Chenin.se

Vallning hos Marianne och Gunnar i Oxelösund.

Fyra pass för oss idag och det gick överlag bra. Tränade flankeringar, naturliga hämt, högervarv, raksträckor, ligg, in och uttagning ur fålla m m.

 Foto: Lisa Sundström

Sov dryga 2 timmar natten till söndagen och vaknade först av att Lisa ringde en kvart efter att vi bestämt träff. En kvart senare var jag klar. Anna och Sofie åkte med egen bil och Lisa och jag hämtade upp Linda i Enköping. Vi landade hos Peter Nilsson i Lerkulan med någon minut till godo. Hos Peter hann vi med 6 pass var, först ute och sedan inne. Dagens tips från coachen:

• Jag kan använda staven vid flankeringarna som hjälp. Den kan användas vid inlärning men ska dock aldrig användas för att få hunden att lyda.
• Jag ska jobba på att få Choice att vika blicken först och ligga kvar för att sedan gå först på mitt sch-ljud.
• Jag ska träna på att skicka mycket högerflankeringar och själv placera mig åt höger som hjälp. Detta i kombination med att skicka henne till höger utan flankering.
• Jag ska förstå vilket avstånd till djuren som hon kan ha och inte släppa på henne så pass att fåren blir trängda – helt enkelt lära mig läsa djur framförallt på stora ytor.
• Jag ska träna ligg mot djuren, själv titta på djuren, smyga mot djuren och träna upp koncentrationen.
• Jag ska börja med visselpipa och översätta kommandona: fram = två korta, ligg = en signal med ner/upp på slutet, vänster och höger = en bruten och en sammanhängande slinga.

Linda med dräktiga trollfian fastnade inte på bild.

Inatt blev det väldigt få timmar sömn eftersom bilen skulle gå till Enköping kl 6.00 och jag blev kvar alldeles för länge hos Cicci och prata maratonuppladdning med syster Theorell. Vid Enköpings sjukhus stod Linda och Maja och väntade med Elsa och Link. Sällskapet hälsades av förbannade svarta, trevligt värre, speciellt Chenin är ohängd och lyssnar inte alls på mig. I gemensam mak och något varmare temperatur i min kalla bil med avsaknad värme styrde vi till Skinnskatteberg, Lerkulan och Peter Nilssons gård. Åter igen en lärorik dag i fårhagen. Jag är grymt nöjd! Att tänka på:

• Jag ska själv titta på fåren när jag säger ligg till Choice (ska träna in det utan fåren med ryggen mot Choice).
• Jag ska lära henne ligga mot djuren genom att smyga mot dem vid liggandena.
• När hon lärt sig fösning bra, förbjud drivning.
• Lär henne att det aldrig är OK att vända djur i fösning.
• Efter att jag fullföljt klickande, klappa alltid om så vi båda är på samma nivå efteråt.
• Pendla mellan flankeringar, fösning och drivning.
• Flankeringar: befäst ”du” med vanten, befäst ”sssch” genom drivning precis när hon börjar runda.
• Högervarv: hjälp henne med halsbandet, backa undan och upprepa om hon byter varv genom att snabbt lägga/stanna henne.
• Hjälpa henne mer i trånga situationer.
• Fokusera på fåren och ha rätt energi.

Lunchsväng i Lerkulan

Choice

Chenin (som för övrigt åt upp min lunch, stal hundkex och åt från chipsskålen på kvällen)

Utanför ladugården

Cathis fina Riffe

Choice och jag

Lammis

Fåren

Micke och Ramsey

Pratar samarbete

Maja och Link

I arbete

En härlig soldag med fina människor som kunde analysera och stötta varandra. Jag är så nöjd! Tack alla ni som var med! Kul att få se syskonen igen och mycket skratt att resa med Linda och Maja.

På lördagen litade jag blint på att hundarna skulle göra sin plikt och väcka mig i tid, men även dem var trötta efter fredagens äventyr så vi försov oss rätt ordentligt. Men det gjorde väl inte så mycket. Vi kom i alla fall iväg till Enköping för att träffa Sanna och Majas får, vilket visade sig vara några coola typer som det knappast behövdes någon hund för att få dem tid man ville. Choice fick tre pass, först ett i mindre hage och sedan två i större där man kunde öva raksträckor. Vi tränade på med koncentration och närsituationer samt flankeringar och det kändes helt OK, framförallt att jag nu kan lite på att hon går in lugnt från början och att jag ser att hon klarar av att hålla fåren i närsituationer utan att brusa upp sig. Precis när vi skulle avsluta sista passet fick fåren samma känsla och passade på att sticka tillbaka ner mot hemmahagen. Jag lät Choice få springa efter, runda och hämta tillbaka. Någonstans måste jag ju våga lite på henne och jag känner att hon blir hämmad om jag inte släpper lite på min kontroll. Men med facit i hand skulle jag låtit bli det – hon klarade inte att få ut avståndet ordentligt vilket innebar att hon löste situationen genom att nafsa – jäkla skithund! Jag vet ju av egen erfarenhet att hennes nafsande gör mer än nådigt ont så att fåret fick örat tilltufsat kändes oerhört olustigt, särskilt när jag först inte märkte att hon gjorde det. Så trist och dumt och tråkigt och helt onödigt att komma till ett nytt ställe och se till att chanserna för att få komma tillbaka är obefintliga… På kvällen var vi bjudna till Hebbes kompis Kim men jag var trött som sjutton och fick aldrig ändan ur, så det blev istället hemmakväll, lite fix med fotografier och faktiskt jobb en timme mitt i natten.

På söndagen blev det mycket aktivitet istället. Mamma och jag promenerade först hundarna på hundklubben.

Sedan blev det isig skidåkning i vacker omgivning.

Därefter spår för Chenin.

Och sedan springning dryga milen bilvägen runt Brunnsviken med Mattias och Edina. Vi är grymt bra nu!

Egentligen skulle vi åkt till Nattis och Erik men det blev inställt och tur var väl det. Jag jobbade till 22 hemifrån och så dök Mattias, Issen och Kim upp för att se semifinalerna i am.fotboll. Bears och Jets som jag hejade på, och de flesta andra, förlorade.

Imorse hämtade Lisa upp för gemensam färd till Skinnskatteberg för vallningskurs hos Peter Nilsson. Anna och Sofie åkte i bilen bakom och Florence med Milton mötte upp på plats. Chenin fick stanna hemma med mamma eftersom hon höglöper och det känns kanske inte helt rättvist mot de andra deltagarna.

Peter Nilsson var bra som vanligt. Ödmjuk och prestigelös tar han sig an varje ekipage problem genom att lyssna på vad ägaren säger och känna in relationen mellan människa och hund. Han är benägen att omvärdera och ändra sig efter nya förutsättningar som uppkommer. Han ser till varje hunds behov och dömer ingen. Vi hann med fyra pass var innan det blev mörkt. Choice fick träna på koncentration genom att smyga mot fåren och sista passet övade vi flankeringar. De andra utvecklades också massor och det var kul att se alla hundar eftersom våra hundar är så olika och har olika ”problem”.

Om tre veckor ska vi dit igen och innan dess vill jag ha hunnit träna lite själv.

Det var lääänge sedan Kim och Annica var hos oss, inte sedan vi flyttade, men nu har Kim flyttat hem till Sverige igen så i fredags kom de över och kollade på Idol och sedan filmen A-Team (som jag somnade gott till). När jag vaknade vid midnatt var jag klarvaken och somnade inte förrän efter 3. Därtill tidig uppstigning för färd till Enköping och Linda där det blev vallning i nysnön. Ett stort gäng slöt upp; Linda, Anna, Sofie, Lisa, Malin och Nathalie. Men med flera grupper och hagar fick vi ändå till effektiv träning i minusgrader. Många pass blev det på ute och inne, stort och litet, som jag är riktigt nöjd med. Jag fokuserade mycket på in- och uttagning ur fållan. Choice verkar ha lärt sig ligg sedan förra gången vi vallade – det känns otroligt fort och en skön känsla att man gjorde rätt som bröt ut det och förtydligade vad jag menade istället för att bli irriterad. Hon visste ju helt enkelt inte hur jag menade. Tyvärr fick ett får en skada på örat när vi vallade. Det kändes väldigt olustigt och tar liksom bort det roliga i vallningen. Jag som tyckte Choice gick så lugnt… Sammanfattningsvis en kall dag men väldigt trevligt att träffa alla tjejer igen!

Några bilder som Lisa tagit:

Utgång i fredags med kollegor i form av middag och eftersnack på Hornstulls strand. Sent blev det förstås och inte helt nyktert. Hämtade upp hundarna hos föräldrarna mitt i natten, sov några timmar innan det var tidig uppstigning för färd till Oxelösund. Trots huvudvärk var det härligt att få komma ut i det fina höstvädret. Trädet utanför oss var alldeles rött mot en klarblå himmel. I Oxelösund blev det vallning med Ingela (ordförande SASK) och Puff för Gunnar. Vi körde på några timmar och tog någon fikapaus innan Veronica, Gudrun och Kia från styrelsen dök upp. Choice gick överlag bra, men plötsligt fastnar man i det där rundandet igen, istället för raksträckor. Jag körde i båda hagarna och i fållan. Fokus låg på flankeringar och det kändes som att övningarna gav mycket.

Choice i vallartagen

Syster Mercy grimaserar

Puff från Windedos

Kias blåa tik från Missnutt’s

Choice smygvallar

På eftermiddagen blev det styrelsemöte på Oxelösunds Bk med fokus på att uppdatera RAS. Många timmar senare hade vi åtminstone ett förslag att förankra hos resten av rasklubben. Hemma igen i sängen var jag inte förrän närmare tolv.

Även söndag bjöd på tidig uppstigning för avfärd till Micke och Veronica i Kroksby med sällskap av Anna och Sofie. Dagen till ära fanns alla tre djurslagen till förfogande i Kroksby. Choice, liksom jag, blev lite kär i ankorna. Vi började med ett pass på kor där vi tog koren runt längst staketet åt båda hållen. Sedan fortsatte vi med får där Choice fick träna fösning och höger/vänster. Vi precisionstränade också med att ta in dem i nästa hage och tillbaka. Häftigt att gå i ena hagen och se Gunnar och Mercy på kor alldeles intill i hagen brevid. Vi avslutade med ett ankpass innan lunch och det var så häftigt. Choice är väldigt koncentrerad på ankorna men går verkligen ett steg i taget. Vi började i lina men tog snabbt bort den. Jag var alldeles salig efteråt, blev klart helt såld. Efter lunch blev det ännu ett kopass i sällskap av Anna och Doc. Vi övade på att ta korna runt i hagen utan att komma i kontakt med staketet och hundarna jobbade fint ihop (Doc provade givetvis lek först men det blev han snart varse om var oönskat). Sista passet blev på anka och Choice fick öva på att ta dem runt banan, in och ut ur fållan och sedan få bort dem från fållgrinden igen. Det är petigt men sjukt kul. Varje gång Choice inte lyssnar och lyder dirigeringar direkt tappar vi dem, så det gäller att vara med och förutse.

Fler bilder kommer från söndagen men jag somnade med datorn i knät igår kväll efter en kväll med flygkurs och hundträning, båda mycket givande.

Efter en hel helg fylld med aktiviteter längtar man nästan till måndag så man får lugn och ro.  I helgen har vi framförallt vallat. Rapport och bilder kommer, men tills vidare får ni hålla till godo med några fina bilder som Marianne tagit:

Choice vallar anka

Tilda vallar kor

Riffe vallar kor

Choice vallar kor

Efter springning runt sjöarna med Jocke är huset fullt med folk. Under tiden Sverige förlorar EM-kvalmatchen mot Holland passar jag på att lägga upp foton från helgen.

Så var ännu en helg förbi fylld med vallning. Kursen i Skinnskatteberg levde upp till mina höga förväntningar. Peter Nilsson är en instruktör som faller mig väl i smaken, och förmodligen många andra också. Jag lär mig alltid någonting nytt samtidigt som han får mig att känna att både Choice och jag utvecklas. Helt enkelt får man en bra känsla både när man kör och i efterhand. Misstagen åtgärdas och förklaringarna är logiska och enkla. Dessutom fungerar i stort sett alltid råden och får man bara själv till det så når man det resultat man ville. Jag är grymt nöjd med kursen. Till råga på det hade vi fint höstväder, så fint att man till och med uppskattar hösten och alla färger. Sällskapet var det inget fel på heller, Blomman och Paula körde med sina duktiga syskon från Blommans uppfödning, Ingrid körde med moster Linn från Windedos, Micke körde med brorsan Ramsey och Inger med Kanel. En kul grupp att lära känna och som utvecklades massor under helgen. Innan vi började pratade Peter om förhållandet mellan drift och press och att det var viktigt att vi slutade övervaka hundarna för att istället öppna upp, lita på att hunden gör rätt och säga till om det blir fel.

Vi körde sedan ett kort pass själva för att visa var vi är ungefär. Det passet kändes förstås mindre bra och väldigt tafatt, men Peter såg fint samarbete och många fina detaljer men påpekade att jag behövde jobba med mina rörelser och med flankeringar. Därefter blev det ett längre pass med goda råd från Peter. Efter lunch fick vi köra ett pass själva och träna på det Peter sagt och sedan köra ett pass med större flock på stor yta för att få träning i att gå rakt. Avslutningsvis på lördagen körde vi ett kort pass själva för att se var vi är. Några av de saker vi pratade om var följande:

• Jag rör mig för mycket i cirklar. Jag låter henne aldrig komma i balans utan viker av för att inte fåren ska gå förbi mig. Detta leder till ett evigt cirkulerande där hon kämpar för att få balans när jag  istället borde lägga henne vid rätt ställe och gå rakt långa sträckor. Mina snabba vändningar bidrar dessutom till att hon kommer närmare och närmare djuren för att hinna med. Jag måste gå lugnt och rakt.
• Jag ska inte köra höger och vänster förrän hon kan flankeringar.
• När det blir fel, gör om och gör rätt.
• Börja med att lägga henne i balans och hjälpa henne att få ut avståndet till fåren innan jag ställer krav på att hon håller avståndet själv.
• Vid hämten; prova låta henne fundera själv, om det inte går, ropa tillbaka och skicka om, backa backa hela tiden och rör på mig.
• Inget mer fållarbete på ett tag. Vi behöver jobba sträckor och attityd på större ytor.

Efter en trevlig kväll i undermålig stuga på Liens camping i Riddarhyttan med plats för 6 sängplatser i samma rum var vi tillbaka i Lerkulan på söndagen. Vi hann med många långa pass där Choice och jag började med att träna i stor hage på att gå långa sträckor, sedan ett teknikpass i mindre hage med fokus på flankeringar. Innan lunch fick vi själva öva på att gå bana med grindar, trånga passager, förbi hinkar och in i fålla. Efter lunch gick vi samma bana med Peters ögon på oss. Avslutningsvis körde vi ett teknikpass i mindre hage med återigen fokus på flankeringar. Det kändes som att det lossnade för oss med flankeringarna. Jag måste tänka på följande med Choice:

• Ha henne stående
• Stå nära fåren själv
• Inte låta henne ta ett steg framåt
• Dua om hon snävar in för tidigt

Choice förstod det där rätt snabbt och fick mer och mer fart när hon förstos vad hon fick göra. Jag är så himla nöjd med Choice, Peter, platsen, anordnandet (tack Gunnar!), de andra deltagarna. Ja, det var helt enkelt kul och värdefullt. Kursen, som anordnades av SASK, var konstigt nog inte full men det gjorde den ännu bättre eftersom vi sex som deltog hann med så mycket mer.

Jag funderar på vad jag ska skriva om nötclinicen och kommer inte på något klokt. Jag var inte alls på humör för någon clinic, vilket flera såg och påpekade. När det är så mycket annat i huvudet som går runt så känns kurs rätt meningslöst. Jag kände mig mest nedstämd och förmodligen väldigt svag för kritik. Som tur var Bjintze relativt snäll mot mig, åtminstone första dagen, tyckte jag läste djur så bra att han trodde jag jobbade med kor. Det värmde! Choice jobbade också fint och balanserat men inte lika engagerat som med får (och fjäderfä). Det gjorde mig lite frustrerad men å andra sidan gjorde hon vad hon skulle så det var ju bra. Med på kursen var även Ingrid med Choice mamma Lava, Lisa, Linda och Tina med syskonen Loi, Modja och Phoebe, de duktiga norrmännen Kjetil och Terese med Nix och Burre samt Anders och Tilda/Willy. Bjintze gav oss många roliga uppgifter att lösa så det var bra. Mindre bra var regn, att jag blev sjuk och att Bjintzes hund Betsey gick runt lös och kom ihop sig med Chenin som var i koppel (gick bra mellan dem så länge Chenin också var lös). Chenin blev biten i vänster bakben och jag var väldigt ledsen (Chenin var förstås inte oskyldig heller utan ärrade Betsey på nosen). I efterhand känner jag mig dock väldigt tacksam mot Kjetil och Anders som hjälpte mig att få bort Betsey.

Stort ödmjukt tack till Linda med familj som arrangerar, lagar god middag och upplåter sitt hus och sina grannars marker åt oss! Extra tack för att tjejerna och jag fick husera i Lindas brors hus – trots sjukdom sov vi så bra tillsammans alla tre att jag aldrig ville gå upp från sängen.

På väg till Tånga-Hed
Fyra dagars hårdträning för hundarna i form av aussieläger i Tånga-Hed. Lisa och jag åkte ner på torsdagmorgon och passade då på att stanna till hos Gunnar och Marianne i Oxelösund för lite vallning. Choice gick rätt lugnt och fint och lugnade sig till och med ute i stora hagen, så pass mycket att jag kunde gå från attitydträning till att börja träna höger/vänster och minihämt på större område. Jag gjorde också som Marianne sa och satte mig ner på en sten och bara lät Choice ha egen kontroll på fåren och gå med dem lugnt och helt naturligt. Under inhämtningen av fåren insåg jag att Choice jobbar så himla mycket bättre när jag inte lägger mig i och att jag faktiskt kan låta henne få fria tyglar att gå helt själv i hagen när vi letar fåren. Hon hittar dem ju ändå snabbast och brukar normalt stanna hukandes av sig själv. Och skulle hon inte göra det är det ju inte hela världen om hon får prova lite själv, någon gång kanske hon gör helt rätt. Några pass i fålla blev det också efter inhämtningen.

Loi gick också riktigt riktigt bra redan från start, mycket lugnt och fint och som alltid med fin balans.

Chenin fick ett godisspår på äng med två vinklar och 3 apporter. Finaste gulliga Chenin. Alla var ganska tillfreds när vi några timmar senare rullade vidare mot aussielägret. En resa som kändes väldigt lång men med Lisas sällskap var jag underhållen hela vägen. Lisa är för övrigt väldigt förtjust i Gränna…

Föreläsning om mentalitet
Väl framme i Tånga-Hed vankades intressant och fängslande föreläsning med Jan Gyllensten om mentalitet i allmänhet. Det är alltid kul att se framför sig sina egna hundar (såsom alla förstås gör). Chenin som bara kan komma ihåg positiva minnesbilder och Choice som har gott minne både vad gäller positiva och negativa minnesbilder. Chenin som är vild och galen med noll anpassningsförmåga och utan att inse sina ramar, men samtidigt väldigt rätt på rätt saker. Choice som är cool och iskall utan att brusa upp sig för mycket över småsaker, självständig och säregen. Men det var också kul att höra hur länge Lisa skrattade när Jan pratade om att sitta i en racerbil med full gas men utan ratt (= Loi emellanåt).

Spårgruppen
Vi har under helgen ingått i en av spårgrupperna på lägret. I gruppen ingick följande ekipage: Lena med Lukas från Arelids,  Mikaela med Thing från Sugarwinds, Marie med Vilja från Real Sugar, Barbro med Fokuz från Chess Player, Anneli med Hilda från Empress, Camilla med Choice från Crofter Holdings och Chenin från Chess Player samt instruktör Carina Alnegren med Jiggy från Chess Player.

Mesta delen har vi spenderat ute i skogen bland fästingar, spindelnät och mygg. Jag har väldigt många spår i kroppen, missade endast ett spår första dagen och beräknade att jag gått 15 spår andra dagen. Tredje dagen däremot missade jag samtliga hundar och hann desto mer med mina egna. Fotograferandet har varit dåligt men några foton på gruppens hundar har jag i vart fall hunnit med.

Choices arbete
Choice har spårat bra, hon är väldigt noggrann och analytisk och har en ganska känslig näsa. Jag tycker hon går lite långsamt och omotiverat men det fick jag snabbt höra att jag var den enda som tyckte. Den första kommentar någon sa var att hon gick för snabbt. Vad allt är relativt tänkte jag för mig själv och minns när Chenin och jag tävlade lägre spår och gjorde ett spår på under 17 min varpå vi varvade den som startat innan oss. Men i vilket fall skulle jag vilja ha ännu mer attityd och lite ”det här är mitt spår” från Choice, fast givetvis inte på bekostnad av att hon slarvar vilket kan vara risken. Äsch, man får väl vänja sig vid tanken på att Choice inte är Chenin.

Choice fick två tekniskt ganska svåra spår första dagarna med mycket jobb på stigar, vinklar på stigar, apporter i vinklar, terrängbyten m m. Sista dagen fick hon ett långt Barbrospår på knappa kilometern (om jag förstod rätt) med terrängskiften, hopp över bäckar, snäva vinklar m m. Ett väldigt kul spår som Choice gick fram fint i men vid skifte från skog till äng kom hon av sig och fäste inte igen så vi selade av och konstaterade att många dagars jobb har gjort henne riktigt trött. Men väldigt konstigt är det, för när vi skulle hämta slutet spårar hon på som vanligt igen och likaså sprang hon på och iväg på Chenins gamla spår. Trött men ändå inte trött!?

Vi har också hunnit med lydnadsträning i någon form varje dag, kanske lite mer av den varan första dagen. Choice har gjort två fina platsliggningar med för henne okända hundar, en med Minos och Lisa och en med Rosso. Jag har märkt att jag är lite fegis och inte vågar lämna henne på långt avstånd med okända hundar för att jag är lite rädd för att det ska springa fram hundar till henne som kan göra henne osäker (kanske är denna känsla ännu starkare när oddsen för detta är högre pga löp). Vi har också tränat fotgående med massa spännande störningar och där är jag så nöjd med henne för nu verkar hon ha förstått grejen. En hel del annat smått och gått har det också blivit, såsom budföring, hopp, läggande, ställande m m.

På uppletandet har hon gått fina tomslag och letat på hela tiden. Däremot går hon ibland utanför den vallade rutan varpå jag är tyst och låter henne leta sig in för att förstå att det inte lönar sig att vara utanför området. Jag vet inte om jag kanske borde ropa in henne direkt hon går ut eller låta henne vara?

Avslutningsvis fick Choice springa några varv med Ingelas Puff från Windedos och de lekte faktiskt jättefint och gulligt med varandra. Det verkar mest vara Doc som ska manglas enligt Choice…

Chenins arbete
Chenin har fått korta godisspår alla tre dagarna som hon varit alldeles för het och taggad i, första dagen gick hon nog över alla apporter medan hon andra dagarna hittat alla men varit slarvig. Dessutom har hon gått två fina apportstigar med alla apporter galet lyckligt markerade – älskade hund! Sista dagen fick hon utöver det ärva ett ”vanligt” spår som en hund fått bryta i = tacksam Chenin! Spåret var riktigt gammalt och enligt uppskattning ca 500 meter långt (men jag tror det var kortare). När jag äntligen hittat fram till vad jag trodde var starten blev det åka av. Chenin hade svårt med alla viltspår och cirkulerade emellanåt en del, men lite vattnande gjorde susen och hon bet i. Slutapporten funnen innebärande glad hund och lättad matte. Min underbara fina hund som man alltid kan lita på gör sitt jobb. Som bonus hittade Chenin även ett stort fint älghorn samt något gott i bajsväg att rulla sig i. Men det bjuder vi på eftersom slutpinnen kändes som en riktig vinst. Chenin har också fått lite lydnadsträning förstås och vårt nya moment slalom mellan benen börjar ta sig mer och mer.

Tipsen
Här är några av helgens tips jag minns och som jag ska tänka på framöver:

• Ha mer struktur i spårningen – särskild med tanke på hur ofta vi spårar. Bestämma mig för om det är exempelvis upptag, ängspår, apporter, tekniska spår, vinklar, osnitslade spår eller långa spår jag övar på denna gång.
• Ge alltid godis innan spårstart och påsläpp.
• När hunden börjar cirkla, ta in den, klappa om , ge vatten och ge blött godis. Vänta till hunden startar av sig själv. Använd ej spårkommando.
• Använd aldrig ”extralocket” på snusdosorna eftersom det kan fastna i hundens mun när hunden öppnar asken själv.
• Motivationen i spåret kan exempelvis höjas med jaktspår som innehåller stopp i, innebäranade att spåret blir färskare och färskare.
• För Choice del ska jag ha lite kortare lina, gärna sträckt lina, gå närmare, gå saktare och lita på hunden. Framförallt ska jag fokusera på osnitslade spår där jag litar på hunden och jobba upp spårkonditionen rejält.
• Kryp: Var noggrann med hur Choice håller huvudet och att hon inte gör några kaninhopp med bakdelen. Prova att sitta på knä.
• Uppletande: Finns flera olika metoder. Några som vi provade var att hunden får gå ut och vinda in ett föremål men inte ta den, sedan skickas hunden ut på minnesbilden av lukten. Någon annan går ut och lägger föremål – hunden får bara en minnesbild av att personen är där ute. Eller att man går ut själv och visar hunden att man släpper ett föremål, sedan släpper man ytterligare ett på vägen in och hunden skickas två gånger. Kör ALLTID på retning vid första skicket och med flera skick på rad. Jobba tyst bakåt precis när hunden tar föremålet. Belöna farten in med kamplek med annat föremål.
• Budföring: Jag har bestämt mig för att ladda henne massor på mottagaren efter de två misslyckade skicken tidigare och det verkar ha gett resultat. Första skicket, godis och hjälp vid ingången. Jaktlek tillbaka till mig (behövs nog inte längre). Andra skicket, kamp hos mottagaren.

Annat
Bortsett från all hundträning har vi även hunnit med att dricka vin och snacka skit, lyssna på Lajos dammutlägg på kvällarna och kommentarer som ”Om en hund är med och vallar av en sökruta, kallas den då för en vallhund?”, ätit oväntad men sjukt god mat, pratat strunt om konstiga briardägare i form av Annika, Vicky och Bettan som hållt mig vaken genom att skrika på varandra halva natten, trängts på Tånga-Hed med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, lyssnat på skällande ouppfostrade utställningsbriarders skällande om nätterna, blivit utskälld av jaktlag för att vi varit på deras marker, fått skott-träning i mängder i form av jakt och älgstudsare hela dagarna, skrämts av gråhåriga gubbar på morgonen med kommentaren ”Det är nog bara du och jag som bor i detta hus”…

Don’t stop dancing – party is not over!

Om inte hundarna är trötta nu så vet jag inte vad. Tidig uppstigning för färd till Oxelösund där vi åter igen skulle valla hos Marianne och Gunnar. Anna och jag kom fram först och tog in och delade upp fåren. Sedan anslöt Malin och Sofie också. Vi hade flera grupper och kunde byta får ofta så vi var ganska effektiva idag. Flera pass blev det, både ute och på fält. Choice och Doc fick dessutom hjälpa till att ta in och flytta runt fåren så ögonen gick nästan i kors på dem. Jag lyckades bli nedkissad av ett får. Choice gick bra, dock inte lika lugnt som sist, men jag märker på filmerna att jag gör hundra misstag så det är inte konstigt att hon går som hon går. Choice såg en hare i hagen och jag funderade snabbt på vad hon skulle gör. Tack och lov är hon en vallhund som prioriterar sina får i första hand, så en blick var allt den fick. Jag älskar det fokuset!

Här kommer några filmer, Moa går väldigt fint:

Lilla valp-Milo likaså:

Tristan kan han med när han vill:

Doc imponerade stort idag, eller nej förresten Anna gjorde det, Doc har alltid gått fint men inte fått förtroendet att visa det innan :

Doc minihämtar:

Doc tog in fåren i fållan och Anna står nästan på näsan:

Choice fick prova att gå med Sofie vilket var intressant, när Anna säger till någon utanför blir hon lite förvirrad vem hon egentligen går med:

När jag säger stanna så betyder det inte stanna (blir så trött på mig själv, speciellt när hunden redan stannat):

Choice går lugnt:

Choice går mindre lugnt:

Choice på fält:

Chenin fick ett fältspår i Oxelösund som hon tuffade på fint i och hittade alla tre saker. Efter vallningen blev det ingen vila utan istället färd till Ursvik motionsstarten där det blev fotboll, bokläsning och grillning för tvåbenta och lydnadsträning och promenad på motionsspåret för fyrbenta. Grillningen kanske inte var den bästa någonsin men hundarna var nöjda:

Chenin var den enda av 5 aussies som inte vallade idag. Ändå var det hon som var i störst behov av dusch när vi kom hem. Jag förstår inte hur hon lyckas; rulla sig i fårskit och bada i kobajs… Men duscha kan vara rätt mysigt. Vi var till Marianne och Gunnar i Oxelösund idag, jag, Lisa och Sofie med hundar och förtroendet att valla själva. Vi delade in fåren i 3 grupper och hann med en hel del, ca 5 pass var per hund. De mesta i fålla men jag körde även 2 korta på fält. Fast fålla är jäkligt kul, man kan träna in så många saker. Idag fick jag lite instruktioner från Lisa om hur jag ska köra höger/vänster och hämt, samt hur jag ska få Choice att släppa trycket på fåren när vi ska ställa upp för ny träning genom att bara klappa på benet och förmoda att hon kommer med. Och tro f-n att hon gjorde det varje gång – snopet! Sedan började jag kräva mer stanna direkt annars kom en pinne flygande, och sedan satt stanna-kommandot mycket bättre.

Lite av en olycksdag var det för många, Lisa blev först getingstucken (utan anledning) och sedan nerprejad av fåren, Choice gick in i elstängslet två gånger och Tristan blev rätt låg av för många stångningar från tackorna.

Här kommer lite filmer på en snabb Loi men som faktiskt använde sina öron:

Milo började för första gången förstå det här med vallning, men det syns på fåren att det är en valp (det är Lisa som tycker att dem utanför ska vara tysta, inte Milo):

Och Choice börjar bli riktigt kul att jobba med när allt inte måste gå i galopp:

Tackor kan dock vara tjuriga, då gäller det att vara snabb:

Träning av höger och minihämt:

Träning av vänster på harmoniska får:

Lammen ska också med:

Igår var jag på flygkursen och sedan blev det visit på hundklubben. Först anmälan till tävlingslydnadskurs, sedan promenad med Annica och Mido, lydnadsträning, borstning och klippning av Choice, promenad med Malin, Moa och Tjabo, borstning och klippning av Chenin och så mer lydnad. Extra roligt att promenera med Malin och kunna ha alla fyra hundarna lösa utan bråk, stök och bus. Det är annars ofta ovanligt när Chenin är med. Skendräktig Chenin ligger bara på gränsen till överaktiv.

Idag blev det vallning hos Ingrid i Bro med Sofie, Lisa och Tina. Choice gick inte lika lugnt som förra gången i rundfållan. Nu fanns det ju mer yta att springa på, så idag blev det en massa galopperande istället. In- och uttag ur fålla börjar sakta bli bättre, hon går numera lugnt inne i fållan. Vi började också öva på fösning, vilket var riktigt riktigt kul. Jäklar vilken precision man måste ha. Chenin hälsade surt på Ingrids fyra tikar, ragg och morr – surbiggan! I övrigt har hon bara promenerat idag och sprungit lite agilitytunnlar på klubben tillsammans med Choice efter vallningen.

Jag kollade igenom filmerna efter vallning och konstaterade att ingen blev speciellt bra. Jag bestämde mig för att inte lägga ut någon, men vad sjutton, alla gör misstag, så här kommer det lite ändå.

Först en video på simningen i Edsviken förra veckan:

Tina och Milo:

Camilla och Choice:

Tina och Phoebe:

Sofie och Tristan:

Lisa och snabb Loi:

Choice ger mamma Lava konstig blick:

Chenin godisspårar (ej från dagen):

Igår, lördag, började jag läsa boken ”En plats i solen” medan jag satt på en plats i solen, närmare bestämd i en solstol i Ålsten med husse och hundar. Det blev mycket sol men inte mycket bad för mig i alla fall. Jag tycker det är kallt och blir lite av en badkruka. Choice däremot tyckte absolut inte det utan hoppade från stenar och plaskade ner mig så mycket hon kunde. Chenin verkar mest hålla med mig och simmar endast ut om det kommer en fin pinne och ropar på henne.

På kvällen kom Michaela över på lite vin innan hundarna lämnades hos föräldrarna och jag mötte upp det vanliga gänget i Rissne för vidare färd till Garbo. Söderin har fyllt år och det skulle förstås firas ordentligt, bl a med allsång i form av ”Hej Ankan, Ankan hej, Ankan du är helt OK, hej Ankan, hej Ankan osv”. Hundarna spenderade andra kvällen i rad hos föräldrarna. Hur skönt är det inte att de bor knappt 10 min bort?

Idag blev det besök hos Ingrid och fåren i Bro tillsammans med Malin, Sofie och Johan samt hundarna Moa, Tjabo, Tristan och Milo. Två pass var fick sig hundarna och för andra gången i rad gick Choice lugnt redan på första passet. Vi kunde köra igenom ordentligt och faktiskt träna: höger, vänster, ut, bort, hämt, inte gena emellan, stanna m m. Åh, nu är det riktigt kul med vallningen! Samtliga hundar gick bra och utvecklades i vallningen, så vi var rätt så glada allihop. Malin bjöd dessutom på brownies eftersom Sofie fyllde år igår så inga ledsna miner här inte.

Några bilder blev det inte för mig denna gång heller, men det är ingen skada skedd när Malin är med och tar så fina bilder som jag aldrig fått tidigare. Så här har jag snott från henne tre bilder på Choice.

Resternade vallbilder är från vallningen hos Linda i Enköping den 1 aug. På bilderna är det, förutom Choice, Doc, Elsa och Modja.

Efter vallningen idag körde jag fort som sjutton till Kista för att möte upp Hebbe, Kena och Issen och kolla på bio i form av Predators. Eftersom man är uppvuxen med Schwarznegger och alltid haft honom som idol var uppföljaren till Predator ett måste. Underhållande och läskig var filmen, men det var nog allt. Efter bio blev det besök hos Hebbes mamma som fyllde år idag. Hajmalsmiddag och hallon/chokladtårta bjöds det på. Nu sömn, och kanske kanske mer bokläsning…

Hittade denna vallningsfilm från första tillfället hos Ingrid efter semesteruppehållet. Och jag skrattade så jag grät. Det är fan inte lätt att vara Choice när hon har mig att samarbeta med. Född med tummen mitt i handen. Min enda uppgift i detta läge är att stänga grinden… som Ingrid sagt om och om igen…

I söndags var vi hos Micke med Choices bror Ramsey och vallade på hans fina vita får. Vilken härlig ASCA-bana Micke byggt och nu bygger han fint åt ankorna också. Mån om djuren syntes tydligt att han var. Dessutom fint hus och fin natur. Vallningen gick också över förväntan. Fåren var inte helt invallade och vi körde på stor bana. Men Choice gick så fint och lugnt så. Hon kände av fåren och rörde sig som i slow motion. Ramsey gick också fint och även Moa, Tristan och Milo. När Marianne och Gunnar dök upp på eftermiddagen höll vi precis på att fålla in fåren så att man kunde valla in dem lite. Där behövdes definitivt Chica som tog dem runt runt utan stress till de lugnade ner sig. Alla körde sedan fler pass i fålla. Gunnar gav mig goda råd som handlade om att jag redan nu måste få Choice att gå ut/bak höger och vänster, inte rakt på höger/vänster. Jag måste också stå närmare fåren när jag gör det så hon får möjlighet att tänka det själv och inte flyr undan mig. Stanna är också något jag ska ta tag i ordentligt och inte gå efter henne. Kommando sedan snabb markering. Överlag behöver vi träna mycket högervarv för däri ligger mina brister.

En väldigt trevlig (och lång) dag blev det hos gästvänliga Micke och Veronica. Chenin fick vara med en hel del eftersom hon så passande lyckades nässla sig ur grindarna i bakluckan och plötsligt komma farande när Choice och jag körde. Skendräktig som hon är höll hon sig hyfsat lugn med utfordring i form av en mikrodel frolic var femte sekund. Vid lunchen fick hon dessutom det stora nöjet att läxa upp och hålla Ramsey på avstånd. Man kan lita på Chenin när det gäller att få andra hundar att uppföra sig.

Världens finaste ankor har de också och nästa gång kanske ankhagen är klar så vi äntligen kan få prova på lite ankvallning.

Så var en riktig hundträningshelg förbi. Eftersom vi i slutet av förra veckan bara slappade semester fick vi ta igen det i helgen. I lördags var vi en sväng till klubben där det blev spår, lydnad, promenad och springning. Chenin och Dalton fick ett långt fint godisspår som Anna lagt, vilket de löste utan konstigheter. Doc fick ett motivationsspår med mig som slut. Choice fick ett spår som jag lagt. Hon missade en plastapport som hon helt enkelt inte förstod att markera annars tog hon alla. Lite flytigt i vinklar och jag försöker öva på att hålla kortare i linan, men det tar sig. Lydnaden började med koncentrationstapp när det var nya hundar med på plan, men jag bestämde mig för att ha tålamod och träningen tog sig bra. Rutan, inkallning, apportering, fotgående, fjärr, läggande, ja det mesta, men framförgåendet lyser med sin frånvaro. Smart när man anmält sig till tävling… Chenin fick komma ner på plan för lite borstning och klippning och minimalt fotgående. Därefter blev det kort sväng och sedan springning med Choice 3,5 km (dvs gul 5 km med gen över fältet).

Efter springning, dusch och inhandling av present skyndade vi till min bror, bara en kvart sena för att fira hans och hans respektives födelsedagar. Hundarna var med men märktes ytterst lite efter förmiddagens träning. Väl hemma blev det storstädning på kortast möjliga tid och sedan långsväng med hundarna innan huset invaderades av gäster. Drygt 10 pers (inkl hund-Anna) var vi som spelade Ölspelet, HejKnekt och RockBand innan det var dags att gå vidare till Garbo för att svänga om lite. Ja, eller svänga om Anna och Matilda som jag gjorde och sedan snabbt fick investera i nya öl.

Hebbe tog hundarna på nattrastning och sedan sov jag länge på söndagen. Med huvudvärk på morgonpromenaden planerades nya resmål för söndagen. Anna och jag åkte strax efter lunch till Linda i Enköping för vallning. Vallning i bakisläge (eller vad som i det tillståndet) kan lätt bli bakslag eftersom man tenderar att göra allting fel. Jag är nöjd med Choice men kände mig själv så värdelös, inkonsekvent och opedagogisk att man bara blir less. Tre pass körde vi, första givetvis galet från Choice sida, andra mycket bättre från henne men då skötte inte jag mig och tredje, efter paus och genomtänkare, blev riktigt bra. Jag försöker tänka på det som Anna och Linda sa till nästa gång, att jag inte kan låta henne speeda på först och sedan bli rasande eftersom det är otydligt och orättvist. Annat viktigt är att jag nu blivit mer hård med kommando ”ligg” för hon måste börja lyssna och inte vandra iväg. I övrigt kör vi på med höger och vänster efter bästa förmåga. Och framförallt tränade vi på ut och in ur fålla. Anna och jag tog en sen middag på Max och sedan stupade jag i säng medan Hebbe är iväg på kryssning med vänner.

Igår tävlade vi för första gången i vallning. Tävlingen hölls inom ASCA av Nina Mellfors i Skärbläcka. Choice började med ett run på får som ändå höll på längre än förväntat innan vi blev diskade. Vårt andra pass var på anka och började riktigt bra. Jag hade dock svårt att få Choice att förstå varåt ankorna skulle och således var hon behövde placera sig för att de inte skulle springa tillbaka mot fållan. Vi tog oss åtminstone runt i den bemärkelsen att vi fick scores, även om vi inte fick kvalificerande sådana. Det kändes emellertid rätt hopplöst när vi skulle in på får igen så för att göra lidandet långt passade jag på att dessutom köpa ett run på kor av Anders. Andra passet på får blev dock ett kort lidande. Choice lyssnade väldigt lite och jag fick nog och hade vett nog att lämna arenan innan vi blev diskade. Jag fick beröm för att jag tog rätt  beslut vilket ger en indikation på vilken nivå vi var på. Sist ut av alla under helgens tävlingar var det dags att låta Choice valla kor för första gången (den gången Anna och jag gick med Choice och Doc i koppel för ett år sedan kan knappast räknas som mer kovana än att hälsa på korna i stallet). Några tyckte nog att det var lite väl övermodigt men alla var ändå väldigt uppmuntrande. Jag visste inte alls hur Choice skulle reagera lös med kor och frihet att jaga. Som tur var hade Choice inte tänt på kor ännu och gjorde det knappast under det passet. Hon försökte egentligen mest förstå var fåren var och kollade runt varje hinder efter sina älskade (lite så gjorde hon även på ankorna i början men hon var bra mycket mer tänd på ankorna än på korna och det stämmer väl överens med hur hon kollar fåglar i allmänhet). Jag var nog inte alls pedagogisk för varje gång hon ens försökte fösa korna ropade jag på henne – hjärtat bultade lite eftersom jag visste att vi tagit oss vatten över huvudet. Men det viktiga var att hon gick där jag sa till henne och det räckte för att klara godkäntgränsen i started. Så även om det inte såg så snyggt ut vallningsmässigt så gick korna väldigt prydligt runt banan och vi fick konstigt nog hela 73 p med oss. Med andra ord, när Choice inte vallar går det bäst. Eller som Anna uttryckte det; du kanske inte ska träna vallning, bara tävla. I vårt fall har ju inte direkt träningen bidragit till tävlingsresultaten. Väldigt kul var det i alla fall och lika kul att se alla andra få sina fina meriter. Linda (Elsa), Mackan (Skippo), Anders (Willie), Pia (Colt?), Harriet (Voys) och Govert (Lottie) lyckades få WTCH på sina hundar, Lisa tog 2 leg med Loi på anka och kor, Anna tog 1 leg med Doc på får, Mackan tog 6 leg med Rosso på alla djurslag, Emelie tog flera leg med Vinna och Kiwi på anka och får. Sen var det en mängd andra som tog massa fina leg - jag kommer inte ihåg alla tyvärr. Dessutom var vi bara där på söndagen och på lördagen var det också bra resultat. Hebbe och jag hade nämligen ett  bröllop att infinna oss på, på lördagen. Nattis och Erik gifte sig i Tyresö slottspark i regnet. Jag var tärna och kände stort ansvar under veckan. Jag hade hoppats hinna träna mer vallning, men två pass fick räcka. I tisdags körde jag själv med Choice hos Marianne och Gunnar när Hebbe och jag var på väg hem från Trelleborg till Stockholm. Intag av får, två pass på fält, vila i fålla mellan passen och uttag fick räcka innan Choice och fåren var rejält flåsiga. Trots att det var sen eftermiddag var det tryckande hetta i luften. Vi var precis på väg att åka när vi mötte Gunnar i farten. Sammanfattningsvis kan sägas att jag var nöjd med intaget och andra passet eftersom Choice då var ordentligt trött, men första passet var slitigt – hon lyssnade inte, varvade och öste på mer än nödvändigt. Några veckors uppehåll har tydligen inte gjort henne gott. Nåja, jag tycker alltid hon är duktig! 

Efter bad och simning med hundarna i Solvik i onsdags blev det på kvällen vallning hos Ingrid i Bro. Samma sak denna gång, första passet skenade iväg och Choice skar upp trampdynorna på framtassarna. Jag konstaterade snabbt, mest besviken men också aningen lättad att ASCA-tävlingarna var uteslutna. Men det verkade inte vara hela världen så vi gick in igen. Vi körde då bara höger och vänster i fålla samt fålla in och ut, in och ut. 2 pass blev det som kändes mycket bra och lugna. Dagen efter var Choice dock ordentligt halt så kvällens vallning hos Marianne och Gunnar blev snabbt inställt. Hundarna spenderade istället kvällen hos föräldrarna medan vi vuxna gick på bio i form av Knight and Day – förvånande nog en bra, underhållande och komisk actionfilm.

Bröllopet var för övrigt väldigt mysigt men följdes av ett ständigt regnande. Middagen var god, sällskapet trevligt, brudparet vackert, musiken bra, vinet gott så vad gör lite regn när man slipper tälta?

Vallning i Oxelösund

Älg- och bisonsafari i Markaryd

Bad i Markaryd

Alperna mellan Österrike och Tyskland

Balaton

Naturskön rastplats i norra Tyskland

Minns knappt när jag skrev sist men misstänker att det var runt midsommar. Senaste senaste är att vi sitter nere i södra Ungern och njuter av sol, bad och god mat. Dessförinnan har vi hunnit med massa annat, Choice har firat midsommar med mig i södra Stockholm. En lugn trevlig midsommar med mycket sång, lite dans och många snaps. Chenin firade med mamma, pappa, bror m fl på Möja och skötte sig tydligen ypperligt. Vallning i Enköping blev inställd till följd av en ögonskada hos Linda som jag hoppas har gått över. Istället blev det vallning måndagen efter tillsammans med Anna och Lisa hos Ingrid i Bro. Choice fick köra tre pass, första och sista på springiga Roslagsfår och andra passet på lugna Spelsaufår. Första passet gick inte så bra, av sex får hade vi plötsligt tappat halva skaran som krypit in till de andra fåren. J Men de andra två passen är jag väldigt nöjd med, duktig lillfia!

Sista tisdagen i juni var det dags för konferens i Waxholm. Chenin och Choice förpassades till föräldrarna. Konferensen var lyckad – roligast hittills. Och det berodde främst på att den var för alla juniora skattekonsulter i Sverige, ca 35 personer. Stämningen kunde inte varit bättre. Eftersom vi inte var så många hann man prata med många nya människor och dessutom lära känna dem bättre. Vi delades in i lag och fick leka modern variant av fångarna på fortet, fast på Vaxholmen. På middagen hamnade jag i gott sällskap innebärande att jag skrattade mig hysteriskt igenom hela middagen, kramp i magen, halsen och kinderna men vad offrar man inte? Djuppratade jobb med underbara kollegor, allsjöng svenska låtar med flera andra, buggade, nattbadade i gryningen och sov sedan i fint rum med Sofia. Morgonen efter var inte lika trevlig. Trött var förnamnet och jag kände mig inte värst motiverad att stå och hålla föredrag i 2 timmar om underskott. En timme innan delade min kollega och jag upp bilderna mellan oss om vem som skulle säga vad och sedan körde vi. Det blev väldigt roligt, kanske det mest avslappnade föredrag jag haft och tydligen alldeles för avancerad huvudräkning för åhörarna i det tillstånd de var. Jag har ju också en tendens att prata lite för fort så tydligen fanns det åsikter om att jag borde bli sportkommentator på radion fast prata skatt en timme istället… Vad ska man säga? Jag överskattar alltid mina åhörare, eller underskattar mig själv.

Från och med onsdagen sov jag hos föräldrarna eftersom föräldrarna åkt till Ungern och Lazy behövde hundvakt. Frida, Cicci och Jocke kom förbi på kvällen, Cicci stannade till sent. Stackars Lazy känns det absolut inte bra med, jag känner mig väldigt orolig för henne och det är något jag lär få återkomma till efter semestern.

På torsdagen var hundarna med till jobbet eftersom dagiset har sommarstängt i juli. På kvällen kom Hebbe hem från en underlig resa i Japan. Han hade så mycket konstiga historier att berätta om en kultur långt ifrån vår egen västerländska verklighet, en kultur som är svår att ta till sig, förstå och acceptera. Men oerhört spännande verkade han ha haft det. Efter lite sömn hos föräldrarna, städning, packning och promenad bar det av mot Trelleborg för att ta oss till Ungern. Väl i Trelleborg tog vi nattbåten över till Rostock. Dessvärre hade vi inte fått tag i någon hytt utan fick sova några timmar på en soffa i ett kallt, men fräscht och nybyggt, hundrum. Arla morgon rullade vi av i Tyskland och letade rastställe eftersom Choice vägrat kissa innan båten eller under turen på däck. Hon verkade dock relativt oberörd. På autobahn gick det farligt snabbt. Jag kör i ca 140 km/h och blir tutad, blinkad och omkörd – som om man låg och söndagskörde. I hela Europa är det samma visa och som nordbo känns det lite märkligt… Vi stannade lite längre i Brno i Tjeckien för lite mat och för att se den fina Tysklandsmatchen. Så skönt att komma till Europa och bara kunna ta in hundarna på restauranter och barer. Efter en alldeles för lång bilfärd hamnade vi i Nagykörös kl 23 på kvällen – jag med galen nackspärr. Sista timmarna av bilkörning var jag övertrött och Hebbe kallade mig knäpp.

Väl framme möttes vi av min kusin Edina och Beppe. Efter promenad och uppackning satt vi ute på gården och pratade strunt till småtimmarna.

Första riktiga semesterdagen på söndagen började med tur till Tiszakecske där Edina, Choice och jag gav oss på en springtur. Därefter tog vi en promenad med båda hundarna ner till den översvämmade floden där hundarna badade medan Edina och jag ådrog oss ett stort antal myggbett. Vi belönades sedan med kallt bad, varmt bad, lunch, solning och simning 500 m tillsammans med föräldrar, respektiven och Peter Feldmajer.

Måste avslutingsvis nämna att Choice nu är officiellt frisk på höfter och armbågar, innebärande att 5 av 7 syskon är friröntgade. Som Lisa säger fin både på insidan och utsidan!

I tisdags blev det en sväng till klubben. Promenad men dopp i Igelbäcken för tjejerna och sedan lydnadsträning i solen. Så harmoniskt var det kanske inte med en gapande Chenin men ibland var det tyst (typ när Chenin körde). Efter träningen blev det springning för Choice och mig med Anna och Doc, tunga steg på lätta gulvita 5 km. Sedan liten promenad till innan vi kom hem till tomt hem eftersom Hebbe åkte till Japan på morgonen.

I onsdags kväll sprang Choice och jag medan Chenin var hos mamma. Chenin var igång totalt 2 timmar utan vila med promenader och visit, men märktes inget ovanligt dagen efter. Så himla skönt! Frida besökte oss på kvällen. Det blev tonfisksallad och vin till 3 på natten då Frida praktiskt taget vinglade ut till taxin. Taktiskt när vi båda skulle jobba dagen efter. Hundarna fick vara sällskap på jobbet på torsdagen. Det är tydligen en vana för mig att ha med dem dagen efter.

På kvällen for Anna och jag till Linda i Enköping för lite vallning. Det blev dock inte bästa passet i ens liv då fåren var en utmaning i form av Springiga tackor. Vi började i fållan i koppel, något som inte passar Choice alls. Det triggar henne bara. Sedan körde vi utan koppel och fick till ett pass som kändes väldigt bra. Därefter provade vi ett pass ute på större yta och det gick allt annat än bra. Fåren var lika rädda för mig som för Choice så Choice fick det svårt att hålla ihop dem alls. Ett avslutande pass i fålla fick det istället bli. Insikten om att det nog inte kommer gå så bra på ASCA-tävlingarna kom över mig…

I fredags var det så midsommar. Chenin firade med mamma, pappa, bror m fl på Möja. Det hade tydligen gått väldigt bra och hon hade badat och varit lös mest hela tiden på ön. Choice och jag började med löpning, ner och runt Råsta, därefter bad med Jocke, Anna, Jakob och hundar på Kanaanbadet. Det bästa med midsommar är att badet var ganska tomt på folk. Vid lunchtid bar det av hemåt för att på eftermiddagen komma iväg till Huddinge på fest. Det blev riktigt trevligt, mycket snaps, sång och god mat. Inte blev det speciellt sent heller. Jag var hemma innan det blev ljust och utan speciellt mycket alkohol i kroppen.

Fördelen med att ha Choice och Lazy är att man får sova länge på morgonen. I övrigt spenderades lördagen med att umgås med Jocke och Marc, se regnet ösa ner, promenera alla i Hagaparken med Anna och hundar som sällskap, ramla i Brunnsviken med kläderna på. På kvällen kom Chenin hem och så anslöt Aspen till vårt sällskap. Vi åkte till Ålsten, åt mat och promenerade längst strandkanten. Kom fram till en fin badplats där hundarna busade och badade. På kvällen såg vi The Ring hemma hos mig medan jag tvättade. Chenin och Choice var väldigt trötta, båda sov tungt i bilen. Även på söndagen, som bestod av mer tvättning och mer bad med Jocke i Ålsten, hade tjejerna tunga ögonlock. Efter visit hos föräldrarna blev det spår i Kista med Anna, Sofie och Johan. Jag kom sent förstås och la egna spår. Båda hundarna gick mycket bra så det var jag nöjd med, dock mindre nöjd med att jag valt shorts i Sveriges risigaste och mest insektstäta skog. Och inte var jag heller speciellt nöjd med att Choice lappa till lilla Milo.

Det har verkligen varit en kanonhelg. Vi har hunnit med massor av det vi ville, även om vi missat en del. Jag började helgen med några timmars jobb – kände att det var ett måste för att komma ikapp. Choice inledde med att försvinna på kontoret eftersom en tankspridd matte glömde koppla henne. Jag är så van vid Chenin som inte lämnar mig ur synhåll. Jag visslade och ropade i 10 min, konstaterade att det inte hjälpte att kontakta receptionen eftersom vi förmodligen var ensamma på kontoret och till receptionen kan hon inte ta sig utan mänsklig hand, insåg också att det inte var någon idé att gå åt något håll eftersom det finns tre håll att gå. Men så hörde jag henne springandes upp och ner i en trappa letandes efter rätt våning. Söt vovven! Och Chenin i extas förstås.

Efter några timmar med bara solsken genom fönstret åkte vi snabbt hem för att packa om och promenera ner till golfängarna. Anna och Jakob med hundar slöt upp och sedan fler och fler. Vi grillade och blev sittande många timmar. Chenin snöt till en bekants pitbulltik på nosen vars ägare var dum nog att släppa fram henne när jag stod med ryggen åt trots att jag påtalat att de inte ska hälsa. Någon frågade om Chenin skulle ha någon chans mot en pitbull och jag svarade nej samtidigt som jag för mig själv undrade varför icke-hundfolk ska ställa så irrelevanta korkade frågor (som om det är en tävling i vilken hund som är tuffast). Lite lydnadsträning körde vi också på ängarna. På kvällen åkte Jocke och jag och handlade inför söndagens middag.

På söndagen åkte jag iväg för att spåra i Järfälla vid Järva fälten. Chenin fick en längre med 4 apporter som hon tog på löpande band. Choice fick ett väldigt kort med 3 apporter, varav en missad. Myggen höll på att äta mig levande varje gång jag var still. Stressade därför därifrån så jag lämnade påsen med apporter och snitslar och en senare omväg var ett faktum. Efter spårningen bar det i alla fall av till Bro för vallning hos Ingrid. Anna, Sofie, Malin och Tina dök också upp. Två pass blev det för Choice och hon började hyfsat lugnt och utan bett. Andra passet ägnade vi till största del med att ta in och ut ur fålla. Det känns otroligt kul att kunna börja träna eftersom hon nu lyssnar på stanna och ligg och är snäll med fåren.

Väl hemma blev det dusch, städning och matlagning, för hundarna blev det promenad med husse för sedan dök föräldrar och ungerska gäster upp på middag, totalt var vi 9 st i vår lilla lya.

På fredagen hämtades hundarna tidigt på dagis av husse. Anna och jag möttes sedan upp i Ursvik för promenad 2,5 km och därefter springning gul 5 km. Efter lite borstning av Chenin på parkeringen och skjuts av ensam kvinna till t-banan mötte jag upp Hebbe och vänner i Sundbyberg för mat.

Igår åkte Anna och jag till Ingrid för att valla. Chenin fick vara hemma hos mamma under tiden. Doc och Choice fick två pass var. Ingrid körde med sina och Tina var där med sina busar också. Choice gick in med alldeles för hög hastighet, dock i stort sett helt bitfri. Efter att ha stannat upp och lagt henne började Choice tänka lite och gick sedan riktigt lugnt. Kanske var det värmen… Då kunde jag äntligen börja träna lite vallning och inte bara attityd. Vi provade ta in och ur i mittenfållan. Jag övade också på höger och vänster när fåren var i fållan men det gjorde henne mest frustrerad. Stanna och ligg övade vi också på. Andra passet föste Choice fåren jättefint men sedan sabbade jag det. Nästa gång ska vi hårdköra fållarbete.

Jag hade hoppats hinna rida, men efter vallningen var det dags för tur till storebror som fyllde 33 år. Hann nätt och jämnt hämta upp Chenin och sätta mig på golfängarna för lite borstning av Chenin innan det var dags för färd till Tumba. Fika ute och mer solbränna. Sedan middag med Hebbe i Sundbyberg innan jag åkte till stallet. Ingen ridning dock eftersom Chenin behövde promenera lite och jag orkade inte göra både och. Så promenad för samtliga inblandade djur och sällskap fick vi också.

På kvällen tänkte jag gå ut men somnade istället till Lisas röst.

Idag blev det spår i Kista med Anna när det visade sig vara molnigt och blött i marken. Chenin gick långt och bra. 6 föremål och hon missade något bara. Choice fick ett 300 m spår som började på äng men gick in i skog. Hon gick pissdåligt första sträckan och åt mest rådjursskit, men råkade snubbla över apporten mer eller mindre. Därefter gick hon fint, lite fladdrigt men bra tempo så det var helt godkänt. Hon tog alla apporter.

Efter spår och skogsövningar åkte jag till Kista för kort lydnadsträning. Jag trodde Choice skulle vara helt slut men hon var pigg som inget alls. Chenin och Choice fick varsitt pass. Choice fick bl a köra stegen, apportering och kedjning med hopp som avslut. Jag passade också på att variera mina belöningar men Choice har ju inga bithämningar och bet hål på handen direkt. Framförgående blev det också, måste fråga Lisa om det bara. Chenin fick köra på med apportering, framförgående, target och ner.

På kvällen såg vi Robin Hood på bio, premiär för oss på Filmstadens biograf som boende här. Patrik, Veronica, Marc och Åsa var med. Filmen var jättebra.

Bara jag vaknar halv sju på en söndag och går upp. Jag kände mig lite stressad att hinna med allt som jag planerat. Jag började med lite städning innan det blev ordentlig sväng med hundarna. Efter det sprang Choice och jag drygt Lötsjön – 3 km. Sedan mer städning och frukost innan det blev skogen och spår med Anna och Sofie. Chenin fick ett 300 m godisspår att gå fram och åter i. Jag glömde att jag lagt en pinne i mitten men det missade inte Chenin. Vid en vinkel på en större stig blev hon distraherad av rådjurslukt annars bra. Insåg också att jag inte har något tålamod, återigen, och märkte att hur snabbt jag börjar gå efter Chenin svalt en godis avgör hennes tempo väldigt mycket. Inte förvånande i sig men mer förvånande att min personlighet är sådan att jag omedvetet gör det. Choice fick ett kort ängspår på 100 m. Tidsbrist gjorde att jag gick det själv. Bra start och markering av första pinnen. Choice misslyckades sedan att övertyga mig i sista vinkeln så jag selade av och letade slut där jag trodde det var. Choice fortsatte då själv och när jag vände mig om stod hon med slutet i mun. Stackars hundar som har en så oduglig matte… Doc och Tristan gick enligt uppgift också bra och Anna och jag analyserade Docs andra spår tillsammans. Dalton vet jag inte hur det gick för eftersom jag hastigt var tvungen att åka. Efter träningen blev det nämligen några timmar på jobbet för hundarna och sedan god tacomiddag hos bror Micke och Sanna.

I torsdags sprang vi med en kollega i Hagaparken. Först promenad med övertaggade hundar som fått korn på vatten. Sedan springning med Choice. Nytt ställe var tydligen galet kul och nytt sällskap gjorde mig motiverad. 5,7 km blev det och därefter rehabsimning i poolen för båda tjejerna. Chenin simmade 3 gånger 5 min.

I fredags åkte Hebbe, jag och hundarna iväg till Marianne och Gunnar i Oxelösund. Först en snabbvisit med valpmys. Valpar i världens finaste färger! Och sedan till hagen och fåren. Choice och jag hade fått det stora förtroendet att klara oss helt själva. Efter inte alltför mycket meckande hade vi fått in alla fåren och plockat ut en lagom skara i fållan. Choice gick såklart in med galen attityd, precis som om vi aldrig tränat. Jag klarade inte riktigt av att säga till henne själv så Hebbe hjälpte till och då föll bitarna på plats igen. Vi fick till två bra pass i fållan, utöver hämtningen och tog oss sedan ut på öppen mark. Vid det laget hade Choice lugnat sig lite också. Då gick hon skitbra. En blick åt varannat håll när jag gick framlänges fick henne att gå utan alldeles för mycket pendling. Hebbe sa också att det såg lugnt och fint ut. Vi filmade lite men pga datakrasch tänkte jag att ni får hålla till godo med mindre fin vallning från lördagen när vi ska ta in stora flocken. Datorn vill dock inte riktigt samarbeta vad gäller den filmen.

Samtidigt som mörkret föll for vi vidare till Lisas landställe där Lisa och Linda och en mängd hundar befann sig. Några timmar aussieprat innan vi somnade i morfars rum. Vaknade på morgonen och hittade en blodpöl på täcket, funderade på oväntat löp innan jag hittade en stor fästing mitt i. Choice gissar jag på, hon är ju väldigt omhändertagande om sig själv. I alla fall åkte vi tillbaka till Oxelösund för att delta som passiva på den vallningskurs som Marianne och Gunnar anordnade med Sandra Zilch. Extra spännande var det förstås att lyssna eftersom Sandra äger Naishe som är pappa till Choice. Med på kursen var Lisa och Linda med Loi och Modja, Harriet med Noah och Voys, Cilla med Swip, Choice syskon Florence och Milton, Micke och Ramsey, Cathis och Riffe samt Stina och Caliber, även Jacob och Cash var delvis med och några fler passiva från Libbys kull i somras. Extra roligt att se Caliber förstås som tagit sig ner från de norra delarna av Sverige. Vi började med teori som kändes riktigt bra, ner på detaljnivå och analysera. Hennes hundsyn kändes dessutom väldigt bra (något jag alltid oroar mig för med nya instruktörer). På många sätt var hon väldigt lik Peter Nilsson men det var några olikheter också. Hon jobbade till exempel inte lika mycket med press utan mer med placeringar, vid flankeringar föreslog hon att man hjälpte hunden genom att, efter ha fått ut hunden (vilket gjordes genom att skärma av alla andra vägar snarare än med hot/press), gå åt motsatt håll. Jag tyckte också Sandra jobbade väldigt bra med Micke och Ramsey i fållan. Däremot hade jag lite svårt för hur Loi hanterades. Det är en hårfin linje mellan att bemöta en hunds envishet och att göra en hund osäker. En hund med attityd (som många aussiekillar har) kommer inte direkt ge sig i första taget. En hund som har mycket i sig antar ju gärna utmaningar så där tycker jag man ska undvika att lägga den pressen. Loi i vallningssammanhang är ju inte helt olik Chenin i vardagssammanhang och om jag skulle sparat på alla ”goda råd” jag fått, skulle jag haft en hel bok. Folk har en förkärlek till hundar med mycket i. Dessvärre har de ofta inte bakgrundshistorian och känner inte till hunden speciellt väl så det brukar inte arta sig väl. En stor skillnad är dock att jag kunnat välja bort råden vilket inte är lika lätt att göra när en vallningsinstruktör står med ens hund. Usch, jag led lite med Lisa och Loi när det kändes som att Loi inte direkt blev bättre utan sämre efterhand. Inte kul när ens hund går igång och frustrationsskäller i ett. Där gillar jag mer Peters stil att klappa om dem och säga något i stil med ”Ta det lugnt, jag ska visa dig!” Jag hade t o m glömt bort att det var så han gjorde eftersom det aldrig användes på Choice. Men det viktiga är att ta med sig det man gillar.

En annan sak som jag gillade var att Choice lugnade ner sig väldigt mycket utanför vallningen när hon fick gå lös. Hon körde t o m lite busrace med Caliber, Voys och Noah – den senare i hagen, utan att ens försöka dra till fåren som vallades av andra. I koppel däremot är hon inte lika lugn, fin och tyst.

Något som däremot inte var lika kul var det ständiga regnandet. Vi kunde haft lite mer tur med vädret.

Chenin kom på att man kunde riva hela gallret i bilen och hoppa runt, håra ner och skälla de få gånger Choice vallade. För hennes del blev det annars dikesbad och ängspår där hon gick som en klocka! Jag tänkte egentligen att Choice också skulle få ett spår – och det tänkte hon med som sprang iväg mot fältet – men jag orkade inte och hon var ju ändå helt slut efter kursen. Efter avslutad kurs stannade Hebbe och jag nämligen kvar och körde ett eget pass där vi tänkte anamma Sandras råd, men återigen fick jag fokusera på rätt attityd hos Choice – prioritering! Denna gång gick intagningen helt OK, men avskiljningen desto svårare. Ett par gånger försatte jag dessutom Choice i lite för avancerade uppgifter men hon gjorde så gott hon kunde och jag grälade på mig själv i huvudet. Efter ett kort pass i fållan som var lerig och snorhal gick vi istället ut på fält. Det kändes som att Choice hade behövt vara kvar lite längre i fållan dock för fåren kändes lite flyktiga (dragningen till stallet var stor denna kväll) och då var hon taggad till tusen och lugnade sig inte riktigt så mycket som jag skulle velat. Choice var dessutom helt slut stackaren och när koncentrationen brister faller hon lätt tillbaka till kontroll genom att nafsa! Men sedan fick vi till bra flyt och idag till skillnad från gårdagen kunde hon plötsligt stanna på kommando.

Choices och mina svårigheter i högervarv. Men vi lär oss!

Anna och Doc i samspel

En tom helg, skönt trodde jag. Lugn och ro, men icke. Film i form av 2012 med Hebbe på fredagen. Kan vara en av de värsta jag sett. Dålig, overklig, förutsägbar, mörk, tragisk, humorlös, ounderhållande m m. Som Hebbe uttryckte det så var det en förolämpning av ens intellekt. Vilket slöseri med tid. Rekommenderar ingen att se den!

Pratade med Frida som haft tråkiga dödsfall i familjen.

Lördag blev det städning innan jag mötte upp Anna i skogen för lite spår. Tror på det stora hela att vi var väldigt nöjda med samtliga hundar. Chenin fick ett långt godisspår som hon gick väldigt noggrant och lugnt i, tog vinklar bra och letade metodiskt rätt när hon kom utanför. Hon missade i stort sett alla föremål, men jag var nöjd ändå och framförallt var hon tillfreds med att det blev lite längd på spåret. Fram och tillbaka gick hon kanske ca 500 m.

Choice fick ett ca 300 m spår av Anna. Hon missade också en pinne men gick väldigt bra. Hon hade ett bra driv och tryck idag som jag gillar. Hon kändes motiverad och taggad hela tiden men blev trött mot slutet. Hon hade lite tapp vid en stig på kalhygget men när jag väl sa spår igen, vilket jag är väldigt försiktig med efter att ha fått Chenin att fråga för mycket, gick hon på direkt. Det gäller för mig att förstå att det är två olika individer.

Efter spårning blev det hem för lunchintag innan jag åkte vidare till jobbet för att få lite gjort några timmar. Man kan ju tro att hundarna skulle vara trötta och sova medan jag jobbade, men efter bara någon timme vaknade de och såg uttråkade/hungriga ut. Några timmar till fick de dock stå ut innan det bar hemåt. Hem kom vi och tvättning stod på schemat till sent på kvällen. Vi påbörjade också filmen Benjamin Buttons. Världsklass jämfört med 2012, vacker och underhållande. Kanske lite lång, räcker med en gång så att säga.

På söndag var det dags för vallning. Med bilen aussiefylld bar det av till Oxelösund med Anna, Lisa och pojkarna. Choice fick fyra pass och ögonen gick i kors på stackaren. Först tre pass i fålla och sedan ett pass ute. Ambitionerna var höga; träna stanna, stopp, attityd, avstånd, flankeringar, hämt, trånga situationer, skicka mot huvudena, lugna höger och vänstervarv, fösning. Rätt snabbt blev det uppenbart att jag fick koncentrera mig på ett par viktiga saker istället för allt jag ville. Framförallt attityden inkluderat bitandet i huvudena och heelingen som hon tar till bara för att det ska gå fortare (vi är inte helt överens om vilken hastighet vi ska hålla i fållan). Jag tyckte träningen gav resultat. Fick även förklarat det här med stanna av Gunnar och skillnaden mellan stopp och stanna (lydnadsmänniska som man är var det såklart förvirrande). Choice svårigheter i högervarv gjorde sig också påminda. Något konstigt har hänt för hon blir avvaktande, eller springer runt mig eller rusar bak och försöker nafsa, medan när vi möts upp på vänster går hon lugnt och fint bak. Kanske har jag hjälpt henne bättre på vänster genom att oftast skicka henne på vänster från start. På slutet fick vi dock till lite mjukare vändningar även på höger så det ska nog gå.

Chenin var också med, men uppför sig dessvärre inte så exemplariskt utanför hagen att hon kan vara med så mycket som jag skulle vilja. Jag la ett ängspår till henne. Hon gick väldigt hetsigt och inte alls lika noggrant och lugnt som igår, men det förväntade jag mig inte heller med nya marker och fåren alldeles inpå knuten. Efter ett tag gick det dock något lugnare.

På vägen hem sov Doc och Choice djupt tillsammans, trötta som få.

Själva påsken har spenderats på vallkurs för Peter Nilsson i två dagar tillsammans med ett gäng Crofter Holdings-hundar. Det var en otroligt värdefull kurs där Choice fick lite att fundera över i sitt lilla huvud. Bara efter helgen är hon nästan helt ren från bitandet, även om det kommer behöva underhållas ett bra tag framöver. Jag fick i alla fall massa bra metoder och tekniker med mig hem. En sammanfattning av några saker jag ska tänka på framöver:
- Förstärka mitt nej, följa upp varje gång.
- Få henne att stanna av sig själv när jag stannar.
- Vara mer konsekvent med mitt stanna.
- Inte träna attityd genom att gå runt fållan i cirklar utan djurkontakt.
- Kontrollera att hon inte gör rusningar när vi möts upp på fårens högersida, genom att möta upp tidigare.
- Inte undvika att tvinga henne mot huvudena för att konfrontera hennes bitande istället för att undvika problemet.
- Börja med fösning i koppel med fokus på djuren utan att låta henne gå runt. Behåll målbilden.
- Träna flankeringar, gärna ihop med tillsägelse och pssch-ljud.
- Vara konsekvent med ljuden, fram-ljud och runt-ljud.
- Inga mer redskap för att få henne att ha rätt attityd i vallningen.

Jag känner mig otroligt tacksam mot Peter för stor hjälp framåt i vallningen och uppmuntrande ord. Det är verkligen skönt med instruktörer som vet hur man lyfter deltagarna än sådana som bara ser det negativa. Här följer vallningsfilmer, utan bett och rusningar efter helgens kurs!

Idag var en bra morgon. Jag går runt med ett leende på läpparna för Chenin kändes mycket bättre än vanligt imorse. Nu kanske det börjar släppa, stelheten på morgonen. Visserligen håller det bara i sig ett par sekunder men hjärtat stannar nästan när jag ser smärtan hos Chenin. Resten av tiden är hon överlycklig och sprallig men vad hjälper det? Nu har det gått mer än 8 veckor vilket är den tid Läkningen av benet tar så vi ser ljust på framtiden, eller i vart fall inte mörkt.

Det har varit spännande dagar i helgen. På fredagen fick vi besked om att vi vunnit budgivningen på lägenheten i Filmstaden i Solna. Den är förmodligen alldeles för dyr, inte för oss eftersom det bara är en tvåa, men per kvadratmeter. Hoppas att man någon gång får igen pengarna… Det är i alla fall dyraste fastigheten i dyraste området i Solna, men avgiften är relativt låg med tanke på att det är nyproduktion. I fredags kväll var vi och skrev på överlåtelseavtalet efter diskussioner med banken. Ett tips till folk som köper lägenhet är att inte säga upp sig precis innan köpet och starta eget. Även om Hebbe är konsult hos sin gamla arbetsgivare var banken skeptisk. Nu är lägenheten på bottenvåningen med egen uteplats i alla fall vår! Inflyttning är dock först 1 mars. Jag känner mig så otroligt nöjd med läget vi valt. Både Hebbe och jag är nöjda. Han gillar att bo centralt, där det händer och jag vill ha nära natur, parker, sjöarna, tunnelbanan och samtidigt inte känna mig instängd mellan andra hus. Nu kommer vi ha 200 meter till tunnelbanan (samma som dagens läge) utan att vi är instängda eftersom vi bor i kanten av Filmstaden vilket innebär att åt ena hållet har vi en park och åt andra hållet har vi innergården, samtidigt som vi bor nära sjöarna – Lötsjön och Råstasjön. Ett annat tips när man köper lägenhet är att titta på lägenheten innan man köper den. Jag missade visningen som var men efter att papprena var påskrivna fick jag en personlig visning. Det är egentligen inte mycket att säga om den, mer än att den är ganska lik vår nuvarande hyreslägenhet, men spegelvänd. Det blir nog bra i vilket fall och den kändes absolut som vår nu.

I lördags var vi hos Gunnar och Marianne och vallade på deras fina får i Oxelösund. Chenin fick vara hemma hos föräldrarna för annars hade det mest blivit bilen och det är ju mindre kul. Vi var sex ekipage som drillades av Gunnar; Anna och Doc, Sofie och Tristan, Florence och Milton, Linda och Modja samt Sofie och Jackson. En del hade kommit längre som Modja och Doc medan andra var helt gröna som lilla Jackson 6 månader. Choice fick två pass i fållan, varav ett med koppel och ett lös, samt två pass på fält. I koppel var hon fullkomligt knäpp, skäller på situationen för att hon vill jaga fåren, skäller på fåren för att de svarar upp, skäller på mig för att jag hindrar henne. Lös i fållan gick det bättre men absolut bäst går hon när hon får mer ytor. Då ser man hennes styrka. Jag är så imponerad över att hon alltid lyckas hålla fåren till mig, aldrig att hon tappar något eller att de springer iväg för henne. Inte förrän jag satt henne medan vi pratar så vandrar fåren bort. Det känns då helt tryggt att veta att hon kan få in dem. Choice har en väldigt trevlig djurkänsla men det vi behöver jobba på är att hon inte ska använda munnen så mycket. Det går i alla fall framåt med den saken. Det gick bra för samtliga där och vi hade alla himla trevligt hos Gunnar och Marianne, så dit kommer vi gärna igen. Tack Gunnar för bra assistans och Marianne för snälla omdömen! Det behöver vi.

När jag kom hem från Oxelösund sniffade hundarna utanför dörren sedan gick svansarna, speciellt Chenins. Det var spelkväll hos oss med massa grabbar och Chenin blev överlycklig av att hemmet var fullt av folk. Jag roade mig på eget håll innan jag deckade i sängen – tröttare än tröttast.

I söndags var det segt. Varken Anna, Annica eller Jocke orkade komma med ut så det blev först spår och sedan springning på egen tass. Båda hundarna undrade när sällskapet skulle komma. Vi spårade på klubben, Chenin fick ett relativt långt korvspår i mossa med mycket saker, som hon gick fint och utan konstigheter. Choice gick också bra, om än lite hetsigt. Jag insåg snabbt att snitslarna får plockas i efterhand, jag måste vara med på vad som händer där framme i linan. 3 av 4 saker hittade – hon missar oftare leksaker än pinnar. Pinnarna verkar vara rätt så befästa. Springningen efteråt blev 5 km Ursvik. Jag tog den vanliga 5 km, det vill säga inte lätta (förtydligar att det är spåret som kallas lätta så ingen tror som Emelie, att det är jag som springer lätt – 5 km är alltid tungt för mig ). Choice hjälper till alldeles för bra i nerförsbackarna men tycker att jämsides är lagom i uppförsbackarna.

Efter springning fick bilen sitt. Tre timmar av städning, tvättning, dammsugning, däckbyte av Hebbe och mig. Tungt och tråkigt förstås, men fin blev den. Skimrande till och med. Ända sedan dess har jag trott att bakluckan är öppen när jag kollar i backspegeln. Hundgallret skymmer sikten lite men det är uppenbarligen en väsentlig skillnad.

I strålande sol och klarblå himmel åkte jag i lördags till Hägerstalund för lite spårning med tjejerna. Chenin fick ett korv/ost-spår på en gräsmatta som blev avbrutet halvvägs av min dåliga parkering. Vi tog sedan upp det igen och så fick hon gå det fram och tillbaka. Även Choice fick ett gräsmatte-spår med två vinklar och tre föremål. Hon förstod först inte alls att det var ett spår men upptäckte det efter några meters planlöst springande. Lite rastning i spåret innan andra vinkeln (trots rastning innan…) vilket gjorde att hon först passerade vinkeln och sedan fick leta sig tillbaka. Alla föremål tog hon så jag var nöjd. Efter spåren tog jag ut hundarna för lite fotografering i det vackra vädret. Då kommer det en man cyklande som på engelska frågar om han får fota mig och hundarna, jag svarar att han får fota hundarna men inte mig. Märklig händelse! Chenin låg kvar där jag lagt henne men skällde konstant medan han fotade. Varken argt eller glatt, mest oroligt för vad han gör där. Efter spår och fotografering åkte vi till Bro för vallning hos Ingrid. Jag mötte upp Mikko och Tim på macken innan och Anna och Sofie med blåa prickar på plats. Det var även en del andra där såsom Anders, Pia och Tina. Choice fick två pass i ankhagen. Första passet övertaggad och tänd till tusen, provade först i koppel men det blev bara sämre. Jag försökte tajma rusningarna men det var svårt. Hon gör mycket rätt vad gäller full kontroll, samlande och balans. Hon var duktig på att hålla dem vid oss trots deras stora drag mot ena sidan. Däremot har hon har helt fel attityd och varje vändning när hon får huvudena mot sig så gör hon tjuvrus. Andra passet, med Ingrids fina Spelsaufår, fick vi låna den bekanta paddeln av Anders och då gick Choice riktigt fint med lagom tempo men fortfarande full kontroll och känsla för drag och med inställning att hålla de spretiga Spelsau-fåren samlade. Detta pass kändes verkligen som ett stort genombrott, vet inte varför men känslan genom hela var så bra och allt bara flöt på. Även om hon inte håller ut avståndet tillräckligt så är jag ändå imponerad av hur långt hon springer ut i svängarna för att hålla dem. Vi behöver nog ha med paddeln eller liknande ett tag framöver så hennes inställning blir rätt. Hur kul som helst var det i alla fall och det tyckte vi nog alla som var där.

På vägen hem stannade jag i Kista centrum för att luncha med Hebbe och handla present till Marc. En jacka och två par skor inhandlades också snabbare än kvickt. Sedan var det hem och duscha innan vi lämnade Choice hos föräldrarna och sedan åkte på middag hos Marc. Jocke, Nattis, Erik och Diana kom också dit. Chenin fick följa med och smaka på det mesta. Nöjdare än nöjdast var hon nog över att få egen tid med hennes vänner.

Idag har vi varit iväg och joggat. Jocke och jag sprang lätta 5 km i Ursvik. Lätt är dock fel ord att använda för det var tungt så man ville kräkas i uppförsbackarna. Det var nog bara Choice som tyckte det var lätt och kul uppenbarligen. Väl i mål la jag ett korvspår till Chenin medan Choice fick träna lydnad och uppletande. Uppletandet gick dåligt, jag hade inget tjänstetäcke och dessutom fick Choice följa med och valla, hon förstod ingenting utan sprang runt och letade överallt efter ingenting, säkert 100 meter bort. Jag fick köra lite retning för att få henne att förstå och leta koncentrerat i korridoren. Lydnaden gick desto bättre. Hon gick verkligen fotgåendet som en klocka. Hon kan verkligen gå fint när hon lägger manken till och har fokus med. Jag märker dock att vi tränat svängar alldeles för lite och att hennes bakdelskontroll kan vara obefintlig. Lite lägganden, fjärr, inkallning och ingångar blev det också. Moment som jag måste ta tag i är rutan, vittringsapportering och framförgående. Tänker på det jämt men gör väldigt lite åt saken. Chenin gick sitt spår noggrant och fint – inga konstigheter. Som vanligt kastar hon sig ut i sitt 80 cm långa koppel innan hon inser att det finns korv och lugnar ner sig betydligt. I morse gick vi runt Löt med Anna och hundar. Vi gick dessutom dit och hem så nu är jag väldigt orolig för hur Chenin kommer må. Det där stelheten när hon vilat en timme vill inte ge med sig. Och det ger mig en klump i magen.

Efter en helg fullt av aktiviteter konstaterar jag att jag bara fått 11 timmar sömn. I fredags kom Kim och Annica med Mido över för att kolla på Idol och film. Mido lämnade lite rester efter sig på mitt 2000 kr-överkast. Tackar för det! Jag satt sedan och fixade med föräldrarnas julklapp (avslöjas senare) till sent på natten. Jocke sällskapade sedan på spårningen i lördags. Choice fick ett långt spår (för att vara hon), runt 500 m, med 4 apporter och Chenin ett kort korvspår. Jocke filmade båda spåren. Chenin gick sitt utan konstigheter, fram och tillbaka. Choice rusade sitt, det verkar vara den hastigheten hon vill hålla. Jag tycker dock inte den är ultimat, vilket bland annat hennes miss av samtliga fyra apporter visade. Hon spårade bra men eftersom hon missade alla apporter kände jag mig grinig i efterhand. Helt klart inte hennes bästa spår. Jag ska försöka hålla tillbaka mer nästa gång.

Efter spårning tog vi snabbspringning runt kortaste löt bara för att ha gjort det, innan Hebbe och jag åkte till farfar för att fira hans 92 årsdag. Hundarna kommer in som två flåsande galningar och man känner hur de är utom kontroll, men efter hälsning på alla och det är speciellt den nära familjen som gör dem knäppa, lugnar de snabbt ner sig. Båda hittade en favorit i form av en gubbe som satt på golvet. Där låg de brevid honom på rygg och tiggde klappar och hårade ner hans kavaj.

På kvällen fick hundarna vara hos föräldrarna när Hebbe och jag åkte till Issen och senare vidare med Nattis och fler till ängby för karaoke. Det kändes som ett klokt val att ta bilen. När jag kom hem fortsatte jag dock att dona med föräldrarnas julklapp så jag somnade inte förrän fem på morgonen.

Igår söndag åkte jag först och hämtade upp en väldigt förvirrad men rolig mormor som jag aldrig trodde jag skulle få påklädd. I samband med att mormor och Chenin lämnades av hos mamma, där det skulle bli mycket tjänstgöring i köket till deras lycka, hämtade Lisa upp Choice och mig för att åka till Ingrid i Bro och valla. Dit kom även Linda och Modja, Cecilia och Puck, ett antal aussies som gick kurs för Pia samt Anders och hundgäng. Choice fick tre pass, alla för första gången utanför fållan. Jag började i koppel för att få rätt attityd och det gick mindre bra. Det blev mest en kamp som jag inte kunde vinna. Jag släppte sedermera bara för att märka att lyhördheten i fållan inte var lika stark utanför. Hastigheten var också allt annat än önskvärd. Det kändes som ett okontrollerat pass som jag behövde analysera och fundera över för att komma vidare med. Nästa pass hade hon lugnat sig betydligt. Jag lät henne gå i full koppellängd och sa stanna innan rusningarna kom. Jag tyckte också hon gick bättre lös. Stanna är ett ganska välfungerande kommando som lugnar ner hastigheten. Jag kände att det gick framåt från första passet även om det kanske inte direkt var något björnkliv. Det som är svårt är att tajma när hon gör sina rusningar som ofta slutar i nafs. Det är svårt att få stopp på dem utan att gapa åt henne, vilket är trist. Till tredje passet lånade jag en paddel. Det räckte att förstärka vid ett tillfälle så ändrade hon attityd markant och jag gick från ciruksdirektör med fåren cirkulerande på rad till fåraherde. Vi tappade fåren en gång och så låste dem sig i hörnet men annars kändes det mycket bra. Att fåren låste sig var Choice och mitt fel eftersom de blev stressade av att inte ha någon flyktväg. Choice går ju hela tiden upp och balanserar och håller gärna fåren så istället för att få ut dem ur hörnet fastnade de än mer, men envisa som vi är klarade vi till slut av att själva få ut dem. Nere på motsatt sida från låsningen, där vi tappat fåren, jobbade Choice jättebra med att hålla både balans och gå upp och kompensera för fårens drag tillbaka till tryggheten. Jag känner mig himla nöjd med hennes djurkänsla idag. Att tänka på: hur jag gör när jag släpper henne från början, vara konsekvent om jag sagt stanna, om vi tappar fåren – alltid gå tillsammans till stora flocken, ha ett mål när jag går in, använda något som förstärker mitt NEJ, träna mycket stanna i kopplet för att hon ska få en lugn inställning. Tack Lisa för skjutsen och Lisa och Linda för att ni orkar höra mina amatörmässiga analyser av vallningen – skönt att ha er att bolla med.

Efter vallning blev det middag hos föräldrarna innan jag insåg att jag måste hem och städa. På väg in i garaget åkte det en beige kombi (kanske volvo) bakom mig och precis innan jag skulle svänga in på min parkeringsplats till höger slänger jag en rutinblick i backspegeln bara för att upptäcka att kombin pressar sig in på min högersida och kör om mig. När den passerar mig skriker föraren, jag blir rasande eftersom jag tycker det är han som gjort fel och tutar argt tillbaka. Efter att jag svängt in ser jag att han stannat längre fram och kommer mot mig skrikandes om att jag borde lära mig använda blinkers. Jag kontrar med att han inte borde köra om på insidan. Han kallar mig idiot och jag kallar honom idiot. Då blir han vansinnig och springer fram, hyttar med näven, skriker, säger att han vet att jag gått i Vasalund och har hundar (som vrålar i bilen förstås), säger att jag kan ju hämta min pojkvän om jag vill (?), säger att han fan ska sno min bil, att han ska ha min bil nu, att han ska ta min bil och våldta mig, säger att jag inte ska komma undan bara för att jag är tjej och stinker sprit. Som tur var kom hans alkoholiserade (och nerknarkade?) kompis och håller fast föraren. Kompisen kände jag igen, undrar om han inte varit klasskompis med min äldsta bror, kan heta Robert eller något och har utstående ögon. Båda hoppar in i bilen och drar. Jag hinner inte se registreringsnumret så jag hoppar in i min bil och åker efter samtidigt som jag ringer polisen men det bryts, ett snällt par frågar samtidigt hur det är och påpekar att det finns kameror i garaget. Jag hinner ikapp bilen vid garageporten men de svänger ut så jag hinner bara uppfatta reg.numret till KUX975 (vilket tydligen var fel). Jag åker efter dem fast långt ifrån på Rissneleden (ringer polisen igen men det bryts) och ser att de stannat vid idrottshallen i Rissne. Jag ställer mig på en annan väg så jag kan se bilen på avstånd eftersom jag inte vågar köra ner. Jag ringer polisen för tredje gången och kvinnan sa att de inte kunde göra något om jag inte hade rätt reg.numret, jag sa att jag inte vågade svänga ner efter då bilen fortfarande var igång och personerna i, hon tyckte inte att jag skulle svänga efter utan istället åka därifrån. Jag frågade om de kunde skicka en bil men de hade dem inga resurser till. Så det var det! Tydligen är det inte så viktigt att det sitter en kraftigt alkoholpåverkad hotfull kille bakom ratten. Jag åkte hem, rätt uppskrämd. Efter samtal med min bror som är blivande polis tyckte han att jag skulle göra en anmälan för olaga hot så jag ringde polisen igen. Denna kvinna tyckte det var vansinnigt att man inte skickat en bil när jag ringde tidigare. Hon skulle be någon svänga förbi men då hade det redan gått en halvtimme.

Det har varit en dramatisk helg med mycket upp-och-ner känslor. Egentligen ville jag döpa inlägget till Bye bye Bajen efter derbyt mellan AIK och Hammarby som jag var på igår där AIK åter igen gick upp i serieledning. Nu är det guldvittring. Klart är att AIK åtminstone får en guldmatch nästa helg. Oavsett utgång på onsdag får det lag som vinner nästa helg (Gnaget eller änglarna) guld. Om AIK vinner på onsdag räcker oavgjort nästa helg och det vore trevligt med det utgångsläget.

Utöver fotboll har helgen innehållit styrelsemöte och medlemsmöte för SASK i Enköping, vallning, jogging, lydnadsträning, höststädning och karaoke. Innan styrelsemötet i lördags gick hundarna och jag upp tidigt för att hinna till Linda och fåren innan. Choice fick tre pass i fållan varav det första helt och hållet i koppel där vi endast tränade inställning och attityd. Trots att det nu var flera veckor sedan sist var hon inte övergasad och lomhörd vilket var trevligt. Hon har en väldigt härlig koncentration som är en av hennes största styrkor. Ibland kan hon med sitt lätta eye påminna om en bc. Andra passet inleddes bra i koppel och fortsatte bra lös men blev sämre och sämre mot slutet (hon taggar, gör rusningar och nafsar). Det fick mig att fundera i termer som; hur man snabbast förstör sin duktiga vallhund. Men i tredje passet blev vi lämnade själva vilket innebar bättre koncentration och noggrannhet från mig sida. Och givetvis gav det snabbt resultat. Jag var nöjd och glad. Hon är minsann en riktig liten vallhund.

På medlemsmötet kom det en hel del medlemmar och många kända ansikten. Jag hade gärna hunnit prata mer med flera men det gick inte riktigt ihop. Två av Choices bröder var där, Harry och Ramsey, och det blev en del bus med båda (fast dem emellan mest spända uttryck). Ingrid och Benz var också där så Choice fick lov att även underhålla Benz med lite bus efter bästa förmåga. Ja, och Chenin blev fullkomligt galen när Ingrid klev in i stugan. Som sagt tidigare, det finns en person i Chenins liv som slår lika högt som matte och det är Ingrid. Vilken lycka för Chenin! Marianne och Gunnar dök också upp vilket gjorde Choice pussig, Gunnar kan man speciellt hoppa på och gosa med lite extra. Jag fick också äran att kampa lite med Ramsey, kul och väldigt lik Choice i sättet även om han lättare tar till kampmorr. Ett stort dåligt samvete hade jag för att jag inte hann tillbaka in i stugan innan städningen var över men det var flera medlemmar som hjälpte till i alla fall. Kul att det var så många som kom och trevligt att småprata med alla. Tydligen så trevligt att jag inte kom därifrån förrän kl 18 och då stelfrusen. Inte hjälper bilen till på den punkten heller eftersom värmen inte vill fungera. Det blev badet rätt så omgående för att tina upp.

Innan utgång och karaoke med Nattis på Rivieran i Ängby rastade jag hundarna på gården. Lite längre bort såg jag några killar i min ålder med en pitbull springa runt och skrika upprört. Jag började röra mig mot porten rätt omgående när jag hörde någon av dem gråta hysteriskt chockartat och högt. Jag frös till is och funderade på hur jag skulle göra. Jag bestämde mig ändå för att gå in, jag kunde inte gå dit med hundarna och ville inte gå dit själv. Funderade på att ringa 112 men slog bort tanken, vad ska jag säga?! Jag hörde någon gråta? Med en olustig känsla satte jag mig i bilen för att plocka upp Nattis. På vägen mötte jag två ambulanser med blåljus på väg upp mot oss. Usch, kände mer obehag och ville helst vända hem tillbaka till hundarna. Igår kväll, efter en ordentlig omgång storstädning av lägenheten, följde hussen med ut för kvällskissningen. Vid porten där jag sett killarna möttes vi av ljus och skrivna kort till en Mattias. Väldigt otäck historia. Man kan ju inte sluta undra över vad som hänt.

Idag bjuder jag på lite bilder från senaste vallningstillfället. Om någon trodde Choice var snäll så är det ett missförstånd, se blåtira. Choice längtar galet mycket efter vallning vilket ter sig genom att dumstirra efter fåglar, får och mina fötter. Vi hade tänkt valla i söndags men eftersom Chenin oväntat fick komma hem redan i lördags blev det inget av den saken.

Morfinplåstrets verkan tycks ha gått ur. Chenin har väldigt ont. Jag är hemma idag från jobbet för hennes skull. Choice och jag åkte en sväng till stallet och tog en lång härlig ridtur. Choice är grymt duktig på att vara följeslagare. Lyhörd och lydig när vi möter folk och hundar och anpassar sig bra till olika hastigheter. Oftast är det hon som drar på framåt och Gustur och jag som springer efter.

Del 2 av helgen är söndagen. Anna och jag var hurtiga och kom iväg från Stockholm vid nio. Vi anlände till fin moss-skog i Enköping strax före tio. Knappt en timma senare hade alla fyra hundarna fått varsitt kort spår. Chenin fick ett godisspår som gick lite lugnare än igår. Hon spårade säkert och bra och fick även ta bakspår. Doc fick två spårupptag igen som enligt uppgift gick mycket bra. Dalton fick gå Chenins godisspår och hitta rester. Choice fick ett spår som Anna lagt. Hon gick återigen över pinnen (och jag gjorde förmodligen bort mig som visade den och lekte, men vad gör man? suck) men spårade annars bra. Nästa spår ska det ligga i alla fall två pinnar så jag ser vad tendensen är. Hon verkar inte nonchalera pinnarna utan de har stort värde för henne, men hon slarvar förmodligen i spårningen.

Strax innan elva hamnade vi hos Linda (och Lisa ) i Enköping där Florence med Choices bror Milton slöt upp. Det var vallningsdags. Choice fick tre pass i hagen, varav det första enbart i koppel. Jag tycker saker och ting går framåt. Det vi tränar på att få till är mini-hämten där fokus ligger på att hon inte ska gena in emellan. Kan stolt meddela i frågan att hon denna dag inte genat in mellan mig och fåren en enda gång, bara försökt ta det håll huvudena är åt men stannat vid uppmaning. Nya saker att träna på är att inte ändra håll för ofta eftersom det stressar Choice som då snabbt går in i rusningar mot fårens huvuden. Får hon istället jobba ut ett varv så går hon ner i tempo. En ny grej som vi ska träna på är att stanna mot en väg för att lära Choice att släppa på trycket själv, för att sedan gå vidare utan att ”passet” avbryts. Alla stopp ska inte betyda avslut helt enkelt. I övrigt gick Choice grymt bra i kopplet runt i fållan jämfört med tidigare. Tjuvrusningarna var mycket färre och jag kan nu stanna henne när hon är på väg att göra en rusning och sedan trycka henne vidare i rätt riktning. Dessutom gör tryggheten med fåren att hon coolar ner sig och kan gå förbi huvudena i kopplet utan att glo sönder dem. Överhuvudtaget kan hon stå och stirra på dem öga mot öga utan att tacklas. Däremot förmodar jag att jag lyckats gett dubbla signaler med guldstaven för hon hängde lite i den emellanåt.

Doc, Milton och Elsa vallade också en del när vi inte fikade gott. Chenin fick vara med och fika två gånger. Det går hyfsat så länge inte något får rör sig inne i fållan då blir hysteriskt drag mot fållan och skall. Fåren rörde sig dock inte så mycket… Grabbarna Grus har fått tilltalsnamn av oss; Bullterrier, Bajset, Bruno, Hornet, Lillebror och Pricken. Tack Linda för att du tar emot oss varje gång!

Hemmavid gjorde jag min plikt. Trots ateist så gör mitt medlemsskap i svenska kyrkan att det ska röstas, åtminstone så att inte Sverigedemokraterna med mitt dåliga samvete hämtar hem några mandat i någon demokrati. På kvällen hade vi sedan telefonmöte med SASK. Jag tog såklart på mig något som jag måste hinna sätta av tid för.

Och blåtiran är kvar… Doc försökte ge mig en fläskläpp i bilen också så att man på måndag verkligen skulle se misshandlad ut. Anna föreslog att jag skulle säga till kollegorna att jag bränt maten på spisen så det var mitt fel, jag vet ju att man inte ska steka på tolvan.

För att författa några ord om aussielägret kan man väl säga som så att vi har haft det kanonfint. Anna och Doc har underhållit Chenin, Choice och mig till och från Vårgårda. Emelie bjöd in oss att bo hos henne. Eftersom Vinna hade valpar var det extra trevligt att vara där. Att det fanns en röd förstfödd kaxig snedbläsad tik var dock ett minus, Emelie stoppade oss i sista sekund från att ta med den hem. Chenin och Choice har skött sig bra, fogat sig i det mesta och sett väldigt trötta ut emellanåt. Vi sparade inte på krutet så på vägen ner stannade vi till hos Linda i Enköping för att valla. Jag var trött och mosig i huvudet efter en natts festande på Grand Hotel med kollegorna. Därmed lyckades jag inte riktigt få samma fina flyt som gången innan i vallningen. Linda var dock med och grymtade lite när Choice nafsade så vi fick lite kläm på den biten. Lyckades också ett par gånger kommunicera vilket håll jag vill ha mini-hämtet på utan att hon genade emellan. Jag tyckte det började lossna lite mer när jag skärpte till mig.

På lägret ingick vi i träningsgruppen vilket var en spännande upplevelse. Utan instruktör och med olika uppfattningar om vad gruppen skulle träna lyckades vi strukturera upp träningen och relativt snabbt enas om ett schema som gjorde alla nöjda. På fredagen gick vi med varandra på spåren för att se hundarna. Varken Chenin eller Choice spårade överdrivet bra. Choice fick ett kort böjspår som hon funderade mycket över. Hon missade i böjarna och missade pinnen. Chenin fick ett trixigt spår som gick alldeles för fort, men glänste till här och var. Jag la ett spår till Sani från Maibe Tails på dryga kilometern. Han spårade mycket stabilt igenom hela bortsett från ett kort tapp. Efter lunch hann vi med uppletande på lydnadsplan. En annorlunda men rolig korridor som emellanåt gjorde hundarna förbryllade. Choice fick synretning och jobbade mycket bra. Två skick totalt blev det varav det andra var mer dolt och krävde mer letande. Efter en platsliggning (med båda tjejerna) gick vi igenom lite lydnadsmoment med respektive hund. Choice fick köra en budöfring och sedan blev det fokus på apportering där jag fick lite tips gällande fasthållningen. Chenin fick träna på att ha hundar sittande nära. På kvällen dök Ingrid Tapper upp till Chenins stora förtjusning. Det märktes genom att Chenin slet sig mot Ingrids bil på promenaden. Efter det har Chenin gnällt varje gång hon hört Ingrids röst. Det finns folk och det finns folk. Ingrid höll ett intressant fördrag av blandad komplott; vargar, aggression och rädsla, aussiens mentalitet. Lördag förmiddag hann vi med sök, spår och uppletande. Sani skulle ha en högre sök-ruta så en del vallande blev det. Choice fick prova tre sökskick med delvis synretning. Syntes tydligt att hon trodde det var uppletande. Bonus att det fanns en lekkompis där ute bara. Chenin fick ett fint mosspår men gick alldeles för fort, vilket förmodligen beror på att skendräktigheten stillat hennes hunger och då är godiset i spåren inte tillräckligt värt för att vara noggrann. Choice fick också ett spår och jobbade mycket bra. Vi avslutade med uppletande. Choice gick första gången utan synretning och jobbade kanon. Andra och sista skicket fick hon avsluta med synretning. Hundarna såg i kors av trötthet men på eftermiddagen blev det åter igen platsliggning och lydnad. Med Choice påbörjade vi skick till rutan. På kvällen var det grillfest. Anna och jag blev kvar till midnatt pratandes med folk. På söndag bar det återigen av ut i skogen, bortsett från Victoria och Plopp som stannade på lydnadsplan. Sani fick köra sök medan övriga spårade. Chenin spårade mycket lugnt och fint så det var skönt. Choice spårade också bra. Egentligen jobbade alla riktigt bra idag. Vi avslutade med uppletande. Choice fick en halv synretning och fick sedan hitta en plånbok. Ingen synretning andra gången, mer än att vi gick iväg. Anna och jag åt sedan pizza till lunch innan fotografering, utvärdering och avsked tog vid. Mellan Borås och Jönköping blev ögonlocken tunga, men Anna underhöll och jag fick ny energi.

Lägret kan också sammanfattas med följande punkter:

• I sitt långa långa spår rasade Sani ner i ett dike som var lite bredare än vad det verkade.
• Vi vallade stor sökruta a la Hitler-stil på Elins kommando ”framåt”.
• Skillnaden Ingrid och trasdocka var liten när hon åkte efter Sani på påvis.
• Anna och jag satt i godan ro i bilen väntandes på att regnskuren skulle avta, åt chips utan stress när jag får syn på tre huvuden utanför rutan – resten av träningsgruppen tysta och tålmodigt väntande på Choice tur i lydnaden…
• Applåder (stora och taktmässiga) för kökspersonalen som slitit i fyra dagar och belönas med torra strumpor – total skrattattack, eftersom Lisas trötta min var oslagbar!
• Annorlunda och kul uppletande på lydnadsplan.
• På fredagens energipass hann vi med sök, spår och uppletande för samtliga hundar.
• Första genomgången när jag insåg att vår grupp var kluven. Victoria hade bara tänkt tävlingslydnad och Ingrid pratade sök – funderade hur detta skulle gå ihop med mina tankar på spår och uppletande. Så länge ingen sa freestyle gick det dock an.
• Vindrickandet strulade till sig av flera anledningar, dels för att vi bodde 1 mil bort, dels för att man inte fick dricka vin där man åt mat.
• Elin föll raklång i en fälla i Choice spår som Ingrid lovat varna för, varvid Ingrid utbrister ”där var hålet!”
• Jag föll igenom stolen framför alla när jag skulle slå mig ner med vinglaset inför prisutdelningen.
• Ingrid Tapper höll en mycket intressant föreläsning.
• Choice slet sönder sitt koppel – hon som inte ens drar ordentligt i kopplet!
• Ingrid har en ”döda fästing-fanatism”.
• Innan Anna hinner fråga Elin om hon vill ha pizza utbrister hungrig Elin ”jag tar alla rester, allt går bra”.
• Emelies mamma har en väldigt söt aussie.

Tack Yvonne m fl för ett väl anordnat läger!
Tack Katrin och Lisa för god mat!
Tack Emelie för boende och valpgos!
Tack Clas för goda kvällsdrinkar!
Tack träningsgruppen för bra träning!
Tack övriga för trevligt sällskap!

Bad och sim i Ålsten på morgonen – framförallt stor koncentration på Chenins simning. På eftermiddagen åkte vi till Linda i Enköping för vallning. För omväxlingsskull följde hussen med. Som sällskap hade vi även lyckats släpa dit Patrick och Veronica med bc-Zorro och Annica och Kim med kelpie-Mido. Lilla Mido 5 månader var andra gången hos fåren och fler lär det bli när han väl förstått att det faktiskt är han som flyttar fåren. Zorro 2 år var första gången i princip hos fåren, vilken naturbegåvning. Choice har börjat lära sig balansera och pendla lite mindre. Det känns som framsteg varje gång. Här kommer filmer med tusen fel…

Tidigare ej inlagt inlägg. Igår, tisdag, blev det en längre och fartigare tur med Gustur i perfekt mulet väder. Hundarna fick nöja sig med en promenad med Gustur och lite lösdriv i stallet. Fast de är oftast uppbundna i stallet vid sidan av hästarna. Ägaren är ändå irriterad (vilket mest verkar bero på att alla tycker hundarna är så otroligt söta och måsteberätta det hela tiden) så nu vill hon att hundarna ska sitta utanför. Lite jobbigt eftersom det går många barn och hundar (stallägarens settertik bland annat som skäller på mina hundar) runt överallt och man vill ju gärna ha koll på sina hundar. Gustur får dessutom panik på stallplanen så han kan inte stå uppbunden där utan måste vara inne. Dessutom är jag i princip alltid själv i stallet så man kan ju undra vad det gör för skillnad. De få gånger det är någon annan från stallet där får man väl ta ut dem. Jag får fundera på om jag ska skriva något mail eller bara ignorera.

Efter stallet tog vi en sen lunch med Nattis med mycket prat. På kvällen åkte vi upp till klubben och tränade lydnad och spår med båda hundarna. Choice har svårt att förstå när jag höjer kraven för belöningen och lägger inte manken till. Det störde mig lite. Spåren gick inte så bra, inte så dåligt heller men hundarna var trötta och likaså jag. En dålig kombination helt enkelt. Choice spår hade legat drygt två timmar så det var egentligen rätt svårt. Hon spårade i stort sett bra, noggrant och tog allt men jag saknade lite jävlar anamma. Chenin spårade istället alldeles för fort och hade svårt på en del ställen. Spåret hade dessutom legat riktigt länge och var rätt klurigt så egentligen jobbade hon rätt bra. Plötsligt stod det en hjort (eller stort ljust rådjur med horn) 10 meter framför. Riktigt magnifik och alldeles stilla. Nästan lite overkligt. I nästa stund var den borta. Chenin märkte inget (synligt) men fick förstås problem där det fanns färska viltspår.

I måndags for vi med Lisa och Loi till Linda i Enköping. Där mötte vi även upp Florence och Milton, ett kärt återseende. Linda var snäll som lät oss valla på hennes fina baggar. Choice och Milton fick prova att vara lösa och det var riktigt kul att se dem. Nu är man taggad på mer vallning. På kvällen bjöd mamma på middag och det var ungefär vad man orkade.

Tanken var spårträning både fredag och lördag men Jocke och jag gav vika för det sista fina sommarvädret och spenderade dagarna med hundarna i Ålsten. Massa simning för hundarna och kortspelning för oss.

På fredagkväll åt Hebbe och jag middag med Patrick och Veronica på Sangria och såg därefter skräckfilm på bio i Kungens kurva – My Valentine. Uscha, tror jag blundade halva filmen. På lördagkväll hade Söderin fest. Några kompisar kom förbi och vi satt hemma hos oss och pratade innan vi åkte vidare till Söderins 30 års firande. Väldigt kul och väldigt galet, mycket sång och stök. En jobbarkompis som är vår inneboende sedan en vecka tillbaka följde med och lite fick man skämmas. Vi for sedan vidare till Edelweiss och därefter försökte vi komma in på. Min tyska jobarkompis hade dock inget leg så vi blev nekade. Det rörde oss inte nämnvärt, vi var alla riktigt trötta.

I söndags var det spårdags. Patricks bc Zorro skulle få följa med oss tjejer till skogen. Annica och Kim mötte även upp. Alla hundarna spårade fint, även om Choice och Mido fick kämpa lite i spåren med alla svampplockare och joggare.

Jag har magont och är trött. Ett långt bad var vad man behövde efter en skitig hundhelg. Kort rapport innan sömn. Doch och Choice vallade får, kor och ankor hos Nina. Det var sjukt kul! Och hundarna presterade sitt bästa hittills. Choice taggad men lyssnade bra och dämpade sig. Doc väldigt lyhörd och sansad trots höglöpande Choice. Båda visade stor fokus på fåren, släpper inte med blicken, något eye och naturlig avslag på hastigheten när de vallade ankor. Anna och jag leendes hela vägen från Nina. Mindre bra var att jag (fast inte helt på egen hand) lyckades orsaka hundslagsmål mellan Ice och Bluff.

Träning lördag i Götene. Valla två korridorer, lägga spår, köra uppletande. Vallningen bättre än uppletandet. Doc lite okoncentrerad av löptik. Choice fick prova ett skick utan retning, stack ut bra men hittade då inte föremålet. Typiskt! Bara på det igen nästa gång. Spåren mycket bättre. Kanonarbete faktiskt på båda hundarna. Vi hittade dessutom blåbär, hallon och kantareller, vilket plockades flitigt. Skott-träning fick vi också i form av skjutbanan och träning på Götene Bk. Några reaktioner fick vi dock inte. Lång vila innan vi gick på lydnaden vid 16-tiden. Lite ostrukturerad klickerträning för Choice. Vi nöter mycket target, apportering och ingångar nu. Choice fick springa agilitytunnlar och sedan avslutade vi med en platsliggning. Choice jagade flugor, fångade en och började leka fånga släppa leken. Jag vill hellre se en hund som ligger still. Jag bortsåg från det men borde förstås varit tydlig från början. Jag lekte med Freja och Anna lekte med Choice. Efter att Anna och jag agerat sökfiggar med Malins metod av klickersök lekte Freja och Choice av sig ordentligt, jämsides springande i skogen. Freja är go’! Middag bestående av lax, champinjoner, kantareller, avokado och sallad och sedan vin till sent. Vi hade trevligt sällskap av Malin (Freja), Inger och Björn (Toya), Sanna och mamman (Misty), Marit och Kari-Lise (Dina och Trixie), Carina och Kjell (Azzie).

Söndag var det dags för MH för Kreivis legender och Chess Players golfare. Duktiga duktiga hundar! Doc gick först, satte ribban högt, fick ordentliga lovord från domaren som dessutom kräver mig på film, kallade Doc för skolexempel osv. Fast det visste vi väl redan att Doc var en kanonkille! Utöver Doc var det två hundar som gjorde starkt intryck på mig, den ena var Misty och den andra var Toya – härliga flickor!  Men Chess Player-hundarnas lek överhuvudtaget är en stark minnesbild, dessutom ska Billy, som var en i stort sett kopia av Doc, också nämnas liksom Frejas mattes prestationer för att få igång leken på skotten.

Foto: Lisa Sundström

Äntligen fått ändan ur vagnen och skrivit ut bilder på Choice som ska skickas till ASCA för att få henne registrerad där.

Imorgon bitti kommer Anna och den prickige från Norrland. Då bär det av till Skärblacka för lite vallning hos Nina, innan vi åker vidare till Götene. På lördag blir det förhoppningsvis lite hundträning och på söndag är det dags för Doc att bli MH-beskriven tillsammans med sina syskon och Chenins syster Azzies valpar. Det ska bli så spänannde att få se dem alla. Chenin kommer att få stanna hemma med föräldrarna med hårda restriktioner, för jag vill se att hennes ben blir bättre. Mitt lilla hjärta! Jag önskar så in i Norden att jag kunde få träna och valla med Chenin igen. All hundträning har en viss sorg i sig hela tiden.

Alltid med ett leende!

I helgen var det ASCA-tävlingar i Skärblacka. Följande hundar blev working trial champions:

Crofter Holding’s Thumble Weed – Lava (Choice mamma)
Diamond Bluff Cowboy Classic – Noah (Choice morfar)
Crofter Holding’s Derringer – Voys (Choice morbror)
Crofter Holding’s Liberty – Libby (Choice mormors syster)

Grattis!

Stort grattis också till våra vänner Lisa och Loi som lyckades kamma hem sitt första leg på ankor i started! Grattis också till Mackan och Skippo som tog 9 leg under helgen (på 11 starter) och nu endast saknar ett leg för att bli WTCH!

Foto: Cecilia Trehn

Efter torsdagens simning fick Chenin lite träningsvärk. Vi får se hur mycket jag låter henne simma nästa gång.

I lördags var vi iväg till Skärblacka för att valla med Gunnar och Mariannes hjälp. Milton, Riffe, Ramsey, Harry, Mercy, Swip och Megan kom också. Gulliga snälla Lisa och Eskil följde med mig som rese-, underhållnings- och fotografsällskap. Tack Lisa som alltid! Alla hundar fick gå in till fåren i fållan. Alla var duktiga och taggade utom min duktiga fina vallhund Choice som satt vid utgången av fållan med en ledsen blick och ville ut. Det är faktiskt lite komiskt att min lilla fårhund med några av Europas bästa vallhundar som föräldrar inte vallar. Tro mig, det finns ett stort underhållningsvärde i det i mina sociala kretsar. Samtidigt vallar hon ju mycket annat så det är ju bara en tidsfråga innan polletten fallit ner. Jag försökte få igång fåren på alla möjliga sätt men det gjorde bara saken värre. Eftersom fåren var lite människoskygga så drämde de rakt in i Choice, som inte satt sig i respekt hos fåren. Lite funderande och diskussioner med Gunnar så fick Gunnar stå kvar som skydd med Choice medan jag rörde på fåren. Då verkade poletten falla ner och hon tyckte det var kul. Vi sprang tillsammans och jagade får helt enkelt, valpis och jag. Och då skulle hon minsann upp och stoppa dem vid huvudena. Alla hundar fick sedan köra på anka och det var förstås väldigt roligt för samtliga. Choice försökte balansera ankorna till mig flera gånger men det var ju inte så lätt när ankorna skydde mig. Choice fick sedan gå in två gånger till i fårfållan och det gjorde hon (och Gunnar och jag också) bra. Sista passet gick jag först in själv och satte lite fart på fåren innan hon fick komma in och hjälpa till. Chenin fick vara fikahund. Jag kände mig väldigt nöjd med dagen. Alla hundarna var så coola, orädda och kaxiga. Megan kunde gärna ha fått följa med oss hem – vackra tösen! Tack alla för en trevlig dag och speciellt Gunnar och Marianne för att ni tar er tid med oss!

På kvällen tog vi sedan tunnelbanan till föräldrarna. Båda hundarna drog som galningar hela vägen och jag hade tungt att bära. Man kunde ju tro att de skulle vara trötta… Snarare jag som blev trött på dem. Och så ätandet hela tiden, hela vägen. Eller sökandet efter ätbart. De fick sedan vara kvar hos föräldrarna medan jag åkte till Anna, drack lite vin för att sedan gå över till Nattis och Erik. Efter drygt en timme där åkte Anna, Kerstin, Linnea och jag till Cafeet och mötte Hebbe o co. Inte riktigt mitt typ av ställe men vi kom in gratis i alla fall. ”Jag vill ha det hon tagit” sa de om mig. Jag var bara glad och övertrött. Vid tre kom Hebbe och jag hem med hundarna. På söndagen var det segt att komma upp. Jag hade fruktansvärd smärta i högeraxeln och det hade säkert inte alls att göra med att hundarna försökte dra den ur led dagen innan. Hebbe gick ut med dem på morgonen och det chockade både mig och hundarna, som stod kvar vid min sängkant ända tills han kallade. Vid lunchtid tog vi en sväng ner till Gröna stugan. Chenin och jag gick raka vägen medan Hebbe och Choice mötte upp Patrik och Zorro för lite bus. Chenin blev glad att se Zorro tills han försökte flirta med hennes valp. Oj vilken svart blick han fick då. Det är bara Chenin som får flirta med Choice! Vi åt mat på Gröna stugan och gick sen vidare till golfängarna för solning. Patrik kastade rätt mycket frisbee till Zorro och varje gång fick man vara beredd så inte Chenin bjöd på flygtur i solstolen. Ingen sömn i solen således. Jag klagade över hanhundar som bara tänker på parning men kände sedan att jag fick äta upp det, mina tikar tänker bara på mat. Speciellt Choice och fågelbajs i synnerhet. Zorro och Choice skulle få busa lite så jag släppte Choice. Eftersom Chenin blir så taggad och vill vara med fick jag passa på henne och underhålla med lite frolic. Det gjorde att jag hade lite svårt att kontrollera Choice men grabbarna och Zorro får väl underhålla henne och sen kommer hon ju nästan alltid när man ropar. Jag kanske inte är den mest hänsynstagande av alla men usch vad jag skämdes när jag ser Choice vädra något på långt håll och sedan rusa fram till ett par som sov i solen och komma springande tillbaka till oss med munnen full av en stor grillad köttbit. Jag behöver knappast nämna att de inte var jätteglada. Jag ville sjunka genom jorden. Jag gick dit, bad om ursäkt och erbjöd ersättning men då hade ilskat runnit av dem. ”Äsch, låt dem äta – de är ju djur!” Jag förklarade att hon var en valp under skolning. Efter det satt Choice i koppel tillsammans med Chenin eller i mitt knä.

Idag åkte Anna och jag till Tina för att valla. Samma plan hade även Lisa, Linda, Karin, Marianne, Inger, Gudrun med familj och Florence med familj. Mycket aussies blev det: Ricky, Milo, Phoebe, Loi, Eskil, Modja, Bronco, Desi, Elsa, Fay, Libby, Mercy, Muscot, Kanel, Igor, Harry, Milton, Doc, Chenin och Choice samt ett par andra vovsar. Valparna fick busa och hälsa på fåren. De lite äldre fick valla mer ordentligt. Dessutom promenerade vi, fikade och lapade sol i Tinas trädgård. Himla trevlig dag och alltid gästvänligt hos Tina. Anna fick hjälp av Karin i vallningen medan jag lyssnade nyfiket och Doc gick verkligen kanonfint. Efter strul med Annas bil som fastnade i lera och fick bogseras av grannens traktor och därefter hjälp med bensinstopp för Florences man så landade vi hemma halv sex. En halvtimme senare dök mina föräldrar och Hebbes mamma och syster upp på middag. Vi lagade middag tillsammans, kollade på Robinson och spelade Buzz. Jag kände mig lite halvkrass efter hela dagen ute så jag somnade på soffan och sov i nästan 12 timmar.

Rosso och Choice Foto: Mackan

Vi har haft en härlig lördag. Mina hjärnceller efter några timmar på weissen fungerade inte som de skulle. Jag lyckades ställa väckarklockan fel eftersom jag glömt att jag var tvungen att ta tunnelbanan till föräldrarna på morgonen för att hämta bilen. Vi tog nämligen taxi hem från Solna och hämtade upp hundarna hos föräldrarna på vägen. Så jag anlände förstås för sent hos Tina där Mackan redan anlänt långt innan. Förutom valpbus mellan Rosso och Choice fick båda valparna hälsa på Tinas får. Det var kul. Choice kändes trygg inne hos fåren. Jag tror inte hon tände till ordentligt men det kändes som ett helt normalt förstamöte med fåren så det var perfekt. Tinas får var verkligen snälla och visade respekt även för de små knottarna. Rosso var duktig – försökte hämta splittrade får, trots en del grimaser över vattenpölarna. I övrigt busades det massor. Choice hade en tendens att bita Rosso i öronen och sedan fortsätta dra även när Rosso skrek. Ibland syns det att hon är Chenins lillasyster! Eftervallningspassen, två trötta valpar och två inspirerade och motiverade ägare

till dessa stackare, la vi varsitt spår till Chenin och Skippo. Det är något speciellt med nya spårmarker och ny spårläggare. Spår är ju alltid kul men blir extra kul då. Båda hundarna gjorde ett kanonjobb. Man blir så stolt över dem. Vi tog en promenad med dem innan och döm över min förvåning om inte Chenin tyckte om Skippo. Hon bjöd upp till dans och han var en riktig gentleman. Inget nosande i baken eller andra dumma frierier. Mackan berättade att Skippo är språksäker och det kan jag intyga. En blick från Chenin när hon kissade räckte. Chenin tänkte bli sur men ändrade sig och skällde lekfullt istället. Chenin brukar i vanliga fall ha en liten invänjningsprocess men Skippos lugn hade tydligen en fin inverkan. Varje gång jag träffar Skippo tycker jag bara mer om honom. Tillbaka till spåret
så var det lite klurigheter Mackan gjort, mycket vinklar överlag, spetsvinklar, ögla, halvt dolt slut. Öglan var särskilt rolig för Chenin såg verkligen förundrat ut. Funderade och klurade. Började gå den, men någon meter innan hon var tillbaka tänkte hon verkligen äsch sånt struntoch dök på fortsättningen på spåret. Söt-Chenin!Skippo kom inte enkelt

undan heller och även han löste sina fällor fint. Mackan och jag ser likadana ut när vi spårar, går och småpratar med varandra under resans gång Det är något jag har förmånen att göra när det är godisspår, annars flyger man ju fram, men man vänjer sig snabbt. Skippo spårade också fint. Jag såg Mackan valla med Skippo också och fick bra förklaringar på mina frågor om varför Mackan ser till att fåren inte passerar henne. Okunnig som jag är trodde jag att det var hundens jobb att släppa på trycket, vilket det också är förstås, men Mackan förklarade så bra om det här med att visa att man själv har koll. Jag gillar det sättet att tänka annars när det gäller hundar som Chenin så jag blev glad att det går att anamma även i vallningen. Det är verkligen lärorikt att träna med duktiga personer. Tina vallade även fint med Milo och Phoebe. Phoebe är för övrigt en superfin liten tjej. Jag gillar hennes utseende skarpt.
Jag tvärsomnade med hundarna i soffan när jag kom hem. Hebbe och Kim spelade spel men jag bara sov mitt i. Vaknade lagom till melodifestivalen. Jag hejade på Måns Hope and Glory och Heats 1000 miles, men det var helt okej, även om det var en chock, att La Voix vann.