Vaknade i morse och var sjuk. Kände det på mig med tanke på hur kinkig jag var igårkväll. Jag hade lovat att jobba så jag satt 10 timmar i bilen med hundarna och tyckte synd om mig själv. Vilket chefen också gjorde som kom ner med te, varma koppen och frukt. På lunchen la jag ett spår till Chenin på 300 meter med 4 apporter. Gick tillbaka till vårt gamla spårsätt där hon spårar i lång lina och jag koncentrerar mig på att stå på benen. Spåret gick över en gångväg och längst med denna. Chenin var suverän. Det är lätt att läsa henne när man ser spåren i snön. Vid en 90 gradersvinkel ute på öppen terräng gick hon över, slog tillbaka, kollade vänster håll och fortsatte rakt fram varpå jag följde med. Efter några meter ändrade hon sig, gick tillbaka några meter, sen klockrent ut till höger. Jag var helt färdig när arbetsdagen var slut. Åkte hem, sov och åt. Sen tog jag en tur till klubben där jag lämnade Tim med Miko, pratade med en ny hundungdomtjej, bestämde en ny veckodag för hundungdom (nämligen måndagar) och sa till bevakningsinstruktörerna att jag var sjuk och inte skulle vara med. Jag kände irritationen över att jag inte skulle medverka, men jag hoppas att det handlar mer om en allmän irritation för att det är stor frånvaro. Jag brukar ju alltid vara med, så jag tänker inte ha dåligt samvete för att jag är sjuk. Chenin fick alltså vara passiv medan Tim fick träna. Det tyckte Chenin var förbaskat orättvist och det försökte hon tala om. När vi kom hem slocknade vi dock båda två. Jag hade feber och mådde pyton. 🙁