Chenin.se

På fredagkvällen tog jag en sväng till Harry B James med Lukas, Jakob och Skåne-TP-Fredrik där vi mötte upp Charlotta m fl. Mamma ringde vid lunch och frågade om hon skulle hämta Chenin och Choice. Jag stannade en timme på ett glas vin på Harry och åkte sedan snabbt med tung packning till Sangria där Herbert, Patrik och Veronica väntade. God middag, gott vin och trevligt sällskap så var timmarna förbi.

På lördag vaknade jag pigg vid 7 och for ut med tjejerna i skogen.

Så blev det spår.

Chenin gick grymt bra, lugnt sansat och noga stämde hon av stigövergångar och vinklar.

Choice gick även hon kanon. Skönt att få bort förra helgens misslyckade spår från mitt minne. Choice tog alla apporter, gick säkert, stabilt och motiverat. Inget spring i påsläppen, bara sug. Hon fixade också vinklar och stigövergångar bra. Lätt att läsa är hon också. Hon blir sjukt glad när hon har spåret i näsan. Kort spår blev det med tre apporter som slutade på äng. Choice ville mer och det är gott.

Ännu mer positivt med att vara på nya stället var att jag kom hem med 5 fler snitslar än jag kom dit med.

Pinnigt värre!

Jag hann öva någon timme på presentationen jag ska ha på måndag innan Edina och Milton dök upp. Tillsammans gav vi oss på att springa 15 km, till, runt och från Brunnsviken på 1 timme och 40 min. Grymt bra kändes och på många sätt outtröttligt.

Choice lyckades sedan med konststycket att spy upp skit som hon ätit på pappas dyra 300 tkr-mattor. Storbråk i familjen och torkade säkert 20 gånger, men vildsvinslukten gick inte att få bort.

Så otroligt skönt att vakna sex på en söndagmorgon och vara pigg. Kunde t o m ställa om klockan och ändå ha tid. Jag for ut till Ursvik för spår- och lydnadsträning. Chenin skällde hysteriskt medan jag la två fina spår. Jag försökte mig sedan på en mysig morgonrunda men det blev allt annat än mysigt med en hysterisk Chenin som förstås spratt av förväntan i hela kroppen.

Spåren gick sedan åt skogen, i dubbel bemärkelse. Chenin gick väl hyfsat men hetsigt och slarvigt. På vägen tillbaka i bakspår blev hon stående passivt på halva sträckan. Knäppfia!

Choices spår var 90 min gammalt, 1000 steg ca 500 m långt och innehöll 5 apporter/slut. Hon gick planlöst först fram till första apporten och blev då lycklig. Spårade sedan bra fram till tredje. Därefter spårade det ur. Jag misstänkte att det skulle vara svårt över alla stigar på det stället och precis där jag anade virrade hon till sig och gick inte bra igen förrän jag släppte henne. Hon började löpa i lördags så det kan förstås ha påverkat hennes beteende.

Efter det spåret kändes lydnadssuget som bortblåst och istället blev det kort lydnadsträning i skogen.

Sedan färd till Bergshamra och springning Brunnsviken. Vid Haga Södra smärtade mina benhinnor galet mycket så vi vände in mot Hagaparken. Vi trodde det skulle bli en kortare sväng men istället tog det 1 timme och 10 min. Sedan var det hetstur till Heron city och frisören. Jag är nu blond igen.

Efter tvätt och städning är vi nu hos Maggan och Micke där vi blir försedda med god mat.

Location:Humblegatan,Sundbyberg,Sverige

Efter övertidstimmar med FIN48-jobb kom Frida förbi stan och tillsammans blev det vin och middag på Vapiano. Hemma efter midnatt helt slut med hundar som först varit med Anna och grabbar och sedan hos mamma.

Lördagen inleddes med tio timmars sömn. Vem sa att sömn inte går att ta igen? Sedan blev det spår och promenad i snö.

Chenin gick grymt fint, flackt på vissa svåra partier men ändå noggrant och koncentrerat. Ett svårt spår som hon jobbade vackert i. Choices spår var gammalt. Hon gick också flackt på öppna isytor, märktes att det var svårt. Hög motivation gjorde henne springig och djup snö gjorde mig långsam. Korkad matte släppte linan och lät hunden löpa amok, verkligen smart. Choice missade vinkel och fick jobba hårt tillbaka. Markerade pinnen skitfint och jag blev glad, i övrigt godisbelöningar som slut. Lite lydnad ute i skogen blev det också med fokus framförallt på fotgående och kryp. Vi fortsatte med springning Lötsjön, kyrkogården och kolonilotterna och sedan promenad. Hem för snabbdusch (även för smutsig Choice) på utsatt schematid, sedan köp av blomma, upphämtning av mormor, upphämtning av Micke och firande av moster i Nacka.

Choice är 2-årsbitchig och flög på Milton för att han gick i rumpan. Chenin vaktade ökenråttorna genom att strategiskt placera sig mellan Choice och burarna. På kvällen skjutsade jag Micke till Kronobergshäktet, körde sedan runt förvirrad vid Kungsholmen, lämnade bilen hemma, promenerade med Marc och hundar till Cicci där det blev schlagerkväll och firande av Ciccis födelsedag. Danny var grym!

Jag somnade ovaggad och sov 10 timmar innan Edina knackade på dörren. Chenin först överlycklig tills hon såg Milton, då vände hon in. Promenad, spår för Milton och Chenin sedan lydnadsträning med Milton och Choice. Avslutningsvis sprang vi milen med Mattias i Ursvik. Snöigt, isigt och sjukt tungt. Sedan blev det matinköp, diskning, tvättning, promenader, Saskstyrelsemöte, middag, blogg, Solsidan och Kickass (=skitfilm). Undra om man ska somna på soffan idag?

På lördagen litade jag blint på att hundarna skulle göra sin plikt och väcka mig i tid, men även dem var trötta efter fredagens äventyr så vi försov oss rätt ordentligt. Men det gjorde väl inte så mycket. Vi kom i alla fall iväg till Enköping för att träffa Sanna och Majas får, vilket visade sig vara några coola typer som det knappast behövdes någon hund för att få dem tid man ville. Choice fick tre pass, först ett i mindre hage och sedan två i större där man kunde öva raksträckor. Vi tränade på med koncentration och närsituationer samt flankeringar och det kändes helt OK, framförallt att jag nu kan lite på att hon går in lugnt från början och att jag ser att hon klarar av att hålla fåren i närsituationer utan att brusa upp sig. Precis när vi skulle avsluta sista passet fick fåren samma känsla och passade på att sticka tillbaka ner mot hemmahagen. Jag lät Choice få springa efter, runda och hämta tillbaka. Någonstans måste jag ju våga lite på henne och jag känner att hon blir hämmad om jag inte släpper lite på min kontroll. Men med facit i hand skulle jag låtit bli det – hon klarade inte att få ut avståndet ordentligt vilket innebar att hon löste situationen genom att nafsa – jäkla skithund! Jag vet ju av egen erfarenhet att hennes nafsande gör mer än nådigt ont så att fåret fick örat tilltufsat kändes oerhört olustigt, särskilt när jag först inte märkte att hon gjorde det. Så trist och dumt och tråkigt och helt onödigt att komma till ett nytt ställe och se till att chanserna för att få komma tillbaka är obefintliga… På kvällen var vi bjudna till Hebbes kompis Kim men jag var trött som sjutton och fick aldrig ändan ur, så det blev istället hemmakväll, lite fix med fotografier och faktiskt jobb en timme mitt i natten.

På söndagen blev det mycket aktivitet istället. Mamma och jag promenerade först hundarna på hundklubben.

Sedan blev det isig skidåkning i vacker omgivning.

Därefter spår för Chenin.

Och sedan springning dryga milen bilvägen runt Brunnsviken med Mattias och Edina. Vi är grymt bra nu!

Egentligen skulle vi åkt till Nattis och Erik men det blev inställt och tur var väl det. Jag jobbade till 22 hemifrån och så dök Mattias, Issen och Kim upp för att se semifinalerna i am.fotboll. Bears och Jets som jag hejade på, och de flesta andra, förlorade.

Jag som hade hoppats på en lugn lördag utan stress insåg tidigt att så inte skulle bli fallet. Träning på brukshundklubben låg högprioriterat. Efter att ha lagt ut väldigt korta spår i väldigt djup snö tog Anna och jag en promenad. Chenins spår låg nästan 1,5 timme och Choices 45 min längre. Båda hundarna gick superfint så det var ett kvitto på att vi inte glömt hur man spårar under vintern. Chenin gick noggrant och fint i sitt godisspår, utan konstigheter och Choice startade i hög hastighet och sprang emellanåt tillbaka i linan till mig och hoppade på mig för att jag var så långsam att ta mig framåt. Jag hade slingrat hennes spår runt en stig, som jag emellanåt följt, bara för att undvika synintryck och det gick väldigt bra. Pinnen markerades fint och jag berömde högljutt, nu jäklar ska jag vara tokglad för alla pinnar. Minimal lydnadsträning fick Choice också ute i skogen med fotgående och mycket läggande i många situationer.

Efter träning åkte jag hem till mellanbrodern Micke och åt laxpasta till lunch med honom och Sanna. Sedan bar det vidare till äldsta brodern Martin där dottern Alva skulle firas på sin 6 årsdag. Promenad med hundarna i Tumba och sedan impulsbesök hos Anna Jarnhart (äldsta broderns ex) med familj i Älvsjö tillsammans med Micke, Sanna och hundar. Trevliga timmar innan det blev bråttom hem där Kim och Annika väntade på att vi skulle kolla på film. Två stycken hann vi med, Zombieland, och en till konstig mindre bra som handlade om bekämpning av någons ex.

Choice födelsedag firades i skogen, vad annars?

En väldigt trevlig dag som började med promenad, tätt åtföljd av lydnad och spår. Fokus på lydnaden låg på fotgående, kedjning av inkallning och apportering samt budföring. Mattias var med och la ett fint spår med en pinne och två godisapporter. Choice spårade bra men missade alla. chenin fick ett godisspår av mig som hon gick klockrent.

Choice lyckades också med konststycket att bita mig i näsan.

För hon busade järnet.

Efteråt hämtade jag upp Jocke som sällskapade mig till Haninge där vi hämtade upp längdskidor till mig. En snabb sväng till Bromma Blocks hann jag också med där förvärv av kappa a la Jane Norman gjordes.

På kvällen blev det tur till Bromma igen för att närvara på Seventh Wonders releasefest. Jag köpte en varm skön mössa.

Snöande i sidled gjorde inte träningsmotivationen, som varit sådär senaste dagarna, bättre. Men bara att ta sig i kragen och inse att lite träning är bättre än ingen alls. Medan Doc och Choice rusade runt och mulade varandra i snön la Anna och jag ett godisspår till Chenin och Dalton. Sedan blev det minimal lydnadsträning under Annas skarpa insyn och kommendering. Både för Chenin och Choice.

Hebbe och jag provade sedan Bromma blocks kapacitet för julklappshandel. Det får godkänt även om det känns som en flygplats och saknar viss charm.

Hundarna fick spendera någon timme med Hebbes familj innan även vi anslöt till adventsmiddagen och fikat.

Imitation av Choices intressanta sovställning.

Födelsedagskalas för Noel, brorson 4 år. Här, Alva 6 år i fiskdammen:

Innan kalaset var det hundträning med Anna i Kista. Denna dag något mildare väder, innebärande lera och slask. På schemat stod korta spår för Doc och Choice, godisspår för Dalton och Chenin, uppletande för Doc och Choice samt springning 5 km. Doc och Choice spårade mycket bra, säkert och stabilt med hög motivation (Choice spår var 1 h 45 min gammalt). Chenin spårade också bra, lite väl taggad kanske. Uppletandet däremot kändes lite blandat. Choice tvekar att gå ut på djupet på andra skicket men tar sig till slut ut, sedan letar hon tills hon hittar, men kommer först in med föremålen när man ropar på henne. Springningen i backiga Ursvik var tung men vi var ambitiösa och övade springteknik efteråt.

Efter en hel del kurragömma-lek med brorsbarnen tog hundarna och jag en sväng i Tumbas villakvarter och njöt av vintermörkret.

Så gött med ledig måndag! Full rulle blev det med cellprovtagning på morgonen, följt av hundträning i Kista. Promenad samt spår i vanlig ordning, fast dagen till ära i ordentligt regn. Chenin fick ett lite längre korvspår med 10 steg mellan bitarna som hon gick noga och bra. Choice fick ett kort spår, ca 300 m en timme gammalt med en spetsig vinkel och ett fåtal högt uppsatta snitslar som dagen till ära klipptes ner eftersom hon i lördags stod med frambenen på träd och markerade snitslar. Jag passade också på att räkna min stora påse med snitslar och fick det till ynkliga 21 kvar… Två toarullar med korv markerade Choice fint. Störning i form av 2 hundar som passerade över spåret precis innan påsläpp fick vi också. Vid ett ställe gick Choice fel och blev då stående. Jag utan tålamod tvingade mig att stirra på ett träd och vänta. Choice backade inte och letade spår, som hon tidigare gjort förrän jag gav lite uppmuntran om hur duktig hon var, då bet hon i.

Efter skogsaktiviteter åkte vi förbi Anna där jag tog ut Dalton och Doc på kort lunchrastning. Doc följde sedan med på 12 km Brunnsviken med Choice och Mattias. I envist regn var det inte det skönaste man upplevt. Genomblött med klåda till och med på örsnibbarna blev det dusch och lunch. Chenin och Doc kom faktiskt nästan överens och gjorde lite lekinviter till varandra. Choice däremot tyckte inte att Doc behövde andas ens, synd bara att han inte tar henne på allvar ens en gnutta.

Bråttom blev det sedan iväg till Strömsholm i mörkret för besök hos Lennart med Chenin. I mörkret kände jag inte igen mig alls och vägbeskrivningen till Strömsholm är under all kritik, så jag hamnade på en mängd småvägar i mörkret och blev till slut en halvtimme sen. Chenin blev i alla fall undersökt och röntgad. Helt stabil i bakbenen och bra musklad, men öm och knakande i ryggen. Svårt att se några förändringar på röntgen så det krävs en magnetröntgen för att se om eventuella nerver och diskar är i kläm. En magnetröntgen är dyr så det kostar jag bara på mig om jag tänker operera beroende på vad som visas. I nuläget känns det ganska inaktuellt eftersom Chenin är igång, mår OK och är glad. Men vilka fina människor det är på Strömsholm, särskilt förtjust är jag i röntgensköterskan som gav mig mängder av kantareller förra hösten.

Mörkt och kallt i bilen hem på kvällen men ändå ganska skönt att sitta i bilen i vintermörkret med bara sina egna tankar.

Spårsugen Chenin

Chenin visar pinne

Choice spårar brevid E4

Nej, det har inte varit vår spårhelg denna vecka. I lördags mötte vi Anna och Lisa för spårning i Killingstorp. Doc och Loi gick fint och säkert sina långa spår utan svårigheter eller problem, men Choice verkade inte alls förstå att Lisas 2,5 timmes spår är ett sådant spår som lönar sig, utan generaliserade snabbt bort det. Tråkigt och man känner sig så besviken. Choice var förstås också besviken och undrade varför inte hon fick arbeta. Det var ju inte så att hon inte ville, men hon verkade inte alls tro på att det där var spåret. Förmodligen var det för gammalt för henne. Chenin gick inte heller särskilt vackert. Trots en rar blandning av korv, frolic och ost gick det snabbare än önskvärt med resultat att bara 3 av 6 saker hittades.

Efter att Anna och Lisa åkt körde jag ner till tunnelbanestationen i Ursvik och la nya spår till flickorna. Chenin gick något lugnare, men bara något. Choice fick ett 45 minuters spår (ca 600 m) som hon då gick kanonfint, motiverat och bra hela vägen med alla saker hittade. Jag blir inte klok, men nya spårläggare och gamla spår verkar definitivt behövas.

Söndagen då, borde väl egentligen tillägnats annat än spår men man är ju spårmänniska ända ut i fingerspetsarna och jag gillar verkligen den här årstiden vad gäller spår, frosten gör att man slipper lera och insekter. Chenin fick ett fint mosspår som hon tog fram och baklänges lugnare än gårdagen och alla saker tagna, inklusive min tappade vante. Choice fick en kopia av Lois spår, minus kalhygget för det är vi inte klara för att kombinera med långt spår. Även om jag tycker att gick riktigt motiverat och stabilt i början missade hon två apporter (den ena intressant nog på samma ställe som Loi missat dagen innan). Strax innan tredje apporten gick hon bort sig i en vinkel och tittade uppfodrande på mig efter korvbelöningar – då hade hon ju inte fått någon belöning på länge (bara vatten). Jag borde kanske gett henne godis men vill inte göra henne mer frågande så jag lät bli och blev istället opedagogiskt irriterad. Jag fick säkert stå en minut och bara blunda för att samla tålamod för att vänta ut henne. Jag ser att jag gör henne osäker och känner mig som världens sämsta hundägare. När hon väl fäste i spåret igen fick jag kompensera med belönande ord och då växte hon tillbaka i spåret och tog sig fint runt, med avslutning på gräset brevid E4:an. Jag ska försöka pausa lite i spårandet och backa ordentligt så jag uppskattar mina hundar mer. Det känns inte kul att vara besviken på dem när de gör så bra jobb egentligen. Jag vet att det är mina krav som är orimligt höga.

Efter spåren hämtade jag Doc, lämnade Chenin hos mamma och for till Bergshamra för att springa 12 km Brunnsviken. Fy sjutton vad tungt det var med mensvärk dessutom. Ett evighetsspringande utan dess like, även om turen i för sig var vacker. Efter springning var tiden knapp, alla hundar skulle promeneras, mat skulle inhandlas, jag skulle duscha och sedan mat lagas innan föräldrar och bror med respektive kom på tacobesök och filmtitt i form av ”Grown up”. Tur att Micke och Sanna hjälpte till med matlagningen…

Utslagen i hörnsoffan med en svart rumpa på varje sida som innehas av utslagna välstimulerade underbara tjejer. Hussen sitter några meter bort och söndagskvällen är fulländad. Dagen har spenderats först med Jocke i skogen vid Killingetorp där i stort sett allt gick fel för Jocke, han tog fel val när det gäller aktiviteter, bil, skor, nycklar m m. Allt fick till följd att vi var tvungna att springa hem till honom från skogen för att hämta hans bil och Annas startkablar och sedan ta oss tillbaka till bilen (och Chenin). Det kändes som en galet lång väg men visade sig vid en senare mätning vara 4,5 km – med andra ord en helt lagom tur! Innan springningen blev det dock spår. Choices spårkondition ska nu upp ordentligt så jag la ett långt spår idag med fyra apporter som fick ligga till sig medan jag la Chenins spår, promenerade lite och gick Chenins spår. Korvspår blev det för Chenin idag och det innebar förstås noggrant spårande från hennes sida. Alla apporter inlämnade. Chenin har världens finaste markeringar. Så fort hon hittar något dyker hon in mot mig, lycklig som få. Hon är verkligen min clown. För övrigt mår hon betydligt bättre än på länge.

Choices tur var det sedan och hon har så metodiskt fin stil när hon spårar, i snabb trav stretar hon på utan tempoväxling och ger sig aldrig. Hon hamnar fel då och då men löser allting själv. Hon gick över en vinkel och jag gick efter över vinkeln för att se vad som händer, då vänder hon fint förbi mig och tillbaka i vinkeln. Det är verkligen himla kul att hon är så stabil och säker. Riktigt fin spårnäsa har den där lilla strumpan. Domarna som gav henne 7 på fält skulle se henne i skogen. Jag kan tänka mig att om det blir något som strular för oss så är det motivation och markering av spårpinnar (för övrigt Chenins styrkor). Som det är nu matar hon bara på i samma tempo och då räcker ju huvudet länge, så uthållighet har hon, men skulle det bli riktigt jävligt och motigt vet jag inte om hon skulle dra på hårdhandskarna och anta utmaningen som Chenin mer än gärna gör. Som exempel kan nämnas att Choice hoppade ut ur bilen rakt på mig häromdagen och orsakade blåmärken för att det var lerigt utanför bilen. Samtidigt ger hon sig ju inte i vallhagen. När det gäller hennes markeringar är de just nu under all kritik. Hon missar väldigt sällan en apport eftersom hennes fina näsa stannar upp bara om jag dröjt kvar på ett ställe lite längre än brukligt, men hon tar pinnen och fortsätter spåra alternativt tar upp den, alternativt står bara vid den, alternativt lägger sig, alternativt går mot mig och släpper på vägen… Hur vore det att komma till mig och visa upp den? Vi behöver träna mycket på det här märker jag. Har vi nu lyckats få 10 på apporteringen ska väl detta också gå. I och för sig är det ju hundar som inte har galet pinnintresse (läs Chenins motsats) som får 10 på apporten.

Efter aktiv utedag i lera och löv blev det (efter dusch) tur till Barkarby för shopping på Net-on-Net, XL Djur (blev klart tjejernas favorit) och IKEA. Choice var så trött att hon surade galet mycket på Doc när i träffade Anna. En mindre trevlig grand danois kan också ha påverkat hennes hundhat idag. Matten klarade inte av att hålla hunden så jag fick hoppa in och hålla i så Choice hann undan.

Efter hård fredagspub på jobbet där skatts barskåp tömdes blev det sen middag på Vapiano innan Mattias gjorde mig sällskap på vägen hem med hundarna från föräldrarna. Imorse ville jag inte gå upp alls när Anna ringde och väckte mig, men det var bara att ta sig i kragen. Tillsammans med Anna och i karavan med Sofie, Malin och Maria mötte vi upp Lisa och Hanna på Värmdö för lite spår. Lite spår kan man verkligen säga för många hundar skulle ha och marken räckte inte riktigt till. 11 hundar skulle spåra i olika längd och former. Maria, som är relativt ny inom bruksspår, la ett spår till Choice efter många instruktioner från mig som innehöll väldigt mycket längd, längd mellan snitslar, längd mellan vinklar, längd mellan pinnar, längd mellan fotsteg osv. Maria räknade fotsteg efter bästa förmåga och fick till ett spännande spår som gick uppför. Tekniskt var det rätt svårt med vinklar på spännande ställen så Choice fick slita lite. Jag ropade tillbaka henne på ett ställe där jag såg att hon ville åt ett annat håll än snitslarna var men märkte sedan att hon i motvinden försökte gena till andra spårbenet efter en spetsig vinkel. Jag förebrådde mig själv för att lägga mig i men tänkte sedan att hon måste klara sånt också. När hon gick fel på ett annat ställe bestämde jag mig för att det bara var att följa med och se var det bär. Maria och jag märkte då att hon gick helt rätt, de snitslar vi sett var inte våra utan trädmarkeringar. (Alla apporter markerade och nöjd matte. Kul med ny spårläggare och ny skog!

Chenin fick ett godisspår som jag själv la. Hon gick både framspåret och bakspåret. Det första lite väl snabbt och många gottar missade, förmodligen så taggad över alla kompisar och ny skog. Min söta knäppis!

Choice fick lite minimal lydnadsträning innan det var dags att överge träningskompisarna för denna gång (Tack alla!). Anna släppte av mig i Nacka Forum där jag väntade trekvart på Hebbe som försökte hitta dit. Väl upphämtade landade vi på kalas hos min moster i några timmar med resten av släkten. Jag lyckades lova mitt kusinbarn att få min gamla Iphone förra helgen så idag var det upp till bevis. Vilken lycka för en 8-åring att få en Iphone2! Det kommer bli hans underhållning ett tag framöver.

Mitt i kalaset fick Hebbe och jag rusa iväg för fin middag och stand-up på restaurant Gotland.

Kvällen avslutades i soffan med bror och respektive till filmen Prince of Persia. Vilken härlig äventyrsfilm – jag gillade den mycket! Jag lyckades till och med hålla mig vaken hela filmen.

I onsdags var jag så sugen på spår efter flera veckors uppehåll pga vallning och tävlingar så jag gick tidigt från jobbet för att hinna ut i skogen i ljuset. Chenin och Choice fick varsitt ordentligt spår. Båda gick så bra att jag log från öra till öra när Jocke och jag skulle springa gula 5 km. Underbart att dessutom hinna med att handla mat och ändå vara hemma lagom till Bonde söker fru med nöjda hundar. Onsdagen gjorde hela min vecka! Förmodligen sista gången man får se en ljus vardagkväll i år…

På torsdagen blev det lydnadsträning med Anna och Sofie på klubben. Jag kände mig inte alls på humör för lydnadsträning, kände att det blev rätt ovarierad träning. Avslutade kvällen med en spontanmiddag hos Hebbes familj.

Trots hällregn och trots lydnad på morgonen och spår på eftermiddagen gick det idag vägen. Vi hade ungefär samma poäng som sist men denna gång gjorde inte jag bort mig på hoppet. Vi inledde morgonen med platsliggning, följt av budföring som genererade fina 10:or (alla 9 hundar sprang till mottagaren idag). Jag blev orolig när tollaren brevid reste sig på platsen men det gick bra ändå. Väl dyblöta var det dags för lydnadsmomenten. Choice gick ett fotgående (7,5;7) som kändes något bättre än sist men ändå gav något sämre betyg. Framförgåendet nollade vi och det är precis där vi är just nu, så det var välförtjänt. Läggandet var betydligt mindre dk än sist som då gav 0;6,5 men betyget blev ändå sämre (5;5,5). Inkallning gav full pott och apportering lika så. Jag var osäker på om hon verkligen satt i ingångarna men kunde inte avgöra. Att apporteringen gick så bra var dagens triumf helt klart. Hoppet blev lite tokigt slut på men hon hoppade i alla fall åt båda håll (8;9).

Vi avslutade med en 7:a på spåret igen, trots alla apporter med oss. Domarna tyckte Choice gick med hög näsa och sökte spår mer än spårade. Hebbe säger att de missförstår Choice och jag är benägen att hålla med samtidigt som hennes nonchalans kan göra en ordentligt frustrerad. Hon vindar in pinnarna så långt i förväg att hon slingrar sig fram som en orm. Men idag var hon inte mer än en sjua i alla fall. Totalpoäng 252,5 poäng och en andra placering.

Lådan med tuggben var lite mer populär än en oätlig pokal…

På det stora hela presterade vi ungefär där vi är. Inga överprestationer men tack och lov inte heller några underprestationer. Jag är supernöjd med min lilla räka som kämpade på kisandes i hällregn.

Chenin har varit med och supportat hela dagen. Hon är en klippa som gör mig sällskap i regnet mellan alla moment. Mellan varven värmde vi oss också i klubbstugan. Chenin assisterade också Choice med benen…

Chenin vädrar i Lidingö Bk’s klubbstuga

Vår tävlingskarriär började inte helt bra med att jag slarvade bort ena pinnen som skulle ligga i spåret. Det blev omlägg och väntan till sist. Choice gick klockrent i trav och plockade pinnar fram till andra vinkeln. Där strulade hon lite, kollade rådjursspår och sork innan hon tuffade vidare. 7 blev betyget (partiska jag tyckte det var hårt dömt men men) och jag insåg att platsliggningen skulle bli rätt avgörande för dagens resultat. Hon sprang en klockren budföring med 10 i betyg och låg, till min stora förvåning, alldeles fint i 3 minuter. Dvs hon både spårade och låg plats (som du sa Sofie), men inte räckte det för det. Hon gick fint fritt följ, dåligt framförgående, dk på läggandet gav 0/6.5, fin inkallning, fin apportering tills hon spottade ut den brevid mig och sen hoppade hon inte tillbaka på hindret.

Sämst när det gäller som Anna brukar säga. Precis så känner man när man förstår att man hade kunnat bidra till uppflyttning genom en liten liten hjälp över hindret med handen när Choice hamnade snett. Istället står man där stel som en pinne och kommenderar. Vilket team vi är! 212,5 p resulterade det i.

Nåväl, trea kom vi i alla fall och det var kul eftersom alla hundar körde hela dagen. Och sen är jag nöjd med spåret och sjukt nöjd med platsliggningen. Att det är just hoppet vi missar är lite surt eftersom det är koefficient 4 och sista momentet som gör att känslan blir lite sämre (för vid det laget hade jag redan räknat med uppflyttning). Men om jag tänker efter är jag väldigt nöjd med teamkänslan under fotgåendet så jag försöker fokusera på det.

Chenin har förstås varit moraliskt stöd åt Choice och mig hela dagen och tjurat lite på någon golden bara.

Vi har kört lydnad i dagarna 3. Chenins hälsa har gott upp och ner. I fredags kväll var hon återigen skitdålig och likaså i lördagskväll, annars har hon mått något bättre under helgen. Jag blir inte klok på den där ryggen.

Choice har grillats i lydnad. Platsliggning fungerar nu inte alls och jag börjar överväga att stryka oss från tävlingen på söndag. Men så funderar jag igen och kommer fram till att jag faktiskt vill tävla även om jag inte har någon platsliggning. Problemet i fredags, när vi körde på klubben med agilitygänget Lisa, Malin och Emelie, var att vi inte hade så många moment alls längre. Ligg hade hon aldrig hört förut och framförgående var ju andra gången hon körde. Marsch-kommandot från mottagaren på budföringen ignorerade hon helt. Det enda starka kortet hon har är fotgåendet, för det är fint och såg extra fint ut när hon gick med Lisa. Efter lite träning så kändes dock alla moment rätt bra.

Lördag fortsatte i gott tecken. Anna la ett spår på 500-600 meter med tre apporter, Choice gick riktigt fint – hade svårt med vissa stigar men löste problemen efter lite letande av spår. Jag kände mig nöjd med henne. Alla andra gick också bra, Chenin fick ett kortkort korvspår som hon fick ta både fram- och baklänges, Doc gick grymt fint i ett drygt 800 meters spår och Dalton gick också bra. Apportstig blev det också men det fanns mer att önska av både Choice och Doc som verkade vara på en annan planet. Efteråt kommenderade Anna oss i lydnaden (tack snälla!). Jag känner mig riktigt nöjd med Choice avseende alla moment utom platsliggning. Vi kedjade lite och tränade på helheten för att sedan jobba med små detaljer.

Idag beställde jag nytt ställe för lydnadsträning och det fick bli Skytteholmsparken i Solna Centrum. Lagom med störning i form av folk, hundar och vilda djur. Choice gick finfint på samtliga moment utom platsliggning (suck). Backa backa backa är det som gäller.

Nu på kvällen har vi haft styrelsemöte för SASK. Efter träningen igår hann jag med shopping med Hebbe i Kista (man kan få väldigt många hundra i rabatt när HM kör 100 kr rabatt för varje 500 kr…), äppelpaj med mamma och mormor hos moster i Nacka och på kvällen kom Frida och Cicci över och drack vin. Vi planerade utgång men la ner det i sista minuten när redan en sko var på. Sängen lockade samtliga alldeles för mycket.

Nu promenad med en pigg Chenin och Choice, sedan söndagskomedi innan arbetsveckan drar igång. Ångesten är fulländad.

På väg till Tånga-Hed
Fyra dagars hårdträning för hundarna i form av aussieläger i Tånga-Hed. Lisa och jag åkte ner på torsdagmorgon och passade då på att stanna till hos Gunnar och Marianne i Oxelösund för lite vallning. Choice gick rätt lugnt och fint och lugnade sig till och med ute i stora hagen, så pass mycket att jag kunde gå från attitydträning till att börja träna höger/vänster och minihämt på större område. Jag gjorde också som Marianne sa och satte mig ner på en sten och bara lät Choice ha egen kontroll på fåren och gå med dem lugnt och helt naturligt. Under inhämtningen av fåren insåg jag att Choice jobbar så himla mycket bättre när jag inte lägger mig i och att jag faktiskt kan låta henne få fria tyglar att gå helt själv i hagen när vi letar fåren. Hon hittar dem ju ändå snabbast och brukar normalt stanna hukandes av sig själv. Och skulle hon inte göra det är det ju inte hela världen om hon får prova lite själv, någon gång kanske hon gör helt rätt. Några pass i fålla blev det också efter inhämtningen.

Loi gick också riktigt riktigt bra redan från start, mycket lugnt och fint och som alltid med fin balans.

Chenin fick ett godisspår på äng med två vinklar och 3 apporter. Finaste gulliga Chenin. Alla var ganska tillfreds när vi några timmar senare rullade vidare mot aussielägret. En resa som kändes väldigt lång men med Lisas sällskap var jag underhållen hela vägen. Lisa är för övrigt väldigt förtjust i Gränna…

Föreläsning om mentalitet
Väl framme i Tånga-Hed vankades intressant och fängslande föreläsning med Jan Gyllensten om mentalitet i allmänhet. Det är alltid kul att se framför sig sina egna hundar (såsom alla förstås gör). Chenin som bara kan komma ihåg positiva minnesbilder och Choice som har gott minne både vad gäller positiva och negativa minnesbilder. Chenin som är vild och galen med noll anpassningsförmåga och utan att inse sina ramar, men samtidigt väldigt rätt på rätt saker. Choice som är cool och iskall utan att brusa upp sig för mycket över småsaker, självständig och säregen. Men det var också kul att höra hur länge Lisa skrattade när Jan pratade om att sitta i en racerbil med full gas men utan ratt (= Loi emellanåt).

Spårgruppen
Vi har under helgen ingått i en av spårgrupperna på lägret. I gruppen ingick följande ekipage: Lena med Lukas från Arelids,  Mikaela med Thing från Sugarwinds, Marie med Vilja från Real Sugar, Barbro med Fokuz från Chess Player, Anneli med Hilda från Empress, Camilla med Choice från Crofter Holdings och Chenin från Chess Player samt instruktör Carina Alnegren med Jiggy från Chess Player.

Mesta delen har vi spenderat ute i skogen bland fästingar, spindelnät och mygg. Jag har väldigt många spår i kroppen, missade endast ett spår första dagen och beräknade att jag gått 15 spår andra dagen. Tredje dagen däremot missade jag samtliga hundar och hann desto mer med mina egna. Fotograferandet har varit dåligt men några foton på gruppens hundar har jag i vart fall hunnit med.

Choices arbete
Choice har spårat bra, hon är väldigt noggrann och analytisk och har en ganska känslig näsa. Jag tycker hon går lite långsamt och omotiverat men det fick jag snabbt höra att jag var den enda som tyckte. Den första kommentar någon sa var att hon gick för snabbt. Vad allt är relativt tänkte jag för mig själv och minns när Chenin och jag tävlade lägre spår och gjorde ett spår på under 17 min varpå vi varvade den som startat innan oss. Men i vilket fall skulle jag vilja ha ännu mer attityd och lite ”det här är mitt spår” från Choice, fast givetvis inte på bekostnad av att hon slarvar vilket kan vara risken. Äsch, man får väl vänja sig vid tanken på att Choice inte är Chenin.

Choice fick två tekniskt ganska svåra spår första dagarna med mycket jobb på stigar, vinklar på stigar, apporter i vinklar, terrängbyten m m. Sista dagen fick hon ett långt Barbrospår på knappa kilometern (om jag förstod rätt) med terrängskiften, hopp över bäckar, snäva vinklar m m. Ett väldigt kul spår som Choice gick fram fint i men vid skifte från skog till äng kom hon av sig och fäste inte igen så vi selade av och konstaterade att många dagars jobb har gjort henne riktigt trött. Men väldigt konstigt är det, för när vi skulle hämta slutet spårar hon på som vanligt igen och likaså sprang hon på och iväg på Chenins gamla spår. Trött men ändå inte trött!?

Vi har också hunnit med lydnadsträning i någon form varje dag, kanske lite mer av den varan första dagen. Choice har gjort två fina platsliggningar med för henne okända hundar, en med Minos och Lisa och en med Rosso. Jag har märkt att jag är lite fegis och inte vågar lämna henne på långt avstånd med okända hundar för att jag är lite rädd för att det ska springa fram hundar till henne som kan göra henne osäker (kanske är denna känsla ännu starkare när oddsen för detta är högre pga löp). Vi har också tränat fotgående med massa spännande störningar och där är jag så nöjd med henne för nu verkar hon ha förstått grejen. En hel del annat smått och gått har det också blivit, såsom budföring, hopp, läggande, ställande m m.

På uppletandet har hon gått fina tomslag och letat på hela tiden. Däremot går hon ibland utanför den vallade rutan varpå jag är tyst och låter henne leta sig in för att förstå att det inte lönar sig att vara utanför området. Jag vet inte om jag kanske borde ropa in henne direkt hon går ut eller låta henne vara?

Avslutningsvis fick Choice springa några varv med Ingelas Puff från Windedos och de lekte faktiskt jättefint och gulligt med varandra. Det verkar mest vara Doc som ska manglas enligt Choice…

Chenins arbete
Chenin har fått korta godisspår alla tre dagarna som hon varit alldeles för het och taggad i, första dagen gick hon nog över alla apporter medan hon andra dagarna hittat alla men varit slarvig. Dessutom har hon gått två fina apportstigar med alla apporter galet lyckligt markerade – älskade hund! Sista dagen fick hon utöver det ärva ett ”vanligt” spår som en hund fått bryta i = tacksam Chenin! Spåret var riktigt gammalt och enligt uppskattning ca 500 meter långt (men jag tror det var kortare). När jag äntligen hittat fram till vad jag trodde var starten blev det åka av. Chenin hade svårt med alla viltspår och cirkulerade emellanåt en del, men lite vattnande gjorde susen och hon bet i. Slutapporten funnen innebärande glad hund och lättad matte. Min underbara fina hund som man alltid kan lita på gör sitt jobb. Som bonus hittade Chenin även ett stort fint älghorn samt något gott i bajsväg att rulla sig i. Men det bjuder vi på eftersom slutpinnen kändes som en riktig vinst. Chenin har också fått lite lydnadsträning förstås och vårt nya moment slalom mellan benen börjar ta sig mer och mer.

Tipsen
Här är några av helgens tips jag minns och som jag ska tänka på framöver:

• Ha mer struktur i spårningen – särskild med tanke på hur ofta vi spårar. Bestämma mig för om det är exempelvis upptag, ängspår, apporter, tekniska spår, vinklar, osnitslade spår eller långa spår jag övar på denna gång.
• Ge alltid godis innan spårstart och påsläpp.
• När hunden börjar cirkla, ta in den, klappa om , ge vatten och ge blött godis. Vänta till hunden startar av sig själv. Använd ej spårkommando.
• Använd aldrig ”extralocket” på snusdosorna eftersom det kan fastna i hundens mun när hunden öppnar asken själv.
• Motivationen i spåret kan exempelvis höjas med jaktspår som innehåller stopp i, innebäranade att spåret blir färskare och färskare.
• För Choice del ska jag ha lite kortare lina, gärna sträckt lina, gå närmare, gå saktare och lita på hunden. Framförallt ska jag fokusera på osnitslade spår där jag litar på hunden och jobba upp spårkonditionen rejält.
• Kryp: Var noggrann med hur Choice håller huvudet och att hon inte gör några kaninhopp med bakdelen. Prova att sitta på knä.
• Uppletande: Finns flera olika metoder. Några som vi provade var att hunden får gå ut och vinda in ett föremål men inte ta den, sedan skickas hunden ut på minnesbilden av lukten. Någon annan går ut och lägger föremål – hunden får bara en minnesbild av att personen är där ute. Eller att man går ut själv och visar hunden att man släpper ett föremål, sedan släpper man ytterligare ett på vägen in och hunden skickas två gånger. Kör ALLTID på retning vid första skicket och med flera skick på rad. Jobba tyst bakåt precis när hunden tar föremålet. Belöna farten in med kamplek med annat föremål.
• Budföring: Jag har bestämt mig för att ladda henne massor på mottagaren efter de två misslyckade skicken tidigare och det verkar ha gett resultat. Första skicket, godis och hjälp vid ingången. Jaktlek tillbaka till mig (behövs nog inte längre). Andra skicket, kamp hos mottagaren.

Annat
Bortsett från all hundträning har vi även hunnit med att dricka vin och snacka skit, lyssna på Lajos dammutlägg på kvällarna och kommentarer som ”Om en hund är med och vallar av en sökruta, kallas den då för en vallhund?”, ätit oväntad men sjukt god mat, pratat strunt om konstiga briardägare i form av Annika, Vicky och Bettan som hållt mig vaken genom att skrika på varandra halva natten, trängts på Tånga-Hed med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, lyssnat på skällande ouppfostrade utställningsbriarders skällande om nätterna, blivit utskälld av jaktlag för att vi varit på deras marker, fått skott-träning i mängder i form av jakt och älgstudsare hela dagarna, skrämts av gråhåriga gubbar på morgonen med kommentaren ”Det är nog bara du och jag som bor i detta hus”…

Don’t stop dancing – party is not over!

Chenin verkade helt OK idag så det känns bra att den där smällen i förrgår inte tog värre. Efter promenad och annat var det flygkurs på schemat idag. Vi pratade återigen om medvetenhet och acceptans. Men även tvångstankar och olika typer av verklighet. Varför man har svårt att unna sig saker, vad optimala val och andra alternativ innebär, hur man går miste om saker, att göra rätt val i livet, varför man inte gör det och vad det innebär, hur man väljer att känna och uppfatta saker m m. Att man ganska lätt kan förändra verkligheten och se till att den passar, men också att det ibland inte går att projicera sina tankar på verkligheten och vilken ångestkänsla det kan ge. Känns som att man synat terapin när man börjar bli medveten om så mycket andra feltänk man gör att man faktiskt börjat inse att det inte är allt det andra som är fel utan jag. Jag tror jag fyller i tidsluckor i hjärnan med eget arbete – ganska ofta. Hebbe och jag funderar också på om man generellt sett har för många val i livet? Paradox of Choice om någon hört talas om…

Nåväl, efter kursen blev det träning på klubben i många många timmar. Jag fick tid att fundera och reflektera under tiden jag la spår. Återigen ängspår för Choice för att på något vis avgöra om hon har problem eller inte. Chenin däremot fick skogsspår. Jag gick förbi myrstackar och fokuserade på att ta kontroll över mina obehagskänslor. Man får nästan ta sig i kragen liksom.

Chenin gick sitt spår felfritt, hittade alla tre saker och gick i kärnan hela tiden. Choice gick också riktigt bra, så glöm allt jag tidigare skrivit om att hon inte går bra på ängspår. I spåret låg det dessutom 6 apporter för att verkligen motivera och belöna henne. Mitt pepptalk under spårandet gjorde henne också extra på. Det enda dåliga partiet var när hon stirrade sig blind på fåglarna. Det är verkligen frustrerande när hon då stänger av nosen och missar en apport. Ingenting motiverar henne lika mycket som andra djur. Hon blir liksom manisk. Men nu fokuserar jag på det positiva och det såg då riktigt bra ut. Brorsan hennes blev igår uppflyttad till lägre spår med 305 poäng! Helt galet och kan han så borde även hon kunna.

Efter spårningen kom Jocke. Jag visade lite påbörjad slalom mellan benen med Chenin och sedan fick Chenin vara kvar i bilen medan vi gav oss iväg på springtur, gula 5 km blev det men på slutet intervall körde vi.

Efter springningen stod vi och snackade strunt innan jag gick ner på lydnadsplan med Chenin. Vi hann inte mycket förrän Anna dök upp. Då blev det istället promenad och sedan lydnadsträning där även Sofie, Malin och Maria dök upp. Jag dubbelkörde mina eftersom jag knappt står ut med Chenins skällande (och vi körde på nedre planerna = långt till bilen). Varannan hund på target, rutan, backa, fjärr, fotgående. Choice fick köra kryp och Chenin hakan i backen. Sedan blev det gemensam platsliggning och tro det eller ej men Chenin var faktiskt tyst under hela tiden. Choice fick även köra ett kort kort pass själv bestående av fotgående, läggande, inkallning, ställande medan Chenin skällde hysteriskt.

Väl hemma insåg jag att jag varit på klubben länge, nästan 6 timmar. Gulligaste Anna kom med 2 bananer för att blodsockret inte skulle sjunka som en sten. Hundarna har knappt rört ett finger sedan vi kom hem.

Imorgon väntar fullsmäckad dag med besök hos Ingrid på förmiddagen och sedan heldagskurs för Anne Dahlin till sent på kvällen.

Jag ville inte gå upp i morse. Jag visste det ju redan igår, men fick det bekräftat när Chenin inte väckte mig. Braket igår gjorde att hon knappt kunde resa sig idag. Som tur var kom hon igång sedan och verkade må helt bra, men det kommer definitivt bli några jobbiga dagar nu att försöka läka med massage och ultraljud.

Vi mötte upp Anna i skogen för att få till lite mer träning på ängspår. Jag inledde starkt med att låsa in bilnycklarna i bilen och fick låna Annas bil till föräldrarna för att hämta reservnyckeln. Anna hann under tiden lägga två spår till Choice och Doc. Gemensamt la vi sedan ett spår till Chenin och Dalton som dessa tog stabilt och säkert med alla apporter markerade. Chenin och jag gick i vanlig ordning först och Dalton och Anna en bit efteråt. Godisspår är nästan mer fromt för Chenin än promenad med tanke på vilken hastighet hon håller i kopplet jämfört med i godisspåret. Choice och Doc skulle få konkurrensspår, först på äng och sedan i skog. Varannan apport var det som gällde och det gick väl på det stora hela bra men detta var något som behövdes för Choice vad gäller ängspår. Hon började nämligen jaga sork efter första apporten så då var det bra att Doc kunde ta över och kanske ge någon form av dragning på spåret istället för på allt annat. Vissa sträckor gick hon dock riktigt bra. I skogen gick hon överlag bra.

Väl hemma från kursen igår mötte vi upp Anna på klubben för lite promenad och lydnadsträning. Chenin fick påbörja ett nytt moment i form av slalom mellan benen och Choice grillades i det mesta, inklusive kommendering, framförgående, budföring, apportering, hopp, fotgående, rutan, kryp, inkallning med ställande, fjärr, läggande, ställande osv.

Idag var det fullt schema. Först blev det spår på morgonen med Anna, Sofie, Malin och Linda (=länge sedan). Chenin fick ett godisspår som gick mycket bra, alla saker upphittade. Choice fick ett ängspår som Anna lagt, ålder ca 1,5 timme. Ängsspår är inte hennes grej, hon känns fjesig (Annas ord), men hon tar sig runt travandes. Väl inne i skogen gick det undan, hon fick för mycket lina och sedan var vi borta från spåret. Ingen vidare spårning idag helt enkelt och sedan bestraffade hon sig själv genom att lukta på elstängslet som omringar fåren istället för att komma när jag ropade.

Efter spårning åkte Hebbe och jag till Åkersberga för att hälsa på lite bekanta till honom. Chenin och Choice badade men lyckades dessvärre under lite tafattlek braka rakt in i Micke (Hebbes mammas kille) med resultatet att han föll över Chenin som i sin tur skrek. Jag mår nästan illa av att tänka på det och vet precis vad konsekvenserna blir… Promenader, lunch och fika i solen hann vi med innan vi åkte vidare på en kräftskiva i Åkersberga. Chenin och Choice skötte sig faktiskt helt underbart på skivan trots hundrädda och många tyckte att de var två väldigt tysta och diskreta hundar. Inte utan att man blir lite stolt!

Om inte hundarna är trötta nu så vet jag inte vad. Tidig uppstigning för färd till Oxelösund där vi åter igen skulle valla hos Marianne och Gunnar. Anna och jag kom fram först och tog in och delade upp fåren. Sedan anslöt Malin och Sofie också. Vi hade flera grupper och kunde byta får ofta så vi var ganska effektiva idag. Flera pass blev det, både ute och på fält. Choice och Doc fick dessutom hjälpa till att ta in och flytta runt fåren så ögonen gick nästan i kors på dem. Jag lyckades bli nedkissad av ett får. Choice gick bra, dock inte lika lugnt som sist, men jag märker på filmerna att jag gör hundra misstag så det är inte konstigt att hon går som hon går. Choice såg en hare i hagen och jag funderade snabbt på vad hon skulle gör. Tack och lov är hon en vallhund som prioriterar sina får i första hand, så en blick var allt den fick. Jag älskar det fokuset!

Här kommer några filmer, Moa går väldigt fint:

Lilla valp-Milo likaså:

Tristan kan han med när han vill:

Doc imponerade stort idag, eller nej förresten Anna gjorde det, Doc har alltid gått fint men inte fått förtroendet att visa det innan :

Doc minihämtar:

Doc tog in fåren i fållan och Anna står nästan på näsan:

Choice fick prova att gå med Sofie vilket var intressant, när Anna säger till någon utanför blir hon lite förvirrad vem hon egentligen går med:

När jag säger stanna så betyder det inte stanna (blir så trött på mig själv, speciellt när hunden redan stannat):

Choice går lugnt:

Choice går mindre lugnt:

Choice på fält:

Chenin fick ett fältspår i Oxelösund som hon tuffade på fint i och hittade alla tre saker. Efter vallningen blev det ingen vila utan istället färd till Ursvik motionsstarten där det blev fotboll, bokläsning och grillning för tvåbenta och lydnadsträning och promenad på motionsspåret för fyrbenta. Grillningen kanske inte var den bästa någonsin men hundarna var nöjda:

Innan skyfallet drog in tog vi en sväng till Kista för lite spår med Annica och Emma – nästan som old times! Fast då med andra hundar, bortsett från Chenin förstås som vi konstaterat fortfarande bara är barnet.

Chenin var först ut med ett godisspår genom massa spindelnät. Numera går Chenin så lugnt att jag nog ska dra ner ytterligare på godiset. Alla tre apporter markerade. Hon försvann iväg i en vinkel men jag var duktig och litade på henne, bara för att upptäcka att vi var fel ute. Men så vände hon själv tillbaka så jag var nöjd med oss båda.

Sedan fick Mido, Choice och Dina sina spår. Choice fick prova ängspår och det märks att vi behöver träna det. Visst tar hon sig runt men motivationen svalnar emellanåt varvid hon vädrar in i skogen.

Här kommer kort filmsnutt från Choices ängspår:

Och Dina drog iväg med bra tempo:

Jag glömde kameran när Mido spårade vilket var en stor förlust eftersom han vid två tillfället blev anfallen av grenar och skrek i högan sky. Stackars söta Milo. Men jag fick med några sekunder av apportträningen:

Efter spåren blev det lite budföringsträning. Jag borde backat med Choice mer än jag gjorde, jag trodde nog hon skulle klara det men istället sprang hon halvvägs och sedan rakt ut på ängen. Vad gör hon? Nu ska vi backa budföringen ordentligt. Efter den huvudbryn åkte vi vidare till Kista för shopping. Det blev två par träningsbyxor, ett par gummistövlar och ett set regnkläder. Det sista visade sig vara exakt samma som Anna köpt, så snart kommer vi identiska i regnet Anna ska bara byta ut Doc till en svart så vi har två var… Hebbe kom till Kista centrum och vi åt god middag tillsammans. Hundarna låg fint brevid och sov men jag fick flashbacks från när Choice var 9 veckor och vi satt i Kista och försökte äta. Vi hade dock två problem: Chenin skulle ätit upp Choice om Choice var på marken så hon fick sitta i våra knän, men Choice försökte äta upp vår mat så vi fick turas om att äta. Jag uppskattar varje dag att hundarna fungerar så bra ihop. Så mycket som Chenin tycker illa om andra hundar är det en lättnad att hon gillar Choice så mycket.

Nu har vi precis avslutat komedifilmen ”Extract”, samma regissör som ”Office Space”. Underhållande, men inte lika bra som föregångaren.

Trött dag idag, lite för Chenin men väldigt mycket för Choice. Så trött att hon somnar i hissen på väg ner till tvättstugan (=en våning), sover tungt på sidan i tvättstugan och vägrar röra sig om inte jag ropar. Därefter vägrade hon följa med till tvättstugan och även Chenin bangade någon gång (!). Choice kan vara så konstig, går iväg och lägger sig för sig själv och sedan kan endast en bomb väcka henne. Jag är så van vid Chenin som alltid är endast ett stenkast bort. Jag tror Choice vill flytta, till ett hem där man får lugn och ro – börjar misstänka att hon är överstimulerad… Jag som ville springa idag, får spara det till imorgon istället – i solen…

Efter över 5 timmar välbehövlig städning och tvättning idag ville jag sjunka ihop av matthet men jag hade lovat Chenin spår eftersom SMHI lovar sol imorgon och jag därmed lovar mig själv bad. Så till klubben for vi och först blev det promenad över ängarna med regnet hängande tungt i luften. Inget regn kom men det var blött i marken vilket för mig som insektsrädd innebär perfekt spårväder. Chenin fick ett långt godisspår med 6 apporter. Stabilt, säkert och en fröjd att gå bakom henne. Varken rådjur, hare, orienterare eller mountainbikeåkare störde hennes koncentration idag. Hon flöt ut några meter i en vinkel och missade en apport men jag ropade tillbaka henne och då tog hon den på vägen till mig (2 gånger ropade jag eftersom hon självsäkert vände tillbaka till spåret första gången).

Choice fick ett 200-meters spår med fyra apporter i. Jag trodde tröttheten skulle synas för jag märkte det på promenaderna men inte när det vankades arbete, precis som Chenin i frågan. Hon är lite väl fartig i spårningen och hamnar ofta fram och tillbaka i spårkärnan för att jag ger för mycket lina. Svårt det där, men det måste lösas för det är lätt att hon vimsar till det annars. Vid starten gick det en kille knappt 10 meter parallellt med spåret och klev sedan in på spåret och satte sig uppe på en meterhög sten. Samma sten som jag gått alldeles invid och satt den fjärde snitseln på. Choice reagerade inte ens att det fanns ett till spår eller människa – detta är typiskt stockholmshundar för man lär sig samsas rätt bra och hundarna blir väldigt bra på störningar av alla möjliga slag. Lite konstigt bara att låta sin hund gå så nära när han satt på stenen och när man har en hel skog till godo men han såg nog att hon arbetade intensivt med något och att jag plockade snitslar. Den där hunden har för övrigt en speciell spårnäsa för hon stannade en mikrodels sekund där jag hade tagit ett blåbär i farten – fascinerande. Liksom Chenin missade även Choice en pinne för att hon flöt bort från spårkärnan men markerade den när jag släppte på henne igen strax innan pinnen. Choice har numera lika fina markeringar som Chenin, kommer inte ens ihåg att hon haft svårt att komma till mig med dem. Efter spåret sprang jag efter Choice busigt för att hon skulle ladda för lite jakt, då snodde hon runt och bet hål på min underarm. Skithund! Hon är verkligen dålig på att skojbusa – vad har hänt med bithämningar liksom?! Det är fan inte skönt eller kul att leka utan leksak med henne. Jag önskar så att schäfer-Magnus kunde få smaka på det där för han säger alltid att det är bra om det går hål när man leker…

Nu film i form av ”The invention of lying” och gos i soffan.

Så dags för lite uppdatering. I torsdags efter jobbet tog hundarna och jag en promenad på klubben, över ängarna i solnedgången. Underbara vackra plats!

Hundarna, först Choice medan Chenin fick godis och sedan Chenin när Choice var under kontroll, jagade lite rådjur, men inte speciellt långt. Bara lite spring över ängen och sedan kom de i full kareta. Det känns helt fantastiskt att Chenin kan ha så fria tyglar. Hundarna busar, springer och badar. Hundarnas relation förstärks massor av att kunna vara ihop som hundar. Vi är helt enkelt lyckliga allihop för en helt underbar sommar!

Efter promenad blev det lydnadsträning med Choice. Vi fick dessutom störning i form av IPO-piska. Jag funderade först om Choice skulle fastna boffande på den, men hon släppte den helt och vi körde på, men det var trångt på plan och blev därför ett kort pass. Vi träffade dock Emma som vi inte sett på flera år samt hennes nya holländare Dina. Chenin fick ett godisspår med massa myror i innan vi åkte till Bergshamra för att plocka upp Michaela och sedan vidare till Nacka för promenad- och glassdate med Anna samt upphämtning av kompostgaller som stått hos henne i 1,5 år. Efter promenad blev det te på Annas balkong till 02 på natten. Allt mellan himmel och jord diskuterades flitigt; politik, serier, gymnasielärare, personlig utveckling, personer med mentala handikapp, feminism… Ja, inget utelämnades innan Michaela, hundar och jag kom därifrån.

På fredagen blev det lite jobb hemma,  beslöt nämligen på torsdagen för att ta semester redan på fredagen. Nu kommer jag inte vara på jobbet igen förrän 6 september eftersom jag ska ha semester och hålla kurs. På eftermiddagen for hundarna och jag till Michaela där vi lagade och åt Zucchini-pasta, promenerade längs Edsviken till Ulriksdal och fick med oss en kaktus hem. Michaela är tillfälligt hemma i Stockholm över helgen så det behövde utnyttjas till max. Hundarna badade förstås i Edsviken, Chenin hämtade pinnar och Choice jagade plask.

På kvällen blev det Grönan med Hebbe, Söderin, Jimmö, PeterDalle och Mattias från jobbet. 5-kamp där jag otroligt nog placerade mig tvåa, middag, öl, Insane och Extreme. Sedan var kl 23 vilket innebar stängning och därmed Djurgårdspromenad till Kungsträdgården.

Igår var jag på flygkurs. Jag vill få det att låta häftigt, som att jag lär mig flyga, men i själva verket är det rätta namnet nog flygrädslekurs. Det blir en tuff kurs där jag lär mig mycket om mig själv. Jag kände att jag till slut måste prioritera att få bort obehagskänslorna. Hursomhelst så fick flickorna vara med på jobbet igen och det blev lunch med kusinerna och gårdshunden Milton. Folk i stan med sina hundar, jag säger bara herregud! Först blandras fram i Humlegården, därefter golden retriever som strövar fritt mitt på Stureplan och går fram till folk och hundar precis som det passar honom. Slutligen den dummaste av dem alla. Chenin sover mycket mycket tungt på sidan medan vi äter lunch och huvudet ligger utanför serveringen. En mängd hundar passerar med några decimeters marginal men bara en är så korkad att hon låter sin hund stå över Chenin och lukta på hennes huvud medan hon sover. Jag försöker vifta för att ägaren ska förstå att hon ska dra bort sin hund och gå vidare (läs: dra dit pepparn växer). Hon förstår inte signalen (förmodligen varken människors eller hundars) och Chenin vaknar, tittar förskräckt upp en sekund som om hon fortfarande var kvar i drömmen och flyger sedan upp med ett avgrundsvrål varpå den lilla skiten (Choice)fyller i under bordet. Suck och stön…

Choice lyckades sedermera med konststycket att trampa på en glödande fimp på centralen sekunden efter att en tjej kastat den. Jag såg att hon panikartat hoppade på tre ben och skyndade mig leta efter det vassa föremålet när jag kände lukten av bränt hår och såg att det glödde mellan trampdynorna. Dubbelsuck! En snäll tjej stannade i alla fall eftersom hon såg hur fimpen kastats och Choice klivit på den på en gång.

Till det positiva i hundhållningen är att hundarna såg en katt. Kopplad Chenin skvallrade fint medan kopplad Choice stod på bakbenen och studsade vilket drog igång Chenin ordentligt. Så ordentligt att jag fick svårt att hålla och sedermera kokade av ilska. I samband med tillrättavisning backar Choice ur sitt halsband. Skit, tänker jag. Vad gör då den lilla skiten? Hon sätter sig, stirrar visserligen blint (läs: okontaktbart) på katten, men sitter kvar. Märklig känsla infinner sig i min kropp. Så fort katten är utom synhåll bestämmer jag mig för att chansa, kopplar loss Chenin och går själv åt andra hållet. Chenin kommer genast efter och Choice släpper sin position när jag ropar på henne. Jag har sagt det förr och säger det igen, aussies är inga koppelhundar!

Ikväll var vi på klubben för lite träning. Först blev det promenad och fotograferande nere på ängarna. Sedan förpassades Chenin till bilen medan Choice grillades i lydnad. Annica och Mido höll hos sällskap och jag började med att filma Choice fotgående.

Jag har analyserat det och jag är nöjd. Det finns säkert detaljer att peta i (som höger om halt), men jag tycker hon går bra. Bonus är att jag inte heller går som en ostbåge (bara ser ut som ett kassaskåp). Jag behöver tänka på att bibehålla intensiteten och få till hela program nu. Kommendering blev det också samt ställande, hopp, kryp, apportering och budföring. Dessutom diskuterades framförgående. Nu tusen är vi snart igång med det. Eller i alla fall ett steg närmare.

Choice och jag la sedan ett spår till Chenin i skogen och Chenin tog det utan anmärkningar. Så underbart fin att spåra med numera!

Fredag var en stressig dag på jobbet för att möta ett bolags deadline. Hundarna, liksom jag, trodde aldrig vi skulle komma hem när kunden ville komma över för kopiering och budning. Väl hemma var jag trött men det var förstås inte uttråkade kontorshundar som krävde aktivering efter otränade kvällar. Det fick bli ett spår till Chenin utanför i parkerna som Choice följde med och la. Väldigt svårt blev det nog men Chenin gick helt ok. Hennes vägövergångar är numera riktigt snygga med nosen i backen. Därefter blev det springning med Choice runt sjöarna. Vi kämpade oss fram. Slutligen en promenad med båda hundarna och väl hemma vid halv tio för middagslagning. Hebbes kompis Söderin kom över och vi spelade rock band och buzz. Där kan man ju tycka att det kunde räcka men jag lyckades klara ett besök på Rock baren i Sundbyberg. Äntligen lite karaoke och till råga på det, Rock karaoke! På vägen från porten till bilen fick hundarna syn på en hare som sprang över vägen (otrafikerad väg uppe hos oss). Jag hade givetvis inte orkat koppla dem den korta sträckan och tänkte ”fan, nu drar dem”. Jag gick hastigt mot bilen samtidigt som Chenin tog några språng mot haren och sa ”kom så går vi till bilen”. Och hundarna, för första gången i sina liv, valde bort haren och kom med till bilen. Jag vet inte vad som hände, men förmodligen kom de helt av sig när jag var så lugn och självklar. Även Hebbe såg ut som ett frågetecken. Detta är givetvis något jag ringt och skrytit om för alla – vissa briljerar med sina framgångar på tävlingsbanan men här är vi tacksamma för de små sakerna…

På lördagen började vi med en härlig och ordentligt promenad på klubben. Dessvärre förgyllde Chenin den genom att rulla sig i bajs. Jag trodde hon myste i gräset på ängen, men blev snabbt varse om att så inte var fallet. Choice fick i alla fall lite seriös lydnadsträning där jag äntligen gav mig på att få ett helt linförighetsprogram. Tyvärr fick det inte det avslut jag hade tänkt (stort kalas) utan istället slutade det med att en schäfer sprang fram som Choice snabbt jagade bort. Jag tänkte att det nog var den koncentrationen men tji fick jag tack och lov. Efter lydnad blev det spår. Chenin missade två apporter i sitt men gick annars lugnt och bra. Choice tog alla apporter och jobbade bra men hade ca 3 lukta på fläckar-avbrott.

Efter träning handlade jag mat på ica maxi för att sedan åka hem och decka.

Det blev en riktig träningstisdag denna vecka. Jag röstade för springning och Anna för lydnad så det blev både och. Givetvis måste Chenin kompenseras med ett spår. Chenin tuffade på utan konstigheter, noggrant missade hon inte ett träd. Medan Choice körde lydnad skällde sedan Chenin hysteriskt i bilen trots att hon knappast såg något. Choice kändes riktigt taggad och rolig på lydnaden. Jag hade bestämt mig för att inte nöta moment som gick bra så det blev en kort effektiv träning med stora belöningar. Platsliggning med ordentliga störningar i form av dobermanninkallningar bjöd kvällen på. Choice lyckades även med konststycket att fånga en mus – kanske klubbens husmus? Tre gånger sprang den ur gapet och blev fångad igen innan jag reagera på att det inte var en pipleksak eller ett löv, utan något levande. Spontan kommentar till schäfer-Maria: snälla trampa inte på den! Den spelade död men vid närmare inspektion visade den sig vara oskadd. Träningen avslutades med budföring till Anna för Choice del. Något ska väl gå dåligt och därför gick budföringen riktigt dålig. Trots lockljud från Anna och en till synes taggad Choice störde hon sig på det stället musen varit och sprang dit flera gånger. Nåväl vi bjuder på den! Efter träning blev det promenad på ängarna med alla hundar och sedan springning gula 5 km.

Så var en riktig hundträningshelg förbi. Eftersom vi i slutet av förra veckan bara slappade semester fick vi ta igen det i helgen. I lördags var vi en sväng till klubben där det blev spår, lydnad, promenad och springning. Chenin och Dalton fick ett långt fint godisspår som Anna lagt, vilket de löste utan konstigheter. Doc fick ett motivationsspår med mig som slut. Choice fick ett spår som jag lagt. Hon missade en plastapport som hon helt enkelt inte förstod att markera annars tog hon alla. Lite flytigt i vinklar och jag försöker öva på att hålla kortare i linan, men det tar sig. Lydnaden började med koncentrationstapp när det var nya hundar med på plan, men jag bestämde mig för att ha tålamod och träningen tog sig bra. Rutan, inkallning, apportering, fotgående, fjärr, läggande, ja det mesta, men framförgåendet lyser med sin frånvaro. Smart när man anmält sig till tävling… Chenin fick komma ner på plan för lite borstning och klippning och minimalt fotgående. Därefter blev det kort sväng och sedan springning med Choice 3,5 km (dvs gul 5 km med gen över fältet).

Efter springning, dusch och inhandling av present skyndade vi till min bror, bara en kvart sena för att fira hans och hans respektives födelsedagar. Hundarna var med men märktes ytterst lite efter förmiddagens träning. Väl hemma blev det storstädning på kortast möjliga tid och sedan långsväng med hundarna innan huset invaderades av gäster. Drygt 10 pers (inkl hund-Anna) var vi som spelade Ölspelet, HejKnekt och RockBand innan det var dags att gå vidare till Garbo för att svänga om lite. Ja, eller svänga om Anna och Matilda som jag gjorde och sedan snabbt fick investera i nya öl.

Hebbe tog hundarna på nattrastning och sedan sov jag länge på söndagen. Med huvudvärk på morgonpromenaden planerades nya resmål för söndagen. Anna och jag åkte strax efter lunch till Linda i Enköping för vallning. Vallning i bakisläge (eller vad som i det tillståndet) kan lätt bli bakslag eftersom man tenderar att göra allting fel. Jag är nöjd med Choice men kände mig själv så värdelös, inkonsekvent och opedagogisk att man bara blir less. Tre pass körde vi, första givetvis galet från Choice sida, andra mycket bättre från henne men då skötte inte jag mig och tredje, efter paus och genomtänkare, blev riktigt bra. Jag försöker tänka på det som Anna och Linda sa till nästa gång, att jag inte kan låta henne speeda på först och sedan bli rasande eftersom det är otydligt och orättvist. Annat viktigt är att jag nu blivit mer hård med kommando ”ligg” för hon måste börja lyssna och inte vandra iväg. I övrigt kör vi på med höger och vänster efter bästa förmåga. Och framförallt tränade vi på ut och in ur fålla. Anna och jag tog en sen middag på Max och sedan stupade jag i säng medan Hebbe är iväg på kryssning med vänner.

Äntligen blev det också spår för flickorna som haft flera veckors uppehåll. Jag la 2 långa till Doc och Chenin och sedan fick Chenin börja med Dalton i hälarna. Hon plockade alla tre apporter. Eftersom det var ett godisspår tog det lång tid att komma igenom det. Innan vi var klara började det skymma. Doc och Choice hade då sina kvar. Doc gick sitt långa spår med mer självsäkerhet, motivation och därmed tempo än jag sett honom förr. Han hade visserligen tapp men blev inte uttråkad av det utan kämpade på. Alla föremål utom en nyinvestering blev upphittade, men när vi kom till slutet var det mörkt. Choices spår kvar att gå i slitig terräng. Hon försvann som en oljad blixt och sedan var det bara hålla emot längst bak och försöka undvika ramla i hål och få kvistar i ansiktet. Fram till första apporten gick det an men efter högervinkeln tog hon vänster och plötsligt meddelade Anna att vi var i Chenins spår. Det kändes rätt hopplöst i mörkret så jag gav upp och tog istället en liten runda med tjejerna i mörkret.

I tisdags blev det en sväng till klubben. Promenad men dopp i Igelbäcken för tjejerna och sedan lydnadsträning i solen. Så harmoniskt var det kanske inte med en gapande Chenin men ibland var det tyst (typ när Chenin körde). Efter träningen blev det springning för Choice och mig med Anna och Doc, tunga steg på lätta gulvita 5 km. Sedan liten promenad till innan vi kom hem till tomt hem eftersom Hebbe åkte till Japan på morgonen.

I onsdags kväll sprang Choice och jag medan Chenin var hos mamma. Chenin var igång totalt 2 timmar utan vila med promenader och visit, men märktes inget ovanligt dagen efter. Så himla skönt! Frida besökte oss på kvällen. Det blev tonfisksallad och vin till 3 på natten då Frida praktiskt taget vinglade ut till taxin. Taktiskt när vi båda skulle jobba dagen efter. Hundarna fick vara sällskap på jobbet på torsdagen. Det är tydligen en vana för mig att ha med dem dagen efter.

På kvällen for Anna och jag till Linda i Enköping för lite vallning. Det blev dock inte bästa passet i ens liv då fåren var en utmaning i form av Springiga tackor. Vi började i fållan i koppel, något som inte passar Choice alls. Det triggar henne bara. Sedan körde vi utan koppel och fick till ett pass som kändes väldigt bra. Därefter provade vi ett pass ute på större yta och det gick allt annat än bra. Fåren var lika rädda för mig som för Choice så Choice fick det svårt att hålla ihop dem alls. Ett avslutande pass i fålla fick det istället bli. Insikten om att det nog inte kommer gå så bra på ASCA-tävlingarna kom över mig…

I fredags var det så midsommar. Chenin firade med mamma, pappa, bror m fl på Möja. Det hade tydligen gått väldigt bra och hon hade badat och varit lös mest hela tiden på ön. Choice och jag började med löpning, ner och runt Råsta, därefter bad med Jocke, Anna, Jakob och hundar på Kanaanbadet. Det bästa med midsommar är att badet var ganska tomt på folk. Vid lunchtid bar det av hemåt för att på eftermiddagen komma iväg till Huddinge på fest. Det blev riktigt trevligt, mycket snaps, sång och god mat. Inte blev det speciellt sent heller. Jag var hemma innan det blev ljust och utan speciellt mycket alkohol i kroppen.

Fördelen med att ha Choice och Lazy är att man får sova länge på morgonen. I övrigt spenderades lördagen med att umgås med Jocke och Marc, se regnet ösa ner, promenera alla i Hagaparken med Anna och hundar som sällskap, ramla i Brunnsviken med kläderna på. På kvällen kom Chenin hem och så anslöt Aspen till vårt sällskap. Vi åkte till Ålsten, åt mat och promenerade längst strandkanten. Kom fram till en fin badplats där hundarna busade och badade. På kvällen såg vi The Ring hemma hos mig medan jag tvättade. Chenin och Choice var väldigt trötta, båda sov tungt i bilen. Även på söndagen, som bestod av mer tvättning och mer bad med Jocke i Ålsten, hade tjejerna tunga ögonlock. Efter visit hos föräldrarna blev det spår i Kista med Anna, Sofie och Johan. Jag kom sent förstås och la egna spår. Båda hundarna gick mycket bra så det var jag nöjd med, dock mindre nöjd med att jag valt shorts i Sveriges risigaste och mest insektstäta skog. Och inte var jag heller speciellt nöjd med att Choice lappa till lilla Milo.

Och så har man även i år överlevt 15 juni!!!

En helt underbar känsla. Nu är det sommar, sol och ledighet kvar.

Någon träning i måndags blev det inte, panikjobbade istället hela kvällen och tog sedan en långsväng med hundarna i skymningen. Igår kväll blev det istället tur till klubben för lydnadsträning med Anna och spårträning medan Anna sprang. Choice fixade inte alls att bli kommenterade och var helt disträ och okoncentrerad. Efter lite träning kom hon igång igen och sedan var hon taggad. Chenin fick göra lite småplock på plan. Spåren däremot gick riktigt bra för båda djuren. Chenin tuffade på säkert och även Choice klarade ut sitt spår utan att vara berörd av de rådjur jag skrämt bort när jag la spåret. Duktiga brudar!

Underbart härligt att båda hundarna gick lösa vid lötsjön tillsammans på morgonen och att Chenin inte verkar påverkad trots att hon fick ryck när Choice gjorde nummer 2. Känns för bra för att vara sant! Hon är mycket trevligare under frihet!

Issens 30-årsfest igår var en intressant upplevelse! Jag tog det relativt lugnt och inledde kvällen med Cicci, sallad och en smirnoff ice. Sedan blev vi kvar hos mig alldeles för länge innan vi äntligen dök upp på festen. Den stora festen som skulle varit utomhus om vädret tillåtit men istället förpassades till några kvadratmeters etta. Fullt med fulla folk och jag antog att jag skulle vantrivas om jag inte kom ikapp, men där hade jag fel. Jag var istället enormt underhållen av dessa märkliga sorgliga figurer. Nu blev jag påmind om varför jag gillar dessa knäppa människor. Jag skrattade högt och så mycket att jag hade ont i mina obefintliga skrattgropar.

Vid midnatt när även trapphuset var oigenkännligt skulle de flesta ut. Cicci och jag gick dock hem i armkrok och tog ut hundarna på en tur. Flickorna, som inte direkt är vana vid att vara själva, hade skött sig fint och stannat på varsin sida om stolarna jag ställt för vardagsrummet.

På dagen var Jocke och jag i skogen och la spår till hundarna. Chenin fick ett riktigt långt och ordentligt spår i underbart fin terräng. Hon gick klockrent och noga. Choice fick två kortare som Jocke lagt. Började bra och jobbade fint fram till slutet där hon började nonchalera spåret, klev av, på, av, på och sökte annat roligt att göra istället. I övrigt har helgen bestått mest av jobb. Söndagkväll var det telefonmöte SASK och det fick bli hemma hos Hebbes mamma där vi befann oss för att förtära middag.

Torsdagkvällen ägnades åt promenad, löpning gula 5 km och simning av hundar. Chenin simmade 5+7+4 min ungefär. Choice simmade hela tiden. Hon kastade sig i så fort hon klev in i rummet utan flytväst så jag fiskade upp henne lite senare och satte på den. När vi är färdigsimmade gnäller hon ynkligt.

Väl hemma deckade jag i soffan och efter en timme stod Choice vid dörren och gnällde. Hussen släppte ut henne och då var hon så kissnödig. Konstigt tyckte jag men kom sedan på att det måste vara efter allt klorvatten som hon druckit, bitit, jagat m m.

Igår skulle det bli en lugn kväll men istället blev det afterwork med två kollegor eftersom Anna erbjudit sig att hämta Chenin och Choice. Vi började vid Hötorget och slutade på Odenplan. Underhållande!

Idag blev det tidig uppstigning för spårträning för tjejerna. Jocke gjorde oss sällskap och la två korta spår till Choice. Jag la ett långt godisspår till Chenin och sedan gick vi promenad. Chenin fick gå lös, trava på och vara busig. Det värmer i hela hjärtat att få se henne i frihet. Sakta men säkert törs jag mer och mer släppa på kontrollen och tro på att kroppen håller. Hon är ju världens finaste hund när hon är aktiverad och lycklig men inte helt enkel understimulerad i koppel. Sedan gick hon spåret, riktigt härligt spår hade jag lagt, och hon tuffa på och plockade allt som ingenting. Världens finaste tjej! Och log gjorde hon hela tiden – hela promenaden och hela spåret! Tills hon hamnade i bilen och förstod att den där Choice skulle få göra något kul… Choice spår gick först fort och slarvigt, men tog sig sedan bra. I slutet hade hon strul med en vinkel vilket sedan gjorde att hennes sista sträcka blev urusel. Hon blir så nonchalant emellanåt. Jag ser att hon har spåret men hon flackar runt och kollar vad som finns utanför på båda sidor hela tiden. Nu jäklar ska det bli ändring. Anna och jag planerar konkurrensspår med Doc och Choice.

Nu sitter vi på jobbet. Eller jag sitter och töserna ligger utsträckta över golvet. Snart ska vi hem och sedan vidare på 30-årsfest. Chenin och Choice ska dock vara ensamma hemma eftersom föräldrarna också är bortbjudna.

Det är väl dags att sammanfatta helgen och kennellägret med några ord. Snällaste Jocke följde med som sällskap för andra gången i sitt liv. Så härligt med bilsällskap men också sällskap på plats. Jag tror inte Jocke led hiskligt mycket heller. Han var nog beredd på mer hundprat än det blev så det var rätt trevligt.

På lägret hedrade följande hundars ägare oss med sin närvaro:
Chessie, Figge, Azzie, Dina, Chenin, Choice, Tiny, Inka, Spader, Isola, Bucks, Lova, Nanook, Faiga, Puzzel, Echo, Chip, Trixie, Toya, Jack, Vilda, Rolex, Breitling, Focuz, Yatzy, Jiggy, Elda, Taggen, Ninja, Grape, Quling och Ascot.

Kul att träffa så många trevliga chess player-ägare! Helgen bjöd på underbart väder och trots att Jocke och jag kom sent på fredagen kunde vi sitta ute flera timmar med de andra. Chenin och Choice fick leka med Agnethas fina hundsaker och lämnade nog vissa märken på dessa innan jag hann avbryta. Lyckliga 2 tjejer var det i alla fall så det tackar vi för! Efter alldeles för sent uppesittande sov jag bra med två tjejer omslingrade i sängen hela natten.

På lördagen bar det av till Arboskogen för lydnadsträning, mot normalt skogsarbete på den platsen. Jag var med i Magnus brukslydnadsgrupp och fick tips på framförgående och apportering. Bråk mellan Toya och mina två lyckades det också bli när Toya kom fram för att prova vår korv. Choice bangade då inte bråk och var nästan värre än Chenin.

Till lunch blev det simning för hundarna, grillning för människorna och sömn i solstolen. Det senare innebär rejäl färg i ansiktet.

På eftermiddagen åkte Jocke och jag iväg för att lägga spår. Relativt korta blev det med varmt och torrt i backen. Det var rätt risigt i skogen med kalhygge så jag rev upp skrapsår på mina bara ben. Båda hundarna gick fint men missade varsin apport. Chenin jobbade riktigt fint över en väg och Choice kämpade bra i en spetsvinkel.

Väl tillbaka i lägret blev det sömn innan det var dags för kullkampen. Detta år var det 9 grenar, bl a hämta föremål på tid. Chenin var grym och plockade alla på 47 sek. Choice fick leta rätt på vilka burkar som innehöll godis eftersom hennes spårnäsa är ypperlig. Visade sig sen att alla klarade den. Fast Chenin skulle inte gjort det. Jag släppte fram henne och hon försökte slita loss den första bästa mugg med godis i. Chenin var också fullkomligt vansinnig vid munblåset och bara skulle dit fram och tagga. Söt-knäppis! Jocke fick avlasta och ta henne bort en sväng. Hon lugnade sig såklart utan mig. Vår kull kom tvåa på lekarna så det var kul. Därefter stod grillning på schemat igen.

På söndagen var det träningstävling. Choice och jag ställde upp i Lkl 1. Det kändes sådär faktiskt men berodde inte på Choice. Hon låg fint på platsen men ny miljö, nya hundar, nytt avstånd och ny tid gjorde mig nervös och därför övertydlig. Jag var riktigt nöjd att hon låg coolt och fint (jag förväntade mig det men samtidigt kan man ju aldrig veta), men blev så sänkt av kritiken att jag inte ville köra vidare eller någonsin tävla tråkig tävlingslydnad igen. Löjligt, men jag kan inte hjälpa det. Vi körde förstås vidare ändå enligt plan men med en tråkig känsla. Tandvisningen gick bra, likaså fria följet där jag hann tänka ånej vid språngmarsch innan jag kom på att det var Choice, inte Chenin. På läggande gjorde jag medvetet dubbelkommando för att säkra vilket genererade 5 i betyg. Inkallning gick bra. Ställande hoppade vi över. Apportering gick dålig, jag klantade mig och Choice klantade sig. På hoppet sprang hon runt. Vi har visst inte tränat så mycket på den typen av hoppande. Vi fick 5 på helheten med kommentaren: behöver mer strukturerad träning. Tur att jag tittade på lappen några dagar senare annars hade man blivit mindre glad. Sist kom vi förstås också, på fjärde plats. Men för Choice var det bra träning, belönade med korv mellan momenten, och det som var viktigt för mig var att hon fick träning på att gå under kommendering. Hon kollade först åt det hållet men släppte det sedan, inte som när Anna kommenderade och hon tyckte det var lajbans.

Jocke och jag hoppade lydnaden och fikat och satsade istället på ängspår och bad. Hundarna var riktigt duktiga, speciellt Chenin som tar sig över alla möjliga förledningsspår. Alla föremål för båda hundarna. Choice lite springig.

Väl tillbaka blev det god laxlunch och avsked av alla underbara aussieägare (och schäferägare). Tack snälla för trevligt sällskap som alltid!

Här kommer fler bilder – verkar inte kunna ladda upp så många i varje inlägg.

Carina och Jiggy

Lova med barnen Jiggy och Elda (och mattar)

Barbro och Focuz

Vi kollar på lydnadsträningen

Det har verkligen varit en kanonhelg. Vi har hunnit med massor av det vi ville, även om vi missat en del. Jag började helgen med några timmars jobb – kände att det var ett måste för att komma ikapp. Choice inledde med att försvinna på kontoret eftersom en tankspridd matte glömde koppla henne. Jag är så van vid Chenin som inte lämnar mig ur synhåll. Jag visslade och ropade i 10 min, konstaterade att det inte hjälpte att kontakta receptionen eftersom vi förmodligen var ensamma på kontoret och till receptionen kan hon inte ta sig utan mänsklig hand, insåg också att det inte var någon idé att gå åt något håll eftersom det finns tre håll att gå. Men så hörde jag henne springandes upp och ner i en trappa letandes efter rätt våning. Söt vovven! Och Chenin i extas förstås.

Efter några timmar med bara solsken genom fönstret åkte vi snabbt hem för att packa om och promenera ner till golfängarna. Anna och Jakob med hundar slöt upp och sedan fler och fler. Vi grillade och blev sittande många timmar. Chenin snöt till en bekants pitbulltik på nosen vars ägare var dum nog att släppa fram henne när jag stod med ryggen åt trots att jag påtalat att de inte ska hälsa. Någon frågade om Chenin skulle ha någon chans mot en pitbull och jag svarade nej samtidigt som jag för mig själv undrade varför icke-hundfolk ska ställa så irrelevanta korkade frågor (som om det är en tävling i vilken hund som är tuffast). Lite lydnadsträning körde vi också på ängarna. På kvällen åkte Jocke och jag och handlade inför söndagens middag.

På söndagen åkte jag iväg för att spåra i Järfälla vid Järva fälten. Chenin fick en längre med 4 apporter som hon tog på löpande band. Choice fick ett väldigt kort med 3 apporter, varav en missad. Myggen höll på att äta mig levande varje gång jag var still. Stressade därför därifrån så jag lämnade påsen med apporter och snitslar och en senare omväg var ett faktum. Efter spårningen bar det i alla fall av till Bro för vallning hos Ingrid. Anna, Sofie, Malin och Tina dök också upp. Två pass blev det för Choice och hon började hyfsat lugnt och utan bett. Andra passet ägnade vi till största del med att ta in och ut ur fålla. Det känns otroligt kul att kunna börja träna eftersom hon nu lyssnar på stanna och ligg och är snäll med fåren.

Väl hemma blev det dusch, städning och matlagning, för hundarna blev det promenad med husse för sedan dök föräldrar och ungerska gäster upp på middag, totalt var vi 9 st i vår lilla lya.

På fredagen hämtades hundarna tidigt på dagis av husse. Anna och jag möttes sedan upp i Ursvik för promenad 2,5 km och därefter springning gul 5 km. Efter lite borstning av Chenin på parkeringen och skjuts av ensam kvinna till t-banan mötte jag upp Hebbe och vänner i Sundbyberg för mat.

Igår åkte Anna och jag till Ingrid för att valla. Chenin fick vara hemma hos mamma under tiden. Doc och Choice fick två pass var. Ingrid körde med sina och Tina var där med sina busar också. Choice gick in med alldeles för hög hastighet, dock i stort sett helt bitfri. Efter att ha stannat upp och lagt henne började Choice tänka lite och gick sedan riktigt lugnt. Kanske var det värmen… Då kunde jag äntligen börja träna lite vallning och inte bara attityd. Vi provade ta in och ur i mittenfållan. Jag övade också på höger och vänster när fåren var i fållan men det gjorde henne mest frustrerad. Stanna och ligg övade vi också på. Andra passet föste Choice fåren jättefint men sedan sabbade jag det. Nästa gång ska vi hårdköra fållarbete.

Jag hade hoppats hinna rida, men efter vallningen var det dags för tur till storebror som fyllde 33 år. Hann nätt och jämnt hämta upp Chenin och sätta mig på golfängarna för lite borstning av Chenin innan det var dags för färd till Tumba. Fika ute och mer solbränna. Sedan middag med Hebbe i Sundbyberg innan jag åkte till stallet. Ingen ridning dock eftersom Chenin behövde promenera lite och jag orkade inte göra både och. Så promenad för samtliga inblandade djur och sällskap fick vi också.

På kvällen tänkte jag gå ut men somnade istället till Lisas röst.

Idag blev det spår i Kista med Anna när det visade sig vara molnigt och blött i marken. Chenin gick långt och bra. 6 föremål och hon missade något bara. Choice fick ett 300 m spår som började på äng men gick in i skog. Hon gick pissdåligt första sträckan och åt mest rådjursskit, men råkade snubbla över apporten mer eller mindre. Därefter gick hon fint, lite fladdrigt men bra tempo så det var helt godkänt. Hon tog alla apporter.

Efter spår och skogsövningar åkte jag till Kista för kort lydnadsträning. Jag trodde Choice skulle vara helt slut men hon var pigg som inget alls. Chenin och Choice fick varsitt pass. Choice fick bl a köra stegen, apportering och kedjning med hopp som avslut. Jag passade också på att variera mina belöningar men Choice har ju inga bithämningar och bet hål på handen direkt. Framförgående blev det också, måste fråga Lisa om det bara. Chenin fick köra på med apportering, framförgående, target och ner.

På kvällen såg vi Robin Hood på bio, premiär för oss på Filmstadens biograf som boende här. Patrik, Veronica, Marc och Åsa var med. Filmen var jättebra.

Igår var en händelserik kväll med mycket aktiviteter. Chenin och Choice gick halvdag på dagis och blev hämtade av Anna. Eftermiddag med pojkarna, promenad och träning och lek för Choice. Jag hämtade sedan upp och åkte en sväng till klubben. Choice fick lyssna till skott medan vi körde agility och lydnad. Inga reaktioner. Trodde först hon lyssnade till ekot av skott men då var det Annica och kelpie-Mido som kom gående. Det är ju Choice plikt att mangla unga grabbar så det tar hon ju på största möjliga allvar. Jag ville gå ännu närmare men funderade på varför och lät sedan bli. Tog ut min otålighet genom att förstöra ett mindre viktigt moment som platta tunneln istället. Efter fyra gånger som jag lyft och ropat igenom henne provade jag skicka henne men räknade med att hon skulle vända. Tji fick jag, det var ju inga konstigheter. Vi provade också däcket, A-hindret och balansbommen. Tänk att sådana övningar kan vara så kul för en liten loppa! Minimal lydnad blev det också sedan gick vi upp och la spår till Chenin. Chenin spårade utan konstigheter fram och tillbaka trots att jag försökte styra henne fel, hon är härdad och envis som tur är. Efter mental träning blev det fysisk träning i form av 5,9 km löpning i Hagaparken med pushande kollega. Dagen-efter-springning är jobbigt. För ägaren i alla fall. Choice löpte på som om hon inte lekt alls med Doc. Och kollegan sprang närmare 2,5 mil.

Rastning, hem, dusch och ombyte sedan promenad till föräldrarna för avlämning av hyfsat nöjda hundar. Mötte upp Frida och kollegan på Metropol för mat, öl, jobbprat och karaoke.

Idag blev det lugnare istället. Hundarna har varit med på jobbet och trakasserat kollegor. Visserligen röd dag men mycket att göra innebär att det är många där. Att bonus närmar sig kanske också bidrar men annars är det deklarationerna. 15 juni är ett magiskt datum som många längtar till…

Bara jag vaknar halv sju på en söndag och går upp. Jag kände mig lite stressad att hinna med allt som jag planerat. Jag började med lite städning innan det blev ordentlig sväng med hundarna. Efter det sprang Choice och jag drygt Lötsjön – 3 km. Sedan mer städning och frukost innan det blev skogen och spår med Anna och Sofie. Chenin fick ett 300 m godisspår att gå fram och åter i. Jag glömde att jag lagt en pinne i mitten men det missade inte Chenin. Vid en vinkel på en större stig blev hon distraherad av rådjurslukt annars bra. Insåg också att jag inte har något tålamod, återigen, och märkte att hur snabbt jag börjar gå efter Chenin svalt en godis avgör hennes tempo väldigt mycket. Inte förvånande i sig men mer förvånande att min personlighet är sådan att jag omedvetet gör det. Choice fick ett kort ängspår på 100 m. Tidsbrist gjorde att jag gick det själv. Bra start och markering av första pinnen. Choice misslyckades sedan att övertyga mig i sista vinkeln så jag selade av och letade slut där jag trodde det var. Choice fortsatte då själv och när jag vände mig om stod hon med slutet i mun. Stackars hundar som har en så oduglig matte… Doc och Tristan gick enligt uppgift också bra och Anna och jag analyserade Docs andra spår tillsammans. Dalton vet jag inte hur det gick för eftersom jag hastigt var tvungen att åka. Efter träningen blev det nämligen några timmar på jobbet för hundarna och sedan god tacomiddag hos bror Micke och Sanna.

I torsdags sprang vi med en kollega i Hagaparken. Först promenad med övertaggade hundar som fått korn på vatten. Sedan springning med Choice. Nytt ställe var tydligen galet kul och nytt sällskap gjorde mig motiverad. 5,7 km blev det och därefter rehabsimning i poolen för båda tjejerna. Chenin simmade 3 gånger 5 min.

I fredags åkte Hebbe, jag och hundarna iväg till Marianne och Gunnar i Oxelösund. Först en snabbvisit med valpmys. Valpar i världens finaste färger! Och sedan till hagen och fåren. Choice och jag hade fått det stora förtroendet att klara oss helt själva. Efter inte alltför mycket meckande hade vi fått in alla fåren och plockat ut en lagom skara i fållan. Choice gick såklart in med galen attityd, precis som om vi aldrig tränat. Jag klarade inte riktigt av att säga till henne själv så Hebbe hjälpte till och då föll bitarna på plats igen. Vi fick till två bra pass i fållan, utöver hämtningen och tog oss sedan ut på öppen mark. Vid det laget hade Choice lugnat sig lite också. Då gick hon skitbra. En blick åt varannat håll när jag gick framlänges fick henne att gå utan alldeles för mycket pendling. Hebbe sa också att det såg lugnt och fint ut. Vi filmade lite men pga datakrasch tänkte jag att ni får hålla till godo med mindre fin vallning från lördagen när vi ska ta in stora flocken. Datorn vill dock inte riktigt samarbeta vad gäller den filmen.

Samtidigt som mörkret föll for vi vidare till Lisas landställe där Lisa och Linda och en mängd hundar befann sig. Några timmar aussieprat innan vi somnade i morfars rum. Vaknade på morgonen och hittade en blodpöl på täcket, funderade på oväntat löp innan jag hittade en stor fästing mitt i. Choice gissar jag på, hon är ju väldigt omhändertagande om sig själv. I alla fall åkte vi tillbaka till Oxelösund för att delta som passiva på den vallningskurs som Marianne och Gunnar anordnade med Sandra Zilch. Extra spännande var det förstås att lyssna eftersom Sandra äger Naishe som är pappa till Choice. Med på kursen var Lisa och Linda med Loi och Modja, Harriet med Noah och Voys, Cilla med Swip, Choice syskon Florence och Milton, Micke och Ramsey, Cathis och Riffe samt Stina och Caliber, även Jacob och Cash var delvis med och några fler passiva från Libbys kull i somras. Extra roligt att se Caliber förstås som tagit sig ner från de norra delarna av Sverige. Vi började med teori som kändes riktigt bra, ner på detaljnivå och analysera. Hennes hundsyn kändes dessutom väldigt bra (något jag alltid oroar mig för med nya instruktörer). På många sätt var hon väldigt lik Peter Nilsson men det var några olikheter också. Hon jobbade till exempel inte lika mycket med press utan mer med placeringar, vid flankeringar föreslog hon att man hjälpte hunden genom att, efter ha fått ut hunden (vilket gjordes genom att skärma av alla andra vägar snarare än med hot/press), gå åt motsatt håll. Jag tyckte också Sandra jobbade väldigt bra med Micke och Ramsey i fållan. Däremot hade jag lite svårt för hur Loi hanterades. Det är en hårfin linje mellan att bemöta en hunds envishet och att göra en hund osäker. En hund med attityd (som många aussiekillar har) kommer inte direkt ge sig i första taget. En hund som har mycket i sig antar ju gärna utmaningar så där tycker jag man ska undvika att lägga den pressen. Loi i vallningssammanhang är ju inte helt olik Chenin i vardagssammanhang och om jag skulle sparat på alla ”goda råd” jag fått, skulle jag haft en hel bok. Folk har en förkärlek till hundar med mycket i. Dessvärre har de ofta inte bakgrundshistorian och känner inte till hunden speciellt väl så det brukar inte arta sig väl. En stor skillnad är dock att jag kunnat välja bort råden vilket inte är lika lätt att göra när en vallningsinstruktör står med ens hund. Usch, jag led lite med Lisa och Loi när det kändes som att Loi inte direkt blev bättre utan sämre efterhand. Inte kul när ens hund går igång och frustrationsskäller i ett. Där gillar jag mer Peters stil att klappa om dem och säga något i stil med ”Ta det lugnt, jag ska visa dig!” Jag hade t o m glömt bort att det var så han gjorde eftersom det aldrig användes på Choice. Men det viktiga är att ta med sig det man gillar.

En annan sak som jag gillade var att Choice lugnade ner sig väldigt mycket utanför vallningen när hon fick gå lös. Hon körde t o m lite busrace med Caliber, Voys och Noah – den senare i hagen, utan att ens försöka dra till fåren som vallades av andra. I koppel däremot är hon inte lika lugn, fin och tyst.

Något som däremot inte var lika kul var det ständiga regnandet. Vi kunde haft lite mer tur med vädret.

Chenin kom på att man kunde riva hela gallret i bilen och hoppa runt, håra ner och skälla de få gånger Choice vallade. För hennes del blev det annars dikesbad och ängspår där hon gick som en klocka! Jag tänkte egentligen att Choice också skulle få ett spår – och det tänkte hon med som sprang iväg mot fältet – men jag orkade inte och hon var ju ändå helt slut efter kursen. Efter avslutad kurs stannade Hebbe och jag nämligen kvar och körde ett eget pass där vi tänkte anamma Sandras råd, men återigen fick jag fokusera på rätt attityd hos Choice – prioritering! Denna gång gick intagningen helt OK, men avskiljningen desto svårare. Ett par gånger försatte jag dessutom Choice i lite för avancerade uppgifter men hon gjorde så gott hon kunde och jag grälade på mig själv i huvudet. Efter ett kort pass i fållan som var lerig och snorhal gick vi istället ut på fält. Det kändes som att Choice hade behövt vara kvar lite längre i fållan dock för fåren kändes lite flyktiga (dragningen till stallet var stor denna kväll) och då var hon taggad till tusen och lugnade sig inte riktigt så mycket som jag skulle velat. Choice var dessutom helt slut stackaren och när koncentrationen brister faller hon lätt tillbaka till kontroll genom att nafsa! Men sedan fick vi till bra flyt och idag till skillnad från gårdagen kunde hon plötsligt stanna på kommando.

Jag känner mig väldigt bloggsugen men alltid för trött eller upptagen för att få det gjort. Tunnelbanefärden ägnas åt metro eller telefonprat. På kvällarna somnar jag framför tv:n när jag borde läsa saker och borde massera Chenin. Men nu så…

Helgen ägnades i alla fall åt spår och springning i Jockes sällskap i lördags. Jag vet inte hur långt vi sprang men strax under 5 km förmodligen. Vi började mitt i lätta 5 km, råkade hamna på milen och genade sedan tillbaka i skogen. Spåren gick kanon, Choice gled av en gång och åt på skit varvid jag inte vet vad jag ska göra, men annars gick det fint. I söndags blev det jobb och även i fredags var hundarna med på jobbet. De är så fina och snälla som stadshundar att jag hotade med att det inte blir något mer skogen, stallet eller klubben – där kan verkligen de (läs: Chenin) bete sig illa. Det är skillnad med och utan förväntan. På kvällen åt Hebbe och jag på Vårsolen på Tuletorget. Vi satt ute med hundarna men det var rätt blåsigt så vi åt snabbt.

I måndags blev det lydnad för Choice och ordentlig borstning av Chenin – vårt hem är alldeles inhårat. På kvällen hämtade jag min bil som varit på service och skjutsade min moster, som i sällskap med mamma och mormor kom hem från Ungern, till Nacka. I tisdags blev det springning vid Lötsjön med Frida. Jag sprang nog knappt 2 varv totalt. Premiärspringning för Frida som inte kunnat springa på nästan 3 år.

Igår, onsdags, skulle vi egentligen på skott-träning i Kista men jag gick av fel och fick hämta hundarna innan bilen. Förlorade 40 min, som det tog att promenera hem och hämta bilen och därmed var marginalerna för att hinna med skott-träningen borta. Det gjorde inget för det var en mysig promenad i vårsolen. Istället blev det direkt tur till stallet och Gustur. Lagom till jag kom dit började det ösregna och hagla så planerad skritt-tur blev inställd. Jag fick också det tråkiga beskedet om att Gustur kommer att tas bort i juni eftersom han fortfarande är sjuk, mycket ledsamt.

Jag hade också ett trevligt hundmöte igår när en dvärgspets sprang fram. Eftersom jag förutsåg det hade jag redan släppt Chenin lös. Hon blev upprörd, skällde och jagade bort honom – hon var både glad och upprörd. Ägaren verkade inte bry sig. Jag sa att det var tur att jag inte hade henne i koppel eftersom hon inte gillar när hundar springer fram och med tanke på att hon dödat en tax (visserligen inte sant men man måste ju bättra på sitt rylte lite) – ojdå svarade ägaren, nej min är också aggressiv i koppel därför har jag honom lös… Därefter sprang han fram till en jackrussellhane. Verkligen underligt hur folk fungerar. Dagen innan så kom de två settertikarna som alltid är lösa, visserligen snälla och vågar sig inte hela vägen fram men hamnar alltid precis så nära de vågar vara bakom oss så att Chenin blir arg. Allt som krävs är att ägaren öppnar munnen och säger till dem att inte gå fram till oss, men nej han låter dem göra som de vill. Och jag har verkligen rytit åt honom när Chenin var sjuk för full hals så han borde känna igen oss. Eftersom Chenin är friskare nu släppte jag henne snabbt (så himla skönt att kunna göra det igen med framspringande hundar), hon lackade när de kom för nära inpå henne och fräste åt dem varpå de försvann snabbt till ägaren. Jag tror han undrade varför jag släppte galningen, kanske kanske att han kan kalla in sina nästa gång men det är nog inget att hoppas på.

Jocke filmar när Choice spårar. Inget ont mot dig Jocke, men det blev inte så mycket att ha. Vi är mer tacksamma för sällskapet och spårläggningen. Bortse gärna från vår (min!) katastrofa början, men jag är lite hård för att Choice bara springer och inte kopplar på nosen för att sedan leta sig rätt. Att söka spår är inte att spåra. Sågningar mottages tacksamt!

För de som sett Chenin gangsterspåra i 180, här kommer en chock som visar vilken fin promenadhastighet hon håller med godis i varannat steg. Och spårsäker är hon också!

En tom helg, skönt trodde jag. Lugn och ro, men icke. Film i form av 2012 med Hebbe på fredagen. Kan vara en av de värsta jag sett. Dålig, overklig, förutsägbar, mörk, tragisk, humorlös, ounderhållande m m. Som Hebbe uttryckte det så var det en förolämpning av ens intellekt. Vilket slöseri med tid. Rekommenderar ingen att se den!

Pratade med Frida som haft tråkiga dödsfall i familjen.

Lördag blev det städning innan jag mötte upp Anna i skogen för lite spår. Tror på det stora hela att vi var väldigt nöjda med samtliga hundar. Chenin fick ett långt godisspår som hon gick väldigt noggrant och lugnt i, tog vinklar bra och letade metodiskt rätt när hon kom utanför. Hon missade i stort sett alla föremål, men jag var nöjd ändå och framförallt var hon tillfreds med att det blev lite längd på spåret. Fram och tillbaka gick hon kanske ca 500 m.

Choice fick ett ca 300 m spår av Anna. Hon missade också en pinne men gick väldigt bra. Hon hade ett bra driv och tryck idag som jag gillar. Hon kändes motiverad och taggad hela tiden men blev trött mot slutet. Hon hade lite tapp vid en stig på kalhygget men när jag väl sa spår igen, vilket jag är väldigt försiktig med efter att ha fått Chenin att fråga för mycket, gick hon på direkt. Det gäller för mig att förstå att det är två olika individer.

Efter spårning blev det hem för lunchintag innan jag åkte vidare till jobbet för att få lite gjort några timmar. Man kan ju tro att hundarna skulle vara trötta och sova medan jag jobbade, men efter bara någon timme vaknade de och såg uttråkade/hungriga ut. Några timmar till fick de dock stå ut innan det bar hemåt. Hem kom vi och tvättning stod på schemat till sent på kvällen. Vi påbörjade också filmen Benjamin Buttons. Världsklass jämfört med 2012, vacker och underhållande. Kanske lite lång, räcker med en gång så att säga.

På söndag var det dags för vallning. Med bilen aussiefylld bar det av till Oxelösund med Anna, Lisa och pojkarna. Choice fick fyra pass och ögonen gick i kors på stackaren. Först tre pass i fålla och sedan ett pass ute. Ambitionerna var höga; träna stanna, stopp, attityd, avstånd, flankeringar, hämt, trånga situationer, skicka mot huvudena, lugna höger och vänstervarv, fösning. Rätt snabbt blev det uppenbart att jag fick koncentrera mig på ett par viktiga saker istället för allt jag ville. Framförallt attityden inkluderat bitandet i huvudena och heelingen som hon tar till bara för att det ska gå fortare (vi är inte helt överens om vilken hastighet vi ska hålla i fållan). Jag tyckte träningen gav resultat. Fick även förklarat det här med stanna av Gunnar och skillnaden mellan stopp och stanna (lydnadsmänniska som man är var det såklart förvirrande). Choice svårigheter i högervarv gjorde sig också påminda. Något konstigt har hänt för hon blir avvaktande, eller springer runt mig eller rusar bak och försöker nafsa, medan när vi möts upp på vänster går hon lugnt och fint bak. Kanske har jag hjälpt henne bättre på vänster genom att oftast skicka henne på vänster från start. På slutet fick vi dock till lite mjukare vändningar även på höger så det ska nog gå.

Chenin var också med, men uppför sig dessvärre inte så exemplariskt utanför hagen att hon kan vara med så mycket som jag skulle vilja. Jag la ett ängspår till henne. Hon gick väldigt hetsigt och inte alls lika noggrant och lugnt som igår, men det förväntade jag mig inte heller med nya marker och fåren alldeles inpå knuten. Efter ett tag gick det dock något lugnare.

På vägen hem sov Doc och Choice djupt tillsammans, trötta som få.

Jag avslutade min säljkurs i måndags. Grymt bra och givande kurs! Man är långt ifrån komplett. På kvällen blev det ingen tur till klubben utan istället egen minimal lydnadsträning vid bouleplan. Jag kunde konstatera att Chenin kan ligga platsliggning länge utan att pipa så länge vi inte är på klubben eller andra hundar är med. På klubben piper hon efter bara några sekunder.

I tisdags blev det ingen springning. Jag ville bli lite friskare.

I onsdags blev det ingen Gustur. Han är fortfarande inte bra. Istället blev det träning i Kista. Först promenad med båda, sedan skott-träning och lydnadsträning med Choice. Jag är ju skotträdd, blinkar till vid varje skott men Choice är än så länge cool. Reagerar inte mycket alls – hon är ju inte så nyfiken heller. Bara taggad på pinnar eller lek med Doc eller äta godis. Jag la också ett ängspår till Chenin och lät också Choice gå med och konkurrera om godiset.

Idag blev det däremot både springning och simning. Pga feltänk vad gäller hundar i bil var Dalton med och sprang. Anna sprang därför lite kortare och jag fortsatte själv med Doc och Choice. En galen Doc gav mig ordentligt med fart under fötterna. Efteråt blev det simning för tjejerna i sumpan, 3 x 5 min – inga konstigheter, bara mysigt.

I fredags skulle vi med Kim och Annica på restaurang. Ännu är det lite kallt att sitta ute, så planen var att lämna hundflickorna hos föräldrarna. Jag ändrade mig dock eftersom det kändes löjligt att inte hundarna kunde sitta ute. Det är faktiskt inte så kallt för Chenin om täcket är på. Det var första gången Choice satt uppbunden så länge utanför någonstans, men det var inga konstigheter.

I lördags åkte Sofie, Johan, Anna, Malin, jag och hundar ut till Värmdö för att hälsa på Lisa som precis kommit hem från Australien. Efter inte alltför mycket prat kom vi igång med spårläggningen till alla hundar – varför måste alla ha 2 hundar nuförtiden? Chenin fick först ett ostspår som jag la själv. Hon gick spåret riktigt lugnt och fint med markering av pinnen så jag var nöjd. Sofie hade lagt ett spår till Choice med order om mycket snitsling och ganska rakt. Choice tenderar att flyta iväg av spåret med jämna mellanrum och jag ville ha en chans att analysera det. Lite smått irriterande är det men alla pinnar tagna utan konstigheter. Chenin fick sedan gå ytterligare ett spår, men denna gång ett frolicspår i spåren av Docs jaktspår. Tydligen lite för mycket att gå i ett spår där även Malin och Anna gått för Chenin sprang på lite för fort. Choice fick sedan lite lydnadsträning och gick jättebra. Kul lydnaden känns nu, man blir ju så tävlingspepp av det. Resten av klanen vet jag inte hur det gick för, en del såg jag och det såg väldigt bra ut så jag tror de flesta var nöjda. Många spår tar dock lång tid så något uppletande hanns inte med.

På kvällen, efter Kista-tur och mat, blev jag uttråkad så när Hebbe åkt iväg på sitt mötte jag upp Frida och några till på Bishops arms. Kvällen slutade dock på Metropol innan hundarna hämtades upp för promenad hem. Hundarna vande sig snabbt med sovmorgon när jag var sjuk förra veckan. Inte förrän vid lunchtid vaknade jag på söndagen. Värdelöst att förlora hela ljusa dagen. En tur till klubben blev det i alla fall för hundaktivering. Chenin fick ett kul korvspår som hon var nöjd med medan Choice fick tre korta minispår med startsträcka och slut. Jag höll henne kort och tillät inga utsvävningar och då jobbade hon bättre i kärnan än innan. Lite lydnad fick hon också prestera. Vi påbörjade även framförgåendet ordentligt för att få henne att gå framåt på kommando.

Efter klubben blev det tur till Hebbes mamma och god middag förtärdes, även med mina föräldrar. Sedan fick hundarna hoppa av hos föräldrarna eftersom vi skulle på bio i form av Clash of the Titans med en hel drös med folk, 10 personer var vi som slösade bort slantar på denna film. Alldeles för sent innan man kom i säng inför arbetsveckan.

Har så ont i halsen att jag vill dö! Tydligen är det inte så effektivt för sjukdomssymptomen att titta på prickig valp i form av Milo och prata för mycket. Nu kan jag inte ens prata alls. Jag har varit hemma idag eftersom jag hade feber igår kväll. Men då jag fortfarande kunde röra mig åkte Anna och jag ut i skogen för att ge hundarna lite huvudbry i form av spår. Chenin fick ett godisspår av Anna och hon gick mer taggat än på de senaste spåren men ändå helt ok. Sötnosen var lycklig över full uppmärksamhet från Anna och mig (något jag inte klarade av att unna Dalt idag pga mitt tillstånd). Choice fick ett Annaspår som hon gjorde pissigt värre. Först totalt övertygad 3 gånger på raken att spåret gick rakt över en stig istället för att vinkla höger. När jag till slut gav upp och visade på henne spårade hon fint först långsamt eftersom hon inte fått som hon ville innan men sedan ökade självsäkerheten och därmed steglängden. Hon plockade två apporter och tog allt bra. Sedan gick det utför. Först belönade hon sig med en snusdosa som måste legat sedan forna tider, för innehållet luktade skarpt illa. Ett par meter innan slutet dök hon av åt höger medan jag tålmodigt stod kvar och bad Anna kolla vad hon sysslade med utom sikte – ”äter rådjurskadaver” kom svaret… Det kändes som att man tvångsmatade henne med det tråkiga frolicslutet innan hon hann få i sig lite mer ruttna inälvor som låg längre bort. Skickade in odjuret i bilen, men fokuserade sedan på mittenpartiet medan jag befarade magsjuka. Att minnas från dagen är annars Annas kommentar: ”Chenin ser ut som en parodi på sig själv!” Denna kommentar fick senare Hebbes syster Leyla, som besökte oss på kvällen, att skratta hysteriskt för att det träffade så mitt i prick. I princip gjorde Chenin allt i sin makt under det besöket att få alla att skratta hysteriskt över henne genom att vara fullkomligt galen, hetsig, flåsig, clownig, hängig, klängig, flängig, busig m m. Jag borde filmat henne för hon var vansinnigt rolig med humor i hela grimasen. Choice försökte istället kompensera med att trycka sig lugnt intill folk och bara mysa. Tänk vad olika de är mina små svart-vita!

Hebbe och jag åt middag ute i Tornparken med tjejerna för första gången i år – mysigt! Hebbe försökte få hundarna att sitta lugnt innan de skulle få rester – Chenin visade då upp hela sin repertoar i ultrarapid varpå Hebbe skrattade och gav henne mat. Hon kommer bli knäpp en dag… Chenin – lite mer än för mycket…

Uppdatering från helgens RAS-konferens och kryssning kommer nedan, men den ligger i jobbmailen ännu…

Vi tog en sväng till klubben i onsdags efter jobbet, av rastlöshetsskäl. Först tog vi en promenad och sedan la Choice och jag ett spår till Chenin. Vi passade också på att köra lydnad uppe i skogen eftersom varken planerna eller parkeringen är mycket att jubla åt. Det blev en genomkörare av det mesta och hon kändes väldigt lagom och fokuserad. Nu börjar man längta efter appellstart. Chenin fick sedan gå spåret i flexikoppel, med lycklig attityd. Inga konstigheter.

I torsdag var det allmän motionsdag. Först promenad kyrkogården med Anna och grabbarna sedan springning med unghundarna runt sjöarna och slutligen simning för flickorna, 3 x 5 min ungefär. Vi har hittat en fungerande metod nu. Choice i koppel, Chenin lös, båda simmar och vilar samtidigt. Jättefina är de!

Som om det inte är nog med saker att göra var det RAS-konferens i helgen. Jag gick tidigare från jobbet för att kunna spåra med de stackars svart-vita innan. Vi tog en sväng till klubben. Chenin fick ett fint spårupptag och gick sedan väldigt exakt i fotspåren. Choice fick sämre förutsättningar; jag kom inte ihåg var jag började, hade inga snitslar med, glömde sätta på henne sele, vilt i spåret. Bestämde mig för att det kommer gå skit men blev förvånad över att hon fixade det så bra. Alla apporter tog hon också. Dock är hon väldigt fladdrig, måste alltid gå vid sidan av och gör sedan snabba slag bakåt i spårkärnan för att försäkra sig om att hon inte missat något. Det känns klokt men lite tidsödande. Efter träning kom vi fram till Scandic i Södertälje för konferensen. Chenin och Choice installerades i hotellrummet och jag i konferenslokal. Tacksamma hundar jag berikats med. Flera hundar i rummen brevid skäller i ett, men inte ett ljud på mina. Bara trötta, glada ögon när jag kommer in. Snälla också som stannar på varsin sida om den fotölj jag sätter upp emellan dem. Däremot är de allt annat än rena och har världens glömskaste matte som inte har med några handdukar. Några bad i badkaret och användning av hotellets handdukar lindrar inte mycket av den skit som dras in nu. Sjuvsovare i sängen är Chenin också när jag är borta (och båda ligger nära mig hela natten), vilket märks av allt grus. Det är helt enkelt grus överallt och det blir lätt pinsamt att återlämna rummet.

Nu ska jag snart ifrån konferensen för det blir kryssning till Åland med massa vänner. 2 tvillingar fyller 30 år och har bjudit med 25 personer.

Ingen lugn påskhelg direkt. I torsdags följde hundarna med till jobbet, men dagen blev kortare än normalt. Vi åkte sedan till mamma och hälsade på innan det var dags för en tur till sjuklingen Gustur. Han ska promeneras ett tag tills hans spatt lugnar sig. Efter stallet åkte jag förbi Stockholmsavdelningen för att delta på möte med HI-gruppen och träna lydnad i leran.

Igår, fredags, åkte jag med tjejerna till Killingetorp och la spår för första gången i år på barmark. Det var ett mycket uppskattat inslag. Chenin fick ett godisspår av lite längre karaktär som hon tog fint efter att ha proppats med godis vid starten. Choice gick också säkert och tog sina apporter med glädje. Skönt att hundarna (och speciellt Choice som haft lång vila från spårandet och dessutom är under utveckling) verkar minnas bra! Efter skogen blev det stallet och promenad för Gustur igen. Jag märkte också att kopplet blivit kvar i skogen så vi fick ta en snabb tur tillbaka till skogen. Chenin bakspårade hela vägen tillbaka och hittade kopplet medan Choice sprang lyckligt ovetandes i förväg. Fördelen var att hundarna blev mer rena av snöresterna än efter stallet. Efter upphämtning av mormor blev det påsklunch hos föräldrarna med hela stora familjen. Efter det var det fix med bilen som gällde: Hebbe bytte däck och jag dammsög. Trots att däcken satt fast tog dammsugningen längre tid. Efter snabb visit på fest hos Peter Dahl var det sängen som gällde.

Jag har vänt på dygnet helt. Under helgen har jag gått upp strax efter sex, båda dagarna! Känns märkligt att gå ut innan alla andra och promenera vid sjöarna, men det är ljust och härligt. Ingen vårdepression här inte – kanske har man kommit över det – för jag känner mig bara så glad över det fina vädret. Man kunde ju önska sig några fler plusgrader men men. Och just nu känner jag att det nog räcker med vinter och kyla för i år. Kanske allra mest för att vallningssuget drar ordentligt i en. Anna och jag har stora planer!

I lördags möttes Anna och jag på klubben för lite hundträning. Patrik, Veronica och Zorro dök också upp och Choice fick springa några varv med Zorro (läs: lägga honom på rygg och kampa med hans nacke). Choice och jag la sedan ett ostspår till Chenin, relativt långt men pga av skaren måste man följa redan upptrampade spår annars åker man igenom i varje steg och det blir lite tungt. Chenin gick som en klocka! Choice grillades sedan i lydnaden under Annas skarpa öga. Jag tycks ha börjat få Choice att gå lite långt bak i fotgåendet. Jag har ju verkligen gett mig f-n på att aldrig belöna för långt fram eftersom jag tycker det är fult och aussies ofta har tendens till att hamna väl långt fram när de blir övertaggade (åtminstone storasyster…). Vi trampar på med det mesta: ligg, hopp-stå, kryp m m.

På kvällen kom Anna och Cicci över för att se Melodifestivalen med mig och spana in vår lya. Vi hejade på Anna Bergendahl så vi var nöjda, annars var det inte det starkaste startfältet kanske – såg ingen som vinnare av Eurovision. Cicci och jag bestämde utgång och inledde promenad med hundarna till föräldrarna för avlämning. Inte kom vi långt förrän Cicci ramlade i en isig backe. En deja vu från en utgång till Monkeybar för 9 år sedan utspelade sig när Cicci även denna gång drog något i knät. Så synd om stackaren! Ingen utgång med andra ord och istället skjuts av Cicci till Karolinska på söndagen. Idag är det operation av knät som gäller. Och som ni kanske förstår är knät inte min favoritdel just nu.

Igår var vi en sväng till klubben efter jobbet. Det märks att det börjar bli vår för det var full aktivitet på klubben. Anna och jag tog först en promenad där jag pratade med Chenin och Choice om det här med att äta/söka hästbajs hela vägen. Normalt har jag inte brytt mig om de äter lite hästbajs men när de maniskt letar efter det får man nog. Därefter blev det först lite träning för Chenin medan Choice surade uppbunden (till skillnad från Chenin slutar hon dock skälla när det inte lönar sig – hon har inte samma ihållighet som storasyster). Chenin fick mer lydnadsträning än någonsin och det höll bra dagen efter. Vi körde minimalt fotgående, ingångar, backa, ligg/sitt på avstånd m m. Lyckliga Chenin är en underdrift! ”Pic me!” är hennes mellannamn. Efter en lång platsliggning för båda tjejerna där jag provocerade ordentligt och belönade (bästa sättet att träna plats med båda har jag märkt eftersom Chenin är riktigt bra på det och alldeles alldeles tyst så länge det händer något) blev Chenin förpassad till bilen medan Choice fick sitt lydnadspass. Kändes otroligt bra, bättre än på länge. Hon var taggad och gick väldigt bra fotgående (bara det kan ju göra ens dag), plötsligt kunde hon apportera med ingångar utan tugg (efter ett uppehåll på månader och separat träning av ingångar och avlämningar), hopp-stå börjar arta sig, snabba lägganden, lägganden på avstånd, påbörjade framförgående m m. Kort men effektiv träning och inte alldeles för mycket hundprat.

Lånar bilder av mäklaren för att visa lägenheten.

Efter det blev det kall lydnadsträning för Choice. På plan i snön framkom tydligt att Choice börjat löpa. Choice tog faktumet med huvudet högt och passade på att slåss med Spica efter en lång stunds bus. Jag kom till undsättning och i hasorna på mig kom också Aika (som dock inte visste vem hon skulle gå på och om hon skulle slåss med eller sätta på löptiken?). Smart Camilla stoppar in handen i Spicas mun och får hål i den. Vad gör man inte för att skydda sina älskade?! Något som var skönt i det hela var att Choice inte verkar vara som Chenin vid bråk utan slutar faktiskt när man säger till henne. En annan sak som var skönt är att hon inte hade något agg efteråt och inte verkade vidare berörd. Kanske för att hon själv är dubbelt så stor som Spica och att hon därför hade övertaget för första gången i sitt liv? Svårt att veta. Men rädd om rumpan verkar hon i alla fall vara mot de flesta. I synnerhet blir hon förbannad när Chenin försöker sätta på henne.

Direkt efter träningen åkte Frida och jag till Kista. Vi inledde med lunch i sällskap av två trötta tjejer som deckade på golvet. Mycket liv, rörelser, barnvagnar, matfläckar m m i kombination med två tröttisar är en mycket bra kombo. Efter uppgående blodsocker förpassades hundarna till bilen medan Frida och jag shoppade runt: kläder, smink och present till Hebbe införskaffades.

På kvällen dök brorsan med flickvän upp och vi kollade på Year One, Melodifestivalen och Surrogaterna. Men jag somnade en halvtimme in i den sista filmen, som dock verkade vara spännande.

Söndag bestod av promenerande som alltid. Först Chenins 40 min, därefter långpromenad med Choice, Jocke och Mido 2,5 timme och sedan Chenins 40 min igen. Det tar på Choice att ligga i topp. På väg till Mido så drar hon på ordentligt sista sträckan för att visa vägen dit. Väl där morrar hon surt på ragg-Mido fast de samtidigt har kul ihop som två småbarn.

Jag hann sedan, mitt i allt städande, med en halvtimmes shoppingrunda i Solna Centrum i förgäves jakt på en ljusrosa klänning (funderar på att klä ut mig till Reese Witherspoon i Legally Blond på lördagens Hollywood-fest). På kvällen fylldes hemmet av vänner inför stundande Super-Bowl. 8 personer med mat för det dubbla (hundarna sa inte direkt nej till kyckling och revbensspjäll, även om deras matte är vego). Jag höll mig vaken till 4 och såg hela matchen som New Orleans Saints vann över Indianapolis Colts trots att de flesta (inkl jag) i vår egna interna betting trott på de senare.

En trött måndag med andra ord, även för hundarna som hållt igång med klappar av alla gäster. På kvällen for vi till klubben och började med en lugn promenad med Anna o co. Hennes pojkar har mått lite illa, Choice löper (och hade dessutom kopplet runt magen) och Chenin är skendräktig så relativt lugn blev den för första gången. Efteråt blev jag sittande med Chenin på plan istället för att träna Choice. Som tur var ställde Anna upp och tränade Choice, i brist på andra att träna, så Sofie och jag kunde prata aussies i lugn och ro. Framförallt donade Anna med hopp-stå som går lite upp och ner för Choice och mig. Jag har inte riktigt rätt teknik för Choice och belönar massa konstigheter som inte ska vara. Väl hemma kände jag träningssug så Choice fick stå ut med eget pass på gården (hon klagade inte direkt) – med inriktning på aktiv platsliggning, som det så fint kallas. Chenin fick leta godis i farstun för att få göra något mer än hakan i backen och backande-träningen på klubben.

Idag tog Anna och jag oss äntligen i kragen och sprang båda sjöarna efter att vi promenerat med alla fyra runt hela Lötsjön. Detta är första gången Chenin går hela Lötsjön, men det ska nog gå bra. Springningen blev tung som sjutton efter detta långa uppehåll och inte blev den lättare av att Anna och jag inte kunde låta bli att hålla igen kakhålet på hela sträckan.

Idag är Choice med Anna och Chenin med mamma. Rapport från Anna (som hon säkert inte vill att jag lägger ut):

”Doc gör ALLT för att få igång Choice att busa här hemma! Men hon har lagt sig och har man gått och lagt sig så har man gått och lagt sig verkar hon tycka. Dalton tycker det är kul att Choice är här. Han är jätte busig och springer med leksaker. Vi har varit i Hagaparken. Doc och Choice har busat. Dalton och Choice har bjäbbat lite, de förstår ju inte riktigt varandra. Men när Dalton var lös och Choice i koppel var Choice jätte nyfiken vad han gjorde och ville busa med honom. Choice boffade på en hiphopare, jag förstår henne, töntigt att gå och låtsas halta! Vi sprang åt ett annat håll och då släppte hon det direkt. Jag har haft fast dem i mitt snickarbälte och de har gått så fint alla tre. Jag tror Choice ska börja löpa eller nåt sånt, Doc är väldigt intresserad av rumpan och till och med Dalton lite grann.”

Annars har veckan bestått av lydnadspass för Choice och godisspår för Chenin i tisdags. En av grannarna kom fram och berättade att en schäferblandis som går på vårt dagis har bitit ett antal hundar på gården. Trist! I onsdags åkte vi till stallet, jag hade bestämt mig för att rida ut, men pga snöstormen var jag tvungen att vända halvvägs. Jag red lite på volten och Choice sprang med runt varv efter varv. Igår åkte vi till Albano för ett sista besök på rehabiliteringen. De tycker att det mesta ser bra ut för Chenin nu och att vi kan öka upp promenaderna ytterligare. Hon kommer fortsätta simma ett bra tag till och förmodligen blir det ett slutbesök på Strömsholm också.

På dagiset har Chenin flyttat till köket och nästa vecka ska det byggas ytterligare en grind till henne så hon slipper passera några andra hundar på väg in och ut. Choice har fått flera nya hundvänner så nu kan hon variera vem hon ska leka med varje dag. Choice har varit ganska trött på kvällarna så det är tydligt när hon haft busiga vänner. Chenin är trött i vilket fall just nu eftersom hon är skendräktig.

Ikväll ska jag gå och se musikalen Grease med Hebbe, Jocke, Nattis och Erik.

”Jag ska köpa mig en tyrolerhatt, bara därför att, locka fram ett skratt…”

Kommer ni ihåg den? Jag kom att tänka på den eftersom jag i fredags kom hem med en tyrolerhatt på huvudet efter ett besök på fredagspuben. Ett glas champagne och tre öl efter en jobbig vecka var jag lätt påverkad eftersom magen var tom. Världens finaste husse hämtade tjejerna tidigt från dagis, gav dem mat, kvällsrastade och ordnade mat till mig också. Tacksamt att få vara bortskämd emellanåt.

Tack vare skendräktig Chenin blev det sovmorgon på lördagmorgon. Chenin tittade förstrött på maten och rörde inte en kula. Är man skendräktig vill man ha ovanlig mat, inte de vanliga kulorna – hur dyra och fina de än må vara. Risken med att ge henne andra kulor är att hon äter dem trots att hon mår dåligt, bara för att de är nya för säsongen, och spyr upp maten igen, så det är inte helt enkelt det där. Efter lite numera klassisk lördagsmorgon-flytt-packning styrde jag i alla fall bilen till Vällingby Bk för lite hundträning. På plats fanns vanliga Anna och Sofie men också ovanliga Malin och Vegas samt Maja och Link. Jag kom tydligen precis i lagom tid, eftersom de andra redan vallat upp en uppletanderuta. Lite rastning av tjejerna och sedan kunde jag gå direkt upp och skicka Choice. Uppletandet gick dock sådär, hon letade djupt, snabbt och länge men kom tillbaka tomhänt. Det krävdes lite hjälper för att få till det och mest av allt tyckte jag bara synd om Choice som letat så febrilt men inte hittat. Om jag ska se till det positiva så är jag dock nöjd med leveranserna till mig.

Medan de andra tränade lite sök med Link och Vegas fick Chenin ett godisspår som hon lunkade på fint i och Choice grillades av mig i lydnadsträning. Dessvärre var det så kallt att hundarna stod på tre ben till och från så det blev inte mycket nöta av något. Choice fick istället busa med Link och Vegas på parkeringen och det var nog så bra. En kort rastning av tjejerna sedan var jag nöjd med antalet timmar i minusgrader.

På kvällen lämnades flickorna av hos föräldrarna (med facit i hand kunde de dock kommit med) medan Hebbe, Jocke och jag åkte på överraskningsfest i Tyresö för Nattis pojkvän Erik som fyller år nästa helg. Spännande och nervöst att vänta i ett mörkt rum på en stackars ovetande människa, men kul var det och riktigt trevligt umgänge tyckte jag. Saker som galoscher och kronprinsessans stundande bröllop diskuterades innerligt medan vi hade omröstning om hur ballongerna skulle hänga, vilka ljus tårtan skulle ha och vad vi skulle göra när Erik dök upp. Smälla en ballong i mörkret och skrika nu tar vi han eller sjunga Happy Birthday, djungelvrål eller skrika Grattis? Till syvene och sist blev det i enlighet med svenska traditioner sång i form av Jag må han leva. Efter lite drinktävlingar och omdömen från Nattis om att min misslyckade knäcktårta skulle bli Erik och Nattis bröllopstårta for vi den långa vägen hemåt – jag, mycket tacksam över att jag tagit bilen och låtit bli alkoholen.

Söndagen har blivit lite av min promenaddag, rensa tankar och bara gå. I denna årstid kan man inte göra så mycket mer liksom. Först promenad runt Kyrkogården med båda tjejerna där Malin, Moa, Tjabo och familj oväntat dök upp som sällskap. Därefter mötte Choice och jag upp Jocke, Anna, Dalton och Doc för promenad och bus runt sjöarna. På kvällen kom Anna, Jakob, Dalton och Doc över samt Patrick, Veronica och Zorro. Vi åt pizza och såg filmen Ink.

Jag lånar lite fina bilder som Maja med Link tog på buset mellan Vegas, Link och Choice. Det var ganska mycket tripp, trapp, trull i springet. Choice har dessvärre lagt till med vissa olater när det gäller bus med andra hundar; speciellt killar och i synnerhet prickiga sådana. Hon tar i rätt hårt när hon leker och inte alltför sällan ligger Doc mulad i snödrivorna – visserligen uppskattar den hunden all uppmärksamhet han får, men alla andra prickar tycker inte alltid likadant…

Antalet arbetade timmar denna vecka känns i kroppen och kroppen. När det är mycket på jobbet märks det på mig på nätterna. Enligt Hebbe har jag massa för mig varje natt; jag vaknar ofta av att jag inte får luft och ibland skriver jag på mobilen. Men jag minns inget av det.

Hundarna klarar sig nog bra, men man har ju ständigt det där dåliga samvetet. Framförallt för att man är så trött på kvällarna. I måndags spenderade vi dock några timmar på klubben med promenad, lydnadsträning, spår och lek. Promenad med Anna ser vi alltid fram emot innan men efteråt ser vi båda helt nedslagna ut. Hundarna kan ju bara inte låta bli att hänga i kopplena och tagga upp sig. Lydnadsträning med Choice kändes bra på allt bortsett från platsliggningen där hon låste sig och muttrade på en annan hundägare utanför vårt gäng som förärat parkeringen med sin närvaro. Jag kände mig irriterad och insåg snabbt att det var onödigt att träna platsen med den inställningen. Satt och klappade på Choice istället. Medan Chenin gick sitt godisspår fick Choice gå med Anna och grabbarna och busa med Doc. Det slår tydligen högre än all träning jag kan uppbåda. Nåde Doc om han skulle få för sig att apportera. När Chenin gått klart spåret hörde jag att Choice skällde ursinnigt i mörkret på den hundägare som tidigare varit på parkeringen. Visserligen var det hund och snowracer med som säkert kan vara upprörande för en liten tjej som bara ser sådana flera gånger i veckan men aldrig brytt sig innan, men så långt bort som de var kände jag att hon kunde hålla klaffen. Dessvärre kunde jag inte förmedla det eftersom jag var ännu längre bort. Kände mig lätt besviken på Choice som jag dessutom skrivet ett skrytmail om till Marianne och co idag. Men så är det väl att ha unghund.

I tisdags skulle jag träna själv tänkte jag, men efter promenad runt Lötsjön och mer jobb blev det bara lite apporteringsträning i köket. Igår var det stalldags efter en konstig dag på jobbet där en av kollegorna anklagades av en revisionskund för att vara i maskopi med Skatteverket. Vilket nonsens liksom! Vad skulle en person få ut av det? I stallet blev det lite mys och omvårdnad av Gustur, Choice lekte jaktlekar med en isländsk fårhund över stallplanen och en lastbil satt tvärfast mitt i ingenstans och vi fick hjälpa honom få assistans av traktorn för att komma loss.

Idag blev det simning i Sundbyberg. Chenin fick simma 3 + 3 + 3,5 min och Choice fick simma som en galning runt runt ca 15 min med lite pauser. Först tvekade hon lite och hoppade bara i för att hämta leksaker. Efter ett tag kom hon på det roliga med att hoppa högt när hon skulle i. Efter ännu lite längre tid kom hon in i sitt krålande som jag inte sett på ett halvår (hon har ju inte haft tid att göra det när vi lekt med henne i vattnet – eftersom jag nu var själv med två hundar fick hon klara det lite själv). Hon plaskar hårt med framtassarna och biter i vattnet, hostar sedan upp vatten. När Chenin var torkad vägrade Choice komma upp. Jag fick lurpassa lite för att få tag på flytvästen och dra upp henne. Eftersom tiden var knappt blev det inte mycket till torkning av Choice. Men väl ute tyckte Choice att det var en bra idé att rulla sig i snön. Ändå ärhon helt torr när hon ligger i soffan nu medan Chenin fortfarande är blöt.

Nu ska vi decka i soffan allihop!

I helgen har det varit mycket utomhusvistelse. Man måste ta igen lite av det solljus man missar i veckan. I lördags mötte jag upp Anna och grabbar på klubben för lite skogsträning. Humöret var dock inte på topp. Jag irriterade mig över att Chenin inte plockade ett enda föremål av sju möjliga i sitt godisspår för att hon prioriterar bort saker framför korv om jag inte beordrar apportering och uppmanar till lek. Choice var jag inte irriterad över direkt men hon gick slarvigt över alla stigar. Går utan undantag av spåret, letar sig i för sig tillbaka självständigt men är ändå av varje gång. Hon missade en pinne som sjunkit ner lite i snön när hon passerade på sidan av men hon tog alfapetsbokstävshållaren. Annars bra tempo och motivation. Jag ska passa på att träna stigar medan det finns snö och jag ser hur hon analyserar. Inte hennes bästa spår direkt men å andra sidan många fler stigar än vad vi är vana vid. Choice fick även köra uppletande och där känner jag att jag kanske gått för fort fram eftersom jag varit mån om att ta bort synretning fort för att undvika motivationssläpp. Hursomhelst var det inte där problemet låg utan tillbaka tre steg på avlämnandet… Choice tog alla svåra saker som var nya för henne och en grej som ingen hund tog förra helgen på aussieträffen. Så det var jag nöjd med. Däremot släppte hon dem precis på kanten av rutan och kom till mig utan. För att krydda mitt humör lite skällde hon dessutom ut två hundar som passerade för nära rutan medan hon letade.

Efter lite bus mellan Choice och Doc åkte vi till klubben för lite fika med Chenin och Daltons sällskap. Tillbaka på parkeringen för hundbyte gav Choice mig en smock på näsan så att näsblod förorsakades. Malin förevigade det hela på kort med hjälp av Annas koreografi. Det är väl drygt ett år sedan som Chenin lyckades med samma bedrift genom att knocka mig med en pinne, se bild nedan.

Det blev kort lydnadsträning som Malin filmade innan de svartvita och jag åkte vidare till stallet och Gustur. Choice hängde med på skön och snabb ridtur. Hemma igen landade vi vid middagstid efter nästan 8 timmar ute.

Jag ville somna på soffan men det gick inte för jag var tvungen att göra mig anständig till Frida skulle mötas upp och Palme, Veronica och Zorro dök upp. Mina tjejer var allt annat än trevliga mot Zorro idag eftersom Chenin var efter löpsk (och förstås sällan är trevlig i soffan) och Choice var trött. Extra griniga blir de på hundar som aldrig är still och dessutom tenderar till att uppvakta… Vi såg i vart fall den animerade filmen Up som var helt OK.

Söndag innebar nya äventyr. Choice, Jocke och jag hämtade upp Mido och tog en långtur. Några timmar senare fick Chenin gå ett godisspår och en egen mysig promenad. Hebbe och jag åkte sedan till Kista på kvällen för att hämta min dator och äta middag. Chenin fick följa med och ha lite egen tid. Senare på kvällen kom Kim och Annica varvid semifinaler i am.fotboll stod på tablån.

Igår blev det träning på klubben med Anna, Doc, Dalton, Janne och Dino. Först gemensam promenad med jämförelse om vilken hund som är värst att gå med, därefter lydnadsträning med Choice. Vi körde fot, diskuterade och kollade positioner, läggande, inkallning, ingångar, hopp-stå, apportering, platsliggning, budföring (som jag bestämt mig för att köra exklusivt med Anna några gånger innan jag byter mottagare), rutan, konan, kryp. Choice är riktigt kul att träna nu, speciellt fotgåendet och läggandet känns kul – hon har fått en väldigt fin bakdel som hon lärt sig använda och hon kommunicerar mer med mig när det gäller läggandet (frågar innan vi börjar varpå jag viskar och hon ”nickar” a la Chenin). Apporteringen går långsamt framåt, men jag har ingen bra plan för att få till ingångarna utan att hon gör ett omtag i munnen. Sitta kvar är ingen paradgren och hon reser sig inte alltför sällan. Platsliggningen reste hon sig också efter 2 min och började lukta på en fläck, men såg samtidigt ut som att ”hoppsan”. Budföringen hade jag nog hoppats att hon skulle vara säkrare i även om det var helt OK. Problemet är att vi behöver träna det mer kontinuerligt för att jag ska kunna avgöra var hennes svårigheter ligger. Som det är nu gör hon olika missar varje gång, även om det är småsaker och hon i övrigt tycker det är lajbans att få käk hos Anna. Chenin fick köra platsliggning, backa, skall och konan. Anna gick och släppte Choice och Doc medan Chenin fick gå sitt godisspår. Några timmar senare var det nöjda hundar som åkte hem.

Vi har haft en rätt trevlig och händelserik helg. I torsdags stod det simning för tjejerna på schemat i vanlig ordning med sällskap av både husse och matte. Jag spenderade sedan några timmar hos föräldrarna innan jag kom hem vid midnatt. I fredags for vi till klubben en sväng med Anna och pojkarna. Tillsammans tog vi en promenad i snön och sedan blev lite lydnadsträning. Choice grillades i det mesta, läggande, hopp-stå, fjärr, fot, apporteringsingångar, konan m m. Chenin fick komma ut och göra konan också på en meters avstånd samt platsliggning för båda tjejerna.

När damerna fått sitt spenderade vi några timmar hos föräldrarna innan jag först vid midnatt mötte upp med Frida och Elin på Grappa. Ett glas vin, många historier och lite eldning senare gick vi vidare till Storstad för att möta upp Sophie och Anna över en öl. Vid fyra kom jag hem och några timmar senare var det dags att kliva upp, tyckte hundarna som tur var, för Åsah och jag arrangerade en aussieträff i Kista. 12 tappra aussiefantaster närvarade i vintervädret. Vi delade snabbt in oss i 2 grupper där jag tillhörde spårgruppen. Jag började med att guida ut mitt gäng på oplogade vägar och bestämde mig snabbt för att här fick duga när bilen ändå satt fast. Chenin fick i vanlig ordning ett godisspår som, trots all snö, blev riktigt bra. Klart ett av de bättre på senare tid. Choice fick ett spår som Annika med Chico lagt så gott hon kunde i djup snö. Choice tog vinklar, stigöverfarter och apporter fint. Hon toksprang efter varje påsläpp men lugnade sig efter ett antal meter. Jag kände mig himla nöjd med båda tjejerna och inte gjorde det saken sämre att jag fick se flera duktiga hundar, att alla spårade bra idag, att Choice var överlycklig över att få busa med den svarta Windedostiken Kelly och att bilen kom loss, med hjälp av 6 aussieägare. Åsah som hade hand om sökgruppen föreslog sedan lunch i Kista Gallerian men vi blev bara fyra som nappade på det; god lunch, trevligt sällskap och lite egentid för Chenin var roligt ändå. Efter lunch vallade vi uppletanderuta vid Stockholmsavdelningen under mitt initiativ (läs: tvång) och Bennys ledning. Choice fick köra 2 skick på raken utan synretning och fick sedan göra ytterligare ett efter att ha suttit och taggat på när de andra hundarna hämtat. Jag känner mig mycket nöjd men vår akilleshäl är som bekant avlämnandet. Hur lång tid ska det ta innan jag inte behöver köra jaktlekar för att få in henne hela vägen till mig i full galopp? Nåja, det går i vart fall framåt när jag tänker efter. Innan man visste ordet av var det mörkt och någon lydnadsträning hanns inte med för mig. En ensam promenad med tjejerna för att ta ner uppletande-snitslarna blev det istället. Brevid snitseln stod ett stort rådjur och såg lika förvånad ut som jag, tror till och med att den skällde lite när vi kom…

Behöver väl knappast skriva att jag var trött och somnade på soffan? Hebbes kompis spelade att han var vakt på Köket och de andra väktarna köpte det. Därefter släppte han in Hebbe före kön…

På söndagen blev det aktivering i form av lydnad för Choice, spår för Chenin och sedan besök av bc-Zorro. Chenin ställde upp sig och Choice busade. Jag tog ut ungdomarna runt sjöarna och fick delvis sällskap av Annica och Mido. Kvällen innehöll amerikansk fotboll med Kim, ganska kul faktiskt och en av anledningarna till att Hebbe och jag känner varandra.

I måndags skulle det blivit lydnadsträning men efter att ha lurat Anna och Sofie till klubben insåg jag att det var en dum idé att träna med Choice som var dålig i magen. Besök hos Hebbes mamma blev det istället och risbantning för stackars Choice.

Igår tog vi igen träningen i måndags och körde lydnad på gården. Inspirerad av Lisa körde jag baklängesfot och fick faktiskt till det, även om det var minimalt. Det blev en hel del annat också; fot (vändningar, svängar, halter, rakor, språng), inkallning, sitta/ligga stilla, apportering, läggande, ställande, kryp, fjärr, skall, stadga i stå (men denna del gick sådär – jag får mest kontakttagande) m m. Chenin fick köra skall, tricks som puss, skäms, tass, hakan i backen, godislet, kort godisspår m m.

Ett annat tillägg är att Choice nästan sprang fram till en hund när hussen och jag var ute tillsammans med tjejerna. Usch vad irriterad jag blev, mest för att jag aldrig trodde hon skulle göra det och därför lät henne gå lite för långt ifrån även när jag såg hunden. Vi provade samma sak igen vid nästa hundmöte och då blev det rätt så jag får se det som en engångshändelse. Generellt sett är Choice riktigt bra i hundmöten lös, men i koppel står hon på bakbenen och ska fram. Till det positiva så vände Choice när jag sa Nej och hon precis skulle dra på en hare som Chenin skällde hysteriskt efter. Duktig svart-vit fröken!

Jag jobbar på ett mastodont-inlägg rörande det gångna decenniet. Det tar tid att minnas kan jag meddela. Så det dröjer nog ytterligare ett tag innan det finns för allmän beskådan.

Annars är allt bra. Hundarna fick varsitt märgben och varsitt grisöra vid tolvslaget på nyår. Och den enda oron var några blickar på varandra om man verkligen skulle kunna behålla båda godsakerna för sig själv. Men i vanlig ordning la de sig intill varandra med huvudet åt varsitt håll och tuggade i godan ro. Min största oro var att Chenin blodat ner Jockes vita matta med sitt ben. Vid halv tre (och en timmes sömn för mig) tog vi en kissrunda och åkte hem, nykter i sinnet men groggy av trötthet.

Sedan nya året började har Choice och jag ridit Gustur första två dagarna. Ena dagen med sällskap av annat ekipage. Choice skötte sig bra men Gustur var lite sämre. Jag fick hålla honom hårt. Dessutom var det kallt så det hette duga så jag frös in i benmärgen, speciellt om fingrar och tår. När jag väl klev av, värkte lederna. Choice sprang i skaren så hon blödde varje dag om ett sår som hon gång på gång lyckades skrapa upp.

På nyårsdagen fick vi middagsgäster i form av Michaela, Anna och Sophie. Vi drack vin, åt lime-lax och pratade gamla minnen till sent. Mycket fyrverkerier hördes men hundarna reagerade inte.

I lördags blev det spår för hundarna i snön innan stallrundan. Bilen höll på att fastna i snön i Kista men det gick. Jocke och jag missförstod varandra så han stod vid Hägerstalund och väntade medan jag la korvspår till Chenin och vallade korridorer till Choice i Killingstorp i Kista. Chenin gick sitt korta spår lugnt och fint och Choice letade saker i sina dåligt vallade korridorer. Vår byteshandel fungerar inte ypperligt och det stör mig lite, dessutom väljer hon föremål. Jag kände irritationen växa och bestämde mig för att ett skick i varje korridor fick räcka bra idag.

På kvällen kom den efterlängtade hussen hem också.

I söndags blev det separata turer för hundarna och ingen skogstur eftersom jag mest blir irriterad på snön, kylan och spralliga tjejer. Choice och jag tränade massa lydnad på tu man hand och hade en härlig långpromenad där hon bara kändes som världens enklaste hund. På väg hem la vi ett korvspår till Chenin som Chenin tog fint. Egen tid med matte måste ändå vara det allra bästa man kan få. På kvällen åkte vi till Micke och Sanna där det bjöds på god mat och åter igen spel i form av Alias. Och ja, bråk om reglerna förstås, för det är vad vår familj (läs speciellt Micke och Camilla) bråkar om.

Igår var Hebbe och jag på Strömsholm med Chenin för sista återbesöket. I vanlig ordning spenderade vi många timmar där. Hon fick simma igen på rehaben 2 x 2 x 2,5 min. Denna gång fick hon simma med lite motstånd så hon sträckte ut bakbenen ordentligt. Choice surade för att inte hon fick simma. Chenin röntgades också och det såg helt läkt ut i benet efter operationen. Dessutom hade hon fina muskler och inga tecken på inflammationer (mätt med värme). Hon hade inte mer artros än innan och var lika spänd i ländmusklerna som vid tidigare besök. Vi fick med muskel-relaxerande preparat som hon ska få för att muskelinflammationen i ryggen ska släppa. Både Lennart och sjukgymnasten ville att vi skulle komma på ytterligare ett återbesök. Detta besök slutade på 3 200 kr (+ bensin), pengar som jag inte hade så hussen fick rycka in. Det känns som att man lever på marginalerna nu efter lägenhetsköpet. Jag har aldrig varit så fattig i hela mitt liv men hussen lugnar. Bara vi klarar oss till inflyttsdatumet och slutbetalningen så kommer vi sen leva lika bra som innan köpet, dock med en annan form av sparkapital…

Igår var Choice med hussen under dagen. Tillsammans med Kim och Mido hade de gått runt sjön och sedan hade de spenderat några timmar hos Kim och Annica. Choice fick också vara själv en timme och hussen hittade henne upp och ner i soffan sovandes till musik. Det kändes mycket lovande med tanke på att grannen i vårt uthyrningsrum berättade att hon skällt i 3,5 timmar i lördags när vi var på bio. Förmodligen hade hundarna inte aktiverats tillräckligt under dagen i kombination med att det kanske fanns något att skälla på i farstun.

På kvällen åkte vi ut till Bålsta för simning av både Chenin och Choice. Snälla Malin har gett oss presentkort på simning som hon vunnit under alla sina cupvinster i höstas. Nog för att det låg väldigt långt bort, men det var otroligt fint och trevligt med funktionaliteter som många andra hundsim saknar såsom en lift ner i vattnet som hundarna kunde stå på i vattnet om de blev trötta. Vi tackar Malin ödmjukt för simpassen! Chenin simmade 2+2+2,5 min och Choice simmade runt ganska länge som en liten Barracuda med leksaker i mun – hon vägrade gå upp på land så vi kunde lifta upp henne. Det är roligt med Choice för när hon simmar står vi andra bara och tittar på vid kanten medan hon simmar varv efter varv. Med Chenin går jag runt runt poolen så hon kan simma efter mig – hon är inte så korkad att hon simmar utan anledning.

Efter simning åkte vi förbi och gav Gustur mat. Hebbe fick också träffa Gustur för första gången i månljuset. Han tyckte faktiskt ganska bra om honom. Snabb utfordring i riktigt kallt väder, speciellt när man var halvblöt, för att sedan åka vidare hem till Hebbes mamma på sista-middagen-för-året.

Idag är båda hundarna med igen och idag är de trötta efter gårdagens simning så nu sover de tungt på varsin pläd (nåja, Choice har min jacka att ligga på hon). Hussen åker iväg ikväll till Skövde för nyårsfirande medan vi tjejer blir kvar i stan för säkerhets skull. Vi ska fira med Jocke och Marc hemma hos Jocke med nyårssupé och kanske sällskapsspel. Lugnt blir det i alla fall. Och innan dess ska vi ut i skogen för lite spår och uppletande samt en sväng förbi stallet för en kort ridtur i isande kyla. Allt för att få hundarna trötta till allt pangande.

Här kommer en sen uppdatering av veckan som gått. Det är en del att ta tag i inför jul så uppdateringarna haglar inte direkt. Förra tisdagen var vi i alla fall hos Gustur. En skön ridtur i snön förbyttes till kallt och halt för både tvåbent som fyrbenta. Jag tog det lugnt även om Gustur har broddar och vände efter kort stund. Tror sjutton att Gustur skulle bli rädd för något och dra järnet hem. Trodde han skulle falla i halkan, förmodligen med mig under men vi klarade oss. Jag ska passa Gustur i jul och nyår vilket ska bli kul eftersom vi kan ta långa ridturer i ljuset då. Däremot börjar våra vardagkvällar mest kännas som en börda för bägge parter.

På onsdagen inhandlade vi julgran. Den har stått på balkongen ett par dagar men är sedan igår intagen och pyntad. Varje gång man kommer in får man julkänsla av barrdoften. Det blev en liten kungsgran, lika hög som mig, med återbäring av pengarna efter jul på Bauhaus. Det är ganska kul att handla gran, många roliga diskussioner att lyssna på.

På torsdagen tänkte jag trotsa snön och springa med täckbyxor runt Löt men det gick inte att komma fram. Jag tog en promenad med båda tjejerna och sedan en egen sväng med Choice. Choice letade först intensivt efter Doc men jag lekte bättre. Skvätte snö, gömde mig och gjorde änglar = mycket uppskattat. Choice sprang lös full av energi och medan jag pratade med Marianne passade Choice på att jaga fåglar. Dessvärre ut på isen som förstås försvann under henne. Panik-jag ropade hysteriskt medan Choice kom simmande och försökte ta sig upp på is som ständigt sprack. Funderade på om jag skulle bli tvungen att hoppa i men då tog hon sig upp. På de få meterna kvar till bilen hann Choice bli till en isbit. Men väl på rehaben trodde jag att hon skulle behöva duscha varmt men då var hon torr. Chenin fick trampa vatten i 14,5 min fördelat på tre pass; 5 x 5 x 4,5 min. Choice tycker det är guld hos rehab/vet. Där finns det leksaker och godis, massa spännande saker, massagebord att åla sig på, vattentramp att gå in i och lukta i, etc.

På fredagen kom Jocke över på middag för att roa oss till På spåret. Medan jag kollade på ett program med speciell musik så började Choice yla högljutt. Läskigt, det gick som kalla kårar i mig och jag fattade inte att det var hon som lät i sömnen förrän jag väckt henne och frågat hur det var med henne. Hon såg mest sömndrucken ut. Det ska bli spännande att se om det händer igen.

På lördagen bar det av till skogen på klubben för lite korvspår till Chenin och uppletande och lydnadsträning för Choice. Jag försökte först ta en hysterisk promenad eftersom jag inte lärt mig att man gör det hemma innan. Eftersom hundarna inte får vara lösa och busar ihop var det bara att vända tillbaka till bilen och ta dem en och en. Chenins spår gick fint trots djup snö där jag trodde hon skulle rusa. Det blev inte så långt eftersom det var omöjligt att ta sig fram. Choice fick två skick i korridor som Jocke vallat och sedan ytterligare två skick. Därefter blev det budföring som strulade lite när hon skulle tillbaka till mig. Vi körde tre gånger för att jag ville lösa problemet men tredje gången var hon tvungen att kräkas framför mig. Då gav jag upp och så fick det bli lite fotgående och platsliggning istället. Efter hundträning åkte vi till Kista för att shoppa de sista julklapparna och sedan åkte jag till mamma för att baka lite.

Söndag blev en lugn dag med den största aktiviteten för Choice en promenad i djup snö runt sjöarna med Annica och Mido. Benen var alldeles tunga efteråt. Hebbe och jag hann även med ett besök hos frisören i Kista. På väg hem hämtade vi upp flyttlådor på Förvaltarvägen. Jag tyckte att 20 st borde räcka och att få in dem i bilen var ett stort projekt och hysteriskt kul. Jag skrattade så läppen sprack. Hundarna tar ju hela platsen bak så vi försökte få in dem i bilen och ungefär då inser man att bilen inte är så rymlig som man tror. Efter diverse ompackningar och mer skratt tog vi oss i vart fall hem.

Denna vecka är två dagars jobb innan en efterlängtad julledighet följer. Jag kommer dock jobba i mellandagarna eftersom jag kan passa på att ta med flickorna då och sedan ta ledigt senare när vi ska flytta. Igår tog jag svininfluensavaccination på jobbet. Vaknade några gånger i natt av att jag inte kunde ligga i min vanliga sovställning pga värkande men annars känns det ingenting. Det är t o m lite skönt att ha ont i armen, känns som att man har träningsvärk. Jag hade väl tur med andra ord.

Helgen började med julfest på jobbet. Jag tog det lite lugnt med alkoholen med tanke på att jag hade åtaganden i rasmontern på mässan. Julfesten innehöll mycket julmat, mycket dans och mycket underhållning. Veronica de Maggio snodde showen från de flesta andra. Jag dansade så fötterna blödde och längtade till slut bara tills första bussen tillbaka till kontoret behagade anlända till Frihamnen omkring midnatt. Jag försöker spara in på allt som går, taxiresor inkluderat, för lägenhetsköpet, men väl i centralen bar inte benen för tuben så det blev en taxi för ömma fötter (i kombination med för lite dricka och för mycket dans). Väl hemma hos föräldrarna fann jag både hundar och bil oskadda och välmående. Jag tog ett enkelt beslut och sov i mitt gamla rum med två aussieflickor som gjorde allt annat än sov kändes det som. Eftersom man får sova i sängen där så var det ett ständigt upp och ner. De är ju lite osäkra på varandra i sådana situationer och måste därför resa på sig så fort den andra rör sig. Hemma är det tryggare sovplatser. Efter en orolig natt med en väckarklocka som var avstängd och en som inte ringde, vaknade jag en timme innan jag skulle befinna mig i montern på mässan. Panik och irritation över mig själv rusade jag runt efter saker, gav hundar mat, lämnade kvar Chenin (som egentligen skulle vara med Jocke) hos mamma för att morgonpromenera med Lazy, skyndade hem, hämtade Choicepapper och bilder till montern, sprang ner till sjön (inklusive rastning av liten svart) och mötte Kim och Annica som skjutsade till mässan och vaccinerade Choice. In gick vi utan vare sig införselbrev eller fribiljett. Jag var vid montern ett par minuter över nio – hungrig (trots gårdagens julbord). Lisa hade i vanlig ordning ordnat med det mesta inför mässan så att allt var välplanerat och kändes välkomnande när Choice och jag kom dit. Tack Lisa för att du är en klippa och ordnar med allt! Nästa år får vi byta roller så du slipper vara organisatör och samordnare för allt.

Själva monterarbetet flöt på bra. Choice var himla gullig med alla som var fram. Jag tycker inte hon är så intresserad av folk allmänt men monterklappar var tydligen hennes grej även om jag kan tycka det är löjligt att så många ska klappa hund. Choice hoppade upp på de första exemplaren människa men slutade snabbt och nöjde sig med att sitta vid staketet för klappar av alla förbipasserande. Men att hon är en hund som reagerar snabbt på rörelser märks. Ena stunden kan det vara sex barn samtidigt som klappar men nästa stund när ett barn sprang fram, viftade exalterat och slog mot staketet så gick hon igång på alla cylindrar. Pinsamt, men typiskt unga vallhundar också. Annars gick det bra, hane och efterlöp-/förlöpstikar var kanske en mindre bra kombination, men det gick. Jag pratade så jag var torr i munnen fram till eftermiddagen, då både hungrig och törstig. Därefter syntes inte jag till mer; mat och shopping stod på schemat. Shopping med Florence som sällskap visade sig vara extra trevligt. Hon inspirerade mig att investera i en snygg allvädersjacka och jag pushade henne att lämna tillbaka köpta saker. Jag köpte också hundmat i mängder, fällar, tuggben, grisöron, klosax, klickers m m. Men det viktigaste köpet var en stor pingvin till Chenin för 35 kr för att kompensera för att hennes snåla matte vägrar köpa en pipande bläckfisk för 220 kr som andra köpte (nämner inga namn Annica – även om du kom över en billigare variant ). Pingvinen innebar ren skär lycka för Chenin. Hon stod hemma och skakade den i evigheter medan jag filmade knaset. Och efter en bra stund la hon sig med pingvinen under bordet och började riva ut ögon, näbb m m. När jag hörde det, hamnade pingvinen i fönstret (vore kul om den kunde överleva jul i alla fall) och hundarna fick varsitt grisöra istället.

På söndagen hade jag bestämt mig för att vara ledig från mässan även om det lockade stort att vara där – en dag är inte riktigt tillräckligt och jag hann inte ens runt och se något speciellt. Men tjejerna och jag fick se desto mer av dagsljuset. Vi åkte till klubben för att spåra mitt i en orienteringstävling visade det sig. Chenin gick sitt långa fina korvspår i mossa väldigt fint och plockade pinnar och leksaker. Choice fick ett ganska långt spår (för att vara hon) med fyra saker i. Hon spårade så jäkla bra, snabbt men noggrant. Pendlande över spåret hela tiden för att kolla kanterna. Jag tänkte att återigen blir det ett sånt där skrytsamt klockrent spår, men efter tredje apporten tappade hon sitt fina flyt och såg mest planlös förvirrad ut i spåret. Vi fullföljde med lite lydnad och det är himla kul att fria följet börjar kännas mer och mer stabilt. Hon tycker det är skitkul att gå fot och påminner mer och mer om Chenin. Tyvärr tycker jag det är lika tråkigt att träna sitt/ligg kvar med Choice som med Chenin, men det måste göras. Efter skogsträning och promenad blev det jogging 5 km vanliga i Ursvik för Choice och mig. Jag var tung i benen efter dansande i fredags och monterarbete i lördags men det gick i alla fall. Motiverade mig vid starten med att jag kunde få gå efter 3 km, men då hade man ju flåset uppe. Jag sprang dock långsamt och gick i två backar på mitten.

Idag var en bra morgon. Jag går runt med ett leende på läpparna för Chenin kändes mycket bättre än vanligt imorse. Nu kanske det börjar släppa, stelheten på morgonen. Visserligen håller det bara i sig ett par sekunder men hjärtat stannar nästan när jag ser smärtan hos Chenin. Resten av tiden är hon överlycklig och sprallig men vad hjälper det? Nu har det gått mer än 8 veckor vilket är den tid Läkningen av benet tar så vi ser ljust på framtiden, eller i vart fall inte mörkt.

Det har varit spännande dagar i helgen. På fredagen fick vi besked om att vi vunnit budgivningen på lägenheten i Filmstaden i Solna. Den är förmodligen alldeles för dyr, inte för oss eftersom det bara är en tvåa, men per kvadratmeter. Hoppas att man någon gång får igen pengarna… Det är i alla fall dyraste fastigheten i dyraste området i Solna, men avgiften är relativt låg med tanke på att det är nyproduktion. I fredags kväll var vi och skrev på överlåtelseavtalet efter diskussioner med banken. Ett tips till folk som köper lägenhet är att inte säga upp sig precis innan köpet och starta eget. Även om Hebbe är konsult hos sin gamla arbetsgivare var banken skeptisk. Nu är lägenheten på bottenvåningen med egen uteplats i alla fall vår! Inflyttning är dock först 1 mars. Jag känner mig så otroligt nöjd med läget vi valt. Både Hebbe och jag är nöjda. Han gillar att bo centralt, där det händer och jag vill ha nära natur, parker, sjöarna, tunnelbanan och samtidigt inte känna mig instängd mellan andra hus. Nu kommer vi ha 200 meter till tunnelbanan (samma som dagens läge) utan att vi är instängda eftersom vi bor i kanten av Filmstaden vilket innebär att åt ena hållet har vi en park och åt andra hållet har vi innergården, samtidigt som vi bor nära sjöarna – Lötsjön och Råstasjön. Ett annat tips när man köper lägenhet är att titta på lägenheten innan man köper den. Jag missade visningen som var men efter att papprena var påskrivna fick jag en personlig visning. Det är egentligen inte mycket att säga om den, mer än att den är ganska lik vår nuvarande hyreslägenhet, men spegelvänd. Det blir nog bra i vilket fall och den kändes absolut som vår nu.

I lördags var vi hos Gunnar och Marianne och vallade på deras fina får i Oxelösund. Chenin fick vara hemma hos föräldrarna för annars hade det mest blivit bilen och det är ju mindre kul. Vi var sex ekipage som drillades av Gunnar; Anna och Doc, Sofie och Tristan, Florence och Milton, Linda och Modja samt Sofie och Jackson. En del hade kommit längre som Modja och Doc medan andra var helt gröna som lilla Jackson 6 månader. Choice fick två pass i fållan, varav ett med koppel och ett lös, samt två pass på fält. I koppel var hon fullkomligt knäpp, skäller på situationen för att hon vill jaga fåren, skäller på fåren för att de svarar upp, skäller på mig för att jag hindrar henne. Lös i fållan gick det bättre men absolut bäst går hon när hon får mer ytor. Då ser man hennes styrka. Jag är så imponerad över att hon alltid lyckas hålla fåren till mig, aldrig att hon tappar något eller att de springer iväg för henne. Inte förrän jag satt henne medan vi pratar så vandrar fåren bort. Det känns då helt tryggt att veta att hon kan få in dem. Choice har en väldigt trevlig djurkänsla men det vi behöver jobba på är att hon inte ska använda munnen så mycket. Det går i alla fall framåt med den saken. Det gick bra för samtliga där och vi hade alla himla trevligt hos Gunnar och Marianne, så dit kommer vi gärna igen. Tack Gunnar för bra assistans och Marianne för snälla omdömen! Det behöver vi.

När jag kom hem från Oxelösund sniffade hundarna utanför dörren sedan gick svansarna, speciellt Chenins. Det var spelkväll hos oss med massa grabbar och Chenin blev överlycklig av att hemmet var fullt av folk. Jag roade mig på eget håll innan jag deckade i sängen – tröttare än tröttast.

I söndags var det segt. Varken Anna, Annica eller Jocke orkade komma med ut så det blev först spår och sedan springning på egen tass. Båda hundarna undrade när sällskapet skulle komma. Vi spårade på klubben, Chenin fick ett relativt långt korvspår i mossa med mycket saker, som hon gick fint och utan konstigheter. Choice gick också bra, om än lite hetsigt. Jag insåg snabbt att snitslarna får plockas i efterhand, jag måste vara med på vad som händer där framme i linan. 3 av 4 saker hittade – hon missar oftare leksaker än pinnar. Pinnarna verkar vara rätt så befästa. Springningen efteråt blev 5 km Ursvik. Jag tog den vanliga 5 km, det vill säga inte lätta (förtydligar att det är spåret som kallas lätta så ingen tror som Emelie, att det är jag som springer lätt – 5 km är alltid tungt för mig ). Choice hjälper till alldeles för bra i nerförsbackarna men tycker att jämsides är lagom i uppförsbackarna.

Efter springning fick bilen sitt. Tre timmar av städning, tvättning, dammsugning, däckbyte av Hebbe och mig. Tungt och tråkigt förstås, men fin blev den. Skimrande till och med. Ända sedan dess har jag trott att bakluckan är öppen när jag kollar i backspegeln. Hundgallret skymmer sikten lite men det är uppenbarligen en väsentlig skillnad.

Man ska undvika för tunga inlägg i bloggen. Det blir så hårt att uppdatera annars.

Hursom, här i Stockholm är det riktigt mörkt – precis som på alla andra ställen som påverkats att klimatförändringarna. Jag har inte bytt till vinterdäck ännu och jag läste i tidningen i morse att det från och med i år bara är ett krav efter 1 december om det råder vinterväglag. Så det får nog vänta ytterligare några dagar.

Veckan som gått har bestått av rehab – sista besöket på Södra. Chenin fick trampa vatten i 3 + 4 + 4 = 11 min. Jag har även hunnit med två springpass med Jocke och Anna. Först sjöarna i torsdags och sedan lätta 5 km i Ursvik i lördags. Anna och jag har en mental kamp när vi springer där hon åker fram efter Doc och jag försöker störa med Choice så att Anna ska få mindre draghjälp. I fredags var det lite halvsegt med huvudvärk största delen av dagen. På kvällen åkte flickorna och jag till Anna och Jakob för att få underhållning. Där bjöds det på god middag, Idol och kisse. Mycket uppskattat! Anna sällskapade på kvällsrundan och det är man inte birtskämd med. På lördagen liksom söndagen var det spårdags. I lördags var vi i Killingetorp i Kista. Chenin fick ett spår i mjuk mossa som började med väldigt täta korvbitar och glesnade mot slutet för att sedan övergå till frolic. Hon gick lugnt fint och bra spåret tre gånger. Choice spårade fint, plockade pinnar och vinklar och sprang på i spåret som Anna lagt. Strax före slutet dök hon av till höger och gick igång på viltlukter. Jag bröt men var ändå nöjd eftersom allt gått bra innan. Doc fick ett trappspår som resulterade i precis samma som Choice, strax före slutet sprang en hare förbi – Doc fick lukt på den och vi bröt. Dalton tuffade på utan konstigheter. På lördagkväll var det Karaokefinal i Ängby som Nattis, Erik och jag kvalat till. Vi kom dit tidigt och åt middag. Sammantaget hade vi en väldigt rolig kväll och som pricken över i vann Nattis tävlingen. På söndagen hade jag ont i hela kroppen, det är inte bra att fara runt i högklackat, dansa och headbanga en hel kväll. Jag var halt och hade nackspärr. Hebbe och jag gick på visningar och Hebbe konstaterade att detta är vårt nya söndagsnöje. Vi har nu hittat en riktigt fin lägenhet i Filmstaden med uteplats som då blir den sjätte vi bjuder på. Vi har hittills budat på en lägenhet i centrala Sundbyberg med uteplats, två nybyggda fräscha lägenheter i Duvbo, en på Sommarvägen och en nybyggd i Filmstaden med fin terass. Och hur många visningar vi varit på vet jag inte ens, men när man träffat på flera av mäklarna flera gånger börjar det bli många. Efter visningar släpade jag med Jocke till skogen vid klubben för lite spårläggning. Chenin fick ett frolicspår som gick bra, något hetsigare än korvspåren till en början. Jocke la ett fint spår till Choice och även om hon plockade alla föremålen spårade hon inte alls lika bra som dagen innan. Framförallt var hon flack i spåret och hade problem vid stigarna generellt. Efter ett varmbad hemma landade vi därefter hos Hebbes mamma för Adventsfirande med även mina föräldrar och bror.

Igår hade vi gruppaktivitet på jobbet bestående av matlagning på Cajsa Warg. Enastående goda rätter – en riktig smakupplevelse. Till förrätt lagade vi sotad lax med grönsallad, nobisdressing och parmesanörtkrutong. Till varmrätt åt jag halloumi (de andra oxfilé) med potatissufflé och mojo rojo. Till efterrätt åt vi Fransk chokladbakelse serverad med hallongranité och vit chokladsås. Till och med vinerna hade vi fått till; Fleur de Cap Chardonnay och Val delle Rose Morellino di Scansano. Kan varmt rekommendera allt – nyårssupén känns bestämd.

I strålande sol och klarblå himmel åkte jag i lördags till Hägerstalund för lite spårning med tjejerna. Chenin fick ett korv/ost-spår på en gräsmatta som blev avbrutet halvvägs av min dåliga parkering. Vi tog sedan upp det igen och så fick hon gå det fram och tillbaka. Även Choice fick ett gräsmatte-spår med två vinklar och tre föremål. Hon förstod först inte alls att det var ett spår men upptäckte det efter några meters planlöst springande. Lite rastning i spåret innan andra vinkeln (trots rastning innan…) vilket gjorde att hon först passerade vinkeln och sedan fick leta sig tillbaka. Alla föremål tog hon så jag var nöjd. Efter spåren tog jag ut hundarna för lite fotografering i det vackra vädret. Då kommer det en man cyklande som på engelska frågar om han får fota mig och hundarna, jag svarar att han får fota hundarna men inte mig. Märklig händelse! Chenin låg kvar där jag lagt henne men skällde konstant medan han fotade. Varken argt eller glatt, mest oroligt för vad han gör där. Efter spår och fotografering åkte vi till Bro för vallning hos Ingrid. Jag mötte upp Mikko och Tim på macken innan och Anna och Sofie med blåa prickar på plats. Det var även en del andra där såsom Anders, Pia och Tina. Choice fick två pass i ankhagen. Första passet övertaggad och tänd till tusen, provade först i koppel men det blev bara sämre. Jag försökte tajma rusningarna men det var svårt. Hon gör mycket rätt vad gäller full kontroll, samlande och balans. Hon var duktig på att hålla dem vid oss trots deras stora drag mot ena sidan. Däremot har hon har helt fel attityd och varje vändning när hon får huvudena mot sig så gör hon tjuvrus. Andra passet, med Ingrids fina Spelsaufår, fick vi låna den bekanta paddeln av Anders och då gick Choice riktigt fint med lagom tempo men fortfarande full kontroll och känsla för drag och med inställning att hålla de spretiga Spelsau-fåren samlade. Detta pass kändes verkligen som ett stort genombrott, vet inte varför men känslan genom hela var så bra och allt bara flöt på. Även om hon inte håller ut avståndet tillräckligt så är jag ändå imponerad av hur långt hon springer ut i svängarna för att hålla dem. Vi behöver nog ha med paddeln eller liknande ett tag framöver så hennes inställning blir rätt. Hur kul som helst var det i alla fall och det tyckte vi nog alla som var där.

På vägen hem stannade jag i Kista centrum för att luncha med Hebbe och handla present till Marc. En jacka och två par skor inhandlades också snabbare än kvickt. Sedan var det hem och duscha innan vi lämnade Choice hos föräldrarna och sedan åkte på middag hos Marc. Jocke, Nattis, Erik och Diana kom också dit. Chenin fick följa med och smaka på det mesta. Nöjdare än nöjdast var hon nog över att få egen tid med hennes vänner.

Idag har vi varit iväg och joggat. Jocke och jag sprang lätta 5 km i Ursvik. Lätt är dock fel ord att använda för det var tungt så man ville kräkas i uppförsbackarna. Det var nog bara Choice som tyckte det var lätt och kul uppenbarligen. Väl i mål la jag ett korvspår till Chenin medan Choice fick träna lydnad och uppletande. Uppletandet gick dåligt, jag hade inget tjänstetäcke och dessutom fick Choice följa med och valla, hon förstod ingenting utan sprang runt och letade överallt efter ingenting, säkert 100 meter bort. Jag fick köra lite retning för att få henne att förstå och leta koncentrerat i korridoren. Lydnaden gick desto bättre. Hon gick verkligen fotgåendet som en klocka. Hon kan verkligen gå fint när hon lägger manken till och har fokus med. Jag märker dock att vi tränat svängar alldeles för lite och att hennes bakdelskontroll kan vara obefintlig. Lite lägganden, fjärr, inkallning och ingångar blev det också. Moment som jag måste ta tag i är rutan, vittringsapportering och framförgående. Tänker på det jämt men gör väldigt lite åt saken. Chenin gick sitt spår noggrant och fint – inga konstigheter. Som vanligt kastar hon sig ut i sitt 80 cm långa koppel innan hon inser att det finns korv och lugnar ner sig betydligt. I morse gick vi runt Löt med Anna och hundar. Vi gick dessutom dit och hem så nu är jag väldigt orolig för hur Chenin kommer må. Det där stelheten när hon vilat en timme vill inte ge med sig. Och det ger mig en klump i magen.

Efter en helg fullt av aktiviteter konstaterar jag att jag bara fått 11 timmar sömn. I fredags kom Kim och Annica med Mido över för att kolla på Idol och film. Mido lämnade lite rester efter sig på mitt 2000 kr-överkast. Tackar för det! Jag satt sedan och fixade med föräldrarnas julklapp (avslöjas senare) till sent på natten. Jocke sällskapade sedan på spårningen i lördags. Choice fick ett långt spår (för att vara hon), runt 500 m, med 4 apporter och Chenin ett kort korvspår. Jocke filmade båda spåren. Chenin gick sitt utan konstigheter, fram och tillbaka. Choice rusade sitt, det verkar vara den hastigheten hon vill hålla. Jag tycker dock inte den är ultimat, vilket bland annat hennes miss av samtliga fyra apporter visade. Hon spårade bra men eftersom hon missade alla apporter kände jag mig grinig i efterhand. Helt klart inte hennes bästa spår. Jag ska försöka hålla tillbaka mer nästa gång.

Efter spårning tog vi snabbspringning runt kortaste löt bara för att ha gjort det, innan Hebbe och jag åkte till farfar för att fira hans 92 årsdag. Hundarna kommer in som två flåsande galningar och man känner hur de är utom kontroll, men efter hälsning på alla och det är speciellt den nära familjen som gör dem knäppa, lugnar de snabbt ner sig. Båda hittade en favorit i form av en gubbe som satt på golvet. Där låg de brevid honom på rygg och tiggde klappar och hårade ner hans kavaj.

På kvällen fick hundarna vara hos föräldrarna när Hebbe och jag åkte till Issen och senare vidare med Nattis och fler till ängby för karaoke. Det kändes som ett klokt val att ta bilen. När jag kom hem fortsatte jag dock att dona med föräldrarnas julklapp så jag somnade inte förrän fem på morgonen.

Igår söndag åkte jag först och hämtade upp en väldigt förvirrad men rolig mormor som jag aldrig trodde jag skulle få påklädd. I samband med att mormor och Chenin lämnades av hos mamma, där det skulle bli mycket tjänstgöring i köket till deras lycka, hämtade Lisa upp Choice och mig för att åka till Ingrid i Bro och valla. Dit kom även Linda och Modja, Cecilia och Puck, ett antal aussies som gick kurs för Pia samt Anders och hundgäng. Choice fick tre pass, alla för första gången utanför fållan. Jag började i koppel för att få rätt attityd och det gick mindre bra. Det blev mest en kamp som jag inte kunde vinna. Jag släppte sedermera bara för att märka att lyhördheten i fållan inte var lika stark utanför. Hastigheten var också allt annat än önskvärd. Det kändes som ett okontrollerat pass som jag behövde analysera och fundera över för att komma vidare med. Nästa pass hade hon lugnat sig betydligt. Jag lät henne gå i full koppellängd och sa stanna innan rusningarna kom. Jag tyckte också hon gick bättre lös. Stanna är ett ganska välfungerande kommando som lugnar ner hastigheten. Jag kände att det gick framåt från första passet även om det kanske inte direkt var något björnkliv. Det som är svårt är att tajma när hon gör sina rusningar som ofta slutar i nafs. Det är svårt att få stopp på dem utan att gapa åt henne, vilket är trist. Till tredje passet lånade jag en paddel. Det räckte att förstärka vid ett tillfälle så ändrade hon attityd markant och jag gick från ciruksdirektör med fåren cirkulerande på rad till fåraherde. Vi tappade fåren en gång och så låste dem sig i hörnet men annars kändes det mycket bra. Att fåren låste sig var Choice och mitt fel eftersom de blev stressade av att inte ha någon flyktväg. Choice går ju hela tiden upp och balanserar och håller gärna fåren så istället för att få ut dem ur hörnet fastnade de än mer, men envisa som vi är klarade vi till slut av att själva få ut dem. Nere på motsatt sida från låsningen, där vi tappat fåren, jobbade Choice jättebra med att hålla både balans och gå upp och kompensera för fårens drag tillbaka till tryggheten. Jag känner mig himla nöjd med hennes djurkänsla idag. Att tänka på: hur jag gör när jag släpper henne från början, vara konsekvent om jag sagt stanna, om vi tappar fåren – alltid gå tillsammans till stora flocken, ha ett mål när jag går in, använda något som förstärker mitt NEJ, träna mycket stanna i kopplet för att hon ska få en lugn inställning. Tack Lisa för skjutsen och Lisa och Linda för att ni orkar höra mina amatörmässiga analyser av vallningen – skönt att ha er att bolla med.

Efter vallning blev det middag hos föräldrarna innan jag insåg att jag måste hem och städa. På väg in i garaget åkte det en beige kombi (kanske volvo) bakom mig och precis innan jag skulle svänga in på min parkeringsplats till höger slänger jag en rutinblick i backspegeln bara för att upptäcka att kombin pressar sig in på min högersida och kör om mig. När den passerar mig skriker föraren, jag blir rasande eftersom jag tycker det är han som gjort fel och tutar argt tillbaka. Efter att jag svängt in ser jag att han stannat längre fram och kommer mot mig skrikandes om att jag borde lära mig använda blinkers. Jag kontrar med att han inte borde köra om på insidan. Han kallar mig idiot och jag kallar honom idiot. Då blir han vansinnig och springer fram, hyttar med näven, skriker, säger att han vet att jag gått i Vasalund och har hundar (som vrålar i bilen förstås), säger att jag kan ju hämta min pojkvän om jag vill (?), säger att han fan ska sno min bil, att han ska ha min bil nu, att han ska ta min bil och våldta mig, säger att jag inte ska komma undan bara för att jag är tjej och stinker sprit. Som tur var kom hans alkoholiserade (och nerknarkade?) kompis och håller fast föraren. Kompisen kände jag igen, undrar om han inte varit klasskompis med min äldsta bror, kan heta Robert eller något och har utstående ögon. Båda hoppar in i bilen och drar. Jag hinner inte se registreringsnumret så jag hoppar in i min bil och åker efter samtidigt som jag ringer polisen men det bryts, ett snällt par frågar samtidigt hur det är och påpekar att det finns kameror i garaget. Jag hinner ikapp bilen vid garageporten men de svänger ut så jag hinner bara uppfatta reg.numret till KUX975 (vilket tydligen var fel). Jag åker efter dem fast långt ifrån på Rissneleden (ringer polisen igen men det bryts) och ser att de stannat vid idrottshallen i Rissne. Jag ställer mig på en annan väg så jag kan se bilen på avstånd eftersom jag inte vågar köra ner. Jag ringer polisen för tredje gången och kvinnan sa att de inte kunde göra något om jag inte hade rätt reg.numret, jag sa att jag inte vågade svänga ner efter då bilen fortfarande var igång och personerna i, hon tyckte inte att jag skulle svänga efter utan istället åka därifrån. Jag frågade om de kunde skicka en bil men de hade dem inga resurser till. Så det var det! Tydligen är det inte så viktigt att det sitter en kraftigt alkoholpåverkad hotfull kille bakom ratten. Jag åkte hem, rätt uppskrämd. Efter samtal med min bror som är blivande polis tyckte han att jag skulle göra en anmälan för olaga hot så jag ringde polisen igen. Denna kvinna tyckte det var vansinnigt att man inte skickat en bil när jag ringde tidigare. Hon skulle be någon svänga förbi men då hade det redan gått en halvtimme.

Varning för skrytinlägg (alltså värre än vanligt). Anna och jag var i Kista och tränade idag. Doc och Choice fick köra uppletande. Båda gick skitbra rent ut sagt. Choice fick börja utan retning och det kändes mycket bra. Sedan fick hon göra en omgång med två skick på rad. Vid andra skicket kom Choice styrka verkligen fram. Hon är helt fantastisk på att aldrig ge upp. Hon letade efter den lilla ankan i flera minuter, kämpade och stretade, in och ut i korridoren, innanför och utanför upptrampade områden. Efter en lång stund kom hon in till mig och jag berömde för ett bra jobb då vänder hon ut igen och fortsätter utan omskick eller något – ger liksom aldrig upp av sig själv. Hon sprang som en pajas också, verkligen söt. Och till slut fick hon nos på föremålet, så allt letande belönade sig. Jag måste verkligen se till att aldrig störa hennes självständighet varken i uppletandet eller spåret för hon är verkligen fantastisk. Det hon fortfarande är dålig på är att komma till mig med föremålet, ofta ska hon ta ärevarv och flamsa runt när hon väl kommer nära. Men vi jobbar stenhårt med det. Hon jagar mig och när jag håller ut handen trycker hon saken i handen i utbyte mot godis.

Chenin fick sedan ett godisspår på ca 100 m. Hon började med att bete sig helt galet hetsigt från det att hon kom ur bilen. Men väl underspårandet gick hon lugnt i skritt. Vi tog spåret tre gånger och det var utan konstigheter.

Därefter fick Choice sitt spår och där har jag inte heller några anmärkningar. Det låg knappt 2 timmar, började på äng och slutade i skog. Vid starten fick hon syn på fåglar och det är verkligen något som gör damen fullkomligt okoncentrerad, men jag släppte på henne ändå och det gick bra. Första vinkeln letade hon fram och tillbaka och runt i innan hon hittade rätt men jag gick med hela tiden och gav inga hjälper. På ytterligare ett ställe kom hon av sig men likaså där knallade jag med trots att jag såg att det var fel, lät henne t o m tro att hon hade häng efter sig, men hon är stark, vänder om själv till det ställe hon hade spåret och fortsätter målmedvetet.

Två olyckor har vi dock haft hos föräldrarna. Vi var där både igår och idag. Chenins sele fastnade igår i en låda så den far ut och landade med ett brak på köksgolvet, något deformerad. Och idag fastnade Choices halsband i diskmaskinen när hon stod och slickade disken i vanlig ordning så hela korgen åkte ut över köksgolvet, landade med ett brak och kraschade ett antal tallrikar a 275 kr/st…

Nej men det är trevligt att bo i Stockholm. Anna och jag bestämde att en kväll på metropol vore trevligt efter lite lydnadsträning och idol. En minut tog det väl innan vi fick sällskap på krogen. Det brukar vara så när två tjejer går ut. Efter mycket gratisdricka som vi faktiskt försökte slippa och karaoke i form av allsång till vår Let me entertain you slutade kvällen blodig med ett spräckt ögonbryn utanför. Dock inte på någon av oss utan på vårt tillfälliga sällskap. En knivmördad i Kista också. Inget mer att tillägga.

Men lydnaden gick bra. Först en övertaggad Choice och senare lätta koncentrationssvårigheter.

Idag blev det spårning. På rehab i veckan sa de att Chenin fick börja spåra. Ett kort korvspår blev det för henne i riktning mot bilen. Trots fryst korv eftersom ägaren aldrig lär sig att tina den i micron innan, spårade hon relativt lugnt. Hon fick ta det 20 meter korta spåret tre gånger och hela tiden gick hon lugnt och letade korvbitar. Choice fick ett kort ängsspår för andra gången i sitt liv. Förra gången var när de hade noskvalster och det tog hon under all kritik – toppat som hennes sämsta spår. Denna gång var det inga konstigheter. Choice gick som en klocka, kanske något högt tempo. Andra skulle kanske säga alldeles för högt tempo men jag gillar ju (läs: är van vid) högt tempo. Spåret korsade en uppkörd ängsväg och där kolla Choice snabbt båda hållen och fortsatte sedan i spåret. Pinnen tog hon men godisskålen missade hon konstigt med bara någon meter. Som tur var hade jag gjort en spetsvinkel därefter och lagt en boll (som hon skulle få ta beroende på hur hon gått). Det jobbade hon riktigt snyggt och blev överlycklig över sin boll. På typiskt Choicevis sprang hon runt och kastade den i luften utan en tanke på att komma till mig förrän jag ropade. Jocke hade lagt ett skogspår på 200 meter som Choice tog i flygande fart utan att missa en vinkel eller de två apporterna. Hon avslutade spårandet med att kampa sönder min jacka och bita hål i mitt pekfinger. 

På eftermiddagen lämnades tjejerna av hos mamma medan Hebbe och jag fortsatte till Råsundastadion för att kanske kunna se AIK-IFK. Några biljetter hade jag dock inte orkat köpa, planerad som man är. Vi var nära att hamna på Norra Övre men lyckades köpa biljetter till nedre på gatan. Underbara härliga lag, alltid är vi med er. Det överlägsna svart-gula laget slog blåvitt under dundrande lagsånger och här därmed inte bara vunnit allsvenskan utan även cupen och således tagit dubbelseger i år. 11 år sedan de senast var allsvenska mästerare och första gången någonsin som de vunnit dubbeln. I år har de dessutom inte förlorat ett derby och snart skickat ner både Djurgården och Bajen till Superettan. Championsleague här kommer Gnaget!

Bäst att uppdatera medan man har energi kvar. Jag är Annas underhållare denna helg då hennes mamma var tvungen att avboka sitt Stockholmsbesök. Choice tog täten med att spendera fredagen busandes med grabbarna hela dagen medan Chenin var hemma med sjuk Nattis. På kvällen kom Anna, Jakob och hundar över till oss på tacomiddag och Idolkväll. Anna lagade middagen medan jag for runt som en yr höna. Lazy var också här och rev på dörrmattan i panik. Idag var det lång träningsdag och så blir det ju när man inte är så effektiv. Vi inledde med spår på förmiddagen. Sofie la ett spår på ca 300 m som Choice tog sig igenom mycket bra; bra tempo, alla pinnar och mycket bra analysering av vinklar, stigövergångar m m. Hon är grym! Lika bra gjorde de andra. Doc fixade sitt vinkelspår galant, Tristan knatade stabilt igenom sitt 600 metersspår och Dalton plöjde igenom samma spår i 180 – sötnos! Chenin fick leta godis, gosa och bli ordentligt genomborstad. Lazy vandrade mest runt och såg allmänt besviken och missnöjd ut. Efter lunchtid fortsatte vi till Stockholmsavdelningen där Malin och Vanessa väntade med hundar. Lydnad stod på schemat. Det blev ingen genomstrukturerad träning direkt men var och en körde igenom det som behövdes och tog hjälp av lämplig person. Choice inledde med noll i koncentration efter att ha gått igång på min kommendering av Tristan. Ett par minuter senare var hon med igen och grillades i det mesta; fritt följ, linförighet, framförgående, läggande, ställande, fjärr, kryp, inkallning, apportering, hopp, platsliggning, kamplek med Vanessa m m. Det låter som att hon kan allt men varje moment hanterades på det stadium hon ligger, dvs ofta från noll. Ett energiknippe är hon i alla fall. Hoppet har vi inte kört så många gånger och det var extra kul att det verkligen klickade nu (kan det vara tredje gången?). Inget mer springa runt och se förvirrad ut, utan istället full fokus på hindret. Apporteringen gör vi framsteg med och backar sedan med. Hon verkar galen på apporten, sprang vid ett tillfälle och snodde den när Anna kastade åt Doc. Platsliggningen går framåt, hon ligger drygt 1 min nu lugnt. Framförgående var det nya momentet för idag och det ligger på nivån att gå ut en meter ungefär. Överlag behöver jag bli mer resultatinriktad så vi kan gå framåt i varje moment. Jag tenderar att haka fast lite väl länge på vissa saker och repetera för mycket, liksom så många andra.

På parkeringen träffade vi Malou med pojkvän och hundar. Där blev vi kvar surrandes länge. På kvällen tvingades Hebbe med till Kista för middag och shopping. Nu en tiominuterspromenad invid kyrkogården för att se på ljusen och sedan film med Kim och Hebbe.

Trevlig allhelgona!

Ibland känns det som att det är fel oavsett. Om veterinären säger att något är fel så är det fel och när han säger att inget är fel är det också fel. Hursomhelst har jag varit på kontroll på Strömsholm idag och faktiskt klarat av ett veterinärbesök utan tårar. Det kan i för sig berott på att det var positiva besked. Chenin började bli stabilt bättre förra veckan och på onsdagen ringde Strömsholms rehabavdelning. Men i fredags var hon påtagligt sämre på kvällen. Jag har svårt att förstå varför men med tanke på att den uppblåsta kragen inte fullkomligt fullgör sin funktion låg det nära till hands att misstänka infektion. Jag hade is i magen och väntade till lördagen och tyckte då hon var lite bättre. Choice och jag sprang med tunga steg i Ursvik efter kort lydnadspass på ängarna och på kvällen gick vi ut med kompisar på Patricia. Jag höll mig nykter i fall att och det kändes mycket klokt. Väl hemma sent på natten hade det kommit ut vätska ur Chenins översta stygn som kladdat ner pälsen. Panik-jag ringde Strömsholm mitt i natten och fick prata med en klok och kompetent person som rådde mig att vänta till söndagen och ringa tillbaka. På söndagen kollade jag noga igen och tempade Chenin (klarade det alldeles själv med hjälp av tillitsträning och rostad blodpudding), men någon infektion verkade hon inte ha. Mamma fick komma som rådgivare och hon tyckte att Chenin var märkbart svullen på insidan av knät men ingen infektion. Jag vet inte vad som är värst men någonting fel med knät som gjorde hennes smärta så stor kändes inte kul. Jag kände att botten var nådd på söndagkvällen. Efter många samtal till alla djursjukhus och överläggning om var vi skulle åka bokade vi besök på Strömsholm på måndagmorgonen. Man vill ju ha nära till källan om något i benet skulle behöva justeras. Choice och jag pinade ut träningsvärken med en lång långpromenad på tre timmar, med delvis Annica och Midos sällskap. Imorse plockade vi upp Lisa som troget följde med till Strömsholm. Jag var nog beredd på det värsta. Tänk om de säger att det inte finns något mer att göra. Den tanken kunde inte få tårarna att sluta komma. Lisa försökte vara positiv men även hon befarade det värsta. Väl inne hos veterinären och efter sedvanligt utdelade pussar från Chenin – hon är bara för go efter allt ont de gjort henne - tror veterinären att det inte är mer än någon slags ledvätska som samlats runt knät. Det finns ju en hel del oklara frågor men i nuläget känns det positivt och sedan är det bara att hoppas att svullnaden (och inflammationen) lägger sig. Lite orolig är jag fortfarande eftersom det är svårt att veta vad det beror på osv men veterinären svarade lugnt på mina frågor. Nu är det inbokat besök hos Lennart om några veckor. Ibland ska man inte lita på sin magkänsla om att allt är fel. Det var en lättnad att ha fel om man säger så.

Nu är hundarna hemma hos Lisa och Loi. Chenin myser i köket, lätt sur kan jag tänka mig, medan Choice busar med Loi. Jag är på jobbet i vanlig ordning men det fanns tydligen en viss oro för att jag skulle vara hemma och vavva (vård av vovve) denna vecka. Skulle varit trevligt men tyvärr finns det ingen försäkringskassa för hundägare.

Måste avsluta med att gratulera Anna och Doc här i bloggen också. Det kommer lite i skymundan när allt man kan tänka på är Chenins välmående men givetvis är vi väldigt glada och stolta över våra vänner som blivit uppflyttade till lägreklass spår!

Jag har tänkt blogga hela veckan som gått men alltid har det dykt upp något som hindrat mig. Chenin mår skit emellanåt så jag har nedräkning inför operationen. Hon har ont när hon reser sig och är märkbart halt. Samtidigt mår hon jäkligt mycket bättre efter att den kraschade tanden plockats bort. Det innebär att hon ständigt ska leka, hämtar saker och plockar pinnar i ett. Min älskade älskade, mitt allt!

På mornarna hittar hon på alla möjliga saker. En morgon tog Choice en pinne, vilket händer flera gånger varje promenad varpå Chenin blir fullkomligt tokig. Denna gång tittade Chenin bara och fortsatte framåt med hukad under-luggen-blick. Jag undrade vad som var fel och hoppades naivt att hon kanske äntligen lärt sig att man inte får flyga efter Choice i kopplet. Efter en bit förstod jag att hon hade något. Vid kommando loss kom en morot ut. Sötaste fialottan. Jag tog en liten bit till Choice också medan Chenin åt upp resten.

I måndags blev det för övrigt en sväng till klubben. Chenin fick ett korvspår och Choice fick lydnadsträning. Inga andra aussiefolk var där än en ny aussieägare (med Puck från Western ranch) så träningen blev rätt effektiv. Choice fick också en bra platsliggning med helt främmande hundar.

På tisdagkvällen blev det stallet och Gustur. Jag lurade mig själv att det skulle gå bra att gå med hundar och häst på en kort rastning, men Chenin är verkligen i sitt esse och betedde sig fullständigt exalterat. På ridturen stack Gustur med mig ordentligt också så jag blev riktigt irriterad och lite skraj för första gången. Stallägarens setter gjorde sedan totalt vansinniga utfall på tjejerna genom staketet och sprang sedan runt. Jag skrek åt henne att gå iväg och hon vågade inte fram. Hela min kropp ville sparka hunden men Chenin ville det lika mycket som jag så ingen av oss fick gå närmare. En riktig skitkväll som avslutades med tappade ägg hemma… Jag kokade av ilska men Choice kände det direkt och kom oroligt upp i mitt ansikte för att gosa. Jag fick bortse från min dåliga dag och sa att jag inte var sur på tjejerna och då gick Choices svans igen. Jag har verkligen fått en hund som är extremt känslig för mina signaler. Chenin är också känslig men blir mer knäpp och galen medan Choice blir låg.

Onsdag blev istället en bättre kväll som inleddes med skott-träning där Choice och Doc for runt som tokar i skogen. Choice sätter reglerna och en del av dem innebär att Doc ska bitas hårt, varpå Doc piper som en kärring. Efteråt blev det lydnadsträning för båda tjejerna på olika sätt. Chenin var taggad till tusen och jag fick fullt upp att hantera henne ö h t. Platsliggning gick dock mycket bra.

På torsdagen blev det springning med Anna och Doc igen. Efteråt besök hos mamma och Lazy. Pappa lyckades också komma hem från Afghanistan på natten. Hel också…

Efter jobbet på fredagen möttes jag hemma av fullt hus. Hebbe och hans vänner hade TV-spelsturnering. Jag sa att det var lugnt bara jag fick mobba dem hela kvällen. Apporteringsträning i köket med hundarna, i konkurransform, som gick ut på att man skulle plocka upp konstiga föremål, en i taget i utbyte mot frolic. Det gick skitbra och sedan kom Frida för att plocka upp oss. Plötsligt var hundarna i en stor lägenhet på söder där vi skulle äta och se på Idol. Vad coola de kan vara. Först ett varv runt och spana nyfiket och sedan utslagna framför TV:n. Mer fart var det på dem när vi kom tillbaka hem till grabbarna. Chenin tror nämligen att alla är där för hennes skull och går därför runt från den ena till den andra. Varje steg den hunden tar bevakas dock av mig så det blev sängen rätt snabbt för att få lugn.

På lördagen åkte vi till klubben för att vara åskådare på träningstävlingen, som Malin och Moa vann. Därefter tvingade vi Anna att följa med och spåra. Chenin fick ett korvspår som hon gick klockrent i. Tog vinklar fint och gick mycket i kärnan. Bakspår sedan på väg tillbaka som gick lagom lugnt. Choice hade lite svårt i sitt spår, hade en del tapp, men kämpade verkligen på hela tiden och plockade sina föremål (pinne och slut). Efter spårning mötte Jocke upp för springning runt Löt. Choice är fullkomligt galen i fåglarna men sköter sig annars bra. Efter några timmars slappande i soffan kom Anna över på kvällen. Lite vin och sällskapsprat blev en bra avslutning på lördagskvällen.

Idag blev en lugn dag. Inga direkta hundaktiviteter och det var så skönt. Istället blev det en långsväng med Jocke och Choice. Vi påbörjade då momentet ”skall” med den lilla snärtan. Visste inte riktigt hur jag skulle få till det. Hon är ju rätt tyst av sig och inbjudan till kamplek föranleder sällan skall utan mer bett och hopp på mig. Kom sedan på att Jocke skulle hålla henne i kopplet och jag skulle hetsa precis utom räckhåll för Choice. Hon fattade direkt så jag la på kommandot och till slut räckte det med kommando för att skälla. Det blir dock till att pröva igen. Vi körde även lite budföring men det gick sådär. Choice var mer intresserad av att springa efter golden som jagade sparkad boll. Tur att hon åtminstone är lydig och vänder. I övrigt är hon stor-knockaren. Hon brakade in i Annas näsa igår och i min näsa idag. Hon försöker i princip knocka de flesta. Dessutom högg hon mig i fingret i onsdags så blodet stod härligt till. Inte ens Chenin, som är min bulldoozer, behandlar sin matte så vårdslöst. På kvällen kom föräldrarna och brorsan över. Vi lagade mat och såg på Män som hatar kvinnor. Uscha vad hemsk den var. Hoppades på sällskap på kvällsrundan efteråt men tji fick jag…

Jag höll på att skratta ihjäl mig när Karl-Petter vann Kändisdjungeln. Jag vet inte vad det var men han är så genuin och äkta. En lyhörd värmländsk bonde som ställs mot silikonopererade upp-piffade stureplanskändisar. Fruktansvärt kul och all heder åt Karl-Petter. Jag älskar KP!

Jag tillbringade resten av lördagkvällen sovandes i soffan. Funderade en millisekund på om jag skulle följa med Hebbe på krogen men idén försvann när tröttheten tog över. När Hebbe och hans vänner gick märkte jag ingenting förrän Hebbe kom tillbaka själv flera timmar senare. Efter promenad, städning och frukost på söndagmorgon åkte Jocke och jag till klubben. På klubben pågick agilitytävlingar vilket innebar att det var fullt med folk. Vi la ett kort godisspår till Chenin som hon tog lugnt och fint, även om hon missade massa korvbitar. Choice fick sedan komma ut för lite lydnadsträning. Först budföring till Jocke som gick väldigt bra trots att Jocke är nybörjade och kände sig rätt tafatt. Sedan träning av fotgående, läggande, apportering, kryp, target m m. Avslutningsvis fick Jocke och Choice leka med schampoflaska. Jocke, jag och tjejerna satt sedan utanför klubbstugan och fikade i solskenet.

Efter träningen blev det ÖB, Jysk och Prisextra innan vi landade hemma igen. På kvällen dök Issen och Mattias upp och kollade på film med oss. Jag somnade såklart efter en trekvart. Helt omöjligt att hålla sig vaken numera. Medicinering av noskvalster är numera påbörjad. Det känns som Chenin äter väldigt många tillskott nu, utöver specialmat är det 6 extra mediciner/tillskott.

Jag trodde hundarna skulle vara övertaggade idag eftersom de igår inte fick mycket aktivering. Men tji fick jag. En kväll på Lövgatan är tydligen påfrestande, för tjejerna har varit mosiga i huvudet hela dagen. Själv var jag på Mikkos (Tims husses) disputationsfest vid ett värdshus i närheten av Universitetet. Jag skulle hämta hundarna hos mamma på väg hem men var så trött att jag stupade i säng. Pappa är ju bortrest så jag kröp ner brevid mamma och det gjorde även Chenin och Choice medan Lazy låg på golvet. Mysigt, ända till jag vaknade ett par timmar senare. Mamma gick upp och gav hundarna mat och morgonpromenad, men jag låg oroligt kvar och räknade hur många gånger Chenin sprang upp och ner i trappen och fram och tillbaka mellan hallen och köket. Suck! Vi kommer nog inte kunna hälsa på föräldrarna på ett bra tag efter knä-operationen. Hundarna är fullkomligt galna där. Så lyckliga!

När jag väl orkade ta mig ur sängen blev det skogen med Anna och Jakob. Tjejerna verkar ha fått en ordentlig släng av noskvalster, båda nyser, fnyser, fräser, snörvlar m m i ett. Spåren gick därefter. Chenin verkade trött och spårade lugnt och hade väldigt svårt emellanåt. Det gjorde inte så mycket att hon var lugn och fick klura lite, bara bra för henne. Choice spårade inte alls. Skithund! Jag hade lagt ett fint ängsspår till henne och hon drog iväg i bra fart men stod sedan som ett frågetecken. Jag fick hålla igen min frustration och vänta ut. När inte det hjälpte selade jag av och promenerade runt och plockade upp saker. Inte ens skålen på slutet med korv tog hon, trots att hon stod precis intill. Jag antar att hennes spårnäsa är sjukt nedsatt av noskvalsterna för hon brukar ha en grym spårnäsa och dessutom är hon fullkomligt tokig i mat.

Efteråt promenerade vi till Lötsjön där Chenin lämnades i Jockes bil medan Jocke, Choice och jag sprang runt Lötsjön. Efteråt gick tjejerna och jag och satte oss på en parkbänk vid Lötsjön och bara njöt av solen. Tänk att det snart är Oktober!

Bostäder verkar vara en bristvara i vårt kvarter. Vår inneboende i vårt separata uthyrningsrum flyttar i helgen så vi la ut en annons på blocket. Inom ett par timmar hade vi mer än 50 svar. Alla olika typer behövde just vårt rum. Svårt att välja, känns som värsta kontaktannonssvaren. Men det blir nog bra.

Igår var vi på skott-träning på klubben. Choice och jag tränade lite lydnad. Slutade med att jag blev biten i fingret och fick Annas stora apportbock rakt på smalbenet efter full galopp. Jag tror Choice försöker ta livet av mig… Chenin fick ett korvspår, både fram- och baklänges. Jag la två korvbitar i varje fotspår så lite lugnt gick hon åtminstone. Visiten var begränsad eftersom jag skulle hinna handla innan jag skulle vara hos mamma till Idol. Men det gick alla tiders – lyckades plocka upp Hebbe på vägen också.

Chenin mår verkligen mycket bättre. Hennes ögon lyser och hon är full-i-fan igen. Man får ha ögonen på henne för det är full fart annars. Och gärna busa mycket med Choice, helst rida också.

Del 2 av helgen är söndagen. Anna och jag var hurtiga och kom iväg från Stockholm vid nio. Vi anlände till fin moss-skog i Enköping strax före tio. Knappt en timma senare hade alla fyra hundarna fått varsitt kort spår. Chenin fick ett godisspår som gick lite lugnare än igår. Hon spårade säkert och bra och fick även ta bakspår. Doc fick två spårupptag igen som enligt uppgift gick mycket bra. Dalton fick gå Chenins godisspår och hitta rester. Choice fick ett spår som Anna lagt. Hon gick återigen över pinnen (och jag gjorde förmodligen bort mig som visade den och lekte, men vad gör man? suck) men spårade annars bra. Nästa spår ska det ligga i alla fall två pinnar så jag ser vad tendensen är. Hon verkar inte nonchalera pinnarna utan de har stort värde för henne, men hon slarvar förmodligen i spårningen.

Strax innan elva hamnade vi hos Linda (och Lisa ) i Enköping där Florence med Choices bror Milton slöt upp. Det var vallningsdags. Choice fick tre pass i hagen, varav det första enbart i koppel. Jag tycker saker och ting går framåt. Det vi tränar på att få till är mini-hämten där fokus ligger på att hon inte ska gena in emellan. Kan stolt meddela i frågan att hon denna dag inte genat in mellan mig och fåren en enda gång, bara försökt ta det håll huvudena är åt men stannat vid uppmaning. Nya saker att träna på är att inte ändra håll för ofta eftersom det stressar Choice som då snabbt går in i rusningar mot fårens huvuden. Får hon istället jobba ut ett varv så går hon ner i tempo. En ny grej som vi ska träna på är att stanna mot en väg för att lära Choice att släppa på trycket själv, för att sedan gå vidare utan att ”passet” avbryts. Alla stopp ska inte betyda avslut helt enkelt. I övrigt gick Choice grymt bra i kopplet runt i fållan jämfört med tidigare. Tjuvrusningarna var mycket färre och jag kan nu stanna henne när hon är på väg att göra en rusning och sedan trycka henne vidare i rätt riktning. Dessutom gör tryggheten med fåren att hon coolar ner sig och kan gå förbi huvudena i kopplet utan att glo sönder dem. Överhuvudtaget kan hon stå och stirra på dem öga mot öga utan att tacklas. Däremot förmodar jag att jag lyckats gett dubbla signaler med guldstaven för hon hängde lite i den emellanåt.

Doc, Milton och Elsa vallade också en del när vi inte fikade gott. Chenin fick vara med och fika två gånger. Det går hyfsat så länge inte något får rör sig inne i fållan då blir hysteriskt drag mot fållan och skall. Fåren rörde sig dock inte så mycket… Grabbarna Grus har fått tilltalsnamn av oss; Bullterrier, Bajset, Bruno, Hornet, Lillebror och Pricken. Tack Linda för att du tar emot oss varje gång!

Hemmavid gjorde jag min plikt. Trots ateist så gör mitt medlemsskap i svenska kyrkan att det ska röstas, åtminstone så att inte Sverigedemokraterna med mitt dåliga samvete hämtar hem några mandat i någon demokrati. På kvällen hade vi sedan telefonmöte med SASK. Jag tog såklart på mig något som jag måste hinna sätta av tid för.

Och blåtiran är kvar… Doc försökte ge mig en fläskläpp i bilen också så att man på måndag verkligen skulle se misshandlad ut. Anna föreslog att jag skulle säga till kollegorna att jag bränt maten på spisen så det var mitt fel, jag vet ju att man inte ska steka på tolvan.

Choice premiärspringning i torsdags gick väldigt bra. Inte över förväntan eftersom förväntan var hög. Choice är ju lillgammal så nog skulle hon fixa det där bra. Glömde helt att hon gillar att hänga i byxbenen emellanåt, så lite hål i joggingbyxorna blev resultatet. Men det bjuder jag på, hon är fortfarande otroligt enkel som hund. Mesta ljudet hon gör ifrån sig är när hon på kvällarna rullar ryggen mot golvet och morrar i flera minuter. Lycklig liten dumbo och vi tycker om hennes egenheter. Så lik men ändå så olik Chenin. Konstigt det där!

Riktigt lika bra gick inte hämtningen på dagis i går. Jag får samma panikkänsla inför hämtningarna som när Chenin ska släppas på spåret. ”Oh boy here we go” liksom. Oftast ber jag att få följa med in och hämta dem. Det hjälper mot koppelrusningarna i korridoren men hälsningsceremonin är lika illa. Jag lägger mycket fokus på att hålla ner Chenin, samtidigt som Choice hoppar hysteriskt, vilket drar igång Chenins skällande något hysteriskt. Svårt att beskriva scenariot rättvist. Igår lyckades Choice få in en fullträff medan jag försökte hålla dem lugna. Hon knockade mig i ögonbrynet som dock inte sprack utan istället blodfylldes. Tinningvärk hela vägen hem och blå svullnad över ögat. Vaknade imorse av att blodet runnit ner. Ögonlocket ser sminkat ut, med illröd färg. Jag har fått världens blåtira. Skrattandes på väg hem från dagiset skulle jag messa Marianne att jag vill sälja tillbaka svart-vit 9 mån tik billigt, men det gjorde för ont för att det skulle vara roligt. Huvudvärken bidrog till att jag väl hemma kände mig helt miserabel. Vila en stund för att orka köra lydnad med vardera hund på gården i skymningen. Ensamträningen emmavid är verkligen kul och Choice börjar mer och mer inta fotposition självmant. Dessutom kan hon apportera nu – det är stort för mig.

Idag var en dag fylld med aktiviteter. Styrelsemöte i Eskilstuna utbyttes till telefonmöte på söndagkväll vilket gjorde lördagen fri. Genast fyllde vi upp den med diverse. Jag hade hoppats att spårträningen i Kista skulle få fler deltagare men av diverse (ekonomiska) skäl for en del av gänget till klubben istället. Med Chenin passar det dåligt att spåra på klubben eftersom jag vid en snabb beräkning kom fram till att 12 spårhundar skulle kräva en promenad till grillplatsen för att få mark. Har man en halt hund som ska hjärnaktiveras passar det bättre om man kan ta bilen till platsen man ska vara. Jag bestämde därför med Jocke i Kista innan Annica beslöt sig för att följa med bara för att till slut hamna ensam med alltid trogna Anna. Så kan det gå!

Chenin fick sitt godisspår och det gick alldeles för fort. Jag la korv i varje fotsteg men hon plöjde på. Dalton fick sedan gå samma och inte heller han tog särskilt många godisar. Terrängen måste varit extra knepig för att hitta korv i uppenbarligen. Chenin fick erfara att sniglar smakar illa. Det fastnade en igel under magen som verkade irritera Chenin. När hon skulle plocka fort den fnös hon och skakade äcklad huvudet. Anna såg ungefär likadan ut så jag tog den. Hur mycket jag än avskyr insekter har jag ingenting emot sniglar, grodor och ormar. Choice gick sedan sitt spår som började på äng med högt gräs och fortsatte in i skog. Choice rusade iväg i full fart. Hon spårade fint men missade allt. Snopet! Först förbi snusdosa, sedan förbi pinne. Då ropade jag tillbaka henne och släppte på igen, då hittade hon den. Sedan gick hon över slutet, godisbruk. Jag tog tillbaka henne men hon passerade igen, verkade ligga i vindfålla bakom träd så hon fick fortsätta en bra bit till innan jag ropade att hon var duktig, matade i med godis och selade av. Doc fick träna spårstarter på äng. Han strulade lite i början men vid tredje spårstarten hade han fattat poängen och gick fint ut 15 meter efter sin godisask.

Efter spårning åkte tjejerna och jag vidare till Gustur. I härligt sommarväder red jag stora ridvägen, galopperade över långa grusvägar och bara stennjöt – med min blåtira… Efter stallet var det snabbt hem för dusch, skippade både springning och shopping i Kista som tänkt eftersom tiden skenat. Sedan åkte Hebbe, mormor och jag med hundar (och blåtira) till kusinfamiljen i Henriksdal där det var stort kalas. Kul! Jag tyckte hundarna uppförde sig fint, inga matplundringar, inga barn uppätna (även om Choice såg lite beklämd ut när barnen var lite burdusa, hon tyckte det var bättre när de bjöd på popcorn i mängder. Jag skällde på kusinen för att hon inte hade ordning på barnen som såklart tog det på rätt sätt och garvade) och inga kusinhundar uppätna (ena kusinens språksäkra dansk-svenska gårdshunden Milton läste av Chenin lika bra som tidigare och satsade på att länsa köksbordet i varje obevakat ögonblick istället). Dessutom var tjejerna riktigt trötta efter en lång dag och låg emellanåt utslagna och samlade bonuspoäng. Otroligt skönt med hundar som har fötterna på jorden.

Väl hemma fick vi lite gäster, killkompisar som Hebbe spelade tv-spel med medan jag somnade på soffan.

Tisdagar är alltid hältan värst. Vet inte vad det beror på. Kan vara att det är första morgonen efter dagis och vi går väl lite olika. Onsdag morse verkade Chenin lite bättre i alla fall. Trots hälta och smärta emellanåt på mornarna så ska Chenin ändå fara runt med leksak i munnen, hitta pinnar i kopplet, rida på Choice, dra i kopplet allt vad hon har, hoppa rakt upp i luften om man inte passar henne osv. Chenin är en knäppis! I tisdags blev det en lugn kväll för tjejerna i stallet. Jag red Gustur precis innan mörkret. Jag försöker rida lite utan stigbyglar också. Det gick bättre denna gång än förra, kändes mjukt och fint. Igår stressade jag för att hinna med Choice till skott-träningen. Vi hann och fick heller inga reaktioner på skotten. Lite lydnadsträning blev det i form av fotgående, platsliggning, apportering, läggande, inkallning m m och lite bus med Doc. Sedan la Anna och jag tillsammans med slynglarna spår till Chenin och Dalton. Det var lite svårt att hålla bort dem från korvbitarna men till slut fick vi till ett fyndigt spår. Chenin gick lite snabbt i mittendelen men annars i makligt tempo. Tänk att jag fått ner denna överljudshund till detta lugn med hjälp av flera års godisspår. Väl hemma dök Patrick och Zorro upp inom kort. Chenin tycker det är helt ok att Zorro kommer, ibland är hon till och med lite glad. Ute tillsammans går det också bra. Men när hon väl lagt sig i vardagsrummet då är det slut på det roliga. Varje gång Zorro går runt så följer hon honom med blicken och morrar.

Idag ska Choice premiärspringa med Anna och mig runt löt. Det blir en kort sträcka, skönt att skylla det på hunden. Sedan blir det besök av Frida för att tillsammans avnjuta ännu ett avsnitt av Idol. Hebbe är på kick-off med jobbet.

Vi bytte mobiler på jobbet i veckan. Dessutom är datorn uppdaterad med nya officepaketet. Ibland är jag bara så totalt oteknisk och förvirrad. I sådana här situationer märks det extra mycket men jag bjuder på skratten. I alla fall så lyckades jag komma ihåg en sak och det var att ladda ner alla bilder och filmer från jobbmobilen till datorn.

Trodde jag var smart som tog med Choice när jag la spår till Chenin. Jag tänkte att hon väl kunde röja runt lite i skogen medan jag la ut pannbiff-spåret. Hon gick baklänges och studsade när hon märkte att jag hade gott. Det blev alltså mer komplicerat än vad det kunde varit. Chenin fick sedan gå spåret, vilket gick lugnt till en början och blev sedan mer och mer hysteriskt. Mer taggad idag än i helgen, men så är det förstås klubben vi är på. Efter att vi gått spåret ena hållet fick Chenin spåra tillbaka. Tävlingsambitionen är rätt låg om man låter hunden gå bakspår. Just nu är dock ambitionen att Chenin överlever och att hon kan gå 60 min promenad. Mer önskar jag mig inte nödvändigtvis. Bakspår är Chenins grej. Hon tar varenda missad godbit och går lugnt och sakta. Skulle hon däremot fått gå om spåret så skulle hon rusat eftersom halva godbitarna är uppätna. Nöjd med Chenins förhållandevis lugna träning kunde Choice få lite lydnadsträning. Jag mötte upp en förtvivlad Anna som ringt flera gånger och undrat vad som dröjer, fick onekligen en känsla av att vara 12 år och med Anna som mamma. Lite träning av ingångar, position, starter, apportering, avlämning och snabba lägganden blev det innan vi tog en promenad med Anna, Dalton, Doc, Sofie och Tristan.

Choice bajsade tre öronproppar i söndags igen. Hebbe och jag hade en diskussion huruvida det var hans uppgift att lägga undan öronpropparna eller min uppgift att övervaka min hund. Jag tror jag vann.

Har man bara en helg måste man passa på att pressa in aktiviteter. På söndagmorgon bar vi därför iväg till skogen med Annica med kelpie-Mido och Helena med whippet-Aston för spårläggning. Chenin fick ett godisspår utan liggtid. Hon gick först spåret normalt och tog spårpinnen och slutet fint, därefter fick hon bakspåra hela vägen tillbaka för att ta missade pannbiffsbitar. Behöver knappast tillägga att bakspåret blev mest noggrannt. Fortfarande har ju Chenin så brådis i spåret. Choice fick två, ett som Annica lagt och ett som jag lagt. I Annicas spår var det full sula utan konstigheter, eller Annica har ju ofta konstigheter för sig så visst fanns det knas. Spårpinnen hade Annica visst grävt ner och det störde aussienosen lite. Duktiga Choice grävde upp pinnen, hon verkar se ett värde i de där torra träpinnarna. Matten verkar ju blir förbaskat glad när man hittar dem. Det andra spåret var knepigare eftersom det gick längst med kalhygge och över öppna ytor. Vinden hade flyttat spåret till höger men pinnen vindades ändå in fint. Annica fick hålla i Choice sista sträckan från pinnen till godisslutet eftersom jag hade fullt sjå med att undvika myrstackar. Choice hade tydligen tittat efter mig ett ögonblick, vilket jag inte ens noterade, men sedan dragit iväg i full fart. Hon är så grymt självsäker i spåret. Hennes allra största styrka är att hon vänder själv när hon går fel. Jag gör inget annat än bara följer med även om hon går fel. Jag måste fortsätta påminna mig själv om att aldrig hålla tillbaka henne i linan utan bara haka på så löser hon det själv. Om hon någon gång framöver misslyckas så spelar det ju ingen roll, värre att försöka styra genom att hålla tillbaka henne. Efter spåren fick Choice busa med whippet-Aston och sedan tog vi kort promenad med båda tjejerna.

Sedan var det snabbt hem för att hinna skjutsa mormor till föräldrarna och sedan hamna på lägenhetsvisning i Duvbo. Fina lyor som vi nu lagt bud på. Sedan sprang jag runt Lötsjön, andra dagen på rak solo. Därefter kalas för pappa med god mat och sedan bio med föräldrar, Hebbes syster och respektive och Patrik och Veronica i form av Tarantinos senaste film.

Svårt att skriva efter det inlägget. Dystert på hundfronten. Chenin är dålig emellanåt. Jobbigt för henne, för mig och för Choice. Strömsholm-besök stundar dock. Vissa dagar är man bara så ledsen, Hebbe kommenterar ”jasså, det är en sådan dag”. Ibland vaknar man efter att ha sovit oroligt och drömt jobbigt med gråten i halsen och rädslan för att se henne hoppa på tre ben. Att ha en sjuk hund kan verkligen göra en riktigt deprimerad. Choice är en räddande ängel och även Chenins alltid viftande svans. Det är morgonarna som är värst. När svansen hänger mellan benen så känns humöret inte riktigt på topp, milt uttryckt. Men rida på Choice kan Chenin tydligen alltid, om hon får. Hundilskan tycks ha eskalerat också, förstås. Ingen fara på taket dock, annat än att Doc fick sig en åthutning. Shih-tzun som bor på gården är fortfarande en stor favorit. Chenin skriker när hon ser honom. Han är en liten, lugn, glad och stillsam gentleman – precis i Chenins smak. Och Choice gillar ju alla hundar än så länge.

Veckan som gått har i vanlig ordning bjudit på en del aktiviteter. Två lydnadspass (ett på klubben och ett på gården), två joggingpass, en ridtur, simning i Ålsten och besök av olika slag på hemmafronten, bland annat av bc-Zorro till Chenins förtret. Fast på promenad ute går de så fint alla tre med mig. Med fint menas inte bråk alltså, inte fint i kopplet. Till och med snälla gulliga Choice ligger på i kopplet. Tung är hon nu, men hon drar konstant med tyngden och gör inga tvära kast så man flyger efter som någon annan svartvit flicka.

Ålsten var en mindre angenäm upplevelse. Anna och grabbarna var med och det var första och sista gången. Vårt härliga badställe har förvandlats till en plats för lösa mindre lydiga hundar. Det fick vi erfara i skarpt läge, ett antal gånger. Chenin simmade och det gjorde hältan värre.

Idag har vi varit på Värmdö och försökt underhålla en ledsen, men ändå vid gott mod, Lisa. Vi åkte till en plats med fina spårmarker för spår, lydnad, uppletande, budföring, platsliggning, pälsvård och lång fika. Chenin fick ett klurigt godisspår som korsade en del motionsspår och lydnadsplan. Hon spårade noggrant och säkert och apporterade spårpinnen lika fint som alltid. Sötaste pinglan! Choice spårade något tveksamt till en början där Lisa gått slingrigt i trollskog. Hon såg ut att emellanåt hamna lite brett i spåret men jobbade på hela tiden. När spåret övergick i lättare rakor, men svårare (och mer typisk oss) terräng så drog hon iväg ordentligt i fart igen. Hamnade till höger om en vinkel men jag gled med och hon jobbade sig rätt och tog pinnen till min glädje. Vid ett ställe där Lisa korsat en grusstig luktade Choice noggrannt på gruset innan spåret gick in i terräng igen. Det visade sig att Lisa skrapat med fötterna precis där för att få extra lukt. Snacka om att Choice har en otroligt känslig näsa. På uppletandet fick hon gå först i korridoren utan synretning och det gick mycket bra. Svårare var det gång två när hon fick synretning eftersom hon verkade tveksam till om plastbiten verkligen var vår och om den verkligen skulle plockas in hela vägen eller kanske kunde släppas halvvägs…

Så var helgen redan till ända…

I fredags hann jag med en hel del; städning, diskning, tvättning och framförallt lydnadsträning med vardera hund. Den som fick vänta inne grät inga floder när de fick märgben i väntan. Två bra lydnadspass blev det. Choice fick träna snabba lägganden även vid sidan, inkallning, sitta/ligga kvar, ingångar, metallapportering och lämna övningar. Det gick mycket framåt, speciellt avlämning av spårpinne. Chenin fick köra platsliggning, godis-let, metallapportering m fokus på fasthållning (som tydligen inte var hennes grej – tar jag i den så släpper hon) samt hakan i backen som jag lyckades tajma så bra att jag till slut fick till tre sekunder och belöning utan att hon hann börja morra eller knorra.

Efter några timmars sömn blev vi upphämtade av Anna och Doc på lördagmorgon. Av någon outgrundlig anledning hade jag bett att få följa med på Annas första brukstävling. Man kan ju tycka att man skulle ha annat att ägna en lördag åt men är man hundidiot så är man. Anna och Doc var skitduktiga. Väldigt nära en uppflyttning, om inte om fanns. Hade Doc bara hoppat över hindret så… Hopp sa Anna och så sprang Doc till tävlingsledaren som just tagit apporten och hoppade på henne. Söt-Doc! Alla andra moment utförde Doc riktigt bra, men små detaljer avgjorde. Spåret strulade i början men gick sedan klockrent. Budföringen var Doc den enda som sprang på (tror jag). Platsliggningen gick kanon och bara det var ju värt allt. Lydnadsprogrammet såg jättebra ut. Linförigheten kanonfin. Framförgåendet mycket bra, men när Doc stannade till vid en spånfläck blev det tyvärr noll, men vad gör det när han gjorde momentet så fint. Läggandet bra. Inkallningen dk. Apporteringen jättefin med ett ligg istället för sitt med apporten gav 5. Och så hoppet som avgjorde. Hellre en tävling där man känner att hunden är riktigt med än en halvkass tävling med uppflytt. Nu får Anna och Doc ännu en chans istället.

Chenin och Choice fick varsitt spår på klubben. Chenin fick ett direktspår med korv i och tack vare det höll hon ett mycket bra tempo. Hon var riktigt noggrann så det var kul. Choice fick ett spår som legat ca en timme. Hon spårade i ett högt tempo men samtidigt hinner hon lösa alla vinklar och sånt så även det kändes mycket bra. Hellre att hon spårar lite för hetsigt med mycket motivation. Båda hundarna tog sina respektive spårpinnar som jag glömt var jag lagt så jag blev extra glad. Chenin kommer direkt till mig och visar upp medan Choice stannar, tar pinnen och fortsätter. Men vi plockade in avlämnandet här och det gick mycket bra. Kampa med pinnarna är förstås också kul. Lite lydnadsträning fick Choice också. Bland annat en platsliggning tillsammans med appellklassens platsliggning. Chenin var med på prisutdelningen.

När Choice bajsade undrade jag det var för konstiga saker där i. Något som såg ut som ekollon eller svamp. För en sekund förträngde jag husses efterfrågan av sina öronproppar på morgonkvisten. Hon har inte ätit upp en, utan hela paketet. Tre hela kom ut i lördags och imorse kom resterna av resterande. Förhoppningsvis.

På eftermiddagen hann jag med ett par timmars sömn innan hundarna och jag mötte upp Jocke vid Lötsjön. Hundarna lämnades i vanlig ordning i Jockes bil medan Jocke och jag sprang runt Lötsjön. Sedan hem för att märka att jag var utelåst, vilket innebar platsliggningsträning, innan Hebbe dök upp. Strax innan fotbollsmatchen var huset fullt med folk. Fotbollsfest med trevligt sällskap och sedan vidare till Solidaritet – till slut, efter en del avhopp.

På söndag ville man bara sova, sova, sova. Men vid lunch var Hebbe och jag på en lägenhetsvisning. En väldigt trevlig lägenhet med fin uteplats. Allt stämmer utom att lägenheten ligger i norr/öster-läge. Det passar oss mindre bra så vi tänker på saken. Besök hos Hebbes mamma efteråt och mina föräldrar på kvällen.

Något trist som hänt är att vår gamla instruktör, Catrine Nyström, som hundungdom hade i drygt 10 år gick bort i veckan. Tankarna går till Olle och Kaxa.