Chenin.se

Efter MH i lördags hade jag hoppats att hinna sova ikapp någon timma, men det var hopplöst. Upphämtning av Chenin, dusch och sedan full rulle. Hebbe och jag hade inflyttningsfest och fast man var trött som sjutton var det bara att hålla igång. Hundarna gjorde detsamma men deckade sedan under köksbordet. Jag ville vara kvar hemma men det var tydligen inte ett alternativ. Till Garbo bar det vid midnatt och där blev vi kvar till stängning. Till skillnad från dagen innan var jag i vart fall inte sist ut från stället.

Igår skulle jag jobba men solen låg på starkt så efter promenad med hundarna gick vi alla gemensamt ner till pizzerian och åt pizza i solen. Sedan gick vi vidare till Lötsjön, mötte upp Patrik, Veronica och Zorro och satt av några timmar i solen. Efter några timmar var det dags för morsdag-besök. Först till mamma, sedan mormor på hemmet och slutligen Hebbes mamma. Mormor är så pigg, stod och sopade när vi kom. Hon verkar tro att hon jobbar där med skötarna. Hon berättade att de andra boende verkar konstiga i huvudet… men hon verkar i vart fall trivas väldigt bra, visade oss runt och vinkade av oss utan problem. Inte en gång frågade hon vad hon gjorde där. Utanför Hebbes mamma borstade jag hundarna väldigt mycket och länge. Anna hämtade bilen och Hebbe och jag promenerade hem. En ganska hundträningsfri helg således, men det är rätt mysigt att bara vara ihop och göra myssaker också. Vi skulle väl spårat igår men värmen gjorde inte direkt att man längtade efter insekterna i skogen.

Idag for vi till Arninge för efterkontroll av Chenin och simning. Chenin såg riktigt fin ut. Lite ojämnt med muskler, men helt normalt. Jag ska köra viktmachetten. Bra i ryggen och benen. Jag ska massera höger framskuldra för där är hon inflammerad. Jag ska också massera vänster baklår eftersom hon är lite motvillig vid sträckning av det framåt. Hon simmade fint ca 15 min. Choice simmade lite kort innan och sprang sedan runt med Hebbe ute.

Idag är Choice med Anna och Chenin med mamma. Rapport från Anna (som hon säkert inte vill att jag lägger ut):

”Doc gör ALLT för att få igång Choice att busa här hemma! Men hon har lagt sig och har man gått och lagt sig så har man gått och lagt sig verkar hon tycka. Dalton tycker det är kul att Choice är här. Han är jätte busig och springer med leksaker. Vi har varit i Hagaparken. Doc och Choice har busat. Dalton och Choice har bjäbbat lite, de förstår ju inte riktigt varandra. Men när Dalton var lös och Choice i koppel var Choice jätte nyfiken vad han gjorde och ville busa med honom. Choice boffade på en hiphopare, jag förstår henne, töntigt att gå och låtsas halta! Vi sprang åt ett annat håll och då släppte hon det direkt. Jag har haft fast dem i mitt snickarbälte och de har gått så fint alla tre. Jag tror Choice ska börja löpa eller nåt sånt, Doc är väldigt intresserad av rumpan och till och med Dalton lite grann.”

Annars har veckan bestått av lydnadspass för Choice och godisspår för Chenin i tisdags. En av grannarna kom fram och berättade att en schäferblandis som går på vårt dagis har bitit ett antal hundar på gården. Trist! I onsdags åkte vi till stallet, jag hade bestämt mig för att rida ut, men pga snöstormen var jag tvungen att vända halvvägs. Jag red lite på volten och Choice sprang med runt varv efter varv. Igår åkte vi till Albano för ett sista besök på rehabiliteringen. De tycker att det mesta ser bra ut för Chenin nu och att vi kan öka upp promenaderna ytterligare. Hon kommer fortsätta simma ett bra tag till och förmodligen blir det ett slutbesök på Strömsholm också.

På dagiset har Chenin flyttat till köket och nästa vecka ska det byggas ytterligare en grind till henne så hon slipper passera några andra hundar på väg in och ut. Choice har fått flera nya hundvänner så nu kan hon variera vem hon ska leka med varje dag. Choice har varit ganska trött på kvällarna så det är tydligt när hon haft busiga vänner. Chenin är trött i vilket fall just nu eftersom hon är skendräktig.

Ikväll ska jag gå och se musikalen Grease med Hebbe, Jocke, Nattis och Erik.

Vi har haft en rätt trevlig och händelserik helg. I torsdags stod det simning för tjejerna på schemat i vanlig ordning med sällskap av både husse och matte. Jag spenderade sedan några timmar hos föräldrarna innan jag kom hem vid midnatt. I fredags for vi till klubben en sväng med Anna och pojkarna. Tillsammans tog vi en promenad i snön och sedan blev lite lydnadsträning. Choice grillades i det mesta, läggande, hopp-stå, fjärr, fot, apporteringsingångar, konan m m. Chenin fick komma ut och göra konan också på en meters avstånd samt platsliggning för båda tjejerna.

När damerna fått sitt spenderade vi några timmar hos föräldrarna innan jag först vid midnatt mötte upp med Frida och Elin på Grappa. Ett glas vin, många historier och lite eldning senare gick vi vidare till Storstad för att möta upp Sophie och Anna över en öl. Vid fyra kom jag hem och några timmar senare var det dags att kliva upp, tyckte hundarna som tur var, för Åsah och jag arrangerade en aussieträff i Kista. 12 tappra aussiefantaster närvarade i vintervädret. Vi delade snabbt in oss i 2 grupper där jag tillhörde spårgruppen. Jag började med att guida ut mitt gäng på oplogade vägar och bestämde mig snabbt för att här fick duga när bilen ändå satt fast. Chenin fick i vanlig ordning ett godisspår som, trots all snö, blev riktigt bra. Klart ett av de bättre på senare tid. Choice fick ett spår som Annika med Chico lagt så gott hon kunde i djup snö. Choice tog vinklar, stigöverfarter och apporter fint. Hon toksprang efter varje påsläpp men lugnade sig efter ett antal meter. Jag kände mig himla nöjd med båda tjejerna och inte gjorde det saken sämre att jag fick se flera duktiga hundar, att alla spårade bra idag, att Choice var överlycklig över att få busa med den svarta Windedostiken Kelly och att bilen kom loss, med hjälp av 6 aussieägare. Åsah som hade hand om sökgruppen föreslog sedan lunch i Kista Gallerian men vi blev bara fyra som nappade på det; god lunch, trevligt sällskap och lite egentid för Chenin var roligt ändå. Efter lunch vallade vi uppletanderuta vid Stockholmsavdelningen under mitt initiativ (läs: tvång) och Bennys ledning. Choice fick köra 2 skick på raken utan synretning och fick sedan göra ytterligare ett efter att ha suttit och taggat på när de andra hundarna hämtat. Jag känner mig mycket nöjd men vår akilleshäl är som bekant avlämnandet. Hur lång tid ska det ta innan jag inte behöver köra jaktlekar för att få in henne hela vägen till mig i full galopp? Nåja, det går i vart fall framåt när jag tänker efter. Innan man visste ordet av var det mörkt och någon lydnadsträning hanns inte med för mig. En ensam promenad med tjejerna för att ta ner uppletande-snitslarna blev det istället. Brevid snitseln stod ett stort rådjur och såg lika förvånad ut som jag, tror till och med att den skällde lite när vi kom…

Behöver väl knappast skriva att jag var trött och somnade på soffan? Hebbes kompis spelade att han var vakt på Köket och de andra väktarna köpte det. Därefter släppte han in Hebbe före kön…

På söndagen blev det aktivering i form av lydnad för Choice, spår för Chenin och sedan besök av bc-Zorro. Chenin ställde upp sig och Choice busade. Jag tog ut ungdomarna runt sjöarna och fick delvis sällskap av Annica och Mido. Kvällen innehöll amerikansk fotboll med Kim, ganska kul faktiskt och en av anledningarna till att Hebbe och jag känner varandra.

I måndags skulle det blivit lydnadsträning men efter att ha lurat Anna och Sofie till klubben insåg jag att det var en dum idé att träna med Choice som var dålig i magen. Besök hos Hebbes mamma blev det istället och risbantning för stackars Choice.

Igår tog vi igen träningen i måndags och körde lydnad på gården. Inspirerad av Lisa körde jag baklängesfot och fick faktiskt till det, även om det var minimalt. Det blev en hel del annat också; fot (vändningar, svängar, halter, rakor, språng), inkallning, sitta/ligga stilla, apportering, läggande, ställande, kryp, fjärr, skall, stadga i stå (men denna del gick sådär – jag får mest kontakttagande) m m. Chenin fick köra skall, tricks som puss, skäms, tass, hakan i backen, godislet, kort godisspår m m.

Ett annat tillägg är att Choice nästan sprang fram till en hund när hussen och jag var ute tillsammans med tjejerna. Usch vad irriterad jag blev, mest för att jag aldrig trodde hon skulle göra det och därför lät henne gå lite för långt ifrån även när jag såg hunden. Vi provade samma sak igen vid nästa hundmöte och då blev det rätt så jag får se det som en engångshändelse. Generellt sett är Choice riktigt bra i hundmöten lös, men i koppel står hon på bakbenen och ska fram. Till det positiva så vände Choice när jag sa Nej och hon precis skulle dra på en hare som Chenin skällde hysteriskt efter. Duktig svart-vit fröken!

Jag jobbar på ett mastodont-inlägg rörande det gångna decenniet. Det tar tid att minnas kan jag meddela. Så det dröjer nog ytterligare ett tag innan det finns för allmän beskådan.

Annars är allt bra. Hundarna fick varsitt märgben och varsitt grisöra vid tolvslaget på nyår. Och den enda oron var några blickar på varandra om man verkligen skulle kunna behålla båda godsakerna för sig själv. Men i vanlig ordning la de sig intill varandra med huvudet åt varsitt håll och tuggade i godan ro. Min största oro var att Chenin blodat ner Jockes vita matta med sitt ben. Vid halv tre (och en timmes sömn för mig) tog vi en kissrunda och åkte hem, nykter i sinnet men groggy av trötthet.

Sedan nya året började har Choice och jag ridit Gustur första två dagarna. Ena dagen med sällskap av annat ekipage. Choice skötte sig bra men Gustur var lite sämre. Jag fick hålla honom hårt. Dessutom var det kallt så det hette duga så jag frös in i benmärgen, speciellt om fingrar och tår. När jag väl klev av, värkte lederna. Choice sprang i skaren så hon blödde varje dag om ett sår som hon gång på gång lyckades skrapa upp.

På nyårsdagen fick vi middagsgäster i form av Michaela, Anna och Sophie. Vi drack vin, åt lime-lax och pratade gamla minnen till sent. Mycket fyrverkerier hördes men hundarna reagerade inte.

I lördags blev det spår för hundarna i snön innan stallrundan. Bilen höll på att fastna i snön i Kista men det gick. Jocke och jag missförstod varandra så han stod vid Hägerstalund och väntade medan jag la korvspår till Chenin och vallade korridorer till Choice i Killingstorp i Kista. Chenin gick sitt korta spår lugnt och fint och Choice letade saker i sina dåligt vallade korridorer. Vår byteshandel fungerar inte ypperligt och det stör mig lite, dessutom väljer hon föremål. Jag kände irritationen växa och bestämde mig för att ett skick i varje korridor fick räcka bra idag.

På kvällen kom den efterlängtade hussen hem också.

I söndags blev det separata turer för hundarna och ingen skogstur eftersom jag mest blir irriterad på snön, kylan och spralliga tjejer. Choice och jag tränade massa lydnad på tu man hand och hade en härlig långpromenad där hon bara kändes som världens enklaste hund. På väg hem la vi ett korvspår till Chenin som Chenin tog fint. Egen tid med matte måste ändå vara det allra bästa man kan få. På kvällen åkte vi till Micke och Sanna där det bjöds på god mat och åter igen spel i form av Alias. Och ja, bråk om reglerna förstås, för det är vad vår familj (läs speciellt Micke och Camilla) bråkar om.

Igår var Hebbe och jag på Strömsholm med Chenin för sista återbesöket. I vanlig ordning spenderade vi många timmar där. Hon fick simma igen på rehaben 2 x 2 x 2,5 min. Denna gång fick hon simma med lite motstånd så hon sträckte ut bakbenen ordentligt. Choice surade för att inte hon fick simma. Chenin röntgades också och det såg helt läkt ut i benet efter operationen. Dessutom hade hon fina muskler och inga tecken på inflammationer (mätt med värme). Hon hade inte mer artros än innan och var lika spänd i ländmusklerna som vid tidigare besök. Vi fick med muskel-relaxerande preparat som hon ska få för att muskelinflammationen i ryggen ska släppa. Både Lennart och sjukgymnasten ville att vi skulle komma på ytterligare ett återbesök. Detta besök slutade på 3 200 kr (+ bensin), pengar som jag inte hade så hussen fick rycka in. Det känns som att man lever på marginalerna nu efter lägenhetsköpet. Jag har aldrig varit så fattig i hela mitt liv men hussen lugnar. Bara vi klarar oss till inflyttsdatumet och slutbetalningen så kommer vi sen leva lika bra som innan köpet, dock med en annan form av sparkapital…

Så var ännu ett julfirande över. Hela förra veckan kändes otroligt härlig och det är förmodligen snön som bidrar till den känslan. Det blev lite lydnad som aktivering för tjejerna i början av veckan. Tanken var sedan att det skulle tränas massor av hund men så blev det såklart inte. Lydnadsträningen var i alla fall spännande för jag har kommit underfund med en sak när det gäller Choice. Hon gillar inte när man går tillbaka till henne, speciellt inte om man satt henne ner. Hon blir väldigt osäker av det och tar alla chanser att flytta sig eller att möta upp. Man måste verkligen ge tydliga signaler för att hon inte ska se det som ett hot. Så jag klickade och övade massor. En hel del annat blev det också och båda tjejerna fick riktigt bra pass. Chenin övades i att gå sakta mot en godis och fick sedan aktivering i form av godislet. Igår påbörjades även vittringsapportering på balkongen men det gick så dåligt med båda (fast det började riktigt fint) att jag lägger det på hyllan ett tag så jag får fundera lite mer.

Dagen före julafton var jag ledig i den bemärkelsen ledig från jobb, men massa annat stod på schemat. Tidigt på morgonen hade jag bokat rehab med Chenin och hon gick fina 15 minuter fördelade på 3 lika långa pass. Därefter fick bilen sin årliga besiktning. Medan hundarna och jag delade på äpplen gick bilen igenom utan anmärkningar. Härlig julklapp! Sedan var det dags för en lång ridtur med Gustur. 2 timmar i snö ledde till många avhopp för att få bort styltor under hovarna. Choice sprang lyckligt med hela vägen. Sedan hem för dusch och städning innan jag hamnade hos föräldrarna för middag och julbak innan jag slutligen kom hem till Hebbes mamma där vi sov kvar.

Choice förordade tidig uppstigning på julaftonsmorgon och vi bar tidigt av för upphämt av Lazy och mormor. Det senare visade sig bli riktigt omständigt och Chenin och jag var överhettade innan vi kom ut ur den varma lägenheten. Tillsammans gick vi sedan runt Råstasjön. Det som skulle bli en trevlig promenad blev allt annat än julaftonstrevlig. Choice och framförallt Chenin drog som galningar och mormor klagade över att behöva gå. Utan frukost kände jag att mitt humör höll på att tryta men till slut var vi tillbaka i bilen. Julafton tillbringades hos föräldrarna tillsammans med nära och kära och riktigt god mat. Jag kom på mig själv med att tänka att vi måste ha det bästa vegetariska julbordet. Visserligen är det bara jag som är vegetarian så de andra tänker väl inte så mycket på det men den alternativa mat som mamma ordnar till mig på julen är hur god som helst. Jag åt tills jag ville kräkas och då åt jag lite till. Efter jullunchen fördes det vissa diskussioner huruvida vi skulle se på Kalle Anka eller Anna Anka. Jag kan nog tycka Kalle har gjort sitt, särskilt som jag är yngst i julfirandet, men blev snabbt bortröstad. Och visst kan jag hålla med om att Anna gjort sitt också… Därefter följde hundpromenader, julklappsöppning, lutfisk, Karl Bertil, julgröt och sällskapsspel i form av Partyalias. Höggljutt värre med andra ord men dock en välsignad och glad jul. Choice skötte sig under sin första jul; inget stjälande vid gran eller julbord. Hemma smakar hon dock gärna på glittret och jag har vid ett flertal tillfällen dragit ur glitter ur munnen på en oförstående Choice. Så var julen förbi ännu en gång och bortsett från att jag vägrades kolla på Julexpressen och möjligen morgonpromenaden så var allt annat perfekt. Föräldrarna fick till slut den julklapp som tagit åtskilliga timmar att göra pga riktigt dåliga nedladdade program från bland annat Önskefoto. De fick en fotobok med bilder från Peruresan – de 150 bästa utplockade fotona. Vi gjorde boken till slut i Mac.

På den riktiga juldagen kom föräldrarna, bröderna och respektive samt brorsbarnen – på julafton är det nämligen bara den barnlösa brodern samt flickvän och dennes arma moder som är med och inte den äldsta brodern. Hemma hos oss blev det gröt och klapputdelning, främst till barnen Alva och Noel. Mindre än 2 timmar senare var de alla försvunna lika snabbt som de kommit. Hebbe och jag åkte vidare till hans mamma för att fira systern Leyla som blev hela 18 år på juldagen. Chenin lämnades hos föräldrarna och Choice fick följa med på stor fest. Fullt med folk inklusive Sing Star och Rock Band. Och till och med här uppförde sig lilltösen. Hon hade till exempel inte plundrat köket på all plockmat som stod framme medan hon tillbringade ett par timmar själv när vi andra svängde om på Garbo. Det var lite av ett prov som jag var osäker på om hon skulle klara men en mäkta stolt matte konstaterade att allt stod kvar inklusive tårtor, prinskorvar, köttbullar och potatisgratäng.

På annandagen hade jag massor av planer på hundträning och stallvisit men allt jag ville göra och i princip gjorde var att ligga i soffan. Hundarna verkade hyfsat nöjda med några enstaka promenader och en middagsvisit hos Hebbes mamma åter igen. På kvällen lämnades tjejerna ensamma eftersom Hebbe och jag med Leyla och Philip var på bio i form av den slutsålda föreställningen Avatar. En väldigt fin och välgjord film. Inte dålig på något sätt men kanske inte heller så bra som man hoppades. Inte jämförbar med Sagan om ringen till exempel och inte heller lika bra som Titanic (samma regissör), men vacker och annorlunda.

Igår däremot bar det iväg till Gustur för lite ridning. Choice var med och sprang. Vi tog Stora ridvägen på en timme och det kändes helt underbart. Vi passerade hundar på smala stigar och Choice gick förbi dem med en meters marginal utan att gå fram. Gustur blev inte heller förfasad över något och vi kunde rida på lite mer eftersom det inte var så halt i backen. Efter stallet fick vi till Chenins stora lycka besök av Michaela som Chenin och jag bott med i Uppsala när jag pluggade där. Michaela lagade god fisksoppa till oss och sedan åkte vi till stallet en andra omgång för utfodring av hästarna.

Här kommer smakprov på några bilder från Peru. Jag har ju varit lite dålig på att lägga upp bilderna därifrån. Det är inte utan att man längtar tillbaka…

Här kommer en sen uppdatering av veckan som gått. Det är en del att ta tag i inför jul så uppdateringarna haglar inte direkt. Förra tisdagen var vi i alla fall hos Gustur. En skön ridtur i snön förbyttes till kallt och halt för både tvåbent som fyrbenta. Jag tog det lugnt även om Gustur har broddar och vände efter kort stund. Tror sjutton att Gustur skulle bli rädd för något och dra järnet hem. Trodde han skulle falla i halkan, förmodligen med mig under men vi klarade oss. Jag ska passa Gustur i jul och nyår vilket ska bli kul eftersom vi kan ta långa ridturer i ljuset då. Däremot börjar våra vardagkvällar mest kännas som en börda för bägge parter.

På onsdagen inhandlade vi julgran. Den har stått på balkongen ett par dagar men är sedan igår intagen och pyntad. Varje gång man kommer in får man julkänsla av barrdoften. Det blev en liten kungsgran, lika hög som mig, med återbäring av pengarna efter jul på Bauhaus. Det är ganska kul att handla gran, många roliga diskussioner att lyssna på.

På torsdagen tänkte jag trotsa snön och springa med täckbyxor runt Löt men det gick inte att komma fram. Jag tog en promenad med båda tjejerna och sedan en egen sväng med Choice. Choice letade först intensivt efter Doc men jag lekte bättre. Skvätte snö, gömde mig och gjorde änglar = mycket uppskattat. Choice sprang lös full av energi och medan jag pratade med Marianne passade Choice på att jaga fåglar. Dessvärre ut på isen som förstås försvann under henne. Panik-jag ropade hysteriskt medan Choice kom simmande och försökte ta sig upp på is som ständigt sprack. Funderade på om jag skulle bli tvungen att hoppa i men då tog hon sig upp. På de få meterna kvar till bilen hann Choice bli till en isbit. Men väl på rehaben trodde jag att hon skulle behöva duscha varmt men då var hon torr. Chenin fick trampa vatten i 14,5 min fördelat på tre pass; 5 x 5 x 4,5 min. Choice tycker det är guld hos rehab/vet. Där finns det leksaker och godis, massa spännande saker, massagebord att åla sig på, vattentramp att gå in i och lukta i, etc.

På fredagen kom Jocke över på middag för att roa oss till På spåret. Medan jag kollade på ett program med speciell musik så började Choice yla högljutt. Läskigt, det gick som kalla kårar i mig och jag fattade inte att det var hon som lät i sömnen förrän jag väckt henne och frågat hur det var med henne. Hon såg mest sömndrucken ut. Det ska bli spännande att se om det händer igen.

På lördagen bar det av till skogen på klubben för lite korvspår till Chenin och uppletande och lydnadsträning för Choice. Jag försökte först ta en hysterisk promenad eftersom jag inte lärt mig att man gör det hemma innan. Eftersom hundarna inte får vara lösa och busar ihop var det bara att vända tillbaka till bilen och ta dem en och en. Chenins spår gick fint trots djup snö där jag trodde hon skulle rusa. Det blev inte så långt eftersom det var omöjligt att ta sig fram. Choice fick två skick i korridor som Jocke vallat och sedan ytterligare två skick. Därefter blev det budföring som strulade lite när hon skulle tillbaka till mig. Vi körde tre gånger för att jag ville lösa problemet men tredje gången var hon tvungen att kräkas framför mig. Då gav jag upp och så fick det bli lite fotgående och platsliggning istället. Efter hundträning åkte vi till Kista för att shoppa de sista julklapparna och sedan åkte jag till mamma för att baka lite.

Söndag blev en lugn dag med den största aktiviteten för Choice en promenad i djup snö runt sjöarna med Annica och Mido. Benen var alldeles tunga efteråt. Hebbe och jag hann även med ett besök hos frisören i Kista. På väg hem hämtade vi upp flyttlådor på Förvaltarvägen. Jag tyckte att 20 st borde räcka och att få in dem i bilen var ett stort projekt och hysteriskt kul. Jag skrattade så läppen sprack. Hundarna tar ju hela platsen bak så vi försökte få in dem i bilen och ungefär då inser man att bilen inte är så rymlig som man tror. Efter diverse ompackningar och mer skratt tog vi oss i vart fall hem.

Denna vecka är två dagars jobb innan en efterlängtad julledighet följer. Jag kommer dock jobba i mellandagarna eftersom jag kan passa på att ta med flickorna då och sedan ta ledigt senare när vi ska flytta. Igår tog jag svininfluensavaccination på jobbet. Vaknade några gånger i natt av att jag inte kunde ligga i min vanliga sovställning pga värkande men annars känns det ingenting. Det är t o m lite skönt att ha ont i armen, känns som att man har träningsvärk. Jag hade väl tur med andra ord.

Största triumfen denna vecka är att Choice inte gjorde en reaktion när en hare sprang över gården medan vi tränade lydnad i onsdags. Chenin låg platsliggning och såg den inte, men hade Choice bara tagit ett skutt så hade Chenin flugit fram. Till saken hör att de strax innan fick syn på något i mörkret och blev rätt taggade. Men medan vi tränade såg jag bara hur Choice stelnade till och kollade bakom min rygg. Mycket godis utdelades snabbt och så var det bra med det. Igår blev det springning runt sjöarna med Anna och Jocke, efter den obligatoriska promenaden som alltid börjar fullkomligt galet vid vårt möte på parkeringen. Choice är tokig i fåglarna, som jag nämnt förut och igår ryckte hon till så hårt att hennes nyköpta läderhalsband av ÖB-kvalité gick av. Lilla skithunden! Sur jag blev…

För att gottgöra var Choice istället jättegullig hos veterinären när Chenin skulle trampa vatten. Hon är så nyfiken på allt – hoppar upp i fönster, in i tread millen, hoppar upp och lägger sig på massagebordet, hoppar in i tvättstället. Världens sötaste! Chenin satsar på att charma personalen istället. När vi sitter i väntrummet så ligger hon och tittar uppmärksamt på receptionisten med huvudet på sne så att personen ifråga bara måste hälsa. Chenin kräver det och gör därför allt för att se så söt ut som hon bara kan. Det är på gränsen till pinsamt och man känner sig verkligen som en person som bara vill att alla ska hälsa på ens hundar. Men samtidigt så börjar man ju själv le när Chenin gör sig till. Choice märks aldrig i sådana sammanhang. Tread millen gick bättre än någonsin – kanske bara behöver gå 25 ggr (eller vad vi gåt totalt i Chenins liv) innan hon fattar galoppen. Nu kan hon till och med vila när rullbandet pausas. Vi gick samma tid som förra gången med 11 minuter totalt.

Väl hemma hittade jag en utväxt mellan Chenins framtår. Undrar vad det kan vara? Som Hebbe säger så är det alltid något man ska behöva oroa sig för när det gäller Chenin…

Idag var en bra morgon. Jag går runt med ett leende på läpparna för Chenin kändes mycket bättre än vanligt imorse. Nu kanske det börjar släppa, stelheten på morgonen. Visserligen håller det bara i sig ett par sekunder men hjärtat stannar nästan när jag ser smärtan hos Chenin. Resten av tiden är hon överlycklig och sprallig men vad hjälper det? Nu har det gått mer än 8 veckor vilket är den tid Läkningen av benet tar så vi ser ljust på framtiden, eller i vart fall inte mörkt.

Det har varit spännande dagar i helgen. På fredagen fick vi besked om att vi vunnit budgivningen på lägenheten i Filmstaden i Solna. Den är förmodligen alldeles för dyr, inte för oss eftersom det bara är en tvåa, men per kvadratmeter. Hoppas att man någon gång får igen pengarna… Det är i alla fall dyraste fastigheten i dyraste området i Solna, men avgiften är relativt låg med tanke på att det är nyproduktion. I fredags kväll var vi och skrev på överlåtelseavtalet efter diskussioner med banken. Ett tips till folk som köper lägenhet är att inte säga upp sig precis innan köpet och starta eget. Även om Hebbe är konsult hos sin gamla arbetsgivare var banken skeptisk. Nu är lägenheten på bottenvåningen med egen uteplats i alla fall vår! Inflyttning är dock först 1 mars. Jag känner mig så otroligt nöjd med läget vi valt. Både Hebbe och jag är nöjda. Han gillar att bo centralt, där det händer och jag vill ha nära natur, parker, sjöarna, tunnelbanan och samtidigt inte känna mig instängd mellan andra hus. Nu kommer vi ha 200 meter till tunnelbanan (samma som dagens läge) utan att vi är instängda eftersom vi bor i kanten av Filmstaden vilket innebär att åt ena hållet har vi en park och åt andra hållet har vi innergården, samtidigt som vi bor nära sjöarna – Lötsjön och Råstasjön. Ett annat tips när man köper lägenhet är att titta på lägenheten innan man köper den. Jag missade visningen som var men efter att papprena var påskrivna fick jag en personlig visning. Det är egentligen inte mycket att säga om den, mer än att den är ganska lik vår nuvarande hyreslägenhet, men spegelvänd. Det blir nog bra i vilket fall och den kändes absolut som vår nu.

I lördags var vi hos Gunnar och Marianne och vallade på deras fina får i Oxelösund. Chenin fick vara hemma hos föräldrarna för annars hade det mest blivit bilen och det är ju mindre kul. Vi var sex ekipage som drillades av Gunnar; Anna och Doc, Sofie och Tristan, Florence och Milton, Linda och Modja samt Sofie och Jackson. En del hade kommit längre som Modja och Doc medan andra var helt gröna som lilla Jackson 6 månader. Choice fick två pass i fållan, varav ett med koppel och ett lös, samt två pass på fält. I koppel var hon fullkomligt knäpp, skäller på situationen för att hon vill jaga fåren, skäller på fåren för att de svarar upp, skäller på mig för att jag hindrar henne. Lös i fållan gick det bättre men absolut bäst går hon när hon får mer ytor. Då ser man hennes styrka. Jag är så imponerad över att hon alltid lyckas hålla fåren till mig, aldrig att hon tappar något eller att de springer iväg för henne. Inte förrän jag satt henne medan vi pratar så vandrar fåren bort. Det känns då helt tryggt att veta att hon kan få in dem. Choice har en väldigt trevlig djurkänsla men det vi behöver jobba på är att hon inte ska använda munnen så mycket. Det går i alla fall framåt med den saken. Det gick bra för samtliga där och vi hade alla himla trevligt hos Gunnar och Marianne, så dit kommer vi gärna igen. Tack Gunnar för bra assistans och Marianne för snälla omdömen! Det behöver vi.

När jag kom hem från Oxelösund sniffade hundarna utanför dörren sedan gick svansarna, speciellt Chenins. Det var spelkväll hos oss med massa grabbar och Chenin blev överlycklig av att hemmet var fullt av folk. Jag roade mig på eget håll innan jag deckade i sängen – tröttare än tröttast.

I söndags var det segt. Varken Anna, Annica eller Jocke orkade komma med ut så det blev först spår och sedan springning på egen tass. Båda hundarna undrade när sällskapet skulle komma. Vi spårade på klubben, Chenin fick ett relativt långt korvspår i mossa med mycket saker, som hon gick fint och utan konstigheter. Choice gick också bra, om än lite hetsigt. Jag insåg snabbt att snitslarna får plockas i efterhand, jag måste vara med på vad som händer där framme i linan. 3 av 4 saker hittade – hon missar oftare leksaker än pinnar. Pinnarna verkar vara rätt så befästa. Springningen efteråt blev 5 km Ursvik. Jag tog den vanliga 5 km, det vill säga inte lätta (förtydligar att det är spåret som kallas lätta så ingen tror som Emelie, att det är jag som springer lätt – 5 km är alltid tungt för mig ). Choice hjälper till alldeles för bra i nerförsbackarna men tycker att jämsides är lagom i uppförsbackarna.

Efter springning fick bilen sitt. Tre timmar av städning, tvättning, dammsugning, däckbyte av Hebbe och mig. Tungt och tråkigt förstås, men fin blev den. Skimrande till och med. Ända sedan dess har jag trott att bakluckan är öppen när jag kollar i backspegeln. Hundgallret skymmer sikten lite men det är uppenbarligen en väsentlig skillnad.

Jag glömde ge hundarna mat igår vilket resulterade i att Chenin var helt ohalt imorse. Normalt sett borde hon haft ont efter promenad runt lötsjön igår och sedan treadmill på Albano 13 min (4 + 4,5 + 4,5 min). Det märktes att hon hade ont på kvällen men imorse visade hon inget, bara för att hon var så hungrig. Jag förstår inte hur jag kunde glömma middag men vi var igång och promenerade direkt, sedan sprang jag med Choice, Anna och Doc runt sjöarna, sedan for vi på rehab och därefter köpte vi människomat. Väl hemma somnade hundarna direkt och sedan tänkte jag inte mer på det. Det gick i alla fall ingen nöd på dem. På rehab såg det bra ut, Chenin gick fint. Vi blev också bjudna på hundben och så hittade vi en rolig skylt i väntrummet – och första bilden är så klockren!

Annars håller vi på att buda för fullt på en lägenhet i Filmstaden (Ingrid Bergmans väg). Jag tror inte vi vinner den och lika bra är nog det för den är skitdyr rent ut sagt. Läget är dock helt perfekt, avgiften är relativt låg för att vara nybyggt och hundarna skulle trivas ypperligt. Den andra budgivaren verkar dock totalt gränslös så jag är negativ. Dessutom har vi passerat vår maxgräns med 200 tkr så det får nog räcka nu.

Choice borde vara tonåring, knäpp, vild och olydig, äta upp lägenheten och strunta i vad man säger. Men den där guldklimpen till hund är helt enkel, go och snäll. Hon drar såklart i kopplet, är vild i vissa sammanhang, jagar änder och rullskidåkare om man inte säger till precis varje gång men ändå är hon bara underbart gullig. Jag insåg precis varför jag var så kär i Choice just idag. För just idag är hennes stora dag, hon fyller 1 år! Och jag är så himla lycklig över att jag fått äran att förvalta denna lilla valp i snart ett år. Hon är min kloka lilla bebis som blivit så stor (men som tur är lite mindre förståndig). En av favoritsysslorna är att morra, knorra, yla och skälla på oss människor där hemma. Hon är väldigt go när hon pratar med Hebbe och mig. Tack Gunnar och Marianne för denna underbara lilla tjej! Grattis till syskonen Caliber, Henry, Milton, Ramsey, Riffe, Roper och Mercy.

Man ska undvika för tunga inlägg i bloggen. Det blir så hårt att uppdatera annars.

Hursom, här i Stockholm är det riktigt mörkt – precis som på alla andra ställen som påverkats att klimatförändringarna. Jag har inte bytt till vinterdäck ännu och jag läste i tidningen i morse att det från och med i år bara är ett krav efter 1 december om det råder vinterväglag. Så det får nog vänta ytterligare några dagar.

Veckan som gått har bestått av rehab – sista besöket på Södra. Chenin fick trampa vatten i 3 + 4 + 4 = 11 min. Jag har även hunnit med två springpass med Jocke och Anna. Först sjöarna i torsdags och sedan lätta 5 km i Ursvik i lördags. Anna och jag har en mental kamp när vi springer där hon åker fram efter Doc och jag försöker störa med Choice så att Anna ska få mindre draghjälp. I fredags var det lite halvsegt med huvudvärk största delen av dagen. På kvällen åkte flickorna och jag till Anna och Jakob för att få underhållning. Där bjöds det på god middag, Idol och kisse. Mycket uppskattat! Anna sällskapade på kvällsrundan och det är man inte birtskämd med. På lördagen liksom söndagen var det spårdags. I lördags var vi i Killingetorp i Kista. Chenin fick ett spår i mjuk mossa som började med väldigt täta korvbitar och glesnade mot slutet för att sedan övergå till frolic. Hon gick lugnt fint och bra spåret tre gånger. Choice spårade fint, plockade pinnar och vinklar och sprang på i spåret som Anna lagt. Strax före slutet dök hon av till höger och gick igång på viltlukter. Jag bröt men var ändå nöjd eftersom allt gått bra innan. Doc fick ett trappspår som resulterade i precis samma som Choice, strax före slutet sprang en hare förbi – Doc fick lukt på den och vi bröt. Dalton tuffade på utan konstigheter. På lördagkväll var det Karaokefinal i Ängby som Nattis, Erik och jag kvalat till. Vi kom dit tidigt och åt middag. Sammantaget hade vi en väldigt rolig kväll och som pricken över i vann Nattis tävlingen. På söndagen hade jag ont i hela kroppen, det är inte bra att fara runt i högklackat, dansa och headbanga en hel kväll. Jag var halt och hade nackspärr. Hebbe och jag gick på visningar och Hebbe konstaterade att detta är vårt nya söndagsnöje. Vi har nu hittat en riktigt fin lägenhet i Filmstaden med uteplats som då blir den sjätte vi bjuder på. Vi har hittills budat på en lägenhet i centrala Sundbyberg med uteplats, två nybyggda fräscha lägenheter i Duvbo, en på Sommarvägen och en nybyggd i Filmstaden med fin terass. Och hur många visningar vi varit på vet jag inte ens, men när man träffat på flera av mäklarna flera gånger börjar det bli många. Efter visningar släpade jag med Jocke till skogen vid klubben för lite spårläggning. Chenin fick ett frolicspår som gick bra, något hetsigare än korvspåren till en början. Jocke la ett fint spår till Choice och även om hon plockade alla föremålen spårade hon inte alls lika bra som dagen innan. Framförallt var hon flack i spåret och hade problem vid stigarna generellt. Efter ett varmbad hemma landade vi därefter hos Hebbes mamma för Adventsfirande med även mina föräldrar och bror.

Igår hade vi gruppaktivitet på jobbet bestående av matlagning på Cajsa Warg. Enastående goda rätter – en riktig smakupplevelse. Till förrätt lagade vi sotad lax med grönsallad, nobisdressing och parmesanörtkrutong. Till varmrätt åt jag halloumi (de andra oxfilé) med potatissufflé och mojo rojo. Till efterrätt åt vi Fransk chokladbakelse serverad med hallongranité och vit chokladsås. Till och med vinerna hade vi fått till; Fleur de Cap Chardonnay och Val delle Rose Morellino di Scansano. Kan varmt rekommendera allt – nyårssupén känns bestämd.

I ett svep var veckan förbi och det blev helg igen. Lika bra det! Vi hade en väldigt typisk vecka utan några skandaler. I måndags var vi till klubben för första gången sedan operationen. Chenin var galen minst sagt. Till dagens stora ära hedrade, utöver de vanliga Anna, Malin och Sofie, även Lisa och Mikko med sin närvaro. Lisa hade med sig lilla sheltien Lakki som framstod som en katt bland de 7 hermelinaussiesarna (Dalton är ju alltid det). När vi fick så trevligt besök blev lydnadsträningen förstås lite lidande. En platsliggning styrde jag dock snabbt upp och den kunde vi varit utan. Choice sprang upp när Lisa lekte med Lakki på planen brevid och Chenin ställde sig upp innan jag sa nej. Tur att man står så nära dem fortfarande. Choice fick även lite annan träning med betoning på lite. Framförallt koncentrationsträning eftersom det är den som brister när det blir så mycket kul, men även fjärr, läggande, fotgående och apportering. Apporteringen har verkligen lossnat efter lite paus från den ett tag.

I tisdags var vi hos Gustur. Chenin vantrivs så oerhört i stallet eftersom hon får vara i omklädningsrummet med ett ben när jag rider ut och det gör henne väldigt stressad att vara ifrån mig, så hon är lite övertaggad fram till jag lämnar henne vilket är enormt frustrerande. Stackars min fialotta! Choice red med ut och mitt i allt mörka blöta väder var det ändå lite mysigt.

I onsdags var det rehabdag och Chenin fick gå lika länge i treadmillen som förra gången, dvs 9 min, med två pauser. Lite streching blev det också. Hussen är snäll som håller oss sällskap dit varje onsdag. Nästa onsdag blir dock sista gången på Södra djursjukhuset, efter det byter vi till Albano som är lite närmare innan vi slutligen kan börja simma i Arninge/Sundbyberg och Bro (där vi fått presentkort av Malin på totalt 6 gånger).

I torsdags stod det jogging på schemat. Chenin fick en promenad runt kortaste löt (tillsammans med Anna, Dalton, Doc, Jocke och Choice) och sedan var det jogging runt båda sjöarna som gällde.

I fredags var det Idolkväll, något jag verkligen sett fram emot efter Toves grymma uppträdande förra veckan med ”I wish I was a punkrocker”. Calle var helt underbar.

Chenin Kinin

Choice Choisan Poisan Poison

Jag erkänner att jag nog är lite knasig. Det sprang fram en setter till oss i garaget på hunddagiset trots att vi alla tre talade om att vi inte ville ha honom där. Ägaren kom till hans undsättning när jag började sparka i luften mot den. Jag sa, eller snarare skrek, vad jag tyckte om hundar som springer fram. Jag tog även till några mindre väl valda ord, som inte lämpar sig att nämnas i bloggen, i min hysteriska framtoning. När jag väl fått tyst på fröken polis och kunde uppfatta vad ägaren sa mumlade han om att hunden slitit sig. Jag bad skamset om ursäkt och förklarade att Chenin var nyopererad och inte fick utsättas för hundmöten. Så pinsamt. Samtidigt undrar jag i efterhand om hunden verkligen slitit sig; den såg ut att gå väldigt lössläppt längre bort och om den var lös och olydig (vilket inte gick att missta sig på), varför försökte han inte fånga in den då? Och varför sprang han inte efter när den var på väg mot mina skällande hundar? Jag vet ju att det är jag som har största problemet med hund som inte gillar att andra hundar springer fram när hon själv är i koppel (vilket inte går att bota i nuläget) och därför försöker jag ha full förståelse för att folk där vi bor gärna vill att deras hundar hälsar (ingen kan ju veta att Chenin inte gillar det). Men när det är så uppenbart att mina hundar inkl jag inte vill att de ska hälsa, hur tänker man då? Det kan ju lika gärna vara en pitbullhane som sliter hans fromma setter i stycken. Någonting säger mig att han lagt manken till och sett till att hunden inte sprang fram i en sådan situation. Jag tycker bara att det är så respektlöst när man inte gör allt för att förhindra det, särskilt som det är uppenbart att Chenin är i en trängd situation. Varför är folk så dåliga på att läsa hund? Nog om det, eftersom det var mest pinsamt för mig med tanke på de ord jag använde. Men ibland ser man bara rött… Jag berättade för Jocke som helt chockad utbrister: ”Allt som hände var att hans hund slet sig och sprang fram, och du går i taket för det?!” Själv skrattade jag så jag knappt fick fram ett ord. Men rent principiellt har jag helt rätt, även om jag passerat åldern för när det är ok att impulshandla (som de sa på tv). Och vad är setterns problem? Hunden har uppenbarligen lika svårt att läsa hundar som ägaren har. Fördomarna haglar som ni hör mot korkade raser…

Vi var på rehab i onsdags igen. Det känns som att mina kvällar försvinner på saker som är mindre roliga för alla inblandade. Chenin gick 3×3 min i treadmillen. Igår fick vi däremot lite härlig kvällstid. Chenin firades med märgben och 20 min promenad runt kortaste delen av Lötsjön för första gången sedan operationen. Jocke och jag sprang sedan hela Löt med Choice. Vi människor joggade och Choice röjde runt hysteriskt med all energi hon hade inom sig. Efteråt blev det lydnadsträning för Choice, massage av Chenin samt tillagning av kantareller. Jag gav bort en del till mamma och Jocke i förrgår och tänkte ta hand om resten själv, men nu har jag fått nog av att rensa så resterande står på balkongen i väntan på att få komma i mammas ägo. Jag har ätit kantareller så jag mår illa av dem och gett hundarna en del också för att sedan få reda på kilopriset på kantareller av mamma.

Återbesök hos Lennart i måndags gick bra. Det var långt att köra i en bil utan värme men Hussen höll oss sällskap. Läkningen hade gått bra och allt såg fint ut, hon rör sig bra och tydligen var det inte helt ovanligt att de har ont på morgonen som Chenin har. Däremot blev de förskräckta när de hörde att Chenin gått 18 min i treadmill utan paus. Jag fick snabbt betala för ett samtal med rehab-personal som meddelade att det var på tok för länge. Nästa gång, vilket är tredje gången ikväll, ska jag säga till att hon bara ska gå 3×3 min. Jag hade en dålig magkänsla om tiden men man litar ju på de som är experter, eller utger sig för att vara. Det var väldigt trevligt att vara där på kvällen. Det kändes mer personligt. Sköterskan frågade om jag ville ha kantareller och så fick jag flera kilo, en hel elgiganten-påse fylld. Så himla gulligt och jag sa att något måste man ju få för det tusenlappar jag betalade denna gången.

Så igårkväll åt jag kantareller tills jag mådde illa och ändå rörde jag bara en bråkdel av det som fanns i påsen. Jocke och mamma ska få ikväll och resten fryser jag in. Således stort rensningsprojekt ikväll. Igår kväll åkte hundarna och jag förbi Gustur, tog in, bostade av och gav mat. Det mörka kvällarna lockar ju inte direkt för aktiviteter såsom ridning och dessutom var Chenin riktigt dålig på morgonen så det kändes helt fel att rida. Dels var Chenin fortfarande groggy på morgonen, dels väldigt halt. Det kändes riktigt jobbigt men imorse såg det istället riktigt bra ut.

Givetvis var firandet av AIK en självklarhet i måndags. Jag har dessvärre inte jättemånga vänner som är lika mycket AIK-fans. Många småhejare, galet fanatiska storhejare, djurgårdare, göteborgare och annat löst folk. Gymnasie-Anna och jag gick i alla fall dit. Hon med sitt årskort lite mer intresserad av sporten och spelarna och jag lätt vill-stå-mitt-i-klacken-hysterisk. Vi stod på södra med barnfamiljerna under fyrverkerierna men sprang sedan på utsidan ikapp spelarna till norra, där det var mycket bättre drag, och hann precis till vågen. Det var ett härligt och personligt firande samtidigt som det var stort och pådraget. Alla glada och nu är det bara cupen kvar att vinna på lördag, även om det förstås spelar mindre roll just nu. Väl hemma hos föräldrarna undrade jag hur det gått med fyrverkerierna, eftersom jag så fort jag hörde dem bannade mig för att jag lämnat hundarna i Solna och inte med hussen. Det har varit oroligt sa mamma (chock 1): först ville Lazy inte in, sedan ut fast ändå inte… ”Ursäkta om intresset är svalt för hur en gammal extremt nervig och ibland alltid rädd björn reagerade på firandet” sa jag. Jaha, nej de andra verkade inte märka något. Skönt! Jag tog ut Choice på en egen tur med Anna och nej hon var alldeles för lycklig för att märka av de få fyrverkerierna.

På tisdagen var vi som vanligt med Gustur. Choice fick följa med på tur i mörkret. Jag höll Gustur hårt när vi vände hemåt för jag vill inte veta av något rusande. Han var irriterad men uppförde sig (chock 2).

I onsdags ringde jag dagis och frågade om allt gått bra med tjejerna idag. Nej det har det inte svarade ägaren (chock 3) men var tvungen att återkomma. Oj vad rädd jag blev. Det som hänt var att Chenin öppnat avspärrningen till Choice och gått in där. De sitter åtskilda med kompostgaller som jag satt fast. Förmodligen hade de varit ihop en halvtimme och mycket troligt haft lite brottning. Inte helt bra för ett brutet ben men ingen fara på taket, de har inte kunnat rusa runt ihop bara kelats vilket de gör varje morgon och kväll. På kvällen bar det av söder om stan till södra djurkliniken för tread mill. Denna gång gick Chenin 18 min utan paus. Det kändes mycket och hon var påtagligt trött efteråt. Allt såg bra ut och ingen hälta. Som vanligt går hon fint men avlastar när hon står och är stel när hon reser sig.

Chock 4 är att min närmsta kollega har fått gå. Även om man utåt sett är social så tar det himla hårt när man ”förlorar” någon man fäst sig vid, kommer bra överens med och lärt känna djupare. Jag klagade t o m för chefen när han var tvungen att byta skrivbordsplats så vi inte satt jämte. Jag har väl en släng av ADHD eftersom jag har så svårt för förändringar.

Det var min vecka det. Ikväll ska det bli lydnadsträning i snöblandat slask med en förmodligen slutförd Choice. Eftersom flickorna inte ska sitta ihop nu på dagiset pga det som hänt så leker Choice med gråhunds-Hulken hela dagarna.

Chenin blir långsamt bättre. Hon är full av liv och tar minsta chans att sno en strumpa och ruska och skaka den hysteriskt. Hon försöker sno pinnar ute och leka med Choice inne. Idag är det dags för stygntagning och första omgången i treadmillen. Idag var också första dagen på dagis. Jag hoppas verkligen att det går bra och att Chenin håller sig lugn. Hon ska sitta själv tillsvidare med kompostgaller mellan henne och Choice. Fotöljer och annat kul har tagits bort ur rummet. Jag har noggrannt skrivit instruktioner (men förmodligen missat hälften ändå) och kopierat i ett antal exemplar. Det som spökar till det mest är att Chenins nivå för att bli exalterad är extremt låg, förmodligen mycket lägre än för många aussies. Balanserad? Det beror på vad man lägger in i ordet balanserad. Hon är tuff, orädd, hård och miljösäker. Hon har en fin avknapp men hennes påknapp är inte som alla andras. Den står inte alltid i proportion till vad som efterfrågas. Det är alla cylindrar på med en gång om det går. Om man skulle behöva en läslampa för lite kvällsläsning så är det mer som att få strålkastare i ansiktet. Man kan vara balanserad även om man visar sina känslor ganska lätt. Det finns en egenskap som heter anpassningsförmåga som mäts på nya korningen. Det önskvärda beteendet är; anpassar intensiteten i samtliga testsituationer. Chenin skulle hamna på 2 av 5; anpassar med hög intensitet i samtliga testsituationer. Det som mest av allt skjuter i höjden är hennes stora behov av socialt samspel. Gör Hebbe något konstigt ljud eller nästan vad som, så far hon i luften mot honom och tror att det ska bli lek. Det här innebär att vi är ganska hårt hållna hemma för att dämpa dämpa och dämpa. Om Choice går till leklådan får man snabbt ropa stanna till Chenin. Om hussen kommer hem från jobbet oanmäld får man snabbt skrika stanna till Chenin. Allt och alla är bevakade av Chenin och allt och alla är bevakade av mig. Det är en ond värld hon lever i där allt hon vill är att vara glad och med hela tiden.

Vi har så sakteliga börjat träna småsaker för att aktivera det där stackars hundhuvudet. Choice och Chenin fått lite träningspass i köket där de varannan gång får lyfta saker och lägga i min hand. Just nu är det mycket metall; sked, apport, nycklar och hundskål. Choice får mycket annan lydnadsträning också, mest blir det fotgående där vi kommit så långt att hon nu kan gå en raksträcka på ett par meter riktigt fint; rätt inställning innan start, bra start, koncentrerat gående i rätt position och snyggt snabbt avslut. Annars blir det läggande, ställande, inkallning, fjärr, target (som någon gång när jag orkar ta med koner ska bli rutan) m m. Alldeles för lite platsliggning dock.

Uppdatering idag: Rehaben igår gick mycket bra. Vi lyckades lura med hussen till Södra djursjukhuset också. Tur va väl det för jag mådde riktigt dåligt. Framförallt kändes det som rakblad i halsen. Stygnen togs bort och det såg mycket bra ut. Chenin delade nervöst ut pussar i vanlig ordning medan det plockades bort stålstygn. Omfånget var 39 cm runt höger och 36 cm runt vänster men fortfarande bra musklad runt om. Hon är ju född välmusklad med korta explosiva muskler så hon får alltid den komplimangen. I treadmillen var hon såklart galen medan vattnet fylldes på och sedan gick hon fint i vattengången. Ingen hälta syntes och så fort hon lugnar ner sig tar hon även ut stegen fint. 10 minuter fick hon gå totalt idag. Till nästa vecka ska hon börjat promenera upp till 15 min och få ryggmassage. Därefter blir det treadmill 1-2 ggr per vecka och 5 ggr totalt innan hon parallellt kan börja simma. Snart ska viktmanchetter på och nästa vecka kan hon kanske få börja trava lite (känns mycket overkligt eftersom det var år sedan hon fick göra det, även om det bara var timmar sedan hon gjorde det – busfian! ). Vid betalning stod det en lös äldre papillontik vid kassan. Tur att Chenin är så varvad hos veterinären att hon inte bryr sig om hundar annars hade den lilla vita varit ett minne blott…

På väg hem blev det bara sämre med mig, en något yr och förvirrad upplevelse. Jag somnade direkt när vi kom hem med dunkande huvud och smärtande hals. Idag är det sjukstuga här. Hundarna är pigga men jag är sjuk.

Igår började Chenin äta igen, efter flera veckors skendräktighet. Man kan lugnt konstatera att skendräktighet verkar bli värre med åren, särskilt om man som hund inte får vara så aktiv som man skulle vilja också. Chenin är i alla fall så ihärdig att hennes skendräktighet inte syns så mycket. På sista tiden har Chenins rehabilitering av knät kännts bättre. Igår körde vi dock ett simpass ute som gjorde henne rejält halt och gav henne ordentligt ont i ryggen. Usch vad frustrerande. Hon såg ut att ha riktigt ont i morse, men rida på Choice kunde hon i alla fall. Jag försöker lugnt förklara för henne att det är för hennes egen skull också som det inte är tillåtet. I övrigt kör vi på med terräng, viktmaschett, back-on-track-täcke, simning, novaphone, inga trappor, glukosamin, rheumocam, cytotec och hills (som dock ska bytas ut till Specific inom kort).

Choice är så duktig med hundmöten. Jag är så stolt, även om det kanske inte alls håller i sig. Choice sprang runt hörnet för att kissa, Chenin och jag kom efter och fick syn på en hundägare som stod ett par meter från Choice. Jag ropade och grävde i fickorna efter godis, Choice tittade på hunden medan hon kissade och kom till oss direkt efteråt. I för sig var det en ofarlig cocker spaniel, men ändå en enorm lättnad.

Här kommer lite bilder från tidigare tillfällen:

Coolaste mormorn

Ett glatt inlägg var utlovat och så ska ske. Vi har egentligen haft det rätt bra. I fredags åt vi middag med Frida och Jocke på golfängarna. Solnedgång, god sallad, trevigt sällskap och mysiga hundar. Helgen skulle väl ha bestått av spår men med tanke på alla insekter som är vakna i strålande solsken blev det istället bad med Jocke och hundarna i Ålsten. Och mest av allt blev det sola, läsa hundsport, äta frukt och spela kort. I dagarna två för att vara på säkra sidan. Vid sidan av blev det också tvättning i mängder, något som inte gjorts sedan juni. Vi köper nya kläder istället för att tvätta tydligen. Men nu var det

Alva hjälper Micke och Sanna

ändring på det. Vi fick också en ny inneboende. Vår lägenhet har praktiskt nog en uthyrningsdel som fungerar som en etta. Min tyska kollega från jobbet flyttade in för en period av 7 veckor. På lördag kväll åkte vi dessutom till min bror och hans flickvän som fyllde år. Där bjöds vi, eller jag snarare för hundarna fick inte mycket och Hebbe var hemma sjuk, på god mat och gott dricka. Föräldrarna, Sannas mamma, äldsta brodern med barn, mormor och Mickes gudfar var där. Trevligt! Det blev en lång kväll per automatik. Choice hade svårt att låta bli barnen när de lekte med uppblåsta bollar, Chenin spelade klok och lät bli.

På söndag hann vi även gå på en lägenhetsvisning. Fin och trevlig lägenhet med rätt område, rätt balkong, rätt parkering, rätt storlek och rätt av det mesta, utom vardagsrum. Hebbe såg inga möjligheter för sin tv, soffa, högtalare, ljudanläggning och övriga tekniska prylar… No comments… Bortslösad tid med andra ord. På kvällen kom Hebbes mamma och syster. Systern har varit i Marocco i två månader – galet brun med andra ord!

I måndags  blev det en tur till klubben. Först en promenad och sedan träning med en hund i taget. Båda hundarna hade åsikter i den frågan. Den som fick träning var dock mycket nöjd. Jag hade struktur och plan för hela träningen men nu kan jag inte ens minnas allt. Stort fokus på platsliggning var det i alla fall och med strålande resultat. Chenin fick köra target, fjärr, ställande under gång med extern belöning, shejping av apportgripandet och apporthållandet. Choices träning var fokus på lek, av olika slag – något som vi gör alldeles för lite eftersom jag har en galet lekfull Chenin med en hel del. Choice leker annorlunda, tar saken och springer i cirklar men har nu lärt sig jaga ikapp mig och buffa på mig med saken. Hon har mycket jaktlust och kamplust (dragkamp) och ett stort gripande med hela munnen. Dock är hon inte lika galen i saker som Chenin är (med sitt omättliga föremålsvansinne), så om jag lägger undan den så är det ok för Choice, då kan hon hoppa och hugga mig i armen istället. Choice fick träna kontakt, följsamhet, ingångar och gripande av metallen.

Tisdag är stallet i vanlig ordning. Jag unnade mig en egen tur med Gustur. Först promenad med hundarna och Gustur och sedan fartig tur med Gustur. En av hästarna i stallet hade fastnat med underkäkens tänder i bokdörrsöppnaren och i panik slitet sig ur själv varpå tänder inklusive rötter lossnat. Hela incidenten var vidrig, veterinär tillkallades och hästen åkte in på röntgen och undersökning.

Upplevelsen med oladdat elcykel har jag fått erfara igår. I vanliga fall tar det max 25 min hem från jobbet. Med en tung elcykel att släpa uppför backarna tar det närmare 60 min och mycket svett. Dagens motion är avklarad. Annars har det inte blivit mycket av den varan. Jag sprang med Jocke i söndags men innan dess var det längesedan sist. Tjejmilenloppet har dessutom sålts till kollega till förmån för aussieläger. Jag vill gå många spår för att väga upp det.

Simning blev det också i samband med ett rehab-besök hos sjukgymnasten Anna Holmgren. Chenin fick simma 3 gånger 3 min. Choice vågade inte riktigt ta steget ut, så jag tvingade henne och sedan simmade hon galet lycklig runt i bassängen. Jagade leksaker, skällde och fångade plask. Choice fick ett eget back-on-track-täcke. Allt för att dopa hundarna! Saken med doping är att hunden inte heller får tränas om de använder preparat. Så om Choice nu provat täcket lär hon inte träna närmsta månaden. Mycket troligt!

Invägning skedde också, Chenin väger 19,9 kg och Choice 19,4 kg. Choice är dessutom högre än Chenin nu.

Lisa la ut så fina bilder i bloggen på mina älsklingar så jag blev alldeles varm i hjärtat. Tack! Det är tur att någon fotograferar dem.

Igår var vi till Arninge och simmade. Förutom en bitch till hundägare som hade tiden efter mig och klagade på allt så gick det bra. Chenin fick simma 3 min + 2 min + 3 min. Det syns att det tar en del på henne dagen efter. På dagen var hundarna delvis hos Ken och delvis på dagis för första gången. Enligt uppgift hade de skött sig bra, varit tysta och lugna. Nu när de är där på prov så sitter de tillsammans i ett rum i köket där de har personalen bara några meter ifrån grinden. Om jag hade varit där skulle Chenin gnälla lite om att få vara med mig. Lustigt det där!

Igår kväll var vi hos Gustur. Han ville inte gärna bli inplockad från hagen i vanlig ordning. Jag red stora ridvägen och fick till och med sällskap på turen och lite ridtips. Imorse åkte vi till Arninge och simmade för första gången sedan operationen. Chenin simmade 3 gånger 2 min. Hon var öm i ländryggen och vissa ställen på benet. Hon hade viss temperaturskillnad på benen. Jag fick massa nya tips och råd. Jag köpte en Novafon (en manick som sänder ut infrastrålning som man kan använda att komplettera massagen med) också för 2 500 kr. Vad gör man inte för sina älskade… Vi provade den på kvällen. Chenin somnade sött.

Jag sprang med Jocke runt Löt. Hundarna väntade i Jockes bil. Vi tog en tur förbi sjön upp sedan. När Chenin var liten gjorde jag allt för att hon inte skulle jaga fåglar. Med Choice rycker jag mest på axlarna. Märkligt att man har en helt annan inställning numera. Det kan bero på hur de är som hundar. Chenin måste man alltid ha tummen i ögat på när det gäller vissa saker för även om hon för det mesta är suveränt självständig och ansvarstagande så har hon väldigt höga drifter. Choice däremot är mer förarvek, hon lyssnar väldigt mycket på mina signaler. Det gör i för sig Chenin också, men på ett annat sätt. Chenin är väldigt känslig för när jag blir glad. Även om jag skulle försöka dölja mina skratt så vet hon att jag skrattar inombords och fjantar då till sig extra mycket medan Choice är mer undrande om jag ska bli arg. Märkligt för jag har liksom inte varit det. Om jag till exempel säger till henne om att inte äta på en sak så slutar hon direkt, med just den saken – sen tar hon förstås tusen nya, men jag behöver i alla fall bara säga en gång sen tittar hon lite undrande på mig och går vidare. Missförstå mig rätt, Chenin skulle också sluta på en gång men se ut som om ”egentligen har du fel, men den här gången då” eller ”jag har aldrig gjort något fel så jag går med högt huvud och gör vad jag vill, men just nu var inte den där aktiviteten lockande”. Choice ser mer ut som om hon funderar och ”skäms” om jag säger till henne att inte äta bajs.

Appropå äta bajs förresten, igår igen. Människobajs alltså, i Choice mun. Blä! Det finns mycket bajs som åker ner i den munnen varje dag, hästbajs, fågelbajs, kattbajs och harpluttar men när hon kommer med något i munnen och lite papper som sitter fast i det vill man helst kräkas. Jag får trösta mig med att det hade varit värre om hon rullade sig i det. Men när man ser henne stoppa i sig för fulla muggar som om det vore värsta falukorven får man kväljningar.

Hursomhelst, hundarna fick ligga platsliggning också. Båda låg fint medan cyklister och joggare sprang förbi. När en rullskidåkare åkte förbi var det slut på vilan. Choice jagade. Jag höll i Chenin. Nog för att hon aldrig skulle jaga sånt strunt längre, men hon skulle lätt kunna jaga liten valp. Även nu kände jag mig lite nöjd över att vi fick chans att göra om platsliggningen, istället för tidigare när jag skulle irriterat mig över ett misslyckande (inte mot Chenin, men för egen del). Choice kan ju inte platsliggning och då är det helt enkelt inget misslyckande heller. Ny platsliggning gick bra. Jag stod brevid och gav godis var 15 sek. Sen gick vi hem för mys.

Hebbes syster har varit hemma hos oss på dagarna med hundarna den här veckan. Det verkar ha gått bra. Hundarna har också fått en del ensamhetsträning i glappen mellan vem som går och kommer. Som mest var de ensamma två timmar. Lite nervöst men det har gått bra.

Jag vet att jag inte är någon hunddagis-fantast. Det beror främst på att jag jobbat på en hel del dagis och sett saker som gör att jag aldrig skulle lämna min hund där. Men vissa dagis är såklart bättre än andra. Hundeden i närheten av oss är ett sånt dagis som jag tycker lite bättre om. Det är en bekant som har dagiset och det är ordning och reda bland folk och fä. Tysta snälla hundar. För att de inte ska få alltför bra rykte ska Chenin och Choice börja där. Efter 1,5 år med daghusse för Chenin har jag bestämt mig för att prova nåt annat. Under våren har jag pysslat ihop det för hundarna med underbara vänner som ställt upp. Men nu blir det dagis. Ännu är det inte bestämt om de ska gå heltid eller deltid. Jag vet bara att Chenin kommer vantrivas oerhört, om jag känner henne rätt. Choice ska ingå i en grupp med två flatkillar och en rhodesiantik. Chenin skulle egentligen ingått i den gruppen istället för den andra tiken. Men med tanke på hennes ben kommer hon inte ingå i någon grupp förrän möjligen i september.

Choice i uppletanderutan

Nu ska jag skvallra på lillskiten. Choice åt upp sitt halsband för länge länge sedan. Hon har också bitit sönder sitt koppel. Nåväl, strunt samma. Båda gångerna kunde jag förhindrat det men orkade helt enkelt inte. Men så till det värsta, som hände på söndagkvällen. Min kvällsmacka försvann från soffbordet. Jag kom in precis när den höll på att åka ner i Choice gap. Enligt uppgift hoppade den ner av sig själv medan choice försökte undvika den. Rasande blev jag, dök fram och drog ur den ur gapet. Oops! Satt där efteråt och var lite smånöjd över min tajming. Inte alls sur utan mer glad över att det äntligen hände, glad över att jag var med och glad över att det var något så betydelselöst. Först fick Choice gå ut ur vardagsrummet direkt, men sedan släppte jag in henne igen. Jag vill ju gärna att de prövar igen så jag får chans att befästa exakt vad det var. Choice tittade mot bordet men tittade sedan bort. Duktig flicka!

Vi var en sväng till klubben igår. Chenin gav mig först huvudbry över platsliggningen. Hon ligger perfekt om hundar reser sig, folk pratar, jag byter ställning eller blick, jag rör på näsborren. Inte ett ljud. Men blir det mer än 10 sek tystnad kommer först en suck. Sucken betyder uttråkad. Jag blir stressad av sucken eftersom jag vet att den följs av en lågt pip. För att få ett lyckande rör jag på näsborren så hon blir tyst och belönar efter 5 sek tystnad. Problemet är att hon ibland kan vara tyst upp till 1 min utan att jag behöver röra på näsborren var 10 sek. Jag vet inte hur jag ska gå framåt längre. Mitt problem är hur jag ska hantera pip. Jag kan inte låta det vara eftersom det eskalerar, jag kan inte säga till och jag kan inte förutse annat än en suck och då är det redan försent – hon har fel sinnesstämning och det kan jag inte ge henne uppmärksamhet för på något sätt och inte heller ignorera. Ibland måste man ventilera en ide för att se om den är helknäpp. Anna sa precis det jag tänkte föreslå, att jag helt enkelt tar bort godisen Chenin har framför sig om hon piper. Piper man missar man alltså den roliga platsliggningen. Jag hoppas att momentet får ett högre värde för henne också.

Nästa huvudbry var godisspåret som Choice och jag lagt. Chenin gick på för hårt så jag satte linan runt magen. Jag blev arg för att hon gick fel på två ställen bara för att sedan upptäcka att hon gick rätt – skulle behöva snitsla varje grässtrå för att lära mig lita på Chenin. Jag blev arg för att hon gick över en apport så jag tog tillbaka henne, bara för att upptäcka att den låg längre fram. Suckar över min opedagogiska sida även om jag vet att mitt beteende påverkar Chenin nada. Min lilla understimulerade galna lätt-taggade fröken svart.

Choice sprang runt som den lilla galning hon är. Flög upp i Annas baklucka och hälsade på Dalton, Doc och Tristan. När vi la spåret hittade hon ett papper med bajs. Trevligt! Jag gormade lite om att det var uschigt varpå hon sprang undan för mig. Inget beteende som jag uppskattar. Jag ropade för att ge godis. Visst kom hon men inte sjutton släppte hon bajset. Istället försökte hon svälja. Jag tog i nackskinnet (för nåt annat rör man inte gärna) och lyfte lite till hon släppte. Öste på med massa godis sen, men jag la godiset på marken. Litade på att hon inte skulle ta bajset igen och underhöll henne med godis emellanåt. Hon sneglade mot korven men gick glatt efter godismamma istället. Duktig lillfia, snart börjar den jobbiga tiden.

Choice börjar lära sig fot bra nu. Hon är duktig på snabba sättanden. Platsliggning fick hon också pröva och jag skämtade om att jag kan träna mina 5 sek-hundar samtidigt. Men ärligt ska vi nog göra det inomhus. Fast det är egentligen ingen match att ligga länge i sådana lägen för Chenin. Men mängdträning ska det bli av i alla fall.

Jag måste börja klickerträna Choice, men klickern har gått upp i rök. Dags att inskaffa en ny.

Det här med rumsrenheten gick verkligen från en dag till en annan. Vid 4,5 mån blev hon rumsren över en dag. Nog för att det kan hända en och annan olycka, men det är på ett helt annat plan.

En annan sak, är det vanligt att aussiesar måste rusa in efter de varit ute? Chenin är alltid, och har alltid varit, sjukt taggad på att komma in genom dörren till lägenheten. Vet inte om det är köket eller hälsningen som drar, men tydligen ska det gå snabbt. Så det blir koppel på. Så himla trött på den här benhistorien. Måtte det bli bra nu. Simning på onsdag på Arninge och jag längtar. Vattentrasket på Albano i torsdag blev ett fiasko. Jag hade missat tiden och blev så upprörd att jag kände tårarna bränna i bilen på väg hem. Jag är helt säker på att det var fullt på skärtorsdagen när jag ville ha tid och var hemma, vilket gjorde att jag var tvungen att ta denna torsdag och ta ledigt ytterligare timmar, vilket inte är populärt. Så snopen blev jag minst sagt när det visade sig att jag var en vecka sen. Kul att de ringer också, för i så fall hade jag kunnat vara där på nolltid och använt lite av den timma jag hade.