Chenin.se

Vi har kört lydnad i dagarna 3. Chenins hälsa har gott upp och ner. I fredags kväll var hon återigen skitdålig och likaså i lördagskväll, annars har hon mått något bättre under helgen. Jag blir inte klok på den där ryggen.

Choice har grillats i lydnad. Platsliggning fungerar nu inte alls och jag börjar överväga att stryka oss från tävlingen på söndag. Men så funderar jag igen och kommer fram till att jag faktiskt vill tävla även om jag inte har någon platsliggning. Problemet i fredags, när vi körde på klubben med agilitygänget Lisa, Malin och Emelie, var att vi inte hade så många moment alls längre. Ligg hade hon aldrig hört förut och framförgående var ju andra gången hon körde. Marsch-kommandot från mottagaren på budföringen ignorerade hon helt. Det enda starka kortet hon har är fotgåendet, för det är fint och såg extra fint ut när hon gick med Lisa. Efter lite träning så kändes dock alla moment rätt bra.

Lördag fortsatte i gott tecken. Anna la ett spår på 500-600 meter med tre apporter, Choice gick riktigt fint – hade svårt med vissa stigar men löste problemen efter lite letande av spår. Jag kände mig nöjd med henne. Alla andra gick också bra, Chenin fick ett kortkort korvspår som hon fick ta både fram- och baklänges, Doc gick grymt fint i ett drygt 800 meters spår och Dalton gick också bra. Apportstig blev det också men det fanns mer att önska av både Choice och Doc som verkade vara på en annan planet. Efteråt kommenderade Anna oss i lydnaden (tack snälla!). Jag känner mig riktigt nöjd med Choice avseende alla moment utom platsliggning. Vi kedjade lite och tränade på helheten för att sedan jobba med små detaljer.

Idag beställde jag nytt ställe för lydnadsträning och det fick bli Skytteholmsparken i Solna Centrum. Lagom med störning i form av folk, hundar och vilda djur. Choice gick finfint på samtliga moment utom platsliggning (suck). Backa backa backa är det som gäller.

Nu på kvällen har vi haft styrelsemöte för SASK. Efter träningen igår hann jag med shopping med Hebbe i Kista (man kan få väldigt många hundra i rabatt när HM kör 100 kr rabatt för varje 500 kr…), äppelpaj med mamma och mormor hos moster i Nacka och på kvällen kom Frida och Cicci över och drack vin. Vi planerade utgång men la ner det i sista minuten när redan en sko var på. Sängen lockade samtliga alldeles för mycket.

Nu promenad med en pigg Chenin och Choice, sedan söndagskomedi innan arbetsveckan drar igång. Ångesten är fulländad.

Chenin mår mycket bättre. Jag fick lite panik när hon i tisdags fortfarande hade så ont att hon inte kunde resa sig utan att gny, men några vilodagar med bara kisspromenader gjorde susen och redan på onsdagkväll var hon ordentligt pigg, sådär knäpp som bara hon kan vara. Jag ringde såklart till Strömsholm men det som gäller är att jag kan få en tid hos Lennart i november om jag ringer nästa vecka, jag kan komma in akut och då inte hos Lennart eller så kan jag gå till en annan veterinär och få en remiss och genom en remisstid komma till Lennart kanske redan i oktober. Annica är ju bortrest och att gå till en ny veterinär känns helt bortkastat, bara att få någon att sätta sig in i journalerna är galet. Alternativet är i så fall Christoffer på Södra. Men nu när hon är bättre väntar jag nog hellre på en tid till Strömsholm, eller så får det bli ett rehab-besök hos Anna. Vad ensam man kan känna sig ibland…

Alltid ska det vara något. Jag pratade med både hunddagis och mamma på väg hem från flygplatsen och fick meddelande om att Chenin inte mår bra alls. Väldigt dålig i magen visade sig dock inte vara det största problemet, utan istället väldiga smärtor i bakpartiet, en kombination av knä- och benvärk. Hon överansträngde sig redan när jag var i Åre och Jocke hade henne, men repade sig hyfsat under förra veckan. Slagsmål med lösspringande Betsey var det sista vi behövde. Vad som hänt i helgen är något oklart – men definitivt har hon gått för långt med  min bror i lördags. Nu är hon så dålig att hon gnyr när hon försöker resa sig och mest av allt ligger hon bara. Jag ska försöka kontakta Strömsholm men vet inte om jag ska ge henne några dagar först för att se om det är en överansträngning. Om det inte är det kan det vara en nerv som ligger i kläm och då känns det elakt att utsätta henne för flera dagars lidande. Jag vill inte operera och jag vill definitivt inte ta bort henne. Livet suger!

Om jag ska nämna något annat än bara negativa saker så har Choice drillats i lydnad i två dagar. Igår var det tävlingslydnadskurs på klubben och vi fick lite tips gällande apportering:

• Vanlig träapport – Jag måste kasta med rätt hand och variera när jag kastar, tenderar att ofta kasta när hon vänder upp (för att säkra) istället för att belöna hela in-sträckan.
• Tungapportering - Använda kampen som verktyg är nog Choice grej
• Apporteringsdirigering – Om hon går till fel skål, stoppa henne!
• Vittringsapportering – Det här med hög och gömma pinne fungerar väldigt bra på henne. Hon nonchalerar helt de andra pinnarna och ger sig aldrig förrän hon hittar sin pinne. Jag ska nog ta bort godisletandet. 

Sista dagen välsignades vi med klarblå himmel och stekande sol. Efter att ha spenderat några timmar vid poolen på takterassen åkte vi vidare till stranden. När solen började gå ner åkte vi vidare till La Rambla för att besöka varuhuset El Corte Ingles som dock visade sig vara stängt. Medan vissa besökte polisstationen strosade vi andra runt innan vi äntligen fick beskåda den magiska fontänen vid Espanya. Det innebar underhållning i form av vatten, färger och musik. Därefter blev det ytterligare ett besök på La Rambla för att inta sista kvällsmaten.

På lördagen hann vi med att promenera den kända turistgatan La Rambla med massor av utklädda människor (Barcelona är värsta partystaden kan jag meddela). Vi besökte även Gaudis Parc Guell, en högt belägen park som helt klart var min favoritsevärdhet. Många rulltrappor längst gatorna för att komma dit blev det.

På kvällen skulle vi till den magiska fontänen men väl där blev det lite för stressigt när servicen på en restaurant var under all kritik (dock var maten underbar) och vi skyndade istället hem för att duscha och göra oss klara inför kvällen. En i sällskapet lyckades bli knuffad och samtidigt rånad på sin plånbok på tunnelbanan. Först blev det ett väldigt trångt och trist barbesök innan vi gick vidare till en nattklubb som bjöd på skön musik och väldigt mycket dans. Vi körde väl egentligen non-stop och kom hem 5 på morgonen – stället stängde vid 6 men vi var halvt döda redan.

5 min innan avfärd bestämde jag mig för att jag var tillräckligt frisk för att åka med till Barcelona. Packningen blev väldigt knapp men det viktigaste kom i vart fall med. På Skavsta blev det som alltid med Ryanair bagagestrul, men i sista minuten kom vi med planet. Härligt med stress – det känner jag att jag behöver!

Väl på plats checkade vi in i fräscha lägenheter på Melon District vid Marina och hann sedan besöka Gaudis projekt La Sagrada Familia, La casa Batlló och La Pedrera casa Mila.

På kvällen planerade vi ett besök vid den magiska fontänen Font Montjuic men väl på plats kom det sådant åskoväder att det bara var att söka skydd.

Jag funderar på vad jag ska skriva om nötclinicen och kommer inte på något klokt. Jag var inte alls på humör för någon clinic, vilket flera såg och påpekade. När det är så mycket annat i huvudet som går runt så känns kurs rätt meningslöst. Jag kände mig mest nedstämd och förmodligen väldigt svag för kritik. Som tur var Bjintze relativt snäll mot mig, åtminstone första dagen, tyckte jag läste djur så bra att han trodde jag jobbade med kor. Det värmde! Choice jobbade också fint och balanserat men inte lika engagerat som med får (och fjäderfä). Det gjorde mig lite frustrerad men å andra sidan gjorde hon vad hon skulle så det var ju bra. Med på kursen var även Ingrid med Choice mamma Lava, Lisa, Linda och Tina med syskonen Loi, Modja och Phoebe, de duktiga norrmännen Kjetil och Terese med Nix och Burre samt Anders och Tilda/Willy. Bjintze gav oss många roliga uppgifter att lösa så det var bra. Mindre bra var regn, att jag blev sjuk och att Bjintzes hund Betsey gick runt lös och kom ihop sig med Chenin som var i koppel (gick bra mellan dem så länge Chenin också var lös). Chenin blev biten i vänster bakben och jag var väldigt ledsen (Chenin var förstås inte oskyldig heller utan ärrade Betsey på nosen). I efterhand känner jag mig dock väldigt tacksam mot Kjetil och Anders som hjälpte mig att få bort Betsey.

Stort ödmjukt tack till Linda med familj som arrangerar, lagar god middag och upplåter sitt hus och sina grannars marker åt oss! Extra tack för att tjejerna och jag fick husera i Lindas brors hus – trots sjukdom sov vi så bra tillsammans alla tre att jag aldrig ville gå upp från sängen.

På måndagen var jag i Norrtälje och åkte med på ett litet 2-mansflygplan. Läskigt och häftigt på samma gång. Min fega sida släppte mer och mer och jag kunde njuta mer av att begrunda skärgården.

Några saker vi diskuterade var hur man flyr verkligheten och låter fantasin göra om verkligheten så den passar in, vikten av att alltid vara kvar i verkligheten genom att iaktta saker omkring sig. Vi pratade också om tecken på stressberoende såsom att få abstinens, bli rastlös och deprimerad när inget händer och hur man själv väljer stressen framför andra saker – alltid ser till att man är sysselsatt.

Jag har inte mått helt bra på sista tiden, vilket antagligen beror på en mängd olika faktorer och något man måste ta sig igenom helt enkelt. Det här med Lazy blev ju jobbigare än vad jag föreställt mig att det skulle vara. Trots hennes gedigna ålder på hela 13 år och medvetenheten om att detta skulle komma närsom kände jag mig ändå helt oförberedd och en enorm skuld. Vår chow chow-era är nu över.

Dagen innan, på måndagen, var jag på flygkurs där vi pratade om för många val och varför man är rädd att välja fel. Hur man projicerar faran själv, avundsjuka riktad mot en själv, krav man har på sig själv att göra rätt och optimalt även vad gäller obetydliga saker. Hur man kan träna på ett göra felaktiga val. Avundsjuka mot livet, att unna sig att resa. Vi pratade också om min tidsnoja, hur dåligt jag mår när jag blir medveten om att jag slösar mycket med min tid men sedan hur jag slösar bort min tid genom att syssla med overkliga saker. Rastlöshet och svårt att vänta eftersom det innebär att jag blir medveten om att jag slösar med min tid och skulle kunna leda till en kontakt med mig själv som jag ju flyr. Vilka krav jag ställer på min omgivning pga detta eftersom människor som pratar långsamt ger mig en medvetenhet som jag tycker är jobbig. Varför jag trivs bäst med folk med mycket tempo/stress. Och återigen vilka krav man har på sig själv för att inte uppfattas som långsam (ofta av en själv). Att förstå det faktum att det är mest tidseffektivt/optimalt att vara med sig själv utan att tänka, räkna, fundera, planera eller analysera. Jag är inte mina tankar så sluta aktivera mig. Helt enkelt klassiskt konsultstress, förmodar jag.

På tisdagen var det andra omgången tävlingslydnadskurs för Toni och Jenny. Denna gång fokuserade vi på framförgående och rutan. Choice gick skitfint framförgående – detta är verkligen hennes moment eftersom hon har ett naturligt snyggt koppelgående (till skillnad från Chenin och Doc ). Vi körde med hållare och det verkade fungera bra. Nu är det bara att ta sig i kragen och träna för vi är anmälda till appellen. Vad gäller rutan ska vi köra på leksak och klicker för target verkar dämpa henne för mycket. Efter kursen tog jag med Chenin och Lazy i klubbstugan (föräldrarna reste ju till Ungern på morgonen så jag var Lazyvakt). Sofie fick kolla lite på Lazys öga och konstaterade att det såg lite märkligt ut, som om hornhinnan skadats. Jag ringde Annica på vägen hem för att höra mest vad jag borde göra. Snäll Annica bad oss komma in direkt för att få smärtstillande och tog emot oss vid 23 på kvällen. Jag hade bestämt mig för att absolut inte ta bort henne förrän föräldrarna kom hem igen men klok Annica fick mig på andra tankar. Sedan följde en väldigt jobbig natt och ännu fler ledsna nätter. Jag försöker dock glädjas åt de år vi fått tillsammans.

Jag övervägde varje kväll om jag skulle orka följa med på konferens till Åre när jag helst av allt ville vara med Chenin och Choice. Jag insåg dock snabbt att jag skulle ångra mig om jag missade det så trots ledsen morgon, fylld av ångest, åkte jag med det chartrade EY-tåget till Åre. Jag var nog mest orolig för att jag skulle bli ledsen under resan men istället var det nog bra att komma ifrån vardagen. Vi inledde fredagen starkt med 14 timmars drickande, TP-spelande på tåget under hetsiga diskussioner, Sing Star-sjungande med chefen, incheckning i fin 8-bäddslägenhet med bastu i Brunkulla tillsammans med 5 kollegor, middag på Dippan i Åre och dans till skön DJ till 4 på natten. Två minnesvärda saker från kvällen är en brandsläckare som användes på ett ytterst olämpligt sätt och en chef som går in i fel lägenhet, dvs vår, och argumenterar roligt om varför hon bor där och inte jag – hysteriskt kul.

På lördagen var det konferens med 1600 EY-medarbetare i Mix Megapols arena. Det var en riktigt riktigt bra konferens, tur att man inte sov förbi den. Om det var något jag inte velat missa var det nog den. Otroligt professionell och underhållande med en seriös och påläst moderator och en inbjuden framtidsvisionär som talade om innebörden av kompetens, hur vi har gått från kunskapssamhälle där nästan ingen kan till förståelsesamhälle där nästan alla kan. De företag, ofta äldre kontroversiella,  som inte förstått det kommer att tappa mot de företag som föryngrar sig, följer trender, är med där det händer, förstår innebörden och vikten av Facebook. Han pratade också om tysta överenskommelser i samhället om hur saker och ting borde fungera, att det är otroligt viktigt att tänka mindre historia och mer framtid, även på en individnivå. Hur frågan ”vem är jag?” kan besvaras med visioner istället för med bedrifter. Han sa också att det många företag gör fel är att jämföra sig med hur det såg ut innan för att visa vilka förändringar som gjorts istället för att jämföra med hur mycket samhället förändrats för att inse att förändringarna inte är tillräckliga. ”Go-with-the flow” summa summarum. Proffsig kille och väldigt rak och ärlig mot VD:n vad gäller EY:s framtid och möjligheter.

Efter konferensen var det lagtävlingar med 15 stationer där vi 1600 personer var indelade i ca 160 lag. Vår grupp, tillsammans med 15 andra grupper (dvs ca 160 personer) inledde starkt med kanotgrenen där jag frivilligt erbjöd mig att paddla tillsammans med en herre. Redan vid första bojen slutade dock grenen för vår del med kantrad kanot, i med kläderna på i kalla Åresjön, hysteriskt skrattande simmade jag efter 3 bojar till och tåg koder innan jag hängde fast vid med någon annan kanot och kom in till stranden igen. Jag upptäckte då att jobbmobilen blivit kvar på Åresjöns botten men tröstade mig med att vi ändå inte hade något jättebra förhållande. Vi var mest arga på varandra, jag saknade förlorade knappar och var besiken över sprickor och nagellack i högtalare så någon stor förlust kan det inte anses vara.

Jag letade efter personer i min lägenhet som kunde tänkas ha nyckel, joggade sedan upp till Brunkulla, missade ca 10 stationer på lagtävlingen, bytte om, bet ihop och kom igen till de sista 4 stationerna som bestod av Åres historia, pussel, årtalsfrågor och på spåret.

På kvällen var det fest, riktigt fin fest med flera rätters middag. Jag var helt slutkörd och kom på mig själv att gäspa, varpå skattechefen i Sverige som var min bordskavaljer påpekade att vin inte längre biter på mig. Dagen efter behöver man sprit. Strax efter varmrätten intogs därför tequila i baren och med kaffe på det undrade jag hur denna kväll skulle spåra ur, men hyfsat städat blev det ändå – för mig i alla fall… Petra Mede, Fredrik Swahn m fl underhöll flitigt på scenerna (2 scener och 4 storbildskärmar gjorde att man inte missade något). Prisutdelningen i lagtävlingarna föll nästan i skuggan i jämförelse med den uppmärksamhet jag fick över simningen i Åresjön. Totalt var det 6 personer som ramlade i under dagen men just jag var tydligen mest intressant för att jag var först, fortsatte simma och tog med min mobil ut i kanoten. Kan inte se det roliga i det, men det skulle tydligen filmas och intervjuas av Petra Mede på storbildsskärm inför 1600 EY-människor Sverige runt. Vad gör man inte för att marknadsföra skatt internt?

Sedan blev det mer fest, dricka, dans och artister i form av Orup och Petter. När kvällen var slut blev det så mycket som två efterfester, varav den första underhölls av suspekta individer som fått i sig lite för mycket och som måste vakna med stor ångest för att gå till jobbet på måndag. Vid 5-tiden var det läggdags och sedan tåg hem på söndagen med biosalonger ombord. Det blev lite Solsidan, Up in the air och sömn.

Nu är hon borta, min älskade nallebjörn som jag haft i 13 år. Beslutet var mitt eftersom föräldrarna åkte till Ungern i morse. Jag är förstås helt tröstlös. Hur fan kan det vara så jobbigt? Jag visste ju att det skulle komma snart. Hur jag än gör känner jag mig som en svikare. Att ha henne kvar är djurplågeri men att ta bort henne gör ännu mer ont och känns som ett väldigt stort svek mot henne. Jag ville vänta, trots punkterat öga och iris som hänger ut, men Annica sa till mig att komma in på en undersökning mitt i natten. Och sedan fanns det ingen återvändo. Det är just den känslan som är så jobbig, att inte få se henne igen. Jag hade tänkt smärtstillande och hemgång men Annica sa att det finns en gräns… Så overkligt. Fan vad det suger att vara hundägare!

Nedan följer lite bilder från Aspen, Jocke, Marc och Lazys visit på Jockes fina landställe på Blidö. Korten var upplagda i ett inlägg som skulle komma på fredag men nu kommer de redan här. Lazy är verkligen en favorit hos dessa tre och många andra förstås (som Nora till exempel), även om hon är lite säregen med inte riktigt alla hästar hemma.

På väg till Tånga-Hed
Fyra dagars hårdträning för hundarna i form av aussieläger i Tånga-Hed. Lisa och jag åkte ner på torsdagmorgon och passade då på att stanna till hos Gunnar och Marianne i Oxelösund för lite vallning. Choice gick rätt lugnt och fint och lugnade sig till och med ute i stora hagen, så pass mycket att jag kunde gå från attitydträning till att börja träna höger/vänster och minihämt på större område. Jag gjorde också som Marianne sa och satte mig ner på en sten och bara lät Choice ha egen kontroll på fåren och gå med dem lugnt och helt naturligt. Under inhämtningen av fåren insåg jag att Choice jobbar så himla mycket bättre när jag inte lägger mig i och att jag faktiskt kan låta henne få fria tyglar att gå helt själv i hagen när vi letar fåren. Hon hittar dem ju ändå snabbast och brukar normalt stanna hukandes av sig själv. Och skulle hon inte göra det är det ju inte hela världen om hon får prova lite själv, någon gång kanske hon gör helt rätt. Några pass i fålla blev det också efter inhämtningen.

Loi gick också riktigt riktigt bra redan från start, mycket lugnt och fint och som alltid med fin balans.

Chenin fick ett godisspår på äng med två vinklar och 3 apporter. Finaste gulliga Chenin. Alla var ganska tillfreds när vi några timmar senare rullade vidare mot aussielägret. En resa som kändes väldigt lång men med Lisas sällskap var jag underhållen hela vägen. Lisa är för övrigt väldigt förtjust i Gränna…

Föreläsning om mentalitet
Väl framme i Tånga-Hed vankades intressant och fängslande föreläsning med Jan Gyllensten om mentalitet i allmänhet. Det är alltid kul att se framför sig sina egna hundar (såsom alla förstås gör). Chenin som bara kan komma ihåg positiva minnesbilder och Choice som har gott minne både vad gäller positiva och negativa minnesbilder. Chenin som är vild och galen med noll anpassningsförmåga och utan att inse sina ramar, men samtidigt väldigt rätt på rätt saker. Choice som är cool och iskall utan att brusa upp sig för mycket över småsaker, självständig och säregen. Men det var också kul att höra hur länge Lisa skrattade när Jan pratade om att sitta i en racerbil med full gas men utan ratt (= Loi emellanåt).

Spårgruppen
Vi har under helgen ingått i en av spårgrupperna på lägret. I gruppen ingick följande ekipage: Lena med Lukas från Arelids,  Mikaela med Thing från Sugarwinds, Marie med Vilja från Real Sugar, Barbro med Fokuz från Chess Player, Anneli med Hilda från Empress, Camilla med Choice från Crofter Holdings och Chenin från Chess Player samt instruktör Carina Alnegren med Jiggy från Chess Player.

Mesta delen har vi spenderat ute i skogen bland fästingar, spindelnät och mygg. Jag har väldigt många spår i kroppen, missade endast ett spår första dagen och beräknade att jag gått 15 spår andra dagen. Tredje dagen däremot missade jag samtliga hundar och hann desto mer med mina egna. Fotograferandet har varit dåligt men några foton på gruppens hundar har jag i vart fall hunnit med.

Choices arbete
Choice har spårat bra, hon är väldigt noggrann och analytisk och har en ganska känslig näsa. Jag tycker hon går lite långsamt och omotiverat men det fick jag snabbt höra att jag var den enda som tyckte. Den första kommentar någon sa var att hon gick för snabbt. Vad allt är relativt tänkte jag för mig själv och minns när Chenin och jag tävlade lägre spår och gjorde ett spår på under 17 min varpå vi varvade den som startat innan oss. Men i vilket fall skulle jag vilja ha ännu mer attityd och lite ”det här är mitt spår” från Choice, fast givetvis inte på bekostnad av att hon slarvar vilket kan vara risken. Äsch, man får väl vänja sig vid tanken på att Choice inte är Chenin.

Choice fick två tekniskt ganska svåra spår första dagarna med mycket jobb på stigar, vinklar på stigar, apporter i vinklar, terrängbyten m m. Sista dagen fick hon ett långt Barbrospår på knappa kilometern (om jag förstod rätt) med terrängskiften, hopp över bäckar, snäva vinklar m m. Ett väldigt kul spår som Choice gick fram fint i men vid skifte från skog till äng kom hon av sig och fäste inte igen så vi selade av och konstaterade att många dagars jobb har gjort henne riktigt trött. Men väldigt konstigt är det, för när vi skulle hämta slutet spårar hon på som vanligt igen och likaså sprang hon på och iväg på Chenins gamla spår. Trött men ändå inte trött!?

Vi har också hunnit med lydnadsträning i någon form varje dag, kanske lite mer av den varan första dagen. Choice har gjort två fina platsliggningar med för henne okända hundar, en med Minos och Lisa och en med Rosso. Jag har märkt att jag är lite fegis och inte vågar lämna henne på långt avstånd med okända hundar för att jag är lite rädd för att det ska springa fram hundar till henne som kan göra henne osäker (kanske är denna känsla ännu starkare när oddsen för detta är högre pga löp). Vi har också tränat fotgående med massa spännande störningar och där är jag så nöjd med henne för nu verkar hon ha förstått grejen. En hel del annat smått och gått har det också blivit, såsom budföring, hopp, läggande, ställande m m.

På uppletandet har hon gått fina tomslag och letat på hela tiden. Däremot går hon ibland utanför den vallade rutan varpå jag är tyst och låter henne leta sig in för att förstå att det inte lönar sig att vara utanför området. Jag vet inte om jag kanske borde ropa in henne direkt hon går ut eller låta henne vara?

Avslutningsvis fick Choice springa några varv med Ingelas Puff från Windedos och de lekte faktiskt jättefint och gulligt med varandra. Det verkar mest vara Doc som ska manglas enligt Choice…

Chenins arbete
Chenin har fått korta godisspår alla tre dagarna som hon varit alldeles för het och taggad i, första dagen gick hon nog över alla apporter medan hon andra dagarna hittat alla men varit slarvig. Dessutom har hon gått två fina apportstigar med alla apporter galet lyckligt markerade – älskade hund! Sista dagen fick hon utöver det ärva ett ”vanligt” spår som en hund fått bryta i = tacksam Chenin! Spåret var riktigt gammalt och enligt uppskattning ca 500 meter långt (men jag tror det var kortare). När jag äntligen hittat fram till vad jag trodde var starten blev det åka av. Chenin hade svårt med alla viltspår och cirkulerade emellanåt en del, men lite vattnande gjorde susen och hon bet i. Slutapporten funnen innebärande glad hund och lättad matte. Min underbara fina hund som man alltid kan lita på gör sitt jobb. Som bonus hittade Chenin även ett stort fint älghorn samt något gott i bajsväg att rulla sig i. Men det bjuder vi på eftersom slutpinnen kändes som en riktig vinst. Chenin har också fått lite lydnadsträning förstås och vårt nya moment slalom mellan benen börjar ta sig mer och mer.

Tipsen
Här är några av helgens tips jag minns och som jag ska tänka på framöver:

• Ha mer struktur i spårningen – särskild med tanke på hur ofta vi spårar. Bestämma mig för om det är exempelvis upptag, ängspår, apporter, tekniska spår, vinklar, osnitslade spår eller långa spår jag övar på denna gång.
• Ge alltid godis innan spårstart och påsläpp.
• När hunden börjar cirkla, ta in den, klappa om , ge vatten och ge blött godis. Vänta till hunden startar av sig själv. Använd ej spårkommando.
• Använd aldrig ”extralocket” på snusdosorna eftersom det kan fastna i hundens mun när hunden öppnar asken själv.
• Motivationen i spåret kan exempelvis höjas med jaktspår som innehåller stopp i, innebäranade att spåret blir färskare och färskare.
• För Choice del ska jag ha lite kortare lina, gärna sträckt lina, gå närmare, gå saktare och lita på hunden. Framförallt ska jag fokusera på osnitslade spår där jag litar på hunden och jobba upp spårkonditionen rejält.
• Kryp: Var noggrann med hur Choice håller huvudet och att hon inte gör några kaninhopp med bakdelen. Prova att sitta på knä.
• Uppletande: Finns flera olika metoder. Några som vi provade var att hunden får gå ut och vinda in ett föremål men inte ta den, sedan skickas hunden ut på minnesbilden av lukten. Någon annan går ut och lägger föremål – hunden får bara en minnesbild av att personen är där ute. Eller att man går ut själv och visar hunden att man släpper ett föremål, sedan släpper man ytterligare ett på vägen in och hunden skickas två gånger. Kör ALLTID på retning vid första skicket och med flera skick på rad. Jobba tyst bakåt precis när hunden tar föremålet. Belöna farten in med kamplek med annat föremål.
• Budföring: Jag har bestämt mig för att ladda henne massor på mottagaren efter de två misslyckade skicken tidigare och det verkar ha gett resultat. Första skicket, godis och hjälp vid ingången. Jaktlek tillbaka till mig (behövs nog inte längre). Andra skicket, kamp hos mottagaren.

Annat
Bortsett från all hundträning har vi även hunnit med att dricka vin och snacka skit, lyssna på Lajos dammutlägg på kvällarna och kommentarer som ”Om en hund är med och vallar av en sökruta, kallas den då för en vallhund?”, ätit oväntad men sjukt god mat, pratat strunt om konstiga briardägare i form av Annika, Vicky och Bettan som hållt mig vaken genom att skrika på varandra halva natten, trängts på Tånga-Hed med Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt, lyssnat på skällande ouppfostrade utställningsbriarders skällande om nätterna, blivit utskälld av jaktlag för att vi varit på deras marker, fått skott-träning i mängder i form av jakt och älgstudsare hela dagarna, skrämts av gråhåriga gubbar på morgonen med kommentaren ”Det är nog bara du och jag som bor i detta hus”…

Don’t stop dancing – party is not over!

Med detta inlägg vill jag passa på att marknadsföra Hebbes och Marcs ebutik – Hemfoder.se. De säljer hundfoder, hundmat, kattfoder, kattmat och kattsand. De kommer snart börja sälja massa hundtillbehör också.

Passa på att använda rabattkoden kompis för att få 5% rabatt!

Här till höger kan ni gå med i deras facebook-kanal och  ta del av fler erbjudanden och rabatter!

Lite konkurrans till foderbilen kan aldrig vara av ondo. Det sätter lite krav på företagen. Standardpriserna överensstämmer med foderbilens men för er som jag träffar kan jag berätta om personliga (och etiska) skäl att välja hemfoder före foderbilen.

Jag tycker Chenin är så på Choice att jag var tvungen att kolla Choice. Givetvis har hon börjat löpa, minimalt och det dröjer nog några dagar innan hon kommer igång ordentligt men ändock. Vaknade dessutom av en kräkande Choice som behövde komma ut på en gång, visade sig lite senare att hon hade hela öronproppar i avföringen… Blir hon aldrig vis och vuxen?! Jag trodde hon var den mogna av mina två.

Idag ska vi annars packa, städa och fixa massa småplock innan vi åker till rikslägret imorgon. Vi ska även hinna med en löptur och ikväll kommer Frida och hälsar på vilket var alldeles för länge sedan.