1 mars. Jag känner mig så otroligt nöjd med läget vi valt. Både Hebbe och jag är nöjda. Han gillar att bo centralt, där det händer och jag vill ha nära natur, parker, sjöarna, tunnelbanan och samtidigt inte känna mig instängd mellan andra hus. Nu kommer vi ha 200 meter till tunnelbanan (samma som dagens läge) utan att vi är instängda eftersom vi bor i kanten av Filmstaden vilket innebär att åt ena hållet har vi en park och åt andra hållet har vi innergården, samtidigt som vi bor nära sjöarna – Lötsjön och Råstasjön. Ett annat tips när man köper lägenhet är att titta på lägenheten innan man köper den. Jag missade visningen som var men efter att papprena var påskrivna fick jag en personlig visning. Det är egentligen inte mycket att säga om den, mer än att den är ganska lik vår nuvarande hyreslägenhet, men spegelvänd. Det blir nog bra i vilket fall och den kändes absolut som vår nu.

I lördags var vi hos Gunnar och Marianne och vallade på deras fina får i Oxelösund. Chenin fick vara hemma hos föräldrarna för annars hade det mest blivit bilen och det är ju mindre kul. Vi var sex ekipage som drillades av Gunnar; Anna och Doc, Sofie och Tristan, Florence och Milton, Linda och Modja samt Sofie och Jackson. En del hade kommit längre som Modja och Doc medan andra var helt gröna som lilla Jackson 6 månader. Choice fick två pass i fållan, varav ett med koppel och ett lös, samt två pass på fält. I koppel var hon fullkomligt knäpp, skäller på situationen för att hon vill jaga fåren, skäller på fåren för att de svarar upp, skäller på mig för att jag hindrar henne. Lös i fållan gick det bättre men absolut bäst går hon när hon får mer ytor. Då ser man hennes styrka. Jag är så imponerad över att hon alltid lyckas hålla fåren till mig, aldrig att hon tappar något eller att de springer iväg för henne. Inte förrän jag satt henne medan vi pratar så vandrar fåren bort. Det känns då helt tryggt att veta att hon kan få in dem. Choice har en väldigt trevlig djurkänsla men det vi behöver jobba på är att hon inte ska använda munnen så mycket. Det går i alla fall framåt med den saken. Det gick bra för samtliga där och vi hade alla himla trevligt hos Gunnar och Marianne, så dit kommer vi gärna igen. Tack Gunnar för bra assistans och Marianne för snälla omdömen! Det behöver vi.

När jag kom hem från Oxelösund sniffade hundarna utanför dörren sedan gick svansarna, speciellt Chenins. Det var spelkväll hos oss med massa grabbar och Chenin blev överlycklig av att hemmet var fullt av folk. Jag roade mig på eget håll innan jag deckade i sängen – tröttare än tröttast.

I söndags var det segt. Varken Anna, Annica eller Jocke orkade komma med ut så det blev först spår och sedan springning på egen tass. Båda hundarna undrade när sällskapet skulle komma. Vi spårade på klubben, Chenin fick ett relativt långt korvspår i mossa med mycket saker, som hon gick fint och utan konstigheter. Choice gick också bra, om än lite hetsigt. Jag insåg snabbt att snitslarna får plockas i efterhand, jag måste vara med på vad som händer där framme i linan. 3 av 4 saker hittade – hon missar oftare leksaker än pinnar. Pinnarna verkar vara rätt så befästa. Springningen efteråt blev 5 km Ursvik. Jag tog den vanliga 5 km, det vill säga inte lätta (förtydligar att det är spåret som kallas lätta så ingen tror som Emelie, att det är jag som springer lätt – 5 km är alltid tungt för mig ). Choice hjälper till alldeles för bra i nerförsbackarna men tycker att jämsides är lagom i uppförsbackarna.

Efter springning fick bilen sitt. Tre timmar av städning, tvättning, dammsugning, däckbyte av Hebbe och mig. Tungt och tråkigt förstås, men fin blev den. Skimrande till och med. Ända sedan dess har jag trott att bakluckan är öppen när jag kollar i backspegeln. Hundgallret skymmer sikten lite men det är uppenbarligen en väsentlig skillnad.

Jag har tänkt blogga hela veckan som gått men alltid har det dykt upp något som hindrat mig. Chenin mår skit emellanåt så jag har nedräkning inför operationen. Hon har ont när hon reser sig och är märkbart halt. Samtidigt mår hon jäkligt mycket bättre efter att den kraschade tanden plockats bort. Det innebär att hon ständigt ska leka, hämtar saker och plockar pinnar i ett. Min älskade älskade, mitt allt!

På mornarna hittar hon på alla möjliga saker. En morgon tog Choice en pinne, vilket händer flera gånger varje promenad varpå Chenin blir fullkomligt tokig. Denna gång tittade Chenin bara och fortsatte framåt med hukad under-luggen-blick. Jag undrade vad som var fel och hoppades naivt att hon kanske äntligen lärt sig att man inte får flyga efter Choice i kopplet. Efter en bit förstod jag att hon hade något. Vid kommando loss kom en morot ut. Sötaste fialottan. Jag tog en liten bit till Choice också medan Chenin åt upp resten.

I måndags blev det för övrigt en sväng till klubben. Chenin fick ett korvspår och Choice fick lydnadsträning. Inga andra aussiefolk var där än en ny aussieägare (med Puck från Western ranch) så träningen blev rätt effektiv. Choice fick också en bra platsliggning med helt främmande hundar.

På tisdagkvällen blev det stallet och Gustur. Jag lurade mig själv att det skulle gå bra att gå med hundar och häst på en kort rastning, men Chenin är verkligen i sitt esse och betedde sig fullständigt exalterat. På ridturen stack Gustur med mig ordentligt också så jag blev riktigt irriterad och lite skraj för första gången. Stallägarens setter gjorde sedan totalt vansinniga utfall på tjejerna genom staketet och sprang sedan runt. Jag skrek åt henne att gå iväg och hon vågade inte fram. Hela min kropp ville sparka hunden men Chenin ville det lika mycket som jag så ingen av oss fick gå närmare. En riktig skitkväll som avslutades med tappade ägg hemma… Jag kokade av ilska men Choice kände det direkt och kom oroligt upp i mitt ansikte för att gosa. Jag fick bortse från min dåliga dag och sa att jag inte var sur på tjejerna och då gick Choices svans igen. Jag har verkligen fått en hund som är extremt känslig för mina signaler. Chenin är också känslig men blir mer knäpp och galen medan Choice blir låg.

Onsdag blev istället en bättre kväll som inleddes med skott-träning där Choice och Doc for runt som tokar i skogen. Choice sätter reglerna och en del av dem innebär att Doc ska bitas hårt, varpå Doc piper som en kärring. Efteråt blev det lydnadsträning för båda tjejerna på olika sätt. Chenin var taggad till tusen och jag fick fullt upp att hantera henne ö h t. Platsliggning gick dock mycket bra.

På torsdagen blev det springning med Anna och Doc igen. Efteråt besök hos mamma och Lazy. Pappa lyckades också komma hem från Afghanistan på natten. Hel också…

Efter jobbet på fredagen möttes jag hemma av fullt hus. Hebbe och hans vänner hade TV-spelsturnering. Jag sa att det var lugnt bara jag fick mobba dem hela kvällen. Apporteringsträning i köket med hundarna, i konkurransform, som gick ut på att man skulle plocka upp konstiga föremål, en i taget i utbyte mot frolic. Det gick skitbra och sedan kom Frida för att plocka upp oss. Plötsligt var hundarna i en stor lägenhet på söder där vi skulle äta och se på Idol. Vad coola de kan vara. Först ett varv runt och spana nyfiket och sedan utslagna framför TV:n. Mer fart var det på dem när vi kom tillbaka hem till grabbarna. Chenin tror nämligen att alla är där för hennes skull och går därför runt från den ena till den andra. Varje steg den hunden tar bevakas dock av mig så det blev sängen rätt snabbt för att få lugn.

På lördagen åkte vi till klubben för att vara åskådare på träningstävlingen, som Malin och Moa vann. Därefter tvingade vi Anna att följa med och spåra. Chenin fick ett korvspår som hon gick klockrent i. Tog vinklar fint och gick mycket i kärnan. Bakspår sedan på väg tillbaka som gick lagom lugnt. Choice hade lite svårt i sitt spår, hade en del tapp, men kämpade verkligen på hela tiden och plockade sina föremål (pinne och slut). Efter spårning mötte Jocke upp för springning runt Löt. Choice är fullkomligt galen i fåglarna men sköter sig annars bra. Efter några timmars slappande i soffan kom Anna över på kvällen. Lite vin och sällskapsprat blev en bra avslutning på lördagskvällen.

Idag blev en lugn dag. Inga direkta hundaktiviteter och det var så skönt. Istället blev det en långsväng med Jocke och Choice. Vi påbörjade då momentet ”skall” med den lilla snärtan. Visste inte riktigt hur jag skulle få till det. Hon är ju rätt tyst av sig och inbjudan till kamplek föranleder sällan skall utan mer bett och hopp på mig. Kom sedan på att Jocke skulle hålla henne i kopplet och jag skulle hetsa precis utom räckhåll för Choice. Hon fattade direkt så jag la på kommandot och till slut räckte det med kommando för att skälla. Det blir dock till att pröva igen. Vi körde även lite budföring men det gick sådär. Choice var mer intresserad av att springa efter golden som jagade sparkad boll. Tur att hon åtminstone är lydig och vänder. I övrigt är hon stor-knockaren. Hon brakade in i Annas näsa igår och i min näsa idag. Hon försöker i princip knocka de flesta. Dessutom högg hon mig i fingret i onsdags så blodet stod härligt till. Inte ens Chenin, som är min bulldoozer, behandlar sin matte så vårdslöst. På kvällen kom föräldrarna och brorsan över. Vi lagade mat och såg på Män som hatar kvinnor. Uscha vad hemsk den var. Hoppades på sällskap på kvällsrundan efteråt men tji fick jag…

Tisdagar är alltid hältan värst. Vet inte vad det beror på. Kan vara att det är första morgonen efter dagis och vi går väl lite olika. Onsdag morse verkade Chenin lite bättre i alla fall. Trots hälta och smärta emellanåt på mornarna så ska Chenin ändå fara runt med leksak i munnen, hitta pinnar i kopplet, rida på Choice, dra i kopplet allt vad hon har, hoppa rakt upp i luften om man inte passar henne osv. Chenin är en knäppis! I tisdags blev det en lugn kväll för tjejerna i stallet. Jag red Gustur precis innan mörkret. Jag försöker rida lite utan stigbyglar också. Det gick bättre denna gång än förra, kändes mjukt och fint. Igår stressade jag för att hinna med Choice till skott-träningen. Vi hann och fick heller inga reaktioner på skotten. Lite lydnadsträning blev det i form av fotgående, platsliggning, apportering, läggande, inkallning m m och lite bus med Doc. Sedan la Anna och jag tillsammans med slynglarna spår till Chenin och Dalton. Det var lite svårt att hålla bort dem från korvbitarna men till slut fick vi till ett fyndigt spår. Chenin gick lite snabbt i mittendelen men annars i makligt tempo. Tänk att jag fått ner denna överljudshund till detta lugn med hjälp av flera års godisspår. Väl hemma dök Patrick och Zorro upp inom kort. Chenin tycker det är helt ok att Zorro kommer, ibland är hon till och med lite glad. Ute tillsammans går det också bra. Men när hon väl lagt sig i vardagsrummet då är det slut på det roliga. Varje gång Zorro går runt så följer hon honom med blicken och morrar.

Idag ska Choice premiärspringa med Anna och mig runt löt. Det blir en kort sträcka, skönt att skylla det på hunden. Sedan blir det besök av Frida för att tillsammans avnjuta ännu ett avsnitt av Idol. Hebbe är på kick-off med jobbet.

Vi bytte mobiler på jobbet i veckan. Dessutom är datorn uppdaterad med nya officepaketet. Ibland är jag bara så totalt oteknisk och förvirrad. I sådana här situationer märks det extra mycket men jag bjuder på skratten. I alla fall så lyckades jag komma ihåg en sak och det var att ladda ner alla bilder och filmer från jobbmobilen till datorn.

Svårt att skriva efter det inlägget. Dystert på hundfronten. Chenin är dålig emellanåt. Jobbigt för henne, för mig och för Choice. Strömsholm-besök stundar dock. Vissa dagar är man bara så ledsen, Hebbe kommenterar ”jasså, det är en sådan dag”. Ibland vaknar man efter att ha sovit oroligt och drömt jobbigt med gråten i halsen och rädslan för att se henne hoppa på tre ben. Att ha en sjuk hund kan verkligen göra en riktigt deprimerad. Choice är en räddande ängel och även Chenins alltid viftande svans. Det är morgonarna som är värst. När svansen hänger mellan benen så känns humöret inte riktigt på topp, milt uttryckt. Men rida på Choice kan Chenin tydligen alltid, om hon får. Hundilskan tycks ha eskalerat också, förstås. Ingen fara på taket dock, annat än att Doc fick sig en åthutning. Shih-tzun som bor på gården är fortfarande en stor favorit. Chenin skriker när hon ser honom. Han är en liten, lugn, glad och stillsam gentleman – precis i Chenins smak. Och Choice gillar ju alla hundar än så länge.

Veckan som gått har i vanlig ordning bjudit på en del aktiviteter. Två lydnadspass (ett på klubben och ett på gården), två joggingpass, en ridtur, simning i Ålsten och besök av olika slag på hemmafronten, bland annat av bc-Zorro till Chenins förtret. Fast på promenad ute går de så fint alla tre med mig. Med fint menas inte bråk alltså, inte fint i kopplet. Till och med snälla gulliga Choice ligger på i kopplet. Tung är hon nu, men hon drar konstant med tyngden och gör inga tvära kast så man flyger efter som någon annan svartvit flicka.

Ålsten var en mindre angenäm upplevelse. Anna och grabbarna var med och det var första och sista gången. Vårt härliga badställe har förvandlats till en plats för lösa mindre lydiga hundar. Det fick vi erfara i skarpt läge, ett antal gånger. Chenin simmade och det gjorde hältan värre.

Idag har vi varit på Värmdö och försökt underhålla en ledsen, men ändå vid gott mod, Lisa. Vi åkte till en plats med fina spårmarker för spår, lydnad, uppletande, budföring, platsliggning, pälsvård och lång fika. Chenin fick ett klurigt godisspår som korsade en del motionsspår och lydnadsplan. Hon spårade noggrant och säkert och apporterade spårpinnen lika fint som alltid. Sötaste pinglan! Choice spårade något tveksamt till en början där Lisa gått slingrigt i trollskog. Hon såg ut att emellanåt hamna lite brett i spåret men jobbade på hela tiden. När spåret övergick i lättare rakor, men svårare (och mer typisk oss) terräng så drog hon iväg ordentligt i fart igen. Hamnade till höger om en vinkel men jag gled med och hon jobbade sig rätt och tog pinnen till min glädje. Vid ett ställe där Lisa korsat en grusstig luktade Choice noggrannt på gruset innan spåret gick in i terräng igen. Det visade sig att Lisa skrapat med fötterna precis där för att få extra lukt. Snacka om att Choice har en otroligt känslig näsa. På uppletandet fick hon gå först i korridoren utan synretning och det gick mycket bra. Svårare var det gång två när hon fick synretning eftersom hon verkade tveksam till om plastbiten verkligen var vår och om den verkligen skulle plockas in hela vägen eller kanske kunde släppas halvvägs…

Som när man ska hämta någon på Arlanda och allt bara blir fel; flyg försenat, ingen framkomlighet till terminalen, dyr parkering, galet griniga p-vakter och enkelriktat överallt. 7 varv runt Arlanda och några timmar senare har man lyckats med sin uppgift.

Eller som när man ska storhandla och först när varorna matas in upptäcker att plånboken ligger kvar hemma på vardagsrumsbordet. Givetvis är hundarna ens enda sällskap och inte mycket till hjälp i den situationen.

Men det kunde varit värre. Anna och jag var med hundarna till Kista – Killingsgård (heter det Anna, inte ”nya stället”!). Choice, Chenin, Doc och Dalton spårade alla fint, i den ordningen. Lazy var sällskapsdam. Vi tog sedan en sväng till Sthlmsavdelningen för lite lydnadsträning. Choice fick träning i kontakt, följsamhet, sitt kvar, fotposition och apportering. Tusan också om jag inte ska lyckas få henne att leverera till mig. Chenin fick träna platsliggning, skäms, huvudet i backen, kontakt, apportering (hålla fast och lämna i handen som vanligt) och kort fotgående rakt fram utan halter (som såklart förevigades på foto). Chenin fick dessutom en välbehövlig borstning efter påpekande från Anna.

På kvällen fick vi besök av föräldrar, bror och respektive samt Hebbes mamma och syster. Vi åt tacos och äppelkaka. Gott och trevligt!

Imorgon väntas stallet, någon form av motion kombinerat med sol och spa på kvällen. På onsdag är det konferens med jobbet med övernattning. Och på torsdag bär det av till aussielägret. Sen är det vardag och jobb igen.

Vi har nu spenderat två dagar ute på Patricks ö på Vätö. Verkligen en lyxig plats som jag har svårt att kalla landet. Enligt min åsikt var det alldeles för modernt för att heta landet. Här åker gräsklipparna runt själva, alla hus är vackert och hemtrevligt inredda, ett antal finsandsstränder finns runt ön som underhålls varannat år. Vi har badat massa jacuzzi vilket till stor del var en besvikelse – alldeles för kallt för min smak. Det måste vara minst 40 grader för att min gåshud ska hålla sig borta. Något som höll nivån var skotern som går i 80 km/h. När Hebbe och jag skulle åka iväg simmade Choice efter. Läskigt värre! Vi körde tillbaka till stranden och så fick någon hålla i henne så vi kom iväg. Lillfian. Zorro och Choice har haft riktigt kul ihop. När vi ligger på stranden så jagar Zorro sand och Choice skäller ursinnigt på plasket och simmar runt fram och tillbaka, oftast inte kontaktbar. Chenin har varit hemma med mamma. Jag fick precis veta att ytterdörren slagit igen på Lazys baktass. En del av trampdynan har lossnat så nu ligger Lazy på operationsbordet. Stackars Lazy!

Innan vi åkte ut till landet i onsdagskväll, besökte tjejerna och jag Kajsa, Thomas, Love, Meja och hundar på Ekerö. Fast Thomas var inte hemma. Det blev mycket prat, fika och fotografering av barn och hundar. En promenad ner till vattnet med alla fem hundar och två barn hann vi också. Chenin och labbe-Rocco simmade efter utslängda föremål medan Choice i vanlig ordning simmade runt själv. Det gäller att hälsa på gamla vänner medan man har semester.

Plötsligt har jag två hundar som går fint i kopplena. Man kan ju luras av att det är jag som uppfostrat dem… I övrigt så har det varit som att ha en höglöpande tik och en hane här i två veckor. Jag får passa på tjejerna hela tiden…

I söndagskväll efter hundklubben åkte vi till stallet. Jag red stora ridvägen, utan hundsällskap, och då gick det undan. Gustur fick jobba lite. Han blev svettig och jag fick ridvärk. I tisdagskväll for vi också till stallet. Jag red i sällskap av en annan tjej med Choice och hennes bc Heidi. Choice taggade lite på att det var två hästar med (började cirkulera oss som om vi vore får) men lugnade snabbt ner sig. Jag blir lika förvånad varje gång vi är i stallet och Chenin fungerar så bra ihop med stallhundarna. Chenin satt uppbunden när Heidi kom, men så fort jag fick syn på henne släppte jag Chenin. Hon är visserligen förbannad och morrar fult men mer blir det inte. Heide var lite nyfiken på Choice men Chenin gick emellan och gav fula blickar. Det är faktiskt hennes bebis och ingen annans. Jag trodde det skulle bli bråk men eftersom Heidi är så cool så händer ingenting. På kvällen hade vi besök av Issen och Mattias. Vi kollade på någon dålig komedi som jag inte minns vad den heter, och som jag somnade till rätt snabbt.

Chenin har varit väldigt halt nu i flera dagar, står i princip på tre ben emellanåt. Jag har försökt få tid hos sjukgymnasten och fått tid först om två veckor. Jag avbokade simmet i poolen igår eftersom jag inte vill överanstränga Chenin. Istället åkte vi till Huvudsta och simmade i mälaren. Lazy var med eftersom föräldrarna åkte till Möja på morgonen. Samma frågor som vanligt, alltid när Lazy är med. Är det dina alla tre? Är chow chowen en valp? osv. Choice vågade inte riktigt gå i när det var så brant och stod därför vid kanten, slog med tassen i vattnet och skällde på plasket. Jag knuffade i henne och sedan var simmandet ett faktum. Ibland behöver man bara en liten pusch för att komma igång. Chenin simmade efter petflaskor och rundade bryggan några varv. Inte lika bekväm i vattnet som Choice men alltid först i vattnet. Vi stövlade sedan in med tre blöta hundar hos Hebbes snälla mamma som lagat god mat. Efter final av stora byggslaget och sent prat kom vi hem till föräldrarna, där vi skulle sova, vid midnatt. 

Kom på en sak som hände häromveckan. Choice försökte sno Lazys mat på ett mindre fint sätt. Hon stirrade på Lazy och gav sig sedan på henne, eller försökte, för jag fångade henne i luften, bar ut henne ur köket och bråkade på henne. Hoppsan, var inte det ok? Under tiden såg Chenin ut som ett frågetecken. Lite förvånande att hon blev handlingsförlamad när hennes kära slogs. Fast slagsmål var det inte riktigt, snarare Choice som försökte lura bort Lazy från skålen.