Chenin.se

Hade väl tänkt skriva lite mer igår men det blev bara ett väderinlägg. I helgen har vi ägnat oss åt SASK:s årsmöte på lördagen. I värsta ovädret var det ändå några envisa individer som trotsade och kom för att ära oss med sin närvaro. Jag blev, motvilligt från början, invald som vice ordförande. Känner egentligen inte alls att jag har kapacitet och tid att överta före detta vice ordföranden i denna roll, men det kändes som att någon måste ta smällen. Jag som tyckte ledamot var alldeles lagom. Det är som på jobbet - så fort man blivit varm i kläderna så uppgraderas man så att man inte ska vara så kaxig. Jag är egentligen ingen mötesmänniska eftersom jag har svårt att motivera mig till att ordna hundvakt för att sitta på hundmöten utan hund. Min far tyckte för övrigt att just detta med hundförbud på hundmöten var ironiskt i min barndom. Chenin fick trotsa och följa med som sällskap på årsmötet. Trots hennes galna sida är hon en exemplarisk möteshund. Så länge det inte finns några förväntningar. Choice fick vara med mamma, rätt lyxigt med andra ord, och Chenin grät högt för att inte hon fick gå av hos föräldrarna. Men det finns en gräns för hur mycket man utsätter sina föräldrar för. Det gick också över när diverse rester av fikat ramlade ner i Chenins mun. Kallt är annars ett ord som sammanfattar lördagen rätt bra, oavsett om man var ute eller satt i kallt mötesrum i Södertälje. Lägg till springning i många minus i fredags så är ont i halsen ett faktum.

I söndags blev det städning varvat med promenader. Jag hade tänkt springning, spårning och lydnad men vädret gjorde att det kändes som en mindre lyckad idé. Hundarna visste ändå inte vad de gick miste om och när föräldrar, bror med respektive, Hebbes mamma och syster dök upp på kvällen var det strunt samma. Vi firade igen Hebbe, denna gång med tacos, ny frukttårta, ostbricka och andra onyttigheter. Tanken var att vi skulle spela sällskapsspel men det blev OS för hela bunten.

Igår blev det en effektiv kväll. Hussen hämtade tidigt på dagis men lurades med mig att han glömt hämta tjejerna. Efter min hemkomst blev det städning, packning, promenad, lydnadsträning för Choice, godislet för Chenin, färd till Hebbes mamma, middag där kl 21.30, upprättande av inkomstdeklaration och andra dokument till Skatteverket för Hebbes AB och sedan stupa i säng.

Så har man blivit sjuk på kuppen. Viljan och orken är nära noll… Jag kände av det redan igår eftermiddag men släpade mig ändå igenom dagen och tvingade mig till hundklubben. Varje steg på promenaden kändes som ett slag i huvudet. Lite lydnadsträning hann vi ändå med. Choice grillades åter igen i hopp-stå av Anna. Annars var träningen rätt ostrukturerad, jag tränade mest det som är kul. Chenin fick också lite hjärngympa eftersom det är ett krav från hennes sida att få köra.

I helgen har vi förvånande nog inte lagt spår. Istället har den mesta tiden gått till förberedande av Hebbes och Kims 30-årsskiva och sedan ta igen sig efter densamma. Med Hollywood-tema och röda mattan utrullad var vi redo att motta kändisarna. Det blev även sång, dans, rock bandspelande, lekar, instrumentspel, Hebbes syster som bartender osv. Mycket folk kom, försöker uppskatta men det är svårt, 70-80 kanske totalt? Många kändisar i form av Marilyn Monroe, Elvis, Lady Gaga, Grease-Sandy, Magnus Uggla, rockare från diverse band, Top Gun-Iceman, Beckham, Amy Winehouse, Austin Powers, Dolly Parton, Jocke Berg - sångaren i Kent, Cleopatra, paparazzis, Jules i Pulp Fiction (och jag blev helt livrädd för han var oigenkänlig). Jag skulle varit Reese Witherspoon i Legally Blond men efter en fundering på Playboy-Bunny slutade det med en Hollywoodfru. När man har så många vänner där känns det mest som att man sprang runt som en tok och försökte hinna med alla och visa sin uppskattning över deras närvaro. Men riktigt kul var det i alla fall. Malin tog med sig sin fina kamera med bra inställningar så en hel del fina bilder har vi nu som minne.

På dagen innan festen hann jag med en tur med Gustur och Choice i skogen. Det var riktigt kul, men vad han ska fega varje gång vi möter en viss timmerdragande nordsvensk.

Hundarna fick sedan spendera kvällen hos föräldrarna. Vid 5-tiden på natten när jag ville hem och decka saknade jag mina två så mycket att jag hämtade upp dem på väg hem. Ett korkat val eftersom de har det bättre hos föräldrarna när man själv är bakis på morgonen. Men jag ville så gärna ha dem hos mig. Eftersom jag var så sen kom de inte ens och mötte mig utan jag hittade dem själv sovandes med föräldrarna i vattensängen. Änglarna! Men glada var de.

Hundflickorna tyckte sedan på söndagen att det var riktigt spännande att spendera tid att städa i lokalen. Det fanns ju massa snusk att slicka på… och en rekvisita från en rockare i form av ett mega hundben som gått i flera delar.

Jag kommer inte åt bilderna från festen nu så jag lånar de bilder som Malin lagt upp i bloggen. Dessvärre finns det ingen före och efter-bild på Malin…

Efter det blev det kall lydnadsträning för Choice. På plan i snön framkom tydligt att Choice börjat löpa. Choice tog faktumet med huvudet högt och passade på att slåss med Spica efter en lång stunds bus. Jag kom till undsättning och i hasorna på mig kom också Aika (som dock inte visste vem hon skulle gå på och om hon skulle slåss med eller sätta på löptiken?). Smart Camilla stoppar in handen i Spicas mun och får hål i den. Vad gör man inte för att skydda sina älskade?! Något som var skönt i det hela var att Choice inte verkar vara som Chenin vid bråk utan slutar faktiskt när man säger till henne. En annan sak som var skönt är att hon inte hade något agg efteråt och inte verkade vidare berörd. Kanske för att hon själv är dubbelt så stor som Spica och att hon därför hade övertaget för första gången i sitt liv? Svårt att veta. Men rädd om rumpan verkar hon i alla fall vara mot de flesta. I synnerhet blir hon förbannad när Chenin försöker sätta på henne.

Direkt efter träningen åkte Frida och jag till Kista. Vi inledde med lunch i sällskap av två trötta tjejer som deckade på golvet. Mycket liv, rörelser, barnvagnar, matfläckar m m i kombination med två tröttisar är en mycket bra kombo. Efter uppgående blodsocker förpassades hundarna till bilen medan Frida och jag shoppade runt: kläder, smink och present till Hebbe införskaffades.

På kvällen dök brorsan med flickvän upp och vi kollade på Year One, Melodifestivalen och Surrogaterna. Men jag somnade en halvtimme in i den sista filmen, som dock verkade vara spännande.

Söndag bestod av promenerande som alltid. Först Chenins 40 min, därefter långpromenad med Choice, Jocke och Mido 2,5 timme och sedan Chenins 40 min igen. Det tar på Choice att ligga i topp. På väg till Mido så drar hon på ordentligt sista sträckan för att visa vägen dit. Väl där morrar hon surt på ragg-Mido fast de samtidigt har kul ihop som två småbarn.

Jag hann sedan, mitt i allt städande, med en halvtimmes shoppingrunda i Solna Centrum i förgäves jakt på en ljusrosa klänning (funderar på att klä ut mig till Reese Witherspoon i Legally Blond på lördagens Hollywood-fest). På kvällen fylldes hemmet av vänner inför stundande Super-Bowl. 8 personer med mat för det dubbla (hundarna sa inte direkt nej till kyckling och revbensspjäll, även om deras matte är vego). Jag höll mig vaken till 4 och såg hela matchen som New Orleans Saints vann över Indianapolis Colts trots att de flesta (inkl jag) i vår egna interna betting trott på de senare.

En trött måndag med andra ord, även för hundarna som hållt igång med klappar av alla gäster. På kvällen for vi till klubben och började med en lugn promenad med Anna o co. Hennes pojkar har mått lite illa, Choice löper (och hade dessutom kopplet runt magen) och Chenin är skendräktig så relativt lugn blev den för första gången. Efteråt blev jag sittande med Chenin på plan istället för att träna Choice. Som tur var ställde Anna upp och tränade Choice, i brist på andra att träna, så Sofie och jag kunde prata aussies i lugn och ro. Framförallt donade Anna med hopp-stå som går lite upp och ner för Choice och mig. Jag har inte riktigt rätt teknik för Choice och belönar massa konstigheter som inte ska vara. Väl hemma kände jag träningssug så Choice fick stå ut med eget pass på gården (hon klagade inte direkt) - med inriktning på aktiv platsliggning, som det så fint kallas. Chenin fick leta godis i farstun för att få göra något mer än hakan i backen och backande-träningen på klubben.

Idag tog Anna och jag oss äntligen i kragen och sprang båda sjöarna efter att vi promenerat med alla fyra runt hela Lötsjön. Detta är första gången Chenin går hela Lötsjön, men det ska nog gå bra. Springningen blev tung som sjutton efter detta långa uppehåll och inte blev den lättare av att Anna och jag inte kunde låta bli att hålla igen kakhålet på hela sträckan.

Idag är Choice med Anna och Chenin med mamma. Rapport från Anna (som hon säkert inte vill att jag lägger ut):

“Doc gör ALLT för att få igång Choice att busa här hemma! Men hon har lagt sig och har man gått och lagt sig så har man gått och lagt sig verkar hon tycka. Dalton tycker det är kul att Choice är här. Han är jätte busig och springer med leksaker. Vi har varit i Hagaparken. Doc och Choice har busat. Dalton och Choice har bjäbbat lite, de förstår ju inte riktigt varandra. Men när Dalton var lös och Choice i koppel var Choice jätte nyfiken vad han gjorde och ville busa med honom. Choice boffade på en hiphopare, jag förstår henne, töntigt att gå och låtsas halta! Vi sprang åt ett annat håll och då släppte hon det direkt. Jag har haft fast dem i mitt snickarbälte och de har gått så fint alla tre. Jag tror Choice ska börja löpa eller nåt sånt, Doc är väldigt intresserad av rumpan och till och med Dalton lite grann.”

Annars har veckan bestått av lydnadspass för Choice och godisspår för Chenin i tisdags. En av grannarna kom fram och berättade att en schäferblandis som går på vårt dagis har bitit ett antal hundar på gården. Trist! I onsdags åkte vi till stallet, jag hade bestämt mig för att rida ut, men pga snöstormen var jag tvungen att vända halvvägs. Jag red lite på volten och Choice sprang med runt varv efter varv. Igår åkte vi till Albano för ett sista besök på rehabiliteringen. De tycker att det mesta ser bra ut för Chenin nu och att vi kan öka upp promenaderna ytterligare. Hon kommer fortsätta simma ett bra tag till och förmodligen blir det ett slutbesök på Strömsholm också.

På dagiset har Chenin flyttat till köket och nästa vecka ska det byggas ytterligare en grind till henne så hon slipper passera några andra hundar på väg in och ut. Choice har fått flera nya hundvänner så nu kan hon variera vem hon ska leka med varje dag. Choice har varit ganska trött på kvällarna så det är tydligt när hon haft busiga vänner. Chenin är trött i vilket fall just nu eftersom hon är skendräktig.

Ikväll ska jag gå och se musikalen Grease med Hebbe, Jocke, Nattis och Erik.

Det är bra med tekniska vänner! Malin har gjort en kortkort film på Choice och mig. Jag är så tacksam Malin! Hon är verkligen vår paparazzi…

http://www.youtube.com/watch?v=QzgJ1v5qSlI

“Jag ska köpa mig en tyrolerhatt, bara därför att, locka fram ett skratt…”

Kommer ni ihåg den? Jag kom att tänka på den eftersom jag i fredags kom hem med en tyrolerhatt på huvudet efter ett besök på fredagspuben. Ett glas champagne och tre öl efter en jobbig vecka var jag lätt påverkad eftersom magen var tom. Världens finaste husse hämtade tjejerna tidigt från dagis, gav dem mat, kvällsrastade och ordnade mat till mig också. Tacksamt att få vara bortskämd emellanåt.

Tack vare skendräktig Chenin blev det sovmorgon på lördagmorgon. Chenin tittade förstrött på maten och rörde inte en kula. Är man skendräktig vill man ha ovanlig mat, inte de vanliga kulorna - hur dyra och fina de än må vara. Risken med att ge henne andra kulor är att hon äter dem trots att hon mår dåligt, bara för att de är nya för säsongen, och spyr upp maten igen, så det är inte helt enkelt det där. Efter lite numera klassisk lördagsmorgon-flytt-packning styrde jag i alla fall bilen till Vällingby Bk för lite hundträning. På plats fanns vanliga Anna och Sofie men också ovanliga Malin och Vegas samt Maja och Link. Jag kom tydligen precis i lagom tid, eftersom de andra redan vallat upp en uppletanderuta. Lite rastning av tjejerna och sedan kunde jag gå direkt upp och skicka Choice. Uppletandet gick dock sådär, hon letade djupt, snabbt och länge men kom tillbaka tomhänt. Det krävdes lite hjälper för att få till det och mest av allt tyckte jag bara synd om Choice som letat så febrilt men inte hittat. Om jag ska se till det positiva så är jag dock nöjd med leveranserna till mig.

Medan de andra tränade lite sök med Link och Vegas fick Chenin ett godisspår som hon lunkade på fint i och Choice grillades av mig i lydnadsträning. Dessvärre var det så kallt att hundarna stod på tre ben till och från så det blev inte mycket nöta av något. Choice fick istället busa med Link och Vegas på parkeringen och det var nog så bra. En kort rastning av tjejerna sedan var jag nöjd med antalet timmar i minusgrader.

På kvällen lämnades flickorna av hos föräldrarna (med facit i hand kunde de dock kommit med) medan Hebbe, Jocke och jag åkte på överraskningsfest i Tyresö för Nattis pojkvän Erik som fyller år nästa helg. Spännande och nervöst att vänta i ett mörkt rum på en stackars ovetande människa, men kul var det och riktigt trevligt umgänge tyckte jag. Saker som galoscher och kronprinsessans stundande bröllop diskuterades innerligt medan vi hade omröstning om hur ballongerna skulle hänga, vilka ljus tårtan skulle ha och vad vi skulle göra när Erik dök upp. Smälla en ballong i mörkret och skrika nu tar vi han eller sjunga Happy Birthday, djungelvrål eller skrika Grattis? Till syvene och sist blev det i enlighet med svenska traditioner sång i form av Jag må han leva. Efter lite drinktävlingar och omdömen från Nattis om att min misslyckade knäcktårta skulle bli Erik och Nattis bröllopstårta for vi den långa vägen hemåt - jag, mycket tacksam över att jag tagit bilen och låtit bli alkoholen.

Söndagen har blivit lite av min promenaddag, rensa tankar och bara gå. I denna årstid kan man inte göra så mycket mer liksom. Först promenad runt Kyrkogården med båda tjejerna där Malin, Moa, Tjabo och familj oväntat dök upp som sällskap. Därefter mötte Choice och jag upp Jocke, Anna, Dalton och Doc för promenad och bus runt sjöarna. På kvällen kom Anna, Jakob, Dalton och Doc över samt Patrick, Veronica och Zorro. Vi åt pizza och såg filmen Ink.

Jag lånar lite fina bilder som Maja med Link tog på buset mellan Vegas, Link och Choice. Det var ganska mycket tripp, trapp, trull i springet. Choice har dessvärre lagt till med vissa olater när det gäller bus med andra hundar; speciellt killar och i synnerhet prickiga sådana. Hon tar i rätt hårt när hon leker och inte alltför sällan ligger Doc mulad i snödrivorna - visserligen uppskattar den hunden all uppmärksamhet han får, men alla andra prickar tycker inte alltid likadant…

Antalet arbetade timmar denna vecka känns i kroppen och kroppen. När det är mycket på jobbet märks det på mig på nätterna. Enligt Hebbe har jag massa för mig varje natt; jag vaknar ofta av att jag inte får luft och ibland skriver jag på mobilen. Men jag minns inget av det.

Hundarna klarar sig nog bra, men man har ju ständigt det där dåliga samvetet. Framförallt för att man är så trött på kvällarna. I måndags spenderade vi dock några timmar på klubben med promenad, lydnadsträning, spår och lek. Promenad med Anna ser vi alltid fram emot innan men efteråt ser vi båda helt nedslagna ut. Hundarna kan ju bara inte låta bli att hänga i kopplena och tagga upp sig. Lydnadsträning med Choice kändes bra på allt bortsett från platsliggningen där hon låste sig och muttrade på en annan hundägare utanför vårt gäng som förärat parkeringen med sin närvaro. Jag kände mig irriterad och insåg snabbt att det var onödigt att träna platsen med den inställningen. Satt och klappade på Choice istället. Medan Chenin gick sitt godisspår fick Choice gå med Anna och grabbarna och busa med Doc. Det slår tydligen högre än all träning jag kan uppbåda. Nåde Doc om han skulle få för sig att apportera. När Chenin gått klart spåret hörde jag att Choice skällde ursinnigt i mörkret på den hundägare som tidigare varit på parkeringen. Visserligen var det hund och snowracer med som säkert kan vara upprörande för en liten tjej som bara ser sådana flera gånger i veckan men aldrig brytt sig innan, men så långt bort som de var kände jag att hon kunde hålla klaffen. Dessvärre kunde jag inte förmedla det eftersom jag var ännu längre bort. Kände mig lätt besviken på Choice som jag dessutom skrivet ett skrytmail om till Marianne och co idag. Men så är det väl att ha unghund.

I tisdags skulle jag träna själv tänkte jag, men efter promenad runt Lötsjön och mer jobb blev det bara lite apporteringsträning i köket. Igår var det stalldags efter en konstig dag på jobbet där en av kollegorna anklagades av en revisionskund för att vara i maskopi med Skatteverket. Vilket nonsens liksom! Vad skulle en person få ut av det? I stallet blev det lite mys och omvårdnad av Gustur, Choice lekte jaktlekar med en isländsk fårhund över stallplanen och en lastbil satt tvärfast mitt i ingenstans och vi fick hjälpa honom få assistans av traktorn för att komma loss.

Idag blev det simning i Sundbyberg. Chenin fick simma 3 + 3 + 3,5 min och Choice fick simma som en galning runt runt ca 15 min med lite pauser. Först tvekade hon lite och hoppade bara i för att hämta leksaker. Efter ett tag kom hon på det roliga med att hoppa högt när hon skulle i. Efter ännu lite längre tid kom hon in i sitt krålande som jag inte sett på ett halvår (hon har ju inte haft tid att göra det när vi lekt med henne i vattnet - eftersom jag nu var själv med två hundar fick hon klara det lite själv). Hon plaskar hårt med framtassarna och biter i vattnet, hostar sedan upp vatten. När Chenin var torkad vägrade Choice komma upp. Jag fick lurpassa lite för att få tag på flytvästen och dra upp henne. Eftersom tiden var knappt blev det inte mycket till torkning av Choice. Men väl ute tyckte Choice att det var en bra idé att rulla sig i snön. Ändå ärhon helt torr när hon ligger i soffan nu medan Chenin fortfarande är blöt.

Nu ska vi decka i soffan allihop!

I helgen har det varit mycket utomhusvistelse. Man måste ta igen lite av det solljus man missar i veckan. I lördags mötte jag upp Anna och grabbar på klubben för lite skogsträning. Humöret var dock inte på topp. Jag irriterade mig över att Chenin inte plockade ett enda föremål av sju möjliga i sitt godisspår för att hon prioriterar bort saker framför korv om jag inte beordrar apportering och uppmanar till lek. Choice var jag inte irriterad över direkt men hon gick slarvigt över alla stigar. Går utan undantag av spåret, letar sig i för sig tillbaka självständigt men är ändå av varje gång. Hon missade en pinne som sjunkit ner lite i snön när hon passerade på sidan av men hon tog alfapetsbokstävshållaren. Annars bra tempo och motivation. Jag ska passa på att träna stigar medan det finns snö och jag ser hur hon analyserar. Inte hennes bästa spår direkt men å andra sidan många fler stigar än vad vi är vana vid. Choice fick även köra uppletande och där känner jag att jag kanske gått för fort fram eftersom jag varit mån om att ta bort synretning fort för att undvika motivationssläpp. Hursomhelst var det inte där problemet låg utan tillbaka tre steg på avlämnandet… Choice tog alla svåra saker som var nya för henne och en grej som ingen hund tog förra helgen på aussieträffen. Så det var jag nöjd med. Däremot släppte hon dem precis på kanten av rutan och kom till mig utan. För att krydda mitt humör lite skällde hon dessutom ut två hundar som passerade för nära rutan medan hon letade.

Efter lite bus mellan Choice och Doc åkte vi till klubben för lite fika med Chenin och Daltons sällskap. Tillbaka på parkeringen för hundbyte gav Choice mig en smock på näsan så att näsblod förorsakades. Malin förevigade det hela på kort med hjälp av Annas koreografi. Det är väl drygt ett år sedan som Chenin lyckades med samma bedrift genom att knocka mig med en pinne, se bild nedan.

Det blev kort lydnadsträning som Malin filmade innan de svartvita och jag åkte vidare till stallet och Gustur. Choice hängde med på skön och snabb ridtur. Hemma igen landade vi vid middagstid efter nästan 8 timmar ute.

Jag ville somna på soffan men det gick inte för jag var tvungen att göra mig anständig till Frida skulle mötas upp och Palme, Veronica och Zorro dök upp. Mina tjejer var allt annat än trevliga mot Zorro idag eftersom Chenin var efter löpsk (och förstås sällan är trevlig i soffan) och Choice var trött. Extra griniga blir de på hundar som aldrig är still och dessutom tenderar till att uppvakta… Vi såg i vart fall den animerade filmen Up som var helt OK.

Söndag innebar nya äventyr. Choice, Jocke och jag hämtade upp Mido och tog en långtur. Några timmar senare fick Chenin gå ett godisspår och en egen mysig promenad. Hebbe och jag åkte sedan till Kista på kvällen för att hämta min dator och äta middag. Chenin fick följa med och ha lite egen tid. Senare på kvällen kom Kim och Annica varvid semifinaler i am.fotboll stod på tablån.

Igår blev det träning på klubben med Anna, Doc, Dalton, Janne och Dino. Först gemensam promenad med jämförelse om vilken hund som är värst att gå med, därefter lydnadsträning med Choice. Vi körde fot, diskuterade och kollade positioner, läggande, inkallning, ingångar, hopp-stå, apportering, platsliggning, budföring (som jag bestämt mig för att köra exklusivt med Anna några gånger innan jag byter mottagare), rutan, konan, kryp. Choice är riktigt kul att träna nu, speciellt fotgåendet och läggandet känns kul - hon har fått en väldigt fin bakdel som hon lärt sig använda och hon kommunicerar mer med mig när det gäller läggandet (frågar innan vi börjar varpå jag viskar och hon “nickar” a la Chenin). Apporteringen går långsamt framåt, men jag har ingen bra plan för att få till ingångarna utan att hon gör ett omtag i munnen. Sitta kvar är ingen paradgren och hon reser sig inte alltför sällan. Platsliggningen reste hon sig också efter 2 min och började lukta på en fläck, men såg samtidigt ut som att “hoppsan”. Budföringen hade jag nog hoppats att hon skulle vara säkrare i även om det var helt OK. Problemet är att vi behöver träna det mer kontinuerligt för att jag ska kunna avgöra var hennes svårigheter ligger. Som det är nu gör hon olika missar varje gång, även om det är småsaker och hon i övrigt tycker det är lajbans att få käk hos Anna. Chenin fick köra platsliggning, backa, skall och konan. Anna gick och släppte Choice och Doc medan Chenin fick gå sitt godisspår. Några timmar senare var det nöjda hundar som åkte hem.

Vi har haft en rätt trevlig och händelserik helg. I torsdags stod det simning för tjejerna på schemat i vanlig ordning med sällskap av både husse och matte. Jag spenderade sedan några timmar hos föräldrarna innan jag kom hem vid midnatt. I fredags for vi till klubben en sväng med Anna och pojkarna. Tillsammans tog vi en promenad i snön och sedan blev lite lydnadsträning. Choice grillades i det mesta, läggande, hopp-stå, fjärr, fot, apporteringsingångar, konan m m. Chenin fick komma ut och göra konan också på en meters avstånd samt platsliggning för båda tjejerna.

När damerna fått sitt spenderade vi några timmar hos föräldrarna innan jag först vid midnatt mötte upp med Frida och Elin på Grappa. Ett glas vin, många historier och lite eldning senare gick vi vidare till Storstad för att möta upp Sophie och Anna över en öl. Vid fyra kom jag hem och några timmar senare var det dags att kliva upp, tyckte hundarna som tur var, för Åsah och jag arrangerade en aussieträff i Kista. 12 tappra aussiefantaster närvarade i vintervädret. Vi delade snabbt in oss i 2 grupper där jag tillhörde spårgruppen. Jag började med att guida ut mitt gäng på oplogade vägar och bestämde mig snabbt för att här fick duga när bilen ändå satt fast. Chenin fick i vanlig ordning ett godisspår som, trots all snö, blev riktigt bra. Klart ett av de bättre på senare tid. Choice fick ett spår som Annika med Chico lagt så gott hon kunde i djup snö. Choice tog vinklar, stigöverfarter och apporter fint. Hon toksprang efter varje påsläpp men lugnade sig efter ett antal meter. Jag kände mig himla nöjd med båda tjejerna och inte gjorde det saken sämre att jag fick se flera duktiga hundar, att alla spårade bra idag, att Choice var överlycklig över att få busa med den svarta Windedostiken Kelly och att bilen kom loss, med hjälp av 6 aussieägare. Åsah som hade hand om sökgruppen föreslog sedan lunch i Kista Gallerian men vi blev bara fyra som nappade på det; god lunch, trevligt sällskap och lite egentid för Chenin var roligt ändå. Efter lunch vallade vi uppletanderuta vid Stockholmsavdelningen under mitt initiativ (läs: tvång) och Bennys ledning. Choice fick köra 2 skick på raken utan synretning och fick sedan göra ytterligare ett efter att ha suttit och taggat på när de andra hundarna hämtat. Jag känner mig mycket nöjd men vår akilleshäl är som bekant avlämnandet. Hur lång tid ska det ta innan jag inte behöver köra jaktlekar för att få in henne hela vägen till mig i full galopp? Nåja, det går i vart fall framåt när jag tänker efter. Innan man visste ordet av var det mörkt och någon lydnadsträning hanns inte med för mig. En ensam promenad med tjejerna för att ta ner uppletande-snitslarna blev det istället. Brevid snitseln stod ett stort rådjur och såg lika förvånad ut som jag, tror till och med att den skällde lite när vi kom…

Behöver väl knappast skriva att jag var trött och somnade på soffan? Hebbes kompis spelade att han var vakt på Köket och de andra väktarna köpte det. Därefter släppte han in Hebbe före kön…

På söndagen blev det aktivering i form av lydnad för Choice, spår för Chenin och sedan besök av bc-Zorro. Chenin ställde upp sig och Choice busade. Jag tog ut ungdomarna runt sjöarna och fick delvis sällskap av Annica och Mido. Kvällen innehöll amerikansk fotboll med Kim, ganska kul faktiskt och en av anledningarna till att Hebbe och jag känner varandra.

I måndags skulle det blivit lydnadsträning men efter att ha lurat Anna och Sofie till klubben insåg jag att det var en dum idé att träna med Choice som var dålig i magen. Besök hos Hebbes mamma blev det istället och risbantning för stackars Choice.

Igår tog vi igen träningen i måndags och körde lydnad på gården. Inspirerad av Lisa körde jag baklängesfot och fick faktiskt till det, även om det var minimalt. Det blev en hel del annat också; fot (vändningar, svängar, halter, rakor, språng), inkallning, sitta/ligga stilla, apportering, läggande, ställande, kryp, fjärr, skall, stadga i stå (men denna del gick sådär - jag får mest kontakttagande) m m. Chenin fick köra skall, tricks som puss, skäms, tass, hakan i backen, godislet, kort godisspår m m.

Ett annat tillägg är att Choice nästan sprang fram till en hund när hussen och jag var ute tillsammans med tjejerna. Usch vad irriterad jag blev, mest för att jag aldrig trodde hon skulle göra det och därför lät henne gå lite för långt ifrån även när jag såg hunden. Vi provade samma sak igen vid nästa hundmöte och då blev det rätt så jag får se det som en engångshändelse. Generellt sett är Choice riktigt bra i hundmöten lös, men i koppel står hon på bakbenen och ska fram. Till det positiva så vände Choice när jag sa Nej och hon precis skulle dra på en hare som Chenin skällde hysteriskt efter. Duktig svart-vit fröken!

I lördags hade vi SASK-möte på Mälarö Bk. Höglöpande Chenin kändes onödigt att utsätta eventuella hanhundar för så hon fick vara med mamma och Lazy medan Choice följde med. Mötet var effektivt avklarat men lämnade dessvärre en viss hunger kvar hos mig som inte ätit frukost. Choice och jag tog sedan tillfället i akt att träna på nya planer efter att hunden i spegeln kollats av. Hon gick så jäkla bra att jag började fantisera om appellstart till sommaren. Framförallt gick hon väldigt trevligt fotgående, stabilt och fint. Vi påbörjade dessutom inkallning med ställande och läggande och hon kändes nästan bc-snabb några gånger. Vi körde också mycket avståndsregleringar - tränade på att gå sakta mot mig inför vallningen och att lägga henne på avstånd. Läggande under gång blev det också och snart trodde hon att hon skulle ligga hela tiden på allt. Väl hemma hos mamma när skymningen kom var jag döhungrig.

På kvällen föreslog Anna lydnadsträning och jag kontrade med garagelydnadsträning. Choice var duktig men verkade mer trött i huvudet än tidigare på dagen. Fotgående blev det i alla fall och särskilt fokus på att inte nagga mig i vändningar. Platsliggning äntligen, dessutom med störning av främmande hund som gick förbi. Inkallningsstanna, ingångar. Inkallning med stå och ligg som inte gick fullt lika bra som tidigare på dagen. Lite rutan-skick fick vi också till och här känner jag att jag måste ha en bra plan. Chenin fick köra lite minimalt med sina trix; hakan i backen, tass, back.

Igår, söndag, var det stort kalas hos oss för mig och min mamma. 23 personer i vår lya verkar vara ett maxläge att få in. De flesta fick stå och äta men det gick bra. Hebbe var iväg med Choice och mötte upp några vänner som tagit hand om en irländsk gatuhund (liten terrier). Tydligen sprang de på fint i snön och Choice njöt av att vara snabbast och bli jagad. Jag fick se busarna på film efteråt. Väl hemma igen var lägenheten fylld med folk och Choice hade stora ögon och far runt som en oljad, och isig, blixt. Höglöps-Chenin försökte bjuda upp kusinens dansk-svenska gårdshund Milton på lite dans, men det tyckte jag var onödigt. Annars fungerade det bra ändå med alla barn, höglöpande hundar m m. Chenin är lycklig bara någon klappar på henne hela tiden eller om hon får någon liten skål att slicka ur. Jag tror det är nyttigt för Choice (och även Chenin, men hon är ju härdad) att uppleva lite barn och folksamlingar eftersom hon är så signalkänslig. De tog i alla fall allt med ro och fick missnöjda gå in i sovrummet medan vi åt så folk kunde röra sig. Inte heller stal Milton någon mat mer än att slicka på pappas korv när tillfälle fanns, så det måste få anses varit en lyckad kväll. Alla verkade i alla fall ha kul. Vi spelade Buzz på 8 personer och när det bara var Micke och Sanna kvar spelade vi TP till sent. Jag vann otroligt nog, jag som aldrig brukar vinna TP, och det var trots att jag gled in i efterhand med tre pluppar mindre. :)

Nu har Chenin börjat med muskel-relaxerande så igår kväll blev det mycket massage och novaphone på ryggen. Vi ska köra ordentligt med det nu varje kväll.

Tanken var att Anna inte skulle få någon vila utan träning av hundar stod på schemat på onsdagen. Mamma rekommenderade dock inte det pga kylan så onsdagen blev utan. Ett varv runt Råsta tog vi i alla fall med Anna och hennes grabbars sällskap. Chenin vrålade när hon såg grabbarna och till skillnad från pitbullen vi mötte på morgonen var det inte ett kärleksvrål till Annas killar. Jag förstår inte, så illa är dem väl inte?! Men Chenin gillar kralliga rottisar eller små shih tzur. Choice blev i alla fall överförtjust att se Doc och de lekte barnsligt i snön.

Hebbe och jag besökte min farfar som ligger på sjukhuset medan hundarna blev hemma med föräldrarna och brorsbarnen Alva och Noel. Farfar mår sådär, mycket tråkig historia.

Idag var det jobb igen. Revisionstider och det är inte överdrivet spännande.

En annan sak, jag retar mig massor på att det är så många på stan som har päls i år. Jag känner att jag glor surt hela tiden. Vad är grejen med att bära döda djur över sina axlar?

Igår kväll underhöll jag tjejerna i köket med små lydnadsövningar. De är så tacksamma för köksaktivering. En lek går ut på att lämna medicinburkar till mig. Jag har flera som jag släpper på golvet och sedan får hundarma lyfta upp och överlämna i handen så fort som möjligt för godisbyte. Vi körde även metallapportering och träning på att inte tugga på vittringsapporter. Choice fick även köra fjärrdirigering och fotpositioner (vändningar på stället). Chenin fick köra skäms och hakan i backen. Det är bara platsliggningen som jag aldrig kan motivera mig att träna…

Jag jobbar på ett mastodont-inlägg rörande det gångna decenniet. Det tar tid att minnas kan jag meddela. Så det dröjer nog ytterligare ett tag innan det finns för allmän beskådan.

Annars är allt bra. Hundarna fick varsitt märgben och varsitt grisöra vid tolvslaget på nyår. Och den enda oron var några blickar på varandra om man verkligen skulle kunna behålla båda godsakerna för sig själv. Men i vanlig ordning la de sig intill varandra med huvudet åt varsitt håll och tuggade i godan ro. Min största oro var att Chenin blodat ner Jockes vita matta med sitt ben. Vid halv tre (och en timmes sömn för mig) tog vi en kissrunda och åkte hem, nykter i sinnet men groggy av trötthet.

Sedan nya året började har Choice och jag ridit Gustur första två dagarna. Ena dagen med sällskap av annat ekipage. Choice skötte sig bra men Gustur var lite sämre. Jag fick hålla honom hårt. Dessutom var det kallt så det hette duga så jag frös in i benmärgen, speciellt om fingrar och tår. När jag väl klev av, värkte lederna. Choice sprang i skaren så hon blödde varje dag om ett sår som hon gång på gång lyckades skrapa upp.

På nyårsdagen fick vi middagsgäster i form av Michaela, Anna och Sophie. Vi drack vin, åt lime-lax och pratade gamla minnen till sent. Mycket fyrverkerier hördes men hundarna reagerade inte.

I lördags blev det spår för hundarna i snön innan stallrundan. Bilen höll på att fastna i snön i Kista men det gick. Jocke och jag missförstod varandra så han stod vid Hägerstalund och väntade medan jag la korvspår till Chenin och vallade korridorer till Choice i Killingstorp i Kista. Chenin gick sitt korta spår lugnt och fint och Choice letade saker i sina dåligt vallade korridorer. Vår byteshandel fungerar inte ypperligt och det stör mig lite, dessutom väljer hon föremål. Jag kände irritationen växa och bestämde mig för att ett skick i varje korridor fick räcka bra idag.

På kvällen kom den efterlängtade hussen hem också.

I söndags blev det separata turer för hundarna och ingen skogstur eftersom jag mest blir irriterad på snön, kylan och spralliga tjejer. Choice och jag tränade massa lydnad på tu man hand och hade en härlig långpromenad där hon bara kändes som världens enklaste hund. På väg hem la vi ett korvspår till Chenin som Chenin tog fint. Egen tid med matte måste ändå vara det allra bästa man kan få. På kvällen åkte vi till Micke och Sanna där det bjöds på god mat och åter igen spel i form av Alias. Och ja, bråk om reglerna förstås, för det är vad vår familj (läs speciellt Micke och Camilla) bråkar om.

Igår var Hebbe och jag på Strömsholm med Chenin för sista återbesöket. I vanlig ordning spenderade vi många timmar där. Hon fick simma igen på rehaben 2 x 2 x 2,5 min. Denna gång fick hon simma med lite motstånd så hon sträckte ut bakbenen ordentligt. Choice surade för att inte hon fick simma. Chenin röntgades också och det såg helt läkt ut i benet efter operationen. Dessutom hade hon fina muskler och inga tecken på inflammationer (mätt med värme). Hon hade inte mer artros än innan och var lika spänd i ländmusklerna som vid tidigare besök. Vi fick med muskel-relaxerande preparat som hon ska få för att muskelinflammationen i ryggen ska släppa. Både Lennart och sjukgymnasten ville att vi skulle komma på ytterligare ett återbesök. Detta besök slutade på 3 200 kr (+ bensin), pengar som jag inte hade så hussen fick rycka in. Det känns som att man lever på marginalerna nu efter lägenhetsköpet. Jag har aldrig varit så fattig i hela mitt liv men hussen lugnar. Bara vi klarar oss till inflyttsdatumet och slutbetalningen så kommer vi sen leva lika bra som innan köpet, dock med en annan form av sparkapital…

Så var ännu ett julfirande över. Hela förra veckan kändes otroligt härlig och det är förmodligen snön som bidrar till den känslan. Det blev lite lydnad som aktivering för tjejerna i början av veckan. Tanken var sedan att det skulle tränas massor av hund men så blev det såklart inte. Lydnadsträningen var i alla fall spännande för jag har kommit underfund med en sak när det gäller Choice. Hon gillar inte när man går tillbaka till henne, speciellt inte om man satt henne ner. Hon blir väldigt osäker av det och tar alla chanser att flytta sig eller att möta upp. Man måste verkligen ge tydliga signaler för att hon inte ska se det som ett hot. Så jag klickade och övade massor. En hel del annat blev det också och båda tjejerna fick riktigt bra pass. Chenin övades i att gå sakta mot en godis och fick sedan aktivering i form av godislet. Igår påbörjades även vittringsapportering på balkongen men det gick så dåligt med båda (fast det började riktigt fint) att jag lägger det på hyllan ett tag så jag får fundera lite mer.

Dagen före julafton var jag ledig i den bemärkelsen ledig från jobb, men massa annat stod på schemat. Tidigt på morgonen hade jag bokat rehab med Chenin och hon gick fina 15 minuter fördelade på 3 lika långa pass. Därefter fick bilen sin årliga besiktning. Medan hundarna och jag delade på äpplen gick bilen igenom utan anmärkningar. Härlig julklapp! Sedan var det dags för en lång ridtur med Gustur. 2 timmar i snö ledde till många avhopp för att få bort styltor under hovarna. Choice sprang lyckligt med hela vägen. Sedan hem för dusch och städning innan jag hamnade hos föräldrarna för middag och julbak innan jag slutligen kom hem till Hebbes mamma där vi sov kvar.

Choice förordade tidig uppstigning på julaftonsmorgon och vi bar tidigt av för upphämt av Lazy och mormor. Det senare visade sig bli riktigt omständigt och Chenin och jag var överhettade innan vi kom ut ur den varma lägenheten. Tillsammans gick vi sedan runt Råstasjön. Det som skulle bli en trevlig promenad blev allt annat än julaftonstrevlig. Choice och framförallt Chenin drog som galningar och mormor klagade över att behöva gå. Utan frukost kände jag att mitt humör höll på att tryta men till slut var vi tillbaka i bilen. Julafton tillbringades hos föräldrarna tillsammans med nära och kära och riktigt god mat. Jag kom på mig själv med att tänka att vi måste ha det bästa vegetariska julbordet. Visserligen är det bara jag som är vegetarian så de andra tänker väl inte så mycket på det men den alternativa mat som mamma ordnar till mig på julen är hur god som helst. Jag åt tills jag ville kräkas och då åt jag lite till. Efter jullunchen fördes det vissa diskussioner huruvida vi skulle se på Kalle Anka eller Anna Anka. Jag kan nog tycka Kalle har gjort sitt, särskilt som jag är yngst i julfirandet, men blev snabbt bortröstad. Och visst kan jag hålla med om att Anna gjort sitt också… Därefter följde hundpromenader, julklappsöppning, lutfisk, Karl Bertil, julgröt och sällskapsspel i form av Partyalias. Höggljutt värre med andra ord men dock en välsignad och glad jul. Choice skötte sig under sin första jul; inget stjälande vid gran eller julbord. Hemma smakar hon dock gärna på glittret och jag har vid ett flertal tillfällen dragit ur glitter ur munnen på en oförstående Choice. Så var julen förbi ännu en gång och bortsett från att jag vägrades kolla på Julexpressen och möjligen morgonpromenaden så var allt annat perfekt. Föräldrarna fick till slut den julklapp som tagit åtskilliga timmar att göra pga riktigt dåliga nedladdade program från bland annat Önskefoto. De fick en fotobok med bilder från Peruresan - de 150 bästa utplockade fotona. Vi gjorde boken till slut i Mac.

På den riktiga juldagen kom föräldrarna, bröderna och respektive samt brorsbarnen - på julafton är det nämligen bara den barnlösa brodern samt flickvän och dennes arma moder som är med och inte den äldsta brodern. Hemma hos oss blev det gröt och klapputdelning, främst till barnen Alva och Noel. Mindre än 2 timmar senare var de alla försvunna lika snabbt som de kommit. Hebbe och jag åkte vidare till hans mamma för att fira systern Leyla som blev hela 18 år på juldagen. Chenin lämnades hos föräldrarna och Choice fick följa med på stor fest. Fullt med folk inklusive Sing Star och Rock Band. Och till och med här uppförde sig lilltösen. Hon hade till exempel inte plundrat köket på all plockmat som stod framme medan hon tillbringade ett par timmar själv när vi andra svängde om på Garbo. Det var lite av ett prov som jag var osäker på om hon skulle klara men en mäkta stolt matte konstaterade att allt stod kvar inklusive tårtor, prinskorvar, köttbullar och potatisgratäng.

På annandagen hade jag massor av planer på hundträning och stallvisit men allt jag ville göra och i princip gjorde var att ligga i soffan. Hundarna verkade hyfsat nöjda med några enstaka promenader och en middagsvisit hos Hebbes mamma åter igen. På kvällen lämnades tjejerna ensamma eftersom Hebbe och jag med Leyla och Philip var på bio i form av den slutsålda föreställningen Avatar. En väldigt fin och välgjord film. Inte dålig på något sätt men kanske inte heller så bra som man hoppades. Inte jämförbar med Sagan om ringen till exempel och inte heller lika bra som Titanic (samma regissör), men vacker och annorlunda.

Igår däremot bar det iväg till Gustur för lite ridning. Choice var med och sprang. Vi tog Stora ridvägen på en timme och det kändes helt underbart. Vi passerade hundar på smala stigar och Choice gick förbi dem med en meters marginal utan att gå fram. Gustur blev inte heller förfasad över något och vi kunde rida på lite mer eftersom det inte var så halt i backen. Efter stallet fick vi till Chenins stora lycka besök av Michaela som Chenin och jag bott med i Uppsala när jag pluggade där. Michaela lagade god fisksoppa till oss och sedan åkte vi till stallet en andra omgång för utfodring av hästarna.

Här kommer smakprov på några bilder från Peru. Jag har ju varit lite dålig på att lägga upp bilderna därifrån. Det är inte utan att man längtar tillbaka…

Här kommer en sen uppdatering av veckan som gått. Det är en del att ta tag i inför jul så uppdateringarna haglar inte direkt. Förra tisdagen var vi i alla fall hos Gustur. En skön ridtur i snön förbyttes till kallt och halt för både tvåbent som fyrbenta. Jag tog det lugnt även om Gustur har broddar och vände efter kort stund. Tror sjutton att Gustur skulle bli rädd för något och dra järnet hem. Trodde han skulle falla i halkan, förmodligen med mig under men vi klarade oss. Jag ska passa Gustur i jul och nyår vilket ska bli kul eftersom vi kan ta långa ridturer i ljuset då. Däremot börjar våra vardagkvällar mest kännas som en börda för bägge parter.

På onsdagen inhandlade vi julgran. Den har stått på balkongen ett par dagar men är sedan igår intagen och pyntad. Varje gång man kommer in får man julkänsla av barrdoften. Det blev en liten kungsgran, lika hög som mig, med återbäring av pengarna efter jul på Bauhaus. Det är ganska kul att handla gran, många roliga diskussioner att lyssna på.

På torsdagen tänkte jag trotsa snön och springa med täckbyxor runt Löt men det gick inte att komma fram. Jag tog en promenad med båda tjejerna och sedan en egen sväng med Choice. Choice letade först intensivt efter Doc men jag lekte bättre. Skvätte snö, gömde mig och gjorde änglar = mycket uppskattat. Choice sprang lös full av energi och medan jag pratade med Marianne passade Choice på att jaga fåglar. Dessvärre ut på isen som förstås försvann under henne. Panik-jag ropade hysteriskt medan Choice kom simmande och försökte ta sig upp på is som ständigt sprack. Funderade på om jag skulle bli tvungen att hoppa i men då tog hon sig upp. På de få meterna kvar till bilen hann Choice bli till en isbit. Men väl på rehaben trodde jag att hon skulle behöva duscha varmt men då var hon torr. Chenin fick trampa vatten i 14,5 min fördelat på tre pass; 5 x 5 x 4,5 min. Choice tycker det är guld hos rehab/vet. Där finns det leksaker och godis, massa spännande saker, massagebord att åla sig på, vattentramp att gå in i och lukta i, etc.

På fredagen kom Jocke över på middag för att roa oss till På spåret. Medan jag kollade på ett program med speciell musik så började Choice yla högljutt. Läskigt, det gick som kalla kårar i mig och jag fattade inte att det var hon som lät i sömnen förrän jag väckt henne och frågat hur det var med henne. Hon såg mest sömndrucken ut. Det ska bli spännande att se om det händer igen.

På lördagen bar det av till skogen på klubben för lite korvspår till Chenin och uppletande och lydnadsträning för Choice. Jag försökte först ta en hysterisk promenad eftersom jag inte lärt mig att man gör det hemma innan. Eftersom hundarna inte får vara lösa och busar ihop var det bara att vända tillbaka till bilen och ta dem en och en. Chenins spår gick fint trots djup snö där jag trodde hon skulle rusa. Det blev inte så långt eftersom det var omöjligt att ta sig fram. Choice fick två skick i korridor som Jocke vallat och sedan ytterligare två skick. Därefter blev det budföring som strulade lite när hon skulle tillbaka till mig. Vi körde tre gånger för att jag ville lösa problemet men tredje gången var hon tvungen att kräkas framför mig. Då gav jag upp och så fick det bli lite fotgående och platsliggning istället. Efter hundträning åkte vi till Kista för att shoppa de sista julklapparna och sedan åkte jag till mamma för att baka lite.

Söndag blev en lugn dag med den största aktiviteten för Choice en promenad i djup snö runt sjöarna med Annica och Mido. Benen var alldeles tunga efteråt. Hebbe och jag hann även med ett besök hos frisören i Kista. På väg hem hämtade vi upp flyttlådor på Förvaltarvägen. Jag tyckte att 20 st borde räcka och att få in dem i bilen var ett stort projekt och hysteriskt kul. Jag skrattade så läppen sprack. Hundarna tar ju hela platsen bak så vi försökte få in dem i bilen och ungefär då inser man att bilen inte är så rymlig som man tror. Efter diverse ompackningar och mer skratt tog vi oss i vart fall hem.

Denna vecka är två dagars jobb innan en efterlängtad julledighet följer. Jag kommer dock jobba i mellandagarna eftersom jag kan passa på att ta med flickorna då och sedan ta ledigt senare när vi ska flytta. Igår tog jag svininfluensavaccination på jobbet. Vaknade några gånger i natt av att jag inte kunde ligga i min vanliga sovställning pga värkande men annars känns det ingenting. Det är t o m lite skönt att ha ont i armen, känns som att man har träningsvärk. Jag hade väl tur med andra ord.

Helgen började med julfest på jobbet. Jag tog det lite lugnt med alkoholen med tanke på att jag hade åtaganden i rasmontern på mässan. Julfesten innehöll mycket julmat, mycket dans och mycket underhållning. Veronica de Maggio snodde showen från de flesta andra. Jag dansade så fötterna blödde och längtade till slut bara tills första bussen tillbaka till kontoret behagade anlända till Frihamnen omkring midnatt. Jag försöker spara in på allt som går, taxiresor inkluderat, för lägenhetsköpet, men väl i centralen bar inte benen för tuben så det blev en taxi för ömma fötter (i kombination med för lite dricka och för mycket dans). Väl hemma hos föräldrarna fann jag både hundar och bil oskadda och välmående. Jag tog ett enkelt beslut och sov i mitt gamla rum med två aussieflickor som gjorde allt annat än sov kändes det som. Eftersom man får sova i sängen där så var det ett ständigt upp och ner. De är ju lite osäkra på varandra i sådana situationer och måste därför resa på sig så fort den andra rör sig. Hemma är det tryggare sovplatser. Efter en orolig natt med en väckarklocka som var avstängd och en som inte ringde, vaknade jag en timme innan jag skulle befinna mig i montern på mässan. Panik och irritation över mig själv rusade jag runt efter saker, gav hundar mat, lämnade kvar Chenin (som egentligen skulle vara med Jocke) hos mamma för att morgonpromenera med Lazy, skyndade hem, hämtade Choicepapper och bilder till montern, sprang ner till sjön (inklusive rastning av liten svart) och mötte Kim och Annica som skjutsade till mässan och vaccinerade Choice. In gick vi utan vare sig införselbrev eller fribiljett. Jag var vid montern ett par minuter över nio - hungrig (trots gårdagens julbord). Lisa hade i vanlig ordning ordnat med det mesta inför mässan så att allt var välplanerat och kändes välkomnande när Choice och jag kom dit. Tack Lisa för att du är en klippa och ordnar med allt! Nästa år får vi byta roller så du slipper vara organisatör och samordnare för allt.

Själva monterarbetet flöt på bra. Choice var himla gullig med alla som var fram. Jag tycker inte hon är så intresserad av folk allmänt men monterklappar var tydligen hennes grej även om jag kan tycka det är löjligt att så många ska klappa hund. Choice hoppade upp på de första exemplaren människa men slutade snabbt och nöjde sig med att sitta vid staketet för klappar av alla förbipasserande. Men att hon är en hund som reagerar snabbt på rörelser märks. Ena stunden kan det vara sex barn samtidigt som klappar men nästa stund när ett barn sprang fram, viftade exalterat och slog mot staketet så gick hon igång på alla cylindrar. Pinsamt, men typiskt unga vallhundar också. Annars gick det bra, hane och efterlöp-/förlöpstikar var kanske en mindre bra kombination, men det gick. Jag pratade så jag var torr i munnen fram till eftermiddagen, då både hungrig och törstig. Därefter syntes inte jag till mer; mat och shopping stod på schemat. Shopping med Florence som sällskap visade sig vara extra trevligt. Hon inspirerade mig att investera i en snygg allvädersjacka och jag pushade henne att lämna tillbaka köpta saker. Jag köpte också hundmat i mängder, fällar, tuggben, grisöron, klosax, klickers m m. Men det viktigaste köpet var en stor pingvin till Chenin för 35 kr för att kompensera för att hennes snåla matte vägrar köpa en pipande bläckfisk för 220 kr som andra köpte (nämner inga namn Annica - även om du kom över en billigare variant ). Pingvinen innebar ren skär lycka för Chenin. Hon stod hemma och skakade den i evigheter medan jag filmade knaset. Och efter en bra stund la hon sig med pingvinen under bordet och började riva ut ögon, näbb m m. När jag hörde det, hamnade pingvinen i fönstret (vore kul om den kunde överleva jul i alla fall) och hundarna fick varsitt grisöra istället.

På söndagen hade jag bestämt mig för att vara ledig från mässan även om det lockade stort att vara där - en dag är inte riktigt tillräckligt och jag hann inte ens runt och se något speciellt. Men tjejerna och jag fick se desto mer av dagsljuset. Vi åkte till klubben för att spåra mitt i en orienteringstävling visade det sig. Chenin gick sitt långa fina korvspår i mossa väldigt fint och plockade pinnar och leksaker. Choice fick ett ganska långt spår (för att vara hon) med fyra saker i. Hon spårade så jäkla bra, snabbt men noggrant. Pendlande över spåret hela tiden för att kolla kanterna. Jag tänkte att återigen blir det ett sånt där skrytsamt klockrent spår, men efter tredje apporten tappade hon sitt fina flyt och såg mest planlös förvirrad ut i spåret. Vi fullföljde med lite lydnad och det är himla kul att fria följet börjar kännas mer och mer stabilt. Hon tycker det är skitkul att gå fot och påminner mer och mer om Chenin. Tyvärr tycker jag det är lika tråkigt att träna sitt/ligg kvar med Choice som med Chenin, men det måste göras. Efter skogsträning och promenad blev det jogging 5 km vanliga i Ursvik för Choice och mig. Jag var tung i benen efter dansande i fredags och monterarbete i lördags men det gick i alla fall. Motiverade mig vid starten med att jag kunde få gå efter 3 km, men då hade man ju flåset uppe. Jag sprang dock långsamt och gick i två backar på mitten.

Största triumfen denna vecka är att Choice inte gjorde en reaktion när en hare sprang över gården medan vi tränade lydnad i onsdags. Chenin låg platsliggning och såg den inte, men hade Choice bara tagit ett skutt så hade Chenin flugit fram. Till saken hör att de strax innan fick syn på något i mörkret och blev rätt taggade. Men medan vi tränade såg jag bara hur Choice stelnade till och kollade bakom min rygg. Mycket godis utdelades snabbt och så var det bra med det. Igår blev det springning runt sjöarna med Anna och Jocke, efter den obligatoriska promenaden som alltid börjar fullkomligt galet vid vårt möte på parkeringen. Choice är tokig i fåglarna, som jag nämnt förut och igår ryckte hon till så hårt att hennes nyköpta läderhalsband av ÖB-kvalité gick av. Lilla skithunden! Sur jag blev…

För att gottgöra var Choice istället jättegullig hos veterinären när Chenin skulle trampa vatten. Hon är så nyfiken på allt - hoppar upp i fönster, in i tread millen, hoppar upp och lägger sig på massagebordet, hoppar in i tvättstället. Världens sötaste! Chenin satsar på att charma personalen istället. När vi sitter i väntrummet så ligger hon och tittar uppmärksamt på receptionisten med huvudet på sne så att personen ifråga bara måste hälsa. Chenin kräver det och gör därför allt för att se så söt ut som hon bara kan. Det är på gränsen till pinsamt och man känner sig verkligen som en person som bara vill att alla ska hälsa på ens hundar. Men samtidigt så börjar man ju själv le när Chenin gör sig till. Choice märks aldrig i sådana sammanhang. Tread millen gick bättre än någonsin - kanske bara behöver gå 25 ggr (eller vad vi gåt totalt i Chenins liv) innan hon fattar galoppen. Nu kan hon till och med vila när rullbandet pausas. Vi gick samma tid som förra gången med 11 minuter totalt.

Väl hemma hittade jag en utväxt mellan Chenins framtår. Undrar vad det kan vara? Som Hebbe säger så är det alltid något man ska behöva oroa sig för när det gäller Chenin…

Sedan i måndags har jag tänkt lägga in det förra inlägget men tiden har inte riktigt räckt till. Det har varit fullt upp på jobbet minst sagt. Jag ska inte trötta ut med jobbrelaterade ämnen men ibland blir man bara så frustrerad. Det är så mycket man skulle vilja skriva av sig men det går inte riktigt att göra det i bloggen. Enkelt uttryckt kan jag väl säga att vissa personer på högre nivåer (dock inte min chef kanske jag ska förtydliga) är duktiga på att göra saker mer röriga och leverera saker till kunder som de inte efterfrågat. I måndags kom jag i alla fall hem i rimlig tid för att spendera några timmar på klubben. En promenad med båda flickorna, därefter lite träning av Choice innan Chenin fick komma ut på plan och köra lite tricks. Några nya dök upp varav en ung tjej med jack russell hade svårt att förstå något jag sa om vägen dit, vilket föranledde 10 samtal varav ett med fadern som tyckte att jag borde bedriva någon taxiverksamhet där jag skulle plocka upp 10 personer på lämplig plats. Det tyckte inte jag. Inte heller tyckte jag att jag hade någon skyldighet att möta dem på vägen. Herregud, jag får inte betalt för att träna dem ens och öppna träningen är inte till för att jag ska eskortera folk utan för att jag ska kunna träna med min hund. Märkligt folk! Choice fick i alla fall träna lite av varje på den leriga planen. Vi körde en del apportering också vilket var kul.

Igår var jag tvungen att jobba över för att möta vissa deadlines. Hussen fick vara dagishämtare. Väl hemma tog vi en sväng till stallet, tjejerna och jag. När vi kom hem hände det som inte hänt på 6 månader. Chenin klippte till Choice i hallen för att min jacka med godis i hängde framme. Det verkar som att Chenin är i en känslig period precis innan löpen så man får väl vara extra mycket på sin vakt nu. Tråkigt i alla fall eftersom de verkligen varit bästisar så länge. Chenin är som ingenting efteråt men Choice är lite låg och smörig. Jag tog ut henne själv och då levde hon loppan.

Det är mycket nu på jobbet. Inte så farligt med jobb men väldigt många kvällsaktiviteter, såsom ölkvällar, pubar, julmiddag, gruppaktivitetskvällar, arkiveringskvällar och studentmiddagar. Jag hoppar mycket eftersom jag har de två svart-vita att tänka på och allt annat man vill hinna med. Vissa saker måste man dock ställa upp på.

Igår blev det lydnadsträning på klubben. Chenin fick börja med lite platsliggning, konster i form av skäms och huvudet i backen och kontaktövningar. Choice fick sedan köra linförighet, inkallning, läggande, fjärr, platsliggning, hopp, tandvisning m m. Efter det fick hon busa med Tristan. Springa allt vad man kan över planerna och sedan tjura på Tristan för att han var kär.

I strålande sol och klarblå himmel åkte jag i lördags till Hägerstalund för lite spårning med tjejerna. Chenin fick ett korv/ost-spår på en gräsmatta som blev avbrutet halvvägs av min dåliga parkering. Vi tog sedan upp det igen och så fick hon gå det fram och tillbaka. Även Choice fick ett gräsmatte-spår med två vinklar och tre föremål. Hon förstod först inte alls att det var ett spår men upptäckte det efter några meters planlöst springande. Lite rastning i spåret innan andra vinkeln (trots rastning innan…) vilket gjorde att hon först passerade vinkeln och sedan fick leta sig tillbaka. Alla föremål tog hon så jag var nöjd. Efter spåren tog jag ut hundarna för lite fotografering i det vackra vädret. Då kommer det en man cyklande som på engelska frågar om han får fota mig och hundarna, jag svarar att han får fota hundarna men inte mig. Märklig händelse! Chenin låg kvar där jag lagt henne men skällde konstant medan han fotade. Varken argt eller glatt, mest oroligt för vad han gör där. Efter spår och fotografering åkte vi till Bro för vallning hos Ingrid. Jag mötte upp Mikko och Tim på macken innan och Anna och Sofie med blåa prickar på plats. Det var även en del andra där såsom Anders, Pia och Tina. Choice fick två pass i ankhagen. Första passet övertaggad och tänd till tusen, provade först i koppel men det blev bara sämre. Jag försökte tajma rusningarna men det var svårt. Hon gör mycket rätt vad gäller full kontroll, samlande och balans. Hon var duktig på att hålla dem vid oss trots deras stora drag mot ena sidan. Däremot har hon har helt fel attityd och varje vändning när hon får huvudena mot sig så gör hon tjuvrus. Andra passet, med Ingrids fina Spelsaufår, fick vi låna den bekanta paddeln av Anders och då gick Choice riktigt fint med lagom tempo men fortfarande full kontroll och känsla för drag och med inställning att hålla de spretiga Spelsau-fåren samlade. Detta pass kändes verkligen som ett stort genombrott, vet inte varför men känslan genom hela var så bra och allt bara flöt på. Även om hon inte håller ut avståndet tillräckligt så är jag ändå imponerad av hur långt hon springer ut i svängarna för att hålla dem. Vi behöver nog ha med paddeln eller liknande ett tag framöver så hennes inställning blir rätt. Hur kul som helst var det i alla fall och det tyckte vi nog alla som var där.

På vägen hem stannade jag i Kista centrum för att luncha med Hebbe och handla present till Marc. En jacka och två par skor inhandlades också snabbare än kvickt. Sedan var det hem och duscha innan vi lämnade Choice hos föräldrarna och sedan åkte på middag hos Marc. Jocke, Nattis, Erik och Diana kom också dit. Chenin fick följa med och smaka på det mesta. Nöjdare än nöjdast var hon nog över att få egen tid med hennes vänner.

Idag har vi varit iväg och joggat. Jocke och jag sprang lätta 5 km i Ursvik. Lätt är dock fel ord att använda för det var tungt så man ville kräkas i uppförsbackarna. Det var nog bara Choice som tyckte det var lätt och kul uppenbarligen. Väl i mål la jag ett korvspår till Chenin medan Choice fick träna lydnad och uppletande. Uppletandet gick dåligt, jag hade inget tjänstetäcke och dessutom fick Choice följa med och valla, hon förstod ingenting utan sprang runt och letade överallt efter ingenting, säkert 100 meter bort. Jag fick köra lite retning för att få henne att förstå och leta koncentrerat i korridoren. Lydnaden gick desto bättre. Hon gick verkligen fotgåendet som en klocka. Hon kan verkligen gå fint när hon lägger manken till och har fokus med. Jag märker dock att vi tränat svängar alldeles för lite och att hennes bakdelskontroll kan vara obefintlig. Lite lägganden, fjärr, inkallning och ingångar blev det också. Moment som jag måste ta tag i är rutan, vittringsapportering och framförgående. Tänker på det jämt men gör väldigt lite åt saken. Chenin gick sitt spår noggrant och fint - inga konstigheter. Som vanligt kastar hon sig ut i sitt 80 cm långa koppel innan hon inser att det finns korv och lugnar ner sig betydligt. I morse gick vi runt Löt med Anna och hundar. Vi gick dessutom dit och hem så nu är jag väldigt orolig för hur Chenin kommer må. Det där stelheten när hon vilat en timme vill inte ge med sig. Och det ger mig en klump i magen.

I ett svep var veckan förbi och det blev helg igen. Lika bra det! Vi hade en väldigt typisk vecka utan några skandaler. I måndags var vi till klubben för första gången sedan operationen. Chenin var galen minst sagt. Till dagens stora ära hedrade, utöver de vanliga Anna, Malin och Sofie, även Lisa och Mikko med sin närvaro. Lisa hade med sig lilla sheltien Lakki som framstod som en katt bland de 7 hermelinaussiesarna (Dalton är ju alltid det). När vi fick så trevligt besök blev lydnadsträningen förstås lite lidande. En platsliggning styrde jag dock snabbt upp och den kunde vi varit utan. Choice sprang upp när Lisa lekte med Lakki på planen brevid och Chenin ställde sig upp innan jag sa nej. Tur att man står så nära dem fortfarande. Choice fick även lite annan träning med betoning på lite. Framförallt koncentrationsträning eftersom det är den som brister när det blir så mycket kul, men även fjärr, läggande, fotgående och apportering. Apporteringen har verkligen lossnat efter lite paus från den ett tag.

I tisdags var vi hos Gustur. Chenin vantrivs så oerhört i stallet eftersom hon får vara i omklädningsrummet med ett ben när jag rider ut och det gör henne väldigt stressad att vara ifrån mig, så hon är lite övertaggad fram till jag lämnar henne vilket är enormt frustrerande. Stackars min fialotta! Choice red med ut och mitt i allt mörka blöta väder var det ändå lite mysigt.

I onsdags var det rehabdag och Chenin fick gå lika länge i treadmillen som förra gången, dvs 9 min, med två pauser. Lite streching blev det också. Hussen är snäll som håller oss sällskap dit varje onsdag. Nästa onsdag blir dock sista gången på Södra djursjukhuset, efter det byter vi till Albano som är lite närmare innan vi slutligen kan börja simma i Arninge/Sundbyberg och Bro (där vi fått presentkort av Malin på totalt 6 gånger).

I torsdags stod det jogging på schemat. Chenin fick en promenad runt kortaste löt (tillsammans med Anna, Dalton, Doc, Jocke och Choice) och sedan var det jogging runt båda sjöarna som gällde.

I fredags var det Idolkväll, något jag verkligen sett fram emot efter Toves grymma uppträdande förra veckan med “I wish I was a punkrocker”. Calle var helt underbar.

Chenin Kinin

Choice Choisan Poisan Poison

Jag erkänner att jag nog är lite knasig. Det sprang fram en setter till oss i garaget på hunddagiset trots att vi alla tre talade om att vi inte ville ha honom där. Ägaren kom till hans undsättning när jag började sparka i luften mot den. Jag sa, eller snarare skrek, vad jag tyckte om hundar som springer fram. Jag tog även till några mindre väl valda ord, som inte lämpar sig att nämnas i bloggen, i min hysteriska framtoning. När jag väl fått tyst på fröken polis och kunde uppfatta vad ägaren sa mumlade han om att hunden slitit sig. Jag bad skamset om ursäkt och förklarade att Chenin var nyopererad och inte fick utsättas för hundmöten. Så pinsamt. Samtidigt undrar jag i efterhand om hunden verkligen slitit sig; den såg ut att gå väldigt lössläppt längre bort och om den var lös och olydig (vilket inte gick att missta sig på), varför försökte han inte fånga in den då? Och varför sprang han inte efter när den var på väg mot mina skällande hundar? Jag vet ju att det är jag som har största problemet med hund som inte gillar att andra hundar springer fram när hon själv är i koppel (vilket inte går att bota i nuläget) och därför försöker jag ha full förståelse för att folk där vi bor gärna vill att deras hundar hälsar (ingen kan ju veta att Chenin inte gillar det). Men när det är så uppenbart att mina hundar inkl jag inte vill att de ska hälsa, hur tänker man då? Det kan ju lika gärna vara en pitbullhane som sliter hans fromma setter i stycken. Någonting säger mig att han lagt manken till och sett till att hunden inte sprang fram i en sådan situation. Jag tycker bara att det är så respektlöst när man inte gör allt för att förhindra det, särskilt som det är uppenbart att Chenin är i en trängd situation. Varför är folk så dåliga på att läsa hund? Nog om det, eftersom det var mest pinsamt för mig med tanke på de ord jag använde. Men ibland ser man bara rött… Jag berättade för Jocke som helt chockad utbrister: “Allt som hände var att hans hund slet sig och sprang fram, och du går i taket för det?!” Själv skrattade jag så jag knappt fick fram ett ord. Men rent principiellt har jag helt rätt, även om jag passerat åldern för när det är ok att impulshandla (som de sa på tv). Och vad är setterns problem? Hunden har uppenbarligen lika svårt att läsa hundar som ägaren har. Fördomarna haglar som ni hör mot korkade raser…

Vi var på rehab i onsdags igen. Det känns som att mina kvällar försvinner på saker som är mindre roliga för alla inblandade. Chenin gick 3×3 min i treadmillen. Igår fick vi däremot lite härlig kvällstid. Chenin firades med märgben och 20 min promenad runt kortaste delen av Lötsjön för första gången sedan operationen. Jocke och jag sprang sedan hela Löt med Choice. Vi människor joggade och Choice röjde runt hysteriskt med all energi hon hade inom sig. Efteråt blev det lydnadsträning för Choice, massage av Chenin samt tillagning av kantareller. Jag gav bort en del till mamma och Jocke i förrgår och tänkte ta hand om resten själv, men nu har jag fått nog av att rensa så resterande står på balkongen i väntan på att få komma i mammas ägo. Jag har ätit kantareller så jag mår illa av dem och gett hundarna en del också för att sedan få reda på kilopriset på kantareller av mamma.

Nej men det är trevligt att bo i Stockholm. Anna och jag bestämde att en kväll på metropol vore trevligt efter lite lydnadsträning och idol. En minut tog det väl innan vi fick sällskap på krogen. Det brukar vara så när två tjejer går ut. Efter mycket gratisdricka som vi faktiskt försökte slippa och karaoke i form av allsång till vår Let me entertain you slutade kvällen blodig med ett spräckt ögonbryn utanför. Dock inte på någon av oss utan på vårt tillfälliga sällskap. En knivmördad i Kista också. Inget mer att tillägga.

Men lydnaden gick bra. Först en övertaggad Choice och senare lätta koncentrationssvårigheter.

Idag blev det spårning. På rehab i veckan sa de att Chenin fick börja spåra. Ett kort korvspår blev det för henne i riktning mot bilen. Trots fryst korv eftersom ägaren aldrig lär sig att tina den i micron innan, spårade hon relativt lugnt. Hon fick ta det 20 meter korta spåret tre gånger och hela tiden gick hon lugnt och letade korvbitar. Choice fick ett kort ängsspår för andra gången i sitt liv. Förra gången var när de hade noskvalster och det tog hon under all kritik - toppat som hennes sämsta spår. Denna gång var det inga konstigheter. Choice gick som en klocka, kanske något högt tempo. Andra skulle kanske säga alldeles för högt tempo men jag gillar ju (läs: är van vid) högt tempo. Spåret korsade en uppkörd ängsväg och där kolla Choice snabbt båda hållen och fortsatte sedan i spåret. Pinnen tog hon men godisskålen missade hon konstigt med bara någon meter. Som tur var hade jag gjort en spetsvinkel därefter och lagt en boll (som hon skulle få ta beroende på hur hon gått). Det jobbade hon riktigt snyggt och blev överlycklig över sin boll. På typiskt Choicevis sprang hon runt och kastade den i luften utan en tanke på att komma till mig förrän jag ropade. Jocke hade lagt ett skogspår på 200 meter som Choice tog i flygande fart utan att missa en vinkel eller de två apporterna. Hon avslutade spårandet med att kampa sönder min jacka och bita hål i mitt pekfinger. 

På eftermiddagen lämnades tjejerna av hos mamma medan Hebbe och jag fortsatte till Råsundastadion för att kanske kunna se AIK-IFK. Några biljetter hade jag dock inte orkat köpa, planerad som man är. Vi var nära att hamna på Norra Övre men lyckades köpa biljetter till nedre på gatan. Underbara härliga lag, alltid är vi med er. Det överlägsna svart-gula laget slog blåvitt under dundrande lagsånger och här därmed inte bara vunnit allsvenskan utan även cupen och således tagit dubbelseger i år. 11 år sedan de senast var allsvenska mästerare och första gången någonsin som de vunnit dubbeln. I år har de dessutom inte förlorat ett derby och snart skickat ner både Djurgården och Bajen till Superettan. Championsleague här kommer Gnaget!

Givetvis var firandet av AIK en självklarhet i måndags. Jag har dessvärre inte jättemånga vänner som är lika mycket AIK-fans. Många småhejare, galet fanatiska storhejare, djurgårdare, göteborgare och annat löst folk. Gymnasie-Anna och jag gick i alla fall dit. Hon med sitt årskort lite mer intresserad av sporten och spelarna och jag lätt vill-stå-mitt-i-klacken-hysterisk. Vi stod på södra med barnfamiljerna under fyrverkerierna men sprang sedan på utsidan ikapp spelarna till norra, där det var mycket bättre drag, och hann precis till vågen. Det var ett härligt och personligt firande samtidigt som det var stort och pådraget. Alla glada och nu är det bara cupen kvar att vinna på lördag, även om det förstås spelar mindre roll just nu. Väl hemma hos föräldrarna undrade jag hur det gått med fyrverkerierna, eftersom jag så fort jag hörde dem bannade mig för att jag lämnat hundarna i Solna och inte med hussen. Det har varit oroligt sa mamma (chock 1): först ville Lazy inte in, sedan ut fast ändå inte… “Ursäkta om intresset är svalt för hur en gammal extremt nervig och ibland alltid rädd björn reagerade på firandet” sa jag. Jaha, nej de andra verkade inte märka något. Skönt! Jag tog ut Choice på en egen tur med Anna och nej hon var alldeles för lycklig för att märka av de få fyrverkerierna.

På tisdagen var vi som vanligt med Gustur. Choice fick följa med på tur i mörkret. Jag höll Gustur hårt när vi vände hemåt för jag vill inte veta av något rusande. Han var irriterad men uppförde sig (chock 2).

I onsdags ringde jag dagis och frågade om allt gått bra med tjejerna idag. Nej det har det inte svarade ägaren (chock 3) men var tvungen att återkomma. Oj vad rädd jag blev. Det som hänt var att Chenin öppnat avspärrningen till Choice och gått in där. De sitter åtskilda med kompostgaller som jag satt fast. Förmodligen hade de varit ihop en halvtimme och mycket troligt haft lite brottning. Inte helt bra för ett brutet ben men ingen fara på taket, de har inte kunnat rusa runt ihop bara kelats vilket de gör varje morgon och kväll. På kvällen bar det av söder om stan till södra djurkliniken för tread mill. Denna gång gick Chenin 18 min utan paus. Det kändes mycket och hon var påtagligt trött efteråt. Allt såg bra ut och ingen hälta. Som vanligt går hon fint men avlastar när hon står och är stel när hon reser sig.

Chock 4 är att min närmsta kollega har fått gå. Även om man utåt sett är social så tar det himla hårt när man “förlorar” någon man fäst sig vid, kommer bra överens med och lärt känna djupare. Jag klagade t o m för chefen när han var tvungen att byta skrivbordsplats så vi inte satt jämte. Jag har väl en släng av ADHD eftersom jag har så svårt för förändringar.

Det var min vecka det. Ikväll ska det bli lydnadsträning i snöblandat slask med en förmodligen slutförd Choice. Eftersom flickorna inte ska sitta ihop nu på dagiset pga det som hänt så leker Choice med gråhunds-Hulken hela dagarna.

Bäst att uppdatera medan man har energi kvar. Jag är Annas underhållare denna helg då hennes mamma var tvungen att avboka sitt Stockholmsbesök. Choice tog täten med att spendera fredagen busandes med grabbarna hela dagen medan Chenin var hemma med sjuk Nattis. På kvällen kom Anna, Jakob och hundar över till oss på tacomiddag och Idolkväll. Anna lagade middagen medan jag for runt som en yr höna. Lazy var också här och rev på dörrmattan i panik. Idag var det lång träningsdag och så blir det ju när man inte är så effektiv. Vi inledde med spår på förmiddagen. Sofie la ett spår på ca 300 m som Choice tog sig igenom mycket bra; bra tempo, alla pinnar och mycket bra analysering av vinklar, stigövergångar m m. Hon är grym! Lika bra gjorde de andra. Doc fixade sitt vinkelspår galant, Tristan knatade stabilt igenom sitt 600 metersspår och Dalton plöjde igenom samma spår i 180 - sötnos! Chenin fick leta godis, gosa och bli ordentligt genomborstad. Lazy vandrade mest runt och såg allmänt besviken och missnöjd ut. Efter lunchtid fortsatte vi till Stockholmsavdelningen där Malin och Vanessa väntade med hundar. Lydnad stod på schemat. Det blev ingen genomstrukturerad träning direkt men var och en körde igenom det som behövdes och tog hjälp av lämplig person. Choice inledde med noll i koncentration efter att ha gått igång på min kommendering av Tristan. Ett par minuter senare var hon med igen och grillades i det mesta; fritt följ, linförighet, framförgående, läggande, ställande, fjärr, kryp, inkallning, apportering, hopp, platsliggning, kamplek med Vanessa m m. Det låter som att hon kan allt men varje moment hanterades på det stadium hon ligger, dvs ofta från noll. Ett energiknippe är hon i alla fall. Hoppet har vi inte kört så många gånger och det var extra kul att det verkligen klickade nu (kan det vara tredje gången?). Inget mer springa runt och se förvirrad ut, utan istället full fokus på hindret. Apporteringen gör vi framsteg med och backar sedan med. Hon verkar galen på apporten, sprang vid ett tillfälle och snodde den när Anna kastade åt Doc. Platsliggningen går framåt, hon ligger drygt 1 min nu lugnt. Framförgående var det nya momentet för idag och det ligger på nivån att gå ut en meter ungefär. Överlag behöver jag bli mer resultatinriktad så vi kan gå framåt i varje moment. Jag tenderar att haka fast lite väl länge på vissa saker och repetera för mycket, liksom så många andra.

På parkeringen träffade vi Malou med pojkvän och hundar. Där blev vi kvar surrandes länge. På kvällen tvingades Hebbe med till Kista för middag och shopping. Nu en tiominuterspromenad invid kyrkogården för att se på ljusen och sedan film med Kim och Hebbe.

Trevlig allhelgona!

På gården

Igår kväll lyckades jag slarva bort Choice. Kände mig som en hemskt dålig hundägare och tårarna rann (så hon verkar vara omtyckt i alla fall). Hebbe har lyckats ramla med elcykeln och Choice på väg hem från dagis för någon vecka sedan. Choice tycker elcykeln är sådär efter det märkte jag igår kväll när Hebbe kom hem. För att få Choice att glömma det tog jag ut henne och cykeln på gården. Jag cyklade före, ropade och lät henne springa ikapp och kampa med min arm. Jag är ju inte direkt den som håller koll och ganska snabbt slutade jag ropa och räknade med att hon nog kommer. Plötsligt var hon helt borta. Jag ångrade genast att jag inte ropat, cyklade tre varv runt gården visslandes och sa till Hebbe att komma ut och leta. Från coollugn (lätt irriterad) till panik på några minuter. Jag var övertygad om att någon pitbullägare tagit henne för att hetsa sina hundar mot henne. Även andra hemska scenarior spelades upp inom mig. Jag krävde och genomförde dörrknackning hos stackars oskyldiga människor. Hebbe föreslog att vi skulle sätta upp lappar. Sätta upp lappar?! Är du galen?! svarade jag (skrek kanske). Hon är ju ingen bortsprungen katt som vi aldrig får se igen! Choice som var så fin, sa Hebbe. Han verkar inte ha medfödd förmåga för att hantera försvunna hundar. Efter 20 min ringde jag polisen. Choice var på väg in till stationen med en kvinna som hittat henne på Konsum i Centrum. Typiskt Choice att tänka med magen först och istället för att gå några ynka metrar hem så traskar hon ner till centrum. En helt obekymrad Choice hoppade ur bilen och hälsade förstrött. Sådär toklycklig att se oss som hon blir efter dagis var hon inte. Vi hade ju varit ifrån varandra så kort bara. Det kändes som att det var nära ögat, fast det såklart inte alls var det. Varför har hundarna aldrig nummerbrickor på sig när de väl behöver? Ibland är det i alla fall skönt att boi storstaden, t o m borttappade hundar kommer snabbt till rätta. Choice är ju så lydig och duktig jämt så det var verkligen en chock att hon var försvunnen. Vi gick åt olika håll helt enkelt.

Choice fotgående Foto:Anna

Utöver dramatik med försvunna hundar har vi kört lydnad i två dagar. Kryp, platsliggning, fjärr, hopp-stå, rutan, apportering, budföring, linförighet, inkallning, läggande m m har det blivit för Choice. Igår vid Lötsjön och idag under skott i Ursvik med Anna och Doc. Jag är ju fortfarande halvsjuk så jag kan ju inte direkt säga att jag la manken till men jag är nöjd ändå.

Jag skulle aldrig kunna ha fler än två hundar. Jag har ju bara två händer. Det ska klappas hela tiden i soffan och på toan. Om jag kollar mobilen med ena handen knuffas det så jag inte missar någon klapp. De kräver verkligen ständig uppassning så jag tänker ofta att det är tur jag inte har tre. Lazy kommer visserligen imorgon då föräldrarna är borta, men hon kräver mest någon klapp då och då, inte ständig aussie-uppassning.

Killen dog av en överdos förresten. Det är därför det inte nämnts någonstans.

Chenin blir långsamt bättre. Hon är full av liv och tar minsta chans att sno en strumpa och ruska och skaka den hysteriskt. Hon försöker sno pinnar ute och leka med Choice inne. Idag är det dags för stygntagning och första omgången i treadmillen. Idag var också första dagen på dagis. Jag hoppas verkligen att det går bra och att Chenin håller sig lugn. Hon ska sitta själv tillsvidare med kompostgaller mellan henne och Choice. Fotöljer och annat kul har tagits bort ur rummet. Jag har noggrannt skrivit instruktioner (men förmodligen missat hälften ändå) och kopierat i ett antal exemplar. Det som spökar till det mest är att Chenins nivå för att bli exalterad är extremt låg, förmodligen mycket lägre än för många aussies. Balanserad? Det beror på vad man lägger in i ordet balanserad. Hon är tuff, orädd, hård och miljösäker. Hon har en fin avknapp men hennes påknapp är inte som alla andras. Den står inte alltid i proportion till vad som efterfrågas. Det är alla cylindrar på med en gång om det går. Om man skulle behöva en läslampa för lite kvällsläsning så är det mer som att få strålkastare i ansiktet. Man kan vara balanserad även om man visar sina känslor ganska lätt. Det finns en egenskap som heter anpassningsförmåga som mäts på nya korningen. Det önskvärda beteendet är; anpassar intensiteten i samtliga testsituationer. Chenin skulle hamna på 2 av 5; anpassar med hög intensitet i samtliga testsituationer. Det som mest av allt skjuter i höjden är hennes stora behov av socialt samspel. Gör Hebbe något konstigt ljud eller nästan vad som, så far hon i luften mot honom och tror att det ska bli lek. Det här innebär att vi är ganska hårt hållna hemma för att dämpa dämpa och dämpa. Om Choice går till leklådan får man snabbt ropa stanna till Chenin. Om hussen kommer hem från jobbet oanmäld får man snabbt skrika stanna till Chenin. Allt och alla är bevakade av Chenin och allt och alla är bevakade av mig. Det är en ond värld hon lever i där allt hon vill är att vara glad och med hela tiden.

Vi har så sakteliga börjat träna småsaker för att aktivera det där stackars hundhuvudet. Choice och Chenin fått lite träningspass i köket där de varannan gång får lyfta saker och lägga i min hand. Just nu är det mycket metall; sked, apport, nycklar och hundskål. Choice får mycket annan lydnadsträning också, mest blir det fotgående där vi kommit så långt att hon nu kan gå en raksträcka på ett par meter riktigt fint; rätt inställning innan start, bra start, koncentrerat gående i rätt position och snyggt snabbt avslut. Annars blir det läggande, ställande, inkallning, fjärr, target (som någon gång när jag orkar ta med koner ska bli rutan) m m. Alldeles för lite platsliggning dock.

Uppdatering idag: Rehaben igår gick mycket bra. Vi lyckades lura med hussen till Södra djursjukhuset också. Tur va väl det för jag mådde riktigt dåligt. Framförallt kändes det som rakblad i halsen. Stygnen togs bort och det såg mycket bra ut. Chenin delade nervöst ut pussar i vanlig ordning medan det plockades bort stålstygn. Omfånget var 39 cm runt höger och 36 cm runt vänster men fortfarande bra musklad runt om. Hon är ju född välmusklad med korta explosiva muskler så hon får alltid den komplimangen. I treadmillen var hon såklart galen medan vattnet fylldes på och sedan gick hon fint i vattengången. Ingen hälta syntes och så fort hon lugnar ner sig tar hon även ut stegen fint. 10 minuter fick hon gå totalt idag. Till nästa vecka ska hon börjat promenera upp till 15 min och få ryggmassage. Därefter blir det treadmill 1-2 ggr per vecka och 5 ggr totalt innan hon parallellt kan börja simma. Snart ska viktmanchetter på och nästa vecka kan hon kanske få börja trava lite (känns mycket overkligt eftersom det var år sedan hon fick göra det, även om det bara var timmar sedan hon gjorde det - busfian! ). Vid betalning stod det en lös äldre papillontik vid kassan. Tur att Chenin är så varvad hos veterinären att hon inte bryr sig om hundar annars hade den lilla vita varit ett minne blott…

På väg hem blev det bara sämre med mig, en något yr och förvirrad upplevelse. Jag somnade direkt när vi kom hem med dunkande huvud och smärtande hals. Idag är det sjukstuga här. Hundarna är pigga men jag är sjuk.

Det har varit en dramatisk helg med mycket upp-och-ner känslor. Egentligen ville jag döpa inlägget till Bye bye Bajen efter derbyt mellan AIK och Hammarby som jag var på igår där AIK åter igen gick upp i serieledning. Nu är det guldvittring. Klart är att AIK åtminstone får en guldmatch nästa helg. Oavsett utgång på onsdag får det lag som vinner nästa helg (Gnaget eller änglarna) guld. Om AIK vinner på onsdag räcker oavgjort nästa helg och det vore trevligt med det utgångsläget.

Utöver fotboll har helgen innehållit styrelsemöte och medlemsmöte för SASK i Enköping, vallning, jogging, lydnadsträning, höststädning och karaoke. Innan styrelsemötet i lördags gick hundarna och jag upp tidigt för att hinna till Linda och fåren innan. Choice fick tre pass i fållan varav det första helt och hållet i koppel där vi endast tränade inställning och attityd. Trots att det nu var flera veckor sedan sist var hon inte övergasad och lomhörd vilket var trevligt. Hon har en väldigt härlig koncentration som är en av hennes största styrkor. Ibland kan hon med sitt lätta eye påminna om en bc. Andra passet inleddes bra i koppel och fortsatte bra lös men blev sämre och sämre mot slutet (hon taggar, gör rusningar och nafsar). Det fick mig att fundera i termer som; hur man snabbast förstör sin duktiga vallhund. Men i tredje passet blev vi lämnade själva vilket innebar bättre koncentration och noggrannhet från mig sida. Och givetvis gav det snabbt resultat. Jag var nöjd och glad. Hon är minsann en riktig liten vallhund.

På medlemsmötet kom det en hel del medlemmar och många kända ansikten. Jag hade gärna hunnit prata mer med flera men det gick inte riktigt ihop. Två av Choices bröder var där, Harry och Ramsey, och det blev en del bus med båda (fast dem emellan mest spända uttryck). Ingrid och Benz var också där så Choice fick lov att även underhålla Benz med lite bus efter bästa förmåga. Ja, och Chenin blev fullkomligt galen när Ingrid klev in i stugan. Som sagt tidigare, det finns en person i Chenins liv som slår lika högt som matte och det är Ingrid. Vilken lycka för Chenin! Marianne och Gunnar dök också upp vilket gjorde Choice pussig, Gunnar kan man speciellt hoppa på och gosa med lite extra. Jag fick också äran att kampa lite med Ramsey, kul och väldigt lik Choice i sättet även om han lättare tar till kampmorr. Ett stort dåligt samvete hade jag för att jag inte hann tillbaka in i stugan innan städningen var över men det var flera medlemmar som hjälpte till i alla fall. Kul att det var så många som kom och trevligt att småprata med alla. Tydligen så trevligt att jag inte kom därifrån förrän kl 18 och då stelfrusen. Inte hjälper bilen till på den punkten heller eftersom värmen inte vill fungera. Det blev badet rätt så omgående för att tina upp.

Innan utgång och karaoke med Nattis på Rivieran i Ängby rastade jag hundarna på gården. Lite längre bort såg jag några killar i min ålder med en pitbull springa runt och skrika upprört. Jag började röra mig mot porten rätt omgående när jag hörde någon av dem gråta hysteriskt chockartat och högt. Jag frös till is och funderade på hur jag skulle göra. Jag bestämde mig ändå för att gå in, jag kunde inte gå dit med hundarna och ville inte gå dit själv. Funderade på att ringa 112 men slog bort tanken, vad ska jag säga?! Jag hörde någon gråta? Med en olustig känsla satte jag mig i bilen för att plocka upp Nattis. På vägen mötte jag två ambulanser med blåljus på väg upp mot oss. Usch, kände mer obehag och ville helst vända hem tillbaka till hundarna. Igår kväll, efter en ordentlig omgång storstädning av lägenheten, följde hussen med ut för kvällskissningen. Vid porten där jag sett killarna möttes vi av ljus och skrivna kort till en Mattias. Väldigt otäck historia. Man kan ju inte sluta undra över vad som hänt.

Ibland känns det som att det är fel oavsett. Om veterinären säger att något är fel så är det fel och när han säger att inget är fel är det också fel. Hursomhelst har jag varit på kontroll på Strömsholm idag och faktiskt klarat av ett veterinärbesök utan tårar. Det kan i för sig berott på att det var positiva besked. Chenin började bli stabilt bättre förra veckan och på onsdagen ringde Strömsholms rehabavdelning. Men i fredags var hon påtagligt sämre på kvällen. Jag har svårt att förstå varför men med tanke på att den uppblåsta kragen inte fullkomligt fullgör sin funktion låg det nära till hands att misstänka infektion. Jag hade is i magen och väntade till lördagen och tyckte då hon var lite bättre. Choice och jag sprang med tunga steg i Ursvik efter kort lydnadspass på ängarna och på kvällen gick vi ut med kompisar på Patricia. Jag höll mig nykter i fall att och det kändes mycket klokt. Väl hemma sent på natten hade det kommit ut vätska ur Chenins översta stygn som kladdat ner pälsen. Panik-jag ringde Strömsholm mitt i natten och fick prata med en klok och kompetent person som rådde mig att vänta till söndagen och ringa tillbaka. På söndagen kollade jag noga igen och tempade Chenin (klarade det alldeles själv med hjälp av tillitsträning och rostad blodpudding), men någon infektion verkade hon inte ha. Mamma fick komma som rådgivare och hon tyckte att Chenin var märkbart svullen på insidan av knät men ingen infektion. Jag vet inte vad som är värst men någonting fel med knät som gjorde hennes smärta så stor kändes inte kul. Jag kände att botten var nådd på söndagkvällen. Efter många samtal till alla djursjukhus och överläggning om var vi skulle åka bokade vi besök på Strömsholm på måndagmorgonen. Man vill ju ha nära till källan om något i benet skulle behöva justeras. Choice och jag pinade ut träningsvärken med en lång långpromenad på tre timmar, med delvis Annica och Midos sällskap. Imorse plockade vi upp Lisa som troget följde med till Strömsholm. Jag var nog beredd på det värsta. Tänk om de säger att det inte finns något mer att göra. Den tanken kunde inte få tårarna att sluta komma. Lisa försökte vara positiv men även hon befarade det värsta. Väl inne hos veterinären och efter sedvanligt utdelade pussar från Chenin - hon är bara för go efter allt ont de gjort henne - tror veterinären att det inte är mer än någon slags ledvätska som samlats runt knät. Det finns ju en hel del oklara frågor men i nuläget känns det positivt och sedan är det bara att hoppas att svullnaden (och inflammationen) lägger sig. Lite orolig är jag fortfarande eftersom det är svårt att veta vad det beror på osv men veterinären svarade lugnt på mina frågor. Nu är det inbokat besök hos Lennart om några veckor. Ibland ska man inte lita på sin magkänsla om att allt är fel. Det var en lättnad att ha fel om man säger så.

Nu är hundarna hemma hos Lisa och Loi. Chenin myser i köket, lätt sur kan jag tänka mig, medan Choice busar med Loi. Jag är på jobbet i vanlig ordning men det fanns tydligen en viss oro för att jag skulle vara hemma och vavva (vård av vovve) denna vecka. Skulle varit trevligt men tyvärr finns det ingen försäkringskassa för hundägare.

Måste avsluta med att gratulera Anna och Doc här i bloggen också. Det kommer lite i skymundan när allt man kan tänka på är Chenins välmående men givetvis är vi väldigt glada och stolta över våra vänner som blivit uppflyttade till lägreklass spår!

Det känns helt underbart att få ha Chenin hemma igen. Visserligen skär det ju i hjärtat att hon har ont men hon trivs så mycket bättre hemma än på djursjukhuset. Enligt vårdpersonalen var hon snäll och glad när de var där hos henne, men olycklig och orolig när hon var själv (läs:inte fick full uppmärksamhet). Hemma piper hon inget när jag sitter hos henne och klappar på henne eller borstar henne. Men benet gör förstås mer ont när jag inte är där. Jag kan tro att bara slippa tratten gör Chenin lugnare. Här hemma har hon sin uppblåsta krage istället. Hon går bra på promenaderna (dvs ut och in till gräsmattan) och haltar emellanåt inte alls. Vi har lånat en antidragsele som verkar göra underverk, i alla fall so far. Den är av en modell jag inte sett förut och än så länge behöver jag bara koppla framtill på bröstet så tar hon det lugnt. Hon får promenader var tredje timme och däremellan går jag långpromenader med Choice innehållande en del lydnadsmoment. Idag har Choice dessutom vänt när hon såg en katt och jag ropade på henne. Det var en fin bekräftelse eftersom hon och Chenin annars är fullkomligt vansinniga i kopplena när de ser katter.

Åh vad jag längtar till jul. Chenin kommer må mycket bättre vid det laget. 2,5 månad kommer göra underverk. Min fina trollunge! Ikväll blir det lydnadsträning på klubben. Jag har massa idéer på vad jag vill träna.

Den där timida lilla Choice kan verkligen konsten att se ut som en ängel men uppföra sig som en djävul. Med horn i pannan knockas hon och med huggtänderna bits hon. Varje dag ska husse hälsas med morr. Ibland glömmer hon men om Hebbe eller jag frågar om hon glömt morra så gör hon det då. Mig har hon lite mer respekt för, åtminstone utanför dagishämt. Så länge Chenin är i närheten är hon ypperligt försiktig med matte. Det verkar liksom vara Chenins dyrbarhet.

Senare uppdatering:

Lydnadsträningen var kul. Choice gick bra så jag är nöjd. Tre platsliggningar, skall, tandvisning, budföring, fotgående, target, apportering, hopp, kryp, stå-sitt-ligg-skiften, inkallning och mycket mera hann vi med. Chenin fick även sin beskärda del av minimalistisk träning. Anna fick kommendering inför tävling. En ny deltagare hade vi med, Janne med Dino 7 år från Crofter Holding’s.

Jag har tänkt blogga hela veckan som gått men alltid har det dykt upp något som hindrat mig. Chenin mår skit emellanåt så jag har nedräkning inför operationen. Hon har ont när hon reser sig och är märkbart halt. Samtidigt mår hon jäkligt mycket bättre efter att den kraschade tanden plockats bort. Det innebär att hon ständigt ska leka, hämtar saker och plockar pinnar i ett. Min älskade älskade, mitt allt!

På mornarna hittar hon på alla möjliga saker. En morgon tog Choice en pinne, vilket händer flera gånger varje promenad varpå Chenin blir fullkomligt tokig. Denna gång tittade Chenin bara och fortsatte framåt med hukad under-luggen-blick. Jag undrade vad som var fel och hoppades naivt att hon kanske äntligen lärt sig att man inte får flyga efter Choice i kopplet. Efter en bit förstod jag att hon hade något. Vid kommando loss kom en morot ut. Sötaste fialottan. Jag tog en liten bit till Choice också medan Chenin åt upp resten.

I måndags blev det för övrigt en sväng till klubben. Chenin fick ett korvspår och Choice fick lydnadsträning. Inga andra aussiefolk var där än en ny aussieägare (med Puck från Western ranch) så träningen blev rätt effektiv. Choice fick också en bra platsliggning med helt främmande hundar.

På tisdagkvällen blev det stallet och Gustur. Jag lurade mig själv att det skulle gå bra att gå med hundar och häst på en kort rastning, men Chenin är verkligen i sitt esse och betedde sig fullständigt exalterat. På ridturen stack Gustur med mig ordentligt också så jag blev riktigt irriterad och lite skraj för första gången. Stallägarens setter gjorde sedan totalt vansinniga utfall på tjejerna genom staketet och sprang sedan runt. Jag skrek åt henne att gå iväg och hon vågade inte fram. Hela min kropp ville sparka hunden men Chenin ville det lika mycket som jag så ingen av oss fick gå närmare. En riktig skitkväll som avslutades med tappade ägg hemma… Jag kokade av ilska men Choice kände det direkt och kom oroligt upp i mitt ansikte för att gosa. Jag fick bortse från min dåliga dag och sa att jag inte var sur på tjejerna och då gick Choices svans igen. Jag har verkligen fått en hund som är extremt känslig för mina signaler. Chenin är också känslig men blir mer knäpp och galen medan Choice blir låg.

Onsdag blev istället en bättre kväll som inleddes med skott-träning där Choice och Doc for runt som tokar i skogen. Choice sätter reglerna och en del av dem innebär att Doc ska bitas hårt, varpå Doc piper som en kärring. Efteråt blev det lydnadsträning för båda tjejerna på olika sätt. Chenin var taggad till tusen och jag fick fullt upp att hantera henne ö h t. Platsliggning gick dock mycket bra.

På torsdagen blev det springning med Anna och Doc igen. Efteråt besök hos mamma och Lazy. Pappa lyckades också komma hem från Afghanistan på natten. Hel också…

Efter jobbet på fredagen möttes jag hemma av fullt hus. Hebbe och hans vänner hade TV-spelsturnering. Jag sa att det var lugnt bara jag fick mobba dem hela kvällen. Apporteringsträning i köket med hundarna, i konkurransform, som gick ut på att man skulle plocka upp konstiga föremål, en i taget i utbyte mot frolic. Det gick skitbra och sedan kom Frida för att plocka upp oss. Plötsligt var hundarna i en stor lägenhet på söder där vi skulle äta och se på Idol. Vad coola de kan vara. Först ett varv runt och spana nyfiket och sedan utslagna framför TV:n. Mer fart var det på dem när vi kom tillbaka hem till grabbarna. Chenin tror nämligen att alla är där för hennes skull och går därför runt från den ena till den andra. Varje steg den hunden tar bevakas dock av mig så det blev sängen rätt snabbt för att få lugn.

På lördagen åkte vi till klubben för att vara åskådare på träningstävlingen, som Malin och Moa vann. Därefter tvingade vi Anna att följa med och spåra. Chenin fick ett korvspår som hon gick klockrent i. Tog vinklar fint och gick mycket i kärnan. Bakspår sedan på väg tillbaka som gick lagom lugnt. Choice hade lite svårt i sitt spår, hade en del tapp, men kämpade verkligen på hela tiden och plockade sina föremål (pinne och slut). Efter spårning mötte Jocke upp för springning runt Löt. Choice är fullkomligt galen i fåglarna men sköter sig annars bra. Efter några timmars slappande i soffan kom Anna över på kvällen. Lite vin och sällskapsprat blev en bra avslutning på lördagskvällen.

Idag blev en lugn dag. Inga direkta hundaktiviteter och det var så skönt. Istället blev det en långsväng med Jocke och Choice. Vi påbörjade då momentet “skall” med den lilla snärtan. Visste inte riktigt hur jag skulle få till det. Hon är ju rätt tyst av sig och inbjudan till kamplek föranleder sällan skall utan mer bett och hopp på mig. Kom sedan på att Jocke skulle hålla henne i kopplet och jag skulle hetsa precis utom räckhåll för Choice. Hon fattade direkt så jag la på kommandot och till slut räckte det med kommando för att skälla. Det blir dock till att pröva igen. Vi körde även lite budföring men det gick sådär. Choice var mer intresserad av att springa efter golden som jagade sparkad boll. Tur att hon åtminstone är lydig och vänder. I övrigt är hon stor-knockaren. Hon brakade in i Annas näsa igår och i min näsa idag. Hon försöker i princip knocka de flesta. Dessutom högg hon mig i fingret i onsdags så blodet stod härligt till. Inte ens Chenin, som är min bulldoozer, behandlar sin matte så vårdslöst. På kvällen kom föräldrarna och brorsan över. Vi lagade mat och såg på Män som hatar kvinnor. Uscha vad hemsk den var. Hoppades på sällskap på kvällsrundan efteråt men tji fick jag…

Jag höll på att skratta ihjäl mig när Karl-Petter vann Kändisdjungeln. Jag vet inte vad det var men han är så genuin och äkta. En lyhörd värmländsk bonde som ställs mot silikonopererade upp-piffade stureplanskändisar. Fruktansvärt kul och all heder åt Karl-Petter. Jag älskar KP!

Jag tillbringade resten av lördagkvällen sovandes i soffan. Funderade en millisekund på om jag skulle följa med Hebbe på krogen men idén försvann när tröttheten tog över. När Hebbe och hans vänner gick märkte jag ingenting förrän Hebbe kom tillbaka själv flera timmar senare. Efter promenad, städning och frukost på söndagmorgon åkte Jocke och jag till klubben. På klubben pågick agilitytävlingar vilket innebar att det var fullt med folk. Vi la ett kort godisspår till Chenin som hon tog lugnt och fint, även om hon missade massa korvbitar. Choice fick sedan komma ut för lite lydnadsträning. Först budföring till Jocke som gick väldigt bra trots att Jocke är nybörjade och kände sig rätt tafatt. Sedan träning av fotgående, läggande, apportering, kryp, target m m. Avslutningsvis fick Jocke och Choice leka med schampoflaska. Jocke, jag och tjejerna satt sedan utanför klubbstugan och fikade i solskenet.

Efter träningen blev det ÖB, Jysk och Prisextra innan vi landade hemma igen. På kvällen dök Issen och Mattias upp och kollade på film med oss. Jag somnade såklart efter en trekvart. Helt omöjligt att hålla sig vaken numera. Medicinering av noskvalster är numera påbörjad. Det känns som Chenin äter väldigt många tillskott nu, utöver specialmat är det 6 extra mediciner/tillskott.

Bostäder verkar vara en bristvara i vårt kvarter. Vår inneboende i vårt separata uthyrningsrum flyttar i helgen så vi la ut en annons på blocket. Inom ett par timmar hade vi mer än 50 svar. Alla olika typer behövde just vårt rum. Svårt att välja, känns som värsta kontaktannonssvaren. Men det blir nog bra.

Igår var vi på skott-träning på klubben. Choice och jag tränade lite lydnad. Slutade med att jag blev biten i fingret och fick Annas stora apportbock rakt på smalbenet efter full galopp. Jag tror Choice försöker ta livet av mig… Chenin fick ett korvspår, både fram- och baklänges. Jag la två korvbitar i varje fotspår så lite lugnt gick hon åtminstone. Visiten var begränsad eftersom jag skulle hinna handla innan jag skulle vara hos mamma till Idol. Men det gick alla tiders - lyckades plocka upp Hebbe på vägen också.

Chenin mår verkligen mycket bättre. Hennes ögon lyser och hon är full-i-fan igen. Man får ha ögonen på henne för det är full fart annars. Och gärna busa mycket med Choice, helst rida också.

Choice premiärspringning i torsdags gick väldigt bra. Inte över förväntan eftersom förväntan var hög. Choice är ju lillgammal så nog skulle hon fixa det där bra. Glömde helt att hon gillar att hänga i byxbenen emellanåt, så lite hål i joggingbyxorna blev resultatet. Men det bjuder jag på, hon är fortfarande otroligt enkel som hund. Mesta ljudet hon gör ifrån sig är när hon på kvällarna rullar ryggen mot golvet och morrar i flera minuter. Lycklig liten dumbo och vi tycker om hennes egenheter. Så lik men ändå så olik Chenin. Konstigt det där!

Riktigt lika bra gick inte hämtningen på dagis i går. Jag får samma panikkänsla inför hämtningarna som när Chenin ska släppas på spåret. “Oh boy here we go” liksom. Oftast ber jag att få följa med in och hämta dem. Det hjälper mot koppelrusningarna i korridoren men hälsningsceremonin är lika illa. Jag lägger mycket fokus på att hålla ner Chenin, samtidigt som Choice hoppar hysteriskt, vilket drar igång Chenins skällande något hysteriskt. Svårt att beskriva scenariot rättvist. Igår lyckades Choice få in en fullträff medan jag försökte hålla dem lugna. Hon knockade mig i ögonbrynet som dock inte sprack utan istället blodfylldes. Tinningvärk hela vägen hem och blå svullnad över ögat. Vaknade imorse av att blodet runnit ner. Ögonlocket ser sminkat ut, med illröd färg. Jag har fått världens blåtira. Skrattandes på väg hem från dagiset skulle jag messa Marianne att jag vill sälja tillbaka svart-vit 9 mån tik billigt, men det gjorde för ont för att det skulle vara roligt. Huvudvärken bidrog till att jag väl hemma kände mig helt miserabel. Vila en stund för att orka köra lydnad med vardera hund på gården i skymningen. Ensamträningen emmavid är verkligen kul och Choice börjar mer och mer inta fotposition självmant. Dessutom kan hon apportera nu - det är stort för mig.

Idag var en dag fylld med aktiviteter. Styrelsemöte i Eskilstuna utbyttes till telefonmöte på söndagkväll vilket gjorde lördagen fri. Genast fyllde vi upp den med diverse. Jag hade hoppats att spårträningen i Kista skulle få fler deltagare men av diverse (ekonomiska) skäl for en del av gänget till klubben istället. Med Chenin passar det dåligt att spåra på klubben eftersom jag vid en snabb beräkning kom fram till att 12 spårhundar skulle kräva en promenad till grillplatsen för att få mark. Har man en halt hund som ska hjärnaktiveras passar det bättre om man kan ta bilen till platsen man ska vara. Jag bestämde därför med Jocke i Kista innan Annica beslöt sig för att följa med bara för att till slut hamna ensam med alltid trogna Anna. Så kan det gå!

Chenin fick sitt godisspår och det gick alldeles för fort. Jag la korv i varje fotsteg men hon plöjde på. Dalton fick sedan gå samma och inte heller han tog särskilt många godisar. Terrängen måste varit extra knepig för att hitta korv i uppenbarligen. Chenin fick erfara att sniglar smakar illa. Det fastnade en igel under magen som verkade irritera Chenin. När hon skulle plocka fort den fnös hon och skakade äcklad huvudet. Anna såg ungefär likadan ut så jag tog den. Hur mycket jag än avskyr insekter har jag ingenting emot sniglar, grodor och ormar. Choice gick sedan sitt spår som började på äng med högt gräs och fortsatte in i skog. Choice rusade iväg i full fart. Hon spårade fint men missade allt. Snopet! Först förbi snusdosa, sedan förbi pinne. Då ropade jag tillbaka henne och släppte på igen, då hittade hon den. Sedan gick hon över slutet, godisbruk. Jag tog tillbaka henne men hon passerade igen, verkade ligga i vindfålla bakom träd så hon fick fortsätta en bra bit till innan jag ropade att hon var duktig, matade i med godis och selade av. Doc fick träna spårstarter på äng. Han strulade lite i början men vid tredje spårstarten hade han fattat poängen och gick fint ut 15 meter efter sin godisask.

Efter spårning åkte tjejerna och jag vidare till Gustur. I härligt sommarväder red jag stora ridvägen, galopperade över långa grusvägar och bara stennjöt - med min blåtira… Efter stallet var det snabbt hem för dusch, skippade både springning och shopping i Kista som tänkt eftersom tiden skenat. Sedan åkte Hebbe, mormor och jag med hundar (och blåtira) till kusinfamiljen i Henriksdal där det var stort kalas. Kul! Jag tyckte hundarna uppförde sig fint, inga matplundringar, inga barn uppätna (även om Choice såg lite beklämd ut när barnen var lite burdusa, hon tyckte det var bättre när de bjöd på popcorn i mängder. Jag skällde på kusinen för att hon inte hade ordning på barnen som såklart tog det på rätt sätt och garvade) och inga kusinhundar uppätna (ena kusinens språksäkra dansk-svenska gårdshunden Milton läste av Chenin lika bra som tidigare och satsade på att länsa köksbordet i varje obevakat ögonblick istället). Dessutom var tjejerna riktigt trötta efter en lång dag och låg emellanåt utslagna och samlade bonuspoäng. Otroligt skönt med hundar som har fötterna på jorden.

Väl hemma fick vi lite gäster, killkompisar som Hebbe spelade tv-spel med medan jag somnade på soffan.

Tisdagar är alltid hältan värst. Vet inte vad det beror på. Kan vara att det är första morgonen efter dagis och vi går väl lite olika. Onsdag morse verkade Chenin lite bättre i alla fall. Trots hälta och smärta emellanåt på mornarna så ska Chenin ändå fara runt med leksak i munnen, hitta pinnar i kopplet, rida på Choice, dra i kopplet allt vad hon har, hoppa rakt upp i luften om man inte passar henne osv. Chenin är en knäppis! I tisdags blev det en lugn kväll för tjejerna i stallet. Jag red Gustur precis innan mörkret. Jag försöker rida lite utan stigbyglar också. Det gick bättre denna gång än förra, kändes mjukt och fint. Igår stressade jag för att hinna med Choice till skott-träningen. Vi hann och fick heller inga reaktioner på skotten. Lite lydnadsträning blev det i form av fotgående, platsliggning, apportering, läggande, inkallning m m och lite bus med Doc. Sedan la Anna och jag tillsammans med slynglarna spår till Chenin och Dalton. Det var lite svårt att hålla bort dem från korvbitarna men till slut fick vi till ett fyndigt spår. Chenin gick lite snabbt i mittendelen men annars i makligt tempo. Tänk att jag fått ner denna överljudshund till detta lugn med hjälp av flera års godisspår. Väl hemma dök Patrick och Zorro upp inom kort. Chenin tycker det är helt ok att Zorro kommer, ibland är hon till och med lite glad. Ute tillsammans går det också bra. Men när hon väl lagt sig i vardagsrummet då är det slut på det roliga. Varje gång Zorro går runt så följer hon honom med blicken och morrar.

Idag ska Choice premiärspringa med Anna och mig runt löt. Det blir en kort sträcka, skönt att skylla det på hunden. Sedan blir det besök av Frida för att tillsammans avnjuta ännu ett avsnitt av Idol. Hebbe är på kick-off med jobbet.

Vi bytte mobiler på jobbet i veckan. Dessutom är datorn uppdaterad med nya officepaketet. Ibland är jag bara så totalt oteknisk och förvirrad. I sådana här situationer märks det extra mycket men jag bjuder på skratten. I alla fall så lyckades jag komma ihåg en sak och det var att ladda ner alla bilder och filmer från jobbmobilen till datorn.

Trodde jag var smart som tog med Choice när jag la spår till Chenin. Jag tänkte att hon väl kunde röja runt lite i skogen medan jag la ut pannbiff-spåret. Hon gick baklänges och studsade när hon märkte att jag hade gott. Det blev alltså mer komplicerat än vad det kunde varit. Chenin fick sedan gå spåret, vilket gick lugnt till en början och blev sedan mer och mer hysteriskt. Mer taggad idag än i helgen, men så är det förstås klubben vi är på. Efter att vi gått spåret ena hållet fick Chenin spåra tillbaka. Tävlingsambitionen är rätt låg om man låter hunden gå bakspår. Just nu är dock ambitionen att Chenin överlever och att hon kan gå 60 min promenad. Mer önskar jag mig inte nödvändigtvis. Bakspår är Chenins grej. Hon tar varenda missad godbit och går lugnt och sakta. Skulle hon däremot fått gå om spåret så skulle hon rusat eftersom halva godbitarna är uppätna. Nöjd med Chenins förhållandevis lugna träning kunde Choice få lite lydnadsträning. Jag mötte upp en förtvivlad Anna som ringt flera gånger och undrat vad som dröjer, fick onekligen en känsla av att vara 12 år och med Anna som mamma. Lite träning av ingångar, position, starter, apportering, avlämning och snabba lägganden blev det innan vi tog en promenad med Anna, Dalton, Doc, Sofie och Tristan.

Choice bajsade tre öronproppar i söndags igen. Hebbe och jag hade en diskussion huruvida det var hans uppgift att lägga undan öronpropparna eller min uppgift att övervaka min hund. Jag tror jag vann.

Svårt att skriva efter det inlägget. Dystert på hundfronten. Chenin är dålig emellanåt. Jobbigt för henne, för mig och för Choice. Strömsholm-besök stundar dock. Vissa dagar är man bara så ledsen, Hebbe kommenterar “jasså, det är en sådan dag”. Ibland vaknar man efter att ha sovit oroligt och drömt jobbigt med gråten i halsen och rädslan för att se henne hoppa på tre ben. Att ha en sjuk hund kan verkligen göra en riktigt deprimerad. Choice är en räddande ängel och även Chenins alltid viftande svans. Det är morgonarna som är värst. När svansen hänger mellan benen så känns humöret inte riktigt på topp, milt uttryckt. Men rida på Choice kan Chenin tydligen alltid, om hon får. Hundilskan tycks ha eskalerat också, förstås. Ingen fara på taket dock, annat än att Doc fick sig en åthutning. Shih-tzun som bor på gården är fortfarande en stor favorit. Chenin skriker när hon ser honom. Han är en liten, lugn, glad och stillsam gentleman - precis i Chenins smak. Och Choice gillar ju alla hundar än så länge.

Veckan som gått har i vanlig ordning bjudit på en del aktiviteter. Två lydnadspass (ett på klubben och ett på gården), två joggingpass, en ridtur, simning i Ålsten och besök av olika slag på hemmafronten, bland annat av bc-Zorro till Chenins förtret. Fast på promenad ute går de så fint alla tre med mig. Med fint menas inte bråk alltså, inte fint i kopplet. Till och med snälla gulliga Choice ligger på i kopplet. Tung är hon nu, men hon drar konstant med tyngden och gör inga tvära kast så man flyger efter som någon annan svartvit flicka.

Ålsten var en mindre angenäm upplevelse. Anna och grabbarna var med och det var första och sista gången. Vårt härliga badställe har förvandlats till en plats för lösa mindre lydiga hundar. Det fick vi erfara i skarpt läge, ett antal gånger. Chenin simmade och det gjorde hältan värre.

Idag har vi varit på Värmdö och försökt underhålla en ledsen, men ändå vid gott mod, Lisa. Vi åkte till en plats med fina spårmarker för spår, lydnad, uppletande, budföring, platsliggning, pälsvård och lång fika. Chenin fick ett klurigt godisspår som korsade en del motionsspår och lydnadsplan. Hon spårade noggrant och säkert och apporterade spårpinnen lika fint som alltid. Sötaste pinglan! Choice spårade något tveksamt till en början där Lisa gått slingrigt i trollskog. Hon såg ut att emellanåt hamna lite brett i spåret men jobbade på hela tiden. När spåret övergick i lättare rakor, men svårare (och mer typisk oss) terräng så drog hon iväg ordentligt i fart igen. Hamnade till höger om en vinkel men jag gled med och hon jobbade sig rätt och tog pinnen till min glädje. Vid ett ställe där Lisa korsat en grusstig luktade Choice noggrannt på gruset innan spåret gick in i terräng igen. Det visade sig att Lisa skrapat med fötterna precis där för att få extra lukt. Snacka om att Choice har en otroligt känslig näsa. På uppletandet fick hon gå först i korridoren utan synretning och det gick mycket bra. Svårare var det gång två när hon fick synretning eftersom hon verkade tveksam till om plastbiten verkligen var vår och om den verkligen skulle plockas in hela vägen eller kanske kunde släppas halvvägs…

Så var helgen redan till ända…

I fredags hann jag med en hel del; städning, diskning, tvättning och framförallt lydnadsträning med vardera hund. Den som fick vänta inne grät inga floder när de fick märgben i väntan. Två bra lydnadspass blev det. Choice fick träna snabba lägganden även vid sidan, inkallning, sitta/ligga kvar, ingångar, metallapportering och lämna övningar. Det gick mycket framåt, speciellt avlämning av spårpinne. Chenin fick köra platsliggning, godis-let, metallapportering m fokus på fasthållning (som tydligen inte var hennes grej - tar jag i den så släpper hon) samt hakan i backen som jag lyckades tajma så bra att jag till slut fick till tre sekunder och belöning utan att hon hann börja morra eller knorra.

Efter några timmars sömn blev vi upphämtade av Anna och Doc på lördagmorgon. Av någon outgrundlig anledning hade jag bett att få följa med på Annas första brukstävling. Man kan ju tycka att man skulle ha annat att ägna en lördag åt men är man hundidiot så är man. Anna och Doc var skitduktiga. Väldigt nära en uppflyttning, om inte om fanns. Hade Doc bara hoppat över hindret så… Hopp sa Anna och så sprang Doc till tävlingsledaren som just tagit apporten och hoppade på henne. Söt-Doc! Alla andra moment utförde Doc riktigt bra, men små detaljer avgjorde. Spåret strulade i början men gick sedan klockrent. Budföringen var Doc den enda som sprang på (tror jag). Platsliggningen gick kanon och bara det var ju värt allt. Lydnadsprogrammet såg jättebra ut. Linförigheten kanonfin. Framförgåendet mycket bra, men när Doc stannade till vid en spånfläck blev det tyvärr noll, men vad gör det när han gjorde momentet så fint. Läggandet bra. Inkallningen dk. Apporteringen jättefin med ett ligg istället för sitt med apporten gav 5. Och så hoppet som avgjorde. Hellre en tävling där man känner att hunden är riktigt med än en halvkass tävling med uppflytt. Nu får Anna och Doc ännu en chans istället.

Chenin och Choice fick varsitt spår på klubben. Chenin fick ett direktspår med korv i och tack vare det höll hon ett mycket bra tempo. Hon var riktigt noggrann så det var kul. Choice fick ett spår som legat ca en timme. Hon spårade i ett högt tempo men samtidigt hinner hon lösa alla vinklar och sånt så även det kändes mycket bra. Hellre att hon spårar lite för hetsigt med mycket motivation. Båda hundarna tog sina respektive spårpinnar som jag glömt var jag lagt så jag blev extra glad. Chenin kommer direkt till mig och visar upp medan Choice stannar, tar pinnen och fortsätter. Men vi plockade in avlämnandet här och det gick mycket bra. Kampa med pinnarna är förstås också kul. Lite lydnadsträning fick Choice också. Bland annat en platsliggning tillsammans med appellklassens platsliggning. Chenin var med på prisutdelningen.

När Choice bajsade undrade jag det var för konstiga saker där i. Något som såg ut som ekollon eller svamp. För en sekund förträngde jag husses efterfrågan av sina öronproppar på morgonkvisten. Hon har inte ätit upp en, utan hela paketet. Tre hela kom ut i lördags och imorse kom resterna av resterande. Förhoppningsvis.

På eftermiddagen hann jag med ett par timmars sömn innan hundarna och jag mötte upp Jocke vid Lötsjön. Hundarna lämnades i vanlig ordning i Jockes bil medan Jocke och jag sprang runt Lötsjön. Sedan hem för att märka att jag var utelåst, vilket innebar platsliggningsträning, innan Hebbe dök upp. Strax innan fotbollsmatchen var huset fullt med folk. Fotbollsfest med trevligt sällskap och sedan vidare till Solidaritet - till slut, efter en del avhopp.

På söndag ville man bara sova, sova, sova. Men vid lunch var Hebbe och jag på en lägenhetsvisning. En väldigt trevlig lägenhet med fin uteplats. Allt stämmer utom att lägenheten ligger i norr/öster-läge. Det passar oss mindre bra så vi tänker på saken. Besök hos Hebbes mamma efteråt och mina föräldrar på kvällen.

Något trist som hänt är att vår gamla instruktör, Catrine Nyström, som hundungdom hade i drygt 10 år gick bort i veckan. Tankarna går till Olle och Kaxa.

För att författa några ord om aussielägret kan man väl säga som så att vi har haft det kanonfint. Anna och Doc har underhållit Chenin, Choice och mig till och från Vårgårda. Emelie bjöd in oss att bo hos henne. Eftersom Vinna hade valpar var det extra trevligt att vara där. Att det fanns en röd förstfödd kaxig snedbläsad tik var dock ett minus, Emelie stoppade oss i sista sekund från att ta med den hem. Chenin och Choice har skött sig bra, fogat sig i det mesta och sett väldigt trötta ut emellanåt. Vi sparade inte på krutet så på vägen ner stannade vi till hos Linda i Enköping för att valla. Jag var trött och mosig i huvudet efter en natts festande på Grand Hotel med kollegorna. Därmed lyckades jag inte riktigt få samma fina flyt som gången innan i vallningen. Linda var dock med och grymtade lite när Choice nafsade så vi fick lite kläm på den biten. Lyckades också ett par gånger kommunicera vilket håll jag vill ha mini-hämtet på utan att hon genade emellan. Jag tyckte det började lossna lite mer när jag skärpte till mig.

På lägret ingick vi i träningsgruppen vilket var en spännande upplevelse. Utan instruktör och med olika uppfattningar om vad gruppen skulle träna lyckades vi strukturera upp träningen och relativt snabbt enas om ett schema som gjorde alla nöjda. På fredagen gick vi med varandra på spåren för att se hundarna. Varken Chenin eller Choice spårade överdrivet bra. Choice fick ett kort böjspår som hon funderade mycket över. Hon missade i böjarna och missade pinnen. Chenin fick ett trixigt spår som gick alldeles för fort, men glänste till här och var. Jag la ett spår till Sani från Maibe Tails på dryga kilometern. Han spårade mycket stabilt igenom hela bortsett från ett kort tapp. Efter lunch hann vi med uppletande på lydnadsplan. En annorlunda men rolig korridor som emellanåt gjorde hundarna förbryllade. Choice fick synretning och jobbade mycket bra. Två skick totalt blev det varav det andra var mer dolt och krävde mer letande. Efter en platsliggning (med båda tjejerna) gick vi igenom lite lydnadsmoment med respektive hund. Choice fick köra en budöfring och sedan blev det fokus på apportering där jag fick lite tips gällande fasthållningen. Chenin fick träna på att ha hundar sittande nära. På kvällen dök Ingrid Tapper upp till Chenins stora förtjusning. Det märktes genom att Chenin slet sig mot Ingrids bil på promenaden. Efter det har Chenin gnällt varje gång hon hört Ingrids röst. Det finns folk och det finns folk. Ingrid höll ett intressant fördrag av blandad komplott; vargar, aggression och rädsla, aussiens mentalitet. Lördag förmiddag hann vi med sök, spår och uppletande. Sani skulle ha en högre sök-ruta så en del vallande blev det. Choice fick prova tre sökskick med delvis synretning. Syntes tydligt att hon trodde det var uppletande. Bonus att det fanns en lekkompis där ute bara. Chenin fick ett fint mosspår men gick alldeles för fort, vilket förmodligen beror på att skendräktigheten stillat hennes hunger och då är godiset i spåren inte tillräckligt värt för att vara noggrann. Choice fick också ett spår och jobbade mycket bra. Vi avslutade med uppletande. Choice gick första gången utan synretning och jobbade kanon. Andra och sista skicket fick hon avsluta med synretning. Hundarna såg i kors av trötthet men på eftermiddagen blev det åter igen platsliggning och lydnad. Med Choice påbörjade vi skick till rutan. På kvällen var det grillfest. Anna och jag blev kvar till midnatt pratandes med folk. På söndag bar det återigen av ut i skogen, bortsett från Victoria och Plopp som stannade på lydnadsplan. Sani fick köra sök medan övriga spårade. Chenin spårade mycket lugnt och fint så det var skönt. Choice spårade också bra. Egentligen jobbade alla riktigt bra idag. Vi avslutade med uppletande. Choice fick en halv synretning och fick sedan hitta en plånbok. Ingen synretning andra gången, mer än att vi gick iväg. Anna och jag åt sedan pizza till lunch innan fotografering, utvärdering och avsked tog vid. Mellan Borås och Jönköping blev ögonlocken tunga, men Anna underhöll och jag fick ny energi.

Lägret kan också sammanfattas med följande punkter:

• I sitt långa långa spår rasade Sani ner i ett dike som var lite bredare än vad det verkade.
• Vi vallade stor sökruta a la Hitler-stil på Elins kommando “framåt”.
• Skillnaden Ingrid och trasdocka var liten när hon åkte efter Sani på påvis.
• Anna och jag satt i godan ro i bilen väntandes på att regnskuren skulle avta, åt chips utan stress när jag får syn på tre huvuden utanför rutan - resten av träningsgruppen tysta och tålmodigt väntande på Choice tur i lydnaden…
• Applåder (stora och taktmässiga) för kökspersonalen som slitit i fyra dagar och belönas med torra strumpor - total skrattattack, eftersom Lisas trötta min var oslagbar!
• Annorlunda och kul uppletande på lydnadsplan.
• På fredagens energipass hann vi med sök, spår och uppletande för samtliga hundar.
• Första genomgången när jag insåg att vår grupp var kluven. Victoria hade bara tänkt tävlingslydnad och Ingrid pratade sök - funderade hur detta skulle gå ihop med mina tankar på spår och uppletande. Så länge ingen sa freestyle gick det dock an.
• Vindrickandet strulade till sig av flera anledningar, dels för att vi bodde 1 mil bort, dels för att man inte fick dricka vin där man åt mat.
• Elin föll raklång i en fälla i Choice spår som Ingrid lovat varna för, varvid Ingrid utbrister “där var hålet!”
• Jag föll igenom stolen framför alla när jag skulle slå mig ner med vinglaset inför prisutdelningen.
• Ingrid Tapper höll en mycket intressant föreläsning.
• Choice slet sönder sitt koppel - hon som inte ens drar ordentligt i kopplet!
• Ingrid har en ”döda fästing-fanatism”.
• Innan Anna hinner fråga Elin om hon vill ha pizza utbrister hungrig Elin “jag tar alla rester, allt går bra”.
• Emelies mamma har en väldigt söt aussie.

Tack Yvonne m fl för ett väl anordnat läger!
Tack Katrin och Lisa för god mat!
Tack Emelie för boende och valpgos!
Tack Clas för goda kvällsdrinkar!
Tack träningsgruppen för bra träning!
Tack övriga för trevligt sällskap!

Som när man ska hämta någon på Arlanda och allt bara blir fel; flyg försenat, ingen framkomlighet till terminalen, dyr parkering, galet griniga p-vakter och enkelriktat överallt. 7 varv runt Arlanda och några timmar senare har man lyckats med sin uppgift.

Eller som när man ska storhandla och först när varorna matas in upptäcker att plånboken ligger kvar hemma på vardagsrumsbordet. Givetvis är hundarna ens enda sällskap och inte mycket till hjälp i den situationen.

Men det kunde varit värre. Anna och jag var med hundarna till Kista - Killingsgård (heter det Anna, inte “nya stället”!). Choice, Chenin, Doc och Dalton spårade alla fint, i den ordningen. Lazy var sällskapsdam. Vi tog sedan en sväng till Sthlmsavdelningen för lite lydnadsträning. Choice fick träning i kontakt, följsamhet, sitt kvar, fotposition och apportering. Tusan också om jag inte ska lyckas få henne att leverera till mig. Chenin fick träna platsliggning, skäms, huvudet i backen, kontakt, apportering (hålla fast och lämna i handen som vanligt) och kort fotgående rakt fram utan halter (som såklart förevigades på foto). Chenin fick dessutom en välbehövlig borstning efter påpekande från Anna.

På kvällen fick vi besök av föräldrar, bror och respektive samt Hebbes mamma och syster. Vi åt tacos och äppelkaka. Gott och trevligt!

Imorgon väntas stallet, någon form av motion kombinerat med sol och spa på kvällen. På onsdag är det konferens med jobbet med övernattning. Och på torsdag bär det av till aussielägret. Sen är det vardag och jobb igen.

Tidigare ej inlagt inlägg. Igår, tisdag, blev det en längre och fartigare tur med Gustur i perfekt mulet väder. Hundarna fick nöja sig med en promenad med Gustur och lite lösdriv i stallet. Fast de är oftast uppbundna i stallet vid sidan av hästarna. Ägaren är ändå irriterad (vilket mest verkar bero på att alla tycker hundarna är så otroligt söta och måsteberätta det hela tiden) så nu vill hon att hundarna ska sitta utanför. Lite jobbigt eftersom det går många barn och hundar (stallägarens settertik bland annat som skäller på mina hundar) runt överallt och man vill ju gärna ha koll på sina hundar. Gustur får dessutom panik på stallplanen så han kan inte stå uppbunden där utan måste vara inne. Dessutom är jag i princip alltid själv i stallet så man kan ju undra vad det gör för skillnad. De få gånger det är någon annan från stallet där får man väl ta ut dem. Jag får fundera på om jag ska skriva något mail eller bara ignorera.

Efter stallet tog vi en sen lunch med Nattis med mycket prat. På kvällen åkte vi upp till klubben och tränade lydnad och spår med båda hundarna. Choice har svårt att förstå när jag höjer kraven för belöningen och lägger inte manken till. Det störde mig lite. Spåren gick inte så bra, inte så dåligt heller men hundarna var trötta och likaså jag. En dålig kombination helt enkelt. Choice spår hade legat drygt två timmar så det var egentligen rätt svårt. Hon spårade i stort sett bra, noggrant och tog allt men jag saknade lite jävlar anamma. Chenin spårade istället alldeles för fort och hade svårt på en del ställen. Spåret hade dessutom legat riktigt länge och var rätt klurigt så egentligen jobbade hon rätt bra. Plötsligt stod det en hjort (eller stort ljust rådjur med horn) 10 meter framför. Riktigt magnifik och alldeles stilla. Nästan lite overkligt. I nästa stund var den borta. Chenin märkte inget (synligt) men fick förstås problem där det fanns färska viltspår.

I måndags for vi med Lisa och Loi till Linda i Enköping. Där mötte vi även upp Florence och Milton, ett kärt återseende. Linda var snäll som lät oss valla på hennes fina baggar. Choice och Milton fick prova att vara lösa och det var riktigt kul att se dem. Nu är man taggad på mer vallning. På kvällen bjöd mamma på middag och det var ungefär vad man orkade.

Tanken var spårträning både fredag och lördag men Jocke och jag gav vika för det sista fina sommarvädret och spenderade dagarna med hundarna i Ålsten. Massa simning för hundarna och kortspelning för oss.

På fredagkväll åt Hebbe och jag middag med Patrick och Veronica på Sangria och såg därefter skräckfilm på bio i Kungens kurva - My Valentine. Uscha, tror jag blundade halva filmen. På lördagkväll hade Söderin fest. Några kompisar kom förbi och vi satt hemma hos oss och pratade innan vi åkte vidare till Söderins 30 års firande. Väldigt kul och väldigt galet, mycket sång och stök. En jobbarkompis som är vår inneboende sedan en vecka tillbaka följde med och lite fick man skämmas. Vi for sedan vidare till Edelweiss och därefter försökte vi komma in på. Min tyska jobarkompis hade dock inget leg så vi blev nekade. Det rörde oss inte nämnvärt, vi var alla riktigt trötta.

I söndags var det spårdags. Patricks bc Zorro skulle få följa med oss tjejer till skogen. Annica och Kim mötte även upp. Alla hundarna spårade fint, även om Choice och Mido fick kämpa lite i spåren med alla svampplockare och joggare.

Coolaste mormorn

Ett glatt inlägg var utlovat och så ska ske. Vi har egentligen haft det rätt bra. I fredags åt vi middag med Frida och Jocke på golfängarna. Solnedgång, god sallad, trevigt sällskap och mysiga hundar. Helgen skulle väl ha bestått av spår men med tanke på alla insekter som är vakna i strålande solsken blev det istället bad med Jocke och hundarna i Ålsten. Och mest av allt blev det sola, läsa hundsport, äta frukt och spela kort. I dagarna två för att vara på säkra sidan. Vid sidan av blev det också tvättning i mängder, något som inte gjorts sedan juni. Vi köper nya kläder istället för att tvätta tydligen. Men nu var det

Alva hjälper Micke och Sanna

ändring på det. Vi fick också en ny inneboende. Vår lägenhet har praktiskt nog en uthyrningsdel som fungerar som en etta. Min tyska kollega från jobbet flyttade in för en period av 7 veckor. På lördag kväll åkte vi dessutom till min bror och hans flickvän som fyllde år. Där bjöds vi, eller jag snarare för hundarna fick inte mycket och Hebbe var hemma sjuk, på god mat och gott dricka. Föräldrarna, Sannas mamma, äldsta brodern med barn, mormor och Mickes gudfar var där. Trevligt! Det blev en lång kväll per automatik. Choice hade svårt att låta bli barnen när de lekte med uppblåsta bollar, Chenin spelade klok och lät bli.

På söndag hann vi även gå på en lägenhetsvisning. Fin och trevlig lägenhet med rätt område, rätt balkong, rätt parkering, rätt storlek och rätt av det mesta, utom vardagsrum. Hebbe såg inga möjligheter för sin tv, soffa, högtalare, ljudanläggning och övriga tekniska prylar… No comments… Bortslösad tid med andra ord. På kvällen kom Hebbes mamma och syster. Systern har varit i Marocco i två månader - galet brun med andra ord!

I måndags  blev det en tur till klubben. Först en promenad och sedan träning med en hund i taget. Båda hundarna hade åsikter i den frågan. Den som fick träning var dock mycket nöjd. Jag hade struktur och plan för hela träningen men nu kan jag inte ens minnas allt. Stort fokus på platsliggning var det i alla fall och med strålande resultat. Chenin fick köra target, fjärr, ställande under gång med extern belöning, shejping av apportgripandet och apporthållandet. Choices träning var fokus på lek, av olika slag - något som vi gör alldeles för lite eftersom jag har en galet lekfull Chenin med en hel del. Choice leker annorlunda, tar saken och springer i cirklar men har nu lärt sig jaga ikapp mig och buffa på mig med saken. Hon har mycket jaktlust och kamplust (dragkamp) och ett stort gripande med hela munnen. Dock är hon inte lika galen i saker som Chenin är (med sitt omättliga föremålsvansinne), så om jag lägger undan den så är det ok för Choice, då kan hon hoppa och hugga mig i armen istället. Choice fick träna kontakt, följsamhet, ingångar och gripande av metallen.

Tisdag är stallet i vanlig ordning. Jag unnade mig en egen tur med Gustur. Först promenad med hundarna och Gustur och sedan fartig tur med Gustur. En av hästarna i stallet hade fastnat med underkäkens tänder i bokdörrsöppnaren och i panik slitet sig ur själv varpå tänder inklusive rötter lossnat. Hela incidenten var vidrig, veterinär tillkallades och hästen åkte in på röntgen och undersökning.

Upplevelsen med oladdat elcykel har jag fått erfara igår. I vanliga fall tar det max 25 min hem från jobbet. Med en tung elcykel att släpa uppför backarna tar det närmare 60 min och mycket svett. Dagens motion är avklarad. Annars har det inte blivit mycket av den varan. Jag sprang med Jocke i söndags men innan dess var det längesedan sist. Tjejmilenloppet har dessutom sålts till kollega till förmån för aussieläger. Jag vill gå många spår för att väga upp det.

Simning blev det också i samband med ett rehab-besök hos sjukgymnasten Anna Holmgren. Chenin fick simma 3 gånger 3 min. Choice vågade inte riktigt ta steget ut, så jag tvingade henne och sedan simmade hon galet lycklig runt i bassängen. Jagade leksaker, skällde och fångade plask. Choice fick ett eget back-on-track-täcke. Allt för att dopa hundarna! Saken med doping är att hunden inte heller får tränas om de använder preparat. Så om Choice nu provat täcket lär hon inte träna närmsta månaden. Mycket troligt!

Invägning skedde också, Chenin väger 19,9 kg och Choice 19,4 kg. Choice är dessutom högre än Chenin nu.

Jag har magont och är trött. Ett långt bad var vad man behövde efter en skitig hundhelg. Kort rapport innan sömn. Doch och Choice vallade får, kor och ankor hos Nina. Det var sjukt kul! Och hundarna presterade sitt bästa hittills. Choice taggad men lyssnade bra och dämpade sig. Doc väldigt lyhörd och sansad trots höglöpande Choice. Båda visade stor fokus på fåren, släpper inte med blicken, något eye och naturlig avslag på hastigheten när de vallade ankor. Anna och jag leendes hela vägen från Nina. Mindre bra var att jag (fast inte helt på egen hand) lyckades orsaka hundslagsmål mellan Ice och Bluff.

Träning lördag i Götene. Valla två korridorer, lägga spår, köra uppletande. Vallningen bättre än uppletandet. Doc lite okoncentrerad av löptik. Choice fick prova ett skick utan retning, stack ut bra men hittade då inte föremålet. Typiskt! Bara på det igen nästa gång. Spåren mycket bättre. Kanonarbete faktiskt på båda hundarna. Vi hittade dessutom blåbär, hallon och kantareller, vilket plockades flitigt. Skott-träning fick vi också i form av skjutbanan och träning på Götene Bk. Några reaktioner fick vi dock inte. Lång vila innan vi gick på lydnaden vid 16-tiden. Lite ostrukturerad klickerträning för Choice. Vi nöter mycket target, apportering och ingångar nu. Choice fick springa agilitytunnlar och sedan avslutade vi med en platsliggning. Choice jagade flugor, fångade en och började leka fånga släppa leken. Jag vill hellre se en hund som ligger still. Jag bortsåg från det men borde förstås varit tydlig från början. Jag lekte med Freja och Anna lekte med Choice. Efter att Anna och jag agerat sökfiggar med Malins metod av klickersök lekte Freja och Choice av sig ordentligt, jämsides springande i skogen. Freja är go’! Middag bestående av lax, champinjoner, kantareller, avokado och sallad och sedan vin till sent. Vi hade trevligt sällskap av Malin (Freja), Inger och Björn (Toya), Sanna och mamman (Misty), Marit och Kari-Lise (Dina och Trixie), Carina och Kjell (Azzie).

Söndag var det dags för MH för Kreivis legender och Chess Players golfare. Duktiga duktiga hundar! Doc gick först, satte ribban högt, fick ordentliga lovord från domaren som dessutom kräver mig på film, kallade Doc för skolexempel osv. Fast det visste vi väl redan att Doc var en kanonkille! Utöver Doc var det två hundar som gjorde starkt intryck på mig, den ena var Misty och den andra var Toya - härliga flickor!  Men Chess Player-hundarnas lek överhuvudtaget är en stark minnesbild, dessutom ska Billy, som var en i stort sett kopia av Doc, också nämnas liksom Frejas mattes prestationer för att få igång leken på skotten.

I söndags tränade vi förresten med Annica och Mido på klubben. Vi la spår till djuren och tränade lydnad. Det blev mest klickerträning av apportering, tasstarget, nosdutt osv. Mido fick prova ett spontanspår för första gången. Poletten föll nog inte riktigt ner ännu eftersom det var så mycket annat spännande att titta på, men så småningom tog vi oss till slutet bland alla myror i alla fall. Choice pinna på med rumpan vickandes i ett alldeles lagom tempo. Tog inte första pinnen. Minns inte om hon stannade upp och sedan fortsatte. Vi lekte hursomhelst massa med pinnen. Stigövergång gick bra och även sväng. Chenin fick ett godisspår och gick sjukt långsamt och bra. Spåret var dock bättre än första pinnen varför hon gick över den. Fast så fort jag visade intresse var den ju bäst.

En kort uppdatering av de senaste dagarna. I onsdags simmade Chenin på Arninge. Jocke var med och höll sällskap. Chenin fick simma lös hela tiden. Hon simmade tre pass: 5 + 4 + 4,5 min om jag minns rätt. I torsdags skulle vi ha tränat rapport med Ingrid och Benz. Men när det blev inställt fick jag tillfälle att följa med till Gusto (restauranten alltså, inte hästen) med Hebbe, Palme, Cicci, Ciccis syster, Rebecca, Rebeccas kille, Marc och Diana. Vi åt gott och hade trevligt. Hundarna låg uppbundna snällt brevid, med undantag för när Marc och Diana dök upp - det är ju lajbans med riktigt gamla vänner tycker Chenin. Sent på kvällen (natten) tog vi en snabb sväng förbi Annica för att köpa hundmat och ta blodprov. Hem och packa för att sedan gå upp tidigt och ta mig de 45 milen ner till Trollhättan och årets Chess Player-läger. Resan ner var faktiskt riktigt trevlig. Jag lyssnade på radio och filosoferade. Tråkigt att höra om Michael Jacksons tidiga död förstås. Strax efter 12 infann vi oss, tjejerna och jag, på Backamo lägerplats. Härlig plats på många sätt, badplats (gångavstånd denna gång Lisa!), marker, cafe, bra promenadstråk, husbilar utanför förläggningen där vi alla bodde tillsammans i olika rum. Väl på plats blev det fika och sedan lydnad och uppletande. Chenin, Choice och jag installerade oss, tog en promenad, badade, de fick båda minimal lydnadsträning. Klantmatten la korvpåsen i en väska och ställde på golvet, skulle precis lägga upp den på bordet när båda hundarna stod över väskan - en sekund senare hade Choice hål i hakan. Jag hann bara säga till Chenin innan jag vände mig om och Marie, som flygit in i förläggningen från jag vet inte var, satt med Choice. Jag blir så arg på mig själv att jag vill gråta. Chenin kommer löpa vilken dag som helst och då är det förstås extra känsligt. Nåväl, allt bra i alla fall. Hundarna fick vara med en i taget i stort sett hela tiden så det är bra träning för dem båda. Dessutom hade vi kompostgaller som avskärmade på natten. Middag på kvällen och sedan bevakningsfilmer. Vackert väder hela helgen gjorde att vi satt ute i stort sett hela tiden. Jag ger mig på ett försök att räkna upp alla hundar med stor risk för att missa någon: Kull 1 - Figge. Kull 2 - Chenin, Choice (Crofter Holdings), Azzie, Tedden (Mr Binks - far till kull 5). Kull 3 - Smilla, Tiny, Inka (Aussieboxen), Isola, Lotuz, Virus (Kelpie), Busan (Mittelspitz). Kull 4 - Bucks, Tarrak, Lova, Nanook, Marek (Aussiegården - far till kull 4). Kull 5 - Puzzel, Meija. Kull 6 - Toya, Echo, Chip, Jack (Mr Binks). Kull 6 - Yatzy, Vilda, Breitling, Fokuz, Rolex, Xie. Och förstås som alltid trogna Magnus med sina fina schäfrar som numera är poppis bland alla aussiefröknar. Och minst men viktigast mamma Chessie och kennelmamma Marie. På lördag var det uppstigning för färd till Arboskogen. Jag körde spår tillsammans med Ulrika och Nanook. Ulrikas man la ett klurigt svårt spår till Choice innan han for iväg för att köpa fika. Choice hade väldigt svårt vid ett kalhygge (precis som Mackan sagt) men hon kämpar i alla fall på bra även om det ser knepigt ut. Väl tillbaka i skogen på ett, enligt snitslarna, slingrigt ställe jobbade hon på bra igen. Tog pinnen och såg allmänt söt ut. Slutet låg bakom ett träd och det missade hon först. Jag tog tillbaka henne en bit och då spårade hon sig till slutet. Ulrika sa mycket snällt om Choice, det kändes kul. Nanook gick riktigt fint (lösspår och således helt olik Chenin!), plockade alla saker på löpande band. Chenin fick ett godisspår med lite blandat godis, vilket dämpade henne oerhört. Hon jobbade stenhårt. Vid en vänstervinkel jobbade hon fram och tillbaka flera min medan Ulrika och jag stod och såg på. Chenin såg ibland ut som att spåret bara försvunnit från henne, och hon kämpade och letade. Ulrika berättade sedan att hon rundat ett träd i vinkeln - skitkul! Hade hon gått innanför trädet hade Chenin förmodligen tagit vinkeln i farten för att det vore så enkelt, men nu fick hon istället jobba. Över två vägar sedan så fick hon också kämpa. Det var varmt ute och Chenin var riktigt trött, kul att se eftersom det inte är ofta hon är nöjd. Flera gånger syntes det att hon hade koll på var spåret var men var ändå tvungen att bakspåra några meter. På väg till grillplatsen mötte vi några andra, bl a Meija, Chenins fina dotter. Jag fick möjlighet att se henne i uppletandet och det var mycket som var likt Chenin, fast lugnare förstås. Choice fick också ett skick. Saken låg gömd bakom en kulle så jag såg henne inte. Hon fick kämpa väldigt länge för att hitta saken men kom sedan i full kareta. Chenin och Choice är så olika för Chenin kommer snabbt in om hon inte hittar för ett omskick medan Choice (envis som hon är) är kvar hur länge som helst. Aldrig sett en sådan uthållighet hos en valp! Chenin fick inte göra sitt favoritmoment utan vi åkte till grillplatsen där Chenin fick simma i dammen. Därefter låg hundarna tysta vid ett träd. Fick lite kommentarer om hur duktig Chenin blivit som sover lugnt och tyst numera - tog bara 6 år Jag la ett korvspår till Chenin på gräsmattan - Chenin försökte rusa in i skogen men se så gick inte spåret, bara hålla tillbaka så hon fick analysera. Fortsättning följer…

Chenin hade surat på Choice på dagiset igår. Tredje gången på kort tid, det känns trist. Antingen är det ren tillfällighet eller så har det med Choices könsmognad att göra eller för att Chenin har ont. Imorse hade hon riktigt ont i ryggen igen. Jag vet inte exakt varför, kan vara vad som helst. Vi var på klubben igår. Ingrid kom dit och vi körde rapport med Benz. Chenin skällde hysteriskt i bilen hela tiden men det kan man väl inte få ont av? Chenin och Choice fick sedan var sitt spår. Choice spår fick ligga ca 60 min. Hon missade träapporten, tror hon går lite för snabbt, hon hittade den sedan när vi gick tillbaka - kom lycklig och visade upp den för mig, som givetvis blev jätteglad. Chenins spår låg ca 90 min. Hon slarvade lite i vinklar, tror hon blir stressad över att jag håller tillbaka henne så mycket. Hon höll på att missa min vägsvårighet också för helst vill hon bara springa hysteriskt och leta spår, men jag höll tillbaka och beordrade spår, tills hon spårade precis över vägen. Medan spåren låg till sig tränade vi lite lydnad uppe på plan. Chenin fick såklart börja, eftersom hon har damp, med att gå några meter fot (detta är riktigt ansträngande för henne så det kan vara det hon får ont av), träna fjärren och platsliggning. Choice fick träna mycket ingångar, kontakt och fot, snabba lägganden, sitt/ligg kvar samt påbörja lite stå.

Förresten har jag klickat in Choice nu. Jag klickade in båda samtidigt, Choice för kontakt och Chenin för huvudet i backen (men Chenin var ju inklickad med annan klicker innan). Jag körde i söndags för andra gången med en hund i taget. Choice fick göra tass-på-target, kontakt och nosdutt på handen (efter inspiration av Mackan). Chenin fick göra samma sak samt huvudet i backen. Roligt värre tydligen! Jag körde klicker igår igen för tredje gången med Choice. Synd bara att jag ibland missar att klicka (och förstås glömmer berömma då också) och ibland klickar för sent… Måste bli varm i kläderna igen.

Hjärtat värker när man plockar frolic, leksak, metallapport, target, koppel och lämnar Chenin hemma med några frolic hos husse. Särskilt när husse kommenterar att hon gnydde lite… Choice fick i alla fall egen promenad runt Lötsjön, träffade Pepsi (den hund som förra hundvakten tidigare hade med Chenin ibland) och avslutade med lite träning. Det blev lite av varje inom lydnadsbiten. Hon är rätt duktig på att sitta fot nu och det är gulligt. Chenin fick sedan en egen promenad med metallapportering, target och framförgående. Vi avslutade promenaden med att barnen på gården fick ge lite godis för tass-tricket. Således gick det ingen nöd på någon av hundarna men lite synd om Chenin var det som fick vänta på promenad… Desto lyckligare blev hon av att få lite privattid.

Avslutningsvis måste jag kommentera att Choice är den kloka och Chenin den galna!

Imorgon blir det spår!

Chenin var inte bra i morse. Tapper som alltid, men väldigt ont i ryggen. Det är verkligen jobbigt att se henne så. Vi gick ut på gården och jag kände hur jag snörvlade. Som om inte det räckte kommer det en dobermann med ett vrål från lekplatsen. Han hade nosgrimma men ägaren flög efter som en vante. Jag skrek att hon skulle hålla i honom, fyra gånger ungefär, till han var några meter från oss då sprang jag. Typiskt just denna morgon. Chenin började förstås skälla. Choice skällde också men hon var lös och kom när jag ropade. Dobermannen lugnade ner sig när kvinnan fått stopp på honom eftersom han då kände att det var tikar. Jag var sjukt arg, grät nog en del. Kvinnan svarade att min hund skällde också nu så det gick nog bra. Men va fan, jag kan ju hålla i min hund utan att folk behöver springa undan med sina hundar för att inte få dem attackerade. Groteskt stor dobermann var det också. Tur att jag sprang mot porten för det fick i alla fall dobbisen att tveka och ägaren chans att få fäste. Rädd jag blev när jag såg hur ägaren bara åkte närmare meter för meter utan en chans att stoppa djuret. Vad ska dem med sådana hundar till? Sen blev jag ju också förbannad över att Chenin hade behövt springa i det tillståndet, och ledsen såklart. Efter incidenten visade Chenin ingen mer smärta, förmodligen kom musklerna igång lite.

Jag hade på känn att hon skulle ha ont idag eftersom hon visade lite redan efter vila i bilen igår. I förbyggande syfte körde jag Novaphonen i 3 pass under 1,5 timme. Chenin pep på slutet av simningen, jag tror det var i samband med det hon fick ont. Hon lät precis likadant första gången hon visade detta efter simning ute. Det kan också varit att hon lyckades hoppa in i bilen själv en gång, eller att hon drog i kopplet så mina armar värker av träningsvärk idag eller att hon är så vansinnigt förtjust i Ingrid att hon mest ser ut som en ostbåge.

Jag tog i alla fall bilen till hunddagiset i morse. Jag ringde innan lunch och de hade inte sett någonting på henne. Tur att tjejerna sitter ensamma i köket med ständig uppsikt nu när det blev så här. Choice fick en del saker med sig i morse. Stor kartong, gammal glaslåda, upplevelsepaketsfordral, toarulle m m. Helst vill jag bara ta med bitsaker och inte direkta leksaker men det är knepigt. Någon stubbe har jag inte råkat stöta på.

Det blir ingen klubben ikväll. Visst skulle jag kunna (skrev först “kunde jag” - så norrländskt) åka med Choice medan Chenin är hemma med Hebbe, men mitt hjärta klarar inte det. Jag tror det blir lite egentid för tjejerna runt våra kvarter istället.

För första gången på väldigt länge ville Hebbe gå i gemensam trupp runt Lötsön. Vi beslöt oss för att äta på indisk restaurant på Järnvägsgatan i Sundbyberg istället. Hundarna satt brevid med öppen bil och skötte sig fint. Hebbe och jag hade sedan diskussioner om vem som skulle få ta ut Choice. Jag vann, och Hebbe blev hemma med Chenin. Choice och jag hade väldigt kul. Jag gömde leksaker och hon fick träna på att sitta kvar under tiden. Vi tränade också kontakt och fotposition. Shejpade in lite apporteringslämning. Choice blir lätt uttråkad av torrfoderkulorna även om hon älskar mat. Ibland verkar hon vilja ha mer fart. Så det blev en hel del lek och bus. Hon verkar ha förstått användningen av mig som kampmotståndare. Äntligen kommer hon till mig med saken utan att jag behöver fjompa runt för mycket. Vi lekte också rulla nerför backe och åkte metallruschbana. Jag passade också på att kampa med Choice i ruschkanan eftersom underlaget dånade rätt bra. Choice var överlag väldigt taggad igår och det gillar vi förstås.

Jag tog ut Chenin separat på gården. Vi körde lite platsliggningar, ner med huvudet, puss och tass. Chenin var väldigt fokuserad och till synes helt oberörd av morgonens smärta.

Igår, en sväng till klubben för lite lydnadsträning tillsammans med Anna och Jakob. För Choice blev det fokus på koncentration, hämtaövningar, fotposition och sitt/ligg-kvar. För Chenin blev det först kort kort fotgående inför filmkameran, fjärr, back och sitt/ligg-kvar. En gemensam platsliggning på slutet. Efter träningen åkte Anna och jag till Råsta och sprang lite. Doc var med och härja förstås, eller rätt lugn var han. 

Idag blev det skogsträning i Kista med Anna och grabbarna. Choice fick först ett spår som jag lagt och som gick mycket bra även om hon är lite för energisk vilket ger lite spring ibland. Sedan fick hon direkt ett spår som Anna lagt och det gick hon lite sämre på, verkade lätt disträ (trött?). Hon fick även busa med spårpinnar och hämta dem i gräset. Chenin fick ett långt godisspår som Anna lagt. Vi gick det själva och det gick verkligen kanon de två första pinnarna fram till slutet, sen var det nos upp och vittra vilt. Med tanke på hur bra det gått kändes det som ett rejält nederlag. Jag blev så besviken att luften bara gick ur mig. Rasande på Chenin, kände mig opedagogisk och blev istället ledsen. Trots allt är det bara jag som vet att vi inte hittade slutet, hon är lyckligt ovetande, ändå ska jag lyckas förstöra dagen för henne också. Chenin med järnpsyket brydde sig förstås inte nämnvärt över min besvikelse. Choice fick sedan köra lite uppletande men det gick sådär. Hon taggade ut men nästan längst ut i korridoren bakom en gran letande hon inte tillräckligt länge för att hitta leksaken. Jag tror det kan berott på att hon inte såg mig. Hursomhelst är jag nöjd ändå. Efter några skick så fick hon till slut fyra bra skick när hon hämtade bakom den där granen på olika sidor. På hemvägen besökte vi Annica och hennes nytillskott Hyzz Love Me Do. Jag ville ta med honom hem, i alla fall tills han blir större och jobbigare, men Annica vägrade släppa taget. Choice fick komma in och hälsa på honom men hon såg ju groteskt stor ut jämfört med den lilla råttan.

Film har det varit annars i dagarna två. Den första med Issen och Mattias somnade jag på och minns inte mycket av och den andra med Frida var Australia, bra men lite klassisk emellanåt.

Choice har roat sig med att tugga sönder en tuggknut i smådelar och tillsammans med Chenin spritt ut den över hela lägenheten… Två väggar på hunddagiset har också gått åt.

Halvsjuk åkte jag till Gustur i tisdags kväll. Ingen feber men lätt förkyld. Jag kunde inte låta bli att rida ändå. Det blev lilla ridstigen och Gustur var taggad hela hemvägen.

Igår hade jag ett riktigt bra träningspass med hundarna. Vi körde på gården en i taget. Choice fick träna kamp (vi provade bitstocken och det var kul), metallapportering, träapporterung, fot, ingångar, platsliggning, sitt-stanna och target. Mest kul var det med metallen för att det var första gången och hon tog den direkt och targeten för att jag hade tålamod att shejpa in och för att det gick så snabbt att få henne att förstå.

Chenin var underbar att träna, knäpptyst och inte galet taggad som på klubben. Vi körde metallen, platsliggning, fjärren, back och target. Vi provade också en ny konst där hon ska ha båda tassarna på mitt hukande knä. Övningen ska tydligen vara bra för Chenins uppträning av muskler i bakdelen. Platsliggningen gick skitbra. Jag bestämde mig för 45 sek innan belöning. Svårt det ska vara att slå blickstilla. Jag får verkligen inte ens ändra blicken för det är en hjälp som gör henne tyst längre och det är slut med sådant. Efter 40 sek gnällde hon men jag var nöjd med min egen prestation i vart fall. Jag misstänkte det komma men gjorde inget åt det (duktig jag för en gångs skull…). När hon gnällde tog jag bort godisen (extern belöning) och sa att då blir det ingen platsliggning med glimten i ögat. Precis som jag hoppades tiggde Chenin platsliggning. Efter det låg hon tyst i 45 sek och därefter en till tyst på 55 sek.

Kul med bra effektiv träning som kombineras med ensamhetsträning med husse (sjuk husse är som att vara själv). Efter träningen tog jag en liten promenad med båda flickorna och därefter Novaphonebehandling av Chenin, som varje dag.

Det blir mindre tid för bloggande och läsande av bloggar under maj månad. Vi har så mycket att göra på jobbet så fritid vill man spendera på hundarna fullt ut och gärna ute. Hebbe kan också behöva lite uppmärksamhet.

I helgen hade vi kalas för Anna och Malin med Lisa. Vi firade såklart med spår. Jag la ett godisspår till Chenin och Choice fick ett spår som jag lagt och ett som Malin lagt. Båda hundarna jobbade bra. Choice går på rätt starkt i spåren nu, övertygad om sin egna kapacitet. Ibland vänder hon sig om för att se att man är med. Första spåret var hon övertygad om att det gick rakt in från vägen trots att jag i själva verket gått längst med vägen. I övrigt gick det bra. Chenin var hetsig såklart, missade massa godisar men gick bra i spåret. Hennes spårutrymme är koppellångt pga benet. Det innebär att jag inte tillåter några avvik. Saken är den att hamnar Chenin utanför spåret så springer hon galopperade och letar spår. Det kan jag inte acceptera i dagens läge så lätt styrd kan man definitivt säga att hon är. Anna och Malin firades också med kladdkaka, grädde och massa god frukt. Väl hemma igen for vi till Hebbes mamma, Chenin lämnades hos föräldrarna på vägen eftersom jag inte hade bilen med och inte ville att hon skulle behöva gå. Tacomiddag och taktikvila på soffan innan vi (inkl Hs mamma och syster) åkte till Issens inflyttningsfest, Choice lämnades dock hos föräldrarna på vägen. Hos Issen var det trevligt, jag pratade alldeles för mycket med verkligen alla och tiden försvann. Det blev vidare till Garbo och genast lite segare känsla, alltid trist att alla splittras på krogen. Samtidigt var det väldigt kul, jag pratade med allt möjligt löst folk, hittade på ny bakgrund, bytte samtalsobjekt emellanåt när jag tröttnade, skrattade väldigt mycket och ibland överdrivet åt folk (men tänk att man lyckas smitta sigh själv av det - allt blir vad man gör det till), dansade massa, sjöng med osv. Otippat nog hängde jag en del m Hs mamma som alla trodde var 29 år. Hon är verkligen trevlig mot alla på krogen och det är rätt skönt. Det bästa valet var att inte dricka minsta droppe på Garbo. Kvällen var ändå kul och det räcker ju med att man är trött dagen efter. Hundarna hämtades upp på natten och färden fortsatte mot sängen.

På söndagen hade jag en ledig dag. Inga hundaktiviteter inplanerade. Jag hann städa, kolla på en del Coupling-avsnitt med Hebbe, ta ut hundarna separat och träna lite med dem. Choice och jag gick med Annica och Sazza runt Lötsjön. Efteråt satt vi utanför mig i solen och pratade hund, mest kelpievalp som kommer flytta in med Annica om några dagar. Dessvärre lyckades Choice och Sazza komma runt varandra när vi inte var beredda (Annica som har benkoll alltid i vanliga fall). Sazza är i alla fall som en mildare version av Chenin men var såklart tvungen att säga till. Typiskt nog med en knock invid ögat som inte gjorde någon skada men som gav Choice ett stort blåmärke/bula. Först såg hon ut som en alien med utstående öga och sedan sjönk svullnaden innehållande sårvätska ner till käken, min lilla deformerade valp… Nu ser det dock bra ut.

Choice fick i alla fall lite apportträning igen (med nya fina snörbollen) och ett kort spår där hon fick anledning att fundera 3 gånger fram och tillbaka över en stig. Vi la också ett godisspår till Chenin och så fick Chenin lite hakan i backen-träning, fjärr, back och platsliggning. Vi körde också lite toarullsöppning hemma och Choice var väl värd rullen så länge som hon höll på. Chenin blev klar så fort så det blev lite godislet i vardagsrummet sålänge.

I måndags åkte vi till klubben en sväng men jag kände mig sjuk så det blev ingen längre visit. Jag körde båda hundarna samtidigt. En del platsliggning blev det, men också ingångar för Choice medan Chenin tränade hakan i backen. Båda fick köra target också - för Choice var det första gången. Hon var väldigt duktig, fattade snabbt vad som belönades och det är utan att hon är inklickad än. Chenin var väldigt inställd på apporteringar första gången vi körde target så det blev till att få bort bitandet, Choice har ju inte lärt sig sånt än så hon är ett oskrivet blad. Givetvis försökte hon också bita i den men det var mer för sin egen skull än min så det försvann snabbt. Dessutom är godis viktigast… Chenin fick även köra fjärr och backa, mest för benets skull. Emellanåt hoppades Chenin att vi skulle köra skall men icke… En platsliggning i grupp, där även retrievergänget var med, fick vi också till. Tjejerna fick ligga brevid varandra med mig framför. Chenins hakan i backen är lite lustig. “Riktig” platsliggning med kommendering, som denna gång, innebär att hakan i backen-tiggande kombineras med morr åt mig förstås. Säger jag hakan i backen så kan det även kombineras med kryp. Sötnosen!

Det har varit full rulle hela veckan. Maj månad drunkar i jobb, precis som förra året. I måndags var vi en sväng till hundklubben. Jag var trött och hundarna ännu tröttare efter en dag med Lisa. Vi körde en platsliggning och tog en promenad med Anna och hundar. I tisdags var vi i stallet hos Gustur. Jag red stora ridvägen med en väldigt taggad Gustur som stått utan sko i en vecka. Hela vägen hem blev till att hålla i, men jag klagar inte över pigg häst. I onsdags åkte vi till klubben igen för skott-träning. Anna, Doc, Sofie och Tristan mötte upp för en promenad med Choice och mig under skotten. Choice registrerade skotten, men jämfört med skottnivån vid stallet var de nog låga. Choice verkade fullt upptagen med att jäklas med de prickiga grabbarna som fick gå i koppel. Vi körde sedan fotposition, kontakt, platsliggning, apportering och massa bus. Jag provade apportbocken eftersom Choice verkar gilla saker med tyngd i och var intresserad av Anna och Doc när de körde apportering. Annas apportbock är lite stor för en valp men prova kan man ju alltid. Jag slängde iväg, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och kom sedan dundrande halvvägs. Sen kände hon korvlukten på annat håll (suck), släppte apporten och försvann. Jag = gapande kvar, inte helt van vid hundar som värderar mat högre än lek och träning. Chenin är ju matglad men har andra prioriteringar vad gäller aktiviteter… Jag kastade igen åt ett annat håll, Choice rusade efter, tog den, ramlade omkull i farten och jagade sedan ikapp mig med apporten (efter att först funderat på hur man ska få behålla den själv). Tur att hon är söt i alla fall!

Hundarna har börjat på dagis nu och det går enligt uppgift bra. Jag har ju klump i magen emellanåt men hundarna är lyckliga över att se dagisfröknarna och vill verkligen in så det känns bra. De sitter i köket vid personalen så sällskap har de hela tiden. På väg hem från dagis igår så mötte vi (vad Annica benämner) mannen som kan tala med schäfrar. Han har två st, en av varje kön, som alltid är lösa. Han har fin koll på dem men har alltid tusen åsikter om hur man själv hanterar sin hund. Du går för nära, du går för långt bort, hunden ska få hälsa, hunden får inte dra, han är inte rädd för hundar osv. Han hade sett mina hundar på dagis sa han. Chenin började skälla på hans hundar, Choice var lös och boffade lite hon med. Jag sa till Chenin, varvid jag hör killen mumla något om att hundar inte alltid skäller för att de är arga osv. Jag gick lite närmare (när jag borde gått därifrån) så Choice kunde få gå fram, jag vill inte ha schäferhatande hundar eftersom jag själv älskar schäfrar. Killens schäfrar är väldigt mjuka och snälla, väluppfostrade lydiga och skäller aldrig. Choice hälsade, killen säger att Chenin också ska få hälsa, jag säger för hundrade gången att hon inte ska hälsa. Chenin skäller på mig - glatt. Killen säger att hon skäller inte för att hon är arg utan för att hon vill fram. Jag vet att hon skäller för att jag inte ska gå närmare eftersom det tvingar in henne i ett hundmöte som hon inte vill. Hon skäller således uppfordrande på mig. Han låter ändå sin schäfertik komma fram till Chenin och jag ber honom kalla in henne. Han svarar att de ska få hälsa. Chenin i koppel och alla andra lösa känns väldigt orättvist. När hundarna hamnar nos mot nos och ett utfall från Chenin är ett faktum inom några sekunder, sätter jag upp foten emellan och viftar med foten mot hans schäfer för att hon inte ska komma fram. Jag är absolut inte rädd för hans hundar men jag vill skydda både hans hund mot Chenin och Chenin mot ett hundmöte. Killen blir galen, skriker, ska slå ner mig för att jag sparkar på hans hund (som jag inte nuddat med foten förstås och egentligen bara försökte skydda), kallar mig judesvin, “flytta tillbaka till ditt jävla hemland” osv. Jag svarar upp lite men Chenin är så sjukt förbannad på killen att jag är rädd att hon skadar benet om hon hoppar på honom. Jag fegar ur. Tre personer stannar och frågar om de ska ringa polisen. Killen går. Jag tog verkligen illa vid mig, han känns obehaglig och mina hundar fick verkligen ett dåligt avslut. En av dem som stannade hade en basenji och bor på gården. Hon berättade att han är jobbig mot henne också hela tiden. Tydligen skriker han på dagispersonalen också fick jag höra, angående hundarna, angående att de plågar sina praktikanter som inte får någon lön (!) osv. Flera ägare på dagiset har anmält honom, gått så långt som till rättegång för att han är på dem hela tiden. Han är tydligen sinnessjuk, har varit på grannen om hennes hundhållning. Jag har träffat honom många gånger förut och han talar alltid om att han är instruktör, kan allt om hundar osv. Fast jag har sett honom vara mindre snäll mot sina hundar också…

Skärrad kom jag iväg för springning med Jocke runt Lötsjön under det att jag ventilerade hundmötet hela vägen. Jag hann knappt märka att vi sprang. Därefter snabb visit till Annica för rabiesblodprov på Chenin (måtte det tagit nu!). Vi hann precis till simmet i lagom tid för att märka att bassängen var avstängd - Chenin = lycklig! Jag som bokat massa tider nu, ledsen man blir. Jag plockade upp Frida och lite sallad istället och så blev det hockey hemma hos oss.

I morse på väg till dagis stod hundarna och luktade lite i en buske när det kom världens vrål från en pitbull vars ägare stod inne i busken. Snacka om att man blivit knäpp för jag skrek av rädsla. Jag tror att jag blivit hundrädd Men hur sjukt är det att stå inne i en buske med sin hund. Obehaglig överraskning i alla fall. Nu måste jag få ordning på nerverna så hundarna klarar hundmöten bra.

Igår kväll var vi hos Gustur. Han ville inte gärna bli inplockad från hagen i vanlig ordning. Jag red stora ridvägen och fick till och med sällskap på turen och lite ridtips. Imorse åkte vi till Arninge och simmade för första gången sedan operationen. Chenin simmade 3 gånger 2 min. Hon var öm i ländryggen och vissa ställen på benet. Hon hade viss temperaturskillnad på benen. Jag fick massa nya tips och råd. Jag köpte en Novafon (en manick som sänder ut infrastrålning som man kan använda att komplettera massagen med) också för 2 500 kr. Vad gör man inte för sina älskade… Vi provade den på kvällen. Chenin somnade sött.

Jag sprang med Jocke runt Löt. Hundarna väntade i Jockes bil. Vi tog en tur förbi sjön upp sedan. När Chenin var liten gjorde jag allt för att hon inte skulle jaga fåglar. Med Choice rycker jag mest på axlarna. Märkligt att man har en helt annan inställning numera. Det kan bero på hur de är som hundar. Chenin måste man alltid ha tummen i ögat på när det gäller vissa saker för även om hon för det mesta är suveränt självständig och ansvarstagande så har hon väldigt höga drifter. Choice däremot är mer förarvek, hon lyssnar väldigt mycket på mina signaler. Det gör i för sig Chenin också, men på ett annat sätt. Chenin är väldigt känslig för när jag blir glad. Även om jag skulle försöka dölja mina skratt så vet hon att jag skrattar inombords och fjantar då till sig extra mycket medan Choice är mer undrande om jag ska bli arg. Märkligt för jag har liksom inte varit det. Om jag till exempel säger till henne om att inte äta på en sak så slutar hon direkt, med just den saken - sen tar hon förstås tusen nya, men jag behöver i alla fall bara säga en gång sen tittar hon lite undrande på mig och går vidare. Missförstå mig rätt, Chenin skulle också sluta på en gång men se ut som om “egentligen har du fel, men den här gången då” eller “jag har aldrig gjort något fel så jag går med högt huvud och gör vad jag vill, men just nu var inte den där aktiviteten lockande”. Choice ser mer ut som om hon funderar och “skäms” om jag säger till henne att inte äta bajs.

Appropå äta bajs förresten, igår igen. Människobajs alltså, i Choice mun. Blä! Det finns mycket bajs som åker ner i den munnen varje dag, hästbajs, fågelbajs, kattbajs och harpluttar men när hon kommer med något i munnen och lite papper som sitter fast i det vill man helst kräkas. Jag får trösta mig med att det hade varit värre om hon rullade sig i det. Men när man ser henne stoppa i sig för fulla muggar som om det vore värsta falukorven får man kväljningar.

Hursomhelst, hundarna fick ligga platsliggning också. Båda låg fint medan cyklister och joggare sprang förbi. När en rullskidåkare åkte förbi var det slut på vilan. Choice jagade. Jag höll i Chenin. Nog för att hon aldrig skulle jaga sånt strunt längre, men hon skulle lätt kunna jaga liten valp. Även nu kände jag mig lite nöjd över att vi fick chans att göra om platsliggningen, istället för tidigare när jag skulle irriterat mig över ett misslyckande (inte mot Chenin, men för egen del). Choice kan ju inte platsliggning och då är det helt enkelt inget misslyckande heller. Ny platsliggning gick bra. Jag stod brevid och gav godis var 15 sek. Sen gick vi hem för mys.

Hebbes syster har varit hemma hos oss på dagarna med hundarna den här veckan. Det verkar ha gått bra. Hundarna har också fått en del ensamhetsträning i glappen mellan vem som går och kommer. Som mest var de ensamma två timmar. Lite nervöst men det har gått bra.

Jag vet att jag inte är någon hunddagis-fantast. Det beror främst på att jag jobbat på en hel del dagis och sett saker som gör att jag aldrig skulle lämna min hund där. Men vissa dagis är såklart bättre än andra. Hundeden i närheten av oss är ett sånt dagis som jag tycker lite bättre om. Det är en bekant som har dagiset och det är ordning och reda bland folk och fä. Tysta snälla hundar. För att de inte ska få alltför bra rykte ska Chenin och Choice börja där. Efter 1,5 år med daghusse för Chenin har jag bestämt mig för att prova nåt annat. Under våren har jag pysslat ihop det för hundarna med underbara vänner som ställt upp. Men nu blir det dagis. Ännu är det inte bestämt om de ska gå heltid eller deltid. Jag vet bara att Chenin kommer vantrivas oerhört, om jag känner henne rätt. Choice ska ingå i en grupp med två flatkillar och en rhodesiantik. Chenin skulle egentligen ingått i den gruppen istället för den andra tiken. Men med tanke på hennes ben kommer hon inte ingå i någon grupp förrän möjligen i september.

Choice i uppletanderutan

Nu ska jag skvallra på lillskiten. Choice åt upp sitt halsband för länge länge sedan. Hon har också bitit sönder sitt koppel. Nåväl, strunt samma. Båda gångerna kunde jag förhindrat det men orkade helt enkelt inte. Men så till det värsta, som hände på söndagkvällen. Min kvällsmacka försvann från soffbordet. Jag kom in precis när den höll på att åka ner i Choice gap. Enligt uppgift hoppade den ner av sig själv medan choice försökte undvika den. Rasande blev jag, dök fram och drog ur den ur gapet. Oops! Satt där efteråt och var lite smånöjd över min tajming. Inte alls sur utan mer glad över att det äntligen hände, glad över att jag var med och glad över att det var något så betydelselöst. Först fick Choice gå ut ur vardagsrummet direkt, men sedan släppte jag in henne igen. Jag vill ju gärna att de prövar igen så jag får chans att befästa exakt vad det var. Choice tittade mot bordet men tittade sedan bort. Duktig flicka!

Vi var en sväng till klubben igår. Chenin gav mig först huvudbry över platsliggningen. Hon ligger perfekt om hundar reser sig, folk pratar, jag byter ställning eller blick, jag rör på näsborren. Inte ett ljud. Men blir det mer än 10 sek tystnad kommer först en suck. Sucken betyder uttråkad. Jag blir stressad av sucken eftersom jag vet att den följs av en lågt pip. För att få ett lyckande rör jag på näsborren så hon blir tyst och belönar efter 5 sek tystnad. Problemet är att hon ibland kan vara tyst upp till 1 min utan att jag behöver röra på näsborren var 10 sek. Jag vet inte hur jag ska gå framåt längre. Mitt problem är hur jag ska hantera pip. Jag kan inte låta det vara eftersom det eskalerar, jag kan inte säga till och jag kan inte förutse annat än en suck och då är det redan försent - hon har fel sinnesstämning och det kan jag inte ge henne uppmärksamhet för på något sätt och inte heller ignorera. Ibland måste man ventilera en ide för att se om den är helknäpp. Anna sa precis det jag tänkte föreslå, att jag helt enkelt tar bort godisen Chenin har framför sig om hon piper. Piper man missar man alltså den roliga platsliggningen. Jag hoppas att momentet får ett högre värde för henne också.

Nästa huvudbry var godisspåret som Choice och jag lagt. Chenin gick på för hårt så jag satte linan runt magen. Jag blev arg för att hon gick fel på två ställen bara för att sedan upptäcka att hon gick rätt - skulle behöva snitsla varje grässtrå för att lära mig lita på Chenin. Jag blev arg för att hon gick över en apport så jag tog tillbaka henne, bara för att upptäcka att den låg längre fram. Suckar över min opedagogiska sida även om jag vet att mitt beteende påverkar Chenin nada. Min lilla understimulerade galna lätt-taggade fröken svart.

Choice sprang runt som den lilla galning hon är. Flög upp i Annas baklucka och hälsade på Dalton, Doc och Tristan. När vi la spåret hittade hon ett papper med bajs. Trevligt! Jag gormade lite om att det var uschigt varpå hon sprang undan för mig. Inget beteende som jag uppskattar. Jag ropade för att ge godis. Visst kom hon men inte sjutton släppte hon bajset. Istället försökte hon svälja. Jag tog i nackskinnet (för nåt annat rör man inte gärna) och lyfte lite till hon släppte. Öste på med massa godis sen, men jag la godiset på marken. Litade på att hon inte skulle ta bajset igen och underhöll henne med godis emellanåt. Hon sneglade mot korven men gick glatt efter godismamma istället. Duktig lillfia, snart börjar den jobbiga tiden.

Choice börjar lära sig fot bra nu. Hon är duktig på snabba sättanden. Platsliggning fick hon också pröva och jag skämtade om att jag kan träna mina 5 sek-hundar samtidigt. Men ärligt ska vi nog göra det inomhus. Fast det är egentligen ingen match att ligga länge i sådana lägen för Chenin. Men mängdträning ska det bli av i alla fall.

Jag måste börja klickerträna Choice, men klickern har gått upp i rök. Dags att inskaffa en ny.

Det här med rumsrenheten gick verkligen från en dag till en annan. Vid 4,5 mån blev hon rumsren över en dag. Nog för att det kan hända en och annan olycka, men det är på ett helt annat plan.

En annan sak, är det vanligt att aussiesar måste rusa in efter de varit ute? Chenin är alltid, och har alltid varit, sjukt taggad på att komma in genom dörren till lägenheten. Vet inte om det är köket eller hälsningen som drar, men tydligen ska det gå snabbt. Så det blir koppel på. Så himla trött på den här benhistorien. Måtte det bli bra nu. Simning på onsdag på Arninge och jag längtar. Vattentrasket på Albano i torsdag blev ett fiasko. Jag hade missat tiden och blev så upprörd att jag kände tårarna bränna i bilen på väg hem. Jag är helt säker på att det var fullt på skärtorsdagen när jag ville ha tid och var hemma, vilket gjorde att jag var tvungen att ta denna torsdag och ta ledigt ytterligare timmar, vilket inte är populärt. Så snopen blev jag minst sagt när det visade sig att jag var en vecka sen. Kul att de ringer också, för i så fall hade jag kunnat vara där på nolltid och använt lite av den timma jag hade.

En helg i hundens tecken blev det. Vi har varit i Marma på klubbläger. Jag trvides som fisken i vattnet. Tur med vädret och tillbaka med härlig solbränna. Jag bodde med tjejerna i rum mitt emot Malin och Anna. Med galler för dörren hade vi det väldigt bra i vårt kryp-in. Chenin har sovit i sängen hela natten och Choice har sovit i sängen på morgonen. Vid ett tillfälle tittade jag ner på fötterna på morgonen och konstaterade att Chenin låg där, bara för att märka att det är Choice och hon är gigant numera. På kvällarna har vi druckit vin och pratat strunt. På dagarna har det blivit mycket hundträning. På fredagen fick Choice två valpspår och Chenin ett kort ickeförar-godisspår på förmiddagen. Medan eftermiddagen bestod av uppletande med Choice och sedan lite lydnad med Chenin i det härliga solskenet. Platsliggning, framförgående, fjärr, ingångar med metallen, targetträning, hakan i backen och passivitetsträning = nöjd Chenin (halvt i alla fall). På fredagen fick Choice ett långt (relativt för en valp i hennes ålder) icke-förarspår med lite sväng i, dessutom fick det en liggtid på 50 min. Hon går verkligen fint. Sedan fick hon ett kort av mig utan liggtid. Chenin fick ett kort icke-förar godisspår och sedan en fast bevakningsträning med Anna som figg. På eftermiddagen fick Choice ett nytt icke-förarspår med vägövergång, även det med lite liggtid. Poletten har verkligen trillat ner så nu fick hon ha sele på. Jag la ett godisspår till Chenin. En del passivitetsträning blev det också och Chenin uppför sig bäst om hon får ligga i bakluckan med bilen öppen, annars är det ryck i kopplet för jämnan. Choice har rumlat runt med boxervalp och gjort alla hundar i bilarna upprörda (inkl, och speciellt, Chenin). På söndagen la jag ett godisspår själv till Chenin och sedan spårade jag även med Dalton samma spår. Choice fick två valpspår som jag la själv och som fick en liggtid på 30-45 min. Choice är verkligen het (inte Chenin-het men ändå), hon hänger i kopplet hela vägen bort till spåret och går med nosen i backen ända från bilen. Det är därför jag börjat så tidigt med selen, för att ha det som en signal för när spåret börjar. Vi vallade också två korridorer och Choice fick tre skick med synretning på ca 30 meter. Hon gick fint och kopplade på näsan direkt så jag blev alldeles varm om hjärtat. Hon hittade inte direkt men letade verkligen länge för att vara bara 5 månader. Toklycklig blev hon när hon hittade Malins snörboll. Det är tydligen en favorit hos Choice. Helst ville hon leka själv men matte verkade så lycklig och rolig så hon gick väl med på att dela. Stackars Chenin som skulle kunna dö för uppletande fick en bevakningsövning med ljud. Hon fick sitta och vänta och sedan markera figgen, såklart med lite skall Sen gjorde vi om det med figgen på ett nytt ställe. Söta Chenin stirrade stinkt mot gamla legan men vinklade örat något åt andra hållet. Sedan vred hon huvudet och hissade öronen till max mot nya legan och så ett litet skall igen. Svårt att vara tyst när man blir så taggad!

Vid lunchtid var jag nöjd och efter lunchen åkte vi hemåt. Överlag kändes lägret jättebra. Trevligt folk att snacka med på kvällarna, mysiga rum, fint område och i stort sett bra mat. Till råga på det uppförde sig båda hundarna bra. Jag var så glad för Chenins skull också för hon mådde verkligen ypperligt bra över att vara på läger. En del tokskällande i bilen över förväntan i för sig men så trött och nöjd på kvällarna att hon emellanåt bara knappt drog i kopplet. Min söta prinsessa. Förresten drar Choice också i kopplet. Malin verkade oroad för hur jag skulle klara av dem när Choice blir tyngre Bilder från i helgen dyker nog upp så småningom på Malins hemsida (Difloyds Fiesta).

Jocke kom med den dåliga idén att vi skulle springa Lötsjön så det blev det på hemvägen. Hundarna fick sitta kvar i den håriga och stökiga bilen. Chenin började fälla ur i helgen så det blir trevligt hårigt framöver på alla plan.

Hundarna är verkligen gulliga med varandra hela tiden. Chenin blir i stort sett aldrig vresig längre. Hon delar säng och soffa och mattemys. Hon verkar nästan helt oberörd av Choice. Jag undrar om det kommer gå över. Det skulle vara så tacksamt om deras förhållande kunde se ut så här hela tiden. Det enda jobbiga är att Chenin rider galet mycket på Choice. Choice blir lite förbannad över det och säger ifrån. Men Chenin verkar inte fatta vinken. Överlag kan man nog säga att Choice är mest vuxen av dem och Chenin är mest valp av dem

Avslutningsvis vill jag gratulera Marie för hennes kanonuppfödning och även valpköparna:

Grattis Carina och Azzie (Chenins kullsyster) som i helgen tog två cert i bruksspår och nu är SBCH!

Grattis Helene och Meija (Chenins dotter) som i helgen debuterat i lydnad med ett förstapris som resultat!

Grattis Anneli och Spader (Chenins lillasyster) som i helgen fått ännu ett förstapris i elitlydnad!

Grattis Gunilla och Flinga (Chenins lillasyster) som i helgen blev godkända i lägre spår!

Grattis Ulrika och Nanook (Chenins lillebror) som i helgen fick LP1!

Igår kväll tog vi en sväng till Solna ridhus för lite lydnadsträning med Anna, Malin och Sofie. Man kan ju börja undra om vi är rasister, vi tränar nästan bara med aussies nuförtiden. Tur att Annica köper kelpie (help me) annars kan man ju undra om det går någon aussiesjuka. Vi började i alla fall med att träna kontakt vid hundmöten, både när man ska vara passiv och aktiv. Sen blev det lite budföring för de andra, Choice skulle sitta uppbunden medan jag var mottagare. Oj vad svårt hon hade för det. Efteråt fick Choice springa ut till Malin och leka. Hon kastade sig ungefär i halsbandet som stora fröken svart… Fotpositioner, sitt, ligg och stanna blev det också och lite passivitetsträning innan Chenin fick komma in och vara med på platsliggningen. Jag tränade också huvudet i backen och igår föll poletten verkligen ner. Kan meddela att det är bra mycket trevligare att ha en hund som lägger ner hakan i backen medan Moa busar runt än en som gapskäller avundsjukt, för den som inte visste. Min fina fina Chenin.

Idag är flickorna hos Lisa med pojkarna. Chenin gillar Loi något mer än Eskil eftersom hon träffat Eskil mycket mindre. Annars skulle nog Eskil vara mer i hennes smak eftersom han är lätt att domdera med. Choice tycker lite mer om Loi för att han leker mer, förmodar jag. Choice har för övrigt roat sig med att möblera om i Lisas rabatt, tydligen hade de planterat allt helt fel och gräsmattan behövde mer jord. Chenin har haft det rätt bra, grabbarna har tydligen velat vara ute i det fina vädret och där tycker Chenin att de kan stanna. Hon vill nog ha Lisa, huset och Choice med för den delen, för sig själv.

Snart är det påsk. Skönt med lite ledigt. Jag ska ha Gustur hela helgen så det blir mysigt. Helgen efter det ska vi åka på årets första läger. Jag säger första som om det låter som att jag brukar åka på många för i år kan det nog bli en del. Förra året var jag på två, skulle jag precis säga och kom genast på att det var fyra. Vi var först på lydnadsläger med hundungdom som verkligen var riktigt lyckat. Anna och Minna underhöll mig (eller om det var tvärtom) på kvällarna, mycket skratt, effektiv träning och skitbra, i vanlig ordning outtröttlig, Chenin. Sen åkte vi på lydnadsläger med Diamond Bluff. Trevligt var det men jag minns att jag var riktigt trött när vi var på Lisas landställe. Sen var det aussieläger, väldigt blött men ändå kul även om Chenin var halt och svårhanterad pga det. Så var det förstås chessplayer-läger, sista året med Chenin och Maro - de svart ståtliga kullsyskonen. Lika trevligt som alltid även om det var många aktiviteter vi inte kunde delta i när Chenin var halt. I år blir det först klubbläger i Marma. Annica, Anna och Malin ska dit så jag anmälde, även om jag inte har någon hund att köra med. Att det kostade 150 kr för tre nätter bidrog förstås också. Sen blir det crofterholdingsläger andra helgen i juni och chessplayerläger två veckor senare. Kanske kanske åker jag på aussielägret också.

Fördelen med att ha långt till jobbet under denna vecka är att man hinner blogga massor från mobilen!

Och så utmaningen:

Vilken mat äter du ofta?

Depås hälsotallrik

***********************

När du är på kalas, är du den personen som sitter, eller hjälper du till med att duka av?

Jag är den som delegerar och pratar mest

**********************

Var sitter du helst när du bloggar?

På en solstol vid en pool med varmt väder med hundarna nöjda i skuggan och med en rosa panter i handen, men det blir hellre än ofta, snarast aldrig.

*******************************

Köper du ofta triss-lotter?

No

**********************************’

Vilken stad/land har varit din bästa semester?

Svårt, jag gillar ju Ungern förstås men samtidigt känns det inte så unikt när man är där varje år. Minns att jag älskade Hawaii men eftersom Peru ligger närmast i tid får det bli det. Även fast höjdsjukan tog bort en del av nöjet känns det fortfarande helt overkligt att jag har varit där. Pappa vill åka dit snart igen.

*******************************

Vilken tv-kanal tittar du mest på?

3:an kanske, på Efterlyst

Det ska börjas i tid...

Igår blev det lite ordentlig lydnadsträning för hundarna här i Hallonbergen. Med ordentlig menas att Anna och jag hade struktur, och det började med fika såklart. Choice fick köra först och det märktes att hon var trött efter lång dag med grabbarna Dalton och Doc. Vi körde lite kontakt, fotposition, inkallningar och början till apportering/uppletande. Hon fick också en slags introduktion till budföring/lek på avstånd med annan. Avslutningsvis blev det lite stanna-övningar. Doc fick sedan prova budföring innan vi satte i storträningen på tandvisning och att sitta koncentrerat i fotposition. Anna ställde lite krav på Doc, är man inte med blir det ingen träning. Oj vad besviken han blev. Vi ökade också på motivationen genom att höja belöningen. Mycket lyckat resultat. Chenin och Doc fick sedan köra en platsliggning innan Chenin fick träna hakan i backen. Dalton har varit halt stackarn så han fick följa med på en kort kort runda.

På kvällen tänkte jag totaldecka i sängen, men insåg att om jag inte skulle ta tag i kloklippningen på kvällen när choice var som tröttast skulle det inte bli någon på ett tag. En halvtimme höll vi nog på innan alla klor var klippta. Jag försökte först klippa dem under protest och lyckades med en. Sedan höll jag fast henne till hon slappnade av och somnade i knät medan jag masserade, visiterade, kollade klorna, höll i klosaxen osv - mys helt enkelt. När jag äntligen började klippa tittade hon bara lite sedan märkte hon att det inte blev värre. Jag tog en tass i taget och klappade på henne däremellan till hon var sömnig igen. Jag måste säga att det blev ett riktigt bra resultat av det hela. Jag vill ha det som en mysstund. Choice fortsatte sova medan jag plockade på Chenin, masserade, gjorde cykelövningar, klippte klorna, pussades, kollade såret osv. Båda hundarna låg på rygg brevid varandra och bara myste. Jag tror Choice är Chenins bästis numera - hon slappnar verkligen av med Choice. Hon är aldrig på sin vakt och morrar inte ens åt Choice när jag lyfter ut henne ur bilen och ställer ner henne brevid Choice. Inatt sov vi utan galler emellan dem.

Imorse tänkte jag på att Choice nästan är rumsren nu. Hon kan rutinerna på morgonen och det går fint. Knappt hann jag avsluta tanken innan hon kissat inne tre gånger…

Full fart ända sedan vi kom hem har det varit. I måndags var jag ledig. Jag gjorde massa viktiga ta-tag-i-saker och tog det lugnt. På kvällen tog vi en sväng till klubben. Chenin fick träna lite platsliggning, fotgående, framförgående och fjärr. Jag övade också både Chenin och Choice i att sitta uppbundna. Jag behöver knappast säga vem som var bäst på det. Vi tog sedan en promenad hela hundgänget. Alltid lika trevligt! Chenin var kär i lilla shih tzu-killen. Choice retades med alla för att de fick gå i koppel. Tjabo tyckte Lazy var konstig, eller såg konstig ut, men det gick över efter lite luktande.

På tisdagen åter på jobbet. Chenin och Choice var hos Anna i Nacka. Jag hämtade dem tidigt för att hinna hämta Lazy och bilen som fanns på Lövgatan, hinna till stallet, ta in Gustur och rida innan det blev mörkt (dvs 17.30). Vilket önsketänkande! Jag hann ut till den tiden. Men allt snöande gjorde att det var ljust hela ridturen ändå. Gustur var störtmysig som vanligt även om han trilskas med mig när jag ska hoppa upp och även om han ibland vill vända hem. Han är pigg och har härliga gångarter. Vädret gjorde dessvärre att han fick styltor så jag stannade två gånger och kratsade hovarna längst vägen. Vi tog mellanrundan. Alla hundarna skötte sig fint lösa i stallet och fick sitta i bilen medan jag red. Gustur tycker Lazy är en häftig sak. Han luktar på henne så fort han får chansen. Efter ridturen tog vi en promenad - jag med häst och hundar. Choice var överlag skitcool i stallet. Hon följde med när jag hämtade Gustur i hagen och sprang runt med svansen i topp.

Idag har alla hundarna varit hos Ken. För Choice var det första gången. Allt gick bra men jag blir verkligen löjligt irriterad på Ken för småsaker. Choice hade snott en banankaka från bordet. Han tappar henne när han håller i henne. Han kommer på plötsligt att han måste till tandläkaren samma dag trots att jag frågat om han skulle iväg något. Chenins koppel var kopplat i nyckelringen som namnbrickan sitter på och inte i vanliga ringen så hon drog sig förstås lös och hennes namnbrickan flög all världens väg. Bara att beställa en ny… Nåja, jag ska vara glad att alla hundar är i behållning med tanke på att han haft både Chenin och Choice i sängen - något som jag i för sig velat att han skulle undvika… Ni hör ju vilken rabiat hundägare jag är! Härmed utelämnar jag resten av gnället.

På kvällen var Hebbe hemma med Choice medan jag tog ut Chenin och Lazy runt Lötsjön. Äntligen lite vuxenpromenad. Choice och jag busade sedan på gården. Tränade fotposition, kontakt, namn, inkallning och massa jaga mig och bita-mig-i-byxorna-bus (det sista är helt ofrivilligt från min sida även om jag är så svag för henne att jag ännu inte kan säga till henne).

Föräldrarna kommer hem på fredag och jag tror Lazy längtar. Chenin kommer bli galet glad och överfalla mamma fullkomligt i vanlig ordning.

I söndags tog jag tag i lägenheten och började storstäda. Mest nöjd blev jag över att balkongen blev städad.

Jocke och jag åkte sedan till Hägerstalund och la varsitt spår till Chenin innan vi fortsatte till Bögs gård och islandshästen Gustur. Där hälsade vi på hästar, får, hönor, grisar och kalvar. Choice jagade en papillon också medan Chenin skällde på. Lite galet kändes det just då. Men Choice stannar ju efter en bit och då är det bara att locka så kommer hon tillbaka. Hästarna var läskiga när de bråkade om våra morötter. Då satt Choice i famnen och morrade till den häst som var bråkmakare. Resterande djur var spännande. Jag träffade Gusturs ägare också och eventuellt ska jag börja rida lite mer regelbundet när vi är tillbaka från Peru. Så himla kul och jag blev så glad för att hon frågade! Allt med Gustur känns så overkligt. Att det finns en rolig islandshäst så nära hemifrån som jag får möjlighet att ta hand om är ju en dröm.

När vi var klara på gården var klockan så mycket att Jocke skulle iväg. Hebbe följde istället med när Chenin fick sina spår, eller han satt i bilen med Choice. Chenin jobbade fint. Hon kom av sig lite på ungefär samma ställe som hon stannade under vår mörkerspårning i julas. Annars gick hon fint på båda spåren. Det kändes konstigt att gå Jockes spår utan honom. Det var kort men snirkligt.

Hebbe och jag åkte sedan till Kista centrum medan hundarna fick vara i bilen. En och en halv timme tog det att äta, handla presenter till Jocke, Frida, Hebbe, Hebbes syster och Hebbes systers mamma samt köpa två tröjor till mig. Hundarna sov sött när jag kom tillbaka. Hebbe åkte på ett möte medan hundarna och jag landade hos föräldrarna. Där fick Choice klara sig på lite egna tassar med pappa när mamma och jag tog ut Chenin och Lazy. Efter det fick hundarna vara kvar själva när Hebbe och jag gick på bio med Micke, Sanna, Palme och Veronica. Vi såg 3D-Bolt, söt hundfilm. Notera att det var Hebbe som styrt upp hela filmvalet.

Igår var båda hundarna med på jobbet på eftermiddagen. Chenin sov lugnt sin vana trogen, men Choice börjar bli lite svårare nu när hon är mer vaken. På kvällen tog vi en sväng till klubben. Tydligen var vi helt ensamma om den tanken, inte en själ i skogen! Choice och jag la ett spår till Chenin och tränade sedan kontakt, sitt, ligg, följsamhet och fotingångar. Sen var det Chenin tur att köra lite lydnad. Det blev fot, framförgående, fjärrdirigering och platsliggning. Choice skuttade runt under tiden. Jag provade sedan att ha Choice i bilen när Chenin fick sitt spår. Varning för skryt nu så man kan sluta läsa här. Chenin spårade helt jäkla grymt. Hon gick som en dammsugare, klockren i alla vinklar, klockren längst med motionsspår, över lydnadsplan, över motionsspåret. Jag gick bakom och bara njöt med gåshud på armarna - hon är grym så är det bara! När den enda människan i skogen dök upp med sin ridgeback ägnade hon hunden två blickar, tittade på mig och fortsatte på samma vis som hon alltid gör. Hennes koncentrationsförmåga är guld värd! Mina ynkliga försök till beröm när vi kom till slutet var fjuttigt. Choice hade hoppat bak till bakluckan när vi kom tillbaka. På kvällen hände nåt konstigt, Choice drack vatten och lyckades hamna galet på nåt sätt. Plötsligt skrek hon och kunde inte stödja alls på höger framben. Det gick över efter vila, men läskigt var det.

Idag har Chenin varit hos mamma och Choice var hos Anna C på förmiddagen och med mig på jobbet på eftermiddagen. Emellanåt sov hon, men i övrigt busade hon med precis allt hon kunde hitta, bet på sitt ben och gnällde för att hennes rörelseområde var begränsat. Hon börjar komma ifrån valpsovar-stadiumet. På tunnelbanan liksom alltid var hon supercool, går på fint, lägger sig mellan mina ben och sover mitt bland trängseln trots att vi byter efter en station. Chenin var glad att se Choice, som alltid numera. De delar vatten, fläckar, leksaker. Chenin vaktar inte mina väskor eller nåt. Möjligen, eller troligen, soffan på den plats hon ligger, men Choice är lite försiktigare runt soffan och jag med så nu vaktar Chenin inget. Tvärtom vaktade hon i söndags Choice mot kissen. Mamma och jag hade klippt katten. När vi var klara började Choice frisera öronen och ganska snabbt klippte kissen till. Då ingrep Chenin direkt mot katten.

Min söta mamma är underbar. Hon är inte jättepedagogisk jämt. Choice kissade på hennes nytvättade matta. Då fyade mamma henne men inte på ett korrekt sätt så att hunden förstår att den gjort fel, utan mer bara gnällande så Choice tyckte hon var lite rolig. Hehe, jag orkade inte ens gå in på att vi inte fyar valpar för att kissa inne (och har inte gjort på någon av de 6), eftersom hon verkar ha glömt det

Det går så himla fint med tjejerna nu. Imorgon är tanken att Chenin också ska få vara med valpvakten. Min snälla valpvakt Anna som egentligen är allergisk men tycker så mycket om hundar.

I måndags var vi på klubben för måndagsträning. Choice och jag la ett spår till Chenin. Chenin fick träna lite fotgående och platsliggning. Jag vågade inte vänta för länge så Choice började frysa för det var så kallt. Så vi tog spåret rätt omgående. Choice fick springa med bakom Chenin i koppel och det gjorde hon med intensitet. Chenin var noggrann när hon hittade sina godisar men Choice hittade minsann också några. Hon härmade Chenin mycket, som alltid! En kort sväng med Anna och Malin hann vi också med. Den var i för sig livsfarlig eftersom det var så isigt ute. Choice levde rövare med Dalton av alla hundar. Morrade och sprang runt honom. Hon börjar bli kaxig med andra hundar nu lillfian. Hon hade åsikter mot Doc när han ville busa och hon ville ha korv från Anna.

Chenin säger ifrån och hon får lösa det lite mer själv nu. Choice är ju gärna efter Chenin hela tiden så det är bra att Chenin säger till henne annars får hon aldrig vara i fred. Man har ju erfarenheter av sådana här aussies!

Igår var Choice med på jobbet igen. Det gick bra men hon var mer skällig än innan och det ger mig panik. På kvällen medan jag pratade med Chenins uppfödare började plötsligt Chenin leka med Choice. Hon låg på rygg och busade, naggade Choice osv. Ibland biter Chenin för hårt och då piper Choice. Så nu har Chenin en egen pipleksak. Skämt åsido är det väldigt bra för dem och det stärker deras band ytterligare. Efter det kom Sandra och Alex som har Chenins lillasyster Tiny. I gemensam mak och med uppslutning av Annica, dock utan hund(!) eftersom Sazza haltar, tog vi oss runt Lötsjön. Det är bra med sällskap för då är vi fler som bär Choice. Chenin var sjukt arg på Tiny när vi var hemma, morrade illa från andra sidan kompostgallret. Efter vi hade varit ute släppte dock spänningen, hon hade fått chans att lukta på Tiny och nånstans kommer hon nog ihåg att Tiny är rätt snäll och att hon äger den relationen.

Min lilla ekorre

Vi såg en ekorre imorse. Eller vi, det var mest Chenin. Hennes ögon var stora som globar när den hoppade mellan träden. Jag började sjunga “Ekorr’n satt i granen, skulle skala kotten…”

Igår kväll lydnad, spår och promenad på klubben med Anna och Malin. Chenin spårade lugnt och sansat. Jag deckade på soffan på kvällen. Det är mycket på jobbet och det är riktigt slitsamt.

På söndagmorgon lyckades jag övertala Jocke att följa med runt Råstasjön, slänga grovsopor och handla allt det där man missade dagen innan. På eftermiddagen dök släkten upp, 20 pers, i vår lilla lägenhet. Vi hade väldigt trevligt. Min kusin hade med sin lilla dansk svenska gårdshund Milton 6 mån. Jag tyckte han var gigantisk stor men söt. Chenin tyckte mest den var äcklig. Hon gav onda ögat och sa ifrån på en gång, sen var det lugnt. Milton höll sig på sin kant, kikade nyfiket fram bakom köksgaveln för att beskåda den svarta. Chenin tiggde mest mat i köket och låtsades inte se annat.

Denna vecka är Chenin hos föräldrarna på dagarna och Nora går ut med henne. Det är lycka för Chenin att få vara med Nora. I måndags kväll åkte vi med Anna till klubben. Jag la ett mörkerspår i blötsnön så att mockaskorna läckte in vatten och fötterna blev orange. Chenin fick även gå fot, framförgående, fjärr, platsliggning och komma in med apportbocken från ett par meters avstånd. Vi hade verkligen jättekul. Senare på kvällen var hon halt och det kvävde mig förstås med världens dåliga samvete. Attans också! Det blev lite för mycket.