Om
Camilla heter jag som skriver här. Jag är 26 år, född och uppvuxen i Solna, men bor numera med min pojkvän i Sundbyberg. Jag har pluggat större delen av mitt liv. Om det var möjligt skulle jag fortsätta med det. Kunskap är makt. Det viktiga är inte att tänka fritt, utan att tänka rätt. Under mina år på Stockholm och Uppsala universitet studerade jag djuretik, kriminologi, retorik och juridik. Jag har fördjupat mig i företagsbeskattning, internationell skatterätt och förmögenhetsrättslig familjerätt. Avslutningsvis fick jag till ett examensarbete som handlade om huruvida etableringsfriheten i EG-rätten även innefattar ett krav på en skattemässig likabehandling av olika etableringsformer i hemstaten, för den som är intresserad. Som en del av examensarbetet praktiserade jag på revisionsbyrån Ernst & Youngs skatteavdelning i Stockholm. Från och med slutet av augusti 2007 började jag jobba heltid där. Det enda jag saknar är att inte kunna ha hundarna med eftersom vi sitter i landskap mitt i city och ca 750 personer arbetar där, men ibland gör jag ändå undantag för mina tjejer.
Den större delen av mitt liv spenderar jag med min aussietjej, Chenin. Sedan jan 2009 har lilla Choice kommit in som ny familjemedlem. I föräldrahemmet finns dessutom chowen Lazy som fyller 12 år i höst. Med Chenin blir det väldigt mycket spår- och lydnadsträning, även om vi lagt ner många timmar på tjänstehundsutbildningar. Vi har även kört en del skydds i tre olika grupper, vilket gett oss mycket kunskap i olika metoder att träna denna gren. En del vallning har vi också provat på innan Chenin blev skadad. Själv har jag haft hund sedan jag var sju år och tränat vid olika hundklubbar innan jag hamnade på Solna-Sundbybergs brukshundklubb med hund nummer två för 14 år sedan. I Solna-Sundbybergs hundungdom satt jag som sekreterare i 6 år och är inne på mitt 8:e år som ordförande. Under tiden har jag utbildat mig till Ungdomsinstruktör, SBK-handledare, figurant vid mentaltester/beskrivningar, handlingdomare samt gått etologi- och klickerkurser. Vad gäller hundträning är jag förespråkare för en ärlig metod. Jag tror inte på att lura hunden till att göra saker utan tydligt göra det klart för hunden vad man förväntar sig av den. Det ska vara kul att ha och träna hund både för hunden och för ägaren. Jag talar sällan om dominans och ledarskap, mer om samarbete och missförstånd. För mina hundar är det naturligt att vi gör saker ihop och det är det roligaste som finns. Även om Chenin har en mycket stark vilja är det ytterst sällan jag finner anledning att korrigera mina hundar. Hon är en smart hund som lärt sig stå på egna ben och själv förstår vad som är bäst för oss båda. Metoder som bygger på samarbete gör att vi utvecklas tillsammans medan korrigeringar gör att vi tar ett steg ifrån varandra. Jag skulle t ex inte komma på tanken att kalla in min hund när jag är arg på henne. Det om något ger dubbla budskap!
