Chenin.se

På väg till Tånga-Hed
Fyra dagars hårdträning för hundarna i form av aussieläger i Tånga-Hed. Lisa och jag åkte ner på torsdagmorgon och passade då på att stanna till hos Gunnar och Marianne i Oxelösund för lite vallning. Choice gick rätt lugnt och fint och lugnade sig till och med ute i stora hagen, så pass mycket att jag kunde gå från attitydträning till att börja träna höger/vänster och minihämt på större område. Jag gjorde också som Marianne sa och satte mig ner på en sten och bara lät Choice ha egen kontroll på fåren och gå med dem lugnt och helt naturligt. Under inhämtningen av fåren insåg jag att Choice jobbar så himla mycket bättre när jag inte lägger mig i och att jag faktiskt kan låta henne få fria tyglar att gå helt själv i hagen när vi letar fåren. Hon hittar dem ju ändå snabbast och brukar normalt stanna hukandes av sig själv. Och skulle hon inte göra det är det ju inte hela världen om hon får prova lite själv, någon gång kanske hon gör helt rätt. Några pass i fålla blev det också efter inhämtningen.

Loi gick också riktigt riktigt bra redan från start, mycket lugnt och fint och som alltid med fin balans.

Chenin fick ett godisspår på äng med två vinklar och 3 apporter. Finaste gulliga Chenin. Alla var ganska tillfreds när vi några timmar senare rullade vidare mot aussielägret. En resa som kändes väldigt lång men med Lisas sällskap var jag underhållen hela vägen. Lisa är för övrigt väldigt förtjust i Gränna…

Föreläsning om mentalitet
Väl framme i Tånga-Hed vankades intressant och fängslande föreläsning med Jan Gyllensten om mentalitet i allmänhet. Det är alltid kul att se framför sig sina egna hundar (såsom alla förstås gör). Chenin som bara kan komma ihåg positiva minnesbilder och Choice som har gott minne både vad gäller positiva och negativa minnesbilder. Chenin som är vild och galen med noll anpassningsförmåga och utan att inse sina ramar, men samtidigt väldigt rätt på rätt saker. Choice som är cool och iskall utan att brusa upp sig för mycket över småsaker, självständig och säregen. Men det var också kul att höra hur länge Lisa skrattade när Jan pratade om att sitta i en racerbil med full gas men utan ratt (= Loi emellanåt).

Spårgruppen
Vi har under helgen ingått i en av spårgrupperna på lägret. I gruppen ingick följande ekipage: Lena med Lukas från Arelids,  Mikaela med Thing från Sugarwinds, Marie med Vilja från Real Sugar, Barbro med Fokuz från Chess Player, Anneli med Hilda från Empress, Camilla med Choice från Crofter Holdings och Chenin från Chess Player samt instruktör Carina Alnegren med Jiggy från Chess Player.

Mesta delen har vi spenderat ute i skogen bland fästingar, spindelnät och mygg. Jag har väldigt många spår i kroppen, missade endast ett spår första dagen och beräknade att jag gått 15 spår andra dagen. Tredje dagen däremot missade jag samtliga hundar och hann desto mer med mina egna. Fotograferandet har varit dåligt men några foton på gruppens hundar har jag i vart fall hunnit med.

Choices arbete
Choice har spårat bra, hon är väldigt noggrann och analytisk och har en ganska känslig näsa. Jag tycker hon går lite långsamt och omotiverat men det fick jag snabbt höra att jag var den enda som tyckte. Den första kommentar någon sa var att hon gick för snabbt. Vad allt är relativt tänkte jag för mig själv och minns när Chenin och jag tävlade lägre spår och gjorde ett spår på under 17 min varpå vi varvade den som startat innan oss. Men i vilket fall skulle jag vilja ha ännu mer attityd och lite ”det här är mitt spår” från Choice, fast givetvis inte på bekostnad av att hon slarvar vilket kan vara risken. Äsch, man får väl vänja sig vid tanken på att Choice inte är Chenin.

Choice fick två tekniskt ganska svåra spår första dagarna med mycket jobb på stigar, vinklar på stigar, apporter i vinklar, terrängbyten m m. Sista dagen fick hon ett långt Barbrospår på knappa kilometern (om jag förstod rätt) med terrängskiften, hopp över bäckar, snäva vinklar m m. Ett väldigt kul spår som Choice gick fram fint i men vid skifte från skog till äng kom hon av sig och fäste inte igen så vi selade av och konstaterade att många dagars jobb har gjort henne riktigt trött. Men väldigt konstigt är det, för när vi skulle hämta slutet spårar hon på som vanligt igen och likaså sprang hon på och iväg på Chenins gamla spår. Trött men ändå inte trött!?

Vi har också hunnit med lydnadsträning i någon form varje dag, kanske lite mer av den varan första dagen. Choice har gjort två fina platsliggningar med för henne okända hundar, en med Minos och Lisa och en med Rosso. Jag har märkt att jag är lite fegis och inte vågar lämna henne på långt avstånd med okända hundar för att jag är lite rädd för att det ska springa fram hundar till henne som kan göra henne osäker (kanske är denna känsla ännu starkare när oddsen för detta är högre pga löp). Vi har också tränat fotgående med massa spännande störningar och där är jag så nöjd med henne för nu verkar hon ha förstått grejen. En hel del annat smått och gått har det också blivit, såsom budföring, hopp, läggande, ställande m m.

På uppletandet har hon gått fina tomslag och letat på hela tiden. Däremot går hon ibland utanför den vallade rutan varpå jag är tyst och låter henne leta sig in för att förstå att det inte lönar sig att vara utanför området. Jag vet inte om jag kanske borde ropa in henne direkt hon går ut eller låta henne vara?

Avslutningsvis fick Choice springa några varv med Ingelas Puff från Windedos och de lekte faktiskt jättefint och gulligt med varandra. Det verkar mest vara Doc som ska manglas enligt Choice…

Chenins arbete
Chenin har fått korta godisspår alla tre dagarna som hon varit alldeles för het och taggad i, första dagen gick hon nog över alla apporter medan hon andra dagarna hittat alla men varit slarvig. Dessutom har hon gått två fina apportstigar med alla apporter galet lyckligt markerade – älskade hund! Sista dagen fick hon utöver det ärva ett ”vanligt” spår som en hund fått bryta i = tacksam Chenin! Spåret var riktigt gammalt och enligt uppskattning ca 500 meter långt (men jag tror det var kortare). När jag äntligen hittat fram till vad jag trodde var starten blev det åka av. Chenin hade svårt med alla viltspår och cirkulerade emellanåt en del, men lite vattnande gjorde susen och hon bet i. Slutapporten funnen innebärande glad hund och lättad matte. Min underbara fina hund som man alltid kan lita på gör sitt jobb. Som bonus hittade Chenin även ett stort fint älghorn samt något gott i bajsväg att rulla sig i. Men det bjuder vi på eftersom slutpinnen kändes som en riktig vinst. Chenin har också fått lite lydnadsträning förstås och vårt nya moment slalom mellan benen börjar ta sig mer och mer.

Tipsen
Här är några av helgens tips jag minns och som jag ska tänka på framöver:

• Ha mer struktur i spårningen – särskild med tanke på hur ofta vi spårar. Bestämma mig för om det är exempelvis upptag, ängspår, apporter, tekniska spår, vinklar, osnitslade spår eller långa spår jag övar på denna gång.
• Ge alltid godis innan spårstart och påsläpp.
• När hunden börjar cirkla, ta in den, klappa om , ge vatten och ge blött godis. Vänta till hunden startar av sig själv. Använd ej spårkommando.
• Använd aldrig ”extralocket” på snusdosorna eftersom det kan fastna i hundens mun när hunden öppnar asken själv.
• Motivationen i spåret kan exempelvis höjas med jaktspår som innehåller stopp i, innebäranade att spåret blir färskare och färskare.
• För Choice del ska jag ha lite kortare lina, gärna sträckt lina, gå närmare, gå saktare och lita på hunden. Framförallt ska jag fokusera på osnitslade spår där jag litar på hunden och jobba upp spårkonditionen rejält.
• Kryp: Var noggrann med hur Choice håller huvudet och att hon inte gör några kaninhopp med bakdelen. Prova att sitta på knä.
• Uppletande: Finns flera olika metoder. Några som vi provade var att hunden får gå ut och vinda in ett föremål men inte ta den, sedan skickas hunden ut på minnesbilden av lukten. Någon annan går ut och lägger föremål – hunden får bara en minnesbild av att personen är där ute. Eller att man går ut själv och visar hunden att man släpper ett föremål, sedan släpper man ytterligare ett på vägen in och hunden skickas två gånger. Kör ALLTID på retning vid första skicket och med flera skick på rad. Jobba tyst bakåt precis när hunden tar föremålet. Belöna farten in med kamplek med annat föremål.
• Budföring: Jag har bestämt mig för att ladda henne massor på mottagaren efter de två misslyckade skicken tidigare och det verkar ha gett resultat. Första skicket, godis och hjälp vid ingången. Jaktlek tillbaka till mig (behövs nog inte längre). Andra skicket, kamp hos mottagaren.

Annat
Bortsett från all hundträning har vi även hunnit med att dricka vin och snacka skit, lyssna på Lajos dammutlägg på kvällarna och kommentarer som ”Om en hund är med och vallar av en sökruta, kallas den då för en vallhund?”, ätit oväntad men sjukt god mat, pratat strunt om konstiga briardägare i form av Annika, Vicky och Bettan som hållt mig vaken genom att skrika på varandra halva natten, trängts på Tånga-Hed med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, lyssnat på skällande ouppfostrade utställningsbriarders skällande om nätterna, blivit utskälld av jaktlag för att vi varit på deras marker, fått skott-träning i mängder i form av jakt och älgstudsare hela dagarna, skrämts av gråhåriga gubbar på morgonen med kommentaren ”Det är nog bara du och jag som bor i detta hus”…

Don’t stop dancing – party is not over!

Metro har sommaruppehåll så det blir lite mer bloggande istället på tunnelbanan.

Igår skyndade jag hem för att hinna gå promenad med Hebbe och hundarna innan telefonmötet med SASK:s styrelse. Mötet var effektivt och tog knappt 2 timmar. Jag agerade ordförande medan jag utfodrade hundar, lagade mat och åt.

Efter mötet hade jag planerat kort rastrunda och sedan sängen med Solsidanrepriser. Istället blev det bilen till rockbaren i Sumpan med respektive (och hundar förstås) där vi mötte upp lite vänner (Söderin, Stefan, Mattias, Diana). Tror Söderin var mer underhållande än Solsidan så det var klart värt det. Speciellt sent blev det dock inte för jag jobbar ju. Hundarna jobbar också för fullt, men mest med att sova bort tiden på jobbet och ibland rulla över på rygg och tigga klapp av någon kollega. Även lunchtid jobbar jag hårt, men inte med det vanliga jobbet utan med att skälla ut stackars aussieägare (eller snarare den blå hunden) som inte har tillräcklig pli på sin hund som springer fram till mina. Jag kände mig verkligen som en seriös och trevlig tillfällig ordförande i aussieklubben, man kan ju bara hoppas att hon inte kände igen hundarna… Jag kan bli väldigt ond när jag blir besviken och besviken blir jag när Choice får anledning att bete sig lika illa som Chenin. Annica som var i luren blev kastad på hunden och någon luftspark utdelades. Därefter var jag tvungen att ha mina två lösa i Humlegården så de hann sansa sig, strosa runt och se hundar som inte springer fram.

Svart Choicebror får pryda bloggen idag:

Choice bror Ramsey på Zilch vallkurs i maj

Issens 30-årsfest igår var en intressant upplevelse! Jag tog det relativt lugnt och inledde kvällen med Cicci, sallad och en smirnoff ice. Sedan blev vi kvar hos mig alldeles för länge innan vi äntligen dök upp på festen. Den stora festen som skulle varit utomhus om vädret tillåtit men istället förpassades till några kvadratmeters etta. Fullt med fulla folk och jag antog att jag skulle vantrivas om jag inte kom ikapp, men där hade jag fel. Jag var istället enormt underhållen av dessa märkliga sorgliga figurer. Nu blev jag påmind om varför jag gillar dessa knäppa människor. Jag skrattade högt och så mycket att jag hade ont i mina obefintliga skrattgropar.

Vid midnatt när även trapphuset var oigenkännligt skulle de flesta ut. Cicci och jag gick dock hem i armkrok och tog ut hundarna på en tur. Flickorna, som inte direkt är vana vid att vara själva, hade skött sig fint och stannat på varsin sida om stolarna jag ställt för vardagsrummet.

På dagen var Jocke och jag i skogen och la spår till hundarna. Chenin fick ett riktigt långt och ordentligt spår i underbart fin terräng. Hon gick klockrent och noga. Choice fick två kortare som Jocke lagt. Började bra och jobbade fint fram till slutet där hon började nonchalera spåret, klev av, på, av, på och sökte annat roligt att göra istället. I övrigt har helgen bestått mest av jobb. Söndagkväll var det telefonmöte SASK och det fick bli hemma hos Hebbes mamma där vi befann oss för att förtära middag.

Hade väl tänkt skriva lite mer igår men det blev bara ett väderinlägg. I helgen har vi ägnat oss åt SASK:s årsmöte på lördagen. I värsta ovädret var det ändå några envisa individer som trotsade och kom för att ära oss med sin närvaro. Jag blev, motvilligt från början, invald som vice ordförande. Känner egentligen inte alls att jag har kapacitet och tid att överta före detta vice ordföranden i denna roll, men det kändes som att någon måste ta smällen. Jag som tyckte ledamot var alldeles lagom. Det är som på jobbet – så fort man blivit varm i kläderna så uppgraderas man så att man inte ska vara så kaxig. Jag är egentligen ingen mötesmänniska eftersom jag har svårt att motivera mig till att ordna hundvakt för att sitta på hundmöten utan hund. Min far tyckte för övrigt att just detta med hundförbud på hundmöten var ironiskt i min barndom. Chenin fick trotsa och följa med som sällskap på årsmötet. Trots hennes galna sida är hon en exemplarisk möteshund. Så länge det inte finns några förväntningar. Choice fick vara med mamma, rätt lyxigt med andra ord, och Chenin grät högt för att inte hon fick gå av hos föräldrarna. Men det finns en gräns för hur mycket man utsätter sina föräldrar för. Det gick också över när diverse rester av fikat ramlade ner i Chenins mun. Kallt är annars ett ord som sammanfattar lördagen rätt bra, oavsett om man var ute eller satt i kallt mötesrum i Södertälje. Lägg till springning i många minus i fredags så är ont i halsen ett faktum.

I söndags blev det städning varvat med promenader. Jag hade tänkt springning, spårning och lydnad men vädret gjorde att det kändes som en mindre lyckad idé. Hundarna visste ändå inte vad de gick miste om och när föräldrar, bror med respektive, Hebbes mamma och syster dök upp på kvällen var det strunt samma. Vi firade igen Hebbe, denna gång med tacos, ny frukttårta, ostbricka och andra onyttigheter. Tanken var att vi skulle spela sällskapsspel men det blev OS för hela bunten.

Igår blev det en effektiv kväll. Hussen hämtade tidigt på dagis men lurades med mig att han glömt hämta tjejerna. Efter min hemkomst blev det städning, packning, promenad, lydnadsträning för Choice, godislet för Chenin, färd till Hebbes mamma, middag där kl 21.30, upprättande av inkomstdeklaration och andra dokument till Skatteverket för Hebbes AB och sedan stupa i säng.

I lördags hade vi SASK-möte på Mälarö Bk. Höglöpande Chenin kändes onödigt att utsätta eventuella hanhundar för så hon fick vara med mamma och Lazy medan Choice följde med. Mötet var effektivt avklarat men lämnade dessvärre en viss hunger kvar hos mig som inte ätit frukost. Choice och jag tog sedan tillfället i akt att träna på nya planer efter att hunden i spegeln kollats av. Hon gick så jäkla bra att jag började fantisera om appellstart till sommaren. Framförallt gick hon väldigt trevligt fotgående, stabilt och fint. Vi påbörjade dessutom inkallning med ställande och läggande och hon kändes nästan bc-snabb några gånger. Vi körde också mycket avståndsregleringar – tränade på att gå sakta mot mig inför vallningen och att lägga henne på avstånd. Läggande under gång blev det också och snart trodde hon att hon skulle ligga hela tiden på allt. Väl hemma hos mamma när skymningen kom var jag döhungrig.

På kvällen föreslog Anna lydnadsträning och jag kontrade med garagelydnadsträning. Choice var duktig men verkade mer trött i huvudet än tidigare på dagen. Fotgående blev det i alla fall och särskilt fokus på att inte nagga mig i vändningar. Platsliggning äntligen, dessutom med störning av främmande hund som gick förbi. Inkallningsstanna, ingångar. Inkallning med stå och ligg som inte gick fullt lika bra som tidigare på dagen. Lite rutan-skick fick vi också till och här känner jag att jag måste ha en bra plan. Chenin fick köra lite minimalt med sina trix; hakan i backen, tass, back.

Igår, söndag, var det stort kalas hos oss för mig och min mamma. 23 personer i vår lya verkar vara ett maxläge att få in. De flesta fick stå och äta men det gick bra. Hebbe var iväg med Choice och mötte upp några vänner som tagit hand om en irländsk gatuhund (liten terrier). Tydligen sprang de på fint i snön och Choice njöt av att vara snabbast och bli jagad. Jag fick se busarna på film efteråt. Väl hemma igen var lägenheten fylld med folk och Choice hade stora ögon och far runt som en oljad, och isig, blixt. Höglöps-Chenin försökte bjuda upp kusinens dansk-svenska gårdshund Milton på lite dans, men det tyckte jag var onödigt. Annars fungerade det bra ändå med alla barn, höglöpande hundar m m. Chenin är lycklig bara någon klappar på henne hela tiden eller om hon får någon liten skål att slicka ur. Jag tror det är nyttigt för Choice (och även Chenin, men hon är ju härdad) att uppleva lite barn och folksamlingar eftersom hon är så signalkänslig. De tog i alla fall allt med ro och fick missnöjda gå in i sovrummet medan vi åt så folk kunde röra sig. Inte heller stal Milton någon mat mer än att slicka på pappas korv när tillfälle fanns, så det måste få anses varit en lyckad kväll. Alla verkade i alla fall ha kul. Vi spelade Buzz på 8 personer och när det bara var Micke och Sanna kvar spelade vi TP till sent. Jag vann otroligt nog, jag som aldrig brukar vinna TP, och det var trots att jag gled in i efterhand med tre pluppar mindre. :)

Nu har Chenin börjat med muskel-relaxerande så igår kväll blev det mycket massage och novaphone på ryggen. Vi ska köra ordentligt med det nu varje kväll.

Fina fina vinterdag! Man har ett leende på läpparna pga all vit snö. Hoppas den ligger kvar länge. Sista veckan innan jul och det märks, fullt upp med saker som ska vara klara.

I måndags var det styrelsemöte med SASK. Endast fyra deltagare dock, vilket är trist. Nåväl, fördelen är att mötet går snabbt i vart fall. Efteråt hade hundarna och jag egen måndagslydnadsträning. Choice är så sjukt kul att träna nu. Metallapportering är särskilt intressant för åter igen är tjejerna så olika. Chenin är knäpp, fullkomligt vansinnig på metallen. Den får inte ligga någonstans framme, då ska hon ha den. Men egentligen innerst inne gillar hon den nog inte, bara idén med den. När hon ska hålla den håller hon huvudet aningen uppåt och munnen lite väl öppen. Choice däremot håller den fast i munnen, med munnen stängd och med huvudet i normal höjd. Hon däremot har inget begär efter den – ingen eftertanke, ingen hatkärlek.

Det har varit en dramatisk helg med mycket upp-och-ner känslor. Egentligen ville jag döpa inlägget till Bye bye Bajen efter derbyt mellan AIK och Hammarby som jag var på igår där AIK åter igen gick upp i serieledning. Nu är det guldvittring. Klart är att AIK åtminstone får en guldmatch nästa helg. Oavsett utgång på onsdag får det lag som vinner nästa helg (Gnaget eller änglarna) guld. Om AIK vinner på onsdag räcker oavgjort nästa helg och det vore trevligt med det utgångsläget.

Utöver fotboll har helgen innehållit styrelsemöte och medlemsmöte för SASK i Enköping, vallning, jogging, lydnadsträning, höststädning och karaoke. Innan styrelsemötet i lördags gick hundarna och jag upp tidigt för att hinna till Linda och fåren innan. Choice fick tre pass i fållan varav det första helt och hållet i koppel där vi endast tränade inställning och attityd. Trots att det nu var flera veckor sedan sist var hon inte övergasad och lomhörd vilket var trevligt. Hon har en väldigt härlig koncentration som är en av hennes största styrkor. Ibland kan hon med sitt lätta eye påminna om en bc. Andra passet inleddes bra i koppel och fortsatte bra lös men blev sämre och sämre mot slutet (hon taggar, gör rusningar och nafsar). Det fick mig att fundera i termer som; hur man snabbast förstör sin duktiga vallhund. Men i tredje passet blev vi lämnade själva vilket innebar bättre koncentration och noggrannhet från mig sida. Och givetvis gav det snabbt resultat. Jag var nöjd och glad. Hon är minsann en riktig liten vallhund.

På medlemsmötet kom det en hel del medlemmar och många kända ansikten. Jag hade gärna hunnit prata mer med flera men det gick inte riktigt ihop. Två av Choices bröder var där, Harry och Ramsey, och det blev en del bus med båda (fast dem emellan mest spända uttryck). Ingrid och Benz var också där så Choice fick lov att även underhålla Benz med lite bus efter bästa förmåga. Ja, och Chenin blev fullkomligt galen när Ingrid klev in i stugan. Som sagt tidigare, det finns en person i Chenins liv som slår lika högt som matte och det är Ingrid. Vilken lycka för Chenin! Marianne och Gunnar dök också upp vilket gjorde Choice pussig, Gunnar kan man speciellt hoppa på och gosa med lite extra. Jag fick också äran att kampa lite med Ramsey, kul och väldigt lik Choice i sättet även om han lättare tar till kampmorr. Ett stort dåligt samvete hade jag för att jag inte hann tillbaka in i stugan innan städningen var över men det var flera medlemmar som hjälpte till i alla fall. Kul att det var så många som kom och trevligt att småprata med alla. Tydligen så trevligt att jag inte kom därifrån förrän kl 18 och då stelfrusen. Inte hjälper bilen till på den punkten heller eftersom värmen inte vill fungera. Det blev badet rätt så omgående för att tina upp.

Innan utgång och karaoke med Nattis på Rivieran i Ängby rastade jag hundarna på gården. Lite längre bort såg jag några killar i min ålder med en pitbull springa runt och skrika upprört. Jag började röra mig mot porten rätt omgående när jag hörde någon av dem gråta hysteriskt chockartat och högt. Jag frös till is och funderade på hur jag skulle göra. Jag bestämde mig ändå för att gå in, jag kunde inte gå dit med hundarna och ville inte gå dit själv. Funderade på att ringa 112 men slog bort tanken, vad ska jag säga?! Jag hörde någon gråta? Med en olustig känsla satte jag mig i bilen för att plocka upp Nattis. På vägen mötte jag två ambulanser med blåljus på väg upp mot oss. Usch, kände mer obehag och ville helst vända hem tillbaka till hundarna. Igår kväll, efter en ordentlig omgång storstädning av lägenheten, följde hussen med ut för kvällskissningen. Vid porten där jag sett killarna möttes vi av ljus och skrivna kort till en Mattias. Väldigt otäck historia. Man kan ju inte sluta undra över vad som hänt.

Del 2 av helgen är söndagen. Anna och jag var hurtiga och kom iväg från Stockholm vid nio. Vi anlände till fin moss-skog i Enköping strax före tio. Knappt en timma senare hade alla fyra hundarna fått varsitt kort spår. Chenin fick ett godisspår som gick lite lugnare än igår. Hon spårade säkert och bra och fick även ta bakspår. Doc fick två spårupptag igen som enligt uppgift gick mycket bra. Dalton fick gå Chenins godisspår och hitta rester. Choice fick ett spår som Anna lagt. Hon gick återigen över pinnen (och jag gjorde förmodligen bort mig som visade den och lekte, men vad gör man? suck) men spårade annars bra. Nästa spår ska det ligga i alla fall två pinnar så jag ser vad tendensen är. Hon verkar inte nonchalera pinnarna utan de har stort värde för henne, men hon slarvar förmodligen i spårningen.

Strax innan elva hamnade vi hos Linda (och Lisa ) i Enköping där Florence med Choices bror Milton slöt upp. Det var vallningsdags. Choice fick tre pass i hagen, varav det första enbart i koppel. Jag tycker saker och ting går framåt. Det vi tränar på att få till är mini-hämten där fokus ligger på att hon inte ska gena in emellan. Kan stolt meddela i frågan att hon denna dag inte genat in mellan mig och fåren en enda gång, bara försökt ta det håll huvudena är åt men stannat vid uppmaning. Nya saker att träna på är att inte ändra håll för ofta eftersom det stressar Choice som då snabbt går in i rusningar mot fårens huvuden. Får hon istället jobba ut ett varv så går hon ner i tempo. En ny grej som vi ska träna på är att stanna mot en väg för att lära Choice att släppa på trycket själv, för att sedan gå vidare utan att ”passet” avbryts. Alla stopp ska inte betyda avslut helt enkelt. I övrigt gick Choice grymt bra i kopplet runt i fållan jämfört med tidigare. Tjuvrusningarna var mycket färre och jag kan nu stanna henne när hon är på väg att göra en rusning och sedan trycka henne vidare i rätt riktning. Dessutom gör tryggheten med fåren att hon coolar ner sig och kan gå förbi huvudena i kopplet utan att glo sönder dem. Överhuvudtaget kan hon stå och stirra på dem öga mot öga utan att tacklas. Däremot förmodar jag att jag lyckats gett dubbla signaler med guldstaven för hon hängde lite i den emellanåt.

Doc, Milton och Elsa vallade också en del när vi inte fikade gott. Chenin fick vara med och fika två gånger. Det går hyfsat så länge inte något får rör sig inne i fållan då blir hysteriskt drag mot fållan och skall. Fåren rörde sig dock inte så mycket… Grabbarna Grus har fått tilltalsnamn av oss; Bullterrier, Bajset, Bruno, Hornet, Lillebror och Pricken. Tack Linda för att du tar emot oss varje gång!

Hemmavid gjorde jag min plikt. Trots ateist så gör mitt medlemsskap i svenska kyrkan att det ska röstas, åtminstone så att inte Sverigedemokraterna med mitt dåliga samvete hämtar hem några mandat i någon demokrati. På kvällen hade vi sedan telefonmöte med SASK. Jag tog såklart på mig något som jag måste hinna sätta av tid för.

Och blåtiran är kvar… Doc försökte ge mig en fläskläpp i bilen också så att man på måndag verkligen skulle se misshandlad ut. Anna föreslog att jag skulle säga till kollegorna att jag bränt maten på spisen så det var mitt fel, jag vet ju att man inte ska steka på tolvan.