Chenin.se

Efter det blev det kall lydnadsträning för Choice. På plan i snön framkom tydligt att Choice börjat löpa. Choice tog faktumet med huvudet högt och passade på att slåss med Spica efter en lång stunds bus. Jag kom till undsättning och i hasorna på mig kom också Aika (som dock inte visste vem hon skulle gå på och om hon skulle slåss med eller sätta på löptiken?). Smart Camilla stoppar in handen i Spicas mun och får hål i den. Vad gör man inte för att skydda sina älskade?! Något som var skönt i det hela var att Choice inte verkar vara som Chenin vid bråk utan slutar faktiskt när man säger till henne. En annan sak som var skönt är att hon inte hade något agg efteråt och inte verkade vidare berörd. Kanske för att hon själv är dubbelt så stor som Spica och att hon därför hade övertaget för första gången i sitt liv? Svårt att veta. Men rädd om rumpan verkar hon i alla fall vara mot de flesta. I synnerhet blir hon förbannad när Chenin försöker sätta på henne.

Direkt efter träningen åkte Frida och jag till Kista. Vi inledde med lunch i sällskap av två trötta tjejer som deckade på golvet. Mycket liv, rörelser, barnvagnar, matfläckar m m i kombination med två tröttisar är en mycket bra kombo. Efter uppgående blodsocker förpassades hundarna till bilen medan Frida och jag shoppade runt: kläder, smink och present till Hebbe införskaffades.

På kvällen dök brorsan med flickvän upp och vi kollade på Year One, Melodifestivalen och Surrogaterna. Men jag somnade en halvtimme in i den sista filmen, som dock verkade vara spännande.

Söndag bestod av promenerande som alltid. Först Chenins 40 min, därefter långpromenad med Choice, Jocke och Mido 2,5 timme och sedan Chenins 40 min igen. Det tar på Choice att ligga i topp. På väg till Mido så drar hon på ordentligt sista sträckan för att visa vägen dit. Väl där morrar hon surt på ragg-Mido fast de samtidigt har kul ihop som två småbarn.

Jag hann sedan, mitt i allt städande, med en halvtimmes shoppingrunda i Solna Centrum i förgäves jakt på en ljusrosa klänning (funderar på att klä ut mig till Reese Witherspoon i Legally Blond på lördagens Hollywood-fest). På kvällen fylldes hemmet av vänner inför stundande Super-Bowl. 8 personer med mat för det dubbla (hundarna sa inte direkt nej till kyckling och revbensspjäll, även om deras matte är vego). Jag höll mig vaken till 4 och såg hela matchen som New Orleans Saints vann över Indianapolis Colts trots att de flesta (inkl jag) i vår egna interna betting trott på de senare.

En trött måndag med andra ord, även för hundarna som hållt igång med klappar av alla gäster. På kvällen for vi till klubben och började med en lugn promenad med Anna o co. Hennes pojkar har mått lite illa, Choice löper (och hade dessutom kopplet runt magen) och Chenin är skendräktig så relativt lugn blev den för första gången. Efteråt blev jag sittande med Chenin på plan istället för att träna Choice. Som tur var ställde Anna upp och tränade Choice, i brist på andra att träna, så Sofie och jag kunde prata aussies i lugn och ro. Framförallt donade Anna med hopp-stå som går lite upp och ner för Choice och mig. Jag har inte riktigt rätt teknik för Choice och belönar massa konstigheter som inte ska vara. Väl hemma kände jag träningssug så Choice fick stå ut med eget pass på gården (hon klagade inte direkt) - med inriktning på aktiv platsliggning, som det så fint kallas. Chenin fick leta godis i farstun för att få göra något mer än hakan i backen och backande-träningen på klubben.

Idag tog Anna och jag oss äntligen i kragen och sprang båda sjöarna efter att vi promenerat med alla fyra runt hela Lötsjön. Detta är första gången Chenin går hela Lötsjön, men det ska nog gå bra. Springningen blev tung som sjutton efter detta långa uppehåll och inte blev den lättare av att Anna och jag inte kunde låta bli att hålla igen kakhålet på hela sträckan.

Idag är Choice med Anna och Chenin med mamma. Rapport från Anna (som hon säkert inte vill att jag lägger ut):

“Doc gör ALLT för att få igång Choice att busa här hemma! Men hon har lagt sig och har man gått och lagt sig så har man gått och lagt sig verkar hon tycka. Dalton tycker det är kul att Choice är här. Han är jätte busig och springer med leksaker. Vi har varit i Hagaparken. Doc och Choice har busat. Dalton och Choice har bjäbbat lite, de förstår ju inte riktigt varandra. Men när Dalton var lös och Choice i koppel var Choice jätte nyfiken vad han gjorde och ville busa med honom. Choice boffade på en hiphopare, jag förstår henne, töntigt att gå och låtsas halta! Vi sprang åt ett annat håll och då släppte hon det direkt. Jag har haft fast dem i mitt snickarbälte och de har gått så fint alla tre. Jag tror Choice ska börja löpa eller nåt sånt, Doc är väldigt intresserad av rumpan och till och med Dalton lite grann.”

Annars har veckan bestått av lydnadspass för Choice och godisspår för Chenin i tisdags. En av grannarna kom fram och berättade att en schäferblandis som går på vårt dagis har bitit ett antal hundar på gården. Trist! I onsdags åkte vi till stallet, jag hade bestämt mig för att rida ut, men pga snöstormen var jag tvungen att vända halvvägs. Jag red lite på volten och Choice sprang med runt varv efter varv. Igår åkte vi till Albano för ett sista besök på rehabiliteringen. De tycker att det mesta ser bra ut för Chenin nu och att vi kan öka upp promenaderna ytterligare. Hon kommer fortsätta simma ett bra tag till och förmodligen blir det ett slutbesök på Strömsholm också.

På dagiset har Chenin flyttat till köket och nästa vecka ska det byggas ytterligare en grind till henne så hon slipper passera några andra hundar på väg in och ut. Choice har fått flera nya hundvänner så nu kan hon variera vem hon ska leka med varje dag. Choice har varit ganska trött på kvällarna så det är tydligt när hon haft busiga vänner. Chenin är trött i vilket fall just nu eftersom hon är skendräktig.

Ikväll ska jag gå och se musikalen Grease med Hebbe, Jocke, Nattis och Erik.

“Jag ska köpa mig en tyrolerhatt, bara därför att, locka fram ett skratt…”

Kommer ni ihåg den? Jag kom att tänka på den eftersom jag i fredags kom hem med en tyrolerhatt på huvudet efter ett besök på fredagspuben. Ett glas champagne och tre öl efter en jobbig vecka var jag lätt påverkad eftersom magen var tom. Världens finaste husse hämtade tjejerna tidigt från dagis, gav dem mat, kvällsrastade och ordnade mat till mig också. Tacksamt att få vara bortskämd emellanåt.

Tack vare skendräktig Chenin blev det sovmorgon på lördagmorgon. Chenin tittade förstrött på maten och rörde inte en kula. Är man skendräktig vill man ha ovanlig mat, inte de vanliga kulorna - hur dyra och fina de än må vara. Risken med att ge henne andra kulor är att hon äter dem trots att hon mår dåligt, bara för att de är nya för säsongen, och spyr upp maten igen, så det är inte helt enkelt det där. Efter lite numera klassisk lördagsmorgon-flytt-packning styrde jag i alla fall bilen till Vällingby Bk för lite hundträning. På plats fanns vanliga Anna och Sofie men också ovanliga Malin och Vegas samt Maja och Link. Jag kom tydligen precis i lagom tid, eftersom de andra redan vallat upp en uppletanderuta. Lite rastning av tjejerna och sedan kunde jag gå direkt upp och skicka Choice. Uppletandet gick dock sådär, hon letade djupt, snabbt och länge men kom tillbaka tomhänt. Det krävdes lite hjälper för att få till det och mest av allt tyckte jag bara synd om Choice som letat så febrilt men inte hittat. Om jag ska se till det positiva så är jag dock nöjd med leveranserna till mig.

Medan de andra tränade lite sök med Link och Vegas fick Chenin ett godisspår som hon lunkade på fint i och Choice grillades av mig i lydnadsträning. Dessvärre var det så kallt att hundarna stod på tre ben till och från så det blev inte mycket nöta av något. Choice fick istället busa med Link och Vegas på parkeringen och det var nog så bra. En kort rastning av tjejerna sedan var jag nöjd med antalet timmar i minusgrader.

På kvällen lämnades flickorna av hos föräldrarna (med facit i hand kunde de dock kommit med) medan Hebbe, Jocke och jag åkte på överraskningsfest i Tyresö för Nattis pojkvän Erik som fyller år nästa helg. Spännande och nervöst att vänta i ett mörkt rum på en stackars ovetande människa, men kul var det och riktigt trevligt umgänge tyckte jag. Saker som galoscher och kronprinsessans stundande bröllop diskuterades innerligt medan vi hade omröstning om hur ballongerna skulle hänga, vilka ljus tårtan skulle ha och vad vi skulle göra när Erik dök upp. Smälla en ballong i mörkret och skrika nu tar vi han eller sjunga Happy Birthday, djungelvrål eller skrika Grattis? Till syvene och sist blev det i enlighet med svenska traditioner sång i form av Jag må han leva. Efter lite drinktävlingar och omdömen från Nattis om att min misslyckade knäcktårta skulle bli Erik och Nattis bröllopstårta for vi den långa vägen hemåt - jag, mycket tacksam över att jag tagit bilen och låtit bli alkoholen.

Söndagen har blivit lite av min promenaddag, rensa tankar och bara gå. I denna årstid kan man inte göra så mycket mer liksom. Först promenad runt Kyrkogården med båda tjejerna där Malin, Moa, Tjabo och familj oväntat dök upp som sällskap. Därefter mötte Choice och jag upp Jocke, Anna, Dalton och Doc för promenad och bus runt sjöarna. På kvällen kom Anna, Jakob, Dalton och Doc över samt Patrick, Veronica och Zorro. Vi åt pizza och såg filmen Ink.

Jag lånar lite fina bilder som Maja med Link tog på buset mellan Vegas, Link och Choice. Det var ganska mycket tripp, trapp, trull i springet. Choice har dessvärre lagt till med vissa olater när det gäller bus med andra hundar; speciellt killar och i synnerhet prickiga sådana. Hon tar i rätt hårt när hon leker och inte alltför sällan ligger Doc mulad i snödrivorna - visserligen uppskattar den hunden all uppmärksamhet han får, men alla andra prickar tycker inte alltid likadant…

Antalet arbetade timmar denna vecka känns i kroppen och kroppen. När det är mycket på jobbet märks det på mig på nätterna. Enligt Hebbe har jag massa för mig varje natt; jag vaknar ofta av att jag inte får luft och ibland skriver jag på mobilen. Men jag minns inget av det.

Hundarna klarar sig nog bra, men man har ju ständigt det där dåliga samvetet. Framförallt för att man är så trött på kvällarna. I måndags spenderade vi dock några timmar på klubben med promenad, lydnadsträning, spår och lek. Promenad med Anna ser vi alltid fram emot innan men efteråt ser vi båda helt nedslagna ut. Hundarna kan ju bara inte låta bli att hänga i kopplena och tagga upp sig. Lydnadsträning med Choice kändes bra på allt bortsett från platsliggningen där hon låste sig och muttrade på en annan hundägare utanför vårt gäng som förärat parkeringen med sin närvaro. Jag kände mig irriterad och insåg snabbt att det var onödigt att träna platsen med den inställningen. Satt och klappade på Choice istället. Medan Chenin gick sitt godisspår fick Choice gå med Anna och grabbarna och busa med Doc. Det slår tydligen högre än all träning jag kan uppbåda. Nåde Doc om han skulle få för sig att apportera. När Chenin gått klart spåret hörde jag att Choice skällde ursinnigt i mörkret på den hundägare som tidigare varit på parkeringen. Visserligen var det hund och snowracer med som säkert kan vara upprörande för en liten tjej som bara ser sådana flera gånger i veckan men aldrig brytt sig innan, men så långt bort som de var kände jag att hon kunde hålla klaffen. Dessvärre kunde jag inte förmedla det eftersom jag var ännu längre bort. Kände mig lätt besviken på Choice som jag dessutom skrivet ett skrytmail om till Marianne och co idag. Men så är det väl att ha unghund.

I tisdags skulle jag träna själv tänkte jag, men efter promenad runt Lötsjön och mer jobb blev det bara lite apporteringsträning i köket. Igår var det stalldags efter en konstig dag på jobbet där en av kollegorna anklagades av en revisionskund för att vara i maskopi med Skatteverket. Vilket nonsens liksom! Vad skulle en person få ut av det? I stallet blev det lite mys och omvårdnad av Gustur, Choice lekte jaktlekar med en isländsk fårhund över stallplanen och en lastbil satt tvärfast mitt i ingenstans och vi fick hjälpa honom få assistans av traktorn för att komma loss.

Idag blev det simning i Sundbyberg. Chenin fick simma 3 + 3 + 3,5 min och Choice fick simma som en galning runt runt ca 15 min med lite pauser. Först tvekade hon lite och hoppade bara i för att hämta leksaker. Efter ett tag kom hon på det roliga med att hoppa högt när hon skulle i. Efter ännu lite längre tid kom hon in i sitt krålande som jag inte sett på ett halvår (hon har ju inte haft tid att göra det när vi lekt med henne i vattnet - eftersom jag nu var själv med två hundar fick hon klara det lite själv). Hon plaskar hårt med framtassarna och biter i vattnet, hostar sedan upp vatten. När Chenin var torkad vägrade Choice komma upp. Jag fick lurpassa lite för att få tag på flytvästen och dra upp henne. Eftersom tiden var knappt blev det inte mycket till torkning av Choice. Men väl ute tyckte Choice att det var en bra idé att rulla sig i snön. Ändå ärhon helt torr när hon ligger i soffan nu medan Chenin fortfarande är blöt.

Nu ska vi decka i soffan allihop!

I helgen har det varit mycket utomhusvistelse. Man måste ta igen lite av det solljus man missar i veckan. I lördags mötte jag upp Anna och grabbar på klubben för lite skogsträning. Humöret var dock inte på topp. Jag irriterade mig över att Chenin inte plockade ett enda föremål av sju möjliga i sitt godisspår för att hon prioriterar bort saker framför korv om jag inte beordrar apportering och uppmanar till lek. Choice var jag inte irriterad över direkt men hon gick slarvigt över alla stigar. Går utan undantag av spåret, letar sig i för sig tillbaka självständigt men är ändå av varje gång. Hon missade en pinne som sjunkit ner lite i snön när hon passerade på sidan av men hon tog alfapetsbokstävshållaren. Annars bra tempo och motivation. Jag ska passa på att träna stigar medan det finns snö och jag ser hur hon analyserar. Inte hennes bästa spår direkt men å andra sidan många fler stigar än vad vi är vana vid. Choice fick även köra uppletande och där känner jag att jag kanske gått för fort fram eftersom jag varit mån om att ta bort synretning fort för att undvika motivationssläpp. Hursomhelst var det inte där problemet låg utan tillbaka tre steg på avlämnandet… Choice tog alla svåra saker som var nya för henne och en grej som ingen hund tog förra helgen på aussieträffen. Så det var jag nöjd med. Däremot släppte hon dem precis på kanten av rutan och kom till mig utan. För att krydda mitt humör lite skällde hon dessutom ut två hundar som passerade för nära rutan medan hon letade.

Efter lite bus mellan Choice och Doc åkte vi till klubben för lite fika med Chenin och Daltons sällskap. Tillbaka på parkeringen för hundbyte gav Choice mig en smock på näsan så att näsblod förorsakades. Malin förevigade det hela på kort med hjälp av Annas koreografi. Det är väl drygt ett år sedan som Chenin lyckades med samma bedrift genom att knocka mig med en pinne, se bild nedan.

Det blev kort lydnadsträning som Malin filmade innan de svartvita och jag åkte vidare till stallet och Gustur. Choice hängde med på skön och snabb ridtur. Hemma igen landade vi vid middagstid efter nästan 8 timmar ute.

Jag ville somna på soffan men det gick inte för jag var tvungen att göra mig anständig till Frida skulle mötas upp och Palme, Veronica och Zorro dök upp. Mina tjejer var allt annat än trevliga mot Zorro idag eftersom Chenin var efter löpsk (och förstås sällan är trevlig i soffan) och Choice var trött. Extra griniga blir de på hundar som aldrig är still och dessutom tenderar till att uppvakta… Vi såg i vart fall den animerade filmen Up som var helt OK.

Söndag innebar nya äventyr. Choice, Jocke och jag hämtade upp Mido och tog en långtur. Några timmar senare fick Chenin gå ett godisspår och en egen mysig promenad. Hebbe och jag åkte sedan till Kista på kvällen för att hämta min dator och äta middag. Chenin fick följa med och ha lite egen tid. Senare på kvällen kom Kim och Annica varvid semifinaler i am.fotboll stod på tablån.

Igår blev det träning på klubben med Anna, Doc, Dalton, Janne och Dino. Först gemensam promenad med jämförelse om vilken hund som är värst att gå med, därefter lydnadsträning med Choice. Vi körde fot, diskuterade och kollade positioner, läggande, inkallning, ingångar, hopp-stå, apportering, platsliggning, budföring (som jag bestämt mig för att köra exklusivt med Anna några gånger innan jag byter mottagare), rutan, konan, kryp. Choice är riktigt kul att träna nu, speciellt fotgåendet och läggandet känns kul - hon har fått en väldigt fin bakdel som hon lärt sig använda och hon kommunicerar mer med mig när det gäller läggandet (frågar innan vi börjar varpå jag viskar och hon “nickar” a la Chenin). Apporteringen går långsamt framåt, men jag har ingen bra plan för att få till ingångarna utan att hon gör ett omtag i munnen. Sitta kvar är ingen paradgren och hon reser sig inte alltför sällan. Platsliggningen reste hon sig också efter 2 min och började lukta på en fläck, men såg samtidigt ut som att “hoppsan”. Budföringen hade jag nog hoppats att hon skulle vara säkrare i även om det var helt OK. Problemet är att vi behöver träna det mer kontinuerligt för att jag ska kunna avgöra var hennes svårigheter ligger. Som det är nu gör hon olika missar varje gång, även om det är småsaker och hon i övrigt tycker det är lajbans att få käk hos Anna. Chenin fick köra platsliggning, backa, skall och konan. Anna gick och släppte Choice och Doc medan Chenin fick gå sitt godisspår. Några timmar senare var det nöjda hundar som åkte hem.

Vi har haft en rätt trevlig och händelserik helg. I torsdags stod det simning för tjejerna på schemat i vanlig ordning med sällskap av både husse och matte. Jag spenderade sedan några timmar hos föräldrarna innan jag kom hem vid midnatt. I fredags for vi till klubben en sväng med Anna och pojkarna. Tillsammans tog vi en promenad i snön och sedan blev lite lydnadsträning. Choice grillades i det mesta, läggande, hopp-stå, fjärr, fot, apporteringsingångar, konan m m. Chenin fick komma ut och göra konan också på en meters avstånd samt platsliggning för båda tjejerna.

När damerna fått sitt spenderade vi några timmar hos föräldrarna innan jag först vid midnatt mötte upp med Frida och Elin på Grappa. Ett glas vin, många historier och lite eldning senare gick vi vidare till Storstad för att möta upp Sophie och Anna över en öl. Vid fyra kom jag hem och några timmar senare var det dags att kliva upp, tyckte hundarna som tur var, för Åsah och jag arrangerade en aussieträff i Kista. 12 tappra aussiefantaster närvarade i vintervädret. Vi delade snabbt in oss i 2 grupper där jag tillhörde spårgruppen. Jag började med att guida ut mitt gäng på oplogade vägar och bestämde mig snabbt för att här fick duga när bilen ändå satt fast. Chenin fick i vanlig ordning ett godisspår som, trots all snö, blev riktigt bra. Klart ett av de bättre på senare tid. Choice fick ett spår som Annika med Chico lagt så gott hon kunde i djup snö. Choice tog vinklar, stigöverfarter och apporter fint. Hon toksprang efter varje påsläpp men lugnade sig efter ett antal meter. Jag kände mig himla nöjd med båda tjejerna och inte gjorde det saken sämre att jag fick se flera duktiga hundar, att alla spårade bra idag, att Choice var överlycklig över att få busa med den svarta Windedostiken Kelly och att bilen kom loss, med hjälp av 6 aussieägare. Åsah som hade hand om sökgruppen föreslog sedan lunch i Kista Gallerian men vi blev bara fyra som nappade på det; god lunch, trevligt sällskap och lite egentid för Chenin var roligt ändå. Efter lunch vallade vi uppletanderuta vid Stockholmsavdelningen under mitt initiativ (läs: tvång) och Bennys ledning. Choice fick köra 2 skick på raken utan synretning och fick sedan göra ytterligare ett efter att ha suttit och taggat på när de andra hundarna hämtat. Jag känner mig mycket nöjd men vår akilleshäl är som bekant avlämnandet. Hur lång tid ska det ta innan jag inte behöver köra jaktlekar för att få in henne hela vägen till mig i full galopp? Nåja, det går i vart fall framåt när jag tänker efter. Innan man visste ordet av var det mörkt och någon lydnadsträning hanns inte med för mig. En ensam promenad med tjejerna för att ta ner uppletande-snitslarna blev det istället. Brevid snitseln stod ett stort rådjur och såg lika förvånad ut som jag, tror till och med att den skällde lite när vi kom…

Behöver väl knappast skriva att jag var trött och somnade på soffan? Hebbes kompis spelade att han var vakt på Köket och de andra väktarna köpte det. Därefter släppte han in Hebbe före kön…

På söndagen blev det aktivering i form av lydnad för Choice, spår för Chenin och sedan besök av bc-Zorro. Chenin ställde upp sig och Choice busade. Jag tog ut ungdomarna runt sjöarna och fick delvis sällskap av Annica och Mido. Kvällen innehöll amerikansk fotboll med Kim, ganska kul faktiskt och en av anledningarna till att Hebbe och jag känner varandra.

I måndags skulle det blivit lydnadsträning men efter att ha lurat Anna och Sofie till klubben insåg jag att det var en dum idé att träna med Choice som var dålig i magen. Besök hos Hebbes mamma blev det istället och risbantning för stackars Choice.

Igår tog vi igen träningen i måndags och körde lydnad på gården. Inspirerad av Lisa körde jag baklängesfot och fick faktiskt till det, även om det var minimalt. Det blev en hel del annat också; fot (vändningar, svängar, halter, rakor, språng), inkallning, sitta/ligga stilla, apportering, läggande, ställande, kryp, fjärr, skall, stadga i stå (men denna del gick sådär - jag får mest kontakttagande) m m. Chenin fick köra skall, tricks som puss, skäms, tass, hakan i backen, godislet, kort godisspår m m.

Ett annat tillägg är att Choice nästan sprang fram till en hund när hussen och jag var ute tillsammans med tjejerna. Usch vad irriterad jag blev, mest för att jag aldrig trodde hon skulle göra det och därför lät henne gå lite för långt ifrån även när jag såg hunden. Vi provade samma sak igen vid nästa hundmöte och då blev det rätt så jag får se det som en engångshändelse. Generellt sett är Choice riktigt bra i hundmöten lös, men i koppel står hon på bakbenen och ska fram. Till det positiva så vände Choice när jag sa Nej och hon precis skulle dra på en hare som Chenin skällde hysteriskt efter. Duktig svart-vit fröken!

Jag jobbar på ett mastodont-inlägg rörande det gångna decenniet. Det tar tid att minnas kan jag meddela. Så det dröjer nog ytterligare ett tag innan det finns för allmän beskådan.

Annars är allt bra. Hundarna fick varsitt märgben och varsitt grisöra vid tolvslaget på nyår. Och den enda oron var några blickar på varandra om man verkligen skulle kunna behålla båda godsakerna för sig själv. Men i vanlig ordning la de sig intill varandra med huvudet åt varsitt håll och tuggade i godan ro. Min största oro var att Chenin blodat ner Jockes vita matta med sitt ben. Vid halv tre (och en timmes sömn för mig) tog vi en kissrunda och åkte hem, nykter i sinnet men groggy av trötthet.

Sedan nya året började har Choice och jag ridit Gustur första två dagarna. Ena dagen med sällskap av annat ekipage. Choice skötte sig bra men Gustur var lite sämre. Jag fick hålla honom hårt. Dessutom var det kallt så det hette duga så jag frös in i benmärgen, speciellt om fingrar och tår. När jag väl klev av, värkte lederna. Choice sprang i skaren så hon blödde varje dag om ett sår som hon gång på gång lyckades skrapa upp.

På nyårsdagen fick vi middagsgäster i form av Michaela, Anna och Sophie. Vi drack vin, åt lime-lax och pratade gamla minnen till sent. Mycket fyrverkerier hördes men hundarna reagerade inte.

I lördags blev det spår för hundarna i snön innan stallrundan. Bilen höll på att fastna i snön i Kista men det gick. Jocke och jag missförstod varandra så han stod vid Hägerstalund och väntade medan jag la korvspår till Chenin och vallade korridorer till Choice i Killingstorp i Kista. Chenin gick sitt korta spår lugnt och fint och Choice letade saker i sina dåligt vallade korridorer. Vår byteshandel fungerar inte ypperligt och det stör mig lite, dessutom väljer hon föremål. Jag kände irritationen växa och bestämde mig för att ett skick i varje korridor fick räcka bra idag.

På kvällen kom den efterlängtade hussen hem också.

I söndags blev det separata turer för hundarna och ingen skogstur eftersom jag mest blir irriterad på snön, kylan och spralliga tjejer. Choice och jag tränade massa lydnad på tu man hand och hade en härlig långpromenad där hon bara kändes som världens enklaste hund. På väg hem la vi ett korvspår till Chenin som Chenin tog fint. Egen tid med matte måste ändå vara det allra bästa man kan få. På kvällen åkte vi till Micke och Sanna där det bjöds på god mat och åter igen spel i form av Alias. Och ja, bråk om reglerna förstås, för det är vad vår familj (läs speciellt Micke och Camilla) bråkar om.

Igår var Hebbe och jag på Strömsholm med Chenin för sista återbesöket. I vanlig ordning spenderade vi många timmar där. Hon fick simma igen på rehaben 2 x 2 x 2,5 min. Denna gång fick hon simma med lite motstånd så hon sträckte ut bakbenen ordentligt. Choice surade för att inte hon fick simma. Chenin röntgades också och det såg helt läkt ut i benet efter operationen. Dessutom hade hon fina muskler och inga tecken på inflammationer (mätt med värme). Hon hade inte mer artros än innan och var lika spänd i ländmusklerna som vid tidigare besök. Vi fick med muskel-relaxerande preparat som hon ska få för att muskelinflammationen i ryggen ska släppa. Både Lennart och sjukgymnasten ville att vi skulle komma på ytterligare ett återbesök. Detta besök slutade på 3 200 kr (+ bensin), pengar som jag inte hade så hussen fick rycka in. Det känns som att man lever på marginalerna nu efter lägenhetsköpet. Jag har aldrig varit så fattig i hela mitt liv men hussen lugnar. Bara vi klarar oss till inflyttsdatumet och slutbetalningen så kommer vi sen leva lika bra som innan köpet, dock med en annan form av sparkapital…

Igår var Choice med hussen under dagen. Tillsammans med Kim och Mido hade de gått runt sjön och sedan hade de spenderat några timmar hos Kim och Annica. Choice fick också vara själv en timme och hussen hittade henne upp och ner i soffan sovandes till musik. Det kändes mycket lovande med tanke på att grannen i vårt uthyrningsrum berättade att hon skällt i 3,5 timmar i lördags när vi var på bio. Förmodligen hade hundarna inte aktiverats tillräckligt under dagen i kombination med att det kanske fanns något att skälla på i farstun.

På kvällen åkte vi ut till Bålsta för simning av både Chenin och Choice. Snälla Malin har gett oss presentkort på simning som hon vunnit under alla sina cupvinster i höstas. Nog för att det låg väldigt långt bort, men det var otroligt fint och trevligt med funktionaliteter som många andra hundsim saknar såsom en lift ner i vattnet som hundarna kunde stå på i vattnet om de blev trötta. Vi tackar Malin ödmjukt för simpassen! Chenin simmade 2+2+2,5 min och Choice simmade runt ganska länge som en liten Barracuda med leksaker i mun - hon vägrade gå upp på land så vi kunde lifta upp henne. Det är roligt med Choice för när hon simmar står vi andra bara och tittar på vid kanten medan hon simmar varv efter varv. Med Chenin går jag runt runt poolen så hon kan simma efter mig - hon är inte så korkad att hon simmar utan anledning.

Efter simning åkte vi förbi och gav Gustur mat. Hebbe fick också träffa Gustur för första gången i månljuset. Han tyckte faktiskt ganska bra om honom. Snabb utfordring i riktigt kallt väder, speciellt när man var halvblöt, för att sedan åka vidare hem till Hebbes mamma på sista-middagen-för-året.

Idag är båda hundarna med igen och idag är de trötta efter gårdagens simning så nu sover de tungt på varsin pläd (nåja, Choice har min jacka att ligga på hon). Hussen åker iväg ikväll till Skövde för nyårsfirande medan vi tjejer blir kvar i stan för säkerhets skull. Vi ska fira med Jocke och Marc hemma hos Jocke med nyårssupé och kanske sällskapsspel. Lugnt blir det i alla fall. Och innan dess ska vi ut i skogen för lite spår och uppletande samt en sväng förbi stallet för en kort ridtur i isande kyla. Allt för att få hundarna trötta till allt pangande.

Här kommer en sen uppdatering av veckan som gått. Det är en del att ta tag i inför jul så uppdateringarna haglar inte direkt. Förra tisdagen var vi i alla fall hos Gustur. En skön ridtur i snön förbyttes till kallt och halt för både tvåbent som fyrbenta. Jag tog det lugnt även om Gustur har broddar och vände efter kort stund. Tror sjutton att Gustur skulle bli rädd för något och dra järnet hem. Trodde han skulle falla i halkan, förmodligen med mig under men vi klarade oss. Jag ska passa Gustur i jul och nyår vilket ska bli kul eftersom vi kan ta långa ridturer i ljuset då. Däremot börjar våra vardagkvällar mest kännas som en börda för bägge parter.

På onsdagen inhandlade vi julgran. Den har stått på balkongen ett par dagar men är sedan igår intagen och pyntad. Varje gång man kommer in får man julkänsla av barrdoften. Det blev en liten kungsgran, lika hög som mig, med återbäring av pengarna efter jul på Bauhaus. Det är ganska kul att handla gran, många roliga diskussioner att lyssna på.

På torsdagen tänkte jag trotsa snön och springa med täckbyxor runt Löt men det gick inte att komma fram. Jag tog en promenad med båda tjejerna och sedan en egen sväng med Choice. Choice letade först intensivt efter Doc men jag lekte bättre. Skvätte snö, gömde mig och gjorde änglar = mycket uppskattat. Choice sprang lös full av energi och medan jag pratade med Marianne passade Choice på att jaga fåglar. Dessvärre ut på isen som förstås försvann under henne. Panik-jag ropade hysteriskt medan Choice kom simmande och försökte ta sig upp på is som ständigt sprack. Funderade på om jag skulle bli tvungen att hoppa i men då tog hon sig upp. På de få meterna kvar till bilen hann Choice bli till en isbit. Men väl på rehaben trodde jag att hon skulle behöva duscha varmt men då var hon torr. Chenin fick trampa vatten i 14,5 min fördelat på tre pass; 5 x 5 x 4,5 min. Choice tycker det är guld hos rehab/vet. Där finns det leksaker och godis, massa spännande saker, massagebord att åla sig på, vattentramp att gå in i och lukta i, etc.

På fredagen kom Jocke över på middag för att roa oss till På spåret. Medan jag kollade på ett program med speciell musik så började Choice yla högljutt. Läskigt, det gick som kalla kårar i mig och jag fattade inte att det var hon som lät i sömnen förrän jag väckt henne och frågat hur det var med henne. Hon såg mest sömndrucken ut. Det ska bli spännande att se om det händer igen.

På lördagen bar det av till skogen på klubben för lite korvspår till Chenin och uppletande och lydnadsträning för Choice. Jag försökte först ta en hysterisk promenad eftersom jag inte lärt mig att man gör det hemma innan. Eftersom hundarna inte får vara lösa och busar ihop var det bara att vända tillbaka till bilen och ta dem en och en. Chenins spår gick fint trots djup snö där jag trodde hon skulle rusa. Det blev inte så långt eftersom det var omöjligt att ta sig fram. Choice fick två skick i korridor som Jocke vallat och sedan ytterligare två skick. Därefter blev det budföring som strulade lite när hon skulle tillbaka till mig. Vi körde tre gånger för att jag ville lösa problemet men tredje gången var hon tvungen att kräkas framför mig. Då gav jag upp och så fick det bli lite fotgående och platsliggning istället. Efter hundträning åkte vi till Kista för att shoppa de sista julklapparna och sedan åkte jag till mamma för att baka lite.

Söndag blev en lugn dag med den största aktiviteten för Choice en promenad i djup snö runt sjöarna med Annica och Mido. Benen var alldeles tunga efteråt. Hebbe och jag hann även med ett besök hos frisören i Kista. På väg hem hämtade vi upp flyttlådor på Förvaltarvägen. Jag tyckte att 20 st borde räcka och att få in dem i bilen var ett stort projekt och hysteriskt kul. Jag skrattade så läppen sprack. Hundarna tar ju hela platsen bak så vi försökte få in dem i bilen och ungefär då inser man att bilen inte är så rymlig som man tror. Efter diverse ompackningar och mer skratt tog vi oss i vart fall hem.

Denna vecka är två dagars jobb innan en efterlängtad julledighet följer. Jag kommer dock jobba i mellandagarna eftersom jag kan passa på att ta med flickorna då och sedan ta ledigt senare när vi ska flytta. Igår tog jag svininfluensavaccination på jobbet. Vaknade några gånger i natt av att jag inte kunde ligga i min vanliga sovställning pga värkande men annars känns det ingenting. Det är t o m lite skönt att ha ont i armen, känns som att man har träningsvärk. Jag hade väl tur med andra ord.

Helgen började med julfest på jobbet. Jag tog det lite lugnt med alkoholen med tanke på att jag hade åtaganden i rasmontern på mässan. Julfesten innehöll mycket julmat, mycket dans och mycket underhållning. Veronica de Maggio snodde showen från de flesta andra. Jag dansade så fötterna blödde och längtade till slut bara tills första bussen tillbaka till kontoret behagade anlända till Frihamnen omkring midnatt. Jag försöker spara in på allt som går, taxiresor inkluderat, för lägenhetsköpet, men väl i centralen bar inte benen för tuben så det blev en taxi för ömma fötter (i kombination med för lite dricka och för mycket dans). Väl hemma hos föräldrarna fann jag både hundar och bil oskadda och välmående. Jag tog ett enkelt beslut och sov i mitt gamla rum med två aussieflickor som gjorde allt annat än sov kändes det som. Eftersom man får sova i sängen där så var det ett ständigt upp och ner. De är ju lite osäkra på varandra i sådana situationer och måste därför resa på sig så fort den andra rör sig. Hemma är det tryggare sovplatser. Efter en orolig natt med en väckarklocka som var avstängd och en som inte ringde, vaknade jag en timme innan jag skulle befinna mig i montern på mässan. Panik och irritation över mig själv rusade jag runt efter saker, gav hundar mat, lämnade kvar Chenin (som egentligen skulle vara med Jocke) hos mamma för att morgonpromenera med Lazy, skyndade hem, hämtade Choicepapper och bilder till montern, sprang ner till sjön (inklusive rastning av liten svart) och mötte Kim och Annica som skjutsade till mässan och vaccinerade Choice. In gick vi utan vare sig införselbrev eller fribiljett. Jag var vid montern ett par minuter över nio - hungrig (trots gårdagens julbord). Lisa hade i vanlig ordning ordnat med det mesta inför mässan så att allt var välplanerat och kändes välkomnande när Choice och jag kom dit. Tack Lisa för att du är en klippa och ordnar med allt! Nästa år får vi byta roller så du slipper vara organisatör och samordnare för allt.

Själva monterarbetet flöt på bra. Choice var himla gullig med alla som var fram. Jag tycker inte hon är så intresserad av folk allmänt men monterklappar var tydligen hennes grej även om jag kan tycka det är löjligt att så många ska klappa hund. Choice hoppade upp på de första exemplaren människa men slutade snabbt och nöjde sig med att sitta vid staketet för klappar av alla förbipasserande. Men att hon är en hund som reagerar snabbt på rörelser märks. Ena stunden kan det vara sex barn samtidigt som klappar men nästa stund när ett barn sprang fram, viftade exalterat och slog mot staketet så gick hon igång på alla cylindrar. Pinsamt, men typiskt unga vallhundar också. Annars gick det bra, hane och efterlöp-/förlöpstikar var kanske en mindre bra kombination, men det gick. Jag pratade så jag var torr i munnen fram till eftermiddagen, då både hungrig och törstig. Därefter syntes inte jag till mer; mat och shopping stod på schemat. Shopping med Florence som sällskap visade sig vara extra trevligt. Hon inspirerade mig att investera i en snygg allvädersjacka och jag pushade henne att lämna tillbaka köpta saker. Jag köpte också hundmat i mängder, fällar, tuggben, grisöron, klosax, klickers m m. Men det viktigaste köpet var en stor pingvin till Chenin för 35 kr för att kompensera för att hennes snåla matte vägrar köpa en pipande bläckfisk för 220 kr som andra köpte (nämner inga namn Annica - även om du kom över en billigare variant ). Pingvinen innebar ren skär lycka för Chenin. Hon stod hemma och skakade den i evigheter medan jag filmade knaset. Och efter en bra stund la hon sig med pingvinen under bordet och började riva ut ögon, näbb m m. När jag hörde det, hamnade pingvinen i fönstret (vore kul om den kunde överleva jul i alla fall) och hundarna fick varsitt grisöra istället.

På söndagen hade jag bestämt mig för att vara ledig från mässan även om det lockade stort att vara där - en dag är inte riktigt tillräckligt och jag hann inte ens runt och se något speciellt. Men tjejerna och jag fick se desto mer av dagsljuset. Vi åkte till klubben för att spåra mitt i en orienteringstävling visade det sig. Chenin gick sitt långa fina korvspår i mossa väldigt fint och plockade pinnar och leksaker. Choice fick ett ganska långt spår (för att vara hon) med fyra saker i. Hon spårade så jäkla bra, snabbt men noggrant. Pendlande över spåret hela tiden för att kolla kanterna. Jag tänkte att återigen blir det ett sånt där skrytsamt klockrent spår, men efter tredje apporten tappade hon sitt fina flyt och såg mest planlös förvirrad ut i spåret. Vi fullföljde med lite lydnad och det är himla kul att fria följet börjar kännas mer och mer stabilt. Hon tycker det är skitkul att gå fot och påminner mer och mer om Chenin. Tyvärr tycker jag det är lika tråkigt att träna sitt/ligg kvar med Choice som med Chenin, men det måste göras. Efter skogsträning och promenad blev det jogging 5 km vanliga i Ursvik för Choice och mig. Jag var tung i benen efter dansande i fredags och monterarbete i lördags men det gick i alla fall. Motiverade mig vid starten med att jag kunde få gå efter 3 km, men då hade man ju flåset uppe. Jag sprang dock långsamt och gick i två backar på mitten.

Idag var en bra morgon. Jag går runt med ett leende på läpparna för Chenin kändes mycket bättre än vanligt imorse. Nu kanske det börjar släppa, stelheten på morgonen. Visserligen håller det bara i sig ett par sekunder men hjärtat stannar nästan när jag ser smärtan hos Chenin. Resten av tiden är hon överlycklig och sprallig men vad hjälper det? Nu har det gått mer än 8 veckor vilket är den tid Läkningen av benet tar så vi ser ljust på framtiden, eller i vart fall inte mörkt.

Det har varit spännande dagar i helgen. På fredagen fick vi besked om att vi vunnit budgivningen på lägenheten i Filmstaden i Solna. Den är förmodligen alldeles för dyr, inte för oss eftersom det bara är en tvåa, men per kvadratmeter. Hoppas att man någon gång får igen pengarna… Det är i alla fall dyraste fastigheten i dyraste området i Solna, men avgiften är relativt låg med tanke på att det är nyproduktion. I fredags kväll var vi och skrev på överlåtelseavtalet efter diskussioner med banken. Ett tips till folk som köper lägenhet är att inte säga upp sig precis innan köpet och starta eget. Även om Hebbe är konsult hos sin gamla arbetsgivare var banken skeptisk. Nu är lägenheten på bottenvåningen med egen uteplats i alla fall vår! Inflyttning är dock först 1 mars. Jag känner mig så otroligt nöjd med läget vi valt. Både Hebbe och jag är nöjda. Han gillar att bo centralt, där det händer och jag vill ha nära natur, parker, sjöarna, tunnelbanan och samtidigt inte känna mig instängd mellan andra hus. Nu kommer vi ha 200 meter till tunnelbanan (samma som dagens läge) utan att vi är instängda eftersom vi bor i kanten av Filmstaden vilket innebär att åt ena hållet har vi en park och åt andra hållet har vi innergården, samtidigt som vi bor nära sjöarna - Lötsjön och Råstasjön. Ett annat tips när man köper lägenhet är att titta på lägenheten innan man köper den. Jag missade visningen som var men efter att papprena var påskrivna fick jag en personlig visning. Det är egentligen inte mycket att säga om den, mer än att den är ganska lik vår nuvarande hyreslägenhet, men spegelvänd. Det blir nog bra i vilket fall och den kändes absolut som vår nu.

I lördags var vi hos Gunnar och Marianne och vallade på deras fina får i Oxelösund. Chenin fick vara hemma hos föräldrarna för annars hade det mest blivit bilen och det är ju mindre kul. Vi var sex ekipage som drillades av Gunnar; Anna och Doc, Sofie och Tristan, Florence och Milton, Linda och Modja samt Sofie och Jackson. En del hade kommit längre som Modja och Doc medan andra var helt gröna som lilla Jackson 6 månader. Choice fick två pass i fållan, varav ett med koppel och ett lös, samt två pass på fält. I koppel var hon fullkomligt knäpp, skäller på situationen för att hon vill jaga fåren, skäller på fåren för att de svarar upp, skäller på mig för att jag hindrar henne. Lös i fållan gick det bättre men absolut bäst går hon när hon får mer ytor. Då ser man hennes styrka. Jag är så imponerad över att hon alltid lyckas hålla fåren till mig, aldrig att hon tappar något eller att de springer iväg för henne. Inte förrän jag satt henne medan vi pratar så vandrar fåren bort. Det känns då helt tryggt att veta att hon kan få in dem. Choice har en väldigt trevlig djurkänsla men det vi behöver jobba på är att hon inte ska använda munnen så mycket. Det går i alla fall framåt med den saken. Det gick bra för samtliga där och vi hade alla himla trevligt hos Gunnar och Marianne, så dit kommer vi gärna igen. Tack Gunnar för bra assistans och Marianne för snälla omdömen! Det behöver vi.

När jag kom hem från Oxelösund sniffade hundarna utanför dörren sedan gick svansarna, speciellt Chenins. Det var spelkväll hos oss med massa grabbar och Chenin blev överlycklig av att hemmet var fullt av folk. Jag roade mig på eget håll innan jag deckade i sängen - tröttare än tröttast.

I söndags var det segt. Varken Anna, Annica eller Jocke orkade komma med ut så det blev först spår och sedan springning på egen tass. Båda hundarna undrade när sällskapet skulle komma. Vi spårade på klubben, Chenin fick ett relativt långt korvspår i mossa med mycket saker, som hon gick fint och utan konstigheter. Choice gick också bra, om än lite hetsigt. Jag insåg snabbt att snitslarna får plockas i efterhand, jag måste vara med på vad som händer där framme i linan. 3 av 4 saker hittade - hon missar oftare leksaker än pinnar. Pinnarna verkar vara rätt så befästa. Springningen efteråt blev 5 km Ursvik. Jag tog den vanliga 5 km, det vill säga inte lätta (förtydligar att det är spåret som kallas lätta så ingen tror som Emelie, att det är jag som springer lätt - 5 km är alltid tungt för mig ). Choice hjälper till alldeles för bra i nerförsbackarna men tycker att jämsides är lagom i uppförsbackarna.

Efter springning fick bilen sitt. Tre timmar av städning, tvättning, dammsugning, däckbyte av Hebbe och mig. Tungt och tråkigt förstås, men fin blev den. Skimrande till och med. Ända sedan dess har jag trott att bakluckan är öppen när jag kollar i backspegeln. Hundgallret skymmer sikten lite men det är uppenbarligen en väsentlig skillnad.

Man ska undvika för tunga inlägg i bloggen. Det blir så hårt att uppdatera annars.

Hursom, här i Stockholm är det riktigt mörkt - precis som på alla andra ställen som påverkats att klimatförändringarna. Jag har inte bytt till vinterdäck ännu och jag läste i tidningen i morse att det från och med i år bara är ett krav efter 1 december om det råder vinterväglag. Så det får nog vänta ytterligare några dagar.

Veckan som gått har bestått av rehab - sista besöket på Södra. Chenin fick trampa vatten i 3 + 4 + 4 = 11 min. Jag har även hunnit med två springpass med Jocke och Anna. Först sjöarna i torsdags och sedan lätta 5 km i Ursvik i lördags. Anna och jag har en mental kamp när vi springer där hon åker fram efter Doc och jag försöker störa med Choice så att Anna ska få mindre draghjälp. I fredags var det lite halvsegt med huvudvärk största delen av dagen. På kvällen åkte flickorna och jag till Anna och Jakob för att få underhållning. Där bjöds det på god middag, Idol och kisse. Mycket uppskattat! Anna sällskapade på kvällsrundan och det är man inte birtskämd med. På lördagen liksom söndagen var det spårdags. I lördags var vi i Killingetorp i Kista. Chenin fick ett spår i mjuk mossa som började med väldigt täta korvbitar och glesnade mot slutet för att sedan övergå till frolic. Hon gick lugnt fint och bra spåret tre gånger. Choice spårade fint, plockade pinnar och vinklar och sprang på i spåret som Anna lagt. Strax före slutet dök hon av till höger och gick igång på viltlukter. Jag bröt men var ändå nöjd eftersom allt gått bra innan. Doc fick ett trappspår som resulterade i precis samma som Choice, strax före slutet sprang en hare förbi - Doc fick lukt på den och vi bröt. Dalton tuffade på utan konstigheter. På lördagkväll var det Karaokefinal i Ängby som Nattis, Erik och jag kvalat till. Vi kom dit tidigt och åt middag. Sammantaget hade vi en väldigt rolig kväll och som pricken över i vann Nattis tävlingen. På söndagen hade jag ont i hela kroppen, det är inte bra att fara runt i högklackat, dansa och headbanga en hel kväll. Jag var halt och hade nackspärr. Hebbe och jag gick på visningar och Hebbe konstaterade att detta är vårt nya söndagsnöje. Vi har nu hittat en riktigt fin lägenhet i Filmstaden med uteplats som då blir den sjätte vi bjuder på. Vi har hittills budat på en lägenhet i centrala Sundbyberg med uteplats, två nybyggda fräscha lägenheter i Duvbo, en på Sommarvägen och en nybyggd i Filmstaden med fin terass. Och hur många visningar vi varit på vet jag inte ens, men när man träffat på flera av mäklarna flera gånger börjar det bli många. Efter visningar släpade jag med Jocke till skogen vid klubben för lite spårläggning. Chenin fick ett frolicspår som gick bra, något hetsigare än korvspåren till en början. Jocke la ett fint spår till Choice och även om hon plockade alla föremålen spårade hon inte alls lika bra som dagen innan. Framförallt var hon flack i spåret och hade problem vid stigarna generellt. Efter ett varmbad hemma landade vi därefter hos Hebbes mamma för Adventsfirande med även mina föräldrar och bror.

Igår hade vi gruppaktivitet på jobbet bestående av matlagning på Cajsa Warg. Enastående goda rätter - en riktig smakupplevelse. Till förrätt lagade vi sotad lax med grönsallad, nobisdressing och parmesanörtkrutong. Till varmrätt åt jag halloumi (de andra oxfilé) med potatissufflé och mojo rojo. Till efterrätt åt vi Fransk chokladbakelse serverad med hallongranité och vit chokladsås. Till och med vinerna hade vi fått till; Fleur de Cap Chardonnay och Val delle Rose Morellino di Scansano. Kan varmt rekommendera allt - nyårssupén känns bestämd.

I strålande sol och klarblå himmel åkte jag i lördags till Hägerstalund för lite spårning med tjejerna. Chenin fick ett korv/ost-spår på en gräsmatta som blev avbrutet halvvägs av min dåliga parkering. Vi tog sedan upp det igen och så fick hon gå det fram och tillbaka. Även Choice fick ett gräsmatte-spår med två vinklar och tre föremål. Hon förstod först inte alls att det var ett spår men upptäckte det efter några meters planlöst springande. Lite rastning i spåret innan andra vinkeln (trots rastning innan…) vilket gjorde att hon först passerade vinkeln och sedan fick leta sig tillbaka. Alla föremål tog hon så jag var nöjd. Efter spåren tog jag ut hundarna för lite fotografering i det vackra vädret. Då kommer det en man cyklande som på engelska frågar om han får fota mig och hundarna, jag svarar att han får fota hundarna men inte mig. Märklig händelse! Chenin låg kvar där jag lagt henne men skällde konstant medan han fotade. Varken argt eller glatt, mest oroligt för vad han gör där. Efter spår och fotografering åkte vi till Bro för vallning hos Ingrid. Jag mötte upp Mikko och Tim på macken innan och Anna och Sofie med blåa prickar på plats. Det var även en del andra där såsom Anders, Pia och Tina. Choice fick två pass i ankhagen. Första passet övertaggad och tänd till tusen, provade först i koppel men det blev bara sämre. Jag försökte tajma rusningarna men det var svårt. Hon gör mycket rätt vad gäller full kontroll, samlande och balans. Hon var duktig på att hålla dem vid oss trots deras stora drag mot ena sidan. Däremot har hon har helt fel attityd och varje vändning när hon får huvudena mot sig så gör hon tjuvrus. Andra passet, med Ingrids fina Spelsaufår, fick vi låna den bekanta paddeln av Anders och då gick Choice riktigt fint med lagom tempo men fortfarande full kontroll och känsla för drag och med inställning att hålla de spretiga Spelsau-fåren samlade. Detta pass kändes verkligen som ett stort genombrott, vet inte varför men känslan genom hela var så bra och allt bara flöt på. Även om hon inte håller ut avståndet tillräckligt så är jag ändå imponerad av hur långt hon springer ut i svängarna för att hålla dem. Vi behöver nog ha med paddeln eller liknande ett tag framöver så hennes inställning blir rätt. Hur kul som helst var det i alla fall och det tyckte vi nog alla som var där.

På vägen hem stannade jag i Kista centrum för att luncha med Hebbe och handla present till Marc. En jacka och två par skor inhandlades också snabbare än kvickt. Sedan var det hem och duscha innan vi lämnade Choice hos föräldrarna och sedan åkte på middag hos Marc. Jocke, Nattis, Erik och Diana kom också dit. Chenin fick följa med och smaka på det mesta. Nöjdare än nöjdast var hon nog över att få egen tid med hennes vänner.

Idag har vi varit iväg och joggat. Jocke och jag sprang lätta 5 km i Ursvik. Lätt är dock fel ord att använda för det var tungt så man ville kräkas i uppförsbackarna. Det var nog bara Choice som tyckte det var lätt och kul uppenbarligen. Väl i mål la jag ett korvspår till Chenin medan Choice fick träna lydnad och uppletande. Uppletandet gick dåligt, jag hade inget tjänstetäcke och dessutom fick Choice följa med och valla, hon förstod ingenting utan sprang runt och letade överallt efter ingenting, säkert 100 meter bort. Jag fick köra lite retning för att få henne att förstå och leta koncentrerat i korridoren. Lydnaden gick desto bättre. Hon gick verkligen fotgåendet som en klocka. Hon kan verkligen gå fint när hon lägger manken till och har fokus med. Jag märker dock att vi tränat svängar alldeles för lite och att hennes bakdelskontroll kan vara obefintlig. Lite lägganden, fjärr, inkallning och ingångar blev det också. Moment som jag måste ta tag i är rutan, vittringsapportering och framförgående. Tänker på det jämt men gör väldigt lite åt saken. Chenin gick sitt spår noggrant och fint - inga konstigheter. Som vanligt kastar hon sig ut i sitt 80 cm långa koppel innan hon inser att det finns korv och lugnar ner sig betydligt. I morse gick vi runt Löt med Anna och hundar. Vi gick dessutom dit och hem så nu är jag väldigt orolig för hur Chenin kommer må. Det där stelheten när hon vilat en timme vill inte ge med sig. Och det ger mig en klump i magen.

Efter en helg fullt av aktiviteter konstaterar jag att jag bara fått 11 timmar sömn. I fredags kom Kim och Annica med Mido över för att kolla på Idol och film. Mido lämnade lite rester efter sig på mitt 2000 kr-överkast. Tackar för det! Jag satt sedan och fixade med föräldrarnas julklapp (avslöjas senare) till sent på natten. Jocke sällskapade sedan på spårningen i lördags. Choice fick ett långt spår (för att vara hon), runt 500 m, med 4 apporter och Chenin ett kort korvspår. Jocke filmade båda spåren. Chenin gick sitt utan konstigheter, fram och tillbaka. Choice rusade sitt, det verkar vara den hastigheten hon vill hålla. Jag tycker dock inte den är ultimat, vilket bland annat hennes miss av samtliga fyra apporter visade. Hon spårade bra men eftersom hon missade alla apporter kände jag mig grinig i efterhand. Helt klart inte hennes bästa spår. Jag ska försöka hålla tillbaka mer nästa gång.

Efter spårning tog vi snabbspringning runt kortaste löt bara för att ha gjort det, innan Hebbe och jag åkte till farfar för att fira hans 92 årsdag. Hundarna kommer in som två flåsande galningar och man känner hur de är utom kontroll, men efter hälsning på alla och det är speciellt den nära familjen som gör dem knäppa, lugnar de snabbt ner sig. Båda hittade en favorit i form av en gubbe som satt på golvet. Där låg de brevid honom på rygg och tiggde klappar och hårade ner hans kavaj.

På kvällen fick hundarna vara hos föräldrarna när Hebbe och jag åkte till Issen och senare vidare med Nattis och fler till ängby för karaoke. Det kändes som ett klokt val att ta bilen. När jag kom hem fortsatte jag dock att dona med föräldrarnas julklapp så jag somnade inte förrän fem på morgonen.

Igår söndag åkte jag först och hämtade upp en väldigt förvirrad men rolig mormor som jag aldrig trodde jag skulle få påklädd. I samband med att mormor och Chenin lämnades av hos mamma, där det skulle bli mycket tjänstgöring i köket till deras lycka, hämtade Lisa upp Choice och mig för att åka till Ingrid i Bro och valla. Dit kom även Linda och Modja, Cecilia och Puck, ett antal aussies som gick kurs för Pia samt Anders och hundgäng. Choice fick tre pass, alla för första gången utanför fållan. Jag började i koppel för att få rätt attityd och det gick mindre bra. Det blev mest en kamp som jag inte kunde vinna. Jag släppte sedermera bara för att märka att lyhördheten i fållan inte var lika stark utanför. Hastigheten var också allt annat än önskvärd. Det kändes som ett okontrollerat pass som jag behövde analysera och fundera över för att komma vidare med. Nästa pass hade hon lugnat sig betydligt. Jag lät henne gå i full koppellängd och sa stanna innan rusningarna kom. Jag tyckte också hon gick bättre lös. Stanna är ett ganska välfungerande kommando som lugnar ner hastigheten. Jag kände att det gick framåt från första passet även om det kanske inte direkt var något björnkliv. Det som är svårt är att tajma när hon gör sina rusningar som ofta slutar i nafs. Det är svårt att få stopp på dem utan att gapa åt henne, vilket är trist. Till tredje passet lånade jag en paddel. Det räckte att förstärka vid ett tillfälle så ändrade hon attityd markant och jag gick från ciruksdirektör med fåren cirkulerande på rad till fåraherde. Vi tappade fåren en gång och så låste dem sig i hörnet men annars kändes det mycket bra. Att fåren låste sig var Choice och mitt fel eftersom de blev stressade av att inte ha någon flyktväg. Choice går ju hela tiden upp och balanserar och håller gärna fåren så istället för att få ut dem ur hörnet fastnade de än mer, men envisa som vi är klarade vi till slut av att själva få ut dem. Nere på motsatt sida från låsningen, där vi tappat fåren, jobbade Choice jättebra med att hålla både balans och gå upp och kompensera för fårens drag tillbaka till tryggheten. Jag känner mig himla nöjd med hennes djurkänsla idag. Att tänka på: hur jag gör när jag släpper henne från början, vara konsekvent om jag sagt stanna, om vi tappar fåren - alltid gå tillsammans till stora flocken, ha ett mål när jag går in, använda något som förstärker mitt NEJ, träna mycket stanna i kopplet för att hon ska få en lugn inställning. Tack Lisa för skjutsen och Lisa och Linda för att ni orkar höra mina amatörmässiga analyser av vallningen - skönt att ha er att bolla med.

Efter vallning blev det middag hos föräldrarna innan jag insåg att jag måste hem och städa. På väg in i garaget åkte det en beige kombi (kanske volvo) bakom mig och precis innan jag skulle svänga in på min parkeringsplats till höger slänger jag en rutinblick i backspegeln bara för att upptäcka att kombin pressar sig in på min högersida och kör om mig. När den passerar mig skriker föraren, jag blir rasande eftersom jag tycker det är han som gjort fel och tutar argt tillbaka. Efter att jag svängt in ser jag att han stannat längre fram och kommer mot mig skrikandes om att jag borde lära mig använda blinkers. Jag kontrar med att han inte borde köra om på insidan. Han kallar mig idiot och jag kallar honom idiot. Då blir han vansinnig och springer fram, hyttar med näven, skriker, säger att han vet att jag gått i Vasalund och har hundar (som vrålar i bilen förstås), säger att jag kan ju hämta min pojkvän om jag vill (?), säger att han fan ska sno min bil, att han ska ha min bil nu, att han ska ta min bil och våldta mig, säger att jag inte ska komma undan bara för att jag är tjej och stinker sprit. Som tur var kom hans alkoholiserade (och nerknarkade?) kompis och håller fast föraren. Kompisen kände jag igen, undrar om han inte varit klasskompis med min äldsta bror, kan heta Robert eller något och har utstående ögon. Båda hoppar in i bilen och drar. Jag hinner inte se registreringsnumret så jag hoppar in i min bil och åker efter samtidigt som jag ringer polisen men det bryts, ett snällt par frågar samtidigt hur det är och påpekar att det finns kameror i garaget. Jag hinner ikapp bilen vid garageporten men de svänger ut så jag hinner bara uppfatta reg.numret till KUX975 (vilket tydligen var fel). Jag åker efter dem fast långt ifrån på Rissneleden (ringer polisen igen men det bryts) och ser att de stannat vid idrottshallen i Rissne. Jag ställer mig på en annan väg så jag kan se bilen på avstånd eftersom jag inte vågar köra ner. Jag ringer polisen för tredje gången och kvinnan sa att de inte kunde göra något om jag inte hade rätt reg.numret, jag sa att jag inte vågade svänga ner efter då bilen fortfarande var igång och personerna i, hon tyckte inte att jag skulle svänga efter utan istället åka därifrån. Jag frågade om de kunde skicka en bil men de hade dem inga resurser till. Så det var det! Tydligen är det inte så viktigt att det sitter en kraftigt alkoholpåverkad hotfull kille bakom ratten. Jag åkte hem, rätt uppskrämd. Efter samtal med min bror som är blivande polis tyckte han att jag skulle göra en anmälan för olaga hot så jag ringde polisen igen. Denna kvinna tyckte det var vansinnigt att man inte skickat en bil när jag ringde tidigare. Hon skulle be någon svänga förbi men då hade det redan gått en halvtimme.

Varning för skrytinlägg (alltså värre än vanligt). Anna och jag var i Kista och tränade idag. Doc och Choice fick köra uppletande. Båda gick skitbra rent ut sagt. Choice fick börja utan retning och det kändes mycket bra. Sedan fick hon göra en omgång med två skick på rad. Vid andra skicket kom Choice styrka verkligen fram. Hon är helt fantastisk på att aldrig ge upp. Hon letade efter den lilla ankan i flera minuter, kämpade och stretade, in och ut i korridoren, innanför och utanför upptrampade områden. Efter en lång stund kom hon in till mig och jag berömde för ett bra jobb då vänder hon ut igen och fortsätter utan omskick eller något - ger liksom aldrig upp av sig själv. Hon sprang som en pajas också, verkligen söt. Och till slut fick hon nos på föremålet, så allt letande belönade sig. Jag måste verkligen se till att aldrig störa hennes självständighet varken i uppletandet eller spåret för hon är verkligen fantastisk. Det hon fortfarande är dålig på är att komma till mig med föremålet, ofta ska hon ta ärevarv och flamsa runt när hon väl kommer nära. Men vi jobbar stenhårt med det. Hon jagar mig och när jag håller ut handen trycker hon saken i handen i utbyte mot godis.

Chenin fick sedan ett godisspår på ca 100 m. Hon började med att bete sig helt galet hetsigt från det att hon kom ur bilen. Men väl underspårandet gick hon lugnt i skritt. Vi tog spåret tre gånger och det var utan konstigheter.

Därefter fick Choice sitt spår och där har jag inte heller några anmärkningar. Det låg knappt 2 timmar, började på äng och slutade i skog. Vid starten fick hon syn på fåglar och det är verkligen något som gör damen fullkomligt okoncentrerad, men jag släppte på henne ändå och det gick bra. Första vinkeln letade hon fram och tillbaka och runt i innan hon hittade rätt men jag gick med hela tiden och gav inga hjälper. På ytterligare ett ställe kom hon av sig men likaså där knallade jag med trots att jag såg att det var fel, lät henne t o m tro att hon hade häng efter sig, men hon är stark, vänder om själv till det ställe hon hade spåret och fortsätter målmedvetet.

Två olyckor har vi dock haft hos föräldrarna. Vi var där både igår och idag. Chenins sele fastnade igår i en låda så den far ut och landade med ett brak på köksgolvet, något deformerad. Och idag fastnade Choices halsband i diskmaskinen när hon stod och slickade disken i vanlig ordning så hela korgen åkte ut över köksgolvet, landade med ett brak och kraschade ett antal tallrikar a 275 kr/st…

Nej men det är trevligt att bo i Stockholm. Anna och jag bestämde att en kväll på metropol vore trevligt efter lite lydnadsträning och idol. En minut tog det väl innan vi fick sällskap på krogen. Det brukar vara så när två tjejer går ut. Efter mycket gratisdricka som vi faktiskt försökte slippa och karaoke i form av allsång till vår Let me entertain you slutade kvällen blodig med ett spräckt ögonbryn utanför. Dock inte på någon av oss utan på vårt tillfälliga sällskap. En knivmördad i Kista också. Inget mer att tillägga.

Men lydnaden gick bra. Först en övertaggad Choice och senare lätta koncentrationssvårigheter.

Idag blev det spårning. På rehab i veckan sa de att Chenin fick börja spåra. Ett kort korvspår blev det för henne i riktning mot bilen. Trots fryst korv eftersom ägaren aldrig lär sig att tina den i micron innan, spårade hon relativt lugnt. Hon fick ta det 20 meter korta spåret tre gånger och hela tiden gick hon lugnt och letade korvbitar. Choice fick ett kort ängsspår för andra gången i sitt liv. Förra gången var när de hade noskvalster och det tog hon under all kritik - toppat som hennes sämsta spår. Denna gång var det inga konstigheter. Choice gick som en klocka, kanske något högt tempo. Andra skulle kanske säga alldeles för högt tempo men jag gillar ju (läs: är van vid) högt tempo. Spåret korsade en uppkörd ängsväg och där kolla Choice snabbt båda hållen och fortsatte sedan i spåret. Pinnen tog hon men godisskålen missade hon konstigt med bara någon meter. Som tur var hade jag gjort en spetsvinkel därefter och lagt en boll (som hon skulle få ta beroende på hur hon gått). Det jobbade hon riktigt snyggt och blev överlycklig över sin boll. På typiskt Choicevis sprang hon runt och kastade den i luften utan en tanke på att komma till mig förrän jag ropade. Jocke hade lagt ett skogspår på 200 meter som Choice tog i flygande fart utan att missa en vinkel eller de två apporterna. Hon avslutade spårandet med att kampa sönder min jacka och bita hål i mitt pekfinger. 

På eftermiddagen lämnades tjejerna av hos mamma medan Hebbe och jag fortsatte till Råsundastadion för att kanske kunna se AIK-IFK. Några biljetter hade jag dock inte orkat köpa, planerad som man är. Vi var nära att hamna på Norra Övre men lyckades köpa biljetter till nedre på gatan. Underbara härliga lag, alltid är vi med er. Det överlägsna svart-gula laget slog blåvitt under dundrande lagsånger och här därmed inte bara vunnit allsvenskan utan även cupen och således tagit dubbelseger i år. 11 år sedan de senast var allsvenska mästerare och första gången någonsin som de vunnit dubbeln. I år har de dessutom inte förlorat ett derby och snart skickat ner både Djurgården och Bajen till Superettan. Championsleague här kommer Gnaget!

Bäst att uppdatera medan man har energi kvar. Jag är Annas underhållare denna helg då hennes mamma var tvungen att avboka sitt Stockholmsbesök. Choice tog täten med att spendera fredagen busandes med grabbarna hela dagen medan Chenin var hemma med sjuk Nattis. På kvällen kom Anna, Jakob och hundar över till oss på tacomiddag och Idolkväll. Anna lagade middagen medan jag for runt som en yr höna. Lazy var också här och rev på dörrmattan i panik. Idag var det lång träningsdag och så blir det ju när man inte är så effektiv. Vi inledde med spår på förmiddagen. Sofie la ett spår på ca 300 m som Choice tog sig igenom mycket bra; bra tempo, alla pinnar och mycket bra analysering av vinklar, stigövergångar m m. Hon är grym! Lika bra gjorde de andra. Doc fixade sitt vinkelspår galant, Tristan knatade stabilt igenom sitt 600 metersspår och Dalton plöjde igenom samma spår i 180 - sötnos! Chenin fick leta godis, gosa och bli ordentligt genomborstad. Lazy vandrade mest runt och såg allmänt besviken och missnöjd ut. Efter lunchtid fortsatte vi till Stockholmsavdelningen där Malin och Vanessa väntade med hundar. Lydnad stod på schemat. Det blev ingen genomstrukturerad träning direkt men var och en körde igenom det som behövdes och tog hjälp av lämplig person. Choice inledde med noll i koncentration efter att ha gått igång på min kommendering av Tristan. Ett par minuter senare var hon med igen och grillades i det mesta; fritt följ, linförighet, framförgående, läggande, ställande, fjärr, kryp, inkallning, apportering, hopp, platsliggning, kamplek med Vanessa m m. Det låter som att hon kan allt men varje moment hanterades på det stadium hon ligger, dvs ofta från noll. Ett energiknippe är hon i alla fall. Hoppet har vi inte kört så många gånger och det var extra kul att det verkligen klickade nu (kan det vara tredje gången?). Inget mer springa runt och se förvirrad ut, utan istället full fokus på hindret. Apporteringen gör vi framsteg med och backar sedan med. Hon verkar galen på apporten, sprang vid ett tillfälle och snodde den när Anna kastade åt Doc. Platsliggningen går framåt, hon ligger drygt 1 min nu lugnt. Framförgående var det nya momentet för idag och det ligger på nivån att gå ut en meter ungefär. Överlag behöver jag bli mer resultatinriktad så vi kan gå framåt i varje moment. Jag tenderar att haka fast lite väl länge på vissa saker och repetera för mycket, liksom så många andra.

På parkeringen träffade vi Malou med pojkvän och hundar. Där blev vi kvar surrandes länge. På kvällen tvingades Hebbe med till Kista för middag och shopping. Nu en tiominuterspromenad invid kyrkogården för att se på ljusen och sedan film med Kim och Hebbe.

Trevlig allhelgona!

Ibland känns det som att det är fel oavsett. Om veterinären säger att något är fel så är det fel och när han säger att inget är fel är det också fel. Hursomhelst har jag varit på kontroll på Strömsholm idag och faktiskt klarat av ett veterinärbesök utan tårar. Det kan i för sig berott på att det var positiva besked. Chenin började bli stabilt bättre förra veckan och på onsdagen ringde Strömsholms rehabavdelning. Men i fredags var hon påtagligt sämre på kvällen. Jag har svårt att förstå varför men med tanke på att den uppblåsta kragen inte fullkomligt fullgör sin funktion låg det nära till hands att misstänka infektion. Jag hade is i magen och väntade till lördagen och tyckte då hon var lite bättre. Choice och jag sprang med tunga steg i Ursvik efter kort lydnadspass på ängarna och på kvällen gick vi ut med kompisar på Patricia. Jag höll mig nykter i fall att och det kändes mycket klokt. Väl hemma sent på natten hade det kommit ut vätska ur Chenins översta stygn som kladdat ner pälsen. Panik-jag ringde Strömsholm mitt i natten och fick prata med en klok och kompetent person som rådde mig att vänta till söndagen och ringa tillbaka. På söndagen kollade jag noga igen och tempade Chenin (klarade det alldeles själv med hjälp av tillitsträning och rostad blodpudding), men någon infektion verkade hon inte ha. Mamma fick komma som rådgivare och hon tyckte att Chenin var märkbart svullen på insidan av knät men ingen infektion. Jag vet inte vad som är värst men någonting fel med knät som gjorde hennes smärta så stor kändes inte kul. Jag kände att botten var nådd på söndagkvällen. Efter många samtal till alla djursjukhus och överläggning om var vi skulle åka bokade vi besök på Strömsholm på måndagmorgonen. Man vill ju ha nära till källan om något i benet skulle behöva justeras. Choice och jag pinade ut träningsvärken med en lång långpromenad på tre timmar, med delvis Annica och Midos sällskap. Imorse plockade vi upp Lisa som troget följde med till Strömsholm. Jag var nog beredd på det värsta. Tänk om de säger att det inte finns något mer att göra. Den tanken kunde inte få tårarna att sluta komma. Lisa försökte vara positiv men även hon befarade det värsta. Väl inne hos veterinären och efter sedvanligt utdelade pussar från Chenin - hon är bara för go efter allt ont de gjort henne - tror veterinären att det inte är mer än någon slags ledvätska som samlats runt knät. Det finns ju en hel del oklara frågor men i nuläget känns det positivt och sedan är det bara att hoppas att svullnaden (och inflammationen) lägger sig. Lite orolig är jag fortfarande eftersom det är svårt att veta vad det beror på osv men veterinären svarade lugnt på mina frågor. Nu är det inbokat besök hos Lennart om några veckor. Ibland ska man inte lita på sin magkänsla om att allt är fel. Det var en lättnad att ha fel om man säger så.

Nu är hundarna hemma hos Lisa och Loi. Chenin myser i köket, lätt sur kan jag tänka mig, medan Choice busar med Loi. Jag är på jobbet i vanlig ordning men det fanns tydligen en viss oro för att jag skulle vara hemma och vavva (vård av vovve) denna vecka. Skulle varit trevligt men tyvärr finns det ingen försäkringskassa för hundägare.

Måste avsluta med att gratulera Anna och Doc här i bloggen också. Det kommer lite i skymundan när allt man kan tänka på är Chenins välmående men givetvis är vi väldigt glada och stolta över våra vänner som blivit uppflyttade till lägreklass spår!

Jag har tänkt blogga hela veckan som gått men alltid har det dykt upp något som hindrat mig. Chenin mår skit emellanåt så jag har nedräkning inför operationen. Hon har ont när hon reser sig och är märkbart halt. Samtidigt mår hon jäkligt mycket bättre efter att den kraschade tanden plockats bort. Det innebär att hon ständigt ska leka, hämtar saker och plockar pinnar i ett. Min älskade älskade, mitt allt!

På mornarna hittar hon på alla möjliga saker. En morgon tog Choice en pinne, vilket händer flera gånger varje promenad varpå Chenin blir fullkomligt tokig. Denna gång tittade Chenin bara och fortsatte framåt med hukad under-luggen-blick. Jag undrade vad som var fel och hoppades naivt att hon kanske äntligen lärt sig att man inte får flyga efter Choice i kopplet. Efter en bit förstod jag att hon hade något. Vid kommando loss kom en morot ut. Sötaste fialottan. Jag tog en liten bit till Choice också medan Chenin åt upp resten.

I måndags blev det för övrigt en sväng till klubben. Chenin fick ett korvspår och Choice fick lydnadsträning. Inga andra aussiefolk var där än en ny aussieägare (med Puck från Western ranch) så träningen blev rätt effektiv. Choice fick också en bra platsliggning med helt främmande hundar.

På tisdagkvällen blev det stallet och Gustur. Jag lurade mig själv att det skulle gå bra att gå med hundar och häst på en kort rastning, men Chenin är verkligen i sitt esse och betedde sig fullständigt exalterat. På ridturen stack Gustur med mig ordentligt också så jag blev riktigt irriterad och lite skraj för första gången. Stallägarens setter gjorde sedan totalt vansinniga utfall på tjejerna genom staketet och sprang sedan runt. Jag skrek åt henne att gå iväg och hon vågade inte fram. Hela min kropp ville sparka hunden men Chenin ville det lika mycket som jag så ingen av oss fick gå närmare. En riktig skitkväll som avslutades med tappade ägg hemma… Jag kokade av ilska men Choice kände det direkt och kom oroligt upp i mitt ansikte för att gosa. Jag fick bortse från min dåliga dag och sa att jag inte var sur på tjejerna och då gick Choices svans igen. Jag har verkligen fått en hund som är extremt känslig för mina signaler. Chenin är också känslig men blir mer knäpp och galen medan Choice blir låg.

Onsdag blev istället en bättre kväll som inleddes med skott-träning där Choice och Doc for runt som tokar i skogen. Choice sätter reglerna och en del av dem innebär att Doc ska bitas hårt, varpå Doc piper som en kärring. Efteråt blev det lydnadsträning för båda tjejerna på olika sätt. Chenin var taggad till tusen och jag fick fullt upp att hantera henne ö h t. Platsliggning gick dock mycket bra.

På torsdagen blev det springning med Anna och Doc igen. Efteråt besök hos mamma och Lazy. Pappa lyckades också komma hem från Afghanistan på natten. Hel också…

Efter jobbet på fredagen möttes jag hemma av fullt hus. Hebbe och hans vänner hade TV-spelsturnering. Jag sa att det var lugnt bara jag fick mobba dem hela kvällen. Apporteringsträning i köket med hundarna, i konkurransform, som gick ut på att man skulle plocka upp konstiga föremål, en i taget i utbyte mot frolic. Det gick skitbra och sedan kom Frida för att plocka upp oss. Plötsligt var hundarna i en stor lägenhet på söder där vi skulle äta och se på Idol. Vad coola de kan vara. Först ett varv runt och spana nyfiket och sedan utslagna framför TV:n. Mer fart var det på dem när vi kom tillbaka hem till grabbarna. Chenin tror nämligen att alla är där för hennes skull och går därför runt från den ena till den andra. Varje steg den hunden tar bevakas dock av mig så det blev sängen rätt snabbt för att få lugn.

På lördagen åkte vi till klubben för att vara åskådare på träningstävlingen, som Malin och Moa vann. Därefter tvingade vi Anna att följa med och spåra. Chenin fick ett korvspår som hon gick klockrent i. Tog vinklar fint och gick mycket i kärnan. Bakspår sedan på väg tillbaka som gick lagom lugnt. Choice hade lite svårt i sitt spår, hade en del tapp, men kämpade verkligen på hela tiden och plockade sina föremål (pinne och slut). Efter spårning mötte Jocke upp för springning runt Löt. Choice är fullkomligt galen i fåglarna men sköter sig annars bra. Efter några timmars slappande i soffan kom Anna över på kvällen. Lite vin och sällskapsprat blev en bra avslutning på lördagskvällen.

Idag blev en lugn dag. Inga direkta hundaktiviteter och det var så skönt. Istället blev det en långsväng med Jocke och Choice. Vi påbörjade då momentet “skall” med den lilla snärtan. Visste inte riktigt hur jag skulle få till det. Hon är ju rätt tyst av sig och inbjudan till kamplek föranleder sällan skall utan mer bett och hopp på mig. Kom sedan på att Jocke skulle hålla henne i kopplet och jag skulle hetsa precis utom räckhåll för Choice. Hon fattade direkt så jag la på kommandot och till slut räckte det med kommando för att skälla. Det blir dock till att pröva igen. Vi körde även lite budföring men det gick sådär. Choice var mer intresserad av att springa efter golden som jagade sparkad boll. Tur att hon åtminstone är lydig och vänder. I övrigt är hon stor-knockaren. Hon brakade in i Annas näsa igår och i min näsa idag. Hon försöker i princip knocka de flesta. Dessutom högg hon mig i fingret i onsdags så blodet stod härligt till. Inte ens Chenin, som är min bulldoozer, behandlar sin matte så vårdslöst. På kvällen kom föräldrarna och brorsan över. Vi lagade mat och såg på Män som hatar kvinnor. Uscha vad hemsk den var. Hoppades på sällskap på kvällsrundan efteråt men tji fick jag…

Jag höll på att skratta ihjäl mig när Karl-Petter vann Kändisdjungeln. Jag vet inte vad det var men han är så genuin och äkta. En lyhörd värmländsk bonde som ställs mot silikonopererade upp-piffade stureplanskändisar. Fruktansvärt kul och all heder åt Karl-Petter. Jag älskar KP!

Jag tillbringade resten av lördagkvällen sovandes i soffan. Funderade en millisekund på om jag skulle följa med Hebbe på krogen men idén försvann när tröttheten tog över. När Hebbe och hans vänner gick märkte jag ingenting förrän Hebbe kom tillbaka själv flera timmar senare. Efter promenad, städning och frukost på söndagmorgon åkte Jocke och jag till klubben. På klubben pågick agilitytävlingar vilket innebar att det var fullt med folk. Vi la ett kort godisspår till Chenin som hon tog lugnt och fint, även om hon missade massa korvbitar. Choice fick sedan komma ut för lite lydnadsträning. Först budföring till Jocke som gick väldigt bra trots att Jocke är nybörjade och kände sig rätt tafatt. Sedan träning av fotgående, läggande, apportering, kryp, target m m. Avslutningsvis fick Jocke och Choice leka med schampoflaska. Jocke, jag och tjejerna satt sedan utanför klubbstugan och fikade i solskenet.

Efter träningen blev det ÖB, Jysk och Prisextra innan vi landade hemma igen. På kvällen dök Issen och Mattias upp och kollade på film med oss. Jag somnade såklart efter en trekvart. Helt omöjligt att hålla sig vaken numera. Medicinering av noskvalster är numera påbörjad. Det känns som Chenin äter väldigt många tillskott nu, utöver specialmat är det 6 extra mediciner/tillskott.

Jag trodde hundarna skulle vara övertaggade idag eftersom de igår inte fick mycket aktivering. Men tji fick jag. En kväll på Lövgatan är tydligen påfrestande, för tjejerna har varit mosiga i huvudet hela dagen. Själv var jag på Mikkos (Tims husses) disputationsfest vid ett värdshus i närheten av Universitetet. Jag skulle hämta hundarna hos mamma på väg hem men var så trött att jag stupade i säng. Pappa är ju bortrest så jag kröp ner brevid mamma och det gjorde även Chenin och Choice medan Lazy låg på golvet. Mysigt, ända till jag vaknade ett par timmar senare. Mamma gick upp och gav hundarna mat och morgonpromenad, men jag låg oroligt kvar och räknade hur många gånger Chenin sprang upp och ner i trappen och fram och tillbaka mellan hallen och köket. Suck! Vi kommer nog inte kunna hälsa på föräldrarna på ett bra tag efter knä-operationen. Hundarna är fullkomligt galna där. Så lyckliga!

När jag väl orkade ta mig ur sängen blev det skogen med Anna och Jakob. Tjejerna verkar ha fått en ordentlig släng av noskvalster, båda nyser, fnyser, fräser, snörvlar m m i ett. Spåren gick därefter. Chenin verkade trött och spårade lugnt och hade väldigt svårt emellanåt. Det gjorde inte så mycket att hon var lugn och fick klura lite, bara bra för henne. Choice spårade inte alls. Skithund! Jag hade lagt ett fint ängsspår till henne och hon drog iväg i bra fart men stod sedan som ett frågetecken. Jag fick hålla igen min frustration och vänta ut. När inte det hjälpte selade jag av och promenerade runt och plockade upp saker. Inte ens skålen på slutet med korv tog hon, trots att hon stod precis intill. Jag antar att hennes spårnäsa är sjukt nedsatt av noskvalsterna för hon brukar ha en grym spårnäsa och dessutom är hon fullkomligt tokig i mat.

Efteråt promenerade vi till Lötsjön där Chenin lämnades i Jockes bil medan Jocke, Choice och jag sprang runt Lötsjön. Efteråt gick tjejerna och jag och satte oss på en parkbänk vid Lötsjön och bara njöt av solen. Tänk att det snart är Oktober!

Bostäder verkar vara en bristvara i vårt kvarter. Vår inneboende i vårt separata uthyrningsrum flyttar i helgen så vi la ut en annons på blocket. Inom ett par timmar hade vi mer än 50 svar. Alla olika typer behövde just vårt rum. Svårt att välja, känns som värsta kontaktannonssvaren. Men det blir nog bra.

Igår var vi på skott-träning på klubben. Choice och jag tränade lite lydnad. Slutade med att jag blev biten i fingret och fick Annas stora apportbock rakt på smalbenet efter full galopp. Jag tror Choice försöker ta livet av mig… Chenin fick ett korvspår, både fram- och baklänges. Jag la två korvbitar i varje fotspår så lite lugnt gick hon åtminstone. Visiten var begränsad eftersom jag skulle hinna handla innan jag skulle vara hos mamma till Idol. Men det gick alla tiders - lyckades plocka upp Hebbe på vägen också.

Chenin mår verkligen mycket bättre. Hennes ögon lyser och hon är full-i-fan igen. Man får ha ögonen på henne för det är full fart annars. Och gärna busa mycket med Choice, helst rida också.

Del 2 av helgen är söndagen. Anna och jag var hurtiga och kom iväg från Stockholm vid nio. Vi anlände till fin moss-skog i Enköping strax före tio. Knappt en timma senare hade alla fyra hundarna fått varsitt kort spår. Chenin fick ett godisspår som gick lite lugnare än igår. Hon spårade säkert och bra och fick även ta bakspår. Doc fick två spårupptag igen som enligt uppgift gick mycket bra. Dalton fick gå Chenins godisspår och hitta rester. Choice fick ett spår som Anna lagt. Hon gick återigen över pinnen (och jag gjorde förmodligen bort mig som visade den och lekte, men vad gör man? suck) men spårade annars bra. Nästa spår ska det ligga i alla fall två pinnar så jag ser vad tendensen är. Hon verkar inte nonchalera pinnarna utan de har stort värde för henne, men hon slarvar förmodligen i spårningen.

Strax innan elva hamnade vi hos Linda (och Lisa :)) i Enköping där Florence med Choices bror Milton slöt upp. Det var vallningsdags. Choice fick tre pass i hagen, varav det första enbart i koppel. Jag tycker saker och ting går framåt. Det vi tränar på att få till är mini-hämten där fokus ligger på att hon inte ska gena in emellan. Kan stolt meddela i frågan att hon denna dag inte genat in mellan mig och fåren en enda gång, bara försökt ta det håll huvudena är åt men stannat vid uppmaning. Nya saker att träna på är att inte ändra håll för ofta eftersom det stressar Choice som då snabbt går in i rusningar mot fårens huvuden. Får hon istället jobba ut ett varv så går hon ner i tempo. En ny grej som vi ska träna på är att stanna mot en väg för att lära Choice att släppa på trycket själv, för att sedan gå vidare utan att “passet” avbryts. Alla stopp ska inte betyda avslut helt enkelt. I övrigt gick Choice grymt bra i kopplet runt i fållan jämfört med tidigare. Tjuvrusningarna var mycket färre och jag kan nu stanna henne när hon är på väg att göra en rusning och sedan trycka henne vidare i rätt riktning. Dessutom gör tryggheten med fåren att hon coolar ner sig och kan gå förbi huvudena i kopplet utan att glo sönder dem. Överhuvudtaget kan hon stå och stirra på dem öga mot öga utan att tacklas. Däremot förmodar jag att jag lyckats gett dubbla signaler med guldstaven för hon hängde lite i den emellanåt.

Doc, Milton och Elsa vallade också en del när vi inte fikade gott. Chenin fick vara med och fika två gånger. Det går hyfsat så länge inte något får rör sig inne i fållan då blir hysteriskt drag mot fållan och skall. Fåren rörde sig dock inte så mycket… Grabbarna Grus har fått tilltalsnamn av oss; Bullterrier, Bajset, Bruno, Hornet, Lillebror och Pricken. Tack Linda för att du tar emot oss varje gång!

Hemmavid gjorde jag min plikt. Trots ateist så gör mitt medlemsskap i svenska kyrkan att det ska röstas, åtminstone så att inte Sverigedemokraterna med mitt dåliga samvete hämtar hem några mandat i någon demokrati. På kvällen hade vi sedan telefonmöte med SASK. Jag tog såklart på mig något som jag måste hinna sätta av tid för.

Och blåtiran är kvar… Doc försökte ge mig en fläskläpp i bilen också så att man på måndag verkligen skulle se misshandlad ut. Anna föreslog att jag skulle säga till kollegorna att jag bränt maten på spisen så det var mitt fel, jag vet ju att man inte ska steka på tolvan.

Choice premiärspringning i torsdags gick väldigt bra. Inte över förväntan eftersom förväntan var hög. Choice är ju lillgammal så nog skulle hon fixa det där bra. Glömde helt att hon gillar att hänga i byxbenen emellanåt, så lite hål i joggingbyxorna blev resultatet. Men det bjuder jag på, hon är fortfarande otroligt enkel som hund. Mesta ljudet hon gör ifrån sig är när hon på kvällarna rullar ryggen mot golvet och morrar i flera minuter. Lycklig liten dumbo och vi tycker om hennes egenheter. Så lik men ändå så olik Chenin. Konstigt det där!

Riktigt lika bra gick inte hämtningen på dagis i går. Jag får samma panikkänsla inför hämtningarna som när Chenin ska släppas på spåret. “Oh boy here we go” liksom. Oftast ber jag att få följa med in och hämta dem. Det hjälper mot koppelrusningarna i korridoren men hälsningsceremonin är lika illa. Jag lägger mycket fokus på att hålla ner Chenin, samtidigt som Choice hoppar hysteriskt, vilket drar igång Chenins skällande något hysteriskt. Svårt att beskriva scenariot rättvist. Igår lyckades Choice få in en fullträff medan jag försökte hålla dem lugna. Hon knockade mig i ögonbrynet som dock inte sprack utan istället blodfylldes. Tinningvärk hela vägen hem och blå svullnad över ögat. Vaknade imorse av att blodet runnit ner. Ögonlocket ser sminkat ut, med illröd färg. Jag har fått världens blåtira. Skrattandes på väg hem från dagiset skulle jag messa Marianne att jag vill sälja tillbaka svart-vit 9 mån tik billigt, men det gjorde för ont för att det skulle vara roligt. Huvudvärken bidrog till att jag väl hemma kände mig helt miserabel. Vila en stund för att orka köra lydnad med vardera hund på gården i skymningen. Ensamträningen emmavid är verkligen kul och Choice börjar mer och mer inta fotposition självmant. Dessutom kan hon apportera nu - det är stort för mig.

Idag var en dag fylld med aktiviteter. Styrelsemöte i Eskilstuna utbyttes till telefonmöte på söndagkväll vilket gjorde lördagen fri. Genast fyllde vi upp den med diverse. Jag hade hoppats att spårträningen i Kista skulle få fler deltagare men av diverse (ekonomiska) skäl for en del av gänget till klubben istället. Med Chenin passar det dåligt att spåra på klubben eftersom jag vid en snabb beräkning kom fram till att 12 spårhundar skulle kräva en promenad till grillplatsen för att få mark. Har man en halt hund som ska hjärnaktiveras passar det bättre om man kan ta bilen till platsen man ska vara. Jag bestämde därför med Jocke i Kista innan Annica beslöt sig för att följa med bara för att till slut hamna ensam med alltid trogna Anna. Så kan det gå!

Chenin fick sitt godisspår och det gick alldeles för fort. Jag la korv i varje fotsteg men hon plöjde på. Dalton fick sedan gå samma och inte heller han tog särskilt många godisar. Terrängen måste varit extra knepig för att hitta korv i uppenbarligen. Chenin fick erfara att sniglar smakar illa. Det fastnade en igel under magen som verkade irritera Chenin. När hon skulle plocka fort den fnös hon och skakade äcklad huvudet. Anna såg ungefär likadan ut så jag tog den. Hur mycket jag än avskyr insekter har jag ingenting emot sniglar, grodor och ormar. Choice gick sedan sitt spår som började på äng med högt gräs och fortsatte in i skog. Choice rusade iväg i full fart. Hon spårade fint men missade allt. Snopet! Först förbi snusdosa, sedan förbi pinne. Då ropade jag tillbaka henne och släppte på igen, då hittade hon den. Sedan gick hon över slutet, godisbruk. Jag tog tillbaka henne men hon passerade igen, verkade ligga i vindfålla bakom träd så hon fick fortsätta en bra bit till innan jag ropade att hon var duktig, matade i med godis och selade av. Doc fick träna spårstarter på äng. Han strulade lite i början men vid tredje spårstarten hade han fattat poängen och gick fint ut 15 meter efter sin godisask.

Efter spårning åkte tjejerna och jag vidare till Gustur. I härligt sommarväder red jag stora ridvägen, galopperade över långa grusvägar och bara stennjöt - med min blåtira… Efter stallet var det snabbt hem för dusch, skippade både springning och shopping i Kista som tänkt eftersom tiden skenat. Sedan åkte Hebbe, mormor och jag med hundar (och blåtira) till kusinfamiljen i Henriksdal där det var stort kalas. Kul! Jag tyckte hundarna uppförde sig fint, inga matplundringar, inga barn uppätna (även om Choice såg lite beklämd ut när barnen var lite burdusa, hon tyckte det var bättre när de bjöd på popcorn i mängder. Jag skällde på kusinen för att hon inte hade ordning på barnen som såklart tog det på rätt sätt och garvade) och inga kusinhundar uppätna (ena kusinens språksäkra dansk-svenska gårdshunden Milton läste av Chenin lika bra som tidigare och satsade på att länsa köksbordet i varje obevakat ögonblick istället). Dessutom var tjejerna riktigt trötta efter en lång dag och låg emellanåt utslagna och samlade bonuspoäng. Otroligt skönt med hundar som har fötterna på jorden.

Väl hemma fick vi lite gäster, killkompisar som Hebbe spelade tv-spel med medan jag somnade på soffan.

Tisdagar är alltid hältan värst. Vet inte vad det beror på. Kan vara att det är första morgonen efter dagis och vi går väl lite olika. Onsdag morse verkade Chenin lite bättre i alla fall. Trots hälta och smärta emellanåt på mornarna så ska Chenin ändå fara runt med leksak i munnen, hitta pinnar i kopplet, rida på Choice, dra i kopplet allt vad hon har, hoppa rakt upp i luften om man inte passar henne osv. Chenin är en knäppis! I tisdags blev det en lugn kväll för tjejerna i stallet. Jag red Gustur precis innan mörkret. Jag försöker rida lite utan stigbyglar också. Det gick bättre denna gång än förra, kändes mjukt och fint. Igår stressade jag för att hinna med Choice till skott-träningen. Vi hann och fick heller inga reaktioner på skotten. Lite lydnadsträning blev det i form av fotgående, platsliggning, apportering, läggande, inkallning m m och lite bus med Doc. Sedan la Anna och jag tillsammans med slynglarna spår till Chenin och Dalton. Det var lite svårt att hålla bort dem från korvbitarna men till slut fick vi till ett fyndigt spår. Chenin gick lite snabbt i mittendelen men annars i makligt tempo. Tänk att jag fått ner denna överljudshund till detta lugn med hjälp av flera års godisspår. Väl hemma dök Patrick och Zorro upp inom kort. Chenin tycker det är helt ok att Zorro kommer, ibland är hon till och med lite glad. Ute tillsammans går det också bra. Men när hon väl lagt sig i vardagsrummet då är det slut på det roliga. Varje gång Zorro går runt så följer hon honom med blicken och morrar.

Idag ska Choice premiärspringa med Anna och mig runt löt. Det blir en kort sträcka, skönt att skylla det på hunden. Sedan blir det besök av Frida för att tillsammans avnjuta ännu ett avsnitt av Idol. Hebbe är på kick-off med jobbet.

Vi bytte mobiler på jobbet i veckan. Dessutom är datorn uppdaterad med nya officepaketet. Ibland är jag bara så totalt oteknisk och förvirrad. I sådana här situationer märks det extra mycket men jag bjuder på skratten. I alla fall så lyckades jag komma ihåg en sak och det var att ladda ner alla bilder och filmer från jobbmobilen till datorn.

Trodde jag var smart som tog med Choice när jag la spår till Chenin. Jag tänkte att hon väl kunde röja runt lite i skogen medan jag la ut pannbiff-spåret. Hon gick baklänges och studsade när hon märkte att jag hade gott. Det blev alltså mer komplicerat än vad det kunde varit. Chenin fick sedan gå spåret, vilket gick lugnt till en början och blev sedan mer och mer hysteriskt. Mer taggad idag än i helgen, men så är det förstås klubben vi är på. Efter att vi gått spåret ena hållet fick Chenin spåra tillbaka. Tävlingsambitionen är rätt låg om man låter hunden gå bakspår. Just nu är dock ambitionen att Chenin överlever och att hon kan gå 60 min promenad. Mer önskar jag mig inte nödvändigtvis. Bakspår är Chenins grej. Hon tar varenda missad godbit och går lugnt och sakta. Skulle hon däremot fått gå om spåret så skulle hon rusat eftersom halva godbitarna är uppätna. Nöjd med Chenins förhållandevis lugna träning kunde Choice få lite lydnadsträning. Jag mötte upp en förtvivlad Anna som ringt flera gånger och undrat vad som dröjer, fick onekligen en känsla av att vara 12 år och med Anna som mamma. Lite träning av ingångar, position, starter, apportering, avlämning och snabba lägganden blev det innan vi tog en promenad med Anna, Dalton, Doc, Sofie och Tristan.

Choice bajsade tre öronproppar i söndags igen. Hebbe och jag hade en diskussion huruvida det var hans uppgift att lägga undan öronpropparna eller min uppgift att övervaka min hund. Jag tror jag vann.

Har man bara en helg måste man passa på att pressa in aktiviteter. På söndagmorgon bar vi därför iväg till skogen med Annica med kelpie-Mido och Helena med whippet-Aston för spårläggning. Chenin fick ett godisspår utan liggtid. Hon gick först spåret normalt och tog spårpinnen och slutet fint, därefter fick hon bakspåra hela vägen tillbaka för att ta missade pannbiffsbitar. Behöver knappast tillägga att bakspåret blev mest noggrannt. Fortfarande har ju Chenin så brådis i spåret. Choice fick två, ett som Annica lagt och ett som jag lagt. I Annicas spår var det full sula utan konstigheter, eller Annica har ju ofta konstigheter för sig så visst fanns det knas. Spårpinnen hade Annica visst grävt ner och det störde aussienosen lite. Duktiga Choice grävde upp pinnen, hon verkar se ett värde i de där torra träpinnarna. Matten verkar ju blir förbaskat glad när man hittar dem. Det andra spåret var knepigare eftersom det gick längst med kalhygge och över öppna ytor. Vinden hade flyttat spåret till höger men pinnen vindades ändå in fint. Annica fick hålla i Choice sista sträckan från pinnen till godisslutet eftersom jag hade fullt sjå med att undvika myrstackar. Choice hade tydligen tittat efter mig ett ögonblick, vilket jag inte ens noterade, men sedan dragit iväg i full fart. Hon är så grymt självsäker i spåret. Hennes allra största styrka är att hon vänder själv när hon går fel. Jag gör inget annat än bara följer med även om hon går fel. Jag måste fortsätta påminna mig själv om att aldrig hålla tillbaka henne i linan utan bara haka på så löser hon det själv. Om hon någon gång framöver misslyckas så spelar det ju ingen roll, värre att försöka styra genom att hålla tillbaka henne. Efter spåren fick Choice busa med whippet-Aston och sedan tog vi kort promenad med båda tjejerna.

Sedan var det snabbt hem för att hinna skjutsa mormor till föräldrarna och sedan hamna på lägenhetsvisning i Duvbo. Fina lyor som vi nu lagt bud på. Sedan sprang jag runt Lötsjön, andra dagen på rak solo. Därefter kalas för pappa med god mat och sedan bio med föräldrar, Hebbes syster och respektive och Patrik och Veronica i form av Tarantinos senaste film.

Svårt att skriva efter det inlägget. Dystert på hundfronten. Chenin är dålig emellanåt. Jobbigt för henne, för mig och för Choice. Strömsholm-besök stundar dock. Vissa dagar är man bara så ledsen, Hebbe kommenterar “jasså, det är en sådan dag”. Ibland vaknar man efter att ha sovit oroligt och drömt jobbigt med gråten i halsen och rädslan för att se henne hoppa på tre ben. Att ha en sjuk hund kan verkligen göra en riktigt deprimerad. Choice är en räddande ängel och även Chenins alltid viftande svans. Det är morgonarna som är värst. När svansen hänger mellan benen så känns humöret inte riktigt på topp, milt uttryckt. Men rida på Choice kan Chenin tydligen alltid, om hon får. Hundilskan tycks ha eskalerat också, förstås. Ingen fara på taket dock, annat än att Doc fick sig en åthutning. Shih-tzun som bor på gården är fortfarande en stor favorit. Chenin skriker när hon ser honom. Han är en liten, lugn, glad och stillsam gentleman - precis i Chenins smak. Och Choice gillar ju alla hundar än så länge.

Veckan som gått har i vanlig ordning bjudit på en del aktiviteter. Två lydnadspass (ett på klubben och ett på gården), två joggingpass, en ridtur, simning i Ålsten och besök av olika slag på hemmafronten, bland annat av bc-Zorro till Chenins förtret. Fast på promenad ute går de så fint alla tre med mig. Med fint menas inte bråk alltså, inte fint i kopplet. Till och med snälla gulliga Choice ligger på i kopplet. Tung är hon nu, men hon drar konstant med tyngden och gör inga tvära kast så man flyger efter som någon annan svartvit flicka.

Ålsten var en mindre angenäm upplevelse. Anna och grabbarna var med och det var första och sista gången. Vårt härliga badställe har förvandlats till en plats för lösa mindre lydiga hundar. Det fick vi erfara i skarpt läge, ett antal gånger. Chenin simmade och det gjorde hältan värre.

Idag har vi varit på Värmdö och försökt underhålla en ledsen, men ändå vid gott mod, Lisa. Vi åkte till en plats med fina spårmarker för spår, lydnad, uppletande, budföring, platsliggning, pälsvård och lång fika. Chenin fick ett klurigt godisspår som korsade en del motionsspår och lydnadsplan. Hon spårade noggrant och säkert och apporterade spårpinnen lika fint som alltid. Sötaste pinglan! Choice spårade något tveksamt till en början där Lisa gått slingrigt i trollskog. Hon såg ut att emellanåt hamna lite brett i spåret men jobbade på hela tiden. När spåret övergick i lättare rakor, men svårare (och mer typisk oss) terräng så drog hon iväg ordentligt i fart igen. Hamnade till höger om en vinkel men jag gled med och hon jobbade sig rätt och tog pinnen till min glädje. Vid ett ställe där Lisa korsat en grusstig luktade Choice noggrannt på gruset innan spåret gick in i terräng igen. Det visade sig att Lisa skrapat med fötterna precis där för att få extra lukt. Snacka om att Choice har en otroligt känslig näsa. På uppletandet fick hon gå först i korridoren utan synretning och det gick mycket bra. Svårare var det gång två när hon fick synretning eftersom hon verkade tveksam till om plastbiten verkligen var vår och om den verkligen skulle plockas in hela vägen eller kanske kunde släppas halvvägs…

Så var helgen redan till ända…

I fredags hann jag med en hel del; städning, diskning, tvättning och framförallt lydnadsträning med vardera hund. Den som fick vänta inne grät inga floder när de fick märgben i väntan. Två bra lydnadspass blev det. Choice fick träna snabba lägganden även vid sidan, inkallning, sitta/ligga kvar, ingångar, metallapportering och lämna övningar. Det gick mycket framåt, speciellt avlämning av spårpinne. Chenin fick köra platsliggning, godis-let, metallapportering m fokus på fasthållning (som tydligen inte var hennes grej - tar jag i den så släpper hon) samt hakan i backen som jag lyckades tajma så bra att jag till slut fick till tre sekunder och belöning utan att hon hann börja morra eller knorra.

Efter några timmars sömn blev vi upphämtade av Anna och Doc på lördagmorgon. Av någon outgrundlig anledning hade jag bett att få följa med på Annas första brukstävling. Man kan ju tycka att man skulle ha annat att ägna en lördag åt men är man hundidiot så är man. Anna och Doc var skitduktiga. Väldigt nära en uppflyttning, om inte om fanns. Hade Doc bara hoppat över hindret så… Hopp sa Anna och så sprang Doc till tävlingsledaren som just tagit apporten och hoppade på henne. Söt-Doc! Alla andra moment utförde Doc riktigt bra, men små detaljer avgjorde. Spåret strulade i början men gick sedan klockrent. Budföringen var Doc den enda som sprang på (tror jag). Platsliggningen gick kanon och bara det var ju värt allt. Lydnadsprogrammet såg jättebra ut. Linförigheten kanonfin. Framförgåendet mycket bra, men när Doc stannade till vid en spånfläck blev det tyvärr noll, men vad gör det när han gjorde momentet så fint. Läggandet bra. Inkallningen dk. Apporteringen jättefin med ett ligg istället för sitt med apporten gav 5. Och så hoppet som avgjorde. Hellre en tävling där man känner att hunden är riktigt med än en halvkass tävling med uppflytt. Nu får Anna och Doc ännu en chans istället.

Chenin och Choice fick varsitt spår på klubben. Chenin fick ett direktspår med korv i och tack vare det höll hon ett mycket bra tempo. Hon var riktigt noggrann så det var kul. Choice fick ett spår som legat ca en timme. Hon spårade i ett högt tempo men samtidigt hinner hon lösa alla vinklar och sånt så även det kändes mycket bra. Hellre att hon spårar lite för hetsigt med mycket motivation. Båda hundarna tog sina respektive spårpinnar som jag glömt var jag lagt så jag blev extra glad. Chenin kommer direkt till mig och visar upp medan Choice stannar, tar pinnen och fortsätter. Men vi plockade in avlämnandet här och det gick mycket bra. Kampa med pinnarna är förstås också kul. Lite lydnadsträning fick Choice också. Bland annat en platsliggning tillsammans med appellklassens platsliggning. Chenin var med på prisutdelningen.

När Choice bajsade undrade jag det var för konstiga saker där i. Något som såg ut som ekollon eller svamp. För en sekund förträngde jag husses efterfrågan av sina öronproppar på morgonkvisten. Hon har inte ätit upp en, utan hela paketet. Tre hela kom ut i lördags och imorse kom resterna av resterande. Förhoppningsvis.

På eftermiddagen hann jag med ett par timmars sömn innan hundarna och jag mötte upp Jocke vid Lötsjön. Hundarna lämnades i vanlig ordning i Jockes bil medan Jocke och jag sprang runt Lötsjön. Sedan hem för att märka att jag var utelåst, vilket innebar platsliggningsträning, innan Hebbe dök upp. Strax innan fotbollsmatchen var huset fullt med folk. Fotbollsfest med trevligt sällskap och sedan vidare till Solidaritet - till slut, efter en del avhopp.

På söndag ville man bara sova, sova, sova. Men vid lunch var Hebbe och jag på en lägenhetsvisning. En väldigt trevlig lägenhet med fin uteplats. Allt stämmer utom att lägenheten ligger i norr/öster-läge. Det passar oss mindre bra så vi tänker på saken. Besök hos Hebbes mamma efteråt och mina föräldrar på kvällen.

Något trist som hänt är att vår gamla instruktör, Catrine Nyström, som hundungdom hade i drygt 10 år gick bort i veckan. Tankarna går till Olle och Kaxa.

För att författa några ord om aussielägret kan man väl säga som så att vi har haft det kanonfint. Anna och Doc har underhållit Chenin, Choice och mig till och från Vårgårda. Emelie bjöd in oss att bo hos henne. Eftersom Vinna hade valpar var det extra trevligt att vara där. Att det fanns en röd förstfödd kaxig snedbläsad tik var dock ett minus, Emelie stoppade oss i sista sekund från att ta med den hem. Chenin och Choice har skött sig bra, fogat sig i det mesta och sett väldigt trötta ut emellanåt. Vi sparade inte på krutet så på vägen ner stannade vi till hos Linda i Enköping för att valla. Jag var trött och mosig i huvudet efter en natts festande på Grand Hotel med kollegorna. Därmed lyckades jag inte riktigt få samma fina flyt som gången innan i vallningen. Linda var dock med och grymtade lite när Choice nafsade så vi fick lite kläm på den biten. Lyckades också ett par gånger kommunicera vilket håll jag vill ha mini-hämtet på utan att hon genade emellan. Jag tyckte det började lossna lite mer när jag skärpte till mig.

På lägret ingick vi i träningsgruppen vilket var en spännande upplevelse. Utan instruktör och med olika uppfattningar om vad gruppen skulle träna lyckades vi strukturera upp träningen och relativt snabbt enas om ett schema som gjorde alla nöjda. På fredagen gick vi med varandra på spåren för att se hundarna. Varken Chenin eller Choice spårade överdrivet bra. Choice fick ett kort böjspår som hon funderade mycket över. Hon missade i böjarna och missade pinnen. Chenin fick ett trixigt spår som gick alldeles för fort, men glänste till här och var. Jag la ett spår till Sani från Maibe Tails på dryga kilometern. Han spårade mycket stabilt igenom hela bortsett från ett kort tapp. Efter lunch hann vi med uppletande på lydnadsplan. En annorlunda men rolig korridor som emellanåt gjorde hundarna förbryllade. Choice fick synretning och jobbade mycket bra. Två skick totalt blev det varav det andra var mer dolt och krävde mer letande. Efter en platsliggning (med båda tjejerna) gick vi igenom lite lydnadsmoment med respektive hund. Choice fick köra en budöfring och sedan blev det fokus på apportering där jag fick lite tips gällande fasthållningen. Chenin fick träna på att ha hundar sittande nära. På kvällen dök Ingrid Tapper upp till Chenins stora förtjusning. Det märktes genom att Chenin slet sig mot Ingrids bil på promenaden. Efter det har Chenin gnällt varje gång hon hört Ingrids röst. Det finns folk och det finns folk. Ingrid höll ett intressant fördrag av blandad komplott; vargar, aggression och rädsla, aussiens mentalitet. Lördag förmiddag hann vi med sök, spår och uppletande. Sani skulle ha en högre sök-ruta så en del vallande blev det. Choice fick prova tre sökskick med delvis synretning. Syntes tydligt att hon trodde det var uppletande. Bonus att det fanns en lekkompis där ute bara. Chenin fick ett fint mosspår men gick alldeles för fort, vilket förmodligen beror på att skendräktigheten stillat hennes hunger och då är godiset i spåren inte tillräckligt värt för att vara noggrann. Choice fick också ett spår och jobbade mycket bra. Vi avslutade med uppletande. Choice gick första gången utan synretning och jobbade kanon. Andra och sista skicket fick hon avsluta med synretning. Hundarna såg i kors av trötthet men på eftermiddagen blev det åter igen platsliggning och lydnad. Med Choice påbörjade vi skick till rutan. På kvällen var det grillfest. Anna och jag blev kvar till midnatt pratandes med folk. På söndag bar det återigen av ut i skogen, bortsett från Victoria och Plopp som stannade på lydnadsplan. Sani fick köra sök medan övriga spårade. Chenin spårade mycket lugnt och fint så det var skönt. Choice spårade också bra. Egentligen jobbade alla riktigt bra idag. Vi avslutade med uppletande. Choice fick en halv synretning och fick sedan hitta en plånbok. Ingen synretning andra gången, mer än att vi gick iväg. Anna och jag åt sedan pizza till lunch innan fotografering, utvärdering och avsked tog vid. Mellan Borås och Jönköping blev ögonlocken tunga, men Anna underhöll och jag fick ny energi.

Lägret kan också sammanfattas med följande punkter:

• I sitt långa långa spår rasade Sani ner i ett dike som var lite bredare än vad det verkade.
• Vi vallade stor sökruta a la Hitler-stil på Elins kommando “framåt”.
• Skillnaden Ingrid och trasdocka var liten när hon åkte efter Sani på påvis.
• Anna och jag satt i godan ro i bilen väntandes på att regnskuren skulle avta, åt chips utan stress när jag får syn på tre huvuden utanför rutan - resten av träningsgruppen tysta och tålmodigt väntande på Choice tur i lydnaden…
• Applåder (stora och taktmässiga) för kökspersonalen som slitit i fyra dagar och belönas med torra strumpor - total skrattattack, eftersom Lisas trötta min var oslagbar!
• Annorlunda och kul uppletande på lydnadsplan.
• På fredagens energipass hann vi med sök, spår och uppletande för samtliga hundar.
• Första genomgången när jag insåg att vår grupp var kluven. Victoria hade bara tänkt tävlingslydnad och Ingrid pratade sök - funderade hur detta skulle gå ihop med mina tankar på spår och uppletande. Så länge ingen sa freestyle gick det dock an.
• Vindrickandet strulade till sig av flera anledningar, dels för att vi bodde 1 mil bort, dels för att man inte fick dricka vin där man åt mat.
• Elin föll raklång i en fälla i Choice spår som Ingrid lovat varna för, varvid Ingrid utbrister “där var hålet!”
• Jag föll igenom stolen framför alla när jag skulle slå mig ner med vinglaset inför prisutdelningen.
• Ingrid Tapper höll en mycket intressant föreläsning.
• Choice slet sönder sitt koppel - hon som inte ens drar ordentligt i kopplet!
• Ingrid har en ”döda fästing-fanatism”.
• Innan Anna hinner fråga Elin om hon vill ha pizza utbrister hungrig Elin “jag tar alla rester, allt går bra”.
• Emelies mamma har en väldigt söt aussie.

Tack Yvonne m fl för ett väl anordnat läger!
Tack Katrin och Lisa för god mat!
Tack Emelie för boende och valpgos!
Tack Clas för goda kvällsdrinkar!
Tack träningsgruppen för bra träning!
Tack övriga för trevligt sällskap!

Som när man ska hämta någon på Arlanda och allt bara blir fel; flyg försenat, ingen framkomlighet till terminalen, dyr parkering, galet griniga p-vakter och enkelriktat överallt. 7 varv runt Arlanda och några timmar senare har man lyckats med sin uppgift.

Eller som när man ska storhandla och först när varorna matas in upptäcker att plånboken ligger kvar hemma på vardagsrumsbordet. Givetvis är hundarna ens enda sällskap och inte mycket till hjälp i den situationen.

Men det kunde varit värre. Anna och jag var med hundarna till Kista - Killingsgård (heter det Anna, inte “nya stället”!). Choice, Chenin, Doc och Dalton spårade alla fint, i den ordningen. Lazy var sällskapsdam. Vi tog sedan en sväng till Sthlmsavdelningen för lite lydnadsträning. Choice fick träning i kontakt, följsamhet, sitt kvar, fotposition och apportering. Tusan också om jag inte ska lyckas få henne att leverera till mig. Chenin fick träna platsliggning, skäms, huvudet i backen, kontakt, apportering (hålla fast och lämna i handen som vanligt) och kort fotgående rakt fram utan halter (som såklart förevigades på foto). Chenin fick dessutom en välbehövlig borstning efter påpekande från Anna.

På kvällen fick vi besök av föräldrar, bror och respektive samt Hebbes mamma och syster. Vi åt tacos och äppelkaka. Gott och trevligt!

Imorgon väntas stallet, någon form av motion kombinerat med sol och spa på kvällen. På onsdag är det konferens med jobbet med övernattning. Och på torsdag bär det av till aussielägret. Sen är det vardag och jobb igen.

Tidigare ej inlagt inlägg. Igår, tisdag, blev det en längre och fartigare tur med Gustur i perfekt mulet väder. Hundarna fick nöja sig med en promenad med Gustur och lite lösdriv i stallet. Fast de är oftast uppbundna i stallet vid sidan av hästarna. Ägaren är ändå irriterad (vilket mest verkar bero på att alla tycker hundarna är så otroligt söta och måsteberätta det hela tiden) så nu vill hon att hundarna ska sitta utanför. Lite jobbigt eftersom det går många barn och hundar (stallägarens settertik bland annat som skäller på mina hundar) runt överallt och man vill ju gärna ha koll på sina hundar. Gustur får dessutom panik på stallplanen så han kan inte stå uppbunden där utan måste vara inne. Dessutom är jag i princip alltid själv i stallet så man kan ju undra vad det gör för skillnad. De få gånger det är någon annan från stallet där får man väl ta ut dem. Jag får fundera på om jag ska skriva något mail eller bara ignorera.

Efter stallet tog vi en sen lunch med Nattis med mycket prat. På kvällen åkte vi upp till klubben och tränade lydnad och spår med båda hundarna. Choice har svårt att förstå när jag höjer kraven för belöningen och lägger inte manken till. Det störde mig lite. Spåren gick inte så bra, inte så dåligt heller men hundarna var trötta och likaså jag. En dålig kombination helt enkelt. Choice spår hade legat drygt två timmar så det var egentligen rätt svårt. Hon spårade i stort sett bra, noggrant och tog allt men jag saknade lite jävlar anamma. Chenin spårade istället alldeles för fort och hade svårt på en del ställen. Spåret hade dessutom legat riktigt länge och var rätt klurigt så egentligen jobbade hon rätt bra. Plötsligt stod det en hjort (eller stort ljust rådjur med horn) 10 meter framför. Riktigt magnifik och alldeles stilla. Nästan lite overkligt. I nästa stund var den borta. Chenin märkte inget (synligt) men fick förstås problem där det fanns färska viltspår.

I måndags for vi med Lisa och Loi till Linda i Enköping. Där mötte vi även upp Florence och Milton, ett kärt återseende. Linda var snäll som lät oss valla på hennes fina baggar. Choice och Milton fick prova att vara lösa och det var riktigt kul att se dem. Nu är man taggad på mer vallning. På kvällen bjöd mamma på middag och det var ungefär vad man orkade.

Tanken var spårträning både fredag och lördag men Jocke och jag gav vika för det sista fina sommarvädret och spenderade dagarna med hundarna i Ålsten. Massa simning för hundarna och kortspelning för oss.

På fredagkväll åt Hebbe och jag middag med Patrick och Veronica på Sangria och såg därefter skräckfilm på bio i Kungens kurva - My Valentine. Uscha, tror jag blundade halva filmen. På lördagkväll hade Söderin fest. Några kompisar kom förbi och vi satt hemma hos oss och pratade innan vi åkte vidare till Söderins 30 års firande. Väldigt kul och väldigt galet, mycket sång och stök. En jobbarkompis som är vår inneboende sedan en vecka tillbaka följde med och lite fick man skämmas. Vi for sedan vidare till Edelweiss och därefter försökte vi komma in på. Min tyska jobarkompis hade dock inget leg så vi blev nekade. Det rörde oss inte nämnvärt, vi var alla riktigt trötta.

I söndags var det spårdags. Patricks bc Zorro skulle få följa med oss tjejer till skogen. Annica och Kim mötte även upp. Alla hundarna spårade fint, även om Choice och Mido fick kämpa lite i spåren med alla svampplockare och joggare.

Jag har magont och är trött. Ett långt bad var vad man behövde efter en skitig hundhelg. Kort rapport innan sömn. Doch och Choice vallade får, kor och ankor hos Nina. Det var sjukt kul! Och hundarna presterade sitt bästa hittills. Choice taggad men lyssnade bra och dämpade sig. Doc väldigt lyhörd och sansad trots höglöpande Choice. Båda visade stor fokus på fåren, släpper inte med blicken, något eye och naturlig avslag på hastigheten när de vallade ankor. Anna och jag leendes hela vägen från Nina. Mindre bra var att jag (fast inte helt på egen hand) lyckades orsaka hundslagsmål mellan Ice och Bluff.

Träning lördag i Götene. Valla två korridorer, lägga spår, köra uppletande. Vallningen bättre än uppletandet. Doc lite okoncentrerad av löptik. Choice fick prova ett skick utan retning, stack ut bra men hittade då inte föremålet. Typiskt! Bara på det igen nästa gång. Spåren mycket bättre. Kanonarbete faktiskt på båda hundarna. Vi hittade dessutom blåbär, hallon och kantareller, vilket plockades flitigt. Skott-träning fick vi också i form av skjutbanan och träning på Götene Bk. Några reaktioner fick vi dock inte. Lång vila innan vi gick på lydnaden vid 16-tiden. Lite ostrukturerad klickerträning för Choice. Vi nöter mycket target, apportering och ingångar nu. Choice fick springa agilitytunnlar och sedan avslutade vi med en platsliggning. Choice jagade flugor, fångade en och började leka fånga släppa leken. Jag vill hellre se en hund som ligger still. Jag bortsåg från det men borde förstås varit tydlig från början. Jag lekte med Freja och Anna lekte med Choice. Efter att Anna och jag agerat sökfiggar med Malins metod av klickersök lekte Freja och Choice av sig ordentligt, jämsides springande i skogen. Freja är go’! Middag bestående av lax, champinjoner, kantareller, avokado och sallad och sedan vin till sent. Vi hade trevligt sällskap av Malin (Freja), Inger och Björn (Toya), Sanna och mamman (Misty), Marit och Kari-Lise (Dina och Trixie), Carina och Kjell (Azzie).

Söndag var det dags för MH för Kreivis legender och Chess Players golfare. Duktiga duktiga hundar! Doc gick först, satte ribban högt, fick ordentliga lovord från domaren som dessutom kräver mig på film, kallade Doc för skolexempel osv. Fast det visste vi väl redan att Doc var en kanonkille! Utöver Doc var det två hundar som gjorde starkt intryck på mig, den ena var Misty och den andra var Toya - härliga flickor!  Men Chess Player-hundarnas lek överhuvudtaget är en stark minnesbild, dessutom ska Billy, som var en i stort sett kopia av Doc, också nämnas liksom Frejas mattes prestationer för att få igång leken på skotten.

I söndags tränade vi förresten med Annica och Mido på klubben. Vi la spår till djuren och tränade lydnad. Det blev mest klickerträning av apportering, tasstarget, nosdutt osv. Mido fick prova ett spontanspår för första gången. Poletten föll nog inte riktigt ner ännu eftersom det var så mycket annat spännande att titta på, men så småningom tog vi oss till slutet bland alla myror i alla fall. Choice pinna på med rumpan vickandes i ett alldeles lagom tempo. Tog inte första pinnen. Minns inte om hon stannade upp och sedan fortsatte. Vi lekte hursomhelst massa med pinnen. Stigövergång gick bra och även sväng. Chenin fick ett godisspår och gick sjukt långsamt och bra. Spåret var dock bättre än första pinnen varför hon gick över den. Fast så fort jag visade intresse var den ju bäst.

Lite skönt är det att vara hemma, men samtidigt lite trist. Jag hade nog kunnat spendera en vecka till i värmen, nu när hundarna var med. Vi hade nätt och jämnt hunnit packa upp i onsdags innan vi knallade ner till golfängarna vid Lötsjön och slappade lite, Hebbe och jag med hundar. Torsdag till söndag har jag hand om Gustur så många turer till stallet blir det såklart. Choice har varit med och ridit torsdag och fredag. På torsdag hann vi även besöka mamma och en del av släkten. På fredagen skulle Gustur få nya skor på morgonen. Han hade lite åsikter om det, vilket resulterade i en del stegringar, men lugnade ner sig efter första skon. Hebbe och jag fick sedan våra tänder granskade hos mamma, vilket var många år sedan sist. Efter det fick hundarna simma i Mälaren, Chenin efter pinnar och Choice maniskt kors och tvärs långt ut. Choice är inte först i, men alltid sist ur.  På kvällen blev det en sväng till stallet igen för utfordring av hästarna innan vi kom hem till Nattis och Erik för lite umgänge och sällskapsspel. Chenin var med mamma under tiden och snälla mamma kom även och hämtade Choice innan vi skulle in till K-baren på Odenplan.

Igår lyckades jag få med Jocke ut i spårskogen. Vi letade nya marker och hittade riktigt dåliga marker i Sollentuna, men det fick duga. Tjejerna fick två spår var och min inställning var negativ. Hundarna överraskade dock positivt. Chenin blåste inte på som en fartdåre i något spår trots avsaknad av något speciellt godis. Hon jobbade skitbra helt enkelt, både i sly, på äng, i skog, längst med stigar. Lycklig och duktig! Choice jobbade också bra, lite fort och slarvigt emellanåt men hon löser allt mycket bra utan någon assistans. Något motivationsproblem pga löpet fanns inte, och bara det hade räckt för mig. Att hon dessutom markerade pinne och boll var rena bonusar. En snabbis till stallet för mockning blev det sedan innan vi skyndade hem. Nattis och Erik kom över på kvällen. Tillsammans lagade vi middag i form av avokado-rom till förrätt och laxplanka till huvudrätt. Vi fick ett kort besök av Thomas, Eva, Putte och Niklas innan filmmaraton började bestående av Hangover och därefter Eurotrip (tredje gången!).

En kort uppdatering av de senaste dagarna. I onsdags simmade Chenin på Arninge. Jocke var med och höll sällskap. Chenin fick simma lös hela tiden. Hon simmade tre pass: 5 + 4 + 4,5 min om jag minns rätt. I torsdags skulle vi ha tränat rapport med Ingrid och Benz. Men när det blev inställt fick jag tillfälle att följa med till Gusto (restauranten alltså, inte hästen) med Hebbe, Palme, Cicci, Ciccis syster, Rebecca, Rebeccas kille, Marc och Diana. Vi åt gott och hade trevligt. Hundarna låg uppbundna snällt brevid, med undantag för när Marc och Diana dök upp - det är ju lajbans med riktigt gamla vänner tycker Chenin. Sent på kvällen (natten) tog vi en snabb sväng förbi Annica för att köpa hundmat och ta blodprov. Hem och packa för att sedan gå upp tidigt och ta mig de 45 milen ner till Trollhättan och årets Chess Player-läger. Resan ner var faktiskt riktigt trevlig. Jag lyssnade på radio och filosoferade. Tråkigt att höra om Michael Jacksons tidiga död förstås. Strax efter 12 infann vi oss, tjejerna och jag, på Backamo lägerplats. Härlig plats på många sätt, badplats (gångavstånd denna gång Lisa!), marker, cafe, bra promenadstråk, husbilar utanför förläggningen där vi alla bodde tillsammans i olika rum. Väl på plats blev det fika och sedan lydnad och uppletande. Chenin, Choice och jag installerade oss, tog en promenad, badade, de fick båda minimal lydnadsträning. Klantmatten la korvpåsen i en väska och ställde på golvet, skulle precis lägga upp den på bordet när båda hundarna stod över väskan - en sekund senare hade Choice hål i hakan. Jag hann bara säga till Chenin innan jag vände mig om och Marie, som flygit in i förläggningen från jag vet inte var, satt med Choice. Jag blir så arg på mig själv att jag vill gråta. Chenin kommer löpa vilken dag som helst och då är det förstås extra känsligt. Nåväl, allt bra i alla fall. Hundarna fick vara med en i taget i stort sett hela tiden så det är bra träning för dem båda. Dessutom hade vi kompostgaller som avskärmade på natten. Middag på kvällen och sedan bevakningsfilmer. Vackert väder hela helgen gjorde att vi satt ute i stort sett hela tiden. Jag ger mig på ett försök att räkna upp alla hundar med stor risk för att missa någon: Kull 1 - Figge. Kull 2 - Chenin, Choice (Crofter Holdings), Azzie, Tedden (Mr Binks - far till kull 5). Kull 3 - Smilla, Tiny, Inka (Aussieboxen), Isola, Lotuz, Virus (Kelpie), Busan (Mittelspitz). Kull 4 - Bucks, Tarrak, Lova, Nanook, Marek (Aussiegården - far till kull 4). Kull 5 - Puzzel, Meija. Kull 6 - Toya, Echo, Chip, Jack (Mr Binks). Kull 6 - Yatzy, Vilda, Breitling, Fokuz, Rolex, Xie. Och förstås som alltid trogna Magnus med sina fina schäfrar som numera är poppis bland alla aussiefröknar. Och minst men viktigast mamma Chessie och kennelmamma Marie. På lördag var det uppstigning för färd till Arboskogen. Jag körde spår tillsammans med Ulrika och Nanook. Ulrikas man la ett klurigt svårt spår till Choice innan han for iväg för att köpa fika. Choice hade väldigt svårt vid ett kalhygge (precis som Mackan sagt) men hon kämpar i alla fall på bra även om det ser knepigt ut. Väl tillbaka i skogen på ett, enligt snitslarna, slingrigt ställe jobbade hon på bra igen. Tog pinnen och såg allmänt söt ut. Slutet låg bakom ett träd och det missade hon först. Jag tog tillbaka henne en bit och då spårade hon sig till slutet. Ulrika sa mycket snällt om Choice, det kändes kul. Nanook gick riktigt fint (lösspår och således helt olik Chenin!), plockade alla saker på löpande band. Chenin fick ett godisspår med lite blandat godis, vilket dämpade henne oerhört. Hon jobbade stenhårt. Vid en vänstervinkel jobbade hon fram och tillbaka flera min medan Ulrika och jag stod och såg på. Chenin såg ibland ut som att spåret bara försvunnit från henne, och hon kämpade och letade. Ulrika berättade sedan att hon rundat ett träd i vinkeln - skitkul! Hade hon gått innanför trädet hade Chenin förmodligen tagit vinkeln i farten för att det vore så enkelt, men nu fick hon istället jobba. Över två vägar sedan så fick hon också kämpa. Det var varmt ute och Chenin var riktigt trött, kul att se eftersom det inte är ofta hon är nöjd. Flera gånger syntes det att hon hade koll på var spåret var men var ändå tvungen att bakspåra några meter. På väg till grillplatsen mötte vi några andra, bl a Meija, Chenins fina dotter. Jag fick möjlighet att se henne i uppletandet och det var mycket som var likt Chenin, fast lugnare förstås. Choice fick också ett skick. Saken låg gömd bakom en kulle så jag såg henne inte. Hon fick kämpa väldigt länge för att hitta saken men kom sedan i full kareta. Chenin och Choice är så olika för Chenin kommer snabbt in om hon inte hittar för ett omskick medan Choice (envis som hon är) är kvar hur länge som helst. Aldrig sett en sådan uthållighet hos en valp! Chenin fick inte göra sitt favoritmoment utan vi åkte till grillplatsen där Chenin fick simma i dammen. Därefter låg hundarna tysta vid ett träd. Fick lite kommentarer om hur duktig Chenin blivit som sover lugnt och tyst numera - tog bara 6 år Jag la ett korvspår till Chenin på gräsmattan - Chenin försökte rusa in i skogen men se så gick inte spåret, bara hålla tillbaka så hon fick analysera. Fortsättning följer…

Chenin hade surat på Choice på dagiset igår. Tredje gången på kort tid, det känns trist. Antingen är det ren tillfällighet eller så har det med Choices könsmognad att göra eller för att Chenin har ont. Imorse hade hon riktigt ont i ryggen igen. Jag vet inte exakt varför, kan vara vad som helst. Vi var på klubben igår. Ingrid kom dit och vi körde rapport med Benz. Chenin skällde hysteriskt i bilen hela tiden men det kan man väl inte få ont av? Chenin och Choice fick sedan var sitt spår. Choice spår fick ligga ca 60 min. Hon missade träapporten, tror hon går lite för snabbt, hon hittade den sedan när vi gick tillbaka - kom lycklig och visade upp den för mig, som givetvis blev jätteglad. Chenins spår låg ca 90 min. Hon slarvade lite i vinklar, tror hon blir stressad över att jag håller tillbaka henne så mycket. Hon höll på att missa min vägsvårighet också för helst vill hon bara springa hysteriskt och leta spår, men jag höll tillbaka och beordrade spår, tills hon spårade precis över vägen. Medan spåren låg till sig tränade vi lite lydnad uppe på plan. Chenin fick såklart börja, eftersom hon har damp, med att gå några meter fot (detta är riktigt ansträngande för henne så det kan vara det hon får ont av), träna fjärren och platsliggning. Choice fick träna mycket ingångar, kontakt och fot, snabba lägganden, sitt/ligg kvar samt påbörja lite stå.

Förresten har jag klickat in Choice nu. Jag klickade in båda samtidigt, Choice för kontakt och Chenin för huvudet i backen (men Chenin var ju inklickad med annan klicker innan). Jag körde i söndags för andra gången med en hund i taget. Choice fick göra tass-på-target, kontakt och nosdutt på handen (efter inspiration av Mackan). Chenin fick göra samma sak samt huvudet i backen. Roligt värre tydligen! Jag körde klicker igår igen för tredje gången med Choice. Synd bara att jag ibland missar att klicka (och förstås glömmer berömma då också) och ibland klickar för sent… Måste bli varm i kläderna igen.

En kort sammanfattning av en välfylld söndag är att vi åkte till Ingrid i Södertälje, körde rapport med Benz vilket gick sådär, blev skälld på av grannarna pga skällande hundar, Choice fick ett spår som gick med blandat resultat, missade pinnen och gick lite väl fort, Chenin fick ett spår som gick med blandat resultat, lite väl fort. Efter fika hos Ingrid skyndade vi oss tillbaka till norr innan köerna ringlade sig midsommarlånga. Vi stannade till hos föräldrarna där pappas kusin från Malmö var och hälsade på. Med sig hade de en 6 mån jack russel som först skällde hysteriskt på mina tjejer. När Choice fick komma och leka med den gav den ifrån sig ljud som liknade dödsångest. Efter ett par minuter gav den med sig och sedan lekte de hysteriskt kul med varandra. Ägarna tyckte jag skulle släppa ut Chenin också men det tyckte inte jag. Chenin visade sin ställning tydligt genom glasdörren ändå. Efter snabb visit åkte vi vidare till stallet. Jag red Gustur i ösregn, skönt att slippa insekterna i vart fall. Hundarna var lugna, Choice sov en del medan Chenin var hyfsat tyst. När vi kom hem kollade Hebbe och jag på Vampyrfilm.

Det blev en tidig tordag på jobbet. Tidig hemgång för att hinna spåra med hundarna. Givetvis utbröt ösregn varvid motivationen gick ner till nära noll. Hebbe och jag åkte runt och ordnade massa ärenden vilket gjorde att tiden drog ut. När jag väl pallrade mig ut för de spår jag lovat stackarna hann klockan bli kväll. Chenin fick ett direktspår och det skötte hon först dåligt. Hon slarvar så in i bengen att jag inte vet vad jag ska göra. Dessutom drar hon i linan så man blir smått knäpp. Hon missar 19 av 20 godisar och speciellt i början för att hon har så mycket spring i benen, samtidigt är hon en grym spårhund för hon gör det hon ska i vinklar och apporter - trots hastighet. Mot slutet växlade hon om och gjorde ett imponerande bra jobb när spåret gick på grusvägen och där jag lyckats korsa mitt eget spår. Hon försökte först rusa rakt över vägen utan att spåra men jag höll tillbaka och uppmanade spår så hon först blev frustrerad men sedan gick hon som en dammsugare - en väldigt söt sådan! Choice spår fick ligga 30 min och fick en hel del svårigheter. Hon gick verkligen kanon, tog en 90 graders vinkel som om hon aldrig gjort annat, fortsatte ner över grillplats på grusväg (där linan återigen höll på att trassla vilket störde henne till en början som om jag korrigerat henne tittade hon besviket på mig) och sedan över äng. Jag ville utmana henne på äng redan nu så hon inte tycker det är något annorlunda. Ängen var inte direkt klippt så hon hoppade fram, dock rakt i spårkärnan. Jag hade lagt en spårapport för att lägga på alldeles för många moment på en 6 månaders valp. Hon tog lyckligt pinnen, ville först fortsätta men jag övertalade henne att vi skulle stoppa lite. Då trodde hon förmodligen spåret var slut, men jag väntade och då dök hon på igen. Strax efter stod fin matburk, ungefär på samma ställe som jag jagat upp ett råddjur när jag la spår. Choice var blöt från topp till tå, jag med men hade regnkläder som skyddade mig. Innan jag åkte ut och la spår var mitt mål att prova spårapporter, resterande svårigheter kom naturligt när jag planerade spårläggningen. Anledningen till att jag ville börja med spårpinnar är för att hon visar stort intresse för dem hemma. Hon värderar dem till och med högre än mjukdjur som piper och som Chenin såg ut som världens mest tacksamma hund över att få. Pip pip pip och stor lycka! Chenin är vansinnigt förtjust i mjukisdjur, även om de lever ett farligt (och kort) liv hos henne. Choice gillar mer hårda saker, gärna trä och plast är hennes visa.

Efter spåren åkte vi till Gustur för att hjälpa till att fodra (har en förmåga att skriva fordra hela tiden - kan vara juristen i mig…) hästarna för att jag ska veta vad jag ska göra i sommar. Min förhoppning var att hundarna skulle vara lite lugna för att visa Gusturs ägare att det fungerar fint med hundarna i stallet. Tro sjutton att de känner det på sig och sköter sig sämre än vad de brukar. Chenin är social med alla i stallet men Gusturs ägare ska hon såklart ignorera, pinsamt, men aussien i ett nötskal. Visst får hon klappa och så, men hennes intresse för henne är noll, dvs hennes ögonkontakt med henne obefintlig. Det där med hälsningen är väldigt individuellt på mina hundar, de har verkligen olika favoriter, utan någon som helst anledning. Choice kan till exempel tänka sig att hälsa på alla möjliga på gatan men dagispersonalen hälsar hon på. Inte av någon speciell anledning, det verkar mer som att intresset för allt annat när grinden öppnas är högre. Hon måste lukta på allt. Chenin, däremot som såklart segar hela vägen dit och helst inte vill gå dit alls, blir så lycklig precis när hon hör dagisfröknarna att hon varje dag river märken på grinden. Hon verkar alltid nyfiken på vem det är som kommer idag. Däremot finns det andra personer som Chenin totalt ignorerar…

Nu midsommarfirande hos Kim och Annika, 16 personer, 1 barn och 5 hundar. Citat: “det är bara i Sverige man har fler hundar än barn på en midsommarfest!” Rapport följer…

Så var vi hemma igen efter en helg med Crofter Holdings kennelläger i Tiveden. Vi har haft en väldigt trevlig helg i uppehållets tecken. Vi har kunnat grilla utomhus på lördagen och äta lunch i solskenet på verandan på söndagen. Choice har lekt med sina syskon och lilla Rosso. Chenin har fått simma efter schampoflaskan både lördag och söndag. I övrigt har helgen gått i spårens tecken. Carina (Fonzie & Tierra) la fina spår till Chenin och Choice på lördagen i härlig terräng. Båda hundarna spårade bra, särskilt Chenin idag som spårade i lagom tempo, men båda tappade lite på slutet. Chenins var ca 300 m och Choices ca 75 m. Jag la spår till Tierra och Mercy. Mercy fick ett spår på knappa 50 m och jobbade kanonbra så nu måste Marianne underhålla det. Tierra fick ett långt spår i brötig terräng. Jag föll framstupa ett par gånger och höll nästan på att ge upp i den omöjliga terrängen. Tierra spårade något lugnare än vad jag är van vid men väldigt noga igenom hela spåret. Innan spårningen körde vi en intressant sökmarkeringstest för att få ett hum om huruvida man har en skallhund eller rullhund. Det var intressant men gav inte ett uttömmande svar. Valparna tyckte att en livlös figurant på en gräsmatta inte var så konstigt, i en valpvärld är ju hela livet nytt liksom. En slick i ansiktet och sedan lek med polarna hellre. Chenin gjorde ungefär likadant, kontroll och sedan vidare i livet. Unghundarna därmot var lite roligare. Loi tyckte det var väldigt udda medan Swip kämpade frenetiskt med att få igång figgen. Det var kul att se samtidigt som det var svårt att läsa in så mycket. Hur hunden agerar beror ju mycket på intresse, nyfikenhet, mod, socialitet och dessa faktorer påverkas ju mycket av vilken fas hunden är i livet, hormoner och tidigare erfarenheter. Sedan lär man väl i slutänden köra den markering som man vill, aussien lämpar sig säkerligen till båda. Som Mattias (Cosmo) sa så blir det större skillnad när man provar övningen på olika raser. Chenin är ju väldigt självständig, kan själv och väldigt mycket vilja men sedan är hon ju otroligt förig och mammig, så hon vill ju gärna ha med sin bästa kompis - hon är liksom mest självständig ihop med mig. Spontant känns Chenin därför som en typisk rullhund. Choice betedde sig ungefär likadant som Chenin, puss till figgen och sedan inte mer intressant när man inte får någon respons. Det är riktiga stadshundar man har! Efter spåren fick Choice prova lite uppletande. Hon är verkligen en liten fighter för det tog tid att hitta föremålet men hon ger sig inte i vart fall.

På söndagen la Mackan spår till tjejerna. Terrängen var kanske inte den mest optimala men det gick bra i alla fall. Idag var Chenin lite för snabb och slarvade så hon missade de enda två apporterna. Choice kämpade i hög vegetation och hoppade fram. Vi provade att lägga en leksak och sedan slut i form av godisskålen. Det var första gången som Choice fick en leksak och den tog hon och vi lekte med. Det var även första gången som hon skulle fortsätta efter en grej och det gick mycket bra. Hon flackade efter ett berg, Mackan beskrev varför med vinden och sedan bar hon iväg åt rätt håll. Jag la spår åt Skippo och Rosso. Båda gick mycket bra, men Skippo ska ha störst eloge för att tagit sig igenom ett långt spår, närmare 1,2 km. Någon lydnadsträning som vi tänkt blev det inte. I samband med lunchen hade Camilla (Indy) försvunnit när hon skulle plocka ner några snitslar. Det kändes i princip omöjligt men skogen är klurig. När Camilla inte setts till på 1,5 timme blev det eftersök med hundar och bilar. Tack och lov hittades hon oskadd men chockad på en väg en bra bit därifrån. Det får nog anses vara helgens äventyr. Bortsett från detta missöde, samt en störig full tjeck som envisades med att hedra oss med sin närvaro så har helgen varit perfekt. Lisa och jag bodde i en väldigt trevlig stuga (Linda, Karin och Ryan höll oss sällskap en natt) som hade en stor veranda där hundarna kunde ligga ute med kompostgaller runt. Det kändes som om hundarna var med hela tiden även om de hade sitt egna krypin. Jag har sovit bra bortsett från när Chenin (och även Choice numera) jagar flugor på morgonen, grr…

Tack alla trevliga själar för en härlig helg!

Några bilder från helgen har jag inte så det blir en gammal favoritbild som Anneli tagit för två år sedan i Arbogaskogen.

Det känns som om veckan var förbi väldigt fort. Den har förstås mest bestått av jobb. Jag hade mer eller mindre panik i måndags för att börja känna mig nöjd och lättad i onsdags. I torsdags levererade jag mina sista fem deklarationer av de 70 som jag haft ansvar för och som jag kommunicerat med kund om att hinna göra i tid. Det innebar att luften tog slut i torsdags, liksom motivationen och orken. Jag kände mig bara bitter och trött. Eftersom jag inte är ensam på jobbet fick jag direkt nya deklarationer av grannen att hjälpa till med. Faktum är dock att jag inte riktigt orkat göra någon ansträngning. Jag vill bara arkivera och vara tom i skallen. Jag har förtjänat iq-befriade aktiviteter ett tag nu.

Det lilla till fritid som jag haft har spenderats på hundarna. Jag avbokade Gustur denna vecka för att inte få magsår. Istället sprang jag med Anna och Doc runt Löt och kyrkogården/kolonilotterna. Anna var hurtig men för mig var det segt, benen kändes stumma men det var bara att kämpa på. Efteråt tog vi med alla hundar på en sväng.

På onsdagkvällen mötte jag upp Ingrid och Benz i Kista för lite skogsträning. Ingrid och Benz knallade iväg för att mäta upp rapportsträcka medan jag la spår till Chenin och Choice, tog en liten sväng med Chenin och placerade mig sedan på A-stationen med Choice. Benz var suveränt duktig, nya marker och han sprang på alla sträckor. Jag som sagt till Nora att jag bara vill spåra i regn pga myror fick ta tillbaka lite av det när knotten och myggen försökte äta av mig. Fast problemet var nog att det var uppehåll… Choice spårade mycket bra, hon ligger verkligen på i linan och jag börjar kunna läsa hennes spårbeteenden. Chenin spårade galet hårt. Jag satte på mig vantar men fick ändå brännmärken (eller dragmärken snarare). Jag gillar inte när hon tar en av 20 godisar, hon måste vara noggrannare för sin egen hälsas skull. Trots att hundarna inte fick göra väldigt mycket var de helt deckade när vi kom hem.

Igår hämtade Jocke hundarna från dagis. Jag mötte upp dem hemma hos Jocke och vi promenerade alla hem till oss. Efter lite packande och städande åkte vi till Huvudsta så Chenin fick simma lite. Hon är verkligen duktig på att hämta pinnar långt ute nu. Hon simmar väldigt bra nu jämfört med allt plaskande tidigare. Det blev några vändor men jag vill inte pressa henne för mycket. Hon sov med sitt back-on-track-täcke på för att hon ska må så bra som möjligt på morgonen.

Imorse lämnades hundarna av hos Lisa. Det blir bara några timmars jobb innan vi ska iväg till Tiveden för Crofter Holdingsläger. I regn förstås…

Trevlig helg!

Jag passar på att blogga på tunnelbanan för det är ungefär då man har några minuter över. Det är sista jobbiga veckan på jobbet innan det blir lika mycket att göra men under mindre tidspress. Måndagsmötet skrek ut att vi aldrig kommer hinna. Fem arbetsdagar kvar och jag pendlar mellan hopp och förtvivlan över om jag kommer hinna. Sen inser man att det bara är ett jobb så kopplar man bara in effektiviteten i en.

Jag har ordnat hämtning av hundarna flera dagar denna vecka så det känns bra att inte svika kollegorna just denna vecka. Idag var det Jocke som hämtade och jag instruerade noga om att ha med godis så Chenin håller sig på backen. Chenin var lite dålig i morse igen efter gårdagen, men det är inget hon tänker på nu. Det blev lite mycket av allt det goda igår. Vi besökte föräldrarna igår morse och de är ju kattvakt till lilla Ludde. Ludde är ganska kaxig av sig och fungerar därför rätt bra med Chenin. Av en händelse råkade dock Chenin få syn på Ludde på väg upp för trappen och satte fart efter Luddet i 180. Jag skrek så jag fortfarande är hes och då stannade Chenin vid garaget. Ludde var inte så skärrad, ett par minuter senare låg han brevid en bekymrad Lazy på framsidan av huset. Inte heller märktes det något på Chenins ben. Efter det åkte vi till Hagaparken för aussieträff. Det var ett flertal som dök upp och det blev riktigt trevligt. Deltagarna blev indelade i lag och visade till tipspromenad-starten. Lisa och jag hade klurat ut frågor som såklart handlade om aussies och SASK. För att upprätthålla lagandan fick lagen sedan tävla i en apporteringstävling med varje hund och avslutningsvis köra köttbullsstafett. Det var otroligt jämnt inför stafetten men valplaget drog om i stafetten. Därefter blev det fika och lapa sol. Mina hundar fick göra en platsliggning, det var allt. Men det blev kanske lite för lång promenad för Chenin totalt sett. På väg tillbaka till bilen stannade Lisa och jag för att Chenin skulle få simma. Jag kastade schampoflaska som Chenin hämtade. Till skillnad från när hon satt och skällde på aussieträffen var hon otroligt söt och duktig simmandes. Väl i bilen blev det en snabbis till vallokalen för att göra min samhällsplikt innan jag landade hemma framför datorn och jobbet.

Nora hade det smaklösa omdömet att meddela mig att hon var hemma i Sverige denna helg, dock utan hundar. Det innebar förstås att jag ringde och väckte hennes mamma och därefter henne på lördagmorgon för spår. Trots allt har ju hennes syster ett krull till pudel som behöver förtjäna sin kvällsmat. Nora är inte den som sviker utan infann sig snarast i Hallonbergen för vidare färd till Kista. Choice fick två korta spår och Chenin ett litet längre. Alla hundarna spårade mycket bra. De enda kommentarerna var att det var galet mycket myror ute, massa myrstackare, Nora blev biten av en myra, det klättrade massor på hundarna och jag hade myror i bilen långt efter att vi lämnat skogen. Den andra kommentaren är kritik mot Noras snitslande på 40 cm upp, hundarna måste nästan kliva över dem för att komma fram.

Hebbe och jag övningskörde sedan lite i Solna-Sundbyberg innan jag kom hem, somnade en timme och sedan var det dags att göra mig i ordning för min brors bröllopsfest. Festen är nu men bröllopet var 2 år sedan. Det firades i alla fall på Långbro värdshus. God mat, gott vin och trevligt sällskap så försvann ytterligare sex timmar. Jag tog mig sedan kommunalt till Duvbo för att hämta upp hundarna hos Jocke, låna mjukisbyxor och promenera hem därifrån mitt i natten.

Choice har fått sin första fästing efter Hagaparksvisiten så igår blev det scalibor på. Än så länge inga negativa reaktioner. Jag hoppas hon inte blir låg och håglös till helgen. Man vet ju aldrig.

Lillskruttan Chenin på klubben

Vi inledde spa-dagen djärvt med träning. Jag sprang 5 km på rullband medan jag kollade på tecknat på tv:n. Modig som man är gav jag mig sedan på 5 km spinning, såg vid det laget ut som ett blåbär i ansiktet. Efter träning tog vi varsin solning, rekommenderad tid 6 min men det blev visst 18 för jag somnade. 18 min fick man bara sola om man hade karibisk hy och solade för tredje gången. Men inte brände jag mig. Därefter blev det lite relax i aromarummet och sedan bad innan det blev lunch i form av laxsallad. Efter lite mer relax och sömn i aromarummet avslutade vi vår visit. Spa är i alla fall inte min grej även om det var kul att se Sturebadet, som vanligtvis kostar 500 kr i inträde.

Hundarna hämtades upp hos föräldrarna och jag lyckades även få middag där. Hebbe åkte in till stan igen och mötte upp en kompis medan jag tog bilen till ännu en födelsedagsfest, Peppes. Ett par trevliga timmar innan sängen kallade. Hundarna vaknade inte förrän 10 i morse. Snabb färd ut till Ingrid och Benz. Choice och Benz fann tycke för varandra. Även Chenin gick bra med Benz utan närmare granskning dem emellan. Vi tog en kort promenad och sedan la jag varsitt spår till tjejerna. Medan spåren låg till sig fick Choice sitta på rapportstationen medan Benz blev skickad mellan A, B, C och D-stationen. Benz gick klockrent med skyddsärmen som belöning. Vilken bra hund det där är. En förlust för aussievärlden att han är kastrerad. Det är tredje gången jag träffar Benz men det hade ingen inverkan på Benz. Choice satt tyst vid stationen tills Benz kom springande och när jag skulle skicka honom. Choice spår låg 80 minuter men hon gick fint ändå. Chenin gick också bra men kom av sig precis innan slutet där spåret vinklade vänster och hon gick höger. Jag tog tillbaka henne en bit i spåret som hon hade haft och då gick hon fint till vänster. Vi åkte sedan i gemensam trupp till Botkyrka Bk och fikade. Choice hittade en tervvalp som hon fick fara runt med i valphagen. Choice är söt, gillar både att jaga och att jagas. Efter fikat tog vi en kort promenad ner till vattnet för att Chenin skulle få simma. Det blev lite bökigt med en flotte som rörde sig. Choice hoppade fram och tillbaka på flotten från en stock och landade till slut i vattnet när hon missbedömt avståndet. Hon simmade till flotten, hängde på kanten i försök att komma upp, sjönk ner under ytan, kom upp igen och simmade in till stranden. Lilla sötnosen! Chenin fick simma tio vändor efter pinnar och plankor. Jag skulle ta emot henne på väg upp när jag snubblade på en rot. Jag hann tänka det här kommer se kul ut innan jag föll raklång i vattnet. Det var dock inte kul att smälla i höften så nu blir jag väl blå på hela sidan. Jag är redan blåslagen efter spat eftersom jag först utkrävde simtävling av Hebbe där jag slog armbågen i en kant och sedan gled lite på ett halt ställe vid poolen som gjorde att jag fick en blodfylld blåsa under stortån. Som om det inte räckte med en skadad matte blev Chenin av någon anledning galet halt när vi kom hem. Hon fick därför vara kvar i bilen när vi tog en sväng till golfängarna för grillning. Väl ensam med Choice fick hon inte chans att sno någons mat. När hon väl fick äta Issens kycklingrester var det med svansen mellan benen som hon åt den. Konstigt för jag har aldrig bråkat på henne över saker, ändå förmodar hon ofta att jag ska bli arg eller att hon gör fel… Tvärtom avleder ju jag, men men hon är väl en hund som kommer se slagen ut när man säger till henne. Chenin har jag varit hårdare med men hon ser ofta rätt oberörd ut vid tillsägelser. Visiten på golfängarna blev kort för åskväder kom analkande. Istället stannade Hebbe och jag till hos Annica och Kim och hälsade åter igen på lille Mido. Choice bjöd in till lek men Mido var lite för liten för det så det blev lek med pinnar och Kim istället. Jag behöver knappast nämna att hundarna deckade direkt när vi kom hem va?

Igår, en sväng till klubben för lite lydnadsträning tillsammans med Anna och Jakob. För Choice blev det fokus på koncentration, hämtaövningar, fotposition och sitt/ligg-kvar. För Chenin blev det först kort kort fotgående inför filmkameran, fjärr, back och sitt/ligg-kvar. En gemensam platsliggning på slutet. Efter träningen åkte Anna och jag till Råsta och sprang lite. Doc var med och härja förstås, eller rätt lugn var han. 

Idag blev det skogsträning i Kista med Anna och grabbarna. Choice fick först ett spår som jag lagt och som gick mycket bra även om hon är lite för energisk vilket ger lite spring ibland. Sedan fick hon direkt ett spår som Anna lagt och det gick hon lite sämre på, verkade lätt disträ (trött?). Hon fick även busa med spårpinnar och hämta dem i gräset. Chenin fick ett långt godisspår som Anna lagt. Vi gick det själva och det gick verkligen kanon de två första pinnarna fram till slutet, sen var det nos upp och vittra vilt. Med tanke på hur bra det gått kändes det som ett rejält nederlag. Jag blev så besviken att luften bara gick ur mig. Rasande på Chenin, kände mig opedagogisk och blev istället ledsen. Trots allt är det bara jag som vet att vi inte hittade slutet, hon är lyckligt ovetande, ändå ska jag lyckas förstöra dagen för henne också. Chenin med järnpsyket brydde sig förstås inte nämnvärt över min besvikelse. Choice fick sedan köra lite uppletande men det gick sådär. Hon taggade ut men nästan längst ut i korridoren bakom en gran letande hon inte tillräckligt länge för att hitta leksaken. Jag tror det kan berott på att hon inte såg mig. Hursomhelst är jag nöjd ändå. Efter några skick så fick hon till slut fyra bra skick när hon hämtade bakom den där granen på olika sidor. På hemvägen besökte vi Annica och hennes nytillskott Hyzz Love Me Do. Jag ville ta med honom hem, i alla fall tills han blir större och jobbigare, men Annica vägrade släppa taget. Choice fick komma in och hälsa på honom men hon såg ju groteskt stor ut jämfört med den lilla råttan.

Film har det varit annars i dagarna två. Den första med Issen och Mattias somnade jag på och minns inte mycket av och den andra med Frida var Australia, bra men lite klassisk emellanåt.

Choice har roat sig med att tugga sönder en tuggknut i smådelar och tillsammans med Chenin spritt ut den över hela lägenheten… Två väggar på hunddagiset har också gått åt.

Det blir mindre tid för bloggande och läsande av bloggar under maj månad. Vi har så mycket att göra på jobbet så fritid vill man spendera på hundarna fullt ut och gärna ute. Hebbe kan också behöva lite uppmärksamhet.

I helgen hade vi kalas för Anna och Malin med Lisa. Vi firade såklart med spår. Jag la ett godisspår till Chenin och Choice fick ett spår som jag lagt och ett som Malin lagt. Båda hundarna jobbade bra. Choice går på rätt starkt i spåren nu, övertygad om sin egna kapacitet. Ibland vänder hon sig om för att se att man är med. Första spåret var hon övertygad om att det gick rakt in från vägen trots att jag i själva verket gått längst med vägen. I övrigt gick det bra. Chenin var hetsig såklart, missade massa godisar men gick bra i spåret. Hennes spårutrymme är koppellångt pga benet. Det innebär att jag inte tillåter några avvik. Saken är den att hamnar Chenin utanför spåret så springer hon galopperade och letar spår. Det kan jag inte acceptera i dagens läge så lätt styrd kan man definitivt säga att hon är. Anna och Malin firades också med kladdkaka, grädde och massa god frukt. Väl hemma igen for vi till Hebbes mamma, Chenin lämnades hos föräldrarna på vägen eftersom jag inte hade bilen med och inte ville att hon skulle behöva gå. Tacomiddag och taktikvila på soffan innan vi (inkl Hs mamma och syster) åkte till Issens inflyttningsfest, Choice lämnades dock hos föräldrarna på vägen. Hos Issen var det trevligt, jag pratade alldeles för mycket med verkligen alla och tiden försvann. Det blev vidare till Garbo och genast lite segare känsla, alltid trist att alla splittras på krogen. Samtidigt var det väldigt kul, jag pratade med allt möjligt löst folk, hittade på ny bakgrund, bytte samtalsobjekt emellanåt när jag tröttnade, skrattade väldigt mycket och ibland överdrivet åt folk (men tänk att man lyckas smitta sigh själv av det - allt blir vad man gör det till), dansade massa, sjöng med osv. Otippat nog hängde jag en del m Hs mamma som alla trodde var 29 år. Hon är verkligen trevlig mot alla på krogen och det är rätt skönt. Det bästa valet var att inte dricka minsta droppe på Garbo. Kvällen var ändå kul och det räcker ju med att man är trött dagen efter. Hundarna hämtades upp på natten och färden fortsatte mot sängen.

På söndagen hade jag en ledig dag. Inga hundaktiviteter inplanerade. Jag hann städa, kolla på en del Coupling-avsnitt med Hebbe, ta ut hundarna separat och träna lite med dem. Choice och jag gick med Annica och Sazza runt Lötsjön. Efteråt satt vi utanför mig i solen och pratade hund, mest kelpievalp som kommer flytta in med Annica om några dagar. Dessvärre lyckades Choice och Sazza komma runt varandra när vi inte var beredda (Annica som har benkoll alltid i vanliga fall). Sazza är i alla fall som en mildare version av Chenin men var såklart tvungen att säga till. Typiskt nog med en knock invid ögat som inte gjorde någon skada men som gav Choice ett stort blåmärke/bula. Först såg hon ut som en alien med utstående öga och sedan sjönk svullnaden innehållande sårvätska ner till käken, min lilla deformerade valp… Nu ser det dock bra ut.

Choice fick i alla fall lite apportträning igen (med nya fina snörbollen) och ett kort spår där hon fick anledning att fundera 3 gånger fram och tillbaka över en stig. Vi la också ett godisspår till Chenin och så fick Chenin lite hakan i backen-träning, fjärr, back och platsliggning. Vi körde också lite toarullsöppning hemma och Choice var väl värd rullen så länge som hon höll på. Chenin blev klar så fort så det blev lite godislet i vardagsrummet sålänge.

I måndags åkte vi till klubben en sväng men jag kände mig sjuk så det blev ingen längre visit. Jag körde båda hundarna samtidigt. En del platsliggning blev det, men också ingångar för Choice medan Chenin tränade hakan i backen. Båda fick köra target också - för Choice var det första gången. Hon var väldigt duktig, fattade snabbt vad som belönades och det är utan att hon är inklickad än. Chenin var väldigt inställd på apporteringar första gången vi körde target så det blev till att få bort bitandet, Choice har ju inte lärt sig sånt än så hon är ett oskrivet blad. Givetvis försökte hon också bita i den men det var mer för sin egen skull än min så det försvann snabbt. Dessutom är godis viktigast… Chenin fick även köra fjärr och backa, mest för benets skull. Emellanåt hoppades Chenin att vi skulle köra skall men icke… En platsliggning i grupp, där även retrievergänget var med, fick vi också till. Tjejerna fick ligga brevid varandra med mig framför. Chenins hakan i backen är lite lustig. “Riktig” platsliggning med kommendering, som denna gång, innebär att hakan i backen-tiggande kombineras med morr åt mig förstås. Säger jag hakan i backen så kan det även kombineras med kryp. Sötnosen!

Choice i uppletanderutan

Nu ska jag skvallra på lillskiten. Choice åt upp sitt halsband för länge länge sedan. Hon har också bitit sönder sitt koppel. Nåväl, strunt samma. Båda gångerna kunde jag förhindrat det men orkade helt enkelt inte. Men så till det värsta, som hände på söndagkvällen. Min kvällsmacka försvann från soffbordet. Jag kom in precis när den höll på att åka ner i Choice gap. Enligt uppgift hoppade den ner av sig själv medan choice försökte undvika den. Rasande blev jag, dök fram och drog ur den ur gapet. Oops! Satt där efteråt och var lite smånöjd över min tajming. Inte alls sur utan mer glad över att det äntligen hände, glad över att jag var med och glad över att det var något så betydelselöst. Först fick Choice gå ut ur vardagsrummet direkt, men sedan släppte jag in henne igen. Jag vill ju gärna att de prövar igen så jag får chans att befästa exakt vad det var. Choice tittade mot bordet men tittade sedan bort. Duktig flicka!

Vi var en sväng till klubben igår. Chenin gav mig först huvudbry över platsliggningen. Hon ligger perfekt om hundar reser sig, folk pratar, jag byter ställning eller blick, jag rör på näsborren. Inte ett ljud. Men blir det mer än 10 sek tystnad kommer först en suck. Sucken betyder uttråkad. Jag blir stressad av sucken eftersom jag vet att den följs av en lågt pip. För att få ett lyckande rör jag på näsborren så hon blir tyst och belönar efter 5 sek tystnad. Problemet är att hon ibland kan vara tyst upp till 1 min utan att jag behöver röra på näsborren var 10 sek. Jag vet inte hur jag ska gå framåt längre. Mitt problem är hur jag ska hantera pip. Jag kan inte låta det vara eftersom det eskalerar, jag kan inte säga till och jag kan inte förutse annat än en suck och då är det redan försent - hon har fel sinnesstämning och det kan jag inte ge henne uppmärksamhet för på något sätt och inte heller ignorera. Ibland måste man ventilera en ide för att se om den är helknäpp. Anna sa precis det jag tänkte föreslå, att jag helt enkelt tar bort godisen Chenin har framför sig om hon piper. Piper man missar man alltså den roliga platsliggningen. Jag hoppas att momentet får ett högre värde för henne också.

Nästa huvudbry var godisspåret som Choice och jag lagt. Chenin gick på för hårt så jag satte linan runt magen. Jag blev arg för att hon gick fel på två ställen bara för att sedan upptäcka att hon gick rätt - skulle behöva snitsla varje grässtrå för att lära mig lita på Chenin. Jag blev arg för att hon gick över en apport så jag tog tillbaka henne, bara för att upptäcka att den låg längre fram. Suckar över min opedagogiska sida även om jag vet att mitt beteende påverkar Chenin nada. Min lilla understimulerade galna lätt-taggade fröken svart.

Choice sprang runt som den lilla galning hon är. Flög upp i Annas baklucka och hälsade på Dalton, Doc och Tristan. När vi la spåret hittade hon ett papper med bajs. Trevligt! Jag gormade lite om att det var uschigt varpå hon sprang undan för mig. Inget beteende som jag uppskattar. Jag ropade för att ge godis. Visst kom hon men inte sjutton släppte hon bajset. Istället försökte hon svälja. Jag tog i nackskinnet (för nåt annat rör man inte gärna) och lyfte lite till hon släppte. Öste på med massa godis sen, men jag la godiset på marken. Litade på att hon inte skulle ta bajset igen och underhöll henne med godis emellanåt. Hon sneglade mot korven men gick glatt efter godismamma istället. Duktig lillfia, snart börjar den jobbiga tiden.

Choice börjar lära sig fot bra nu. Hon är duktig på snabba sättanden. Platsliggning fick hon också pröva och jag skämtade om att jag kan träna mina 5 sek-hundar samtidigt. Men ärligt ska vi nog göra det inomhus. Fast det är egentligen ingen match att ligga länge i sådana lägen för Chenin. Men mängdträning ska det bli av i alla fall.

Jag måste börja klickerträna Choice, men klickern har gått upp i rök. Dags att inskaffa en ny.

Det här med rumsrenheten gick verkligen från en dag till en annan. Vid 4,5 mån blev hon rumsren över en dag. Nog för att det kan hända en och annan olycka, men det är på ett helt annat plan.

En annan sak, är det vanligt att aussiesar måste rusa in efter de varit ute? Chenin är alltid, och har alltid varit, sjukt taggad på att komma in genom dörren till lägenheten. Vet inte om det är köket eller hälsningen som drar, men tydligen ska det gå snabbt. Så det blir koppel på. Så himla trött på den här benhistorien. Måtte det bli bra nu. Simning på onsdag på Arninge och jag längtar. Vattentrasket på Albano i torsdag blev ett fiasko. Jag hade missat tiden och blev så upprörd att jag kände tårarna bränna i bilen på väg hem. Jag är helt säker på att det var fullt på skärtorsdagen när jag ville ha tid och var hemma, vilket gjorde att jag var tvungen att ta denna torsdag och ta ledigt ytterligare timmar, vilket inte är populärt. Så snopen blev jag minst sagt när det visade sig att jag var en vecka sen. Kul att de ringer också, för i så fall hade jag kunnat vara där på nolltid och använt lite av den timma jag hade.

En helg i hundens tecken blev det. Vi har varit i Marma på klubbläger. Jag trvides som fisken i vattnet. Tur med vädret och tillbaka med härlig solbränna. Jag bodde med tjejerna i rum mitt emot Malin och Anna. Med galler för dörren hade vi det väldigt bra i vårt kryp-in. Chenin har sovit i sängen hela natten och Choice har sovit i sängen på morgonen. Vid ett tillfälle tittade jag ner på fötterna på morgonen och konstaterade att Chenin låg där, bara för att märka att det är Choice och hon är gigant numera. På kvällarna har vi druckit vin och pratat strunt. På dagarna har det blivit mycket hundträning. På fredagen fick Choice två valpspår och Chenin ett kort ickeförar-godisspår på förmiddagen. Medan eftermiddagen bestod av uppletande med Choice och sedan lite lydnad med Chenin i det härliga solskenet. Platsliggning, framförgående, fjärr, ingångar med metallen, targetträning, hakan i backen och passivitetsträning = nöjd Chenin (halvt i alla fall). På fredagen fick Choice ett långt (relativt för en valp i hennes ålder) icke-förarspår med lite sväng i, dessutom fick det en liggtid på 50 min. Hon går verkligen fint. Sedan fick hon ett kort av mig utan liggtid. Chenin fick ett kort icke-förar godisspår och sedan en fast bevakningsträning med Anna som figg. På eftermiddagen fick Choice ett nytt icke-förarspår med vägövergång, även det med lite liggtid. Poletten har verkligen trillat ner så nu fick hon ha sele på. Jag la ett godisspår till Chenin. En del passivitetsträning blev det också och Chenin uppför sig bäst om hon får ligga i bakluckan med bilen öppen, annars är det ryck i kopplet för jämnan. Choice har rumlat runt med boxervalp och gjort alla hundar i bilarna upprörda (inkl, och speciellt, Chenin). På söndagen la jag ett godisspår själv till Chenin och sedan spårade jag även med Dalton samma spår. Choice fick två valpspår som jag la själv och som fick en liggtid på 30-45 min. Choice är verkligen het (inte Chenin-het men ändå), hon hänger i kopplet hela vägen bort till spåret och går med nosen i backen ända från bilen. Det är därför jag börjat så tidigt med selen, för att ha det som en signal för när spåret börjar. Vi vallade också två korridorer och Choice fick tre skick med synretning på ca 30 meter. Hon gick fint och kopplade på näsan direkt så jag blev alldeles varm om hjärtat. Hon hittade inte direkt men letade verkligen länge för att vara bara 5 månader. Toklycklig blev hon när hon hittade Malins snörboll. Det är tydligen en favorit hos Choice. Helst ville hon leka själv men matte verkade så lycklig och rolig så hon gick väl med på att dela. Stackars Chenin som skulle kunna dö för uppletande fick en bevakningsövning med ljud. Hon fick sitta och vänta och sedan markera figgen, såklart med lite skall Sen gjorde vi om det med figgen på ett nytt ställe. Söta Chenin stirrade stinkt mot gamla legan men vinklade örat något åt andra hållet. Sedan vred hon huvudet och hissade öronen till max mot nya legan och så ett litet skall igen. Svårt att vara tyst när man blir så taggad!

Vid lunchtid var jag nöjd och efter lunchen åkte vi hemåt. Överlag kändes lägret jättebra. Trevligt folk att snacka med på kvällarna, mysiga rum, fint område och i stort sett bra mat. Till råga på det uppförde sig båda hundarna bra. Jag var så glad för Chenins skull också för hon mådde verkligen ypperligt bra över att vara på läger. En del tokskällande i bilen över förväntan i för sig men så trött och nöjd på kvällarna att hon emellanåt bara knappt drog i kopplet. Min söta prinsessa. Förresten drar Choice också i kopplet. Malin verkade oroad för hur jag skulle klara av dem när Choice blir tyngre Bilder från i helgen dyker nog upp så småningom på Malins hemsida (Difloyds Fiesta).

Jocke kom med den dåliga idén att vi skulle springa Lötsjön så det blev det på hemvägen. Hundarna fick sitta kvar i den håriga och stökiga bilen. Chenin började fälla ur i helgen så det blir trevligt hårigt framöver på alla plan.

Hundarna är verkligen gulliga med varandra hela tiden. Chenin blir i stort sett aldrig vresig längre. Hon delar säng och soffa och mattemys. Hon verkar nästan helt oberörd av Choice. Jag undrar om det kommer gå över. Det skulle vara så tacksamt om deras förhållande kunde se ut så här hela tiden. Det enda jobbiga är att Chenin rider galet mycket på Choice. Choice blir lite förbannad över det och säger ifrån. Men Chenin verkar inte fatta vinken. Överlag kan man nog säga att Choice är mest vuxen av dem och Chenin är mest valp av dem

Avslutningsvis vill jag gratulera Marie för hennes kanonuppfödning och även valpköparna:

Grattis Carina och Azzie (Chenins kullsyster) som i helgen tog två cert i bruksspår och nu är SBCH!

Grattis Helene och Meija (Chenins dotter) som i helgen debuterat i lydnad med ett förstapris som resultat!

Grattis Anneli och Spader (Chenins lillasyster) som i helgen fått ännu ett förstapris i elitlydnad!

Grattis Gunilla och Flinga (Chenins lillasyster) som i helgen blev godkända i lägre spår!

Grattis Ulrika och Nanook (Chenins lillebror) som i helgen fick LP1!

Historien med bilen började med att bilhandlaren jag köpte den av lyckades dra sönder handtaget bak när han hjälpte mig lägga in vinterhjulen. Han lovade hederligt att fixa handtaget så när bilen inte gick igenom besiktningen i januari enbart på den grunden sökte jag upp honom. Efter att bilen stått hos honom i 3 veckor hade han lyckats åstadkomma en limning av handtaget emedan det fortfarande inte gick att öppna. Bilen lämnades in hos en ny bilmeck och efter flera veckors strul med beställning av nytt handtag osv fick jag äntligen bilen lagad förra veckan. Efter det väntar 4 veckors väntan på besiktning. Men skam den som ger sig. Jag kollade efter besiktning varje dag och i fredags lyckades jag få tag på en återbudstid samma dag. Tro på fan att bilen inte gick igenom! Krängningshämmaren är av. Och det är förmodligen det som låtit vid höger fram under hela tiden jag haft den. Helt otroligt att de inte hittade det vid förra besiktningen. Något positivt i det hela är att jag nu kör utan körförbud i 30 dagar, dvs försäkringen täcker om något skulle hända.

I lördags kom kusinen hit och hälsade på med sin dansk-svenska gårdshund Milton. Choice tyckte det var buskul, men Chenin var av en annan åsikt. Vi for ut i Kista och mötte upp Anna med hundar. Doc och Choice försökte mobba Milton så stundtals fick jag bära bitska Choice så att Doc kunde trakassera Milton i fred. Milton och Choice fick varsitt valpspår och Doc fick ett långt spår. Alla var duktiga, speciellt Doc idag som hade fokus hela tiden. Milton verkar vara en naturbegåvning på spår. Ingen av valparna förstod att spåret var slut. Det blir till att lägga skål i slutet nästa gång. Chenin fick leta några godbitar, mest för att inte bli utan något. På kvällen åkte Hebbe och jag på 30-årsfest. Chenin fick vara hos Jocke och Marc och Choice fick följa med på party. Choice var riktigt riktigt trött men uppförde sig väl: gjorde sina ärenden utomhus, snodde inget från de låga borden eller soppåsarna, lekte med presentpapper och gosade med alla behövande. Vi blev inte där så länge för Hebbe kände sig krasslig.

Igår, söndag, var det dags för styrelsemöte för SASK i Eskilstuna. Båda hundarna var med för även om det är tråkigt för dem med möte är det nyttigt och dessutom vill jag inte be någon om passning när jag faktiskt kan ha med dem. Choice hade damp emellanåt, men fick sitta i knät till hon lugnade ner sig. Uttråkade stackars möteshundar men åtminstone en ny plats att se på.

Igår var vi i Kista och spårade med Mikko och Anna. Mikko la ett roligt godisspår till Chenin som fick vänta till sist denna gång. Dalton gick bakom i spåret och Chenin var taggad till 180. Tur att det fanns några godbitar att ta för hon plöjde på. Choice fick prova att spåra också och det gjorde hon duktigt. Varje fotsteg granskades. Hon fick två valpspår på ca 10 meter, en med synretning. Hon spårade men struntade helt i leksaken. Hehe, jag vet vad jag har att jobba på med andra ord. Tvärtom jämfört mot Chenin således.

På kvällen var vi hos Hebbes mamma och åt middag. Vi försökte få Choice att kissa utanför men det spelade ingen roll vad vi gjorde, kissning låg inte högt på priolistan. Ny plats innebär att det finns massor av annat att göra. Väl inne hann Choice knappt hälsa innan hon var uppe i sängen och kissade. Fy vad vi skämdes!

Idag har hundarna varit med Nattis. Choice har tydligen försökt busa med Chenin enligt uppgift. Jag fick en klump i magen när Nattis berättade att Erik hetsat Chenin lite, att hon hoppat på kompisar som Nattis träffat och att Chenin varit lös med anledning av att hon drar så mycket så det var enklare att ha henne lös, hon kommer ju ändå direkt när man ropar. Jo tack jag vet vilket hastighet hon kommer i också… Chenin var lite halt. Det är förstås inte första gången och inte alls Nattis fel, men det är så typiskt dagen före operation. Å andra sidan är det anledningen till operationen. Hon måste ju kunna vara lös utan att bli halt. Vi besökte föräldrarna på kvällen. Tro det eller ej men Choice hoppade upp i deras säng och kissade. Jag vet att det går över men usch vad man kokar inombords. Jag kallade henne apa och tvättade deras överkast. Sen bar det av till klubben. Choice fick träna att inte springa fram till hundar, fotingångar och kontakt. Choice och jag la ett spår till Chenin och när vi passerade starten tog Choice upp det - sötnos! Chenin var galen till en början men spårade sedan noggrant och bra.

Rosso och Choice Foto: Mackan

Vi har haft en härlig lördag. Mina hjärnceller efter några timmar på weissen fungerade inte som de skulle. Jag lyckades ställa väckarklockan fel eftersom jag glömt att jag var tvungen att ta tunnelbanan till föräldrarna på morgonen för att hämta bilen. Vi tog nämligen taxi hem från Solna och hämtade upp hundarna hos föräldrarna på vägen. Så jag anlände förstås för sent hos Tina där Mackan redan anlänt långt innan. Förutom valpbus mellan Rosso och Choice fick båda valparna hälsa på Tinas får. Det var kul. Choice kändes trygg inne hos fåren. Jag tror inte hon tände till ordentligt men det kändes som ett helt normalt förstamöte med fåren så det var perfekt. Tinas får var verkligen snälla och visade respekt även för de små knottarna. Rosso var duktig - försökte hämta splittrade får, trots en del grimaser över vattenpölarna. I övrigt busades det massor. Choice hade en tendens att bita Rosso i öronen och sedan fortsätta dra även när Rosso skrek. Ibland syns det att hon är Chenins lillasyster! Eftervallningspassen, två trötta valpar och två inspirerade och motiverade ägare

till dessa stackare, la vi varsitt spår till Chenin och Skippo. Det är något speciellt med nya spårmarker och ny spårläggare. Spår är ju alltid kul men blir extra kul då. Båda hundarna gjorde ett kanonjobb. Man blir så stolt över dem. Vi tog en promenad med dem innan och döm över min förvåning om inte Chenin tyckte om Skippo. Hon bjöd upp till dans och han var en riktig gentleman. Inget nosande i baken eller andra dumma frierier. Mackan berättade att Skippo är språksäker och det kan jag intyga. En blick från Chenin när hon kissade räckte. Chenin tänkte bli sur men ändrade sig och skällde lekfullt istället. Chenin brukar i vanliga fall ha en liten invänjningsprocess men Skippos lugn hade tydligen en fin inverkan. Varje gång jag träffar Skippo tycker jag bara mer om honom. Tillbaka till spåret
så var det lite klurigheter Mackan gjort, mycket vinklar överlag, spetsvinklar, ögla, halvt dolt slut. Öglan var särskilt rolig för Chenin såg verkligen förundrat ut. Funderade och klurade. Började gå den, men någon meter innan hon var tillbaka tänkte hon verkligen äsch sånt struntoch dök på fortsättningen på spåret. Söt-Chenin!Skippo kom inte enkelt

undan heller och även han löste sina fällor fint. Mackan och jag ser likadana ut när vi spårar, går och småpratar med varandra under resans gång Det är något jag har förmånen att göra när det är godisspår, annars flyger man ju fram, men man vänjer sig snabbt. Skippo spårade också fint. Jag såg Mackan valla med Skippo också och fick bra förklaringar på mina frågor om varför Mackan ser till att fåren inte passerar henne. Okunnig som jag är trodde jag att det var hundens jobb att släppa på trycket, vilket det också är förstås, men Mackan förklarade så bra om det här med att visa att man själv har koll. Jag gillar det sättet att tänka annars när det gäller hundar som Chenin så jag blev glad att det går att anamma även i vallningen. Det är verkligen lärorikt att träna med duktiga personer. Tina vallade även fint med Milo och Phoebe. Phoebe är för övrigt en superfin liten tjej. Jag gillar hennes utseende skarpt.
Jag tvärsomnade med hundarna i soffan när jag kom hem. Hebbe och Kim spelade spel men jag bara sov mitt i. Vaknade lagom till melodifestivalen. Jag hejade på Måns Hope and Glory och Heats 1000 miles, men det var helt okej, även om det var en chock, att La Voix vann.

Det skulle varit fler bilder igår men wordpress ville inte riktigt samarbeta. Det finns risk för att husse inte hinner titta på felet heller. Imorgon bitti åker vi nämligen till New York där vi stannar två nätter för vidare färd till Peru. Vi blir borta två veckor allt som allt och det ska bli spännande. Jag är sjukt nervös över flygningen så för att kunna sova på nätterna äter jag något slags ej receptbelagt lugnande. Inför flygningen blir det tyngre saker. Att lämna hundarna känns för jäkligt rent ut sagt. Vågar jag nämna att jag grinat lite över det och värre lär det bli när avskedet är gjort :( Chenin ska vara med Jocke som eventuellt får lite avlastning av Frida och Anna. Choice ska vara hos Marianne som erbjöd sig att ta med henne redan igår, men jag var för självisk. Jag vill ha henne hemma in i det längsta! Lazy ska först vara hos Lisa så länge de orkar och vill och därefter hos Thomas och Kajsa med hundar på Ekerö. Kissen ska vara hos Mikko med eventuell avlastning sista veckan av min moster. Frågan är dock om det behövs. Han märks ju inte direkt.

Om en liten stund ska jag åka och simma med Chenin, därefter åka till föräldrarna och hämta resväskor och sedan vidare mot Oxelösund. Eventuellt blir det lite spårning för Chenin på vägen dit.

I söndags tog jag tag i lägenheten och började storstäda. Mest nöjd blev jag över att balkongen blev städad.

Jocke och jag åkte sedan till Hägerstalund och la varsitt spår till Chenin innan vi fortsatte till Bögs gård och islandshästen Gustur. Där hälsade vi på hästar, får, hönor, grisar och kalvar. Choice jagade en papillon också medan Chenin skällde på. Lite galet kändes det just då. Men Choice stannar ju efter en bit och då är det bara att locka så kommer hon tillbaka. Hästarna var läskiga när de bråkade om våra morötter. Då satt Choice i famnen och morrade till den häst som var bråkmakare. Resterande djur var spännande. Jag träffade Gusturs ägare också och eventuellt ska jag börja rida lite mer regelbundet när vi är tillbaka från Peru. Så himla kul och jag blev så glad för att hon frågade! Allt med Gustur känns så overkligt. Att det finns en rolig islandshäst så nära hemifrån som jag får möjlighet att ta hand om är ju en dröm.

När vi var klara på gården var klockan så mycket att Jocke skulle iväg. Hebbe följde istället med när Chenin fick sina spår, eller han satt i bilen med Choice. Chenin jobbade fint. Hon kom av sig lite på ungefär samma ställe som hon stannade under vår mörkerspårning i julas. Annars gick hon fint på båda spåren. Det kändes konstigt att gå Jockes spår utan honom. Det var kort men snirkligt.

Hebbe och jag åkte sedan till Kista centrum medan hundarna fick vara i bilen. En och en halv timme tog det att äta, handla presenter till Jocke, Frida, Hebbe, Hebbes syster och Hebbes systers mamma samt köpa två tröjor till mig. Hundarna sov sött när jag kom tillbaka. Hebbe åkte på ett möte medan hundarna och jag landade hos föräldrarna. Där fick Choice klara sig på lite egna tassar med pappa när mamma och jag tog ut Chenin och Lazy. Efter det fick hundarna vara kvar själva när Hebbe och jag gick på bio med Micke, Sanna, Palme och Veronica. Vi såg 3D-Bolt, söt hundfilm. Notera att det var Hebbe som styrt upp hela filmvalet.

Igår var båda hundarna med på jobbet på eftermiddagen. Chenin sov lugnt sin vana trogen, men Choice börjar bli lite svårare nu när hon är mer vaken. På kvällen tog vi en sväng till klubben. Tydligen var vi helt ensamma om den tanken, inte en själ i skogen! Choice och jag la ett spår till Chenin och tränade sedan kontakt, sitt, ligg, följsamhet och fotingångar. Sen var det Chenin tur att köra lite lydnad. Det blev fot, framförgående, fjärrdirigering och platsliggning. Choice skuttade runt under tiden. Jag provade sedan att ha Choice i bilen när Chenin fick sitt spår. Varning för skryt nu så man kan sluta läsa här. Chenin spårade helt jäkla grymt. Hon gick som en dammsugare, klockren i alla vinklar, klockren längst med motionsspår, över lydnadsplan, över motionsspåret. Jag gick bakom och bara njöt med gåshud på armarna - hon är grym så är det bara! När den enda människan i skogen dök upp med sin ridgeback ägnade hon hunden två blickar, tittade på mig och fortsatte på samma vis som hon alltid gör. Hennes koncentrationsförmåga är guld värd! Mina ynkliga försök till beröm när vi kom till slutet var fjuttigt. Choice hade hoppat bak till bakluckan när vi kom tillbaka. På kvällen hände nåt konstigt, Choice drack vatten och lyckades hamna galet på nåt sätt. Plötsligt skrek hon och kunde inte stödja alls på höger framben. Det gick över efter vila, men läskigt var det.

Idag har Chenin varit hos mamma och Choice var hos Anna C på förmiddagen och med mig på jobbet på eftermiddagen. Emellanåt sov hon, men i övrigt busade hon med precis allt hon kunde hitta, bet på sitt ben och gnällde för att hennes rörelseområde var begränsat. Hon börjar komma ifrån valpsovar-stadiumet. På tunnelbanan liksom alltid var hon supercool, går på fint, lägger sig mellan mina ben och sover mitt bland trängseln trots att vi byter efter en station. Chenin var glad att se Choice, som alltid numera. De delar vatten, fläckar, leksaker. Chenin vaktar inte mina väskor eller nåt. Möjligen, eller troligen, soffan på den plats hon ligger, men Choice är lite försiktigare runt soffan och jag med så nu vaktar Chenin inget. Tvärtom vaktade hon i söndags Choice mot kissen. Mamma och jag hade klippt katten. När vi var klara började Choice frisera öronen och ganska snabbt klippte kissen till. Då ingrep Chenin direkt mot katten.

Min söta mamma är underbar. Hon är inte jättepedagogisk jämt. Choice kissade på hennes nytvättade matta. Då fyade mamma henne men inte på ett korrekt sätt så att hunden förstår att den gjort fel, utan mer bara gnällande så Choice tyckte hon var lite rolig. Hehe, jag orkade inte ens gå in på att vi inte fyar valpar för att kissa inne (och har inte gjort på någon av de 6), eftersom hon verkar ha glömt det

Det går så himla fint med tjejerna nu. Imorgon är tanken att Chenin också ska få vara med valpvakten. Min snälla valpvakt Anna som egentligen är allergisk men tycker så mycket om hundar.

I måndags var vi på klubben för måndagsträning. Choice och jag la ett spår till Chenin. Chenin fick träna lite fotgående och platsliggning. Jag vågade inte vänta för länge så Choice började frysa för det var så kallt. Så vi tog spåret rätt omgående. Choice fick springa med bakom Chenin i koppel och det gjorde hon med intensitet. Chenin var noggrann när hon hittade sina godisar men Choice hittade minsann också några. Hon härmade Chenin mycket, som alltid! En kort sväng med Anna och Malin hann vi också med. Den var i för sig livsfarlig eftersom det var så isigt ute. Choice levde rövare med Dalton av alla hundar. Morrade och sprang runt honom. Hon börjar bli kaxig med andra hundar nu lillfian. Hon hade åsikter mot Doc när han ville busa och hon ville ha korv från Anna.

Chenin säger ifrån och hon får lösa det lite mer själv nu. Choice är ju gärna efter Chenin hela tiden så det är bra att Chenin säger till henne annars får hon aldrig vara i fred. Man har ju erfarenheter av sådana här aussies!

Igår var Choice med på jobbet igen. Det gick bra men hon var mer skällig än innan och det ger mig panik. På kvällen medan jag pratade med Chenins uppfödare började plötsligt Chenin leka med Choice. Hon låg på rygg och busade, naggade Choice osv. Ibland biter Chenin för hårt och då piper Choice. Så nu har Chenin en egen pipleksak. Skämt åsido är det väldigt bra för dem och det stärker deras band ytterligare. Efter det kom Sandra och Alex som har Chenins lillasyster Tiny. I gemensam mak och med uppslutning av Annica, dock utan hund(!) eftersom Sazza haltar, tog vi oss runt Lötsjön. Det är bra med sällskap för då är vi fler som bär Choice. Chenin var sjukt arg på Tiny när vi var hemma, morrade illa från andra sidan kompostgallret. Efter vi hade varit ute släppte dock spänningen, hon hade fått chans att lukta på Tiny och nånstans kommer hon nog ihåg att Tiny är rätt snäll och att hon äger den relationen.

Då var vi hemma efter helgens bravader. I lördags blev Lisa och jag samt Chenin och Choice upphämtade på Brommaplan av ordförande Carina. I gemensam mak bar det av till Eskilstuna för planeringsmöte i rasklubbens regi. Alla arbetsgrupper var inbjudna och summa summaro var det jättetrevligt, väldigt många intressanta diskussioner och ett stort steg i rätt riktning vad gäller mycket.Choice fick leka en hel del med brorsan Rambler som jag beställt dit via Gunnar. Carina hade även med sin dansk-svenska gårdshundsvalp så mycket bus bjöds det på. I övrigt tyckte jag Chenin och Choice skötte sig ypperligt. Chenin blev väldigt förtjust i Anettes Glammis som höglöpte. Hon försökte på alla möjliga sätt charma och komma tillräckligt nära för att rida på henne. Överlag märktes det väldigt tydligt att Chenin tagit sig till Choice nu. Det var nämligen stor skillnad på Choice och övriga valpar för Chenins del. Choice fick sova i Lindas kompostgallerhage brevid sängen på kvällen så Chenin inte skulle behöva vakta sängen. Igårkväll satt vi tillsammans och drack vin, Chenin fick först sitta i knät medan valparna busade och blev därefter förpassad till hagen. För att vara Chenin med tre busar utanför var hon väldigt duktig. Idag hann vi med ett kort kort godisspår i skogen innan vi efter lunch åkte hemåt. Carina släppte av mig vid Alvik och vi fick en märklig tunnelbanefärd hem. Vid Fridhemsplan var det en sinnessjuk dam som gormade och skrek åt alla håll. Jobbigt kände jag och gick så långt fram jag kunde på perrongen. Choice satte sig då och bajsade precis innan tunnelbanan kom. Jag tokletade igenom ryggsäcken efter bajspåsarna som jag lagt längst ner, samtidigt som jag hörde damen komma, samtidigt som tåget kom. Jag hann precis plocka upp och slänga innan vi var på tåget. Då tyvärr i samma vagn som damen med en opackad väska. Jag hörde henne skrika, tyckte att hon sa nåt om hundar och tittade på hundarna men mest gormade hon åt alla möjliga på olika spårk. Jag bytte vagn vid nästa station så vi kunde ha en trevlig resa hem. Hundarna var gulliga och underbara, så lättsamma att ha och göra med. Chenin la huvudet på sne och lyssnade när damen skrek, Choice som verkar tro allt är normalt i alla lägen letade godisar. Vid fyra kom vi hem till ett ganska eftersatt hem.

I söndags kom Palme och bc-Zorro. Choice var väldigt blyg i början men sen kom hon igång. Chenin tyckte Zorro kunde gå hem. Jag tog en promenad med Chenin och Zorro och då tyckte hon väl något bättre om honom. Senare kom det över lite vänner för att se Superbowl. Vid det laget var Choice trött. När det blev touchdown skällde Chenin men Choice vaknade inte ens. Chenin är inget stort fan men hon tycker också att hon ska få heja om alla andra gör det.

Hebbe var hemma på måndagen och jag åkte till jobbet vid lunchtid. Hebbe var själv ute med Chenin och Choice vilket gjorde mig väldigt nervös, men det hade gått bra. Allt hade gått bra när jag inte var med. På kvällen var det två överlyckliga hundar som mötte mig. Vi åkte till klubben och jag deklarerade att jag bara stannar kort eftersom Choice blir kall. Men så var klubbstugan öppen och vi blev där länge. Choice tyckte det var läskigt med så många hundar, men det släppte lite i klubbstugan och hon hälsade och busade med Doc, Dalton och liten tysk blandraskille. Hon var även fram till Sazza, men det tyckte jag var onödigt även om Saz allt som oftast är snäll. Chenin tycker det är onödigt att andra hälsar på Choice, men med lite hjälp av godis är det mer acceptablet. Choice och jag la ett spår till Chenin. Anna och Dalton passade Choice medan Chenin och jag tog spåret. Det var ett svårt spår som började i skogen, gick över elljusspåret och över trean och tvåans plan där slutet låg i ena hörnet. Chenin jobbade ändå bra, lugnt och fint.

Idag är Choice med på jobbet medan Chenin har vilodag från Choice hos Ken idag. Det känns riktigt nervöst. Kontorslandskap och envis valp känns inte alls som en bra kombination. Jag satsar på att hon deckar av trötthet innan folk hinner hit. Tunnelbanan var stort i morse. Typsikt nog kör de gamla tunnelbanor vid den tiden som låter mer än de nya. Choice tittade med stora ögon, men låg hela tiden brevid mig på sätet och tuggade på sitt kalvöra. Kontrollanter stötte vi också på och en som plankade åkte fast. Jag visste inte exakt när mitt busskort gick ut eftersom jag inte orkar dra i spärren, men det var tydligen idag. Puh!

Koppel för första gången blev det också för Choice, nu har vi ju kört halsband i 3 dagar. Hon jagade kopplet så det gick bra. Jag vill inte gärna ha en valp lös mitt i stan.

Och hon jagar fortfarande våra fötter hemma. Svårt att ta sig fram, man vill ju inte gärna trampa på henne.

Några bilder blir det inte. Det fungerar inte alls just nu. Men jag har en bild sparad från Agnethas utmaning. Jag fick samma utmaning av Lisa, men det blev en helt annan bild eftersom jag gjort om lite i mapparna.

Min lilla ekorre

Vi såg en ekorre imorse. Eller vi, det var mest Chenin. Hennes ögon var stora som globar när den hoppade mellan träden. Jag började sjunga “Ekorr’n satt i granen, skulle skala kotten…”

Igår kväll lydnad, spår och promenad på klubben med Anna och Malin. Chenin spårade lugnt och sansat. Jag deckade på soffan på kvällen. Det är mycket på jobbet och det är riktigt slitsamt.

En helg i vänskapens tecken. Vänskap i alla dess former. Först en stor eloge till Jocke som ställde upp på lördagen med diverse eftersom Hebbe och jag var billösa. Jocke, Chenin och jag mötte upp Anna med hundar i skogen för lite spårning. När vi märkte vad klockan var blev vi lätt stressade. Anna hade lagt spår till Chenin och det gick bra, fram till dess att jag såg vad klockan var och bad Anna gå tillbaka till bilen och hämta Doc. Strax därefter stannade nämligen Chenin för en upphittad godis. Jag passade på att gå fram och snöra ut linan. Av någon anledning verkar det stressa henne, ungefär som att hon blir orolig att hon går miste om spåret för så fort linan är utredd drog hon på, utan nosen påkopplad. Eftersom Anna precis gått lite snirkligt där hamnade vi på bakspår ett tag. Jocke och jag konstaterade dock att fotspåren såg bakvända ut så jag bestämde mig för att lägga ner. Stressad men glad i hågen hittade vi en mindre stig för att ta oss ner för berget. Såklart hade Anna korsat den med för där fick Chenin klart fäste igen och tog sig igenom spåret. Doc var lite unghundsdisträ i kombination med att vi var stressade så på ett ställe hamnade vi för långt ner, annars gick han fint. Några minuter före ett stressade vi iväg till hundsimmet. Frida väntade på oss där för att förstå hur hon ska simma med Chenin medan jag är i Peru. Stackars Dalton blev alldeles uppjagad när han märkte att vi hade bråttom. Så fort han såg att Chenin simmade blev han till sig, skällde och gnällde. Bortsett från det tycker jag att Chenin och Dalton simmade väldigt bra tillsammans, med tanke på att de inte direkt är varandras favoriter… Tiden blev alldeles för knapp så vi simmade fyra gånger drygt 2 minuter. Tanken är annars att Chenin ska upp i tid när det gäller simningen. Medan vi donade med hundarna var Hebbe och Jocke och handlade allt inför festen på kvällen. Föräldrarna kom förbi och hämtade upp Chenin. Lite tråkigt att inte ha Chenin med på festen eftersom hon tycker det är så kul. Men denna gång var det inte riktigt läge för det. Mellan 50 och 60 personer var det som dök upp på kvällen. Givetvis omöjligt att hinna underhålla alla, men med hjälp av diverse laglekar lyckades de allra flesta underhålla sig själva. Lekarna byggde på tre dellekar med följande tema: allmänkunskap inom underhållningsbranchen; teknisk färdighet gällande ahlgrens bilar, gummisnoddar, isbitar, yoghurt m m samt skattjakt med rebuslösningsförmåga och visst inslag av matematik. Av förståeliga skäl blev grenarna svårare och svårare att utföra allt eftersom kvällen gick. Detta var inte vår intention utan snarare självförvållat. Somliga tog dessutom lekarna på största allvar givetvis eftersom priset, utöver äran, bestod av inget mindre än en skattlåda med guldpengar. Ormarna vann till slut och huruvida de hade någon tävlingsinstinkt eller inte låter vi vara osagt. I sammanhanget kan dock nämnas att laget hade inbördes tävlingar för att göra upp vilken representant för laget som skulle delta på vilken deltävling, vidare förbrukade laget vissa strumpor när de sprang genom parkeringsgaraget utan skor. För övrigt vad gäller skattjakten, var jag orolig att den skulle vara alldeles för lätt, vi beslöt därför att den som lämnade in snabbast med alla rätt skulle vinna. Tji, fick vi när den av olika omständigheter visade sig vara allt annat än lätt. Som exempel kan nämnas att en lagom nivå för vissa hade varit: hitta dina skor, hitta till garaget och leta upp ditt lag. Som tur var fanns det vissa lagmedlemmar som offrade både sig själv och sina strumpor. När alla lag äntligen var iväg var det helt plötsligt rätt trevligt i lägenheten. Vi funderade då på att ändra sista lappen till ÅG MHE, FSTENE RÄ LUST och sen bara ta bort den penna som höll upp portdörren. Men det gjorde vi såklart inte och tur var väl det annars hade vi inte spelat rock band, haft ölkrig och fått besök av vakterna…

Lisa var världens gulligaste. Hon hjälpte mig städa till sex på natten. Några timmar senare hämtade Jocke och jag Chenin hos föräldrarna så hon kunde väcka Lisa.

På söndagmorgon lyckades jag övertala Jocke att följa med runt Råstasjön, slänga grovsopor och handla allt det där man missade dagen innan. På eftermiddagen dök släkten upp, 20 pers, i vår lilla lägenhet. Vi hade väldigt trevligt. Min kusin hade med sin lilla dansk svenska gårdshund Milton 6 mån. Jag tyckte han var gigantisk stor men söt. Chenin tyckte mest den var äcklig. Hon gav onda ögat och sa ifrån på en gång, sen var det lugnt. Milton höll sig på sin kant, kikade nyfiket fram bakom köksgaveln för att beskåda den svarta. Chenin tiggde mest mat i köket och låtsades inte se annat.

Denna vecka är Chenin hos föräldrarna på dagarna och Nora går ut med henne. Det är lycka för Chenin att få vara med Nora. I måndags kväll åkte vi med Anna till klubben. Jag la ett mörkerspår i blötsnön så att mockaskorna läckte in vatten och fötterna blev orange. Chenin fick även gå fot, framförgående, fjärr, platsliggning och komma in med apportbocken från ett par meters avstånd. Vi hade verkligen jättekul. Senare på kvällen var hon halt och det kvävde mig förstås med världens dåliga samvete. Attans också! Det blev lite för mycket.

Mor och dotter - lika som bär! Chenin med mamma Chessie i maj 2003. Foto: Marie Sjöberg

Som den ofrekventa uppdaterare jag är kommer här ett inlägg. Torsdagens veterinärbesök var faktiskt inte helt negativt utan ingav en del hopp om bättring. Chenin hade inte så mycket pålagringar i knät som veterinären befarade. Hennes höfter såg fina ut (jag återkommer med kommentarer om detta). Ryggen kändes bra. Det enda är att knät är instabilt, vilket det varit länge nu. Chenin var förstås lite groggy men verkade lättad över att undslippa eventuellt sim. Jocke tog hand om Chenin eftersom vi lyckats tajma det så bra med middag på Patricia i slussen tillsammans med föräldrarna och Micke och Sanna. God var den som vanligt och billig eftersom Patricia skickat ut ett gäng middagsbiljetter. Jag åt alldeles för mycket och hade rejält ont när Jocke och jag tog kyrkogården med Chenin. Lördagen började med buss till simmet. Jag lämnade ju in bilen på rekonditionering i tisdags så det blir mycket kommunalt. Jag hoppas att killen, gamla ägaren, fixar mitt handtag också för det var han som pajade det när jag köpte bilen. Hursomhelst så landade vi vid simmet i alldeles för god tid, man kan inte räkna med att ägaren är det minsta i tid. Chenin och jag simmade själva och det kändes bra. Det är lite lugnare att bara vara vi. Fyra gånger 2 min blev det ungefär - kanske något extra på slutet. Efteråt mötte vi upp Hebbe i tapetaffären och försökte enas om vad som passar i vårt vardagsrum. Lättare sagt än gjort så vi gick till Hebbes mamma, lånade bilen och for till Bromma för mer tapetkollande. Därifrån åkte vi ut till Hägerstalund där jag la ett spår till Chenin. Efter snabbmat och småprat i bilen hamnade vi på IKEA för att inhandla sex svarta stolar, svarta dukar, svart matta vit hutch, vita lampor m m. Tanken var att hinna tillbaka till spåret innan det blev mörkt, men det hann vi såklart inte. Becksvart var det när Chenin släpptes på. Jag vände när jag hamnade utanför bilens ljuskäglor, gjorde några tappra men resultatlösa försök att övertala Hebbe att följa med och släppte sedan på igen. Det blev alldeles för många Var det verkligen här? ja det var det, för min smak… Jag hade toarullar som spårapporter och då och då hörde jag Chenin prassla med dem. Halvvägs gick vi bort oss. Jag hade ingen uppfattning alls var vi var, provade två gånger att gå tillbaka en bit men även det var resultatlöst idag. Jag blev i vanlig ordning irriterad, dock utan ett ord till Chenin. Jag tog in henne och började gå tillbaka på första bästa stig jag hittade. Rätt var det var drog Chenin iväg från stigen. Plötsligt var vi på spåret igen noterade jag och gick efter. Snacka om förbättrad spårkoncentration. Chenin missade inte en godis. Husse ringde frågade var vi var, han började bli orolig, undrade om jag såg att han blinkade med bilen. Söta! Vi var djupt in i skogen. När spåret var över och adrenalinet hade lagt sig åkte vi förbi Willys och storhandla. På kvällen snickrade Hebbe IKEA-möbler och jag lagade mat för släktbjudningen på söndagen. Så könsrollsfördelat…

Idag blev det ett spår här utanför. Det är kul när man hållit på och spåra så länge och mycket att man kan lägga spår nästan varsom. Ovana hundar är man så mån om att bygga upp ett stort spårsjälvförtroende, men med Chenin klurar jag mycket på hur jag kan göra svårigheter. Idag började spåret på en lekplats, gick upp över en blåsig kulle, över en asfalterad gångväg, genom snår och skog med en del vinklar och berg i, sedan över gångvägen på annat ställe och avslutningsvis upp över en gräsmatta på baksidan av ett bostadshus med spetsvinkel. Jocke kom över och följde med oss. Chenin hade svårt vid det ställe där det blåste, hon pendlade mycket men löste det väldigt bra. Inne i skogen stötte vi på en hare, som lyckades springa framför oss intill spåret typiskt nog. Det gjorde förstås Chenin okoncentrerad, men då är jag så tacksam över att ha Chenin, som är så hård att jag kan kräva att hon ska spåra och inte syssla med annat. Varje gång hon tittade upp sa jag till henne att spåra och då gjorde hon det. Det är roligt att se henne. Å ena sidan är hon galen över att det är en hare i närheten samtidigt kan hon samla sig och fortsätta spåra, dock i viss iver. Jocke och jag promenerade sedan runt Lötsjön innan jag åkte iväg med Lisa och Nora för att kolla på valpar hos Marianne och Gunnar, Crofter Holding’s. Valparna var verkligen jättemysiga, riktiga små busfrön. Ena stunden var det en som var värst, i nästa var det någon annan. Jämn, fin och svart kull!

Vill avslutningsvis gratulera Mikko och Tim som idag genomgick mentaltestet. Med godkänt resultat och 333 poäng blev Tim Korad.

I söndags meddelade Anna att hon kommit tillbaka till Stockholm. Ingen tid att spilla, så fort hon sovit någon timma åkte vi ut i skogen för att lägga spår. Det var en riktigt riktigt kall dag så det gällde att röra sig så att man inte frös fast. Vi parkerade bortot grusgropen, längst bort vid järnvägen. Chenin fick ett spår av Anna och det löste hon bra, om än något disträ. Hon gick av i två vinklar och fick jobba sig tillbaka. Även jag var lite disträ och gick och småsnackade med Anna. På kvällen kollade Hebbe och jag på två filmer eftersom det var omöjligt att somna, Queen Elisabeth och The black book. Jag gillade nog den senare bäst, obehaglig men känslostark. Queen Elisabeth var bara vacker.

I måndags fick Chenin vara med mamma och förbereda inför kvällens kalas. Vi firade mammas födelsedag med släkten och det var väldigt trevligt. 11 personer och 6 barn i olika åldrar så det var rätt fullt. Chenin och jag tog en kall härlig promenad i Solna men fyrverkerierna ljudar fortfarande så Lazy går endast på dagtid. På kvällen satt Hebbe och jag och planerade roliga lekar inför stundande fest den 24:e.

Igår vaknade jag till en höglöpande Chenin. Först dröjde hon med att äta upp frukosten, sedan ylade hon i bilen för varje hund vi passerade. Jag hade dagen innan uppmanat Nora, Anna, Malin och Cicci via sms att vi ska ha en gemensam spårvinterdag. Alla hade, i för sig godtagbara men ändå, ursäkter att inte spåra. Jag fick med Jocke ut i skogen istället. Vi provade ett ställe vid infarten till Skanska i Solna, precis i höjd med Solna vandrarhem. Vi la varsitt spår och tog en promenad innan jag fick ett infall och vi åkte till Gustur med ett äpple. Mysiga mysiga häst.  Chenin stod utanför hagen med Jocke och godis och det gick över förväntan bra. Spåren gick också prima. En viss störning blev det när två flat sprang och lekte i spåret framför oss, men så fort de fått koppel på jobbade hon kanon. Höglöpet gör att tempot är bättre. Hon går nästan som en normal hund i spåret nu. Jag gjorde en fint och korsade en väg, över en äng och varvade sedan vandrarhemmet för att sedan korsa en väg igen och gå ut i skogen. Chenin tyckte det var skoj.

Idag har varit en jobbig dag. Jag kom lite sent in för mitt telefonmöte, bara för att träffas av ett totalt strömavbrott i 1,5 timme på kontoret. Jag hann inte göra klart det jag skulle till lunch utan var tvungen att ta med dator och material hem för att jobba klart under kvällen. Chenin var hemma med Hebbe och jag kom hem efter lunch för att åka med Chenin till sjukgymnasten. Chenin är lite halt på vänster bak. Hon reagerar över knät när jag masserar också. Bara knappt, men tillräckligt. Jag är ledsen på kvällarna för det här rätt ofta. Jag blev också ledsen hos sjukgymnasten för vi pratade operation på Södra djursjukhuset. Jag fick en tid där och kommer nu alltså bli tvungen att sätta in ett fjärde djursjukhus i Chenins sjukdomsbild, se till att hennes journaler skickas dit m m. Chenin flirtade med en softis och ropade ylande efter en stor rottis när hon såg honom genom rutan. Fyra dagar om året kan man få ha lite kul särskilt som man är en bitch resterande tid. Jag blev också bjuden på en simning pga diverse missförstånd, men inte idag för någon hund hade bajsat i poolen. Efteråt åkte jag med bilen på besiktning. Den gick inte igenom eftersom han jag köpte den av för ett år sedan lyckats dra sönder handtaget på ena dörren när han skulle lasta in vinterdäcken så den går inte att öppna. I övrigt såg allt bra ut. På kvällen fick Chenin ett ben medan jag gjorde klart jobbet. Jag ställde nästan in promenaden med Cecilia och Miller innan jag insåg att Chenin behöver ut i vilket fall. När Cecilia kom vid halv åtta blev jag precis klar. Promenad runt Lötsjön tillsammans. Chenin svor illa åt kastrerade Miller när jag öppnade dörren. Innan vi skildes åt var det dock parningsceremoni blandat med att Miller inte fick tro att han är något.

Idag fick jag sällskap av Nora och Marcus till stallet. Det känns otroligt lyxigt att ha sällskap till stallet varje dag, även om det såklart är övergående. Gustur stod längst bort i hagen men var inga problem att få in. Vi tog samma ridtur som sist men började med en promenad tillsammans med Nora och hundarna. Chenin är ju inte helt okomplicerad när jag sitter upp så jag väntade med det till Nora vänt tillbaka med hundarna. Idag var Gustur pigg som sjutton igen. I slutet av turen fick vi syn på en annan islandshäst. Vi red ikapp och hon meddelade att hon skulle tölta. Det tände Gustur på alla fyra och han drog som en avlöning. Jag sa argt till honom och då lugnade han ner sig lite och jag återfick kontrollen. Han är en liten buse ibland minsann, men väldigt söt ändå. Idag fick han stå inne efter ridturen.

På väg till stallet hade Nora och jag lagt varsitt spår till hundarna som jag nästan hade glömt. Spåren låg nog 3 timmar. Marcus hade fått ett öglespår och spårade bra, men hade svårt i öglan och passade på att kissa lite. Chenin spårade bra speciellt noggrann på ställen där Nora gått lite krokigt. Hon hade dock svårt i sista vinkeln där hon gång på gång gick rätt men gång på gång återvände bekymrat med en min som sa att Nora måste flugit därifrån. Efter lång väntan sa jag helt enkelt att det går där och så bar vi av igen, rakt över slutet, typiskt nog. Jag tog tillbaka och gjorde om då hittade hon toarullen.

På kvällen fick Chenin vara hemma med Hebbe medan jag mötte upp gamla gymnasiekompisarna Michaela, Sophie, Anna och Cicci på Gusto (som jag envist lyckades kalla Gustur utan att förstå varför). Där intogs god middag till något slö service, men till desto bättre sällskap. Vi pratade om ditt och datt innan vi fortsatte till och avslutade på Green strax efter 23.

Äntligen fick vi till ett besök hos Ingrid och Benz. Både Ingrid och jag har haft så mycket annat och dessutom aldrig lyckats synka varandra. Men idag gjorde Ingrid avkall på julstädning, julklappsinköp, julbakning m m för att spåra lite med Chenin och mig i Halls fina skogar. Det var verkligen mysigt att ses igen och Benz var lika trevlig som förra gången jag såg honom. Chenin blängde förstås riktigt surt på den blå. Du bor inte här ville hon argt påpeka men så tittade hon på Ingrid och log med hela ansiktet. Hon skulle nog gärna flytta in hos Ingrid, om inte det vore för den blå.

Vi tog hundarna på en sväng och då löstes många spänningar upp. Benz var varken berörd eller intresserad, men Chenin var förstås både nyfiken och småsur. Inte blev det heller bättre av att Chenin började löpa och var tvungen att vakta sitt kiss. Kastrerade duktiga Benz kissade över och så var det mer med det. Spåren gick finfint. Ingrid hade lagt ett kort spår till Chenin med störning i form av andra fotgängare samt terrängbyte. Chenin missade först 20 korvbitar (för Ingrid är lite mer generös med sitt godisval än Chenins tråkiga matte) och spårade med anledning av det väldigt snabbt (Dalton borde varit med bakom och ätit gott). Jag är ändå nöjd med själva spårningen, hon spårade fint och analyserade verkligen vad som var spårkärnan. Slutet låg på äng och det missade hon dock. Vi kom upp på vägen och jag berömde och gav godis innan vi gick tillbaka till dikesövergången och släppte på igen. Då hittade hon slutet. Nu när det snart är jul fick Chenin burkmat som spårslut och ögonen var stora som globar! Benz fick ett långt spår som jag lagt och han spårade suveränt och plockade pinnar på löpande band!

Annars märks det att Chenin ska börja löpa. Hon tyckte gallrena i bilen, som ligger kvar sedan gårdagen när jag hämtade dem hos Lisa, var lite otäcka. Men inte på det vanliga viset utan mer på det viset att hon ville ta chansen och sitta i mitt knä medan jag körde. Jag erkänner, det hände när hon var liten och det glömmer hon aldrig. Hon får givetvis inte göra det längre. Vi prioriterar säkerheten. Dessutom fick sig Ingrid stakars hundvakt en rejäl utskällning när hon klev in, i Chenins tycke oanmäld, hemma hos Ingrid. Typiskt löpfasoner, hon vaktar ju i stort sett aldrig mot människor annars.

Väl hemma städade Hebbe och jag ordentligt i lägenheten. Sedan åt vi god middag bestående av potatis, sill, ägg, lax och champinjoner. Efter maten fick vi ett infall och gick ner till förvaltaren (vår hyresvärd) och tittade på tapeter, köksluckor, golv, fläkt, säkerhetsdörr m m tillval till lägenheten. Hebbe ska tapetsera om i vardagsrummet till varje pris så det lär väl bli så. Förvaltarpersonalen var väldigt trevliga och vi fick uppassning av två personer, Chenin var givetvis väldigt välkommen i deras lokaler.

Inga bilder. Kameran frös och ville inte lämna bilen trots att jag bönade och bad

Kissen är kvar. Han mådde dåligt i torsdags men efter lite tid repade han sig väl. I lördags var jag förbi och ingick i projekt klippa, tvätta, kloklippa Kisse tillsammans med mamma. Mormor och Chenin försökte också vara till någon slags hjälp. Innan kloklippningen blev Chenin utlåst från köket för säkerhets skull. När Kissen fräser och fäktar åt alla håll vill jag inte ha en liten snärta som assisterar. Mormor är inte lika lätt att göra samma sak med Katter har nio liv eller vad säger man?

På mässan köpte jag en fin ny ljusblå spårlina eftersom den jag har är en tråkig gröngul som jag haft i snart 15 år. För ett par år sedan hade jag en grön fin spårlina, men eftersom den varit puts väck i flera år var det äntligen dags för ett nyköp. Tror ni inte på sjutton att den gröna spårlinan kommer fram då? Efter så många år och så mycket letande! Det var när jag letade ridutrustning på vinden igår som jag hittade en konstig påse. I den låg grön fin lina, tjänstetecken som Chenin växt ur och massa hundkex. Så nu har jag två tjänstetecken, ett alldeles för stort och ett något för litet. Det som passar dröjer väl ytterligare år innan det kommer fram. Märkligt att saker alltid har en förmåga att försvinna. Köper jag ett nytt tjänstetecken så kommer det som passar säkert fram fortare än kvickt.

I fredags var vi på julfest med jobbet på Munchenbryggeriet. 660 personer var där och maten var finfin. Jag tog det rätt lugnt med alkoholen till skillnad från vissa andra. Ändå lyckades jag på något vis förlora min plånbok. Idag ringde dock en okänd tjej från kontoret som inte mindes så mycket från kvällen men som hade hittat min plånbok i hennes handväska. Märkligt mysterium, men väldigt roligt. Största delen av kvällen spenderades på dansgolvet. Efter säkert tre timmars dansande var munnen uttorkad och fötterna ömma. Min chef studsade för övrigt runt som en studsboll på dansgolvet, hon påminde mig om en streckgubbe på Hebbes Iphone som dansar helt galen till musik. I ett svagt ögonblick blev jag inbjuden på hennes 40 års fest på Uppsala slott i februari. På vår avdelning finns det inte så många nya, men vi har en kille som började för två veckor sedan. Han påminner om Carl Philip och kallas därför prinsen. Killen var inte direkt nykter i fredags utan somnade på en stol, ett antal gånger. Lite pinsamt för honom, särskilt som vissa gruppchefer trodde att han skulle få problem på måndag. Men nejdå, de känner inte hans chef, han var bara stolt över honom. Det finns värre saker man kan göra.

På lördagen åkte Anna och jag med hundarna och spåra. Chenin hade vilt i spåret men valde duktigt spåret. Däremot gick hon galet i spåret pga viltet, vilket förstås gjorde opedagogiska mig rasande. Hon är verkligen duktig som väljer rätt men hon blir lätt okoncentrerad och totalt ohållbar. Jag höll på att slå halvt ihjäl mig. Nåja vi tog oss igenom och hon gjorde ett strålande jobb med spårningen på en grusväg. Ibland titt ut i skogen efter vilt, men för övrigt fin låg näsa. Docs spårande påminde lite om Chenins och Dalton såg jag inte eftersom jag låg gömd. Det gick dock undan och han villade bort sig lite på slutet, men fokuserade om och blev lycklig över att se mig på slutet, eller i alla fall över vad jag hade att bjuda på.

Idag har Chenin och jag varit i stallet hela dagen. Vi har gått igenom rutiner för islandshästen Gustur och jag har ridit. Gustur är härlig att rida även om han kan vara lite tittig och känslig i skritten. Chenin var lite vild och galen - inte alls så exemplarisk som jag är van vid att hon är. Hon fick promenera med en annan person och blev galet taggad när hon mötte upp oss med hästarna och det gick upp för henne att jag satt på. Det var bara till att kliva av. Efter det skällde hon pga situationen länge. Sen morrade hon åt settertik i stallet, skällde på stallkatten, skällde på kalvarna och stressade runt som ett ånglok i stallet till en början. Jag ville bara stoppa huvudet i sanden. Det enda hon gjorde bra var att hon var lyhörd för mig, höll sig nära mig i stallet, snäll mot barnen och gullig mot schnauzerherre. En plus och minuslista alltså. Dessutom charmade hon med vantlek. Jag är helt övertygad om att det kommer gå strålande nästa gång. Det brukar inte vara några problem, men starten blev lite knasig för henne idag.