Chenin.se

Jag var seg iväg idag och mötte upp Ingrid för sent för att hinna lägga spår. Jag prioriterade inte direkt det eftersom hundarna spårade igår. Så det blev lite prat på Botkyrka bk och sedan kort promenad innan tävlingslydnadskursen för Anne Dahlin började.

Här kommer lite av det vi pratade om, vissa saker är en påminnelse om sådant som man är för dålig på och andra är helt nya tips som jag nu förstår varför det fungerar. Egentligen gjorde Choice väldigt få saker på hela kursen, men vi pratade mycket om andra saker och så kommer många tips från när de andra deltagarna körde:

• Tänk på att alltid ha rätt attityd i träningen – släpp aldrig igenom annat!
• Använd konkurrens om belöning
• Belöningskedjan består av: 1. Belöningskriterier (bestäm det innan istället för att slentrianbelöna) 2. Timing i form av inlärd förstärkare snabbt 3. Belöning
• Olika hundar måste ha olika bryt: Aktiva hundar kanske måste stå stilla i belöningen och få ett till bryt för att inte lära in fler saker innan belöningen kommer.
• Ingångar: jag gör omedvetna hjälper, särskilt i apporteringen. Stå rak och hjälp till med stegförflyttning vänster istället.
• Apport: Träna bara ingångar genom att placera den bakom henne och sedan belöna bakåt vid olika tidpunkter på ingångssträckan – stå alltid helt still (inte röra mig bakåt som jag gärna gör nu)!. Träna gripande genom att belöna med leksaken när hon lyfter apporten brevid mig (belöna ej avlämningen och släppet som jag gör nu!). För att få bort tugg vid avlämningen, ta aldrig apportbocken själv från henne vid avlämningen – ge istället ett brytkommando och belöning.
• Fotgående: kör med aktiva störningar både inför fotgåendet och under för att få fokus hela program. Låt hunden aldrig misslyckas mer än 2 gånger på rad. Vid höger om halt, träna med backsteg. Få uthållighet genom att släppa igenom momentbrister men aldrig attitydbrister.
• Inkallning med ställande: Hopp-stå kanske inte är effektivt. Kör istället extern belöning bakom och belöna först släta inkallningar. Alternativt träna spontana ställanden medan jag går bakåt.
• Rutan: Kör med target, låt hunden söka upp rutan från alla håll oavsett min placering.
• Konan: Shejpa in henne att runda andra saker först.
• Vittringsapportering: Börja med godis emellan vittringsapporterna, sedan söka upp bara din pinne gömd i gräs, därefter in mellan vittringsapporterna med stark lukt.
• Egna reflektioner: Jag måste bättra mig rejält vad gäller belöningar och variera mer, inspiration från andra i form av petflaska i snöre, snusdosa med godis, extern belöning och själv spring med.

Med på kursen var även två golden retriever, en flat coated, en boxer, en briard, en bc och en cocker spaniel. Det kändes som en givande kurs för de flesta och så tycker jag personligen att det är skönt att Anne Dahlin pratar så fort att hon slukar ord.

Jag är också glad för att det varit en så underbar dag för Chenin. För det första fick hon träffa Ingrid, vilket är Chenins stora kärlek sedan barnsben. Hon kunde givetvis inte sluta kolla efter henne och blev till och med glad och nyfiken att se Benz bara för att det är Ingrids hund. Utöver det uppförde hon sig hela dagen. Visst var hon väl tjurig mot någon hund men det är helt obetydligt i jämförelse med att hon inte taggade konstant på den hund som var inne och körde för tillfället. Ett tag låg hon utslagen på sidan och sov, och då blir man faktiskt varm i hela hjärtat kan jag meddela! Det skulle aldrig hända på hemmaklubben där förväntan går över allt annat. Istället för att spendera sju timmar i bilen kunde hon vara med ute och charma in sig hos alla för tillfället hundlösa hundmänniskor. Hon är ju rätt bra på att tigga, gosa och clowna sig så minst en funderade allvarligt på att köpa aussie efter Chenins framfart…

Chenin vittrar Ingrid:

Benz vägrar leka med någon som är så oförskämd som Choice:

Chenin inför spår, foto: Lisa?

Chenin verkade helt OK idag så det känns bra att den där smällen i förrgår inte tog värre. Efter promenad och annat var det flygkurs på schemat idag. Vi pratade återigen om medvetenhet och acceptans. Men även tvångstankar och olika typer av verklighet. Varför man har svårt att unna sig saker, vad optimala val och andra alternativ innebär, hur man går miste om saker, att göra rätt val i livet, varför man inte gör det och vad det innebär, hur man väljer att känna och uppfatta saker m m. Att man ganska lätt kan förändra verkligheten och se till att den passar, men också att det ibland inte går att projicera sina tankar på verkligheten och vilken ångestkänsla det kan ge. Känns som att man synat terapin när man börjar bli medveten om så mycket andra feltänk man gör att man faktiskt börjat inse att det inte är allt det andra som är fel utan jag. Jag tror jag fyller i tidsluckor i hjärnan med eget arbete – ganska ofta. Hebbe och jag funderar också på om man generellt sett har för många val i livet? Paradox of Choice om någon hört talas om…

Nåväl, efter kursen blev det träning på klubben i många många timmar. Jag fick tid att fundera och reflektera under tiden jag la spår. Återigen ängspår för Choice för att på något vis avgöra om hon har problem eller inte. Chenin däremot fick skogsspår. Jag gick förbi myrstackar och fokuserade på att ta kontroll över mina obehagskänslor. Man får nästan ta sig i kragen liksom.

Chenin gick sitt spår felfritt, hittade alla tre saker och gick i kärnan hela tiden. Choice gick också riktigt bra, så glöm allt jag tidigare skrivit om att hon inte går bra på ängspår. I spåret låg det dessutom 6 apporter för att verkligen motivera och belöna henne. Mitt pepptalk under spårandet gjorde henne också extra på. Det enda dåliga partiet var när hon stirrade sig blind på fåglarna. Det är verkligen frustrerande när hon då stänger av nosen och missar en apport. Ingenting motiverar henne lika mycket som andra djur. Hon blir liksom manisk. Men nu fokuserar jag på det positiva och det såg då riktigt bra ut. Brorsan hennes blev igår uppflyttad till lägre spår med 305 poäng! Helt galet och kan han så borde även hon kunna.

Efter spårningen kom Jocke. Jag visade lite påbörjad slalom mellan benen med Chenin och sedan fick Chenin vara kvar i bilen medan vi gav oss iväg på springtur, gula 5 km blev det men på slutet intervall körde vi.

Efter springningen stod vi och snackade strunt innan jag gick ner på lydnadsplan med Chenin. Vi hann inte mycket förrän Anna dök upp. Då blev det istället promenad och sedan lydnadsträning där även Sofie, Malin och Maria dök upp. Jag dubbelkörde mina eftersom jag knappt står ut med Chenins skällande (och vi körde på nedre planerna = långt till bilen). Varannan hund på target, rutan, backa, fjärr, fotgående. Choice fick köra kryp och Chenin hakan i backen. Sedan blev det gemensam platsliggning och tro det eller ej men Chenin var faktiskt tyst under hela tiden. Choice fick även köra ett kort kort pass själv bestående av fotgående, läggande, inkallning, ställande medan Chenin skällde hysteriskt.

Väl hemma insåg jag att jag varit på klubben länge, nästan 6 timmar. Gulligaste Anna kom med 2 bananer för att blodsockret inte skulle sjunka som en sten. Hundarna har knappt rört ett finger sedan vi kom hem.

Imorgon väntar fullsmäckad dag med besök hos Ingrid på förmiddagen och sedan heldagskurs för Anne Dahlin till sent på kvällen.

Väl hemma från kursen igår mötte vi upp Anna på klubben för lite promenad och lydnadsträning. Chenin fick påbörja ett nytt moment i form av slalom mellan benen och Choice grillades i det mesta, inklusive kommendering, framförgående, budföring, apportering, hopp, fotgående, rutan, kryp, inkallning med ställande, fjärr, läggande, ställande osv.

Idag var det fullt schema. Först blev det spår på morgonen med Anna, Sofie, Malin och Linda (=länge sedan). Chenin fick ett godisspår som gick mycket bra, alla saker upphittade. Choice fick ett ängspår som Anna lagt, ålder ca 1,5 timme. Ängsspår är inte hennes grej, hon känns fjesig (Annas ord), men hon tar sig runt travandes. Väl inne i skogen gick det undan, hon fick för mycket lina och sedan var vi borta från spåret. Ingen vidare spårning idag helt enkelt och sedan bestraffade hon sig själv genom att lukta på elstängslet som omringar fåren istället för att komma när jag ropade.

Efter spårning åkte Hebbe och jag till Åkersberga för att hälsa på lite bekanta till honom. Chenin och Choice badade men lyckades dessvärre under lite tafattlek braka rakt in i Micke (Hebbes mammas kille) med resultatet att han föll över Chenin som i sin tur skrek. Jag mår nästan illa av att tänka på det och vet precis vad konsekvenserna blir… Promenader, lunch och fika i solen hann vi med innan vi åkte vidare på en kräftskiva i Åkersberga. Chenin och Choice skötte sig faktiskt helt underbart på skivan trots hundrädda och många tyckte att de var två väldigt tysta och diskreta hundar. Inte utan att man blir lite stolt!

Det har varit en veckas ordentligt slit med skattekurs 2 där allt annat kommit i andra hand till förmån för plugg. Som tur är har det varit väldigt kul med kursen. Revisorerna, som de allra flesta lustigt nog arbetat 2 år längre än mig på Ernst & Young, har varit ambitiösa och ställt många frågor. Så kursen har känts levande. Min chef värmde upp dem första passet första dagen och sista dagen har vår roliga professor dragit fyndiga skämt så man kikna. Det har helt enkelt varit en väldigt lyckad vecka på Skeviks gård på Värmdö. Även om jag vissa nätter somnat med materialet i knät i frustration och panik inför morgondagen, har det ändå gått väldigt bra väl där. Jag måste ju inse att jag är som bäst när jag improviserar exempel istället för att plugga på till absurdum. Platsen och maten har också varit bra men jag har pendlat hem alla kvällar utom igår, då det istället blev för mycket vin. Hundarna har sovit hos mamma inatt.

I tisdags kväll började tävlingslydnadskursen på klubben som vi anmält oss till. Fotgående var temat för denna gång. Nyttigt och roligt! Gällande Choice och mig tittade vi särskilt på höger om halt, ingångar på plan, hastighetsändringar, kommendering och pratade kontaktsläpp. Jag har funderat lite och kommit fram till att jag ibland släpper igenom för mycket, bara för att jag övar på något annat. I övrigt är det uthålligheten som jag måste öva, men det står ju lite i kontrast till att jag inte ska släppa igenom saker. Hm… Platsliggning körde vi också med hela gruppen och Choice försökte två gånger ta några steg mot Tristan (eller Sofie med sin korvficka var nog syftet), dels när jag kopplade loss eftersom jag provocerade lite med själva losskopplingen, dels när Sofie belönade Tristan efteråt. Lillfröken! Kursen består av sju deltagare med hundar däribland Doc och Tristan samt en cavalier, en tollare, en flat och en blandras. Toni och Jenny är duktiga instruktörer med höga ambitioner.

Om inte hundarna är trötta nu så vet jag inte vad. Tidig uppstigning för färd till Oxelösund där vi åter igen skulle valla hos Marianne och Gunnar. Anna och jag kom fram först och tog in och delade upp fåren. Sedan anslöt Malin och Sofie också. Vi hade flera grupper och kunde byta får ofta så vi var ganska effektiva idag. Flera pass blev det, både ute och på fält. Choice och Doc fick dessutom hjälpa till att ta in och flytta runt fåren så ögonen gick nästan i kors på dem. Jag lyckades bli nedkissad av ett får. Choice gick bra, dock inte lika lugnt som sist, men jag märker på filmerna att jag gör hundra misstag så det är inte konstigt att hon går som hon går. Choice såg en hare i hagen och jag funderade snabbt på vad hon skulle gör. Tack och lov är hon en vallhund som prioriterar sina får i första hand, så en blick var allt den fick. Jag älskar det fokuset!

Här kommer några filmer, Moa går väldigt fint:

Lilla valp-Milo likaså:

Tristan kan han med när han vill:

Doc imponerade stort idag, eller nej förresten Anna gjorde det, Doc har alltid gått fint men inte fått förtroendet att visa det innan :

Doc minihämtar:

Doc tog in fåren i fållan och Anna står nästan på näsan:

Choice fick prova att gå med Sofie vilket var intressant, när Anna säger till någon utanför blir hon lite förvirrad vem hon egentligen går med:

När jag säger stanna så betyder det inte stanna (blir så trött på mig själv, speciellt när hunden redan stannat):

Choice går lugnt:

Choice går mindre lugnt:

Choice på fält:

Chenin fick ett fältspår i Oxelösund som hon tuffade på fint i och hittade alla tre saker. Efter vallningen blev det ingen vila utan istället färd till Ursvik motionsstarten där det blev fotboll, bokläsning och grillning för tvåbenta och lydnadsträning och promenad på motionsspåret för fyrbenta. Grillningen kanske inte var den bästa någonsin men hundarna var nöjda:

Igår var jag på flygkursen och sedan blev det visit på hundklubben. Först anmälan till tävlingslydnadskurs, sedan promenad med Annica och Mido, lydnadsträning, borstning och klippning av Choice, promenad med Malin, Moa och Tjabo, borstning och klippning av Chenin och så mer lydnad. Extra roligt att promenera med Malin och kunna ha alla fyra hundarna lösa utan bråk, stök och bus. Det är annars ofta ovanligt när Chenin är med. Skendräktig Chenin ligger bara på gränsen till överaktiv.

Idag blev det vallning hos Ingrid i Bro med Sofie, Lisa och Tina. Choice gick inte lika lugnt som förra gången i rundfållan. Nu fanns det ju mer yta att springa på, så idag blev det en massa galopperande istället. In- och uttag ur fålla börjar sakta bli bättre, hon går numera lugnt inne i fållan. Vi började också öva på fösning, vilket var riktigt riktigt kul. Jäklar vilken precision man måste ha. Chenin hälsade surt på Ingrids fyra tikar, ragg och morr – surbiggan! I övrigt har hon bara promenerat idag och sprungit lite agilitytunnlar på klubben tillsammans med Choice efter vallningen.

Jag kollade igenom filmerna efter vallning och konstaterade att ingen blev speciellt bra. Jag bestämde mig för att inte lägga ut någon, men vad sjutton, alla gör misstag, så här kommer det lite ändå.

Först en video på simningen i Edsviken förra veckan:

Tina och Milo:

Camilla och Choice:

Tina och Phoebe:

Sofie och Tristan:

Lisa och snabb Loi:

Choice ger mamma Lava konstig blick:

Chenin godisspårar (ej från dagen):

Så dags för lite uppdatering. I torsdags efter jobbet tog hundarna och jag en promenad på klubben, över ängarna i solnedgången. Underbara vackra plats!

Hundarna, först Choice medan Chenin fick godis och sedan Chenin när Choice var under kontroll, jagade lite rådjur, men inte speciellt långt. Bara lite spring över ängen och sedan kom de i full kareta. Det känns helt fantastiskt att Chenin kan ha så fria tyglar. Hundarna busar, springer och badar. Hundarnas relation förstärks massor av att kunna vara ihop som hundar. Vi är helt enkelt lyckliga allihop för en helt underbar sommar!

Efter promenad blev det lydnadsträning med Choice. Vi fick dessutom störning i form av IPO-piska. Jag funderade först om Choice skulle fastna boffande på den, men hon släppte den helt och vi körde på, men det var trångt på plan och blev därför ett kort pass. Vi träffade dock Emma som vi inte sett på flera år samt hennes nya holländare Dina. Chenin fick ett godisspår med massa myror i innan vi åkte till Bergshamra för att plocka upp Michaela och sedan vidare till Nacka för promenad- och glassdate med Anna samt upphämtning av kompostgaller som stått hos henne i 1,5 år. Efter promenad blev det te på Annas balkong till 02 på natten. Allt mellan himmel och jord diskuterades flitigt; politik, serier, gymnasielärare, personlig utveckling, personer med mentala handikapp, feminism… Ja, inget utelämnades innan Michaela, hundar och jag kom därifrån.

På fredagen blev det lite jobb hemma,  beslöt nämligen på torsdagen för att ta semester redan på fredagen. Nu kommer jag inte vara på jobbet igen förrän 6 september eftersom jag ska ha semester och hålla kurs. På eftermiddagen for hundarna och jag till Michaela där vi lagade och åt Zucchini-pasta, promenerade längs Edsviken till Ulriksdal och fick med oss en kaktus hem. Michaela är tillfälligt hemma i Stockholm över helgen så det behövde utnyttjas till max. Hundarna badade förstås i Edsviken, Chenin hämtade pinnar och Choice jagade plask.

På kvällen blev det Grönan med Hebbe, Söderin, Jimmö, PeterDalle och Mattias från jobbet. 5-kamp där jag otroligt nog placerade mig tvåa, middag, öl, Insane och Extreme. Sedan var kl 23 vilket innebar stängning och därmed Djurgårdspromenad till Kungsträdgården.

Igår var jag på flygkurs. Jag vill få det att låta häftigt, som att jag lär mig flyga, men i själva verket är det rätta namnet nog flygrädslekurs. Det blir en tuff kurs där jag lär mig mycket om mig själv. Jag kände att jag till slut måste prioritera att få bort obehagskänslorna. Hursomhelst så fick flickorna vara med på jobbet igen och det blev lunch med kusinerna och gårdshunden Milton. Folk i stan med sina hundar, jag säger bara herregud! Först blandras fram i Humlegården, därefter golden retriever som strövar fritt mitt på Stureplan och går fram till folk och hundar precis som det passar honom. Slutligen den dummaste av dem alla. Chenin sover mycket mycket tungt på sidan medan vi äter lunch och huvudet ligger utanför serveringen. En mängd hundar passerar med några decimeters marginal men bara en är så korkad att hon låter sin hund stå över Chenin och lukta på hennes huvud medan hon sover. Jag försöker vifta för att ägaren ska förstå att hon ska dra bort sin hund och gå vidare (läs: dra dit pepparn växer). Hon förstår inte signalen (förmodligen varken människors eller hundars) och Chenin vaknar, tittar förskräckt upp en sekund som om hon fortfarande var kvar i drömmen och flyger sedan upp med ett avgrundsvrål varpå den lilla skiten (Choice)fyller i under bordet. Suck och stön…

Choice lyckades sedermera med konststycket att trampa på en glödande fimp på centralen sekunden efter att en tjej kastat den. Jag såg att hon panikartat hoppade på tre ben och skyndade mig leta efter det vassa föremålet när jag kände lukten av bränt hår och såg att det glödde mellan trampdynorna. Dubbelsuck! En snäll tjej stannade i alla fall eftersom hon såg hur fimpen kastats och Choice klivit på den på en gång.

Till det positiva i hundhållningen är att hundarna såg en katt. Kopplad Chenin skvallrade fint medan kopplad Choice stod på bakbenen och studsade vilket drog igång Chenin ordentligt. Så ordentligt att jag fick svårt att hålla och sedermera kokade av ilska. I samband med tillrättavisning backar Choice ur sitt halsband. Skit, tänker jag. Vad gör då den lilla skiten? Hon sätter sig, stirrar visserligen blint (läs: okontaktbart) på katten, men sitter kvar. Märklig känsla infinner sig i min kropp. Så fort katten är utom synhåll bestämmer jag mig för att chansa, kopplar loss Chenin och går själv åt andra hållet. Chenin kommer genast efter och Choice släpper sin position när jag ropar på henne. Jag har sagt det förr och säger det igen, aussies är inga koppelhundar!

Ikväll var vi på klubben för lite träning. Först blev det promenad och fotograferande nere på ängarna. Sedan förpassades Chenin till bilen medan Choice grillades i lydnad. Annica och Mido höll hos sällskap och jag började med att filma Choice fotgående.

Jag har analyserat det och jag är nöjd. Det finns säkert detaljer att peta i (som höger om halt), men jag tycker hon går bra. Bonus är att jag inte heller går som en ostbåge (bara ser ut som ett kassaskåp). Jag behöver tänka på att bibehålla intensiteten och få till hela program nu. Kommendering blev det också samt ställande, hopp, kryp, apportering och budföring. Dessutom diskuterades framförgående. Nu tusen är vi snart igång med det. Eller i alla fall ett steg närmare.

Choice och jag la sedan ett spår till Chenin i skogen och Chenin tog det utan anmärkningar. Så underbart fin att spåra med numera!

Fredag var en stressig dag på jobbet för att möta ett bolags deadline. Hundarna, liksom jag, trodde aldrig vi skulle komma hem när kunden ville komma över för kopiering och budning. Väl hemma var jag trött men det var förstås inte uttråkade kontorshundar som krävde aktivering efter otränade kvällar. Det fick bli ett spår till Chenin utanför i parkerna som Choice följde med och la. Väldigt svårt blev det nog men Chenin gick helt ok. Hennes vägövergångar är numera riktigt snygga med nosen i backen. Därefter blev det springning med Choice runt sjöarna. Vi kämpade oss fram. Slutligen en promenad med båda hundarna och väl hemma vid halv tio för middagslagning. Hebbes kompis Söderin kom över och vi spelade rock band och buzz. Där kan man ju tycka att det kunde räcka men jag lyckades klara ett besök på Rock baren i Sundbyberg. Äntligen lite karaoke och till råga på det, Rock karaoke! På vägen från porten till bilen fick hundarna syn på en hare som sprang över vägen (otrafikerad väg uppe hos oss). Jag hade givetvis inte orkat koppla dem den korta sträckan och tänkte ”fan, nu drar dem”. Jag gick hastigt mot bilen samtidigt som Chenin tog några språng mot haren och sa ”kom så går vi till bilen”. Och hundarna, för första gången i sina liv, valde bort haren och kom med till bilen. Jag vet inte vad som hände, men förmodligen kom de helt av sig när jag var så lugn och självklar. Även Hebbe såg ut som ett frågetecken. Detta är givetvis något jag ringt och skrytit om för alla – vissa briljerar med sina framgångar på tävlingsbanan men här är vi tacksamma för de små sakerna…

På lördagen började vi med en härlig och ordentligt promenad på klubben. Dessvärre förgyllde Chenin den genom att rulla sig i bajs. Jag trodde hon myste i gräset på ängen, men blev snabbt varse om att så inte var fallet. Choice fick i alla fall lite seriös lydnadsträning där jag äntligen gav mig på att få ett helt linförighetsprogram. Tyvärr fick det inte det avslut jag hade tänkt (stort kalas) utan istället slutade det med att en schäfer sprang fram som Choice snabbt jagade bort. Jag tänkte att det nog var den koncentrationen men tji fick jag tack och lov. Efter lydnad blev det spår. Chenin missade två apporter i sitt men gick annars lugnt och bra. Choice tog alla apporter och jobbade bra men hade ca 3 lukta på fläckar-avbrott.

Efter träning handlade jag mat på ica maxi för att sedan åka hem och decka.

Det blev en riktig träningstisdag denna vecka. Jag röstade för springning och Anna för lydnad så det blev både och. Givetvis måste Chenin kompenseras med ett spår. Chenin tuffade på utan konstigheter, noggrant missade hon inte ett träd. Medan Choice körde lydnad skällde sedan Chenin hysteriskt i bilen trots att hon knappast såg något. Choice kändes riktigt taggad och rolig på lydnaden. Jag hade bestämt mig för att inte nöta moment som gick bra så det blev en kort effektiv träning med stora belöningar. Platsliggning med ordentliga störningar i form av dobermanninkallningar bjöd kvällen på. Choice lyckades även med konststycket att fånga en mus – kanske klubbens husmus? Tre gånger sprang den ur gapet och blev fångad igen innan jag reagera på att det inte var en pipleksak eller ett löv, utan något levande. Spontan kommentar till schäfer-Maria: snälla trampa inte på den! Den spelade död men vid närmare inspektion visade den sig vara oskadd. Träningen avslutades med budföring till Anna för Choice del. Något ska väl gå dåligt och därför gick budföringen riktigt dålig. Trots lockljud från Anna och en till synes taggad Choice störde hon sig på det stället musen varit och sprang dit flera gånger. Nåväl vi bjuder på den! Efter träning blev det promenad på ängarna med alla hundar och sedan springning gula 5 km.

Så var en riktig hundträningshelg förbi. Eftersom vi i slutet av förra veckan bara slappade semester fick vi ta igen det i helgen. I lördags var vi en sväng till klubben där det blev spår, lydnad, promenad och springning. Chenin och Dalton fick ett långt fint godisspår som Anna lagt, vilket de löste utan konstigheter. Doc fick ett motivationsspår med mig som slut. Choice fick ett spår som jag lagt. Hon missade en plastapport som hon helt enkelt inte förstod att markera annars tog hon alla. Lite flytigt i vinklar och jag försöker öva på att hålla kortare i linan, men det tar sig. Lydnaden började med koncentrationstapp när det var nya hundar med på plan, men jag bestämde mig för att ha tålamod och träningen tog sig bra. Rutan, inkallning, apportering, fotgående, fjärr, läggande, ja det mesta, men framförgåendet lyser med sin frånvaro. Smart när man anmält sig till tävling… Chenin fick komma ner på plan för lite borstning och klippning och minimalt fotgående. Därefter blev det kort sväng och sedan springning med Choice 3,5 km (dvs gul 5 km med gen över fältet).

Efter springning, dusch och inhandling av present skyndade vi till min bror, bara en kvart sena för att fira hans och hans respektives födelsedagar. Hundarna var med men märktes ytterst lite efter förmiddagens träning. Väl hemma blev det storstädning på kortast möjliga tid och sedan långsväng med hundarna innan huset invaderades av gäster. Drygt 10 pers (inkl hund-Anna) var vi som spelade Ölspelet, HejKnekt och RockBand innan det var dags att gå vidare till Garbo för att svänga om lite. Ja, eller svänga om Anna och Matilda som jag gjorde och sedan snabbt fick investera i nya öl.

Hebbe tog hundarna på nattrastning och sedan sov jag länge på söndagen. Med huvudvärk på morgonpromenaden planerades nya resmål för söndagen. Anna och jag åkte strax efter lunch till Linda i Enköping för vallning. Vallning i bakisläge (eller vad som i det tillståndet) kan lätt bli bakslag eftersom man tenderar att göra allting fel. Jag är nöjd med Choice men kände mig själv så värdelös, inkonsekvent och opedagogisk att man bara blir less. Tre pass körde vi, första givetvis galet från Choice sida, andra mycket bättre från henne men då skötte inte jag mig och tredje, efter paus och genomtänkare, blev riktigt bra. Jag försöker tänka på det som Anna och Linda sa till nästa gång, att jag inte kan låta henne speeda på först och sedan bli rasande eftersom det är otydligt och orättvist. Annat viktigt är att jag nu blivit mer hård med kommando ”ligg” för hon måste börja lyssna och inte vandra iväg. I övrigt kör vi på med höger och vänster efter bästa förmåga. Och framförallt tränade vi på ut och in ur fålla. Anna och jag tog en sen middag på Max och sedan stupade jag i säng medan Hebbe är iväg på kryssning med vänner.

Hundarna får inte ligga på latsidan särskilt länge. Man vill ju passa på att träna lite medan det är svalare väder. Efter inställd tur till klubben blev det istället träning på vår egna grusplan. Chenin fick för första gången på länge köra rutan och inkallning med ställande och läggande men också metallapportering, fotgående och platsliggning. Hon gick som en klocka och hade äntligen en bra position i fotgåendet. Vad grym hon är när hon vill och vad tävlingssugen man blir! Chenin mår fysiskt bättre än på länge, men det kan lika snabbt vända vet jag. Chenin fick även träna in en rolig plojgrej som handlar om att hon inte ska hålla kontakt med mig. Hennes kontaktsökande är på gränsen till sjukligt så nu får hon bara ta godisen om hon tittar på den. Väldigt intressant och vilken precision det behövdes.

Choice fick träna lite av varje men sloknade ordentligt av att Chenin skällde. Plötsligt gick det inte att hämta metallen, inte springa till mig och inte kampa ordentligt. Citronhalsbandet var slut så jag försökte säga till Chenin att vara tyst men förjäves. Till slut gick jag i taket och tog in Chenin i lägenheten. Då blev Choice en helt annan hund, taggad till tusen. Så vi fick ett kul pass med fotgående, läggande, inkallning, saktagående, kryp, metallapportering (som vi började med konkurrens efter Chenins skällande och vad girig den lill blev då) och fjärrdirigering.

Efter träningen blev det en sväng med hundarna och småprat med hundstallethundägare (som kände till Tjabo) vilket gjorde att klockan blev väldigt sen innan jag somnade.

I tisdags blev det en sväng till klubben. Promenad men dopp i Igelbäcken för tjejerna och sedan lydnadsträning i solen. Så harmoniskt var det kanske inte med en gapande Chenin men ibland var det tyst (typ när Chenin körde). Efter träningen blev det springning för Choice och mig med Anna och Doc, tunga steg på lätta gulvita 5 km. Sedan liten promenad till innan vi kom hem till tomt hem eftersom Hebbe åkte till Japan på morgonen.

I onsdags kväll sprang Choice och jag medan Chenin var hos mamma. Chenin var igång totalt 2 timmar utan vila med promenader och visit, men märktes inget ovanligt dagen efter. Så himla skönt! Frida besökte oss på kvällen. Det blev tonfisksallad och vin till 3 på natten då Frida praktiskt taget vinglade ut till taxin. Taktiskt när vi båda skulle jobba dagen efter. Hundarna fick vara sällskap på jobbet på torsdagen. Det är tydligen en vana för mig att ha med dem dagen efter.

På kvällen for Anna och jag till Linda i Enköping för lite vallning. Det blev dock inte bästa passet i ens liv då fåren var en utmaning i form av Springiga tackor. Vi började i fållan i koppel, något som inte passar Choice alls. Det triggar henne bara. Sedan körde vi utan koppel och fick till ett pass som kändes väldigt bra. Därefter provade vi ett pass ute på större yta och det gick allt annat än bra. Fåren var lika rädda för mig som för Choice så Choice fick det svårt att hålla ihop dem alls. Ett avslutande pass i fålla fick det istället bli. Insikten om att det nog inte kommer gå så bra på ASCA-tävlingarna kom över mig…

I fredags var det så midsommar. Chenin firade med mamma, pappa, bror m fl på Möja. Det hade tydligen gått väldigt bra och hon hade badat och varit lös mest hela tiden på ön. Choice och jag började med löpning, ner och runt Råsta, därefter bad med Jocke, Anna, Jakob och hundar på Kanaanbadet. Det bästa med midsommar är att badet var ganska tomt på folk. Vid lunchtid bar det av hemåt för att på eftermiddagen komma iväg till Huddinge på fest. Det blev riktigt trevligt, mycket snaps, sång och god mat. Inte blev det speciellt sent heller. Jag var hemma innan det blev ljust och utan speciellt mycket alkohol i kroppen.

Fördelen med att ha Choice och Lazy är att man får sova länge på morgonen. I övrigt spenderades lördagen med att umgås med Jocke och Marc, se regnet ösa ner, promenera alla i Hagaparken med Anna och hundar som sällskap, ramla i Brunnsviken med kläderna på. På kvällen kom Chenin hem och så anslöt Aspen till vårt sällskap. Vi åkte till Ålsten, åt mat och promenerade längst strandkanten. Kom fram till en fin badplats där hundarna busade och badade. På kvällen såg vi The Ring hemma hos mig medan jag tvättade. Chenin och Choice var väldigt trötta, båda sov tungt i bilen. Även på söndagen, som bestod av mer tvättning och mer bad med Jocke i Ålsten, hade tjejerna tunga ögonlock. Efter visit hos föräldrarna blev det spår i Kista med Anna, Sofie och Johan. Jag kom sent förstås och la egna spår. Båda hundarna gick mycket bra så det var jag nöjd med, dock mindre nöjd med att jag valt shorts i Sveriges risigaste och mest insektstäta skog. Och inte var jag heller speciellt nöjd med att Choice lappa till lilla Milo.

Champagneprovning utan mat innan, det stiger åt huvudet. Speciellt när man är totalt utsliten också. Jag blev fnissig, rev guldstång m m. Därefter blev det middag på kollegas terass med cateringmat. Maten var dock inte till belåtenhet så det fick bli desto mer vin. Kontentan blev sen kväll med kollegorna, borttappad sko, mycket skratt, lite gråt, dålig balans och trött hemfärd med taxi till fel adress. Kul och galen kväll för att fira av att vi är klara även detta år! Vaknade med diverse skador på benen och blåmärken… hm…

På fredagen var jag så trött att det fick bli hundarna med till jobbet. Det kändes helt klart lättare att promenera med dem till solna centrum än att först aktivera dem ordentligt och sedan lämna. Det mest kreativa jag orkade göra på jobbet var att närvara på mitt utvecklingssamtal. Att prata mig själv och min utveckling en timme var nog det mesta jag kunde prestera.

På kvällen hade man gärna sovit, men då var det full planering av Nattis möhippa. Erica, Nattis svägerska, hjälpte till att handla piknik-mat och laga i ordning. Sent på natten somnade jag djupt för att vakna tidigt och komma iväg till Nattis möhippa. Ett trevligt gäng på 12 personer blev vi som åt gott och mycket, pratade massa och lekte fåniga frågelekar. Därtill fotograferades Nattis och fick spela in en skiva. Sedan åt vi på fin och hemskt trevlig sushi-restaurang (Roppongi Seikoen) och sjöng sedan karaoke till midnatt. Eftersom bruden var gravid blev det en hyfsat städad möhippa. Chenin och Choice fick vara med och sällskapa till eftermiddagen sedan fick de se bröllop med föräldrarna. Dock hann de få skott-träning i form av champagneöppning och ballongsmällande.

I söndags var det aussieträff i Stora Skuggan. 6 st aussiemänniskor var vi totalt och de flesta intresserade av sök förstås. Mina hundar fick följa med och valla ruta sedan satt vi i basen och vaktade de andra hundarna. Chenin testade mitt tålamod genom att skälla konstant, alltid lika trevligt att ha med henne på hundtillställningar. När alla gjort sina sökskick fick Chenin en minikort bevakningsstig och markering av ljud. Duktig snuva letade febrilt med öronen och tog figgen fint. Choice fick två skick uppletande i sökrutan och det kändes bra. Sedan tog vi paus för lunch och på eftermiddagen blev det lydnad. Först ett intensivt Choice-pass och sedan ett påhittigt Chenin-pass. Dessvärre kom det fram en 12-årig blandras till Chenin när vi tränade och då small det för henne. Jag kände mig ledsen och ville bara hem. Det lyckas alltid hända Chenin, hur försiktig man än är och hur mycket man än varnar.

Väl hemma bar det av med Hebbe till Thomas och Kajsa på Ekerö för att hälsa på Thomas som fyllde 50 år och passa på att spana på deras ombyggda hus. Kort, intensiv och trevlig visit.

Sedan blev det en sväng förbi Hebbes mamma där vi åt middag och såg på fotboll. Ögonlocken var ordentligt tunga men även denna kväll blev sen.

Och så har man även i år överlevt 15 juni!!!

En helt underbar känsla. Nu är det sommar, sol och ledighet kvar.

Någon träning i måndags blev det inte, panikjobbade istället hela kvällen och tog sedan en långsväng med hundarna i skymningen. Igår kväll blev det istället tur till klubben för lydnadsträning med Anna och spårträning medan Anna sprang. Choice fixade inte alls att bli kommenterade och var helt disträ och okoncentrerad. Efter lite träning kom hon igång igen och sedan var hon taggad. Chenin fick göra lite småplock på plan. Spåren däremot gick riktigt bra för båda djuren. Chenin tuffade på säkert och även Choice klarade ut sitt spår utan att vara berörd av de rådjur jag skrämt bort när jag la spåret. Duktiga brudar!

Underbart härligt att båda hundarna gick lösa vid lötsjön tillsammans på morgonen och att Chenin inte verkar påverkad trots att hon fick ryck när Choice gjorde nummer 2. Känns för bra för att vara sant! Hon är mycket trevligare under frihet!

Denna vecka är mest jobb jobb jobb. Nu är det kort tid kvar till 15 juni…

I måndags var vi till klubben en sväng för lite lydnadsträning. Lisa dök upp också för att köra lite agility tillsammans med Malin. Det var på tiden man fick se Lisa igen, känns som det var länge sedan nu!

Igår sprang Anna och jag 5 km i Ursvik. Choice fick hålla sig i koppel och Anna och jag kunde då hålla varandra sällskap lite mer än vanligt.

Idag, onsdag, hämtade mamma hundarna så jag kunde passa på att jobba över ordenligt.

Det är väl dags att sammanfatta helgen och kennellägret med några ord. Snällaste Jocke följde med som sällskap för andra gången i sitt liv. Så härligt med bilsällskap men också sällskap på plats. Jag tror inte Jocke led hiskligt mycket heller. Han var nog beredd på mer hundprat än det blev så det var rätt trevligt.

På lägret hedrade följande hundars ägare oss med sin närvaro:
Chessie, Figge, Azzie, Dina, Chenin, Choice, Tiny, Inka, Spader, Isola, Bucks, Lova, Nanook, Faiga, Puzzel, Echo, Chip, Trixie, Toya, Jack, Vilda, Rolex, Breitling, Focuz, Yatzy, Jiggy, Elda, Taggen, Ninja, Grape, Quling och Ascot.

Kul att träffa så många trevliga chess player-ägare! Helgen bjöd på underbart väder och trots att Jocke och jag kom sent på fredagen kunde vi sitta ute flera timmar med de andra. Chenin och Choice fick leka med Agnethas fina hundsaker och lämnade nog vissa märken på dessa innan jag hann avbryta. Lyckliga 2 tjejer var det i alla fall så det tackar vi för! Efter alldeles för sent uppesittande sov jag bra med två tjejer omslingrade i sängen hela natten.

På lördagen bar det av till Arboskogen för lydnadsträning, mot normalt skogsarbete på den platsen. Jag var med i Magnus brukslydnadsgrupp och fick tips på framförgående och apportering. Bråk mellan Toya och mina två lyckades det också bli när Toya kom fram för att prova vår korv. Choice bangade då inte bråk och var nästan värre än Chenin.

Till lunch blev det simning för hundarna, grillning för människorna och sömn i solstolen. Det senare innebär rejäl färg i ansiktet.

På eftermiddagen åkte Jocke och jag iväg för att lägga spår. Relativt korta blev det med varmt och torrt i backen. Det var rätt risigt i skogen med kalhygge så jag rev upp skrapsår på mina bara ben. Båda hundarna gick fint men missade varsin apport. Chenin jobbade riktigt fint över en väg och Choice kämpade bra i en spetsvinkel.

Väl tillbaka i lägret blev det sömn innan det var dags för kullkampen. Detta år var det 9 grenar, bl a hämta föremål på tid. Chenin var grym och plockade alla på 47 sek. Choice fick leta rätt på vilka burkar som innehöll godis eftersom hennes spårnäsa är ypperlig. Visade sig sen att alla klarade den. Fast Chenin skulle inte gjort det. Jag släppte fram henne och hon försökte slita loss den första bästa mugg med godis i. Chenin var också fullkomligt vansinnig vid munblåset och bara skulle dit fram och tagga. Söt-knäppis! Jocke fick avlasta och ta henne bort en sväng. Hon lugnade sig såklart utan mig. Vår kull kom tvåa på lekarna så det var kul. Därefter stod grillning på schemat igen.

På söndagen var det träningstävling. Choice och jag ställde upp i Lkl 1. Det kändes sådär faktiskt men berodde inte på Choice. Hon låg fint på platsen men ny miljö, nya hundar, nytt avstånd och ny tid gjorde mig nervös och därför övertydlig. Jag var riktigt nöjd att hon låg coolt och fint (jag förväntade mig det men samtidigt kan man ju aldrig veta), men blev så sänkt av kritiken att jag inte ville köra vidare eller någonsin tävla tråkig tävlingslydnad igen. Löjligt, men jag kan inte hjälpa det. Vi körde förstås vidare ändå enligt plan men med en tråkig känsla. Tandvisningen gick bra, likaså fria följet där jag hann tänka ånej vid språngmarsch innan jag kom på att det var Choice, inte Chenin. På läggande gjorde jag medvetet dubbelkommando för att säkra vilket genererade 5 i betyg. Inkallning gick bra. Ställande hoppade vi över. Apportering gick dålig, jag klantade mig och Choice klantade sig. På hoppet sprang hon runt. Vi har visst inte tränat så mycket på den typen av hoppande. Vi fick 5 på helheten med kommentaren: behöver mer strukturerad träning. Tur att jag tittade på lappen några dagar senare annars hade man blivit mindre glad. Sist kom vi förstås också, på fjärde plats. Men för Choice var det bra träning, belönade med korv mellan momenten, och det som var viktigt för mig var att hon fick träning på att gå under kommendering. Hon kollade först åt det hållet men släppte det sedan, inte som när Anna kommenderade och hon tyckte det var lajbans.

Jocke och jag hoppade lydnaden och fikat och satsade istället på ängspår och bad. Hundarna var riktigt duktiga, speciellt Chenin som tar sig över alla möjliga förledningsspår. Alla föremål för båda hundarna. Choice lite springig.

Väl tillbaka blev det god laxlunch och avsked av alla underbara aussieägare (och schäferägare). Tack snälla för trevligt sällskap som alltid!

Här kommer fler bilder – verkar inte kunna ladda upp så många i varje inlägg.

Carina och Jiggy

Lova med barnen Jiggy och Elda (och mattar)

Barbro och Focuz

Vi kollar på lydnadsträningen

I måndags var vi på klubben. Trevlig lydnadsträning i solnedgång skulle det bli men istället fick jag utbrott på galen Chenin som inte kan bete sig. Började såklart grina sedan och så var den träningen och kvällen förstörd. Jag tränade lite med båda hundarna förstås men kände att min entusiasm inte var på topp. Det känns verkligen som ett personligt misslyckande när det blir på det här sättet. Och för mig blir det mycket kvarstående till skillnad från vad som verkar finnas hos Chenin. Allt kvarstående hos henne är det positiva som händer, och det är nog så jobbigt. Efter lyckad lydnadsträning (det är trots allt inte träningen som är misslyckad utan passiviteten och det faktum att det inte är fysiskt möjligt för Chenin att vara stilla en sekund på plan) blev det springning drygt 5 km gulvit med Anna och Doc. Jag skymtade åtminstone Anna och Doc i starten, sedan var de borta.

I tisdags tog vi igen lydnadsträningen utanför oss. Minimalt, men ändå mysigt!

Igår, onsdag, var också speciell kväll. Chenin lämnades i föräldrarnas omvård medan Choice och jag först tog en snabbvisit på klubben för lite agilityträning och lydnadsträning medan vi lyssnade på skotten. Annica och Mido dök också upp och Choice försökte busa med Mido till Annicas förtret… Fantasifulla namn förresten: Milo, Mido, Miro (taxen på dagis) och Mikko, dock ännu ingen Miffo i vår krets… Efter klubben åkte vi till stallet och tog ut Gustur på en skritt-tur för sista gången. Nästa vecka blir det promenad och avsked. Usch, att vi människor kan bestämma över ett djurs öde är skrämmande och obehagligt, men förstås bäst för honom. Mysigt var det i alla fall att vara ute även om vi alla tre hellre hade galopperat.

Mindre mysigt att stall-settern på 12 år flög på Choice. Dumma jäkla hund! Choice sprang undan och jag gjorde något mindre snällt mot hunden, tror ett äpple åkte in i henne också. Därefter sprang settern iväg med svansen mellan benen. Om Chenin varit med skulle hon aldrig vågat. Verkligen kul också att man kommer till ett naturreservat där hundarna måste vara kopplade, möter en lös hund utan ägare (även om jag vet att det är stallägarens) som dessutom har mage att flyga på min. Ägaren bor några kilometer bort men hunden smiter till stallet eftersom den är förvirrad och tror att den fortfarande bor på gården.

Det har verkligen varit en kanonhelg. Vi har hunnit med massor av det vi ville, även om vi missat en del. Jag började helgen med några timmars jobb – kände att det var ett måste för att komma ikapp. Choice inledde med att försvinna på kontoret eftersom en tankspridd matte glömde koppla henne. Jag är så van vid Chenin som inte lämnar mig ur synhåll. Jag visslade och ropade i 10 min, konstaterade att det inte hjälpte att kontakta receptionen eftersom vi förmodligen var ensamma på kontoret och till receptionen kan hon inte ta sig utan mänsklig hand, insåg också att det inte var någon idé att gå åt något håll eftersom det finns tre håll att gå. Men så hörde jag henne springandes upp och ner i en trappa letandes efter rätt våning. Söt vovven! Och Chenin i extas förstås.

Efter några timmar med bara solsken genom fönstret åkte vi snabbt hem för att packa om och promenera ner till golfängarna. Anna och Jakob med hundar slöt upp och sedan fler och fler. Vi grillade och blev sittande många timmar. Chenin snöt till en bekants pitbulltik på nosen vars ägare var dum nog att släppa fram henne när jag stod med ryggen åt trots att jag påtalat att de inte ska hälsa. Någon frågade om Chenin skulle ha någon chans mot en pitbull och jag svarade nej samtidigt som jag för mig själv undrade varför icke-hundfolk ska ställa så irrelevanta korkade frågor (som om det är en tävling i vilken hund som är tuffast). Lite lydnadsträning körde vi också på ängarna. På kvällen åkte Jocke och jag och handlade inför söndagens middag.

På söndagen åkte jag iväg för att spåra i Järfälla vid Järva fälten. Chenin fick en längre med 4 apporter som hon tog på löpande band. Choice fick ett väldigt kort med 3 apporter, varav en missad. Myggen höll på att äta mig levande varje gång jag var still. Stressade därför därifrån så jag lämnade påsen med apporter och snitslar och en senare omväg var ett faktum. Efter spårningen bar det i alla fall av till Bro för vallning hos Ingrid. Anna, Sofie, Malin och Tina dök också upp. Två pass blev det för Choice och hon började hyfsat lugnt och utan bett. Andra passet ägnade vi till största del med att ta in och ut ur fålla. Det känns otroligt kul att kunna börja träna eftersom hon nu lyssnar på stanna och ligg och är snäll med fåren.

Väl hemma blev det dusch, städning och matlagning, för hundarna blev det promenad med husse för sedan dök föräldrar och ungerska gäster upp på middag, totalt var vi 9 st i vår lilla lya.

Igår var vi i Kista och skott-tränade. Först promenad och lydnad sedan skott till lite frisering och katt- och råtta leken som Choice gillar. Efter skott-träning for vi vidare till stallet. Det blev promenad med Gustur och märkligt nog gjorde hundarna ifrån sig massor. Choice 4 ggr och Chenin 3 ggr. Men ingen var egentligen dålig i magen.

Överväger allvarligt att köpa ett citronhalsband till Chenin att använda på klubben och stallet. Känns elakt mot henne men rättvist mot hennes omgivning; Choice, jag och alla andra.

Alla verkar busy just nu. Frida har som vanligt fullt upp, Hebbe har tusen projekt, mamma har köpt en till praktik, Anna har fått jobb, Jocke jobbar för bonus denna månad. Stressigt värre! Och det är man ju själv också. 85 deklarationer, skatteberäkningar, FIN 48 analys på 7 bolag, skatteprocesser, PM, step plans, omstruktureringar, kundmöten, koncernbidragsplaneringar, definitioner på fasta driftställen i Sverige m m. Innan 15 juni lär jag åtminstone inte bli arbetsbefriad. Insåg under pågående kundmöte (och över planerad tid) att jag inte hinner till hunddagiset innan stängning. Snälla underbara Jocke ställde upp i sista sekund. Hemmet är eftersatt, men imorgon tar vi hjälp av hushållsnära tjänster. Laga mat vet jag inte vad det är längre så alla mina köpta råvaror lär bli dåliga.

Jag konstaterade nyss att jag hade 3 listor på jobbet. En excelfil med alla mina deklarationer, en vanlig lista med alla saker att ta tag i som jag fått material för och bör återkomma på (standardlistan) och nu ytterligaren en med sådant som jag bör göra idag. På den sista är det 19 saker och jag har gjort ca 6 denna vecka.

I måndags var det storfrämmande från Enköping på måndagsträningen i form av Malin och Vegas (inte Enköping direkt men tillhör den skaran), Maja och Link samt Sanna, Tijah, Älva och Pippi. I härligt sommarväder blev det promenad sedan lydnad. Chenin förgyllde allas tillvaro genom att skälla så fort Choice fick uppmärksamhet, helst med Daltons körsång. Det positiva är att alla andra som tränar i närheten försvinner snabbt och hela planen blir vår. Det blev några pass för varje svart-vit fröken. Choice fick också leka med främmande i form av Maja och känna av en visitering av densamma. MH vankas inom kort. Choice har blivit himla socialt leksugen. Hon som alltid drog iväg själv förr, kommer nu och trycker upp leksakerna. Platsliggning och sittande i grupp körde vi också. Chenin fick dock ligga båda gångerna. Anna kommenderade Choice och mig, vilket gjorde Choice märkbart störd. Måste väl Anna ändå mena att Choice ska komma dit och leka? Choice gav långa blickar på Anna. Således otroligt viktigt att vi får detta genomarbetat. Höger och vänster började jag också med men fick genast huvudbry, måste ventileras med någon. Jag borde också passat på att fråga om budföringsmottagare samt tips på framförgående. Men vi spar det. I övrigt körde vi det vanliga för båda hundarna.

Igår släpade vi med en motvillig Jocke ut för promenad och sedan jogging båda sjöarna. Varmt och tråkigt men egentligen inte så farligt jobbigt nu när man sprungit terräng. Efteråt blev det HM och middag i Kista.

På fredagen hämtades hundarna tidigt på dagis av husse. Anna och jag möttes sedan upp i Ursvik för promenad 2,5 km och därefter springning gul 5 km. Efter lite borstning av Chenin på parkeringen och skjuts av ensam kvinna till t-banan mötte jag upp Hebbe och vänner i Sundbyberg för mat.

Igår åkte Anna och jag till Ingrid för att valla. Chenin fick vara hemma hos mamma under tiden. Doc och Choice fick två pass var. Ingrid körde med sina och Tina var där med sina busar också. Choice gick in med alldeles för hög hastighet, dock i stort sett helt bitfri. Efter att ha stannat upp och lagt henne började Choice tänka lite och gick sedan riktigt lugnt. Kanske var det värmen… Då kunde jag äntligen börja träna lite vallning och inte bara attityd. Vi provade ta in och ur i mittenfållan. Jag övade också på höger och vänster när fåren var i fållan men det gjorde henne mest frustrerad. Stanna och ligg övade vi också på. Andra passet föste Choice fåren jättefint men sedan sabbade jag det. Nästa gång ska vi hårdköra fållarbete.

Jag hade hoppats hinna rida, men efter vallningen var det dags för tur till storebror som fyllde 33 år. Hann nätt och jämnt hämta upp Chenin och sätta mig på golfängarna för lite borstning av Chenin innan det var dags för färd till Tumba. Fika ute och mer solbränna. Sedan middag med Hebbe i Sundbyberg innan jag åkte till stallet. Ingen ridning dock eftersom Chenin behövde promenera lite och jag orkade inte göra både och. Så promenad för samtliga inblandade djur och sällskap fick vi också.

På kvällen tänkte jag gå ut men somnade istället till Lisas röst.

Idag blev det spår i Kista med Anna när det visade sig vara molnigt och blött i marken. Chenin gick långt och bra. 6 föremål och hon missade något bara. Choice fick ett 300 m spår som började på äng men gick in i skog. Hon gick pissdåligt första sträckan och åt mest rådjursskit, men råkade snubbla över apporten mer eller mindre. Därefter gick hon fint, lite fladdrigt men bra tempo så det var helt godkänt. Hon tog alla apporter.

Efter spår och skogsövningar åkte jag till Kista för kort lydnadsträning. Jag trodde Choice skulle vara helt slut men hon var pigg som inget alls. Chenin och Choice fick varsitt pass. Choice fick bl a köra stegen, apportering och kedjning med hopp som avslut. Jag passade också på att variera mina belöningar men Choice har ju inga bithämningar och bet hål på handen direkt. Framförgående blev det också, måste fråga Lisa om det bara. Chenin fick köra på med apportering, framförgående, target och ner.

På kvällen såg vi Robin Hood på bio, premiär för oss på Filmstadens biograf som boende här. Patrik, Veronica, Marc och Åsa var med. Filmen var jättebra.

Jag fick spader igår när jag insåg att en man inte kan frosta av en frys utan att förstöra vårt fina parkettgolv och tog ut hundarna för grillning på vår lydnadsplan. Det är en grusplan som ligger 50 meter från porten och som aldrig används. Det känns oerhört lyxigt. Hundarna är inte galet taggade där utan kan faktiskt sitta relativt tysta och vänta medan man kör den andra. Det kändes som att vi fick till flera bra pass. Choice fick köra metallapportering också. Chenin grillades hårt på hur man går ett korrekt framförgående. Och massa annat förstås. Platsliggning 2 min utan ett ljud från någon av oss. Något så tråkigt, men välbehövligt, som kloklippning avslutade vi med.

Igår var en händelserik kväll med mycket aktiviteter. Chenin och Choice gick halvdag på dagis och blev hämtade av Anna. Eftermiddag med pojkarna, promenad och träning och lek för Choice. Jag hämtade sedan upp och åkte en sväng till klubben. Choice fick lyssna till skott medan vi körde agility och lydnad. Inga reaktioner. Trodde först hon lyssnade till ekot av skott men då var det Annica och kelpie-Mido som kom gående. Det är ju Choice plikt att mangla unga grabbar så det tar hon ju på största möjliga allvar. Jag ville gå ännu närmare men funderade på varför och lät sedan bli. Tog ut min otålighet genom att förstöra ett mindre viktigt moment som platta tunneln istället. Efter fyra gånger som jag lyft och ropat igenom henne provade jag skicka henne men räknade med att hon skulle vända. Tji fick jag, det var ju inga konstigheter. Vi provade också däcket, A-hindret och balansbommen. Tänk att sådana övningar kan vara så kul för en liten loppa! Minimal lydnad blev det också sedan gick vi upp och la spår till Chenin. Chenin spårade utan konstigheter fram och tillbaka trots att jag försökte styra henne fel, hon är härdad och envis som tur är. Efter mental träning blev det fysisk träning i form av 5,9 km löpning i Hagaparken med pushande kollega. Dagen-efter-springning är jobbigt. För ägaren i alla fall. Choice löpte på som om hon inte lekt alls med Doc. Och kollegan sprang närmare 2,5 mil.

Rastning, hem, dusch och ombyte sedan promenad till föräldrarna för avlämning av hyfsat nöjda hundar. Mötte upp Frida och kollegan på Metropol för mat, öl, jobbprat och karaoke.

Idag blev det lugnare istället. Hundarna har varit med på jobbet och trakasserat kollegor. Visserligen röd dag men mycket att göra innebär att det är många där. Att bonus närmar sig kanske också bidrar men annars är det deklarationerna. 15 juni är ett magiskt datum som många längtar till…

Igår var vi på klubben för promenad och träning. Sofie, Malin och Anna mötte upp. Chenin och Choice fick två pass var och medan den ena körde var den andra skällig – Chenin förstås lite värre. Choice tystnade dock rätt omedelbart när Anna gick runt med vattenflaska… Jag tycker alltid det är jobbigt när någon annan uppfostrar mina hundar men nu är det nog, lite ordning och reda får det minsann vara. Chenin fick träna backa, lite fot (men den är dessvärre galet långt fram i position numera), fjärr, handdutt, haka ner, framförgående (sjukt söt!), passivitet och platsliggning. Choice fick köra fot, läggande, inkallning (som hon först tjuvade 5 gånger på – men det känns bra att hon testar så jag får möjlighet att befästa det), ställande (i mängder), hopp (!), kryp, budföring och platsliggning. Det kändes som ett effektivt och väl genomarbetat pass.

Ikväll blir det springning runt sjöarna med Anna och Frida.

Jag känner mig väldigt bloggsugen men alltid för trött eller upptagen för att få det gjort. Tunnelbanefärden ägnas åt metro eller telefonprat. På kvällarna somnar jag framför tv:n när jag borde läsa saker och borde massera Chenin. Men nu så…

Helgen ägnades i alla fall åt spår och springning i Jockes sällskap i lördags. Jag vet inte hur långt vi sprang men strax under 5 km förmodligen. Vi började mitt i lätta 5 km, råkade hamna på milen och genade sedan tillbaka i skogen. Spåren gick kanon, Choice gled av en gång och åt på skit varvid jag inte vet vad jag ska göra, men annars gick det fint. I söndags blev det jobb och även i fredags var hundarna med på jobbet. De är så fina och snälla som stadshundar att jag hotade med att det inte blir något mer skogen, stallet eller klubben – där kan verkligen de (läs: Chenin) bete sig illa. Det är skillnad med och utan förväntan. På kvällen åt Hebbe och jag på Vårsolen på Tuletorget. Vi satt ute med hundarna men det var rätt blåsigt så vi åt snabbt.

I måndags blev det lydnad för Choice och ordentlig borstning av Chenin – vårt hem är alldeles inhårat. På kvällen hämtade jag min bil som varit på service och skjutsade min moster, som i sällskap med mamma och mormor kom hem från Ungern, till Nacka. I tisdags blev det springning vid Lötsjön med Frida. Jag sprang nog knappt 2 varv totalt. Premiärspringning för Frida som inte kunnat springa på nästan 3 år.

Igår, onsdags, skulle vi egentligen på skott-träning i Kista men jag gick av fel och fick hämta hundarna innan bilen. Förlorade 40 min, som det tog att promenera hem och hämta bilen och därmed var marginalerna för att hinna med skott-träningen borta. Det gjorde inget för det var en mysig promenad i vårsolen. Istället blev det direkt tur till stallet och Gustur. Lagom till jag kom dit började det ösregna och hagla så planerad skritt-tur blev inställd. Jag fick också det tråkiga beskedet om att Gustur kommer att tas bort i juni eftersom han fortfarande är sjuk, mycket ledsamt.

Jag hade också ett trevligt hundmöte igår när en dvärgspets sprang fram. Eftersom jag förutsåg det hade jag redan släppt Chenin lös. Hon blev upprörd, skällde och jagade bort honom – hon var både glad och upprörd. Ägaren verkade inte bry sig. Jag sa att det var tur att jag inte hade henne i koppel eftersom hon inte gillar när hundar springer fram och med tanke på att hon dödat en tax (visserligen inte sant men man måste ju bättra på sitt rylte lite) – ojdå svarade ägaren, nej min är också aggressiv i koppel därför har jag honom lös… Därefter sprang han fram till en jackrussellhane. Verkligen underligt hur folk fungerar. Dagen innan så kom de två settertikarna som alltid är lösa, visserligen snälla och vågar sig inte hela vägen fram men hamnar alltid precis så nära de vågar vara bakom oss så att Chenin blir arg. Allt som krävs är att ägaren öppnar munnen och säger till dem att inte gå fram till oss, men nej han låter dem göra som de vill. Och jag har verkligen rytit åt honom när Chenin var sjuk för full hals så han borde känna igen oss. Eftersom Chenin är friskare nu släppte jag henne snabbt (så himla skönt att kunna göra det igen med framspringande hundar), hon lackade när de kom för nära inpå henne och fräste åt dem varpå de försvann snabbt till ägaren. Jag tror han undrade varför jag släppte galningen, kanske kanske att han kan kalla in sina nästa gång men det är nog inget att hoppas på.

Igår skott-tränade vi på Kista igen. Choice fick samtidigt lite lydnadsträning med japansk publik. Chenin fick nöja sig med promenad. Det blev en snabbvisit för sedan skulle vi vidare till Gustur som också behövde promenadsällskap. Chenin var i sitt esse, taggad till tusen så hon inte kunde vara stilla. Ute i hagen bestämde jag mig snabbt för att hon skulle sitta tyst med Choice utanför och vänta. Kanske var det en engångsföreteelse men hon blev tyst efter bara två-tre tillsägelser för att jag var målmedveten och hittade kanske (?) rätt metod. Inga mer snabba kraftfulla tillsägelser utan istället riktigt mörk bestämd och låg röst över hur besviken jag är, inte ta i henne alls bara gå hotfullt emot och vara helt övertygad om att hon kommer vara tyst när jag går därifrån. Jag måste vara hennes kontrast helt enkelt och vi är dessvärre mer lika. Känns elakt att blogga om detta, men för mig är det ett uppvaknande när jag fastnat på att tjata.

På hästpromenaden skrattade jag åt vilka kontraster till hundar jag har. När Choice och jag är själva med Gustur hjälper jag henne dra Gustur framåt med mig. När Chenin är med låter jag Gustur hjälpa till att hålla Chenin tillbaka. Det är skillnad på drag och drag.

Jag sprang 5 km med Jocke och Choice nu på kvällen. Nu ligger det utslagna hundar här och sover.

I övrigt hälsar Choice att allt ätbart behöver inte nödvändigtvis vara mat…

Och så har snart halva veckan gått igen. Denna måndag blev det i alla fall klubben och ensam var jag definitivt inte. Vi är många aussiefantaster där nu, Anna, Dalton och Doc mötte upp för promenad, Malin, Moa och Tjabo var på plan tillsammans med Linda, Wilma och Lizzy som vi inte sett på länge, Sofie och Johan anlände snart med Tristan och Milo och slutligen dök Maria med Cash upp (Milos bror men inte så lik originalet aussie-Cash).
Det blev lydnadsträning, först med Chenin som fick gå kortkort fot, fjärr på avstånd, backa, ner, target och metallen. Sedan med Choice medan Chenin skrek av förtvivlan vid stolpen. Choice fick köra igenom fot först och gick som en häst med frambenen för att hon var övertaggad, läggande som gick dåligt på första, inkallning som hon reste sig vid, hopp-stå som nästan sitter utan dk, hopp över hinder – kors i taket vad vi tränar det sällan, target, rutan och metallapportering. Borde passat på att träna budföring men det är lätt att vara efterklok. Båda hundarna fick vara med på platsliggning och Choice låg i alla fall tyst, Chenin får fungera som störning helt enkelt. sedan blev det mer target, mer apportering och kort sväng med Anna och grabbarna.

Igår var det löpning igen. Jacob gjorde Anna och mig sällskap. Inte värst populärt med en atlet och en som får stor draghjälp, Choice och jag kom lite efter kan man säga… Lisa kom förbi på kvällen för att hämta en bur och underhålla mig lite i morgonrock i farstun.

Jag avslutade min säljkurs i måndags. Grymt bra och givande kurs! Man är långt ifrån komplett. På kvällen blev det ingen tur till klubben utan istället egen minimal lydnadsträning vid bouleplan. Jag kunde konstatera att Chenin kan ligga platsliggning länge utan att pipa så länge vi inte är på klubben eller andra hundar är med. På klubben piper hon efter bara några sekunder.

I tisdags blev det ingen springning. Jag ville bli lite friskare.

I onsdags blev det ingen Gustur. Han är fortfarande inte bra. Istället blev det träning i Kista. Först promenad med båda, sedan skott-träning och lydnadsträning med Choice. Jag är ju skotträdd, blinkar till vid varje skott men Choice är än så länge cool. Reagerar inte mycket alls – hon är ju inte så nyfiken heller. Bara taggad på pinnar eller lek med Doc eller äta godis. Jag la också ett ängspår till Chenin och lät också Choice gå med och konkurrera om godiset.

Idag blev det däremot både springning och simning. Pga feltänk vad gäller hundar i bil var Dalton med och sprang. Anna sprang därför lite kortare och jag fortsatte själv med Doc och Choice. En galen Doc gav mig ordentligt med fart under fötterna. Efteråt blev det simning för tjejerna i sumpan, 3 x 5 min – inga konstigheter, bara mysigt.

I fredags skulle vi med Kim och Annica på restaurang. Ännu är det lite kallt att sitta ute, så planen var att lämna hundflickorna hos föräldrarna. Jag ändrade mig dock eftersom det kändes löjligt att inte hundarna kunde sitta ute. Det är faktiskt inte så kallt för Chenin om täcket är på. Det var första gången Choice satt uppbunden så länge utanför någonstans, men det var inga konstigheter.

I lördags åkte Sofie, Johan, Anna, Malin, jag och hundar ut till Värmdö för att hälsa på Lisa som precis kommit hem från Australien. Efter inte alltför mycket prat kom vi igång med spårläggningen till alla hundar – varför måste alla ha 2 hundar nuförtiden? Chenin fick först ett ostspår som jag la själv. Hon gick spåret riktigt lugnt och fint med markering av pinnen så jag var nöjd. Sofie hade lagt ett spår till Choice med order om mycket snitsling och ganska rakt. Choice tenderar att flyta iväg av spåret med jämna mellanrum och jag ville ha en chans att analysera det. Lite smått irriterande är det men alla pinnar tagna utan konstigheter. Chenin fick sedan gå ytterligare ett spår, men denna gång ett frolicspår i spåren av Docs jaktspår. Tydligen lite för mycket att gå i ett spår där även Malin och Anna gått för Chenin sprang på lite för fort. Choice fick sedan lite lydnadsträning och gick jättebra. Kul lydnaden känns nu, man blir ju så tävlingspepp av det. Resten av klanen vet jag inte hur det gick för, en del såg jag och det såg väldigt bra ut så jag tror de flesta var nöjda. Många spår tar dock lång tid så något uppletande hanns inte med.

På kvällen, efter Kista-tur och mat, blev jag uttråkad så när Hebbe åkt iväg på sitt mötte jag upp Frida och några till på Bishops arms. Kvällen slutade dock på Metropol innan hundarna hämtades upp för promenad hem. Hundarna vande sig snabbt med sovmorgon när jag var sjuk förra veckan. Inte förrän vid lunchtid vaknade jag på söndagen. Värdelöst att förlora hela ljusa dagen. En tur till klubben blev det i alla fall för hundaktivering. Chenin fick ett kul korvspår som hon var nöjd med medan Choice fick tre korta minispår med startsträcka och slut. Jag höll henne kort och tillät inga utsvävningar och då jobbade hon bättre i kärnan än innan. Lite lydnad fick hon också prestera. Vi påbörjade även framförgåendet ordentligt för att få henne att gå framåt på kommando.

Efter klubben blev det tur till Hebbes mamma och god middag förtärdes, även med mina föräldrar. Sedan fick hundarna hoppa av hos föräldrarna eftersom vi skulle på bio i form av Clash of the Titans med en hel drös med folk, 10 personer var vi som slösade bort slantar på denna film. Alldeles för sent innan man kom i säng inför arbetsveckan.

En stum dag för mig gör tydligen även Chenin gott! Eller så bidrog allt skällande under lydnadsträningen till att även hennes stämband ömmade. Samtidigt passar hon också på lite att jäklas när jag inte kan säga ifrån innan det eskalerar alldeles. Anna gjorde några patetiska försök att säga till, men förjäves.

Hursomhelst fick vi till lite fika tillsammans i solskenet och lydnadsträning. Anna körde både Doc, Choice och Dalton medan jag bara körde minimalt med mina egna två. Kvalitetsträning med andra ord. Choice är städad, gör det hon ska och bjuder inte på 380 beteenden per minut. Chenin ja, kommentarer är överflödiga dessvärre bjöd hon på kryp som är absolut tabu och fick sedan akut smärta i ryggen under ett par minuter. Knäppaste knappen i stan. Skällde sig hes och mig döv medan andra tränades också. Märkligt fenomen, för när vi senare går ner till affären går hon lugnt och sitter tyst utanför – man kan ju tro att hon är normal om man slipper se henne i träningssammanhang!

På vägen till bilen springer en boxertik fram och stannar bara någon meter från mina endast pga att Chenin blir fullkomligt galen. Håller Chenin hårt bakom mig och förbereder mig på att sparka men den stannar, och stackars snälla Choice står förvånat och kollar på den. Ägaren försöker inte ropa in den så jag går snabbt till Annas bil och sätter hundarna i dragkroken. Tar sedan boxern i nackskinnet och leder den till ägaren. Förklarar att han måste ha den kopplad om han inte är säker på att den inte går fram till våra fyra eftersom de är aggressiva. Idioten svarar att han ser att mina är aggressiva, att han inte kan garantera att hans hund inte går fram men att hans hund får göra som den vill. Ingen ska tydligen tala om för honom vad hans hund får göra. Förklarade vidare med min kraxiga knapp hörbara röst att det är för att hans hund inte ska bli skadad eller dödad av våra. Jo men dina är ju i koppel. So what? Om jag vill ha dem lösa då? Hans hund ska ju inte fram under några omständigheter! Han svarar att ni ska ju åka nu trots att han inte har någon aning om att Anna och jag bestämt oss för en promenad efter att ha lämnat väskorna. Jag är arg så jag kokar och har därför båda mina lösa när vi går förbi honom igen (och då hade han sin i koppel). Det är ju säkrare för mig att ha dem lösa så slipper Chenin bli trängd. Jag är så trött på respektlösa idioter. Nej, du får fan inte släppa fram din hund Hursomhelst och om det händer, be om ursäkt och ta in hunden så är det fine men stå inte och argumentera emot! Man blir ju inte förvånad över att hundägare får så dåligt rykte, i synnerhet i stan, när de inte ens kan bete sig respektfullt mot varandra utan måste stå och försvara handlingar som om man kritiserade deras hund. Jag sa t o m att jag inte ville bråka, bara att han skulle ha koll på sin hund, men han svarade bara att hans hund fick göra vad den ville. Dessvärre är detta tredje gången jag hör hundägare säga likadant på sista tiden i Solna och det gör både mig och dagiset oroliga. Dagiset går runt med tårgasspray i fickorna ifall det händer något eftersom de har flera osäkra hundar som de har ansvar för på dagarna.

På kvällen såg hussen förvånad ut när han fick med Choice ut på springtur och när han kom tillbaka suckade han över lat hund. Ja, någon draghjälp får man ju inte av henne.

Nåväl, imorgon väntar jobb (dock stumt) och just nu tittar två svart-vita nyfiket på djurprogram på tv.

Vi tog en sväng till klubben i onsdags efter jobbet, av rastlöshetsskäl. Först tog vi en promenad och sedan la Choice och jag ett spår till Chenin. Vi passade också på att köra lydnad uppe i skogen eftersom varken planerna eller parkeringen är mycket att jubla åt. Det blev en genomkörare av det mesta och hon kändes väldigt lagom och fokuserad. Nu börjar man längta efter appellstart. Chenin fick sedan gå spåret i flexikoppel, med lycklig attityd. Inga konstigheter.

I torsdag var det allmän motionsdag. Först promenad kyrkogården med Anna och grabbarna sedan springning med unghundarna runt sjöarna och slutligen simning för flickorna, 3 x 5 min ungefär. Vi har hittat en fungerande metod nu. Choice i koppel, Chenin lös, båda simmar och vilar samtidigt. Jättefina är de!

Som om det inte är nog med saker att göra var det RAS-konferens i helgen. Jag gick tidigare från jobbet för att kunna spåra med de stackars svart-vita innan. Vi tog en sväng till klubben. Chenin fick ett fint spårupptag och gick sedan väldigt exakt i fotspåren. Choice fick sämre förutsättningar; jag kom inte ihåg var jag började, hade inga snitslar med, glömde sätta på henne sele, vilt i spåret. Bestämde mig för att det kommer gå skit men blev förvånad över att hon fixade det så bra. Alla apporter tog hon också. Dock är hon väldigt fladdrig, måste alltid gå vid sidan av och gör sedan snabba slag bakåt i spårkärnan för att försäkra sig om att hon inte missat något. Det känns klokt men lite tidsödande. Efter träning kom vi fram till Scandic i Södertälje för konferensen. Chenin och Choice installerades i hotellrummet och jag i konferenslokal. Tacksamma hundar jag berikats med. Flera hundar i rummen brevid skäller i ett, men inte ett ljud på mina. Bara trötta, glada ögon när jag kommer in. Snälla också som stannar på varsin sida om den fotölj jag sätter upp emellan dem. Däremot är de allt annat än rena och har världens glömskaste matte som inte har med några handdukar. Några bad i badkaret och användning av hotellets handdukar lindrar inte mycket av den skit som dras in nu. Sjuvsovare i sängen är Chenin också när jag är borta (och båda ligger nära mig hela natten), vilket märks av allt grus. Det är helt enkelt grus överallt och det blir lätt pinsamt att återlämna rummet.

Nu ska jag snart ifrån konferensen för det blir kryssning till Åland med massa vänner. 2 tvillingar fyller 30 år och har bjudit med 25 personer.

Ingen lugn påskhelg direkt. I torsdags följde hundarna med till jobbet, men dagen blev kortare än normalt. Vi åkte sedan till mamma och hälsade på innan det var dags för en tur till sjuklingen Gustur. Han ska promeneras ett tag tills hans spatt lugnar sig. Efter stallet åkte jag förbi Stockholmsavdelningen för att delta på möte med HI-gruppen och träna lydnad i leran.

Igår, fredags, åkte jag med tjejerna till Killingetorp och la spår för första gången i år på barmark. Det var ett mycket uppskattat inslag. Chenin fick ett godisspår av lite längre karaktär som hon tog fint efter att ha proppats med godis vid starten. Choice gick också säkert och tog sina apporter med glädje. Skönt att hundarna (och speciellt Choice som haft lång vila från spårandet och dessutom är under utveckling) verkar minnas bra! Efter skogen blev det stallet och promenad för Gustur igen. Jag märkte också att kopplet blivit kvar i skogen så vi fick ta en snabb tur tillbaka till skogen. Chenin bakspårade hela vägen tillbaka och hittade kopplet medan Choice sprang lyckligt ovetandes i förväg. Fördelen var att hundarna blev mer rena av snöresterna än efter stallet. Efter upphämtning av mormor blev det påsklunch hos föräldrarna med hela stora familjen. Efter det var det fix med bilen som gällde: Hebbe bytte däck och jag dammsög. Trots att däcken satt fast tog dammsugningen längre tid. Efter snabb visit på fest hos Peter Dahl var det sängen som gällde.

Igår tränade vi på klubben i ljuset för första gången efter en taggad promenad. Chenin fick köra först i vanlig ordning. Lycklig över att gå några meter fot gick Chenin långt långt fram i position, utan möjlighet att rätta. Chenin sprang sedan till Choice som satt uppbunden och välte omkull henne så hon landade i blött dike. Ibland är hon bara knäpp! Skrattade till exempel halvt ihjäl mig åt Chenins klickerpass inne förra onsdagen. Varje gång man ber om något får man lite till. Hennes reaktionsförmåga är så snabb att hon hinner bjuda på massa beteenden om jag inte klickar exakt rätt. Så jag fick inte bara nosdutt på handen och lyckades också på några få klick få till en dutt i kombination med ett riv på benet av Chenins tass. Och det värsta är att man skrattar åt henne – hon är ju underbart söt när hon ”trying to hard”.

Choice gick skitbra på klubben, bra position i fotgåendet (det märks tydligt att jag varit mer noggrann och tränat henne mer), snabba lägganden, hopp-stå sitter riktigt fint och jag började kommendera det vid sidan och fick lyckanden trots avsaknad av retning emellanåt, bra fjärr, lite hetsigt kryp, apportering av spårapport med något tugg om jag inte påminner henne om godiset framför näsan hela tiden.

Det kändes som ett bra effektivt pass och jag kan konstatera att sällan-träning verkar löna sig trots allt.

Springning idag med Anna. Båda sjöarna första gången i år i ljuset. Snön och isen är nästan helt borta, men ändå var det inte speciellt slaskigt. Efteråt tog Chenin, Choice och jag tunnelbanan till Kista för att äta middag med hussen. Jag borde egentligen läst in mig mer på det seminarium jag ska hålla imorgon men min metod är att förtränga det så långt som möjligt för att slippa nervositeten.

Nu uppdateras min veckoblogg äntligen. Alla funderingar man tänker på och skulle vilja hinna skriva ner försvinner ju när man uppdaterar så sällan. Först ville jag klaga över hur skitiga hundarna blir av allt slask i slutet av veckan men i söndags kom snön och flickorna kunde gå rakt in igen utan torkning till min lycka. Tassarna var rosa och även om det försenar sommaren var jag kortsiktigt tacksam. Men det skulle snabbt gå över, i igår muttrade jag över smuts igen och kände mig helt nedslagen av att behöva torka hundarna och ändå inte få ett godtagbart resultat. Vad less jag blir av allt grus hemma!

Men isen börjar äntligen lätta och nog har jag ramlat lite senaste veckan men dock inte under springning. Förra tisdagen var det fortfarande lite isigt och hårt i marken. Mina något föråldrade joggingskor underlättade inte heller känningar i meniskeln i knät.

I onsdags var det inte jag som var dålig utan Gustur som hade ont i ett framben. Således ingen ridning (och det hade ändå inte lockat i mörkret) utan istället mysig promenad alla fyra. Det är faktiskt helt underbart och tacksamt att vara omgiven av så fina djur. Efter stallbesök följde veterinärbesök för rabiesvaccination av Choice. Jag hade visst förträngt att Chenin hade vaccinerats med 3-årsvaccinet bara fyra gånger. Men plånboken var tacksam för att det kom till kännedom.

När Jocke gjorde mig lunchsällskap på fredagen passade jag på med ett besök på löplabbet och ett förhastat skoinköp utprovade på mina diskutabla springsteg (skorna försöktes sedermera idag bytas upp till ett par med bättre fröjd för ögat, men förgäves, detta är dem som mina fötter kräver). På kvällen åkte istället bowlingskorna på när Hebbe och jag bowlade med Issen, Kamilla, Frida och Kim. Det var kul, men jag förlorade ganska stort.

På lördagen hade jag åtagit mig att aktivera Doc (eftersom Anna var hemma i Norrland över helgen). Det blev först promenad med mamma och alla tjejer. Jag tog de stökiga Chenin och Doc under min kontroll och alla fyrbenta överlevde utan skråmor även om Chenin var bra sugen på att smocka Doc emellanåt. Därefter blev det mer promenad för Doc och Choice och lång springtur runt Råsta, Löt och kyrkogården. Sedan lite vistelse hos föräldrarna innan Doc återlämnades. Kvällen spenderades med varvande mellan stortvättning av 10 tvättar och middagsbesök av Nattis och Erik.

På söndagen blev det promenad med mamma, lite städning och sedan en tur till klubben för lydnad och promenad. Jag hade tänkt lägga spår till Chenin men motivationen försvann med vädret. Istället fick båda tjejerna varsitt lydnadspass innan vi åkte till mamma för att sy upp byxor. På kvällen mötte jag upp Hebbe, Stefan, Hanna och Leyla i Kista för att se Shutter Island – en obehaglig historia.

I måndags var vi i vanlig ordning på klubben och tränade med Anna och igår var vi med Anna och sprang runt sjöarna.

Jag har vänt på dygnet helt. Under helgen har jag gått upp strax efter sex, båda dagarna! Känns märkligt att gå ut innan alla andra och promenera vid sjöarna, men det är ljust och härligt. Ingen vårdepression här inte – kanske har man kommit över det – för jag känner mig bara så glad över det fina vädret. Man kunde ju önska sig några fler plusgrader men men. Och just nu känner jag att det nog räcker med vinter och kyla för i år. Kanske allra mest för att vallningssuget drar ordentligt i en. Anna och jag har stora planer!

I lördags möttes Anna och jag på klubben för lite hundträning. Patrik, Veronica och Zorro dök också upp och Choice fick springa några varv med Zorro (läs: lägga honom på rygg och kampa med hans nacke). Choice och jag la sedan ett ostspår till Chenin, relativt långt men pga av skaren måste man följa redan upptrampade spår annars åker man igenom i varje steg och det blir lite tungt. Chenin gick som en klocka! Choice grillades sedan i lydnaden under Annas skarpa öga. Jag tycks ha börjat få Choice att gå lite långt bak i fotgåendet. Jag har ju verkligen gett mig f-n på att aldrig belöna för långt fram eftersom jag tycker det är fult och aussies ofta har tendens till att hamna väl långt fram när de blir övertaggade (åtminstone storasyster…). Vi trampar på med det mesta: ligg, hopp-stå, kryp m m.

På kvällen kom Anna och Cicci över för att se Melodifestivalen med mig och spana in vår lya. Vi hejade på Anna Bergendahl så vi var nöjda, annars var det inte det starkaste startfältet kanske – såg ingen som vinnare av Eurovision. Cicci och jag bestämde utgång och inledde promenad med hundarna till föräldrarna för avlämning. Inte kom vi långt förrän Cicci ramlade i en isig backe. En deja vu från en utgång till Monkeybar för 9 år sedan utspelade sig när Cicci även denna gång drog något i knät. Så synd om stackaren! Ingen utgång med andra ord och istället skjuts av Cicci till Karolinska på söndagen. Idag är det operation av knät som gäller. Och som ni kanske förstår är knät inte min favoritdel just nu.

Igår var vi en sväng till klubben efter jobbet. Det märks att det börjar bli vår för det var full aktivitet på klubben. Anna och jag tog först en promenad där jag pratade med Chenin och Choice om det här med att äta/söka hästbajs hela vägen. Normalt har jag inte brytt mig om de äter lite hästbajs men när de maniskt letar efter det får man nog. Därefter blev det först lite träning för Chenin medan Choice surade uppbunden (till skillnad från Chenin slutar hon dock skälla när det inte lönar sig – hon har inte samma ihållighet som storasyster). Chenin fick mer lydnadsträning än någonsin och det höll bra dagen efter. Vi körde minimalt fotgående, ingångar, backa, ligg/sitt på avstånd m m. Lyckliga Chenin är en underdrift! ”Pic me!” är hennes mellannamn. Efter en lång platsliggning för båda tjejerna där jag provocerade ordentligt och belönade (bästa sättet att träna plats med båda har jag märkt eftersom Chenin är riktigt bra på det och alldeles alldeles tyst så länge det händer något) blev Chenin förpassad till bilen medan Choice fick sitt lydnadspass. Kändes otroligt bra, bättre än på länge. Hon var taggad och gick väldigt bra fotgående (bara det kan ju göra ens dag), plötsligt kunde hon apportera med ingångar utan tugg (efter ett uppehåll på månader och separat träning av ingångar och avlämningar), hopp-stå börjar arta sig, snabba lägganden, lägganden på avstånd, påbörjade framförgående m m. Kort men effektiv träning och inte alldeles för mycket hundprat.

Lånar bilder av mäklaren för att visa lägenheten.

Nu snöar det igen och jag struntar i vad alla andra människor på internet och jobbet tycker – jag tänker i alla fall njuta av rena fina hundar och ljus miljö så länge det går. Visst längtar jag till våren och sommaren men det där mitt emellan kan jag vara utan. Har också lovat mig själv att aldrig mer klaga över snö eller värme – vi har haft alldeles för lite av de varorna de senaste åren. Kyla och framförallt vind är jag dock måttligt road av men om temperaturen stannar runt nollan är jag mer än nöjd. För då kan vi fortfarande springa. Anna och jag har ju kommit igång nu med det. Hon vill springa tre dagar i veckan och jag försöker bromsa till två. Igår var det dock så isigt att jag hade kramp i vaderna efter tre fjärdedelar men ändå inte var anfådd, för allt man försökt göra är att inte ramla på isen. I tisdags var det något bättre och inte lika tungt för benen. Många IKEA-turer har det också blivit, lite lydnadsträning, tur till Gustur i onsdags, ridning på Gustur i söndags med Choice springandes med på tur, promenerande i nya området och helgturer med mamma och Lazy. Simning för flickorna igår också. Chenin simmade ca 4+4+4 min. Simningen är minst sagt omständigt med två. Choice vägrar ju gå upp ur poolen när hon väl är i så jag måste verkligen anstränga mig för att få kontakt och få in henne och då går ju Chenin igång som en toka. Igår hoppade hon ner två gånger från ett högt ställe eftersom hon är så olydig nu. Givetvis fick hon betala för det imorse.

I övrigt är Chenins vanliga jag tillbaka efter skendräktigheten och det innebär att hon är fullkomligt odräglig, hänger och sliter i kopplet och framförallt taggar hon på allt hon kan och tycker livet är allmänt kul. Hon är rätt macho också och bangar inte en fajt om det finns lämplig kandidat. Kan man få beställa skendräktig, dvs lagom, hund för jämnan?! Som tur är mår hon rätt bra och kan därför få börja vara lite lös en bit på promenaderna. Det innebär att hon blir väldigt cool att ha vid möten med hundar som gör utfall. Lös behöver man liksom inte svara på sånt tjafs.

Choice då? Hon är lite småknäpp. Senaste nätterna vaknar jag av att hon står, flåsar och hänger på mig. Trodde först hon var sjuk, men nej, bara väldigt unghundsvaken verkar det som (och kanske har det något att göra med att jag har lite för varmt i hela lägenheten…). Kanske är det Chenins arroganta attityd som påverkar att hon inte hittar något bra liggställe?

Vad gäller lägenheten har vi kommit väl tillrätta nu. Det börjar se ut som ett boende och inte en flyttplats. Dessvärre har vi redan fått inbrott i källaren… Otroligt när man flyttar från Hallonbergen till Filmstaden… Hundarna verkar stormtrivas i nya lägenheten och det gör vi med bortsett från att vi inte har någon naturlig plats för avhängning av kläder i hallen.

Känner mig lite hypokondrisk, många på jobbet har drabbats av vinterkräksjukan och många hundar har kennelhosta. Vi håller tummarna hårt för att vi klarar oss ifrån det där.

Måste avsluta med en rolig grej. Chenin hittade ett gosedjur i form av ett får häromdagen. Jättegulligt att hon ordnar egna vallningsobjekt. Fast hon behandlar det inte så värst bra…

Hade väl tänkt skriva lite mer igår men det blev bara ett väderinlägg. I helgen har vi ägnat oss åt SASK:s årsmöte på lördagen. I värsta ovädret var det ändå några envisa individer som trotsade och kom för att ära oss med sin närvaro. Jag blev, motvilligt från början, invald som vice ordförande. Känner egentligen inte alls att jag har kapacitet och tid att överta före detta vice ordföranden i denna roll, men det kändes som att någon måste ta smällen. Jag som tyckte ledamot var alldeles lagom. Det är som på jobbet – så fort man blivit varm i kläderna så uppgraderas man så att man inte ska vara så kaxig. Jag är egentligen ingen mötesmänniska eftersom jag har svårt att motivera mig till att ordna hundvakt för att sitta på hundmöten utan hund. Min far tyckte för övrigt att just detta med hundförbud på hundmöten var ironiskt i min barndom. Chenin fick trotsa och följa med som sällskap på årsmötet. Trots hennes galna sida är hon en exemplarisk möteshund. Så länge det inte finns några förväntningar. Choice fick vara med mamma, rätt lyxigt med andra ord, och Chenin grät högt för att inte hon fick gå av hos föräldrarna. Men det finns en gräns för hur mycket man utsätter sina föräldrar för. Det gick också över när diverse rester av fikat ramlade ner i Chenins mun. Kallt är annars ett ord som sammanfattar lördagen rätt bra, oavsett om man var ute eller satt i kallt mötesrum i Södertälje. Lägg till springning i många minus i fredags så är ont i halsen ett faktum.

I söndags blev det städning varvat med promenader. Jag hade tänkt springning, spårning och lydnad men vädret gjorde att det kändes som en mindre lyckad idé. Hundarna visste ändå inte vad de gick miste om och när föräldrar, bror med respektive, Hebbes mamma och syster dök upp på kvällen var det strunt samma. Vi firade igen Hebbe, denna gång med tacos, ny frukttårta, ostbricka och andra onyttigheter. Tanken var att vi skulle spela sällskapsspel men det blev OS för hela bunten.

Igår blev det en effektiv kväll. Hussen hämtade tidigt på dagis men lurades med mig att han glömt hämta tjejerna. Efter min hemkomst blev det städning, packning, promenad, lydnadsträning för Choice, godislet för Chenin, färd till Hebbes mamma, middag där kl 21.30, upprättande av inkomstdeklaration och andra dokument till Skatteverket för Hebbes AB och sedan stupa i säng.

Så har man blivit sjuk på kuppen. Viljan och orken är nära noll… Jag kände av det redan igår eftermiddag men släpade mig ändå igenom dagen och tvingade mig till hundklubben. Varje steg på promenaden kändes som ett slag i huvudet. Lite lydnadsträning hann vi ändå med. Choice grillades åter igen i hopp-stå av Anna. Annars var träningen rätt ostrukturerad, jag tränade mest det som är kul. Chenin fick också lite hjärngympa eftersom det är ett krav från hennes sida att få köra.

I helgen har vi förvånande nog inte lagt spår. Istället har den mesta tiden gått till förberedande av Hebbes och Kims 30-årsskiva och sedan ta igen sig efter densamma. Med Hollywood-tema och röda mattan utrullad var vi redo att motta kändisarna. Det blev även sång, dans, rock bandspelande, lekar, instrumentspel, Hebbes syster som bartender osv. Mycket folk kom, försöker uppskatta men det är svårt, 70-80 kanske totalt? Många kändisar i form av Marilyn Monroe, Elvis, Lady Gaga, Grease-Sandy, Magnus Uggla, rockare från diverse band, Top Gun-Iceman, Beckham, Amy Winehouse, Austin Powers, Dolly Parton, Jocke Berg – sångaren i Kent, Cleopatra, paparazzis, Jules i Pulp Fiction (och jag blev helt livrädd för han var oigenkänlig). Jag skulle varit Reese Witherspoon i Legally Blond men efter en fundering på Playboy-Bunny slutade det med en Hollywoodfru. När man har så många vänner där känns det mest som att man sprang runt som en tok och försökte hinna med alla och visa sin uppskattning över deras närvaro. Men riktigt kul var det i alla fall. Malin tog med sig sin fina kamera med bra inställningar så en hel del fina bilder har vi nu som minne.

På dagen innan festen hann jag med en tur med Gustur och Choice i skogen. Det var riktigt kul, men vad han ska fega varje gång vi möter en viss timmerdragande nordsvensk.

Hundarna fick sedan spendera kvällen hos föräldrarna. Vid 5-tiden på natten när jag ville hem och decka saknade jag mina två så mycket att jag hämtade upp dem på väg hem. Ett korkat val eftersom de har det bättre hos föräldrarna när man själv är bakis på morgonen. Men jag ville så gärna ha dem hos mig. Eftersom jag var så sen kom de inte ens och mötte mig utan jag hittade dem själv sovandes med föräldrarna i vattensängen. Änglarna! Men glada var de.

Hundflickorna tyckte sedan på söndagen att det var riktigt spännande att spendera tid att städa i lokalen. Det fanns ju massa snusk att slicka på… och en rekvisita från en rockare i form av ett mega hundben som gått i flera delar.

Jag kommer inte åt bilderna från festen nu så jag lånar de bilder som Malin lagt upp i bloggen. Dessvärre finns det ingen före och efter-bild på Malin…

Efter det blev det kall lydnadsträning för Choice. På plan i snön framkom tydligt att Choice börjat löpa. Choice tog faktumet med huvudet högt och passade på att slåss med Spica efter en lång stunds bus. Jag kom till undsättning och i hasorna på mig kom också Aika (som dock inte visste vem hon skulle gå på och om hon skulle slåss med eller sätta på löptiken?). Smart Camilla stoppar in handen i Spicas mun och får hål i den. Vad gör man inte för att skydda sina älskade?! Något som var skönt i det hela var att Choice inte verkar vara som Chenin vid bråk utan slutar faktiskt när man säger till henne. En annan sak som var skönt är att hon inte hade något agg efteråt och inte verkade vidare berörd. Kanske för att hon själv är dubbelt så stor som Spica och att hon därför hade övertaget för första gången i sitt liv? Svårt att veta. Men rädd om rumpan verkar hon i alla fall vara mot de flesta. I synnerhet blir hon förbannad när Chenin försöker sätta på henne.

Direkt efter träningen åkte Frida och jag till Kista. Vi inledde med lunch i sällskap av två trötta tjejer som deckade på golvet. Mycket liv, rörelser, barnvagnar, matfläckar m m i kombination med två tröttisar är en mycket bra kombo. Efter uppgående blodsocker förpassades hundarna till bilen medan Frida och jag shoppade runt: kläder, smink och present till Hebbe införskaffades.

På kvällen dök brorsan med flickvän upp och vi kollade på Year One, Melodifestivalen och Surrogaterna. Men jag somnade en halvtimme in i den sista filmen, som dock verkade vara spännande.

Söndag bestod av promenerande som alltid. Först Chenins 40 min, därefter långpromenad med Choice, Jocke och Mido 2,5 timme och sedan Chenins 40 min igen. Det tar på Choice att ligga i topp. På väg till Mido så drar hon på ordentligt sista sträckan för att visa vägen dit. Väl där morrar hon surt på ragg-Mido fast de samtidigt har kul ihop som två småbarn.

Jag hann sedan, mitt i allt städande, med en halvtimmes shoppingrunda i Solna Centrum i förgäves jakt på en ljusrosa klänning (funderar på att klä ut mig till Reese Witherspoon i Legally Blond på lördagens Hollywood-fest). På kvällen fylldes hemmet av vänner inför stundande Super-Bowl. 8 personer med mat för det dubbla (hundarna sa inte direkt nej till kyckling och revbensspjäll, även om deras matte är vego). Jag höll mig vaken till 4 och såg hela matchen som New Orleans Saints vann över Indianapolis Colts trots att de flesta (inkl jag) i vår egna interna betting trott på de senare.

En trött måndag med andra ord, även för hundarna som hållt igång med klappar av alla gäster. På kvällen for vi till klubben och började med en lugn promenad med Anna o co. Hennes pojkar har mått lite illa, Choice löper (och hade dessutom kopplet runt magen) och Chenin är skendräktig så relativt lugn blev den för första gången. Efteråt blev jag sittande med Chenin på plan istället för att träna Choice. Som tur var ställde Anna upp och tränade Choice, i brist på andra att träna, så Sofie och jag kunde prata aussies i lugn och ro. Framförallt donade Anna med hopp-stå som går lite upp och ner för Choice och mig. Jag har inte riktigt rätt teknik för Choice och belönar massa konstigheter som inte ska vara. Väl hemma kände jag träningssug så Choice fick stå ut med eget pass på gården (hon klagade inte direkt) – med inriktning på aktiv platsliggning, som det så fint kallas. Chenin fick leta godis i farstun för att få göra något mer än hakan i backen och backande-träningen på klubben.

Idag tog Anna och jag oss äntligen i kragen och sprang båda sjöarna efter att vi promenerat med alla fyra runt hela Lötsjön. Detta är första gången Chenin går hela Lötsjön, men det ska nog gå bra. Springningen blev tung som sjutton efter detta långa uppehåll och inte blev den lättare av att Anna och jag inte kunde låta bli att hålla igen kakhålet på hela sträckan.

Idag är Choice med Anna och Chenin med mamma. Rapport från Anna (som hon säkert inte vill att jag lägger ut):

”Doc gör ALLT för att få igång Choice att busa här hemma! Men hon har lagt sig och har man gått och lagt sig så har man gått och lagt sig verkar hon tycka. Dalton tycker det är kul att Choice är här. Han är jätte busig och springer med leksaker. Vi har varit i Hagaparken. Doc och Choice har busat. Dalton och Choice har bjäbbat lite, de förstår ju inte riktigt varandra. Men när Dalton var lös och Choice i koppel var Choice jätte nyfiken vad han gjorde och ville busa med honom. Choice boffade på en hiphopare, jag förstår henne, töntigt att gå och låtsas halta! Vi sprang åt ett annat håll och då släppte hon det direkt. Jag har haft fast dem i mitt snickarbälte och de har gått så fint alla tre. Jag tror Choice ska börja löpa eller nåt sånt, Doc är väldigt intresserad av rumpan och till och med Dalton lite grann.”

Annars har veckan bestått av lydnadspass för Choice och godisspår för Chenin i tisdags. En av grannarna kom fram och berättade att en schäferblandis som går på vårt dagis har bitit ett antal hundar på gården. Trist! I onsdags åkte vi till stallet, jag hade bestämt mig för att rida ut, men pga snöstormen var jag tvungen att vända halvvägs. Jag red lite på volten och Choice sprang med runt varv efter varv. Igår åkte vi till Albano för ett sista besök på rehabiliteringen. De tycker att det mesta ser bra ut för Chenin nu och att vi kan öka upp promenaderna ytterligare. Hon kommer fortsätta simma ett bra tag till och förmodligen blir det ett slutbesök på Strömsholm också.

På dagiset har Chenin flyttat till köket och nästa vecka ska det byggas ytterligare en grind till henne så hon slipper passera några andra hundar på väg in och ut. Choice har fått flera nya hundvänner så nu kan hon variera vem hon ska leka med varje dag. Choice har varit ganska trött på kvällarna så det är tydligt när hon haft busiga vänner. Chenin är trött i vilket fall just nu eftersom hon är skendräktig.

Ikväll ska jag gå och se musikalen Grease med Hebbe, Jocke, Nattis och Erik.

Det är bra med tekniska vänner! Malin har gjort en kortkort film på Choice och mig. Jag är så tacksam Malin! Hon är verkligen vår paparazzi…

http://www.youtube.com/watch?v=QzgJ1v5qSlI

”Jag ska köpa mig en tyrolerhatt, bara därför att, locka fram ett skratt…”

Kommer ni ihåg den? Jag kom att tänka på den eftersom jag i fredags kom hem med en tyrolerhatt på huvudet efter ett besök på fredagspuben. Ett glas champagne och tre öl efter en jobbig vecka var jag lätt påverkad eftersom magen var tom. Världens finaste husse hämtade tjejerna tidigt från dagis, gav dem mat, kvällsrastade och ordnade mat till mig också. Tacksamt att få vara bortskämd emellanåt.

Tack vare skendräktig Chenin blev det sovmorgon på lördagmorgon. Chenin tittade förstrött på maten och rörde inte en kula. Är man skendräktig vill man ha ovanlig mat, inte de vanliga kulorna – hur dyra och fina de än må vara. Risken med att ge henne andra kulor är att hon äter dem trots att hon mår dåligt, bara för att de är nya för säsongen, och spyr upp maten igen, så det är inte helt enkelt det där. Efter lite numera klassisk lördagsmorgon-flytt-packning styrde jag i alla fall bilen till Vällingby Bk för lite hundträning. På plats fanns vanliga Anna och Sofie men också ovanliga Malin och Vegas samt Maja och Link. Jag kom tydligen precis i lagom tid, eftersom de andra redan vallat upp en uppletanderuta. Lite rastning av tjejerna och sedan kunde jag gå direkt upp och skicka Choice. Uppletandet gick dock sådär, hon letade djupt, snabbt och länge men kom tillbaka tomhänt. Det krävdes lite hjälper för att få till det och mest av allt tyckte jag bara synd om Choice som letat så febrilt men inte hittat. Om jag ska se till det positiva så är jag dock nöjd med leveranserna till mig.

Medan de andra tränade lite sök med Link och Vegas fick Chenin ett godisspår som hon lunkade på fint i och Choice grillades av mig i lydnadsträning. Dessvärre var det så kallt att hundarna stod på tre ben till och från så det blev inte mycket nöta av något. Choice fick istället busa med Link och Vegas på parkeringen och det var nog så bra. En kort rastning av tjejerna sedan var jag nöjd med antalet timmar i minusgrader.

På kvällen lämnades flickorna av hos föräldrarna (med facit i hand kunde de dock kommit med) medan Hebbe, Jocke och jag åkte på överraskningsfest i Tyresö för Nattis pojkvän Erik som fyller år nästa helg. Spännande och nervöst att vänta i ett mörkt rum på en stackars ovetande människa, men kul var det och riktigt trevligt umgänge tyckte jag. Saker som galoscher och kronprinsessans stundande bröllop diskuterades innerligt medan vi hade omröstning om hur ballongerna skulle hänga, vilka ljus tårtan skulle ha och vad vi skulle göra när Erik dök upp. Smälla en ballong i mörkret och skrika nu tar vi han eller sjunga Happy Birthday, djungelvrål eller skrika Grattis? Till syvene och sist blev det i enlighet med svenska traditioner sång i form av Jag må han leva. Efter lite drinktävlingar och omdömen från Nattis om att min misslyckade knäcktårta skulle bli Erik och Nattis bröllopstårta for vi den långa vägen hemåt – jag, mycket tacksam över att jag tagit bilen och låtit bli alkoholen.

Söndagen har blivit lite av min promenaddag, rensa tankar och bara gå. I denna årstid kan man inte göra så mycket mer liksom. Först promenad runt Kyrkogården med båda tjejerna där Malin, Moa, Tjabo och familj oväntat dök upp som sällskap. Därefter mötte Choice och jag upp Jocke, Anna, Dalton och Doc för promenad och bus runt sjöarna. På kvällen kom Anna, Jakob, Dalton och Doc över samt Patrick, Veronica och Zorro. Vi åt pizza och såg filmen Ink.

Jag lånar lite fina bilder som Maja med Link tog på buset mellan Vegas, Link och Choice. Det var ganska mycket tripp, trapp, trull i springet. Choice har dessvärre lagt till med vissa olater när det gäller bus med andra hundar; speciellt killar och i synnerhet prickiga sådana. Hon tar i rätt hårt när hon leker och inte alltför sällan ligger Doc mulad i snödrivorna – visserligen uppskattar den hunden all uppmärksamhet han får, men alla andra prickar tycker inte alltid likadant…

Antalet arbetade timmar denna vecka känns i kroppen och kroppen. När det är mycket på jobbet märks det på mig på nätterna. Enligt Hebbe har jag massa för mig varje natt; jag vaknar ofta av att jag inte får luft och ibland skriver jag på mobilen. Men jag minns inget av det.

Hundarna klarar sig nog bra, men man har ju ständigt det där dåliga samvetet. Framförallt för att man är så trött på kvällarna. I måndags spenderade vi dock några timmar på klubben med promenad, lydnadsträning, spår och lek. Promenad med Anna ser vi alltid fram emot innan men efteråt ser vi båda helt nedslagna ut. Hundarna kan ju bara inte låta bli att hänga i kopplena och tagga upp sig. Lydnadsträning med Choice kändes bra på allt bortsett från platsliggningen där hon låste sig och muttrade på en annan hundägare utanför vårt gäng som förärat parkeringen med sin närvaro. Jag kände mig irriterad och insåg snabbt att det var onödigt att träna platsen med den inställningen. Satt och klappade på Choice istället. Medan Chenin gick sitt godisspår fick Choice gå med Anna och grabbarna och busa med Doc. Det slår tydligen högre än all träning jag kan uppbåda. Nåde Doc om han skulle få för sig att apportera. När Chenin gått klart spåret hörde jag att Choice skällde ursinnigt i mörkret på den hundägare som tidigare varit på parkeringen. Visserligen var det hund och snowracer med som säkert kan vara upprörande för en liten tjej som bara ser sådana flera gånger i veckan men aldrig brytt sig innan, men så långt bort som de var kände jag att hon kunde hålla klaffen. Dessvärre kunde jag inte förmedla det eftersom jag var ännu längre bort. Kände mig lätt besviken på Choice som jag dessutom skrivet ett skrytmail om till Marianne och co idag. Men så är det väl att ha unghund.

I tisdags skulle jag träna själv tänkte jag, men efter promenad runt Lötsjön och mer jobb blev det bara lite apporteringsträning i köket. Igår var det stalldags efter en konstig dag på jobbet där en av kollegorna anklagades av en revisionskund för att vara i maskopi med Skatteverket. Vilket nonsens liksom! Vad skulle en person få ut av det? I stallet blev det lite mys och omvårdnad av Gustur, Choice lekte jaktlekar med en isländsk fårhund över stallplanen och en lastbil satt tvärfast mitt i ingenstans och vi fick hjälpa honom få assistans av traktorn för att komma loss.

Idag blev det simning i Sundbyberg. Chenin fick simma 3 + 3 + 3,5 min och Choice fick simma som en galning runt runt ca 15 min med lite pauser. Först tvekade hon lite och hoppade bara i för att hämta leksaker. Efter ett tag kom hon på det roliga med att hoppa högt när hon skulle i. Efter ännu lite längre tid kom hon in i sitt krålande som jag inte sett på ett halvår (hon har ju inte haft tid att göra det när vi lekt med henne i vattnet – eftersom jag nu var själv med två hundar fick hon klara det lite själv). Hon plaskar hårt med framtassarna och biter i vattnet, hostar sedan upp vatten. När Chenin var torkad vägrade Choice komma upp. Jag fick lurpassa lite för att få tag på flytvästen och dra upp henne. Eftersom tiden var knappt blev det inte mycket till torkning av Choice. Men väl ute tyckte Choice att det var en bra idé att rulla sig i snön. Ändå ärhon helt torr när hon ligger i soffan nu medan Chenin fortfarande är blöt.

Nu ska vi decka i soffan allihop!

I helgen har det varit mycket utomhusvistelse. Man måste ta igen lite av det solljus man missar i veckan. I lördags mötte jag upp Anna och grabbar på klubben för lite skogsträning. Humöret var dock inte på topp. Jag irriterade mig över att Chenin inte plockade ett enda föremål av sju möjliga i sitt godisspår för att hon prioriterar bort saker framför korv om jag inte beordrar apportering och uppmanar till lek. Choice var jag inte irriterad över direkt men hon gick slarvigt över alla stigar. Går utan undantag av spåret, letar sig i för sig tillbaka självständigt men är ändå av varje gång. Hon missade en pinne som sjunkit ner lite i snön när hon passerade på sidan av men hon tog alfapetsbokstävshållaren. Annars bra tempo och motivation. Jag ska passa på att träna stigar medan det finns snö och jag ser hur hon analyserar. Inte hennes bästa spår direkt men å andra sidan många fler stigar än vad vi är vana vid. Choice fick även köra uppletande och där känner jag att jag kanske gått för fort fram eftersom jag varit mån om att ta bort synretning fort för att undvika motivationssläpp. Hursomhelst var det inte där problemet låg utan tillbaka tre steg på avlämnandet… Choice tog alla svåra saker som var nya för henne och en grej som ingen hund tog förra helgen på aussieträffen. Så det var jag nöjd med. Däremot släppte hon dem precis på kanten av rutan och kom till mig utan. För att krydda mitt humör lite skällde hon dessutom ut två hundar som passerade för nära rutan medan hon letade.

Efter lite bus mellan Choice och Doc åkte vi till klubben för lite fika med Chenin och Daltons sällskap. Tillbaka på parkeringen för hundbyte gav Choice mig en smock på näsan så att näsblod förorsakades. Malin förevigade det hela på kort med hjälp av Annas koreografi. Det är väl drygt ett år sedan som Chenin lyckades med samma bedrift genom att knocka mig med en pinne, se bild nedan.

Det blev kort lydnadsträning som Malin filmade innan de svartvita och jag åkte vidare till stallet och Gustur. Choice hängde med på skön och snabb ridtur. Hemma igen landade vi vid middagstid efter nästan 8 timmar ute.

Jag ville somna på soffan men det gick inte för jag var tvungen att göra mig anständig till Frida skulle mötas upp och Palme, Veronica och Zorro dök upp. Mina tjejer var allt annat än trevliga mot Zorro idag eftersom Chenin var efter löpsk (och förstås sällan är trevlig i soffan) och Choice var trött. Extra griniga blir de på hundar som aldrig är still och dessutom tenderar till att uppvakta… Vi såg i vart fall den animerade filmen Up som var helt OK.

Söndag innebar nya äventyr. Choice, Jocke och jag hämtade upp Mido och tog en långtur. Några timmar senare fick Chenin gå ett godisspår och en egen mysig promenad. Hebbe och jag åkte sedan till Kista på kvällen för att hämta min dator och äta middag. Chenin fick följa med och ha lite egen tid. Senare på kvällen kom Kim och Annica varvid semifinaler i am.fotboll stod på tablån.

Igår blev det träning på klubben med Anna, Doc, Dalton, Janne och Dino. Först gemensam promenad med jämförelse om vilken hund som är värst att gå med, därefter lydnadsträning med Choice. Vi körde fot, diskuterade och kollade positioner, läggande, inkallning, ingångar, hopp-stå, apportering, platsliggning, budföring (som jag bestämt mig för att köra exklusivt med Anna några gånger innan jag byter mottagare), rutan, konan, kryp. Choice är riktigt kul att träna nu, speciellt fotgåendet och läggandet känns kul – hon har fått en väldigt fin bakdel som hon lärt sig använda och hon kommunicerar mer med mig när det gäller läggandet (frågar innan vi börjar varpå jag viskar och hon ”nickar” a la Chenin). Apporteringen går långsamt framåt, men jag har ingen bra plan för att få till ingångarna utan att hon gör ett omtag i munnen. Sitta kvar är ingen paradgren och hon reser sig inte alltför sällan. Platsliggningen reste hon sig också efter 2 min och började lukta på en fläck, men såg samtidigt ut som att ”hoppsan”. Budföringen hade jag nog hoppats att hon skulle vara säkrare i även om det var helt OK. Problemet är att vi behöver träna det mer kontinuerligt för att jag ska kunna avgöra var hennes svårigheter ligger. Som det är nu gör hon olika missar varje gång, även om det är småsaker och hon i övrigt tycker det är lajbans att få käk hos Anna. Chenin fick köra platsliggning, backa, skall och konan. Anna gick och släppte Choice och Doc medan Chenin fick gå sitt godisspår. Några timmar senare var det nöjda hundar som åkte hem.

Vi har haft en rätt trevlig och händelserik helg. I torsdags stod det simning för tjejerna på schemat i vanlig ordning med sällskap av både husse och matte. Jag spenderade sedan några timmar hos föräldrarna innan jag kom hem vid midnatt. I fredags for vi till klubben en sväng med Anna och pojkarna. Tillsammans tog vi en promenad i snön och sedan blev lite lydnadsträning. Choice grillades i det mesta, läggande, hopp-stå, fjärr, fot, apporteringsingångar, konan m m. Chenin fick komma ut och göra konan också på en meters avstånd samt platsliggning för båda tjejerna.

När damerna fått sitt spenderade vi några timmar hos föräldrarna innan jag först vid midnatt mötte upp med Frida och Elin på Grappa. Ett glas vin, många historier och lite eldning senare gick vi vidare till Storstad för att möta upp Sophie och Anna över en öl. Vid fyra kom jag hem och några timmar senare var det dags att kliva upp, tyckte hundarna som tur var, för Åsah och jag arrangerade en aussieträff i Kista. 12 tappra aussiefantaster närvarade i vintervädret. Vi delade snabbt in oss i 2 grupper där jag tillhörde spårgruppen. Jag började med att guida ut mitt gäng på oplogade vägar och bestämde mig snabbt för att här fick duga när bilen ändå satt fast. Chenin fick i vanlig ordning ett godisspår som, trots all snö, blev riktigt bra. Klart ett av de bättre på senare tid. Choice fick ett spår som Annika med Chico lagt så gott hon kunde i djup snö. Choice tog vinklar, stigöverfarter och apporter fint. Hon toksprang efter varje påsläpp men lugnade sig efter ett antal meter. Jag kände mig himla nöjd med båda tjejerna och inte gjorde det saken sämre att jag fick se flera duktiga hundar, att alla spårade bra idag, att Choice var överlycklig över att få busa med den svarta Windedostiken Kelly och att bilen kom loss, med hjälp av 6 aussieägare. Åsah som hade hand om sökgruppen föreslog sedan lunch i Kista Gallerian men vi blev bara fyra som nappade på det; god lunch, trevligt sällskap och lite egentid för Chenin var roligt ändå. Efter lunch vallade vi uppletanderuta vid Stockholmsavdelningen under mitt initiativ (läs: tvång) och Bennys ledning. Choice fick köra 2 skick på raken utan synretning och fick sedan göra ytterligare ett efter att ha suttit och taggat på när de andra hundarna hämtat. Jag känner mig mycket nöjd men vår akilleshäl är som bekant avlämnandet. Hur lång tid ska det ta innan jag inte behöver köra jaktlekar för att få in henne hela vägen till mig i full galopp? Nåja, det går i vart fall framåt när jag tänker efter. Innan man visste ordet av var det mörkt och någon lydnadsträning hanns inte med för mig. En ensam promenad med tjejerna för att ta ner uppletande-snitslarna blev det istället. Brevid snitseln stod ett stort rådjur och såg lika förvånad ut som jag, tror till och med att den skällde lite när vi kom…

Behöver väl knappast skriva att jag var trött och somnade på soffan? Hebbes kompis spelade att han var vakt på Köket och de andra väktarna köpte det. Därefter släppte han in Hebbe före kön…

På söndagen blev det aktivering i form av lydnad för Choice, spår för Chenin och sedan besök av bc-Zorro. Chenin ställde upp sig och Choice busade. Jag tog ut ungdomarna runt sjöarna och fick delvis sällskap av Annica och Mido. Kvällen innehöll amerikansk fotboll med Kim, ganska kul faktiskt och en av anledningarna till att Hebbe och jag känner varandra.

I måndags skulle det blivit lydnadsträning men efter att ha lurat Anna och Sofie till klubben insåg jag att det var en dum idé att träna med Choice som var dålig i magen. Besök hos Hebbes mamma blev det istället och risbantning för stackars Choice.

Igår tog vi igen träningen i måndags och körde lydnad på gården. Inspirerad av Lisa körde jag baklängesfot och fick faktiskt till det, även om det var minimalt. Det blev en hel del annat också; fot (vändningar, svängar, halter, rakor, språng), inkallning, sitta/ligga stilla, apportering, läggande, ställande, kryp, fjärr, skall, stadga i stå (men denna del gick sådär – jag får mest kontakttagande) m m. Chenin fick köra skall, tricks som puss, skäms, tass, hakan i backen, godislet, kort godisspår m m.

Ett annat tillägg är att Choice nästan sprang fram till en hund när hussen och jag var ute tillsammans med tjejerna. Usch vad irriterad jag blev, mest för att jag aldrig trodde hon skulle göra det och därför lät henne gå lite för långt ifrån även när jag såg hunden. Vi provade samma sak igen vid nästa hundmöte och då blev det rätt så jag får se det som en engångshändelse. Generellt sett är Choice riktigt bra i hundmöten lös, men i koppel står hon på bakbenen och ska fram. Till det positiva så vände Choice när jag sa Nej och hon precis skulle dra på en hare som Chenin skällde hysteriskt efter. Duktig svart-vit fröken!

I lördags hade vi SASK-möte på Mälarö Bk. Höglöpande Chenin kändes onödigt att utsätta eventuella hanhundar för så hon fick vara med mamma och Lazy medan Choice följde med. Mötet var effektivt avklarat men lämnade dessvärre en viss hunger kvar hos mig som inte ätit frukost. Choice och jag tog sedan tillfället i akt att träna på nya planer efter att hunden i spegeln kollats av. Hon gick så jäkla bra att jag började fantisera om appellstart till sommaren. Framförallt gick hon väldigt trevligt fotgående, stabilt och fint. Vi påbörjade dessutom inkallning med ställande och läggande och hon kändes nästan bc-snabb några gånger. Vi körde också mycket avståndsregleringar – tränade på att gå sakta mot mig inför vallningen och att lägga henne på avstånd. Läggande under gång blev det också och snart trodde hon att hon skulle ligga hela tiden på allt. Väl hemma hos mamma när skymningen kom var jag döhungrig.

På kvällen föreslog Anna lydnadsträning och jag kontrade med garagelydnadsträning. Choice var duktig men verkade mer trött i huvudet än tidigare på dagen. Fotgående blev det i alla fall och särskilt fokus på att inte nagga mig i vändningar. Platsliggning äntligen, dessutom med störning av främmande hund som gick förbi. Inkallningsstanna, ingångar. Inkallning med stå och ligg som inte gick fullt lika bra som tidigare på dagen. Lite rutan-skick fick vi också till och här känner jag att jag måste ha en bra plan. Chenin fick köra lite minimalt med sina trix; hakan i backen, tass, back.

Igår, söndag, var det stort kalas hos oss för mig och min mamma. 23 personer i vår lya verkar vara ett maxläge att få in. De flesta fick stå och äta men det gick bra. Hebbe var iväg med Choice och mötte upp några vänner som tagit hand om en irländsk gatuhund (liten terrier). Tydligen sprang de på fint i snön och Choice njöt av att vara snabbast och bli jagad. Jag fick se busarna på film efteråt. Väl hemma igen var lägenheten fylld med folk och Choice hade stora ögon och far runt som en oljad, och isig, blixt. Höglöps-Chenin försökte bjuda upp kusinens dansk-svenska gårdshund Milton på lite dans, men det tyckte jag var onödigt. Annars fungerade det bra ändå med alla barn, höglöpande hundar m m. Chenin är lycklig bara någon klappar på henne hela tiden eller om hon får någon liten skål att slicka ur. Jag tror det är nyttigt för Choice (och även Chenin, men hon är ju härdad) att uppleva lite barn och folksamlingar eftersom hon är så signalkänslig. De tog i alla fall allt med ro och fick missnöjda gå in i sovrummet medan vi åt så folk kunde röra sig. Inte heller stal Milton någon mat mer än att slicka på pappas korv när tillfälle fanns, så det måste få anses varit en lyckad kväll. Alla verkade i alla fall ha kul. Vi spelade Buzz på 8 personer och när det bara var Micke och Sanna kvar spelade vi TP till sent. Jag vann otroligt nog, jag som aldrig brukar vinna TP, och det var trots att jag gled in i efterhand med tre pluppar mindre. :)

Nu har Chenin börjat med muskel-relaxerande så igår kväll blev det mycket massage och novaphone på ryggen. Vi ska köra ordentligt med det nu varje kväll.

Tanken var att Anna inte skulle få någon vila utan träning av hundar stod på schemat på onsdagen. Mamma rekommenderade dock inte det pga kylan så onsdagen blev utan. Ett varv runt Råsta tog vi i alla fall med Anna och hennes grabbars sällskap. Chenin vrålade när hon såg grabbarna och till skillnad från pitbullen vi mötte på morgonen var det inte ett kärleksvrål till Annas killar. Jag förstår inte, så illa är dem väl inte?! Men Chenin gillar kralliga rottisar eller små shih tzur. Choice blev i alla fall överförtjust att se Doc och de lekte barnsligt i snön.

Hebbe och jag besökte min farfar som ligger på sjukhuset medan hundarna blev hemma med föräldrarna och brorsbarnen Alva och Noel. Farfar mår sådär, mycket tråkig historia.

Idag var det jobb igen. Revisionstider och det är inte överdrivet spännande.

En annan sak, jag retar mig massor på att det är så många på stan som har päls i år. Jag känner att jag glor surt hela tiden. Vad är grejen med att bära döda djur över sina axlar?

Igår kväll underhöll jag tjejerna i köket med små lydnadsövningar. De är så tacksamma för köksaktivering. En lek går ut på att lämna medicinburkar till mig. Jag har flera som jag släpper på golvet och sedan får hundarma lyfta upp och överlämna i handen så fort som möjligt för godisbyte. Vi körde även metallapportering och träning på att inte tugga på vittringsapporter. Choice fick även köra fjärrdirigering och fotpositioner (vändningar på stället). Chenin fick köra skäms och hakan i backen. Det är bara platsliggningen som jag aldrig kan motivera mig att träna…

Jag jobbar på ett mastodont-inlägg rörande det gångna decenniet. Det tar tid att minnas kan jag meddela. Så det dröjer nog ytterligare ett tag innan det finns för allmän beskådan.

Annars är allt bra. Hundarna fick varsitt märgben och varsitt grisöra vid tolvslaget på nyår. Och den enda oron var några blickar på varandra om man verkligen skulle kunna behålla båda godsakerna för sig själv. Men i vanlig ordning la de sig intill varandra med huvudet åt varsitt håll och tuggade i godan ro. Min största oro var att Chenin blodat ner Jockes vita matta med sitt ben. Vid halv tre (och en timmes sömn för mig) tog vi en kissrunda och åkte hem, nykter i sinnet men groggy av trötthet.

Sedan nya året började har Choice och jag ridit Gustur första två dagarna. Ena dagen med sällskap av annat ekipage. Choice skötte sig bra men Gustur var lite sämre. Jag fick hålla honom hårt. Dessutom var det kallt så det hette duga så jag frös in i benmärgen, speciellt om fingrar och tår. När jag väl klev av, värkte lederna. Choice sprang i skaren så hon blödde varje dag om ett sår som hon gång på gång lyckades skrapa upp.

På nyårsdagen fick vi middagsgäster i form av Michaela, Anna och Sophie. Vi drack vin, åt lime-lax och pratade gamla minnen till sent. Mycket fyrverkerier hördes men hundarna reagerade inte.

I lördags blev det spår för hundarna i snön innan stallrundan. Bilen höll på att fastna i snön i Kista men det gick. Jocke och jag missförstod varandra så han stod vid Hägerstalund och väntade medan jag la korvspår till Chenin och vallade korridorer till Choice i Killingstorp i Kista. Chenin gick sitt korta spår lugnt och fint och Choice letade saker i sina dåligt vallade korridorer. Vår byteshandel fungerar inte ypperligt och det stör mig lite, dessutom väljer hon föremål. Jag kände irritationen växa och bestämde mig för att ett skick i varje korridor fick räcka bra idag.

På kvällen kom den efterlängtade hussen hem också.

I söndags blev det separata turer för hundarna och ingen skogstur eftersom jag mest blir irriterad på snön, kylan och spralliga tjejer. Choice och jag tränade massa lydnad på tu man hand och hade en härlig långpromenad där hon bara kändes som världens enklaste hund. På väg hem la vi ett korvspår till Chenin som Chenin tog fint. Egen tid med matte måste ändå vara det allra bästa man kan få. På kvällen åkte vi till Micke och Sanna där det bjöds på god mat och åter igen spel i form av Alias. Och ja, bråk om reglerna förstås, för det är vad vår familj (läs speciellt Micke och Camilla) bråkar om.

Igår var Hebbe och jag på Strömsholm med Chenin för sista återbesöket. I vanlig ordning spenderade vi många timmar där. Hon fick simma igen på rehaben 2 x 2 x 2,5 min. Denna gång fick hon simma med lite motstånd så hon sträckte ut bakbenen ordentligt. Choice surade för att inte hon fick simma. Chenin röntgades också och det såg helt läkt ut i benet efter operationen. Dessutom hade hon fina muskler och inga tecken på inflammationer (mätt med värme). Hon hade inte mer artros än innan och var lika spänd i ländmusklerna som vid tidigare besök. Vi fick med muskel-relaxerande preparat som hon ska få för att muskelinflammationen i ryggen ska släppa. Både Lennart och sjukgymnasten ville att vi skulle komma på ytterligare ett återbesök. Detta besök slutade på 3 200 kr (+ bensin), pengar som jag inte hade så hussen fick rycka in. Det känns som att man lever på marginalerna nu efter lägenhetsköpet. Jag har aldrig varit så fattig i hela mitt liv men hussen lugnar. Bara vi klarar oss till inflyttsdatumet och slutbetalningen så kommer vi sen leva lika bra som innan köpet, dock med en annan form av sparkapital…

Så var ännu ett julfirande över. Hela förra veckan kändes otroligt härlig och det är förmodligen snön som bidrar till den känslan. Det blev lite lydnad som aktivering för tjejerna i början av veckan. Tanken var sedan att det skulle tränas massor av hund men så blev det såklart inte. Lydnadsträningen var i alla fall spännande för jag har kommit underfund med en sak när det gäller Choice. Hon gillar inte när man går tillbaka till henne, speciellt inte om man satt henne ner. Hon blir väldigt osäker av det och tar alla chanser att flytta sig eller att möta upp. Man måste verkligen ge tydliga signaler för att hon inte ska se det som ett hot. Så jag klickade och övade massor. En hel del annat blev det också och båda tjejerna fick riktigt bra pass. Chenin övades i att gå sakta mot en godis och fick sedan aktivering i form av godislet. Igår påbörjades även vittringsapportering på balkongen men det gick så dåligt med båda (fast det började riktigt fint) att jag lägger det på hyllan ett tag så jag får fundera lite mer.

Dagen före julafton var jag ledig i den bemärkelsen ledig från jobb, men massa annat stod på schemat. Tidigt på morgonen hade jag bokat rehab med Chenin och hon gick fina 15 minuter fördelade på 3 lika långa pass. Därefter fick bilen sin årliga besiktning. Medan hundarna och jag delade på äpplen gick bilen igenom utan anmärkningar. Härlig julklapp! Sedan var det dags för en lång ridtur med Gustur. 2 timmar i snö ledde till många avhopp för att få bort styltor under hovarna. Choice sprang lyckligt med hela vägen. Sedan hem för dusch och städning innan jag hamnade hos föräldrarna för middag och julbak innan jag slutligen kom hem till Hebbes mamma där vi sov kvar.

Choice förordade tidig uppstigning på julaftonsmorgon och vi bar tidigt av för upphämt av Lazy och mormor. Det senare visade sig bli riktigt omständigt och Chenin och jag var överhettade innan vi kom ut ur den varma lägenheten. Tillsammans gick vi sedan runt Råstasjön. Det som skulle bli en trevlig promenad blev allt annat än julaftonstrevlig. Choice och framförallt Chenin drog som galningar och mormor klagade över att behöva gå. Utan frukost kände jag att mitt humör höll på att tryta men till slut var vi tillbaka i bilen. Julafton tillbringades hos föräldrarna tillsammans med nära och kära och riktigt god mat. Jag kom på mig själv med att tänka att vi måste ha det bästa vegetariska julbordet. Visserligen är det bara jag som är vegetarian så de andra tänker väl inte så mycket på det men den alternativa mat som mamma ordnar till mig på julen är hur god som helst. Jag åt tills jag ville kräkas och då åt jag lite till. Efter jullunchen fördes det vissa diskussioner huruvida vi skulle se på Kalle Anka eller Anna Anka. Jag kan nog tycka Kalle har gjort sitt, särskilt som jag är yngst i julfirandet, men blev snabbt bortröstad. Och visst kan jag hålla med om att Anna gjort sitt också… Därefter följde hundpromenader, julklappsöppning, lutfisk, Karl Bertil, julgröt och sällskapsspel i form av Partyalias. Höggljutt värre med andra ord men dock en välsignad och glad jul. Choice skötte sig under sin första jul; inget stjälande vid gran eller julbord. Hemma smakar hon dock gärna på glittret och jag har vid ett flertal tillfällen dragit ur glitter ur munnen på en oförstående Choice. Så var julen förbi ännu en gång och bortsett från att jag vägrades kolla på Julexpressen och möjligen morgonpromenaden så var allt annat perfekt. Föräldrarna fick till slut den julklapp som tagit åtskilliga timmar att göra pga riktigt dåliga nedladdade program från bland annat Önskefoto. De fick en fotobok med bilder från Peruresan – de 150 bästa utplockade fotona. Vi gjorde boken till slut i Mac.

På den riktiga juldagen kom föräldrarna, bröderna och respektive samt brorsbarnen – på julafton är det nämligen bara den barnlösa brodern samt flickvän och dennes arma moder som är med och inte den äldsta brodern. Hemma hos oss blev det gröt och klapputdelning, främst till barnen Alva och Noel. Mindre än 2 timmar senare var de alla försvunna lika snabbt som de kommit. Hebbe och jag åkte vidare till hans mamma för att fira systern Leyla som blev hela 18 år på juldagen. Chenin lämnades hos föräldrarna och Choice fick följa med på stor fest. Fullt med folk inklusive Sing Star och Rock Band. Och till och med här uppförde sig lilltösen. Hon hade till exempel inte plundrat köket på all plockmat som stod framme medan hon tillbringade ett par timmar själv när vi andra svängde om på Garbo. Det var lite av ett prov som jag var osäker på om hon skulle klara men en mäkta stolt matte konstaterade att allt stod kvar inklusive tårtor, prinskorvar, köttbullar och potatisgratäng.

På annandagen hade jag massor av planer på hundträning och stallvisit men allt jag ville göra och i princip gjorde var att ligga i soffan. Hundarna verkade hyfsat nöjda med några enstaka promenader och en middagsvisit hos Hebbes mamma åter igen. På kvällen lämnades tjejerna ensamma eftersom Hebbe och jag med Leyla och Philip var på bio i form av den slutsålda föreställningen Avatar. En väldigt fin och välgjord film. Inte dålig på något sätt men kanske inte heller så bra som man hoppades. Inte jämförbar med Sagan om ringen till exempel och inte heller lika bra som Titanic (samma regissör), men vacker och annorlunda.

Igår däremot bar det iväg till Gustur för lite ridning. Choice var med och sprang. Vi tog Stora ridvägen på en timme och det kändes helt underbart. Vi passerade hundar på smala stigar och Choice gick förbi dem med en meters marginal utan att gå fram. Gustur blev inte heller förfasad över något och vi kunde rida på lite mer eftersom det inte var så halt i backen. Efter stallet fick vi till Chenins stora lycka besök av Michaela som Chenin och jag bott med i Uppsala när jag pluggade där. Michaela lagade god fisksoppa till oss och sedan åkte vi till stallet en andra omgång för utfodring av hästarna.

Här kommer smakprov på några bilder från Peru. Jag har ju varit lite dålig på att lägga upp bilderna därifrån. Det är inte utan att man längtar tillbaka…

Här kommer en sen uppdatering av veckan som gått. Det är en del att ta tag i inför jul så uppdateringarna haglar inte direkt. Förra tisdagen var vi i alla fall hos Gustur. En skön ridtur i snön förbyttes till kallt och halt för både tvåbent som fyrbenta. Jag tog det lugnt även om Gustur har broddar och vände efter kort stund. Tror sjutton att Gustur skulle bli rädd för något och dra järnet hem. Trodde han skulle falla i halkan, förmodligen med mig under men vi klarade oss. Jag ska passa Gustur i jul och nyår vilket ska bli kul eftersom vi kan ta långa ridturer i ljuset då. Däremot börjar våra vardagkvällar mest kännas som en börda för bägge parter.

På onsdagen inhandlade vi julgran. Den har stått på balkongen ett par dagar men är sedan igår intagen och pyntad. Varje gång man kommer in får man julkänsla av barrdoften. Det blev en liten kungsgran, lika hög som mig, med återbäring av pengarna efter jul på Bauhaus. Det är ganska kul att handla gran, många roliga diskussioner att lyssna på.

På torsdagen tänkte jag trotsa snön och springa med täckbyxor runt Löt men det gick inte att komma fram. Jag tog en promenad med båda tjejerna och sedan en egen sväng med Choice. Choice letade först intensivt efter Doc men jag lekte bättre. Skvätte snö, gömde mig och gjorde änglar = mycket uppskattat. Choice sprang lös full av energi och medan jag pratade med Marianne passade Choice på att jaga fåglar. Dessvärre ut på isen som förstås försvann under henne. Panik-jag ropade hysteriskt medan Choice kom simmande och försökte ta sig upp på is som ständigt sprack. Funderade på om jag skulle bli tvungen att hoppa i men då tog hon sig upp. På de få meterna kvar till bilen hann Choice bli till en isbit. Men väl på rehaben trodde jag att hon skulle behöva duscha varmt men då var hon torr. Chenin fick trampa vatten i 14,5 min fördelat på tre pass; 5 x 5 x 4,5 min. Choice tycker det är guld hos rehab/vet. Där finns det leksaker och godis, massa spännande saker, massagebord att åla sig på, vattentramp att gå in i och lukta i, etc.

På fredagen kom Jocke över på middag för att roa oss till På spåret. Medan jag kollade på ett program med speciell musik så började Choice yla högljutt. Läskigt, det gick som kalla kårar i mig och jag fattade inte att det var hon som lät i sömnen förrän jag väckt henne och frågat hur det var med henne. Hon såg mest sömndrucken ut. Det ska bli spännande att se om det händer igen.

På lördagen bar det av till skogen på klubben för lite korvspår till Chenin och uppletande och lydnadsträning för Choice. Jag försökte först ta en hysterisk promenad eftersom jag inte lärt mig att man gör det hemma innan. Eftersom hundarna inte får vara lösa och busar ihop var det bara att vända tillbaka till bilen och ta dem en och en. Chenins spår gick fint trots djup snö där jag trodde hon skulle rusa. Det blev inte så långt eftersom det var omöjligt att ta sig fram. Choice fick två skick i korridor som Jocke vallat och sedan ytterligare två skick. Därefter blev det budföring som strulade lite när hon skulle tillbaka till mig. Vi körde tre gånger för att jag ville lösa problemet men tredje gången var hon tvungen att kräkas framför mig. Då gav jag upp och så fick det bli lite fotgående och platsliggning istället. Efter hundträning åkte vi till Kista för att shoppa de sista julklapparna och sedan åkte jag till mamma för att baka lite.

Söndag blev en lugn dag med den största aktiviteten för Choice en promenad i djup snö runt sjöarna med Annica och Mido. Benen var alldeles tunga efteråt. Hebbe och jag hann även med ett besök hos frisören i Kista. På väg hem hämtade vi upp flyttlådor på Förvaltarvägen. Jag tyckte att 20 st borde räcka och att få in dem i bilen var ett stort projekt och hysteriskt kul. Jag skrattade så läppen sprack. Hundarna tar ju hela platsen bak så vi försökte få in dem i bilen och ungefär då inser man att bilen inte är så rymlig som man tror. Efter diverse ompackningar och mer skratt tog vi oss i vart fall hem.

Denna vecka är två dagars jobb innan en efterlängtad julledighet följer. Jag kommer dock jobba i mellandagarna eftersom jag kan passa på att ta med flickorna då och sedan ta ledigt senare när vi ska flytta. Igår tog jag svininfluensavaccination på jobbet. Vaknade några gånger i natt av att jag inte kunde ligga i min vanliga sovställning pga värkande men annars känns det ingenting. Det är t o m lite skönt att ha ont i armen, känns som att man har träningsvärk. Jag hade väl tur med andra ord.

Helgen började med julfest på jobbet. Jag tog det lite lugnt med alkoholen med tanke på att jag hade åtaganden i rasmontern på mässan. Julfesten innehöll mycket julmat, mycket dans och mycket underhållning. Veronica de Maggio snodde showen från de flesta andra. Jag dansade så fötterna blödde och längtade till slut bara tills första bussen tillbaka till kontoret behagade anlända till Frihamnen omkring midnatt. Jag försöker spara in på allt som går, taxiresor inkluderat, för lägenhetsköpet, men väl i centralen bar inte benen för tuben så det blev en taxi för ömma fötter (i kombination med för lite dricka och för mycket dans). Väl hemma hos föräldrarna fann jag både hundar och bil oskadda och välmående. Jag tog ett enkelt beslut och sov i mitt gamla rum med två aussieflickor som gjorde allt annat än sov kändes det som. Eftersom man får sova i sängen där så var det ett ständigt upp och ner. De är ju lite osäkra på varandra i sådana situationer och måste därför resa på sig så fort den andra rör sig. Hemma är det tryggare sovplatser. Efter en orolig natt med en väckarklocka som var avstängd och en som inte ringde, vaknade jag en timme innan jag skulle befinna mig i montern på mässan. Panik och irritation över mig själv rusade jag runt efter saker, gav hundar mat, lämnade kvar Chenin (som egentligen skulle vara med Jocke) hos mamma för att morgonpromenera med Lazy, skyndade hem, hämtade Choicepapper och bilder till montern, sprang ner till sjön (inklusive rastning av liten svart) och mötte Kim och Annica som skjutsade till mässan och vaccinerade Choice. In gick vi utan vare sig införselbrev eller fribiljett. Jag var vid montern ett par minuter över nio – hungrig (trots gårdagens julbord). Lisa hade i vanlig ordning ordnat med det mesta inför mässan så att allt var välplanerat och kändes välkomnande när Choice och jag kom dit. Tack Lisa för att du är en klippa och ordnar med allt! Nästa år får vi byta roller så du slipper vara organisatör och samordnare för allt.

Själva monterarbetet flöt på bra. Choice var himla gullig med alla som var fram. Jag tycker inte hon är så intresserad av folk allmänt men monterklappar var tydligen hennes grej även om jag kan tycka det är löjligt att så många ska klappa hund. Choice hoppade upp på de första exemplaren människa men slutade snabbt och nöjde sig med att sitta vid staketet för klappar av alla förbipasserande. Men att hon är en hund som reagerar snabbt på rörelser märks. Ena stunden kan det vara sex barn samtidigt som klappar men nästa stund när ett barn sprang fram, viftade exalterat och slog mot staketet så gick hon igång på alla cylindrar. Pinsamt, men typiskt unga vallhundar också. Annars gick det bra, hane och efterlöp-/förlöpstikar var kanske en mindre bra kombination, men det gick. Jag pratade så jag var torr i munnen fram till eftermiddagen, då både hungrig och törstig. Därefter syntes inte jag till mer; mat och shopping stod på schemat. Shopping med Florence som sällskap visade sig vara extra trevligt. Hon inspirerade mig att investera i en snygg allvädersjacka och jag pushade henne att lämna tillbaka köpta saker. Jag köpte också hundmat i mängder, fällar, tuggben, grisöron, klosax, klickers m m. Men det viktigaste köpet var en stor pingvin till Chenin för 35 kr för att kompensera för att hennes snåla matte vägrar köpa en pipande bläckfisk för 220 kr som andra köpte (nämner inga namn Annica – även om du kom över en billigare variant ). Pingvinen innebar ren skär lycka för Chenin. Hon stod hemma och skakade den i evigheter medan jag filmade knaset. Och efter en bra stund la hon sig med pingvinen under bordet och började riva ut ögon, näbb m m. När jag hörde det, hamnade pingvinen i fönstret (vore kul om den kunde överleva jul i alla fall) och hundarna fick varsitt grisöra istället.

På söndagen hade jag bestämt mig för att vara ledig från mässan även om det lockade stort att vara där – en dag är inte riktigt tillräckligt och jag hann inte ens runt och se något speciellt. Men tjejerna och jag fick se desto mer av dagsljuset. Vi åkte till klubben för att spåra mitt i en orienteringstävling visade det sig. Chenin gick sitt långa fina korvspår i mossa väldigt fint och plockade pinnar och leksaker. Choice fick ett ganska långt spår (för att vara hon) med fyra saker i. Hon spårade så jäkla bra, snabbt men noggrant. Pendlande över spåret hela tiden för att kolla kanterna. Jag tänkte att återigen blir det ett sånt där skrytsamt klockrent spår, men efter tredje apporten tappade hon sitt fina flyt och såg mest planlös förvirrad ut i spåret. Vi fullföljde med lite lydnad och det är himla kul att fria följet börjar kännas mer och mer stabilt. Hon tycker det är skitkul att gå fot och påminner mer och mer om Chenin. Tyvärr tycker jag det är lika tråkigt att träna sitt/ligg kvar med Choice som med Chenin, men det måste göras. Efter skogsträning och promenad blev det jogging 5 km vanliga i Ursvik för Choice och mig. Jag var tung i benen efter dansande i fredags och monterarbete i lördags men det gick i alla fall. Motiverade mig vid starten med att jag kunde få gå efter 3 km, men då hade man ju flåset uppe. Jag sprang dock långsamt och gick i två backar på mitten.

Största triumfen denna vecka är att Choice inte gjorde en reaktion när en hare sprang över gården medan vi tränade lydnad i onsdags. Chenin låg platsliggning och såg den inte, men hade Choice bara tagit ett skutt så hade Chenin flugit fram. Till saken hör att de strax innan fick syn på något i mörkret och blev rätt taggade. Men medan vi tränade såg jag bara hur Choice stelnade till och kollade bakom min rygg. Mycket godis utdelades snabbt och så var det bra med det. Igår blev det springning runt sjöarna med Anna och Jocke, efter den obligatoriska promenaden som alltid börjar fullkomligt galet vid vårt möte på parkeringen. Choice är tokig i fåglarna, som jag nämnt förut och igår ryckte hon till så hårt att hennes nyköpta läderhalsband av ÖB-kvalité gick av. Lilla skithunden! Sur jag blev…

För att gottgöra var Choice istället jättegullig hos veterinären när Chenin skulle trampa vatten. Hon är så nyfiken på allt – hoppar upp i fönster, in i tread millen, hoppar upp och lägger sig på massagebordet, hoppar in i tvättstället. Världens sötaste! Chenin satsar på att charma personalen istället. När vi sitter i väntrummet så ligger hon och tittar uppmärksamt på receptionisten med huvudet på sne så att personen ifråga bara måste hälsa. Chenin kräver det och gör därför allt för att se så söt ut som hon bara kan. Det är på gränsen till pinsamt och man känner sig verkligen som en person som bara vill att alla ska hälsa på ens hundar. Men samtidigt så börjar man ju själv le när Chenin gör sig till. Choice märks aldrig i sådana sammanhang. Tread millen gick bättre än någonsin – kanske bara behöver gå 25 ggr (eller vad vi gåt totalt i Chenins liv) innan hon fattar galoppen. Nu kan hon till och med vila när rullbandet pausas. Vi gick samma tid som förra gången med 11 minuter totalt.

Väl hemma hittade jag en utväxt mellan Chenins framtår. Undrar vad det kan vara? Som Hebbe säger så är det alltid något man ska behöva oroa sig för när det gäller Chenin…

Sedan i måndags har jag tänkt lägga in det förra inlägget men tiden har inte riktigt räckt till. Det har varit fullt upp på jobbet minst sagt. Jag ska inte trötta ut med jobbrelaterade ämnen men ibland blir man bara så frustrerad. Det är så mycket man skulle vilja skriva av sig men det går inte riktigt att göra det i bloggen. Enkelt uttryckt kan jag väl säga att vissa personer på högre nivåer (dock inte min chef kanske jag ska förtydliga) är duktiga på att göra saker mer röriga och leverera saker till kunder som de inte efterfrågat. I måndags kom jag i alla fall hem i rimlig tid för att spendera några timmar på klubben. En promenad med båda flickorna, därefter lite träning av Choice innan Chenin fick komma ut på plan och köra lite tricks. Några nya dök upp varav en ung tjej med jack russell hade svårt att förstå något jag sa om vägen dit, vilket föranledde 10 samtal varav ett med fadern som tyckte att jag borde bedriva någon taxiverksamhet där jag skulle plocka upp 10 personer på lämplig plats. Det tyckte inte jag. Inte heller tyckte jag att jag hade någon skyldighet att möta dem på vägen. Herregud, jag får inte betalt för att träna dem ens och öppna träningen är inte till för att jag ska eskortera folk utan för att jag ska kunna träna med min hund. Märkligt folk! Choice fick i alla fall träna lite av varje på den leriga planen. Vi körde en del apportering också vilket var kul.

Igår var jag tvungen att jobba över för att möta vissa deadlines. Hussen fick vara dagishämtare. Väl hemma tog vi en sväng till stallet, tjejerna och jag. När vi kom hem hände det som inte hänt på 6 månader. Chenin klippte till Choice i hallen för att min jacka med godis i hängde framme. Det verkar som att Chenin är i en känslig period precis innan löpen så man får väl vara extra mycket på sin vakt nu. Tråkigt i alla fall eftersom de verkligen varit bästisar så länge. Chenin är som ingenting efteråt men Choice är lite låg och smörig. Jag tog ut henne själv och då levde hon loppan.

Det är mycket nu på jobbet. Inte så farligt med jobb men väldigt många kvällsaktiviteter, såsom ölkvällar, pubar, julmiddag, gruppaktivitetskvällar, arkiveringskvällar och studentmiddagar. Jag hoppar mycket eftersom jag har de två svart-vita att tänka på och allt annat man vill hinna med. Vissa saker måste man dock ställa upp på.

Igår blev det lydnadsträning på klubben. Chenin fick börja med lite platsliggning, konster i form av skäms och huvudet i backen och kontaktövningar. Choice fick sedan köra linförighet, inkallning, läggande, fjärr, platsliggning, hopp, tandvisning m m. Efter det fick hon busa med Tristan. Springa allt vad man kan över planerna och sedan tjura på Tristan för att han var kär.

I strålande sol och klarblå himmel åkte jag i lördags till Hägerstalund för lite spårning med tjejerna. Chenin fick ett korv/ost-spår på en gräsmatta som blev avbrutet halvvägs av min dåliga parkering. Vi tog sedan upp det igen och så fick hon gå det fram och tillbaka. Även Choice fick ett gräsmatte-spår med två vinklar och tre föremål. Hon förstod först inte alls att det var ett spår men upptäckte det efter några meters planlöst springande. Lite rastning i spåret innan andra vinkeln (trots rastning innan…) vilket gjorde att hon först passerade vinkeln och sedan fick leta sig tillbaka. Alla föremål tog hon så jag var nöjd. Efter spåren tog jag ut hundarna för lite fotografering i det vackra vädret. Då kommer det en man cyklande som på engelska frågar om han får fota mig och hundarna, jag svarar att han får fota hundarna men inte mig. Märklig händelse! Chenin låg kvar där jag lagt henne men skällde konstant medan han fotade. Varken argt eller glatt, mest oroligt för vad han gör där. Efter spår och fotografering åkte vi till Bro för vallning hos Ingrid. Jag mötte upp Mikko och Tim på macken innan och Anna och Sofie med blåa prickar på plats. Det var även en del andra där såsom Anders, Pia och Tina. Choice fick två pass i ankhagen. Första passet övertaggad och tänd till tusen, provade först i koppel men det blev bara sämre. Jag försökte tajma rusningarna men det var svårt. Hon gör mycket rätt vad gäller full kontroll, samlande och balans. Hon var duktig på att hålla dem vid oss trots deras stora drag mot ena sidan. Däremot har hon har helt fel attityd och varje vändning när hon får huvudena mot sig så gör hon tjuvrus. Andra passet, med Ingrids fina Spelsaufår, fick vi låna den bekanta paddeln av Anders och då gick Choice riktigt fint med lagom tempo men fortfarande full kontroll och känsla för drag och med inställning att hålla de spretiga Spelsau-fåren samlade. Detta pass kändes verkligen som ett stort genombrott, vet inte varför men känslan genom hela var så bra och allt bara flöt på. Även om hon inte håller ut avståndet tillräckligt så är jag ändå imponerad av hur långt hon springer ut i svängarna för att hålla dem. Vi behöver nog ha med paddeln eller liknande ett tag framöver så hennes inställning blir rätt. Hur kul som helst var det i alla fall och det tyckte vi nog alla som var där.

På vägen hem stannade jag i Kista centrum för att luncha med Hebbe och handla present till Marc. En jacka och två par skor inhandlades också snabbare än kvickt. Sedan var det hem och duscha innan vi lämnade Choice hos föräldrarna och sedan åkte på middag hos Marc. Jocke, Nattis, Erik och Diana kom också dit. Chenin fick följa med och smaka på det mesta. Nöjdare än nöjdast var hon nog över att få egen tid med hennes vänner.

Idag har vi varit iväg och joggat. Jocke och jag sprang lätta 5 km i Ursvik. Lätt är dock fel ord att använda för det var tungt så man ville kräkas i uppförsbackarna. Det var nog bara Choice som tyckte det var lätt och kul uppenbarligen. Väl i mål la jag ett korvspår till Chenin medan Choice fick träna lydnad och uppletande. Uppletandet gick dåligt, jag hade inget tjänstetäcke och dessutom fick Choice följa med och valla, hon förstod ingenting utan sprang runt och letade överallt efter ingenting, säkert 100 meter bort. Jag fick köra lite retning för att få henne att förstå och leta koncentrerat i korridoren. Lydnaden gick desto bättre. Hon gick verkligen fotgåendet som en klocka. Hon kan verkligen gå fint när hon lägger manken till och har fokus med. Jag märker dock att vi tränat svängar alldeles för lite och att hennes bakdelskontroll kan vara obefintlig. Lite lägganden, fjärr, inkallning och ingångar blev det också. Moment som jag måste ta tag i är rutan, vittringsapportering och framförgående. Tänker på det jämt men gör väldigt lite åt saken. Chenin gick sitt spår noggrant och fint – inga konstigheter. Som vanligt kastar hon sig ut i sitt 80 cm långa koppel innan hon inser att det finns korv och lugnar ner sig betydligt. I morse gick vi runt Löt med Anna och hundar. Vi gick dessutom dit och hem så nu är jag väldigt orolig för hur Chenin kommer må. Det där stelheten när hon vilat en timme vill inte ge med sig. Och det ger mig en klump i magen.

I ett svep var veckan förbi och det blev helg igen. Lika bra det! Vi hade en väldigt typisk vecka utan några skandaler. I måndags var vi till klubben för första gången sedan operationen. Chenin var galen minst sagt. Till dagens stora ära hedrade, utöver de vanliga Anna, Malin och Sofie, även Lisa och Mikko med sin närvaro. Lisa hade med sig lilla sheltien Lakki som framstod som en katt bland de 7 hermelinaussiesarna (Dalton är ju alltid det). När vi fick så trevligt besök blev lydnadsträningen förstås lite lidande. En platsliggning styrde jag dock snabbt upp och den kunde vi varit utan. Choice sprang upp när Lisa lekte med Lakki på planen brevid och Chenin ställde sig upp innan jag sa nej. Tur att man står så nära dem fortfarande. Choice fick även lite annan träning med betoning på lite. Framförallt koncentrationsträning eftersom det är den som brister när det blir så mycket kul, men även fjärr, läggande, fotgående och apportering. Apporteringen har verkligen lossnat efter lite paus från den ett tag.

I tisdags var vi hos Gustur. Chenin vantrivs så oerhört i stallet eftersom hon får vara i omklädningsrummet med ett ben när jag rider ut och det gör henne väldigt stressad att vara ifrån mig, så hon är lite övertaggad fram till jag lämnar henne vilket är enormt frustrerande. Stackars min fialotta! Choice red med ut och mitt i allt mörka blöta väder var det ändå lite mysigt.

I onsdags var det rehabdag och Chenin fick gå lika länge i treadmillen som förra gången, dvs 9 min, med två pauser. Lite streching blev det också. Hussen är snäll som håller oss sällskap dit varje onsdag. Nästa onsdag blir dock sista gången på Södra djursjukhuset, efter det byter vi till Albano som är lite närmare innan vi slutligen kan börja simma i Arninge/Sundbyberg och Bro (där vi fått presentkort av Malin på totalt 6 gånger).

I torsdags stod det jogging på schemat. Chenin fick en promenad runt kortaste löt (tillsammans med Anna, Dalton, Doc, Jocke och Choice) och sedan var det jogging runt båda sjöarna som gällde.

I fredags var det Idolkväll, något jag verkligen sett fram emot efter Toves grymma uppträdande förra veckan med ”I wish I was a punkrocker”. Calle var helt underbar.

Chenin Kinin

Choice Choisan Poisan Poison

Jag erkänner att jag nog är lite knasig. Det sprang fram en setter till oss i garaget på hunddagiset trots att vi alla tre talade om att vi inte ville ha honom där. Ägaren kom till hans undsättning när jag började sparka i luften mot den. Jag sa, eller snarare skrek, vad jag tyckte om hundar som springer fram. Jag tog även till några mindre väl valda ord, som inte lämpar sig att nämnas i bloggen, i min hysteriska framtoning. När jag väl fått tyst på fröken polis och kunde uppfatta vad ägaren sa mumlade han om att hunden slitit sig. Jag bad skamset om ursäkt och förklarade att Chenin var nyopererad och inte fick utsättas för hundmöten. Så pinsamt. Samtidigt undrar jag i efterhand om hunden verkligen slitit sig; den såg ut att gå väldigt lössläppt längre bort och om den var lös och olydig (vilket inte gick att missta sig på), varför försökte han inte fånga in den då? Och varför sprang han inte efter när den var på väg mot mina skällande hundar? Jag vet ju att det är jag som har största problemet med hund som inte gillar att andra hundar springer fram när hon själv är i koppel (vilket inte går att bota i nuläget) och därför försöker jag ha full förståelse för att folk där vi bor gärna vill att deras hundar hälsar (ingen kan ju veta att Chenin inte gillar det). Men när det är så uppenbart att mina hundar inkl jag inte vill att de ska hälsa, hur tänker man då? Det kan ju lika gärna vara en pitbullhane som sliter hans fromma setter i stycken. Någonting säger mig att han lagt manken till och sett till att hunden inte sprang fram i en sådan situation. Jag tycker bara att det är så respektlöst när man inte gör allt för att förhindra det, särskilt som det är uppenbart att Chenin är i en trängd situation. Varför är folk så dåliga på att läsa hund? Nog om det, eftersom det var mest pinsamt för mig med tanke på de ord jag använde. Men ibland ser man bara rött… Jag berättade för Jocke som helt chockad utbrister: ”Allt som hände var att hans hund slet sig och sprang fram, och du går i taket för det?!” Själv skrattade jag så jag knappt fick fram ett ord. Men rent principiellt har jag helt rätt, även om jag passerat åldern för när det är ok att impulshandla (som de sa på tv). Och vad är setterns problem? Hunden har uppenbarligen lika svårt att läsa hundar som ägaren har. Fördomarna haglar som ni hör mot korkade raser…

Vi var på rehab i onsdags igen. Det känns som att mina kvällar försvinner på saker som är mindre roliga för alla inblandade. Chenin gick 3×3 min i treadmillen. Igår fick vi däremot lite härlig kvällstid. Chenin firades med märgben och 20 min promenad runt kortaste delen av Lötsjön för första gången sedan operationen. Jocke och jag sprang sedan hela Löt med Choice. Vi människor joggade och Choice röjde runt hysteriskt med all energi hon hade inom sig. Efteråt blev det lydnadsträning för Choice, massage av Chenin samt tillagning av kantareller. Jag gav bort en del till mamma och Jocke i förrgår och tänkte ta hand om resten själv, men nu har jag fått nog av att rensa så resterande står på balkongen i väntan på att få komma i mammas ägo. Jag har ätit kantareller så jag mår illa av dem och gett hundarna en del också för att sedan få reda på kilopriset på kantareller av mamma.

Nej men det är trevligt att bo i Stockholm. Anna och jag bestämde att en kväll på metropol vore trevligt efter lite lydnadsträning och idol. En minut tog det väl innan vi fick sällskap på krogen. Det brukar vara så när två tjejer går ut. Efter mycket gratisdricka som vi faktiskt försökte slippa och karaoke i form av allsång till vår Let me entertain you slutade kvällen blodig med ett spräckt ögonbryn utanför. Dock inte på någon av oss utan på vårt tillfälliga sällskap. En knivmördad i Kista också. Inget mer att tillägga.

Men lydnaden gick bra. Först en övertaggad Choice och senare lätta koncentrationssvårigheter.

Idag blev det spårning. På rehab i veckan sa de att Chenin fick börja spåra. Ett kort korvspår blev det för henne i riktning mot bilen. Trots fryst korv eftersom ägaren aldrig lär sig att tina den i micron innan, spårade hon relativt lugnt. Hon fick ta det 20 meter korta spåret tre gånger och hela tiden gick hon lugnt och letade korvbitar. Choice fick ett kort ängsspår för andra gången i sitt liv. Förra gången var när de hade noskvalster och det tog hon under all kritik – toppat som hennes sämsta spår. Denna gång var det inga konstigheter. Choice gick som en klocka, kanske något högt tempo. Andra skulle kanske säga alldeles för högt tempo men jag gillar ju (läs: är van vid) högt tempo. Spåret korsade en uppkörd ängsväg och där kolla Choice snabbt båda hållen och fortsatte sedan i spåret. Pinnen tog hon men godisskålen missade hon konstigt med bara någon meter. Som tur var hade jag gjort en spetsvinkel därefter och lagt en boll (som hon skulle få ta beroende på hur hon gått). Det jobbade hon riktigt snyggt och blev överlycklig över sin boll. På typiskt Choicevis sprang hon runt och kastade den i luften utan en tanke på att komma till mig förrän jag ropade. Jocke hade lagt ett skogspår på 200 meter som Choice tog i flygande fart utan att missa en vinkel eller de två apporterna. Hon avslutade spårandet med att kampa sönder min jacka och bita hål i mitt pekfinger. 

På eftermiddagen lämnades tjejerna av hos mamma medan Hebbe och jag fortsatte till Råsundastadion för att kanske kunna se AIK-IFK. Några biljetter hade jag dock inte orkat köpa, planerad som man är. Vi var nära att hamna på Norra Övre men lyckades köpa biljetter till nedre på gatan. Underbara härliga lag, alltid är vi med er. Det överlägsna svart-gula laget slog blåvitt under dundrande lagsånger och här därmed inte bara vunnit allsvenskan utan även cupen och således tagit dubbelseger i år. 11 år sedan de senast var allsvenska mästerare och första gången någonsin som de vunnit dubbeln. I år har de dessutom inte förlorat ett derby och snart skickat ner både Djurgården och Bajen till Superettan. Championsleague här kommer Gnaget!

Givetvis var firandet av AIK en självklarhet i måndags. Jag har dessvärre inte jättemånga vänner som är lika mycket AIK-fans. Många småhejare, galet fanatiska storhejare, djurgårdare, göteborgare och annat löst folk. Gymnasie-Anna och jag gick i alla fall dit. Hon med sitt årskort lite mer intresserad av sporten och spelarna och jag lätt vill-stå-mitt-i-klacken-hysterisk. Vi stod på södra med barnfamiljerna under fyrverkerierna men sprang sedan på utsidan ikapp spelarna till norra, där det var mycket bättre drag, och hann precis till vågen. Det var ett härligt och personligt firande samtidigt som det var stort och pådraget. Alla glada och nu är det bara cupen kvar att vinna på lördag, även om det förstås spelar mindre roll just nu. Väl hemma hos föräldrarna undrade jag hur det gått med fyrverkerierna, eftersom jag så fort jag hörde dem bannade mig för att jag lämnat hundarna i Solna och inte med hussen. Det har varit oroligt sa mamma (chock 1): först ville Lazy inte in, sedan ut fast ändå inte… ”Ursäkta om intresset är svalt för hur en gammal extremt nervig och ibland alltid rädd björn reagerade på firandet” sa jag. Jaha, nej de andra verkade inte märka något. Skönt! Jag tog ut Choice på en egen tur med Anna och nej hon var alldeles för lycklig för att märka av de få fyrverkerierna.

På tisdagen var vi som vanligt med Gustur. Choice fick följa med på tur i mörkret. Jag höll Gustur hårt när vi vände hemåt för jag vill inte veta av något rusande. Han var irriterad men uppförde sig (chock 2).

I onsdags ringde jag dagis och frågade om allt gått bra med tjejerna idag. Nej det har det inte svarade ägaren (chock 3) men var tvungen att återkomma. Oj vad rädd jag blev. Det som hänt var att Chenin öppnat avspärrningen till Choice och gått in där. De sitter åtskilda med kompostgaller som jag satt fast. Förmodligen hade de varit ihop en halvtimme och mycket troligt haft lite brottning. Inte helt bra för ett brutet ben men ingen fara på taket, de har inte kunnat rusa runt ihop bara kelats vilket de gör varje morgon och kväll. På kvällen bar det av söder om stan till södra djurkliniken för tread mill. Denna gång gick Chenin 18 min utan paus. Det kändes mycket och hon var påtagligt trött efteråt. Allt såg bra ut och ingen hälta. Som vanligt går hon fint men avlastar när hon står och är stel när hon reser sig.

Chock 4 är att min närmsta kollega har fått gå. Även om man utåt sett är social så tar det himla hårt när man ”förlorar” någon man fäst sig vid, kommer bra överens med och lärt känna djupare. Jag klagade t o m för chefen när han var tvungen att byta skrivbordsplats så vi inte satt jämte. Jag har väl en släng av ADHD eftersom jag har så svårt för förändringar.

Det var min vecka det. Ikväll ska det bli lydnadsträning i snöblandat slask med en förmodligen slutförd Choice. Eftersom flickorna inte ska sitta ihop nu på dagiset pga det som hänt så leker Choice med gråhunds-Hulken hela dagarna.

Bäst att uppdatera medan man har energi kvar. Jag är Annas underhållare denna helg då hennes mamma var tvungen att avboka sitt Stockholmsbesök. Choice tog täten med att spendera fredagen busandes med grabbarna hela dagen medan Chenin var hemma med sjuk Nattis. På kvällen kom Anna, Jakob och hundar över till oss på tacomiddag och Idolkväll. Anna lagade middagen medan jag for runt som en yr höna. Lazy var också här och rev på dörrmattan i panik. Idag var det lång träningsdag och så blir det ju när man inte är så effektiv. Vi inledde med spår på förmiddagen. Sofie la ett spår på ca 300 m som Choice tog sig igenom mycket bra; bra tempo, alla pinnar och mycket bra analysering av vinklar, stigövergångar m m. Hon är grym! Lika bra gjorde de andra. Doc fixade sitt vinkelspår galant, Tristan knatade stabilt igenom sitt 600 metersspår och Dalton plöjde igenom samma spår i 180 – sötnos! Chenin fick leta godis, gosa och bli ordentligt genomborstad. Lazy vandrade mest runt och såg allmänt besviken och missnöjd ut. Efter lunchtid fortsatte vi till Stockholmsavdelningen där Malin och Vanessa väntade med hundar. Lydnad stod på schemat. Det blev ingen genomstrukturerad träning direkt men var och en körde igenom det som behövdes och tog hjälp av lämplig person. Choice inledde med noll i koncentration efter att ha gått igång på min kommendering av Tristan. Ett par minuter senare var hon med igen och grillades i det mesta; fritt följ, linförighet, framförgående, läggande, ställande, fjärr, kryp, inkallning, apportering, hopp, platsliggning, kamplek med Vanessa m m. Det låter som att hon kan allt men varje moment hanterades på det stadium hon ligger, dvs ofta från noll. Ett energiknippe är hon i alla fall. Hoppet har vi inte kört så många gånger och det var extra kul att det verkligen klickade nu (kan det vara tredje gången?). Inget mer springa runt och se förvirrad ut, utan istället full fokus på hindret. Apporteringen gör vi framsteg med och backar sedan med. Hon verkar galen på apporten, sprang vid ett tillfälle och snodde den när Anna kastade åt Doc. Platsliggningen går framåt, hon ligger drygt 1 min nu lugnt. Framförgående var det nya momentet för idag och det ligger på nivån att gå ut en meter ungefär. Överlag behöver jag bli mer resultatinriktad så vi kan gå framåt i varje moment. Jag tenderar att haka fast lite väl länge på vissa saker och repetera för mycket, liksom så många andra.

På parkeringen träffade vi Malou med pojkvän och hundar. Där blev vi kvar surrandes länge. På kvällen tvingades Hebbe med till Kista för middag och shopping. Nu en tiominuterspromenad invid kyrkogården för att se på ljusen och sedan film med Kim och Hebbe.

Trevlig allhelgona!

På gården

Igår kväll lyckades jag slarva bort Choice. Kände mig som en hemskt dålig hundägare och tårarna rann (så hon verkar vara omtyckt i alla fall). Hebbe har lyckats ramla med elcykeln och Choice på väg hem från dagis för någon vecka sedan. Choice tycker elcykeln är sådär efter det märkte jag igår kväll när Hebbe kom hem. För att få Choice att glömma det tog jag ut henne och cykeln på gården. Jag cyklade före, ropade och lät henne springa ikapp och kampa med min arm. Jag är ju inte direkt den som håller koll och ganska snabbt slutade jag ropa och räknade med att hon nog kommer. Plötsligt var hon helt borta. Jag ångrade genast att jag inte ropat, cyklade tre varv runt gården visslandes och sa till Hebbe att komma ut och leta. Från coollugn (lätt irriterad) till panik på några minuter. Jag var övertygad om att någon pitbullägare tagit henne för att hetsa sina hundar mot henne. Även andra hemska scenarior spelades upp inom mig. Jag krävde och genomförde dörrknackning hos stackars oskyldiga människor. Hebbe föreslog att vi skulle sätta upp lappar. Sätta upp lappar?! Är du galen?! svarade jag (skrek kanske). Hon är ju ingen bortsprungen katt som vi aldrig får se igen! Choice som var så fin, sa Hebbe. Han verkar inte ha medfödd förmåga för att hantera försvunna hundar. Efter 20 min ringde jag polisen. Choice var på väg in till stationen med en kvinna som hittat henne på Konsum i Centrum. Typiskt Choice att tänka med magen först och istället för att gå några ynka metrar hem så traskar hon ner till centrum. En helt obekymrad Choice hoppade ur bilen och hälsade förstrött. Sådär toklycklig att se oss som hon blir efter dagis var hon inte. Vi hade ju varit ifrån varandra så kort bara. Det kändes som att det var nära ögat, fast det såklart inte alls var det. Varför har hundarna aldrig nummerbrickor på sig när de väl behöver? Ibland är det i alla fall skönt att boi storstaden, t o m borttappade hundar kommer snabbt till rätta. Choice är ju så lydig och duktig jämt så det var verkligen en chock att hon var försvunnen. Vi gick åt olika håll helt enkelt.

Choice fotgående Foto:Anna

Utöver dramatik med försvunna hundar har vi kört lydnad i två dagar. Kryp, platsliggning, fjärr, hopp-stå, rutan, apportering, budföring, linförighet, inkallning, läggande m m har det blivit för Choice. Igår vid Lötsjön och idag under skott i Ursvik med Anna och Doc. Jag är ju fortfarande halvsjuk så jag kan ju inte direkt säga att jag la manken till men jag är nöjd ändå.

Jag skulle aldrig kunna ha fler än två hundar. Jag har ju bara två händer. Det ska klappas hela tiden i soffan och på toan. Om jag kollar mobilen med ena handen knuffas det så jag inte missar någon klapp. De kräver verkligen ständig uppassning så jag tänker ofta att det är tur jag inte har tre. Lazy kommer visserligen imorgon då föräldrarna är borta, men hon kräver mest någon klapp då och då, inte ständig aussie-uppassning.

Killen dog av en överdos förresten. Det är därför det inte nämnts någonstans.

Chenin blir långsamt bättre. Hon är full av liv och tar minsta chans att sno en strumpa och ruska och skaka den hysteriskt. Hon försöker sno pinnar ute och leka med Choice inne. Idag är det dags för stygntagning och första omgången i treadmillen. Idag var också första dagen på dagis. Jag hoppas verkligen att det går bra och att Chenin håller sig lugn. Hon ska sitta själv tillsvidare med kompostgaller mellan henne och Choice. Fotöljer och annat kul har tagits bort ur rummet. Jag har noggrannt skrivit instruktioner (men förmodligen missat hälften ändå) och kopierat i ett antal exemplar. Det som spökar till det mest är att Chenins nivå för att bli exalterad är extremt låg, förmodligen mycket lägre än för många aussies. Balanserad? Det beror på vad man lägger in i ordet balanserad. Hon är tuff, orädd, hård och miljösäker. Hon har en fin avknapp men hennes påknapp är inte som alla andras. Den står inte alltid i proportion till vad som efterfrågas. Det är alla cylindrar på med en gång om det går. Om man skulle behöva en läslampa för lite kvällsläsning så är det mer som att få strålkastare i ansiktet. Man kan vara balanserad även om man visar sina känslor ganska lätt. Det finns en egenskap som heter anpassningsförmåga som mäts på nya korningen. Det önskvärda beteendet är; anpassar intensiteten i samtliga testsituationer. Chenin skulle hamna på 2 av 5; anpassar med hög intensitet i samtliga testsituationer. Det som mest av allt skjuter i höjden är hennes stora behov av socialt samspel. Gör Hebbe något konstigt ljud eller nästan vad som, så far hon i luften mot honom och tror att det ska bli lek. Det här innebär att vi är ganska hårt hållna hemma för att dämpa dämpa och dämpa. Om Choice går till leklådan får man snabbt ropa stanna till Chenin. Om hussen kommer hem från jobbet oanmäld får man snabbt skrika stanna till Chenin. Allt och alla är bevakade av Chenin och allt och alla är bevakade av mig. Det är en ond värld hon lever i där allt hon vill är att vara glad och med hela tiden.

Vi har så sakteliga börjat träna småsaker för att aktivera det där stackars hundhuvudet. Choice och Chenin fått lite träningspass i köket där de varannan gång får lyfta saker och lägga i min hand. Just nu är det mycket metall; sked, apport, nycklar och hundskål. Choice får mycket annan lydnadsträning också, mest blir det fotgående där vi kommit så långt att hon nu kan gå en raksträcka på ett par meter riktigt fint; rätt inställning innan start, bra start, koncentrerat gående i rätt position och snyggt snabbt avslut. Annars blir det läggande, ställande, inkallning, fjärr, target (som någon gång när jag orkar ta med koner ska bli rutan) m m. Alldeles för lite platsliggning dock.

Uppdatering idag: Rehaben igår gick mycket bra. Vi lyckades lura med hussen till Södra djursjukhuset också. Tur va väl det för jag mådde riktigt dåligt. Framförallt kändes det som rakblad i halsen. Stygnen togs bort och det såg mycket bra ut. Chenin delade nervöst ut pussar i vanlig ordning medan det plockades bort stålstygn. Omfånget var 39 cm runt höger och 36 cm runt vänster men fortfarande bra musklad runt om. Hon är ju född välmusklad med korta explosiva muskler så hon får alltid den komplimangen. I treadmillen var hon såklart galen medan vattnet fylldes på och sedan gick hon fint i vattengången. Ingen hälta syntes och så fort hon lugnar ner sig tar hon även ut stegen fint. 10 minuter fick hon gå totalt idag. Till nästa vecka ska hon börjat promenera upp till 15 min och få ryggmassage. Därefter blir det treadmill 1-2 ggr per vecka och 5 ggr totalt innan hon parallellt kan börja simma. Snart ska viktmanchetter på och nästa vecka kan hon kanske få börja trava lite (känns mycket overkligt eftersom det var år sedan hon fick göra det, även om det bara var timmar sedan hon gjorde det – busfian! ). Vid betalning stod det en lös äldre papillontik vid kassan. Tur att Chenin är så varvad hos veterinären att hon inte bryr sig om hundar annars hade den lilla vita varit ett minne blott…

På väg hem blev det bara sämre med mig, en något yr och förvirrad upplevelse. Jag somnade direkt när vi kom hem med dunkande huvud och smärtande hals. Idag är det sjukstuga här. Hundarna är pigga men jag är sjuk.

Det har varit en dramatisk helg med mycket upp-och-ner känslor. Egentligen ville jag döpa inlägget till Bye bye Bajen efter derbyt mellan AIK och Hammarby som jag var på igår där AIK åter igen gick upp i serieledning. Nu är det guldvittring. Klart är att AIK åtminstone får en guldmatch nästa helg. Oavsett utgång på onsdag får det lag som vinner nästa helg (Gnaget eller änglarna) guld. Om AIK vinner på onsdag räcker oavgjort nästa helg och det vore trevligt med det utgångsläget.

Utöver fotboll har helgen innehållit styrelsemöte och medlemsmöte för SASK i Enköping, vallning, jogging, lydnadsträning, höststädning och karaoke. Innan styrelsemötet i lördags gick hundarna och jag upp tidigt för att hinna till Linda och fåren innan. Choice fick tre pass i fållan varav det första helt och hållet i koppel där vi endast tränade inställning och attityd. Trots att det nu var flera veckor sedan sist var hon inte övergasad och lomhörd vilket var trevligt. Hon har en väldigt härlig koncentration som är en av hennes största styrkor. Ibland kan hon med sitt lätta eye påminna om en bc. Andra passet inleddes bra i koppel och fortsatte bra lös men blev sämre och sämre mot slutet (hon taggar, gör rusningar och nafsar). Det fick mig att fundera i termer som; hur man snabbast förstör sin duktiga vallhund. Men i tredje passet blev vi lämnade själva vilket innebar bättre koncentration och noggrannhet från mig sida. Och givetvis gav det snabbt resultat. Jag var nöjd och glad. Hon är minsann en riktig liten vallhund.

På medlemsmötet kom det en hel del medlemmar och många kända ansikten. Jag hade gärna hunnit prata mer med flera men det gick inte riktigt ihop. Två av Choices bröder var där, Harry och Ramsey, och det blev en del bus med båda (fast dem emellan mest spända uttryck). Ingrid och Benz var också där så Choice fick lov att även underhålla Benz med lite bus efter bästa förmåga. Ja, och Chenin blev fullkomligt galen när Ingrid klev in i stugan. Som sagt tidigare, det finns en person i Chenins liv som slår lika högt som matte och det är Ingrid. Vilken lycka för Chenin! Marianne och Gunnar dök också upp vilket gjorde Choice pussig, Gunnar kan man speciellt hoppa på och gosa med lite extra. Jag fick också äran att kampa lite med Ramsey, kul och väldigt lik Choice i sättet även om han lättare tar till kampmorr. Ett stort dåligt samvete hade jag för att jag inte hann tillbaka in i stugan innan städningen var över men det var flera medlemmar som hjälpte till i alla fall. Kul att det var så många som kom och trevligt att småprata med alla. Tydligen så trevligt att jag inte kom därifrån förrän kl 18 och då stelfrusen. Inte hjälper bilen till på den punkten heller eftersom värmen inte vill fungera. Det blev badet rätt så omgående för att tina upp.

Innan utgång och karaoke med Nattis på Rivieran i Ängby rastade jag hundarna på gården. Lite längre bort såg jag några killar i min ålder med en pitbull springa runt och skrika upprört. Jag började röra mig mot porten rätt omgående när jag hörde någon av dem gråta hysteriskt chockartat och högt. Jag frös till is och funderade på hur jag skulle göra. Jag bestämde mig ändå för att gå in, jag kunde inte gå dit med hundarna och ville inte gå dit själv. Funderade på att ringa 112 men slog bort tanken, vad ska jag säga?! Jag hörde någon gråta? Med en olustig känsla satte jag mig i bilen för att plocka upp Nattis. På vägen mötte jag två ambulanser med blåljus på väg upp mot oss. Usch, kände mer obehag och ville helst vända hem tillbaka till hundarna. Igår kväll, efter en ordentlig omgång storstädning av lägenheten, följde hussen med ut för kvällskissningen. Vid porten där jag sett killarna möttes vi av ljus och skrivna kort till en Mattias. Väldigt otäck historia. Man kan ju inte sluta undra över vad som hänt.

Ibland känns det som att det är fel oavsett. Om veterinären säger att något är fel så är det fel och när han säger att inget är fel är det också fel. Hursomhelst har jag varit på kontroll på Strömsholm idag och faktiskt klarat av ett veterinärbesök utan tårar. Det kan i för sig berott på att det var positiva besked. Chenin började bli stabilt bättre förra veckan och på onsdagen ringde Strömsholms rehabavdelning. Men i fredags var hon påtagligt sämre på kvällen. Jag har svårt att förstå varför men med tanke på att den uppblåsta kragen inte fullkomligt fullgör sin funktion låg det nära till hands att misstänka infektion. Jag hade is i magen och väntade till lördagen och tyckte då hon var lite bättre. Choice och jag sprang med tunga steg i Ursvik efter kort lydnadspass på ängarna och på kvällen gick vi ut med kompisar på Patricia. Jag höll mig nykter i fall att och det kändes mycket klokt. Väl hemma sent på natten hade det kommit ut vätska ur Chenins översta stygn som kladdat ner pälsen. Panik-jag ringde Strömsholm mitt i natten och fick prata med en klok och kompetent person som rådde mig att vänta till söndagen och ringa tillbaka. På söndagen kollade jag noga igen och tempade Chenin (klarade det alldeles själv med hjälp av tillitsträning och rostad blodpudding), men någon infektion verkade hon inte ha. Mamma fick komma som rådgivare och hon tyckte att Chenin var märkbart svullen på insidan av knät men ingen infektion. Jag vet inte vad som är värst men någonting fel med knät som gjorde hennes smärta så stor kändes inte kul. Jag kände att botten var nådd på söndagkvällen. Efter många samtal till alla djursjukhus och överläggning om var vi skulle åka bokade vi besök på Strömsholm på måndagmorgonen. Man vill ju ha nära till källan om något i benet skulle behöva justeras. Choice och jag pinade ut träningsvärken med en lång långpromenad på tre timmar, med delvis Annica och Midos sällskap. Imorse plockade vi upp Lisa som troget följde med till Strömsholm. Jag var nog beredd på det värsta. Tänk om de säger att det inte finns något mer att göra. Den tanken kunde inte få tårarna att sluta komma. Lisa försökte vara positiv men även hon befarade det värsta. Väl inne hos veterinären och efter sedvanligt utdelade pussar från Chenin – hon är bara för go efter allt ont de gjort henne - tror veterinären att det inte är mer än någon slags ledvätska som samlats runt knät. Det finns ju en hel del oklara frågor men i nuläget känns det positivt och sedan är det bara att hoppas att svullnaden (och inflammationen) lägger sig. Lite orolig är jag fortfarande eftersom det är svårt att veta vad det beror på osv men veterinären svarade lugnt på mina frågor. Nu är det inbokat besök hos Lennart om några veckor. Ibland ska man inte lita på sin magkänsla om att allt är fel. Det var en lättnad att ha fel om man säger så.

Nu är hundarna hemma hos Lisa och Loi. Chenin myser i köket, lätt sur kan jag tänka mig, medan Choice busar med Loi. Jag är på jobbet i vanlig ordning men det fanns tydligen en viss oro för att jag skulle vara hemma och vavva (vård av vovve) denna vecka. Skulle varit trevligt men tyvärr finns det ingen försäkringskassa för hundägare.

Måste avsluta med att gratulera Anna och Doc här i bloggen också. Det kommer lite i skymundan när allt man kan tänka på är Chenins välmående men givetvis är vi väldigt glada och stolta över våra vänner som blivit uppflyttade till lägreklass spår!

Det känns helt underbart att få ha Chenin hemma igen. Visserligen skär det ju i hjärtat att hon har ont men hon trivs så mycket bättre hemma än på djursjukhuset. Enligt vårdpersonalen var hon snäll och glad när de var där hos henne, men olycklig och orolig när hon var själv (läs:inte fick full uppmärksamhet). Hemma piper hon inget när jag sitter hos henne och klappar på henne eller borstar henne. Men benet gör förstås mer ont när jag inte är där. Jag kan tro att bara slippa tratten gör Chenin lugnare. Här hemma har hon sin uppblåsta krage istället. Hon går bra på promenaderna (dvs ut och in till gräsmattan) och haltar emellanåt inte alls. Vi har lånat en antidragsele som verkar göra underverk, i alla fall so far. Den är av en modell jag inte sett förut och än så länge behöver jag bara koppla framtill på bröstet så tar hon det lugnt. Hon får promenader var tredje timme och däremellan går jag långpromenader med Choice innehållande en del lydnadsmoment. Idag har Choice dessutom vänt när hon såg en katt och jag ropade på henne. Det var en fin bekräftelse eftersom hon och Chenin annars är fullkomligt vansinniga i kopplena när de ser katter.

Åh vad jag längtar till jul. Chenin kommer må mycket bättre vid det laget. 2,5 månad kommer göra underverk. Min fina trollunge! Ikväll blir det lydnadsträning på klubben. Jag har massa idéer på vad jag vill träna.

Den där timida lilla Choice kan verkligen konsten att se ut som en ängel men uppföra sig som en djävul. Med horn i pannan knockas hon och med huggtänderna bits hon. Varje dag ska husse hälsas med morr. Ibland glömmer hon men om Hebbe eller jag frågar om hon glömt morra så gör hon det då. Mig har hon lite mer respekt för, åtminstone utanför dagishämt. Så länge Chenin är i närheten är hon ypperligt försiktig med matte. Det verkar liksom vara Chenins dyrbarhet.

Senare uppdatering:

Lydnadsträningen var kul. Choice gick bra så jag är nöjd. Tre platsliggningar, skall, tandvisning, budföring, fotgående, target, apportering, hopp, kryp, stå-sitt-ligg-skiften, inkallning och mycket mera hann vi med. Chenin fick även sin beskärda del av minimalistisk träning. Anna fick kommendering inför tävling. En ny deltagare hade vi med, Janne med Dino 7 år från Crofter Holding’s.

Jag har tänkt blogga hela veckan som gått men alltid har det dykt upp något som hindrat mig. Chenin mår skit emellanåt så jag har nedräkning inför operationen. Hon har ont när hon reser sig och är märkbart halt. Samtidigt mår hon jäkligt mycket bättre efter att den kraschade tanden plockats bort. Det innebär att hon ständigt ska leka, hämtar saker och plockar pinnar i ett. Min älskade älskade, mitt allt!

På mornarna hittar hon på alla möjliga saker. En morgon tog Choice en pinne, vilket händer flera gånger varje promenad varpå Chenin blir fullkomligt tokig. Denna gång tittade Chenin bara och fortsatte framåt med hukad under-luggen-blick. Jag undrade vad som var fel och hoppades naivt att hon kanske äntligen lärt sig att man inte får flyga efter Choice i kopplet. Efter en bit förstod jag att hon hade något. Vid kommando loss kom en morot ut. Sötaste fialottan. Jag tog en liten bit till Choice också medan Chenin åt upp resten.

I måndags blev det för övrigt en sväng till klubben. Chenin fick ett korvspår och Choice fick lydnadsträning. Inga andra aussiefolk var där än en ny aussieägare (med Puck från Western ranch) så träningen blev rätt effektiv. Choice fick också en bra platsliggning med helt främmande hundar.

På tisdagkvällen blev det stallet och Gustur. Jag lurade mig själv att det skulle gå bra att gå med hundar och häst på en kort rastning, men Chenin är verkligen i sitt esse och betedde sig fullständigt exalterat. På ridturen stack Gustur med mig ordentligt också så jag blev riktigt irriterad och lite skraj för första gången. Stallägarens setter gjorde sedan totalt vansinniga utfall på tjejerna genom staketet och sprang sedan runt. Jag skrek åt henne att gå iväg och hon vågade inte fram. Hela min kropp ville sparka hunden men Chenin ville det lika mycket som jag så ingen av oss fick gå närmare. En riktig skitkväll som avslutades med tappade ägg hemma… Jag kokade av ilska men Choice kände det direkt och kom oroligt upp i mitt ansikte för att gosa. Jag fick bortse från min dåliga dag och sa att jag inte var sur på tjejerna och då gick Choices svans igen. Jag har verkligen fått en hund som är extremt känslig för mina signaler. Chenin är också känslig men blir mer knäpp och galen medan Choice blir låg.

Onsdag blev istället en bättre kväll som inleddes med skott-träning där Choice och Doc for runt som tokar i skogen. Choice sätter reglerna och en del av dem innebär att Doc ska bitas hårt, varpå Doc piper som en kärring. Efteråt blev det lydnadsträning för båda tjejerna på olika sätt. Chenin var taggad till tusen och jag fick fullt upp att hantera henne ö h t. Platsliggning gick dock mycket bra.

På torsdagen blev det springning med Anna och Doc igen. Efteråt besök hos mamma och Lazy. Pappa lyckades också komma hem från Afghanistan på natten. Hel också…

Efter jobbet på fredagen möttes jag hemma av fullt hus. Hebbe och hans vänner hade TV-spelsturnering. Jag sa att det var lugnt bara jag fick mobba dem hela kvällen. Apporteringsträning i köket med hundarna, i konkurransform, som gick ut på att man skulle plocka upp konstiga föremål, en i taget i utbyte mot frolic. Det gick skitbra och sedan kom Frida för att plocka upp oss. Plötsligt var hundarna i en stor lägenhet på söder där vi skulle äta och se på Idol. Vad coola de kan vara. Först ett varv runt och spana nyfiket och sedan utslagna framför TV:n. Mer fart var det på dem när vi kom tillbaka hem till grabbarna. Chenin tror nämligen att alla är där för hennes skull och går därför runt från den ena till den andra. Varje steg den hunden tar bevakas dock av mig så det blev sängen rätt snabbt för att få lugn.

På lördagen åkte vi till klubben för att vara åskådare på träningstävlingen, som Malin och Moa vann. Därefter tvingade vi Anna att följa med och spåra. Chenin fick ett korvspår som hon gick klockrent i. Tog vinklar fint och gick mycket i kärnan. Bakspår sedan på väg tillbaka som gick lagom lugnt. Choice hade lite svårt i sitt spår, hade en del tapp, men kämpade verkligen på hela tiden och plockade sina föremål (pinne och slut). Efter spårning mötte Jocke upp för springning runt Löt. Choice är fullkomligt galen i fåglarna men sköter sig annars bra. Efter några timmars slappande i soffan kom Anna över på kvällen. Lite vin och sällskapsprat blev en bra avslutning på lördagskvällen.

Idag blev en lugn dag. Inga direkta hundaktiviteter och det var så skönt. Istället blev det en långsväng med Jocke och Choice. Vi påbörjade då momentet ”skall” med den lilla snärtan. Visste inte riktigt hur jag skulle få till det. Hon är ju rätt tyst av sig och inbjudan till kamplek föranleder sällan skall utan mer bett och hopp på mig. Kom sedan på att Jocke skulle hålla henne i kopplet och jag skulle hetsa precis utom räckhåll för Choice. Hon fattade direkt så jag la på kommandot och till slut räckte det med kommando för att skälla. Det blir dock till att pröva igen. Vi körde även lite budföring men det gick sådär. Choice var mer intresserad av att springa efter golden som jagade sparkad boll. Tur att hon åtminstone är lydig och vänder. I övrigt är hon stor-knockaren. Hon brakade in i Annas näsa igår och i min näsa idag. Hon försöker i princip knocka de flesta. Dessutom högg hon mig i fingret i onsdags så blodet stod härligt till. Inte ens Chenin, som är min bulldoozer, behandlar sin matte så vårdslöst. På kvällen kom föräldrarna och brorsan över. Vi lagade mat och såg på Män som hatar kvinnor. Uscha vad hemsk den var. Hoppades på sällskap på kvällsrundan efteråt men tji fick jag…

Jag höll på att skratta ihjäl mig när Karl-Petter vann Kändisdjungeln. Jag vet inte vad det var men han är så genuin och äkta. En lyhörd värmländsk bonde som ställs mot silikonopererade upp-piffade stureplanskändisar. Fruktansvärt kul och all heder åt Karl-Petter. Jag älskar KP!

Jag tillbringade resten av lördagkvällen sovandes i soffan. Funderade en millisekund på om jag skulle följa med Hebbe på krogen men idén försvann när tröttheten tog över. När Hebbe och hans vänner gick märkte jag ingenting förrän Hebbe kom tillbaka själv flera timmar senare. Efter promenad, städning och frukost på söndagmorgon åkte Jocke och jag till klubben. På klubben pågick agilitytävlingar vilket innebar att det var fullt med folk. Vi la ett kort godisspår till Chenin som hon tog lugnt och fint, även om hon missade massa korvbitar. Choice fick sedan komma ut för lite lydnadsträning. Först budföring till Jocke som gick väldigt bra trots att Jocke är nybörjade och kände sig rätt tafatt. Sedan träning av fotgående, läggande, apportering, kryp, target m m. Avslutningsvis fick Jocke och Choice leka med schampoflaska. Jocke, jag och tjejerna satt sedan utanför klubbstugan och fikade i solskenet.

Efter träningen blev det ÖB, Jysk och Prisextra innan vi landade hemma igen. På kvällen dök Issen och Mattias upp och kollade på film med oss. Jag somnade såklart efter en trekvart. Helt omöjligt att hålla sig vaken numera. Medicinering av noskvalster är numera påbörjad. Det känns som Chenin äter väldigt många tillskott nu, utöver specialmat är det 6 extra mediciner/tillskott.

Bostäder verkar vara en bristvara i vårt kvarter. Vår inneboende i vårt separata uthyrningsrum flyttar i helgen så vi la ut en annons på blocket. Inom ett par timmar hade vi mer än 50 svar. Alla olika typer behövde just vårt rum. Svårt att välja, känns som värsta kontaktannonssvaren. Men det blir nog bra.

Igår var vi på skott-träning på klubben. Choice och jag tränade lite lydnad. Slutade med att jag blev biten i fingret och fick Annas stora apportbock rakt på smalbenet efter full galopp. Jag tror Choice försöker ta livet av mig… Chenin fick ett korvspår, både fram- och baklänges. Jag la två korvbitar i varje fotspår så lite lugnt gick hon åtminstone. Visiten var begränsad eftersom jag skulle hinna handla innan jag skulle vara hos mamma till Idol. Men det gick alla tiders – lyckades plocka upp Hebbe på vägen också.

Chenin mår verkligen mycket bättre. Hennes ögon lyser och hon är full-i-fan igen. Man får ha ögonen på henne för det är full fart annars. Och gärna busa mycket med Choice, helst rida också.

Choice premiärspringning i torsdags gick väldigt bra. Inte över förväntan eftersom förväntan var hög. Choice är ju lillgammal så nog skulle hon fixa det där bra. Glömde helt att hon gillar att hänga i byxbenen emellanåt, så lite hål i joggingbyxorna blev resultatet. Men det bjuder jag på, hon är fortfarande otroligt enkel som hund. Mesta ljudet hon gör ifrån sig är när hon på kvällarna rullar ryggen mot golvet och morrar i flera minuter. Lycklig liten dumbo och vi tycker om hennes egenheter. Så lik men ändå så olik Chenin. Konstigt det där!

Riktigt lika bra gick inte hämtningen på dagis i går. Jag får samma panikkänsla inför hämtningarna som när Chenin ska släppas på spåret. ”Oh boy here we go” liksom. Oftast ber jag att få följa med in och hämta dem. Det hjälper mot koppelrusningarna i korridoren men hälsningsceremonin är lika illa. Jag lägger mycket fokus på att hålla ner Chenin, samtidigt som Choice hoppar hysteriskt, vilket drar igång Chenins skällande något hysteriskt. Svårt att beskriva scenariot rättvist. Igår lyckades Choice få in en fullträff medan jag försökte hålla dem lugna. Hon knockade mig i ögonbrynet som dock inte sprack utan istället blodfylldes. Tinningvärk hela vägen hem och blå svullnad över ögat. Vaknade imorse av att blodet runnit ner. Ögonlocket ser sminkat ut, med illröd färg. Jag har fått världens blåtira. Skrattandes på väg hem från dagiset skulle jag messa Marianne att jag vill sälja tillbaka svart-vit 9 mån tik billigt, men det gjorde för ont för att det skulle vara roligt. Huvudvärken bidrog till att jag väl hemma kände mig helt miserabel. Vila en stund för att orka köra lydnad med vardera hund på gården i skymningen. Ensamträningen emmavid är verkligen kul och Choice börjar mer och mer inta fotposition självmant. Dessutom kan hon apportera nu – det är stort för mig.

Idag var en dag fylld med aktiviteter. Styrelsemöte i Eskilstuna utbyttes till telefonmöte på söndagkväll vilket gjorde lördagen fri. Genast fyllde vi upp den med diverse. Jag hade hoppats att spårträningen i Kista skulle få fler deltagare men av diverse (ekonomiska) skäl for en del av gänget till klubben istället. Med Chenin passar det dåligt att spåra på klubben eftersom jag vid en snabb beräkning kom fram till att 12 spårhundar skulle kräva en promenad till grillplatsen för att få mark. Har man en halt hund som ska hjärnaktiveras passar det bättre om man kan ta bilen till platsen man ska vara. Jag bestämde därför med Jocke i Kista innan Annica beslöt sig för att följa med bara för att till slut hamna ensam med alltid trogna Anna. Så kan det gå!

Chenin fick sitt godisspår och det gick alldeles för fort. Jag la korv i varje fotsteg men hon plöjde på. Dalton fick sedan gå samma och inte heller han tog särskilt många godisar. Terrängen måste varit extra knepig för att hitta korv i uppenbarligen. Chenin fick erfara att sniglar smakar illa. Det fastnade en igel under magen som verkade irritera Chenin. När hon skulle plocka fort den fnös hon och skakade äcklad huvudet. Anna såg ungefär likadan ut så jag tog den. Hur mycket jag än avskyr insekter har jag ingenting emot sniglar, grodor och ormar. Choice gick sedan sitt spår som började på äng med högt gräs och fortsatte in i skog. Choice rusade iväg i full fart. Hon spårade fint men missade allt. Snopet! Först förbi snusdosa, sedan förbi pinne. Då ropade jag tillbaka henne och släppte på igen, då hittade hon den. Sedan gick hon över slutet, godisbruk. Jag tog tillbaka henne men hon passerade igen, verkade ligga i vindfålla bakom träd så hon fick fortsätta en bra bit till innan jag ropade att hon var duktig, matade i med godis och selade av. Doc fick träna spårstarter på äng. Han strulade lite i början men vid tredje spårstarten hade han fattat poängen och gick fint ut 15 meter efter sin godisask.

Efter spårning åkte tjejerna och jag vidare till Gustur. I härligt sommarväder red jag stora ridvägen, galopperade över långa grusvägar och bara stennjöt – med min blåtira… Efter stallet var det snabbt hem för dusch, skippade både springning och shopping i Kista som tänkt eftersom tiden skenat. Sedan åkte Hebbe, mormor och jag med hundar (och blåtira) till kusinfamiljen i Henriksdal där det var stort kalas. Kul! Jag tyckte hundarna uppförde sig fint, inga matplundringar, inga barn uppätna (även om Choice såg lite beklämd ut när barnen var lite burdusa, hon tyckte det var bättre när de bjöd på popcorn i mängder. Jag skällde på kusinen för att hon inte hade ordning på barnen som såklart tog det på rätt sätt och garvade) och inga kusinhundar uppätna (ena kusinens språksäkra dansk-svenska gårdshunden Milton läste av Chenin lika bra som tidigare och satsade på att länsa köksbordet i varje obevakat ögonblick istället). Dessutom var tjejerna riktigt trötta efter en lång dag och låg emellanåt utslagna och samlade bonuspoäng. Otroligt skönt med hundar som har fötterna på jorden.

Väl hemma fick vi lite gäster, killkompisar som Hebbe spelade tv-spel med medan jag somnade på soffan.

Tisdagar är alltid hältan värst. Vet inte vad det beror på. Kan vara att det är första morgonen efter dagis och vi går väl lite olika. Onsdag morse verkade Chenin lite bättre i alla fall. Trots hälta och smärta emellanåt på mornarna så ska Chenin ändå fara runt med leksak i munnen, hitta pinnar i kopplet, rida på Choice, dra i kopplet allt vad hon har, hoppa rakt upp i luften om man inte passar henne osv. Chenin är en knäppis! I tisdags blev det en lugn kväll för tjejerna i stallet. Jag red Gustur precis innan mörkret. Jag försöker rida lite utan stigbyglar också. Det gick bättre denna gång än förra, kändes mjukt och fint. Igår stressade jag för att hinna med Choice till skott-träningen. Vi hann och fick heller inga reaktioner på skotten. Lite lydnadsträning blev det i form av fotgående, platsliggning, apportering, läggande, inkallning m m och lite bus med Doc. Sedan la Anna och jag tillsammans med slynglarna spår till Chenin och Dalton. Det var lite svårt att hålla bort dem från korvbitarna men till slut fick vi till ett fyndigt spår. Chenin gick lite snabbt i mittendelen men annars i makligt tempo. Tänk att jag fått ner denna överljudshund till detta lugn med hjälp av flera års godisspår. Väl hemma dök Patrick och Zorro upp inom kort. Chenin tycker det är helt ok att Zorro kommer, ibland är hon till och med lite glad. Ute tillsammans går det också bra. Men när hon väl lagt sig i vardagsrummet då är det slut på det roliga. Varje gång Zorro går runt så följer hon honom med blicken och morrar.

Idag ska Choice premiärspringa med Anna och mig runt löt. Det blir en kort sträcka, skönt att skylla det på hunden. Sedan blir det besök av Frida för att tillsammans avnjuta ännu ett avsnitt av Idol. Hebbe är på kick-off med jobbet.

Vi bytte mobiler på jobbet i veckan. Dessutom är datorn uppdaterad med nya officepaketet. Ibland är jag bara så totalt oteknisk och förvirrad. I sådana här situationer märks det extra mycket men jag bjuder på skratten. I alla fall så lyckades jag komma ihåg en sak och det var att ladda ner alla bilder och filmer från jobbmobilen till datorn.

Trodde jag var smart som tog med Choice när jag la spår till Chenin. Jag tänkte att hon väl kunde röja runt lite i skogen medan jag la ut pannbiff-spåret. Hon gick baklänges och studsade när hon märkte att jag hade gott. Det blev alltså mer komplicerat än vad det kunde varit. Chenin fick sedan gå spåret, vilket gick lugnt till en början och blev sedan mer och mer hysteriskt. Mer taggad idag än i helgen, men så är det förstås klubben vi är på. Efter att vi gått spåret ena hållet fick Chenin spåra tillbaka. Tävlingsambitionen är rätt låg om man låter hunden gå bakspår. Just nu är dock ambitionen att Chenin överlever och att hon kan gå 60 min promenad. Mer önskar jag mig inte nödvändigtvis. Bakspår är Chenins grej. Hon tar varenda missad godbit och går lugnt och sakta. Skulle hon däremot fått gå om spåret så skulle hon rusat eftersom halva godbitarna är uppätna. Nöjd med Chenins förhållandevis lugna träning kunde Choice få lite lydnadsträning. Jag mötte upp en förtvivlad Anna som ringt flera gånger och undrat vad som dröjer, fick onekligen en känsla av att vara 12 år och med Anna som mamma. Lite träning av ingångar, position, starter, apportering, avlämning och snabba lägganden blev det innan vi tog en promenad med Anna, Dalton, Doc, Sofie och Tristan.

Choice bajsade tre öronproppar i söndags igen. Hebbe och jag hade en diskussion huruvida det var hans uppgift att lägga undan öronpropparna eller min uppgift att övervaka min hund. Jag tror jag vann.

Svårt att skriva efter det inlägget. Dystert på hundfronten. Chenin är dålig emellanåt. Jobbigt för henne, för mig och för Choice. Strömsholm-besök stundar dock. Vissa dagar är man bara så ledsen, Hebbe kommenterar ”jasså, det är en sådan dag”. Ibland vaknar man efter att ha sovit oroligt och drömt jobbigt med gråten i halsen och rädslan för att se henne hoppa på tre ben. Att ha en sjuk hund kan verkligen göra en riktigt deprimerad. Choice är en räddande ängel och även Chenins alltid viftande svans. Det är morgonarna som är värst. När svansen hänger mellan benen så känns humöret inte riktigt på topp, milt uttryckt. Men rida på Choice kan Chenin tydligen alltid, om hon får. Hundilskan tycks ha eskalerat också, förstås. Ingen fara på taket dock, annat än att Doc fick sig en åthutning. Shih-tzun som bor på gården är fortfarande en stor favorit. Chenin skriker när hon ser honom. Han är en liten, lugn, glad och stillsam gentleman – precis i Chenins smak. Och Choice gillar ju alla hundar än så länge.

Veckan som gått har i vanlig ordning bjudit på en del aktiviteter. Två lydnadspass (ett på klubben och ett på gården), två joggingpass, en ridtur, simning i Ålsten och besök av olika slag på hemmafronten, bland annat av bc-Zorro till Chenins förtret. Fast på promenad ute går de så fint alla tre med mig. Med fint menas inte bråk alltså, inte fint i kopplet. Till och med snälla gulliga Choice ligger på i kopplet. Tung är hon nu, men hon drar konstant med tyngden och gör inga tvära kast så man flyger efter som någon annan svartvit flicka.

Ålsten var en mindre angenäm upplevelse. Anna och grabbarna var med och det var första och sista gången. Vårt härliga badställe har förvandlats till en plats för lösa mindre lydiga hundar. Det fick vi erfara i skarpt läge, ett antal gånger. Chenin simmade och det gjorde hältan värre.

Idag har vi varit på Värmdö och försökt underhålla en ledsen, men ändå vid gott mod, Lisa. Vi åkte till en plats med fina spårmarker för spår, lydnad, uppletande, budföring, platsliggning, pälsvård och lång fika. Chenin fick ett klurigt godisspår som korsade en del motionsspår och lydnadsplan. Hon spårade noggrant och säkert och apporterade spårpinnen lika fint som alltid. Sötaste pinglan! Choice spårade något tveksamt till en början där Lisa gått slingrigt i trollskog. Hon såg ut att emellanåt hamna lite brett i spåret men jobbade på hela tiden. När spåret övergick i lättare rakor, men svårare (och mer typisk oss) terräng så drog hon iväg ordentligt i fart igen. Hamnade till höger om en vinkel men jag gled med och hon jobbade sig rätt och tog pinnen till min glädje. Vid ett ställe där Lisa korsat en grusstig luktade Choice noggrannt på gruset innan spåret gick in i terräng igen. Det visade sig att Lisa skrapat med fötterna precis där för att få extra lukt. Snacka om att Choice har en otroligt känslig näsa. På uppletandet fick hon gå först i korridoren utan synretning och det gick mycket bra. Svårare var det gång två när hon fick synretning eftersom hon verkade tveksam till om plastbiten verkligen var vår och om den verkligen skulle plockas in hela vägen eller kanske kunde släppas halvvägs…

Så var helgen redan till ända…

I fredags hann jag med en hel del; städning, diskning, tvättning och framförallt lydnadsträning med vardera hund. Den som fick vänta inne grät inga floder när de fick märgben i väntan. Två bra lydnadspass blev det. Choice fick träna snabba lägganden även vid sidan, inkallning, sitta/ligga kvar, ingångar, metallapportering och lämna övningar. Det gick mycket framåt, speciellt avlämning av spårpinne. Chenin fick köra platsliggning, godis-let, metallapportering m fokus på fasthållning (som tydligen inte var hennes grej – tar jag i den så släpper hon) samt hakan i backen som jag lyckades tajma så bra att jag till slut fick till tre sekunder och belöning utan att hon hann börja morra eller knorra.

Efter några timmars sömn blev vi upphämtade av Anna och Doc på lördagmorgon. Av någon outgrundlig anledning hade jag bett att få följa med på Annas första brukstävling. Man kan ju tycka att man skulle ha annat att ägna en lördag åt men är man hundidiot så är man. Anna och Doc var skitduktiga. Väldigt nära en uppflyttning, om inte om fanns. Hade Doc bara hoppat över hindret så… Hopp sa Anna och så sprang Doc till tävlingsledaren som just tagit apporten och hoppade på henne. Söt-Doc! Alla andra moment utförde Doc riktigt bra, men små detaljer avgjorde. Spåret strulade i början men gick sedan klockrent. Budföringen var Doc den enda som sprang på (tror jag). Platsliggningen gick kanon och bara det var ju värt allt. Lydnadsprogrammet såg jättebra ut. Linförigheten kanonfin. Framförgåendet mycket bra, men när Doc stannade till vid en spånfläck blev det tyvärr noll, men vad gör det när han gjorde momentet så fint. Läggandet bra. Inkallningen dk. Apporteringen jättefin med ett ligg istället för sitt med apporten gav 5. Och så hoppet som avgjorde. Hellre en tävling där man känner att hunden är riktigt med än en halvkass tävling med uppflytt. Nu får Anna och Doc ännu en chans istället.

Chenin och Choice fick varsitt spår på klubben. Chenin fick ett direktspår med korv i och tack vare det höll hon ett mycket bra tempo. Hon var riktigt noggrann så det var kul. Choice fick ett spår som legat ca en timme. Hon spårade i ett högt tempo men samtidigt hinner hon lösa alla vinklar och sånt så även det kändes mycket bra. Hellre att hon spårar lite för hetsigt med mycket motivation. Båda hundarna tog sina respektive spårpinnar som jag glömt var jag lagt så jag blev extra glad. Chenin kommer direkt till mig och visar upp medan Choice stannar, tar pinnen och fortsätter. Men vi plockade in avlämnandet här och det gick mycket bra. Kampa med pinnarna är förstås också kul. Lite lydnadsträning fick Choice också. Bland annat en platsliggning tillsammans med appellklassens platsliggning. Chenin var med på prisutdelningen.

När Choice bajsade undrade jag det var för konstiga saker där i. Något som såg ut som ekollon eller svamp. För en sekund förträngde jag husses efterfrågan av sina öronproppar på morgonkvisten. Hon har inte ätit upp en, utan hela paketet. Tre hela kom ut i lördags och imorse kom resterna av resterande. Förhoppningsvis.

På eftermiddagen hann jag med ett par timmars sömn innan hundarna och jag mötte upp Jocke vid Lötsjön. Hundarna lämnades i vanlig ordning i Jockes bil medan Jocke och jag sprang runt Lötsjön. Sedan hem för att märka att jag var utelåst, vilket innebar platsliggningsträning, innan Hebbe dök upp. Strax innan fotbollsmatchen var huset fullt med folk. Fotbollsfest med trevligt sällskap och sedan vidare till Solidaritet – till slut, efter en del avhopp.

På söndag ville man bara sova, sova, sova. Men vid lunch var Hebbe och jag på en lägenhetsvisning. En väldigt trevlig lägenhet med fin uteplats. Allt stämmer utom att lägenheten ligger i norr/öster-läge. Det passar oss mindre bra så vi tänker på saken. Besök hos Hebbes mamma efteråt och mina föräldrar på kvällen.

Något trist som hänt är att vår gamla instruktör, Catrine Nyström, som hundungdom hade i drygt 10 år gick bort i veckan. Tankarna går till Olle och Kaxa.

För att författa några ord om aussielägret kan man väl säga som så att vi har haft det kanonfint. Anna och Doc har underhållit Chenin, Choice och mig till och från Vårgårda. Emelie bjöd in oss att bo hos henne. Eftersom Vinna hade valpar var det extra trevligt att vara där. Att det fanns en röd förstfödd kaxig snedbläsad tik var dock ett minus, Emelie stoppade oss i sista sekund från att ta med den hem. Chenin och Choice har skött sig bra, fogat sig i det mesta och sett väldigt trötta ut emellanåt. Vi sparade inte på krutet så på vägen ner stannade vi till hos Linda i Enköping för att valla. Jag var trött och mosig i huvudet efter en natts festande på Grand Hotel med kollegorna. Därmed lyckades jag inte riktigt få samma fina flyt som gången innan i vallningen. Linda var dock med och grymtade lite när Choice nafsade så vi fick lite kläm på den biten. Lyckades också ett par gånger kommunicera vilket håll jag vill ha mini-hämtet på utan att hon genade