Chenin.se

Jag jobbar på ett mastodont-inlägg rörande det gångna decenniet. Det tar tid att minnas kan jag meddela. Så det dröjer nog ytterligare ett tag innan det finns för allmän beskådan.

Annars är allt bra. Hundarna fick varsitt märgben och varsitt grisöra vid tolvslaget på nyår. Och den enda oron var några blickar på varandra om man verkligen skulle kunna behålla båda godsakerna för sig själv. Men i vanlig ordning la de sig intill varandra med huvudet åt varsitt håll och tuggade i godan ro. Min största oro var att Chenin blodat ner Jockes vita matta med sitt ben. Vid halv tre (och en timmes sömn för mig) tog vi en kissrunda och åkte hem, nykter i sinnet men groggy av trötthet.

Sedan nya året började har Choice och jag ridit Gustur första två dagarna. Ena dagen med sällskap av annat ekipage. Choice skötte sig bra men Gustur var lite sämre. Jag fick hålla honom hårt. Dessutom var det kallt så det hette duga så jag frös in i benmärgen, speciellt om fingrar och tår. När jag väl klev av, värkte lederna. Choice sprang i skaren så hon blödde varje dag om ett sår som hon gång på gång lyckades skrapa upp.

På nyårsdagen fick vi middagsgäster i form av Michaela, Anna och Sophie. Vi drack vin, åt lime-lax och pratade gamla minnen till sent. Mycket fyrverkerier hördes men hundarna reagerade inte.

I lördags blev det spår för hundarna i snön innan stallrundan. Bilen höll på att fastna i snön i Kista men det gick. Jocke och jag missförstod varandra så han stod vid Hägerstalund och väntade medan jag la korvspår till Chenin och vallade korridorer till Choice i Killingstorp i Kista. Chenin gick sitt korta spår lugnt och fint och Choice letade saker i sina dåligt vallade korridorer. Vår byteshandel fungerar inte ypperligt och det stör mig lite, dessutom väljer hon föremål. Jag kände irritationen växa och bestämde mig för att ett skick i varje korridor fick räcka bra idag.

På kvällen kom den efterlängtade hussen hem också.

I söndags blev det separata turer för hundarna och ingen skogstur eftersom jag mest blir irriterad på snön, kylan och spralliga tjejer. Choice och jag tränade massa lydnad på tu man hand och hade en härlig långpromenad där hon bara kändes som världens enklaste hund. På väg hem la vi ett korvspår till Chenin som Chenin tog fint. Egen tid med matte måste ändå vara det allra bästa man kan få. På kvällen åkte vi till Micke och Sanna där det bjöds på god mat och åter igen spel i form av Alias. Och ja, bråk om reglerna förstås, för det är vad vår familj (läs speciellt Micke och Camilla) bråkar om.

Igår var Hebbe och jag på Strömsholm med Chenin för sista återbesöket. I vanlig ordning spenderade vi många timmar där. Hon fick simma igen på rehaben 2 x 2 x 2,5 min. Denna gång fick hon simma med lite motstånd så hon sträckte ut bakbenen ordentligt. Choice surade för att inte hon fick simma. Chenin röntgades också och det såg helt läkt ut i benet efter operationen. Dessutom hade hon fina muskler och inga tecken på inflammationer (mätt med värme). Hon hade inte mer artros än innan och var lika spänd i ländmusklerna som vid tidigare besök. Vi fick med muskel-relaxerande preparat som hon ska få för att muskelinflammationen i ryggen ska släppa. Både Lennart och sjukgymnasten ville att vi skulle komma på ytterligare ett återbesök. Detta besök slutade på 3 200 kr (+ bensin), pengar som jag inte hade så hussen fick rycka in. Det känns som att man lever på marginalerna nu efter lägenhetsköpet. Jag har aldrig varit så fattig i hela mitt liv men hussen lugnar. Bara vi klarar oss till inflyttsdatumet och slutbetalningen så kommer vi sen leva lika bra som innan köpet, dock med en annan form av sparkapital…

Återbesök hos Lennart i måndags gick bra. Det var långt att köra i en bil utan värme men Hussen höll oss sällskap. Läkningen hade gått bra och allt såg fint ut, hon rör sig bra och tydligen var det inte helt ovanligt att de har ont på morgonen som Chenin har. Däremot blev de förskräckta när de hörde att Chenin gått 18 min i treadmill utan paus. Jag fick snabbt betala för ett samtal med rehab-personal som meddelade att det var på tok för länge. Nästa gång, vilket är tredje gången ikväll, ska jag säga till att hon bara ska gå 3×3 min. Jag hade en dålig magkänsla om tiden men man litar ju på de som är experter, eller utger sig för att vara. Det var väldigt trevligt att vara där på kvällen. Det kändes mer personligt. Sköterskan frågade om jag ville ha kantareller och så fick jag flera kilo, en hel elgiganten-påse fylld. Så himla gulligt och jag sa att något måste man ju få för det tusenlappar jag betalade denna gången.

Så igårkväll åt jag kantareller tills jag mådde illa och ändå rörde jag bara en bråkdel av det som fanns i påsen. Jocke och mamma ska få ikväll och resten fryser jag in. Således stort rensningsprojekt ikväll. Igår kväll åkte hundarna och jag förbi Gustur, tog in, bostade av och gav mat. Det mörka kvällarna lockar ju inte direkt för aktiviteter såsom ridning och dessutom var Chenin riktigt dålig på morgonen så det kändes helt fel att rida. Dels var Chenin fortfarande groggy på morgonen, dels väldigt halt. Det kändes riktigt jobbigt men imorse såg det istället riktigt bra ut.

Ibland känns det som att det är fel oavsett. Om veterinären säger att något är fel så är det fel och när han säger att inget är fel är det också fel. Hursomhelst har jag varit på kontroll på Strömsholm idag och faktiskt klarat av ett veterinärbesök utan tårar. Det kan i för sig berott på att det var positiva besked. Chenin började bli stabilt bättre förra veckan och på onsdagen ringde Strömsholms rehabavdelning. Men i fredags var hon påtagligt sämre på kvällen. Jag har svårt att förstå varför men med tanke på att den uppblåsta kragen inte fullkomligt fullgör sin funktion låg det nära till hands att misstänka infektion. Jag hade is i magen och väntade till lördagen och tyckte då hon var lite bättre. Choice och jag sprang med tunga steg i Ursvik efter kort lydnadspass på ängarna och på kvällen gick vi ut med kompisar på Patricia. Jag höll mig nykter i fall att och det kändes mycket klokt. Väl hemma sent på natten hade det kommit ut vätska ur Chenins översta stygn som kladdat ner pälsen. Panik-jag ringde Strömsholm mitt i natten och fick prata med en klok och kompetent person som rådde mig att vänta till söndagen och ringa tillbaka. På söndagen kollade jag noga igen och tempade Chenin (klarade det alldeles själv med hjälp av tillitsträning och rostad blodpudding), men någon infektion verkade hon inte ha. Mamma fick komma som rådgivare och hon tyckte att Chenin var märkbart svullen på insidan av knät men ingen infektion. Jag vet inte vad som är värst men någonting fel med knät som gjorde hennes smärta så stor kändes inte kul. Jag kände att botten var nådd på söndagkvällen. Efter många samtal till alla djursjukhus och överläggning om var vi skulle åka bokade vi besök på Strömsholm på måndagmorgonen. Man vill ju ha nära till källan om något i benet skulle behöva justeras. Choice och jag pinade ut träningsvärken med en lång långpromenad på tre timmar, med delvis Annica och Midos sällskap. Imorse plockade vi upp Lisa som troget följde med till Strömsholm. Jag var nog beredd på det värsta. Tänk om de säger att det inte finns något mer att göra. Den tanken kunde inte få tårarna att sluta komma. Lisa försökte vara positiv men även hon befarade det värsta. Väl inne hos veterinären och efter sedvanligt utdelade pussar från Chenin – hon är bara för go efter allt ont de gjort henne - tror veterinären att det inte är mer än någon slags ledvätska som samlats runt knät. Det finns ju en hel del oklara frågor men i nuläget känns det positivt och sedan är det bara att hoppas att svullnaden (och inflammationen) lägger sig. Lite orolig är jag fortfarande eftersom det är svårt att veta vad det beror på osv men veterinären svarade lugnt på mina frågor. Nu är det inbokat besök hos Lennart om några veckor. Ibland ska man inte lita på sin magkänsla om att allt är fel. Det var en lättnad att ha fel om man säger så.

Nu är hundarna hemma hos Lisa och Loi. Chenin myser i köket, lätt sur kan jag tänka mig, medan Choice busar med Loi. Jag är på jobbet i vanlig ordning men det fanns tydligen en viss oro för att jag skulle vara hemma och vavva (vård av vovve) denna vecka. Skulle varit trevligt men tyvärr finns det ingen försäkringskassa för hundägare.

Måste avsluta med att gratulera Anna och Doc här i bloggen också. Det kommer lite i skymundan när allt man kan tänka på är Chenins välmående men givetvis är vi väldigt glada och stolta över våra vänner som blivit uppflyttade till lägreklass spår!

Om inte Chenin blir frisk, glad och lycklig kommer jag gå under. Då har detta plågeri varit för jäves. Idag är hon påtagligt sämre, förmodligen på grund av att hon inte får annan smärtlindring än Rheumocam nu. Hon kan inte ligga still utan vandrar fram och tillbaka i hagen haltandes och snurrandes innan hon snabbt damper ner. Jag tycker det är fruktansvärt, men Hebbe den lite mer rationella påminner mig om att det är så här första veckan.

Vi skulle ta tempen idag för att hålla koll på att det inte är någon infektion i såret. Jag tvivlar på att det skulle vara det eftersom hon är pigg och glad i övrigt. Men någon temp fick vi inte ta. Tyvärr måste jag konstatera att Chenin vörjar bli lite småsvår att hantera i alla veterinärsituationer. Hon är ju gullig med personalen och så men bara en vaccinering gör att hon ger en misstänksam blick, även om det förstås går bra. Tidigare har jag kunnat tempa henne men försök att närma sig hennes bak med den prylen gjorde att hon satte in allt motstånd, dvs sprattel. Det gick helt enkelt inte; varken med mamma, själv eller med Hebbe. Jag bestämde mig för att prova med munnen men inte heller det fick man. När jag lugnat ner mig bestämde jag mig för en pedagogisk metod. Först fasthållning och det går ju alltid bra, därefter en sekund i munnen och snabbt ett bra. Därefter var tempen tagen inom en minut. Jag vet inte om det ger rätt resultat i munnen, men jag tror det blir det enklaste sättet framöver.

Några saker att bli upprörd på Strömsholm över:

• Ingen info om att Chenin skulle ha antibiotika, varken muntligt eller i hemgångsråden. Jag kom på det på söndagkvällen, lämnade in receptet (som jag hittat bland alla kvitton från Strömsholm) på måndagen och får ut medicinen först imorgon.
• Ingen info om när/hur/var de plåster hon har ska tas bort, såsom kanylplåster, stygnplåster och morfinplåster (som för övrigt är narkotikaklassat, inte ska följa med hunden hem utan tydliga instruktioner, inte får slängas i sopnedkastet och inte får beröras fysiskt).
• Ingen info om rehab såsom ståträning, massage, kylning m m. Inte heller har jag fått prata med någon annan än receptionister under dagen. Först imorgon kommer rehab ringa upp mig efter tjat från mig själv (Chenin var dessutom inte utskriven när jag ringde idag). Jag vet inte heller när jag ska påbörja treadmill.
• Utlämning av hund tar två timmar och sker i korridoren.
• Dessutom har jag betalat för direktreglering som jag inte ska ha och inte har fått.

Men vad gör man? Måhända att Strömsholm är stort och opersonligt, men Lennart kan ju sin grej i alla fall. Dessutom är telefonsystemet väldigt bra, dvs att man slipper kö och att de istället ringer upp. 

Choice och jag var tvungna att ta en runda runt Lötsjön med Jocke för att komma på andra tankar. Jocke undrade om det var bra att springa med tanke på att hans fot gjorde ont. Men lite ansträngning hade han hört kunde vara bra för en nästan-inte-alls-stukad fot. Lite senare fick jag en bild på hans röda svullna fot som höll honom vaken. Tydligen var det inte alls jättebra att springa med den.

Världen är lite upp och ner för tillfället. Pappa åkte till Afghanistan idag. Det känns konstigt och knäppt och bara något som min pappa kan få för sig att göra. Hela grejen verkar lite knas och är mystifierad med hemligheter. Han kommer tillbaka snart men vi vet inte riktigt när.

Vad gäller Chenin känner jag mig otroligt lättad efter besöket på Strömsholm. Hon kan inte fortsätta vara så dålig som hon är. Det känns hoppfullt med TPLO även om man kan önska att man varit hos Lennart och diskuterat tidigare. Enligt honom är det inte ens värt att operera med någon annan metod på den typ av hund som Chenin är. Hon kan förstås aldrig bli återställd igen, vilket jag tvivlar på att någon hund kan som sliter av ett korsband, men hon borde kunna fungera som en hund igen. Jag vill verkligen kunna gå ordentliga långpromenader med henne.

Chenin verkade okej när jag hämtade henne på Albano igår. De är ju inte världens trevligaste utan lämnade ut henne med orden ”allt står på pappret”. Jag har inte ens fått prata med någon veterinär eller något. Chenin var lite groggy och hela kvällen stack tredje ögonlocken fram vilket gav ett lite påverkat intryck. Imorse åt Chenin upp sin mat snabbare än Choice. Vad skönt det var! Allt är som det var för några månader sedan. Jag blev ju orolig för livmodersinflammationer och skendräktighet när hennes matstörning i huvudsak berodde på att det var jobbigt att tugga. Chenin får tydligen inte tugga på hårda saker, såsom ben och pinnar. Jag undrade om hon fick bita på Choice och bära på leksaker. Ja, det gick bra så länge hon väljer det själv. Ha, Chenin väljer inget själv – hennes huvud bara säger att hon måste äga allt oavsett om det smärtar. Jag tror det är bäst om man tänker och väljer lite åt henne i frågan.

Igår kväll gick Choice och jag iväg till Lötsjön för att springa med Anna och Doc. Det var Choice andra joggingtur. Denna gång bet hon mig bara en gång i byxbenet men lyckades då träffa med en tand i vristen. I övrigt sprang hon lugnt och fint. Ibland framför och ibland bakom. Choice fick sedan vara med Dalton i Annas bil medan vi sprang kyrkogården runt. Det känns som att Choice inte behöver pressas för mycket ännu.

Imorse var Chenin väldigt halt igen. Det kan verkligen förstöra en hel dag. Jag vet inte vad det beror på. Igår gjorde vi verkligen ingenting annorlunda. Det kan bero på att hon inte längre är skendräktig och därmed måste uppföra sig som en valp igen, fara runt och hoppa. Vi har en tid bokat på Strömsholm som jag hade hoppats på att slippa använda. Jag vill bara inte vara med om en operation till. Det finns varken pengar, tid eller energi till det.

Igår var vi med Lazy till veterinären får kontroll av tassen som fastnat i ytterdörren för två veckor sedan när dörren blåste igen. Trampdynan som de sytt fast har ramlat av så hela operationen var väl i stort sett totalt onödig och 8 500 kr onödigare. Lazy har ett öppet sår istället för en trampdyna och mamma lägger om det varje dag, ända sedan operationen. Efter veterinärbesök åkte vi till Gustur. Det var för kallt, blött och mörkt för att rida så vi tog en promenad med hundarna och Gustur. Gustur var tydligen lite stel i måndags men mådde i alla fall ypperligt igår. Mamma hade med sig massa äpplen och Aragon, Gusturs boxkompis, fick några extra eftersom han ska slaktas inom kort.

Vi har nu spenderat två dagar ute på Patricks ö på Vätö. Verkligen en lyxig plats som jag har svårt att kalla landet. Enligt min åsikt var det alldeles för modernt för att heta landet. Här åker gräsklipparna runt själva, alla hus är vackert och hemtrevligt inredda, ett antal finsandsstränder finns runt ön som underhålls varannat år. Vi har badat massa jacuzzi vilket till stor del var en besvikelse – alldeles för kallt för min smak. Det måste vara minst 40 grader för att min gåshud ska hålla sig borta. Något som höll nivån var skotern som går i 80 km/h. När Hebbe och jag skulle åka iväg simmade Choice efter. Läskigt värre! Vi körde tillbaka till stranden och så fick någon hålla i henne så vi kom iväg. Lillfian. Zorro och Choice har haft riktigt kul ihop. När vi ligger på stranden så jagar Zorro sand och Choice skäller ursinnigt på plasket och simmar runt fram och tillbaka, oftast inte kontaktbar. Chenin har varit hemma med mamma. Jag fick precis veta att ytterdörren slagit igen på Lazys baktass. En del av trampdynan har lossnat så nu ligger Lazy på operationsbordet. Stackars Lazy!

Innan vi åkte ut till landet i onsdagskväll, besökte tjejerna och jag Kajsa, Thomas, Love, Meja och hundar på Ekerö. Fast Thomas var inte hemma. Det blev mycket prat, fika och fotografering av barn och hundar. En promenad ner till vattnet med alla fem hundar och två barn hann vi också. Chenin och labbe-Rocco simmade efter utslängda föremål medan Choice i vanlig ordning simmade runt själv. Det gäller att hälsa på gamla vänner medan man har semester.

Coolaste mormorn

Ett glatt inlägg var utlovat och så ska ske. Vi har egentligen haft det rätt bra. I fredags åt vi middag med Frida och Jocke på golfängarna. Solnedgång, god sallad, trevigt sällskap och mysiga hundar. Helgen skulle väl ha bestått av spår men med tanke på alla insekter som är vakna i strålande solsken blev det istället bad med Jocke och hundarna i Ålsten. Och mest av allt blev det sola, läsa hundsport, äta frukt och spela kort. I dagarna två för att vara på säkra sidan. Vid sidan av blev det också tvättning i mängder, något som inte gjorts sedan juni. Vi köper nya kläder istället för att tvätta tydligen. Men nu var det

Alva hjälper Micke och Sanna

ändring på det. Vi fick också en ny inneboende. Vår lägenhet har praktiskt nog en uthyrningsdel som fungerar som en etta. Min tyska kollega från jobbet flyttade in för en period av 7 veckor. På lördag kväll åkte vi dessutom till min bror och hans flickvän som fyllde år. Där bjöds vi, eller jag snarare för hundarna fick inte mycket och Hebbe var hemma sjuk, på god mat och gott dricka. Föräldrarna, Sannas mamma, äldsta brodern med barn, mormor och Mickes gudfar var där. Trevligt! Det blev en lång kväll per automatik. Choice hade svårt att låta bli barnen när de lekte med uppblåsta bollar, Chenin spelade klok och lät bli.

På söndag hann vi även gå på en lägenhetsvisning. Fin och trevlig lägenhet med rätt område, rätt balkong, rätt parkering, rätt storlek och rätt av det mesta, utom vardagsrum. Hebbe såg inga möjligheter för sin tv, soffa, högtalare, ljudanläggning och övriga tekniska prylar… No comments… Bortslösad tid med andra ord. På kvällen kom Hebbes mamma och syster. Systern har varit i Marocco i två månader – galet brun med andra ord!

I måndags  blev det en tur till klubben. Först en promenad och sedan träning med en hund i taget. Båda hundarna hade åsikter i den frågan. Den som fick träning var dock mycket nöjd. Jag hade struktur och plan för hela träningen men nu kan jag inte ens minnas allt. Stort fokus på platsliggning var det i alla fall och med strålande resultat. Chenin fick köra target, fjärr, ställande under gång med extern belöning, shejping av apportgripandet och apporthållandet. Choices träning var fokus på lek, av olika slag – något som vi gör alldeles för lite eftersom jag har en galet lekfull Chenin med en hel del. Choice leker annorlunda, tar saken och springer i cirklar men har nu lärt sig jaga ikapp mig och buffa på mig med saken. Hon har mycket jaktlust och kamplust (dragkamp) och ett stort gripande med hela munnen. Dock är hon inte lika galen i saker som Chenin är (med sitt omättliga föremålsvansinne), så om jag lägger undan den så är det ok för Choice, då kan hon hoppa och hugga mig i armen istället. Choice fick träna kontakt, följsamhet, ingångar och gripande av metallen.

Tisdag är stallet i vanlig ordning. Jag unnade mig en egen tur med Gustur. Först promenad med hundarna och Gustur och sedan fartig tur med Gustur. En av hästarna i stallet hade fastnat med underkäkens tänder i bokdörrsöppnaren och i panik slitet sig ur själv varpå tänder inklusive rötter lossnat. Hela incidenten var vidrig, veterinär tillkallades och hästen åkte in på röntgen och undersökning.

Upplevelsen med oladdat elcykel har jag fått erfara igår. I vanliga fall tar det max 25 min hem från jobbet. Med en tung elcykel att släpa uppför backarna tar det närmare 60 min och mycket svett. Dagens motion är avklarad. Annars har det inte blivit mycket av den varan. Jag sprang med Jocke i söndags men innan dess var det längesedan sist. Tjejmilenloppet har dessutom sålts till kollega till förmån för aussieläger. Jag vill gå många spår för att väga upp det.

Simning blev det också i samband med ett rehab-besök hos sjukgymnasten Anna Holmgren. Chenin fick simma 3 gånger 3 min. Choice vågade inte riktigt ta steget ut, så jag tvingade henne och sedan simmade hon galet lycklig runt i bassängen. Jagade leksaker, skällde och fångade plask. Choice fick ett eget back-on-track-täcke. Allt för att dopa hundarna! Saken med doping är att hunden inte heller får tränas om de använder preparat. Så om Choice nu provat täcket lär hon inte träna närmsta månaden. Mycket troligt!

Invägning skedde också, Chenin väger 19,9 kg och Choice 19,4 kg. Choice är dessutom högre än Chenin nu.

Efter morgonpromenad berikad med utskällning av en kärring (rent ut sagt) för att hundarna gick på gatan, lämnade vi svalt hus i Nagykörös för varm lägenhet i Budapest. Nora hade beordrat oss visit i hennes hus, dvs på andra sidan Budapest. Men vi gör ingen besviken. Choice lekte med Pompom, ett stycke muditik, medan Chenin tittade surt även på Marcus. Hon tycker bara inte om honom längre. En kastrerad Marcus duger inte, trots höglöp. Hon har ungefär samma förhållande till Mackan som till Dalton. Hon är helt enkelt väldigt osäker på var hon har dem och gillar dem därför bara inte, trots att hon känner dem väl. Vi bjöds på svalkande vatten i de betungande 35 graderna. I Budapest gör varje grad skillnad pga smogen. På tillbakavägen stannade vi till hos veterinären, på rekommendation från Nora. Hon såg till att jag avmaskade hundarna och skrev in det i passen. Hon verkade inte vilja ha betalt alls men tog sedan 200 forint (ca 8 kr) för burkmaten som hundarna kalasat på. Dagen innan hade Nora varit där och fått Pompoms pass ifyllt och Marcus undersökt för 0 kr. Det är lite annorlunda jämfört med Sverige. Vi stannade sedan vid Nyugati för att besöka ett av Europas största köpcenter, West End. Hundar var dock inte välkomna så jag satt utanför och läste bok med hundarna medan Hebbe spenderade en timme där inne. I den lägenhet vi lånat är det inte direkt en hundmänniska som bor. Han sa att det var ok med hundarna men ville inte att de skulle göra behoven inne. Jag förklarade hur det fungerar med innehundar och berättade att Choice inte har kissat inne sedan hon var 4,5 månad. Tro på sjutton att Choice glider in och kissar på den finaste mattan! Chockartad jag konstaterar att hon förmodligen inte har hunnit kissa sedan vi var hos Nora. Min kompis, som äger lägenheten, är på andra sidan Atlanten som tur är och kiss är ju sterilt. Värst av allt är dock att höglöps-Chenin har mani på att kissa över Choice. Hon missar inte en gång. Inte heller denna gång. Vuxna hund! Jag skrek till när hon höll på att sätta sig och det var som att hon tänkte ”hoppsan” och gled därifrån. Chenin är inte alltid helt med i huvudet när hon höglöper. Blicken är väldigt frånvarande emellanåt, hon är i en helt annan värld. Dessutom är det svårt att få ner maten för tillfället även om hon klämmer i sig. Jag fick en känsla av att hon var lite frånvarande när hon försökte markera inomhus. Senare på kvällen blev hundarna kvar medan Hebbe och jag mötte upp Nora och Noemi på Morrisson 2. Det var ett himla häftigt ställe. Unikt i sitt slag. Klubben låg i en fastighet och det fanns tillgång till stora delar. Man kunde gå flera våningar upp och det fanns massa gångar och små utrymmen. Dessutom fanns det en innergård där det låg en bar m m. Karaoken var förpassad till ett rum längst ner och längst in. Vi sjöng väldigt väldigt mycket. Det var riktigt trevligt.

På torsdageftermiddag åkte vi iväg till lyxbadet Gellert för att lapa sol och hoppa i vågmaskinen. Sammanfattningsvis några härliga timmar där jag ännu en gång, och inte första, bara njöt av vår semester. När det är så varmt i luften kan till och med en badkruka som jag, som alltid tycker det är lite för kallt för att bada, ligga i vattnet i flera timmar. Jag skrattade i vågorna värre än ett barn. Väl hemma tog vi en promenad med hundarna till en närbelägen restaurant. Jag tog en laxpasta och middagen var under all kritik, dyr och inte speciellt god. Vi gästades också av getingar vilket gjorde min njutning mindre och en hel del passerande hundar som Chenin ropade efter. Förra året har jag för mig att maten var ganska god där men inte i år således. Vi tog sedan en sväng till Tesco för att inhandla det sista allra mest nödvändiga; vatten, paprikakrydda, vin m m. På kvällen var det varmt så in i, svårt att sova. Det gäller att duscha både hundar och oss kallt. Man kan ju fundera på hur hundar i Ungern klarar sig? Vi sov med dörren till farstun öppen eftersom det var svalare där. Våra bekanta äger hela fastigheten och övriga tre lägenheter är för tillfället tomma så det gick lika bra.

På fredagmorgon bar det iväg mot Slovenien. När vi kommit över till Buda-sidan i köer passerar vi en Citadella-skylt. Vi får ett infall och åker upp till Citadellan. Vi parkerar olagligt, tar med hundarna ut och njuter av utsikten. Uppe på bergets topp är det väldigt varmt. Trots några få minuters visit lägger sig hundarna i skuggan. Hundarna var inget fan av Citadellan. En timme senare hamnade vi i Siofok, Balaton, och det var hundarnas drömplats. Vi hoppade alla i det turkosa vattnet. Sanden var så mjuk att den försvann under fötterna på en. Man är inte riktigt van vid det, första gången kändes det som kvicksand så jag skrek till. Vattnet var väldigt varmt, precis lagom så att man inte tvekar att doppa sig direkt. Sedan låg vi där i länge innan vi åkte vidare för mat på hederliga McDonalds (fantasin skenar…).

Efter diverse stopp och sång, skratt, lekar och filmning av en övertrött Camilla till chaufför i bilen, hamnade vi i Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Våra förväntningar var väldigt låga, vi ville egentligen mest passera obemärkta. Vad förvånade vi blev när det visade sig vara riktigt trevligt. Vi tog in på ett mysigt hotell nära stadens park. Stadens park som för övrigt består mest av lösspringande hundar. Det är galet vad folk låter sina hundar löpa amok här. Det går enbart bra eftersom Chenin vill sätta på alla hanar som kommer susandes. Vi åt middag nere i hotellets restaurant. Tjejerna är gulliga utom när Chenin får syn på lämplig hanhundskandidat. En av gästerna hade två malteshanar som sprang runt vind för våg i hela uteserveringen lösa. Det tog väl gossarna maximalt två sekunder att hitta oss. Chenin bestämde sig för att den 5 år gamla hanen var hennes favorit och gjorde allt för att att han skulle nå upp, förjäves. Choice fann den andra, knappt 1 år gamla, för bus. Varsin kavaljer, kan det bli enklare? Stök och bök innan ägarna äntligen tog malteserna under armen och gick vidare, för koppel hade de aldrig hört talas om verkade det. Jag åt en jättegod tonfisksallad och Hebbe en rumpstek utan tillbehör (pga missförstånd och sedan var köket stängt). Vi pratade webb och aussieklubben i synnerhet innan vi myggätna gick upp. I Ungern har man sedan 10 år tillbaka ungefär sprayat mot mygg i hela landet så vi brukar inte känna av dessa. I år var man bestämt att det inte ska göras (pga något med grodorna) så vi har fler myggbett än någonsin. Så fort solen gått ner på kvällen är det bara att förpassa sig in.

Nu är det lördagmorgon, med blixt och dunder, och vi åker vidare till Venedig, men först stannar vi till i Triest för lunch och kanske lite bad. Det borde vara Chenins sista höglöpsdag och det innebär att hon ikväll kommer vara grinig på andra hundar.  Vi valde rätt dag för Ljubljana helt enkelt och vi håller tummarna för att resten av resan avlöper utan incidenter. Hanhundarna kommer nog inte fatta bättre.

Uppdateringen har varit dålig, men jag har varken haft tid eller ork att sätta mig framför datorn. Bloggning har dock skett via telefonen kontinuerligt även om det inte lagts upp tidigare. Om några timmar åker Hebbe och jag med hundar till Ungern! Onsdag blev en tur till Gustur för ridning lilla ridvägen med Choice.Hysteriskt med flygfän gjorde ridturen till en mindre trevlig upplevelse.

Efter stallet skyndade jag hem till Hebbes mamma för att se Byggslaget påtv över middag. Lazy surade över att behöva vara där.På torsdagkväll hämtade jag bilen som varit på kontroll hos bilmeck införresan med felfritt resultat och åkte sedan ut till Arninge för seriössimning. Chenin fick simma 4,5 min, 5,5 min och 4,5 min.

Jag började första semesterdagen på fredagen med att åka med Chenin tillveterinären. Toffe på Södra djursjukhuset skulle göra en efterkontroll avChenins korsbandsoperation. Han var positiv och hoppfull, hon är litemindre stabil än hon var precis efter operationen men det var normalt. Honär mer stabil än hon var innan operationen. Dessutom hade hon inte ont närhan kollade stabiliteten. Hon var mer halt än vad hon borde vara mensamtidigt tyckte han att hon var lite mager, precis som även Carina med Azzie påpekade. Hon kunde gottväl gå upp ett kg så hon kunde bygga mer muskler. Han kunde inte avgöra omhennes hälta var mekanisk eller smärtsam. Chenin reagerade först på allhantering, även vid implantatet. Hon reagerade även på det friska benet.Sedan gick det över så förmodligen är hon bara rädd om sig och vet averfarenhet att det brukar göra ont. Vi diskuterade foder ochsmärtstillande. Nöjd efter veterinärbesöket åkte jag med hundarna tillGustur för ridning. Chenin fick glida runt lös och lycklig i stallet. Honignorerar stallhundarna (bc-tik och settertik) så det är skönt. När jag redut fick Choice följa med medan Chenin och Lazy väntade i omklädningsrummet.Choice är rolig att rida med. Efter stallet åkte jag och började packainför den långa resan. Jag började med hundsakerna och hann inte längre.Men mycket listor finns det nu. Jag ringde SVA och fick det glädjandebeskedet att Choice har antikroppar mot rabies. Bara att hämta flickornaspass nu!

På kvällen åkte vi till Gröna Lund. Hundarna skötte sig bra hemmaoch Choice, valpen som tuggar sönder allt, hade inte rört någonting. Vi var13 pers på Grönan som körde femkamp. Just som jag bestämt mig för att jagvågar åka Insane så stängde de attraktionen. Jaja är man fegis så är man.Efter mycket få antal timmar sömn åkte vi på lördagen på rasmästerskap iEskilstuna. Ingrid skulle tävla Benz i elitrapport och jag skulle varamottagare. Efter skick från station B till station A tog jag emot en blodigBenz med delvis delad tunga. Stackarn hade förmodligen bitit sig i tunganpå vägen. Jag försökte få bort så mycket som möjligt av blodbadet innanskick till station C. Benz ville dock inte riktigt iväg. Han verkade intetaggad. Så där var tävlingen slut för vår del.

Första rehabiliteringen på Södra djursjukhuset igår gick väldigt bra. Chenin har bra med muskler i båda benen. 40 cm omfång på höger och 36,5 på vänster. Hon har bra böjning och sträckning och rör sig verkligen fint. På vattenbandet syntes ingen hälta alls. Hennes sår hade läkt fint. Allt ser ljusare ut än vid förra korsbandsoperationen. Tight rope verkar vara en bättre metod än fiskelinan enligt sjukgymnasten. Dessutom tyckte hon att hon sett en del aussies med samma problem som Chenin (dvs även hon!). Inte bra, inte bra. Choice var med som sällskap. Mycket veterinär blir det. Vi stannade även till hos Annica och köpte hundmat. Dyra Hills ska tydligen bli ännu dyrare. Närmare 800 för en säck framöver. Det är galet! Hos Annica fick hundarna massa godis. Choice verkade inte minnas att Annica utsatt henne för otäckheter när hon hade såret i ögat. Hon gillade både Annica, Kim och kliniken.

Att sitta hemma heldagar gör en galen. Jag är van att ha fullsmockat schema hela helgerna. Samtidigt är det nog lite bra för mig. Nu ikväll blev jag dock så uttråkad att jag tjatade hit Annica och Kim. Jag lyckades också lura hit Anna och Doc. Choice upptagen av bus med Doc, Chenin aktiverad med att blänga surt efter Doc genom gallret och jag sysselsatt med Robinson och massa småprat så blev lördagkväll också ganska trevlig.

Lördagen har annars bestått av ett besök till Södra djursjukhuset för borttagning av morfinplåster. Choice hade lite damp i väntrummet. Jag vet inte varför, hon brukar ofta vara så lugn och cool i alla väntesituationer. Nu skällde hon efter hundar, människor, leksaker, hundmat och hundben. Besviken insåg hon att hon inte fick något. Jag tar allt med ro. Det går över. Så länge hon är glad och positiv så är jag nöjd Chenin mådde lite konstigt efter det att plåstret tagits bort. Hon har legat hemma på golvet och gungat med huvudet fram och tillbaka med hakan i backen. Jag filmade henne lite för det såg så konstigt ut. Jag inbillade mig först att hon viftade på svansen hon hade under sig och att huvudet gungade med, men blicken var liksom inte den. Men det är ju starka grejer det där. Man får skriva på varningspapper när man hämtar hunden där det framgår information om att man kan dö av att röra vid det osv.

På vägen hem hann jag med att hämta upp valpmat som jag beställt till föräldrarnas hus, köpa ett lass med märgben på supermarket (efter att killen i charken sprungit ut oh grävt fram dem längst ner i deras stora frys…) och besöka hundrastgården med Choice. Snälla Jocke följde villigt med på alla äventyr. Chenin var nog rätt glad åt att få åka runt lite i bilen. Utanför hundrastgården träffade vi på en mellanpinschervalp. Choice lekte förstås med den, men villkoren var inte helt lika när den var i koppel. Vi släppte in dem i rastgården och då jobbade den upp sig. Choice fick dock kämpa, hon brottade ner den, drog den i öronen, sprang med boll i munnen, gjorde lekinviter osv. Sen blev det busa av. Fast den förstod inte nöjet i att jaga runt efter Choice, men Choice verkade tro att hon var jagad ändå och det är det viktigaste. Hon har lekt med lite roligare kompisar innan, men ägarna hade aldrig sett deras hund leka så mycket tidigare. Kanske om den bantade lite, sa jag inte Kan du ha henne lös redan?! frågade dem. Hon kom till mig lös, jag lärde henne gå i koppel, svarade jag. För i min värld är det så det fungerar. Först lära sig följa med mig lös, sedan koppelträning. De var riktigt sugna på att släppa sin hund lös utanför inhängnaden, men vågade inte. Tänk om hon sticker? Man måste våga lite sa jag, men tog sedan avsked för att hitta en parkeringsbot på min bil. Ett dyrt hundmöte med andra ord! Till saken hör att jag hade kunnat parkera gratis precis brevid men jag ville stå lite mer skymd för Chenins skull. Suck!

Choice har kanske bajsat i sängen… Vill bara skriva kanske för det kan ju varit en hund som hoppat in genom fönstret, gjort ifrån sig, smitit sin väg och sedan skyllt på Choice. Mindre troligt, kanske inte ens möjligt, men en förhoppning Nja, skämt åsido var det mitt fel. Jag borde anat att hon behövde gå ut, men hon lekte så mycket med Doc att det kom av sig lite. Jag lyckades åtminstone fånga henne i luften med ett nej när hon var på väg upp i sängen senare. Jag älskar att tajma rätt, hon liksom vände i luften. Mycket bättre än att ta ner henne från sängen när hon redan hunnit upp. Fotobevis på Choice och verket finns men jag besparar folk det. Tänkte visa det för Hebbe om ett år kanske…

Choice är idag 3,5 mån och väger 10,5 kg. Hon börjar med andra ord bli tung att lyfta. Nattis passar Chenin och Choice idag.

Ikväll ska vi på sista simningen innan operation av korsbandet på tisdag. Lite massage lär det också bli innan vi somnar.

Mor och dotter - lika som bär! Chenin med mamma Chessie i maj 2003. Foto: Marie Sjöberg

Som den ofrekventa uppdaterare jag är kommer här ett inlägg. Torsdagens veterinärbesök var faktiskt inte helt negativt utan ingav en del hopp om bättring. Chenin hade inte så mycket pålagringar i knät som veterinären befarade. Hennes höfter såg fina ut (jag återkommer med kommentarer om detta). Ryggen kändes bra. Det enda är att knät är instabilt, vilket det varit länge nu. Chenin var förstås lite groggy men verkade lättad över att undslippa eventuellt sim. Jocke tog hand om Chenin eftersom vi lyckats tajma det så bra med middag på Patricia i slussen tillsammans med föräldrarna och Micke och Sanna. God var den som vanligt och billig eftersom Patricia skickat ut ett gäng middagsbiljetter. Jag åt alldeles för mycket och hade rejält ont när Jocke och jag tog kyrkogården med Chenin. Lördagen började med buss till simmet. Jag lämnade ju in bilen på rekonditionering i tisdags så det blir mycket kommunalt. Jag hoppas att killen, gamla ägaren, fixar mitt handtag också för det var han som pajade det när jag köpte bilen. Hursomhelst så landade vi vid simmet i alldeles för god tid, man kan inte räkna med att ägaren är det minsta i tid. Chenin och jag simmade själva och det kändes bra. Det är lite lugnare att bara vara vi. Fyra gånger 2 min blev det ungefär – kanske något extra på slutet. Efteråt mötte vi upp Hebbe i tapetaffären och försökte enas om vad som passar i vårt vardagsrum. Lättare sagt än gjort så vi gick till Hebbes mamma, lånade bilen och for till Bromma för mer tapetkollande. Därifrån åkte vi ut till Hägerstalund där jag la ett spår till Chenin. Efter snabbmat och småprat i bilen hamnade vi på IKEA för att inhandla sex svarta stolar, svarta dukar, svart matta vit hutch, vita lampor m m. Tanken var att hinna tillbaka till spåret innan det blev mörkt, men det hann vi såklart inte. Becksvart var det när Chenin släpptes på. Jag vände när jag hamnade utanför bilens ljuskäglor, gjorde några tappra men resultatlösa försök att övertala Hebbe att följa med och släppte sedan på igen. Det blev alldeles för många Var det verkligen här? ja det var det, för min smak… Jag hade toarullar som spårapporter och då och då hörde jag Chenin prassla med dem. Halvvägs gick vi bort oss. Jag hade ingen uppfattning alls var vi var, provade två gånger att gå tillbaka en bit men även det var resultatlöst idag. Jag blev i vanlig ordning irriterad, dock utan ett ord till Chenin. Jag tog in henne och började gå tillbaka på första bästa stig jag hittade. Rätt var det var drog Chenin iväg från stigen. Plötsligt var vi på spåret igen noterade jag och gick efter. Snacka om förbättrad spårkoncentration. Chenin missade inte en godis. Husse ringde frågade var vi var, han började bli orolig, undrade om jag såg att han blinkade med bilen. Söta! Vi var djupt in i skogen. När spåret var över och adrenalinet hade lagt sig åkte vi förbi Willys och storhandla. På kvällen snickrade Hebbe IKEA-möbler och jag lagade mat för släktbjudningen på söndagen. Så könsrollsfördelat…

I söndags meddelade Anna att hon kommit tillbaka till Stockholm. Ingen tid att spilla, så fort hon sovit någon timma åkte vi ut i skogen för att lägga spår. Det var en riktigt riktigt kall dag så det gällde att röra sig så att man inte frös fast. Vi parkerade bortot grusgropen, längst bort vid järnvägen. Chenin fick ett spår av Anna och det löste hon bra, om än något disträ. Hon gick av i två vinklar och fick jobba sig tillbaka. Även jag var lite disträ och gick och småsnackade med Anna. På kvällen kollade Hebbe och jag på två filmer eftersom det var omöjligt att somna, Queen Elisabeth och The black book. Jag gillade nog den senare bäst, obehaglig men känslostark. Queen Elisabeth var bara vacker.

I måndags fick Chenin vara med mamma och förbereda inför kvällens kalas. Vi firade mammas födelsedag med släkten och det var väldigt trevligt. 11 personer och 6 barn i olika åldrar så det var rätt fullt. Chenin och jag tog en kall härlig promenad i Solna men fyrverkerierna ljudar fortfarande så Lazy går endast på dagtid. På kvällen satt Hebbe och jag och planerade roliga lekar inför stundande fest den 24:e.

Igår vaknade jag till en höglöpande Chenin. Först dröjde hon med att äta upp frukosten, sedan ylade hon i bilen för varje hund vi passerade. Jag hade dagen innan uppmanat Nora, Anna, Malin och Cicci via sms att vi ska ha en gemensam spårvinterdag. Alla hade, i för sig godtagbara men ändå, ursäkter att inte spåra. Jag fick med Jocke ut i skogen istället. Vi provade ett ställe vid infarten till Skanska i Solna, precis i höjd med Solna vandrarhem. Vi la varsitt spår och tog en promenad innan jag fick ett infall och vi åkte till Gustur med ett äpple. Mysiga mysiga häst.  Chenin stod utanför hagen med Jocke och godis och det gick över förväntan bra. Spåren gick också prima. En viss störning blev det när två flat sprang och lekte i spåret framför oss, men så fort de fått koppel på jobbade hon kanon. Höglöpet gör att tempot är bättre. Hon går nästan som en normal hund i spåret nu. Jag gjorde en fint och korsade en väg, över en äng och varvade sedan vandrarhemmet för att sedan korsa en väg igen och gå ut i skogen. Chenin tyckte det var skoj.

Idag har varit en jobbig dag. Jag kom lite sent in för mitt telefonmöte, bara för att träffas av ett totalt strömavbrott i 1,5 timme på kontoret. Jag hann inte göra klart det jag skulle till lunch utan var tvungen att ta med dator och material hem för att jobba klart under kvällen. Chenin var hemma med Hebbe och jag kom hem efter lunch för att åka med Chenin till sjukgymnasten. Chenin är lite halt på vänster bak. Hon reagerar över knät när jag masserar också. Bara knappt, men tillräckligt. Jag är ledsen på kvällarna för det här rätt ofta. Jag blev också ledsen hos sjukgymnasten för vi pratade operation på Södra djursjukhuset. Jag fick en tid där och kommer nu alltså bli tvungen att sätta in ett fjärde djursjukhus i Chenins sjukdomsbild, se till att hennes journaler skickas dit m m. Chenin flirtade med en softis och ropade ylande efter en stor rottis när hon såg honom genom rutan. Fyra dagar om året kan man få ha lite kul särskilt som man är en bitch resterande tid. Jag blev också bjuden på en simning pga diverse missförstånd, men inte idag för någon hund hade bajsat i poolen. Efteråt åkte jag med bilen på besiktning. Den gick inte igenom eftersom han jag köpte den av för ett år sedan lyckats dra sönder handtaget på ena dörren när han skulle lasta in vinterdäcken så den går inte att öppna. I övrigt såg allt bra ut. På kvällen fick Chenin ett ben medan jag gjorde klart jobbet. Jag ställde nästan in promenaden med Cecilia och Miller innan jag insåg att Chenin behöver ut i vilket fall. När Cecilia kom vid halv åtta blev jag precis klar. Promenad runt Lötsjön tillsammans. Chenin svor illa åt kastrerade Miller när jag öppnade dörren. Innan vi skildes åt var det dock parningsceremoni blandat med att Miller inte fick tro att han är något.