Chenin.se

Hebbe och jag bytte däck på min bil. Stackars Chenin får inte ens gå lös på tomten utan måste sitta bunden brevid i ett träd. Efter middag hos Hebbes mamma gick vi på en födelsedags/inflyttningsfest hos Stefan. Chenin fick vara hemma med föräldrarna. Jag börjar bli riktigt trött på hela knä-förloppet. Jag känner verkligen att Chenin och jag inte gör något roligt ihop längre och inte kan hon vara med på saker som hon brukar. Kan hon inte bara bli bra. Det är helt värdelöst att ha hund på det här sättet. Inte bara har kalaset kostat mig snart 7000 kr, både Chenin och jag har gått upp varsitt kilo. Nu är det bantning som gäller!

På förmiddagen hade vi avslutningstårtor för mig och jag fick blommor. Kände att jag ville passa på att säga några ord också till kollegorna. På eftermiddagen var det champagne och ett lass tårtor eftersom EY firar sina framgångar. Chenin var hemma med Hebbe idag och gick på sina 20-25 minuters promenader som hon tydligen ska fortsätta med i 2 veckor till. Jag såg lite av Let\'s Dance, bland annat brottaren Martins sköna showdans. Sen såg jag en film som hette The Prestige och handlade om magiker. Riktigt bra film!

Jag fick jobb på Ernst & Young från och med september! Det känns otroligt skönt, särskilt eftersom jag inte tror att mina betyg hade räckt till för ett jobb där. Jag hade bra flyt som lyckades få praktikplatsen bara. En annan sak som känns skönt är att min anställning börjar med fyra dagar i Nice, franska rivieran.
På kvällen var Chenin och jag på rehabilitering igen. Hon sa att Chenin blivit bättre men att hon borde halta mindre än vad hon gör. Vi fick 200 rimadyl utskrivna och order om att fortsätta med glukosamin minst 6 månader till. Egentligen ska vi använda ett hundpreparat som kostar 300 kr var 20:e dag, men det ska fungerar lika bra med människo-glukosamin har jag hört. Annica, vår egen veterinär , är så snäll att hon ska skriva ut ett billigare preparat än rimadyl som fungerar lika bra.

Igår hade vi kurs i Writing Business English på eftermiddagen. Efter denna bjöds vi på tre rätters middag på restaurant Aubergine. Det blev således rätt sent innan jag kom i säng. Idag känner jag mig ganska sliten.

Jag var uppe på klubben en sväng igår. Diskuterade uppletande och tränade platsliggning, fritt följ och fjärrdirigering. Efter massage, kloklippning och ansning mellan tårna på Chenin så deckade jag på soffan. Jag var helt slut. Förkylningen är annars bättre, lite snorig är jag fortfarande men klart bättre än förra veckan.

Idag har det gått fyra veckor sedan Chenins operation och det känns lite som halvtid. Vi kan nu halvera glukosamin-dosen. Det är sista veckan på Ernst & Young och jag har nu bestämt examensuppsatsens ämne, nämligen huruvida etableringsfriheten omfattar ett krav på likabehandling mellan olika etableringsformer sett ur hemstatsperspektivet. Känns otroligt skönt att ha bestämt mig och fått klartecken från handledaren. Nu är det bara att sätta igång…

Dagen gick åt till att tvätta, städa, handla och diska. Chenin har som vanligt varit med i tvättstugan och hälsat på barn, sovit och kollat att allt gått rätt till.

Kryssningen var rolig. Vi sjöng karaoke, spelade drickaspel och någon kräktes (men inte jag!). Knappt hann vi hem från kryssningen och taktikvila innan vi skulle iväg på middag på Patricia eftersom Herbs KTH-kompis fyllde 25 år. Chenin fick vara hos föräldrarna så länge. Det var en trevlig middag och vi åkte direkt efter, eftersom vi var så trötta.

Idag åker jag på kryssning till Mariehamn. Chenin kommer vara hos Jocke och ha det lugnt och skönt. En vecka kvar av praktiken sen ska vi vara valpvakt på Designerline's kennel tre dagar. Labben Hedda har varit dräktig i 63 dagar i morgon så valparna väntas när som helst nu.

Jag möttes av två trasiga hundar när jag kom hem efter jobbet. De hade tydligen rykt ihop om något tuggben och mamma hade tagit båda i nackskinnen och skällt ut dem efter noter. Chenin hade tre märken i nosen och en fläskläpp, medan Lazy eventuellt har blivit biten i närheten av ögat. Ont hade de bägge två. Jag hoppas att vi slipper åka till veterinären i alla fall. På kvällen åt vi underbar middag hemma hos Herbs mamma.

Jag håller på att bli sjuk igen Ont i halsen och snorig som sjutton så idag tog jag tunnelbanan till jobbet.

Vi tog en sväng till klubben igår och åt uppflyttningstårta. Jag passade också på att prata med de nya hundungdomarna. Under kvällen idag var Jocke här och försökte ordna med vår tvättmaskin, det är nog sjätte gången han är här och pillrar. Nu gav han emellertid upp så nu åker den ut.

Chenin fick vara med Hebbe idag eftersom jag tycker det är bra om hon slipper Lazys långsamma promenadtakt åtminstone en dag. Idag började vi med kavaletti-hinder bestående av dammsugarsladden, dammsugarslangen, dammsugarröret och en cykelskärm som fått ta plats i hallen. Chenin går lugnt över varje hinder så länge ingen ropar på henne för då flyger allt . Själv är jag inne på min näst sista vecka på EY, vilket känns lite vemodigt samtidigt som det ska bli skönt att komma tillbaka till hundvardagen. Ikväll blir det nog en sväng till hundklubben, vi kan åtminstone träna fjärren och gå runt på området 15 minuter.

Det var en trevlig och välbesökt 30-årsskiva igår. Det fanns god smörgåstårta och över ett ton alkohol till gästernas förfogande. Priset på alkoholen uppgick tydligen till över 20 000 kr. Det går ju att ana hur fulla folk blev och det inkluderade en hel del spyor. För egen del tog jag det lite lugnt, särskilt under den senare delen av kvällen. Idag känns det som ett vettigt beslut särskilt med tanke på att jag skulle på hundungdoms distriktsårsmöte idag. Mötet fortskred väl och avslutades med en mycket uppskattad föreläsning med Eva Bodfäldt, en person som jag hyser stor respekt för och vars metoder jag har anammat i 10 år. Föreläsningen handlade om klickermetoden och fast jag ännu inte börjat med det på Chenin, även om jag funderat på det särskilt gällande inkallning med ställande och rutan, så kan jag uppskatta själva klickerkonceptet eftersom det är så mitt förhållande till hund ter sig ut. Jag är förespråkare för en fri vilja där Chenin ska känna att det är okej att göra fel och prova sig fram, där det räcker med ett nänä om nosen är lite nära bordet och där Chenin får vara en självständig och tänkande individ som jag kan lita på och som kan lita på mig. Det är just detta som gör att jag har lite svårt för den förlegade hundprataren på kanal5. Att inte Eva Bodfäldt får ett eget program istället. Hursomhelst kunde jag denna gång inte stanna hela föreläsningen eftersom mina små sötnosar *heart* kommer först och jag ville hem till dem, en bakfull husse är inte rolig att spendera hela dagen med. Däremot anmälde Malin och jag oss till en klickerkurs med hundarna i april. På kvällen kom äntligen mamma och hämtade Lazy och det var en sann glädje för alla utom Chenin som gärna ville följa med mamma. Ett grisöra senare hade hon dock glömt bort det.

Vi tog en sväng till lötsjön på dagen i det fina vädret. Hebbe sa att jag misshandlade Chenin känslomässigt genom att mata fåglar mitt framför ögonen på Chenin . Chenin blir väldigt upprörd på fåglarna när de slåss och blir livade. Det var bland annat en andhona som blev antastad av fem hanar innanför ett staket och Chenin ville gärna skälla på dem från vår bänk. Hebbe kommenterade att det kanske inte är så konstigt att Chenin måste kontrollera sådana situationer med tanke på att jag inte heller gillar när ankorna är dumma mot varandra. Sådan matte sådan hund! Ikväll ska vi på 30-årsfest alldeles i närheten och jag hoppas kunna smita ifrån lite senare och ta ut Lazy och Chenin på en kvartersrunda.

Mamma och pappa åkte till fjällen imorse med min bror och hans flickvän. Kissen fick åka till mormor och Lazy har varit med oss sen igår. Det är så jobbigt att ha henne även om man inte kan göra annat än älska henne. Hon river på mattan så fort vi är i köket. Hon vill inte vara inomhus. Hon går i slow motion på promenaderna. Hon vill inte gå tillbaka hem från promenaderna. Hon vill inte gå på grus. Hon vill bara bajsa i nerförsbacke efter lång upptrampning. Min lilla primadonna. Mitt tålamod tar dock slut snabbare än hennes envishet. På jobbet sitter jag med ett projekt som rör 110 miljarder dollar. Det är så mycket pengar att man knappt kan förstå det…

Jag började cykla till jobbet igår, men idag hade jag så ont på vägen dit att cykeln fick stå kvar till imorgon. Det fick bli tunnelbanan istället. Hoppas att jag från och med nästa vecka kan börja åka tunnelbana med Chenin istället för bil varje morgon till mamma.

Vackert vårväder har det blivit och eftersom Chenin inte kan göra så mycket så började jag cykla till jobbet idag. Drygt en svettig halvtimme tar det. På kvällen hade Lennart Garmer föreläsning om ögon på klubben. Det var väldigt intressant och Chenin tyckte det var härligt att komma till klubben igen. Vi tränar mycket på fjärrdirigeringens byte mellan sitt och stå nu eftersom bakbenet kräver sådan träning tre gånger om dagen.

Tillbaka på jobbet idag, känns som om det är dags för helg nu! Jag har märkt att jag har en jäkla träningsvärk i kroppen. En hård helg helt enkelt. På eftermiddagen var jag på vattengymnastik med Chenin. Min lilla tuffing blev så rädd att hon skakade när vattnet fylldes på i buren. Har aldrig sett henne så! För hennes del hade det nog varit bättre att bara bli isläppt när vattnet var uppfyllt. På detta sätt blev hon orolig eftersom hon inte kunde kontrollera vattennivån eller ta sig ur. Hon lärde sig simma i somras men det märks tydligt att hon inte är så vattenvan som man skulle önska. Hursomhelst så försvann rädslan efter att godis delats ut, då glömde Chenin allt. Själva vattenburen var inga problem, inte heller promenaden på rullbandet eller uttömningen av vattnet. Dessutom charmade hon personalen rejält, som alltid. För övrigt såg det bra ut och vi fick två nya övningar sitt-stå-övningar med benet under kroppen och lyfta det friska benet. Snart får hon gå upp till 15 minuter per promenad. Tittar på hundpratare nu och förfäras över pratet om dominans och ledarskap. Och vad är det med USA och konstigheter. Hundar ska inte gå på rullband utan promenera!

Jag mådde inte bra när jag vaknade vid 7.30 i morse. Hade ont precis överallt; huvud, armar, mage, ben, fötter… Jag var nog mer berusad igår än det kändes då . Trots detta tvingade jag mig upp skakig och inte helt nykter i backen tillsammans med en arbetskamrat, Pontus, som jag dessutom manade på rätt rejält. Herregud, är man i Åre måste man ju åka lite skidor och det var ju sista dagen så… Väl i backen gick skidåkningen inte så bra som jag hade hoppats om jag ska vara ärlig. Mycket snö var det och jag lyckades ramlade även från stillastående. Var 20:e meter var jag dessutom tvungen att vila. Jag hade tänkt åka hela dagen eftersom jag skulle flyga hem i den sena gruppen, men jag gav motvilligt upp efter ett par timmar. Alla var rätt slitna idag och på bussresan till flygplatsen var det helt tyst, alla sov. Väl framme vid flyget mötte vi den tidiga gruppen som inte fått plats på flyget pga överbokningar, inte heller fick de följa med på vårat flyg utan blev istället den senaste gruppen hem.

Idag var det dags för den efterlängtade skotersafarin. Tre timmar bar det av ute i skogen. Helt underbart med den vita naturen. Vi satt två och två på maskinerna. Jag körde först och det var riktigt kul. Efter paus och kramp i tummen från gasningen tog Sara, en arbetskamrat, över. Det var rent ut sagt vidrigt att sitta bakom. Man hade ingen koll och studsade åt alla håll. Det gjorde inte saken tryggare att Sara lyckades klämma åt gasen varje gång hon fick panik av att inte kunna styra i nysnön. Jag blev riktigt rädd när vi studsade mot ett träd eftersom det kändes som att jag såg vart vi var på väg hela tiden. En liten stund senare välte ekipaget framför oss. Vi skulle hjälpa dem att dra loss skotern när Sara föll ner i ett 1,5 meter djupt hål. Efter ett tag lyckades Sara till slut köra skotern rakt in i ett träd så att både skotern och trädet fick skador. Vi var åtminstone oskadda, men jag hade fått nog. Därefter körde jag resten av turen. Vi lunchade och njöt av landskapet innan det bar av nerför berget. Mycket svårt att ta sig ner tyckte alla. Flera gånger fortsatte skotern framåt trots att jag pumpade på bromsen. Väl nere hade vi en underbar raksträcka där jag lyckades få upp skotern i 95 km/h. EY betalade för skadorna och resten av dagen gick åt till att alla frågade hur det var med oss. Jag läste och sov lite innan jag solade och bubblade lite i poolen på spat. På kvällen åt vi på Åregården hela gänget och drack en massa vin. Några shottar blev det också i baren innan rockbandet tog plats på scenen. Jättekul att det var så många som dansade, även cheferna. På det stora hela en väldigt trevlig kväll med massa skratt. Jag tror att jag har hunnit prata med alla på hela skatteavdelningen under den här resan.

Dagen började med en underbar frukostbuffé på hotellet innan det bar av ut i backen för lite skidåkning. Strålande solsken gjorde inte dagen sämre. Först åkte jag med Sara, Mika och Sofia. Efter lunch åkte jag med Pontus, Fredrik och Johannes. Jag hann med en liten stund i bubbelpoolen innan två timmar konferensen började. På kvällen var det dags för hundspann. För mig som hundgalen var detta höjdpunkten på helgen förstås. Vår släde behövde en chaufför eftersom de var för få. Jag anmälde mig givetvis. De trodde att jag vägde för lite för att kunna bromsa, men jag försäkrade om att jag skulle klara det. Det var ca 120 gapande alaskan huskys (en blandning av siberian husky, alaskan malamute, grönlandshund och vorsteh) på plats, en imponerande syn. Snälla hundar, men en del icke hundvana personer missförstod av förklarliga skäl allt skällande. Hursomhelst så tog det bara 200 meter innan våra hundar gick förbi ledarsläden. Jag stod och pressade på bromsen med båda fötterna, men det hade ingen effekt. Usch, jag var så besviken över att de hade rätt. Jag var alldeles för lätt för att köra släden. Vi bytte förare och turen över fjället i mörkret var underbar. Efter en stund fick vi syn på ett ljus långt borta som vi var på väg till. När vi kom närmare visade det sig att det var ett upplyst vattenfall. Riktigt mäktig syn. Vid vattenfallet stod en kota och inne i denna bjöds det på dricka. Under denna låg en snögrotta som vi gick runt i. På ett ställe fick vi ta på oss hjälmar, krypa ur grottan och in i en annan och på så vis komma riktigt nära vattenfallet som dånade utanför. Man kunde här se vattenfallet genom en öppning på bara några meters avstånd. Magnifikt! En jobbig och hal klättring senare så befann vi oss i en riktigt mysig restaurant a la lapp-tema. God mat och mycket trevligt sällskap trots att alla var rätt slitna. Sista halvtimmen gäspade vi ikapp.

Idag bar det av till Åre med ca 45 personer från skatteavdelningen på Ernst & Young. En tågresa på närmare 8 timmar med konferens ombord. Väl framme på kvällen checkade vi in på Tott hotell. Chenin fick vara hemma med mamma och rehabiliteras, men här är en bild på henne i fjällen förra året…

Idag fyller min farmor 90 år. Hon bor i Malmö och är lite egen så hon ville absolut inte ha något kort eller blommor, så det blev ett telefonsamtal bara. Dessutom har jag namnsdag .
Under dagen har jag arbetat med massa spännande projekt på EY som gällt närmare 200 miljoner. Det är så mycket pengar att man kan knappt förstå hur mycket. Passade också på att ringa Albanos rehabavdelning för att kontrollfråga lite om Chenin. Mamma och jag kom överens om att det får räcka med tratten nu eftersom det blir 10 dagar imorgon och Chenin inte rör såret, som för övrigt ser riktigt fint ut. Hon har ändå bara haft den på natten eftersom hon alltid är under uppsikt annars.

Idag är hundarna ensamma hemma hela dagen eftersom föräldrarna är bortresta. Mikko gick med dem på lunchen, något som blev lite komiskt. Trodde jag hade varit tydlig med allt, men uppenbarligen inte. Han hade knäppt upp tratten och trosorna samt försökt smörja henne med kylgelen.

Usch, vad tråkigt vi har det. Det enda som är mysigt är att massera annars gör vi inget roligt ihop alls Dessutom blir jag irriterad inombords för att stackars understimulerade Chenin inte tar det lugnt. Nu är det höglöp på gång också och Chenin ropar högljutt efter rottisar som hon får syn på, hon har någon grej för dem. Varje dag som går blir Chenin mjukare och mjukare i benet vilket innebär att musklerna försvinner för varje dag

Igår lyckades Chenin göra ett glädjehopp när Herb kom och landade på det nyopererade benet. Hon skrek till och var sen halt ett tag innan det släppte. Busfröken! Annars går allting i slowmotion här. Jag måste röra mig bedrövligt långsamt inomhus annars vaknar Chenins jakt/leklust och så springer hon efter istället för att gå. Numera använder hon benet hela tiden. I papprena från Albano stod det att det är bra om de drar i kopplet och på så vis använder det opererade benet. Min egna veterinär var här och spelade TP igår och hon bekräftade min misstanke att det där med att dra i kopplet gäller inte Chenin som hänger i kopplet. Hennes vilja framåt överbelastar benet istället.

Chenin visar stora framsteg.

Promenad: Hon går på foten så länge man går sakta med henne. Vi har dragit ner på längden nu efter att jag korsförhört mamma och anser att hon går för länge och i branta backar, vilket ju är totalförbjudet.

Stå-övningen: Svår att göra eftersom hon redan står på benet.

Kylning: Hon hatar gelen, men eftersom jag märkt att vristen är lite svullen måste matte vara envis.

Massage: Vi försöker massera två gånger om dagen och igår masserade jag båda hundarna. Chenin är ju van sen tidigare så det är inga konstigheter, men Lazy alltså… Jag trodde hon skulle hata det men oj vad hon njöt, gned sig mot mattan, slicka sig om munnen, sträckte på sig, knorrade och låg med öppen mun.

Passiv rörelse-träning: Gör nog ingen nytta längre eftersom det går att dra upp benet hur långt som helst nu, jämfört med någon centimeter efter operationen. De hade rätt i att detta skulle ge snabb effekt.

Stretching: Egentligen får vi inte göra det än, men Chenin stretchar sig själv efter vila.

Tratten: Inatt var första hela natten med struten på utan problem.

Övrigt: Hon har börjat lägga sig med det skadade benet under sig, vilket känns som ett stort framsteg och inte var något problem enligt vet.

Slarv: Hon har varit lite busig och sprungit uppför trappan en gång och hoppat upp i soffan flera gånger (skäms på mig), men annars bär vi för fullt trots att vi båda hatar det. Dessutom tempar jag henne inte tillräckligt ofta, men hon mår väldigt bra så det borde vara grönt.

Idag åkte föräldrarna bort fyra dagar till farmor som fyller 90 år. Lazy & Chenin får vara ensamma några timmar innan jag hinner hem. Fyra dagar ska vi nu klara oss utan mammas hjälp.

Tur att man inte har fler hundar, detta tar ju tid…

Var är Lazy född?
Utanför Gävle.

Lazys favoritgodis?
Malda pinnar går ner ibland. Köttbullar på hundklubben tigger hon också om man tvingar ner den första.

Hur många egna halsband och koppel har Lazy?
Helst inga…

Hur ser Lazys förhållande till vatten ut?
Hon dricker bara om alla är stilla och lugna. För övrigt har hon ett sunt förhållande till vatten, vilket innebär att hon hatar det. Hon vill helst inte gå ut om det är blött. Vettig hund!

Har Lazy några “kläder”?
En halsduk hade hon när hon var kal runt nacken. Nu när hon är frisk behöver hon inga kläder.

Har Lazy något speciellt kännetecken som skiljer honom från andra hundar i samma ras?
Jag vill gärna tro och hoppas att det inte finns fler chowar som Lazy, då har rasen ingen framtid.

Hur reagerade resten av flocken (tvåbenta som fyrbenta) när Lazy flyttade in?
Lazy kom samtidigt som Diana. Kissen satte dem på plats direkt. Alla tvåbenta var glada. Underbara töser som flyttade in!

Vad är den absolut bästa belöningen Lazy kan få?
Lazy har lite svårt att förstå det här med belöning, men det skulle väl vara att någon släpper ut henne när hon river och biter sönder ytterdörren.

Vad är det bästa Lazy vet?
Hanhundar, oj vad hon svärmar för dem. Stora och fullvuxna är mest charmiga. Tror hon tycker det är ganska kul att ge tass också. Promenad på morgonen är oftast en favorit, då tar Lazy busrundor.

Vad är det värsta Lazy vet?
Bestickljud från folk som äter, när jag hostar, fyrverkerier, att vistas på för öppna platser, pendeltåg, tvingas vara inomhus…

Har Lazy någon alldeles speciell egenhet?
Hon är minst sagt väldigt egen och de märker alla som träffar henne. De finns dock de som vill klona henne för att hon är så underbar, men den personen träffar bara Lazy när han själv känner för det och slipper därmed ofta de jobbiga bitarna. Hon är väldigt envis och har lite svårt att förstå, men har i alla fall ett hjärta av guld och de människor och hundar hon älskar visar hon det för och hon glömmer aldrig. Ett sätt är att visa kärlek är att bita dem i knävecken.

Något hyss som Lazy pysslar med?
Nej, så skulle hon nog inte betrakta det. Att hon inte lyder beror nog mer på att hon inte förstår och jag har inte orkat lägga ner den tiden det skulle ta att få henne att förstå.

Var sover Lazy på natten?
Precis där hon vill och inget kan stoppa henne. Dörrar äter hon tills de går sönder.

Vad får Lazy för foder?
Doggy och burkmat

Hur reagerar Lazy om hon får några dagars vila?
Hon heter ju Lazy så… men sen skulle det bli springa av

Vad tror du skulle vara Lazys drömtillvaro?
Hon är aldrig nöjd med något så det är svårt.

Vi skickar inte vidare det här, nu får det vara nog, däremot påminner vi de som inte har gjort den sedan förra gången. Annica & Sazza samt Emma & Lira.