Chenin.se

Stelt imorse. Det finns egentligen ingen anledning. Igår var en lugn dag. Jag är orolig för hennes ben igen. Annars stabilt framåt.

Jocke och jag sprang runt Lötsjön efter jobbet. Chenin satt i bilen och blängde surt efter oss. Jag tog en sväng med henne efteråt. Lite godislet igår och idag. Nu sitter vi och masserar på sovrumsgolvet framför Efterlyst. Jag får inte sluta, då får jag en tass på mig.

Igår var vi en sväng till klubben. Eller det skulle vara en sväng men märkte på vägen hem att tiden bara försvunnit. Jag körde lite framförgående och fritt följ med fokus på att entra planen. Sen gick vi ett spår. Chenin var hetsig och tog ungefär bara var tionde godis. Dessutom har hon börjat noncha föremål nu när hon stirrar sig blind på godisar. Typiskt också! Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Det är lite för tidigt att ta bort godisarna och egentligen kör vi ju spår för aktivering just nu och inte för tävling.

Fick den här löjliga vitsen av husse:

”Är det sant att din hund kan räkna?”
”Ja, hon är väldigt förtjust i matte.”

Chenin är ganska söt, även när hon snor mat. Hon verkar tycka att hon har rätt till en del saker. När vi kom hem slängde jag in alla leriga kläder i tvättmaskinen. Under tiden rotade Chenin i min ryggsäck och fick ut en stor godispåse. Hon lägger den brevid mig för att jag verkligen ska ha chansen att säga ifrån. Jag märker inget till en början. När jag märker vad hon gjort blir jag lite besviken, men märker till min glädje att allt godis är kvar. Duktig hund tänker jag, ger en godis och lägger tillbaka påsen. Efter en liten stund kommer jag på vad hon gjort – hon har tagit grisörat. Sötaste Chenin! Det var precis som att det hade hon rätt till, det var hennes, medan godiset får man smaka av matte.

Trots en extra timme blev sömnen lidande. Tidig uppstigning för att åka med Anna och Doc till Skärblacka. Får se om jag glömmer någon aussie nu, men jag tror följande var där: Raffa, Zorba, Molly, Izy, Vinna, Twist, Caddy, Nea, Dizzy, Silly, Svansa, Misty, Billy, Doc, Robby, Yoggie och Chenin, samt Ninas tio hundar. Roligt att se så många olika i vallningen. Jag diggade verkligen Izy. Vädret kunde dock varit bättre, vi var rätt blöta, leriga och kalla när vi åkte hem. Chenin fick ett spår som gick över äng, in i skog och avslutades över en mindre väg. Liggtid knappt två timmar. Lugnt och sansat, hon tog runt varannan var tredje godis. Strumpan skulle hon förmodligen missat om jag inte hållt tillbaka henne pga ett brant dike som hon skulle lyftas över.

Hebbe och jag spelar ett spel där man får kort att skrapa – Love game. Sen måste man göra det som står. Imorse bjöd jag därför på frukost på sängen. Sen var det upphämtning av Nora för avfärd mot Kista där vi skulle spåra. Nora fick detaljerade instruktioner om spårlängd, spårterräng, antal steg och antal godisar. Hon la ett riktigt fint spår till Chenin i härlig mossa. Jag la ett knixigt spår till Mackan. Spåret fick bara ligga lika länge som det tog att borsta igenom hundarna och klippa svanstipparna. Båda hundarna spårade med hög motivation och rätt noga, men missade en respektive två apporter. Efter spårning åkte jag snabbt ner till Lötsjön där Jocke och jag först sprang ett varv tillsammans och sedan gick ett varv med Chenin. Hem och duscha innan det bar iväg till min moster där mormor skulle firas för sin 80:e födelsedag. Helt overkligt egentligen att hon är så gammal. Massa folk, barn, mat och små burdjur fanns på plats. Chenin var först galen, vilket hon alltid blir när hon ser mamma. Medan vi åt middag var hon lugn tills hon fick en smakbit. Från den tidpunkten måste man passa om man får något tydligen för hon höll sig väl framme och i vägen hela tiden. Min kusin Timea var min kvälls underhållning. Hon hade kört med öppen dörr på uppkörningen och blivit kuggad. Till saken hör att hennes syster körde upp 11 gånger. Jag var med en av dem och från den finns det många berättelser om hostningar, högerpositioner och bromssträckor. Resultatet av uppkörningen blev en krock med bilen vilket resulterade i en buckla. Edina grät och jag skrattade. Låter som om jag är en hemskt rå människa men det var inte så illa. Strax efter gick gråten över i skratt. Fortfarande berättas denna historia om och om igen på släktträffar, trots att det var över fem år sedan

Efter många timmar hos min moster åkte Hebbe och jag in till stan med hans mamma samt hennes respektive och såg filmen Max Payne. Bra tycker jag, men Hebbe hade högre förväntningar. Hämtning av Chenin hos föräldrarna och sedan hem och decka i soffan.

Frida, Kim och Annica kom över och såg på Idol. Larsa och Kevin är så bra! Johan var sjukt underhållande med ”the winner takes it aaaaaaaaaaaaaaall” att Frida var tvungen att rösta. Annica och jag skrattade högt. Hoppas han är kvar länge, sjukt underhållande. Jag kan inte förstå att det är Idol, det känns som att jag är på Metropol eller Weissen när jag hör honom.

Vaknade och upptäckte till min glädje att Chenin inte verkade ha spänningar i kroppen efter gårdagens simning. Snarare tvärtom, med svansen i topp. Min fina fina pingla!

Glädjebesked nummer två var att jag hittade två likadana strumpor att ha på mig. Nog för att vi har lite att tvätta, men strumpor har en märklig förmåga att försvinna spårlöst för att sedan dyka upp två dagar senare på ett ställe man med säkerhet vet att man inte lagt dem. Denna vecka har jag haft olika färger på strumporna hela veckan. Men idag hittade jag en själsfrände till den ena så för omväxlings skull har jag ett maka par.

För att jämna ut dagen (even Steven måste livets mening vara) så läste jag en liten notis i Metro om att den vita tigerhonan Sasha blivit dödad av tigerhanen Brahma. Jag undrar bara tyst för mig själv hur de tänkte när de placerade tillbaka henne i samma hägn efter att hon blivit angripen av honom för några månader sedan? Jag antar att det var genomtänkt, men tydligen inte så väl… Hundmänniska som man är skulle man aldrig utsätta sin älskade för det där en gång till. Vilken psykisk stress de utsatt båda för! Det var får etologerna på djurparken helt ta på sig ansvaret för. Det känns helt onaturligt att släppa in henne i hanens revir ytterligare en gång efter det som hänt.

Avslutningsvis något positivt, Rocco och Banshee ska spendera två veckor här medan Thomas och Kajsa åker till Thailand om två veckor. Av någon anledning ser inte Hebbe lika positivt på det…

Förresten är det en stor dag idag, för det är min mormors 80-års dag. Min fina gulliga älskvärda mormor! Det blir nog en snabb tur dit efter jobbet för övrigt ska hon firas på lördag med buller och bång. Det innebär dessvärre att jag missar korningen för Chenins småsyskon. Men man kan inte göra allt och Chenin föredrar nog att äta tårta med släkten, jaga kusinens kanin, morra åt små hanhundar som släkten införskaffat och få massa uppmärksamhet framför att sitta i bilen och vänta på att matte blir klar med dumheter som inte engagerar henne.

Jag kom precis från rehabsimningen på Arninge. Hittills har jag betalat 1250 kr för två minuters simning. Min kollega säger att det ger ett timarvode på ca 37 500 kr och så säger folk att vi är dyra. Fast det är klart, man får ju en dusch på köpet. Sitter och fryser i blöt kostym och rinnande smink på jobbet i väntan på kundmöte. Jag är nog blötare än Chenin. Simningen gick i alla fall bra. Chenin var stressad som sjutton men simmade åtminstone väldigt fint.

Vi har en enda skogsdunge i närheten där vi bor som är lönt att lägga spår i. Den ligger 50 meter från huset och det är aldrig någon som går i den eftersom den vetter mot motorvägen. Där händer det att jag lägger spår när jag är lite för lat att ta bilen. I söndags var en sådan dag. Chenin var förstås mer än nöjd. Även på måndagen blev det spår, men denna gång på klubben. Det var inte en själ där när jag kom dit och bara någon stackare som dök upp. Chenin och jag körde lite fot, framförgående och tre en minuters platsliggningar, två med annan hund. Spåret blev riktigt knepigt, jag hade gått längst med motionsspåret, korsat detta och gått förbi en fyrvägskorsning, sen över en väg. Jag försökte hålla mig i närheten av det upplysta motionsspåret så jag kunde se något, men det blev en del sträckor i mörket också. Chenin var så lycklig efter vårt lilla träningspass. Hon måste få jobba lite med annat än att slänga upp mössor i luften, innan hon blir knäpp. Lite stel tyckte jag hon var i morse, men bara marginellt.

Det är viktigt att Chenin får spåra mycket, det håller ner hennes jaktlust. Det var Ingrid som fick mig att tänka på det när jag klagade över hur mycket Chenin jagar just nu.

Igår fick jag ett erbjudande jag inte kunde motstå så jag hamnade på Metropol som karaokevärdinna och det var kul, åtminstone fram till 23 sen började jag bli trött. Jag fick dock stor uppskattning och en fin ros av en gäst, så det gjorde min kväll!

Den här helgen insåg jag att mina träningsmöjligheter var begränsade. Nora är i Ungern, Anna har långväga besök, Annica har nyopererad hund, Malin är bortrest och Jocke är på landet. Jag talade om för Mikko att han var mitt enda alternativ (sista tolkade han) och det gick han på. I ett svagt ögonblick hade jag lovat Nora att aktivera Markus med lite spår så han fick följa med. Det började inte så bra då Markus inte ville sitta i bakluckan på bilen… Nu dök Fridis upp, fortsättning följer imorgon

När Chenin hoppade fram i framsätet tyckte Markus att det fanns rum för honom i baksätet. Det är bara det att Markus är lite för stor för sitt eget bästa, så han fastnade med halva kroppen bak. Det var bara att stanna på E4 och försöka rubba 40 kg inte alltför ung och spänstig hovawart efter bästa förmåga. När jag väl placerat tillbaka honom i bakluckan fick Chenin order om att sitta i baksätet. Även om de är vänner finns det ingen chans att Markus går fram när Chenin sitter där. Väl framme i Stora skuggan, efter att ha hämtat upp Mikko och Tim samt gjort ett kort stopp på ett fik för att köpa bröd att använda till Chenins godisspår, fick vi ut varsitt spår till hundarna. Chenin var först ut med ett ängsspår. Inte tillräckligt med godis gjorde att det blev kort och lite för mycket fart i. Spåret var lagt som ett U. Första vinkel gick bra, men i andra blev det strul. Det verkade som att Chenin hade förutfattade meningar om var spåret skulle gå och tillbaka mot bilen var inte vad hon tänkt sig. Efter att ha kollat alla andra möjligheter insåg hon att det var åt det håll hon gick från början. Överlag var Chenin taggad till tårna. Både Markus och Tim var ju med. Tillsammans med Markus gjorde de livet jobbigt för mig och slet båda i kopplena åt olika håll. Chenin med intensiva snabba knyck och Markus med hela sin tyngd. Efter en harincident igår kväll när vi var ute på kvällsrunda med Lazy är mitt finger rätt paj. Det kände jag om inte annat idag.

Efter Chenin var det Tims tur. Han fick ett långt härligt spår som han jobbade kanon i. Hans spårning är verkligen suverän, apporterna är väl hans akilleshäl men han stannar i vart fall fint vid varje och leker när Mikko leker. Mikko är verkligen duktig. Han varken styr eller lägger sig i Tims arbete. Till och från frispårar Tim och det går i en maklig takt. Vi diskuterade också hur mycket lättare det är att tendera till att styra en hund som ligger på i linan. Söt-Markus fick avsluta med en kort spår och det gick han kanonfint i.

Efter att Markus lämnats av var det dags för simning med mamma. En km i vanlig ordning. Jag lyckade lacka ur på två slyngelkillar som höll på att leka inne på motionsområdet. Alltså någon måtta får det vara. Jag tänker inte vara tyst och tycka illa om dem för mig själv. När de började spotta på varandra och jag befann mig en decimeter från en loska fick jag nog. Tyvärr har jag precis som Chenin ett hett temperament så jag ser rött. Istället för att tilltala de på ett moget sätt skrek jag ut min förbannelse. Grabbarna var inte sena att tjafsa tillbaka och slänga glåpord.Jag fick snabbt uppbackning av mamma samt ytterligare tre personer och vips blev grabbarna utslängda. Ångrade lite att jag blir så förbannad, måste lära mig att lägga band på mig.

Efter en promenad med Chenin och Lazy, som var bra mycket lugnare än med Chenin och Markus på nytt område, åkte jag hem. Peter, Martin, Patrick och Frida kom över. Vi spelade lite Rock Band innan vi till slut hamnade på Weissen. Verkligen skumma typer där idag eller så var det för att Frida och jag var nyktra. Vissa dock med psykopatvarning. Frida fick be en och annan fara och flyga. En hel del bråk var det också och många utslängda. Jag tror polisen var där. Issen och Mattias kom dit och sen blev det bråk mellan Issen och Hebbe, som är bästisar. Ett låtsasbråk egentligen som urartade och Issen lyckades bli utslängd. På väg hem lyckades Fridas bilbatteri dö vid Max, en intressant upplevelse halv fyra på natten.

Det har kommit till min kännedom att Chenins dotter, Gurkan, fått ett förstapris i lydnadsklass 2 i helgen. Stort grattis till Carina!

För övrigt vill jag bara tillägga att det är skitsvårt att hålla en galet jagande Chenin i stillhet när hon upptäcker fyra harar och två rådjur. Men vi gör vårt bästa för att ta oss förbi med understimulerad Chenin. Hon börjar kännas som en riktigt ouppfostrad hund. Dagen efter var hon stel men det berodde nog på att hon gick lite för lång kvällsrunda. Djur ser vi ju varje dag.

Sen har jag kommit till insikt om att Chenin är värst på att inte kunna stå still när man torkar henne. Är detta vanligt hos tokiga aussiefröknar? Det spelar ingen roll om det är vid dörren eller efter badet. Chenin tycker det är så vansinnigt kul att bli torkad att hon studsar, trycker sig emot och gärna har omkull en med rumpan. Den mysiga torkstunden blir liksom aldrig så mysig. Sen torkar hon sig själv i mattan istället, precis som hon torkar munnen efter maten. Sötaste!

Chenin är en lysande hund. Det lyser ur ögonen på henne oavsett vad, på morgonen, på kvällen, i löptider, när hon är skendräktig, när hon är nyopererad och när vi ska spåra. Min söta lilla svartvita är alltid vid gott mod. Jag kan egentligen inte minnas att hon en enda gång varit deprimerad eller bedrövad. Hon är alltid förväntansfull och redo. Insikten om att det faktiskt lyser om henne kom när vi efter ett spår i måndags stod i skogen och selade av. Trots mörkret kunde man se två lysande ögon som inte alls var klara med träningen. Men någonstans måste man vara den bättre vetande. För Chenins del finns det ingen hejd. Chenin och jag hade egen måndagsträning på klubben. Vi körde framförgående och godisspår med tre vägövergångar och lyft nerför brant sluttning. Bortsett från en hetsig början där jag lyckades släppa på henne fel och hon i lite för rask takt tog sig till spåret och gottisarna, så gick det lugnt och fint. Det är mer än man kan säga om spårningen i lördags. Anna och jag åkte till Kista för att spåra. Jag la i vanlig ordning spår till grabbarna medan Anna la till Chinuskan (Annas ord för Chenin, men jag tycker det låter som en tant). Dalton gick riktigt bra idag, våra motivationsspår verkar ha gett resultat för enligt Anna blev Dalton mer och mer taggad ju längre spåret gick istället för att tappa intresset. Det märktes tydligt att Dalton förväntade sig mig i slutet. Doc fick ett långt klurigt spår. Han gick skitbra bortsett från ett tapp i en vinkel där vi tog en vattenpaus och diskuterade styrning. Det roliga med Doc är att han har riktigt låg näsa när han spårar. Det är den första aussien jag sett som har det. Han är dessutom enkel att läsa som en öppen bok till skillnad från vad en övertaggad aussiefröken var i den åldern. Övertaggad förresten, jo det var hon i spåret också. Hon galopperade fram, hoppade uppför stenar och nerför hål innan man hann reagera. Inte för att spåret gick så utan för att hon var överallt. Jag blev så rädd att hjärtat slog några exra slag. Min lilla krigare måste vara lite rädd om sig. Resten av spåret gick jag runt och tjatade om att hon skulle varva ner, ett öra som hon inte lyssnade på. Jag gav dock inget val med den korta linan. Jag älskar henne för allt hon är, men ibland är hon lite mycket, t o m för sig själv. Annars gick spåret kanon.

Lördagkväll blev annorlunda. Chenin var hos föräldrarna, Hebbe var och kollade på fotbollen och jag var på fest hos Nattis. Kvällen blev rätt underhållande. Vi gick vidare till Edelweiss där jag träffade en gammal efterhängsen stackare som lämnade kärleksbrev. En annan kille försökte köra the game på mig och det var extremt roande. Efteråt kände jag mig populärast i universum och då har man nog misslyckats med spelet. Jag kan allt om det där gamet också så mig lurar han inte. Hebbe är i alla fall världens bästa för han verkade mest road av scenariot han med. Han har så himla bra självförtroende att han vet att jag vill ha honom. Till slut gick det så långt att en av dessa gossar berättade att han var bisexuell och tyckte Hebbe var en av de tre finaste han sett. Då fick vi bråttom hem För övrigt har Jocke och jag blivit riktigt flitiga och sprungit två gånger i veckan.

Lazy 11 år idag!

Chenin har varit lite stel i ryggen de senaste dagarna på mornarna. Förmodligen beror det på den lite kyligare luften. Inatt får vi bädda varmt.
Igår var vi en sväng till klubben på kvällen. Jag tränade hundsituationer med Chenin och det gav snabbt resultat. Chenin kan ha svårt att stå nära andra hundar om de stirrar på henne och då måste hon mullra lite. Men när jag sagt vad jag tycker om det ett par gånger, valde hon att backa. Min duktiga tjej! en liten promenad med Anna och Dalton blev det sedan.

Inte vill jag göra mina trogna läsare besvikna! Ingrid och jag var till Ludvika i lördags för att träffa en omplaceringskille vid namn Benz (Sunsilks Lonely Ranger). Han verkade vara en grym kille på pappret. Mina förväntningar var därför väldigt låga för hur kan en sån kille inte ha hittat ett hem tidigare? Han måste vara vedervärdig. Men oj vilken mysig kille vi träffade. Han var riktigt stilig, härligt social och det bara lyste aussie ur ögonen på honom. Till sättet verkade han väldigt lik Chenin. Med undantag för att han var lite kräsen med maten var det som om någon beskrivit Chenin, fast i blå kostym. Förhoppningsvis får denna kille flytta till Stockholm inom kort.
Att det blev Ludvika och inte Borlänge eller Falun var för att Benz ägare fått ett infall att tävla lydnadstvåan med honom, vilket resulterade i ett första pris. Jag passade på att aktivera min söta lilla tös med ett godisspår. På kvällen var vi bjudna på middag hos Eva-Lena som fyllde år. 14 personer var vi bestående av Hebbes vanliga kompisgäng. Som överraskning kom det dit en dam som sålde sexleksaker (ungefär som ett Tupperware-party). Chenin snodde en grej som ledde till mycket skratt, jag kan tyvärr inte avslöja vad i bloggen. Plötsligt satt hon bara där med grejen i munnen och sju mobilkameror runt sig. Hon kan verkligen konsten att få vara i centrum. Efter att vi lämnat av Chenin hemma tog vi en sväng till Weissen. Det var inte så jätteskoj, man är för gammal helt enkelt.
På söndagen mådde man som man förtjänade efter allt gårdagens vin. Anna var dock vänlig nog att hämta upp mig för färd ut i skogen i regnet. Att själv köra var inte en tanke på. Jag la spår till Doc och Dalton, Anna la spår till Chenin. Jag har inga kommentarer, det gick strålande för samtliga hundar. För övrigt frös jag och var dyblöt. Chenin hade sitt fina back on track täcke på sig men vattnet gick igenom hela de få minutrar hon var utanför bilen.
Eftersom Jocke kom hem från USA i lördags kände jag att det var dags att grilla honom i lite jogging runt Lötsjön. Chenin fick vänta i bilen iklädd en rosa tröja. Behöver man tillägga att hon var ursöt? Sen åt vi middag hemma hos Jocke och kollade på kartboken medan Jocke berättade om sin biltur genom USA och delvis Kanada på fem veckor.

Svårt att motivera sig efter förra inlägget, men nu är det dags. Chenin är verkligen på frammarsch. Hon är uppe i möblerna och hoppar runt så fort hon får chansen så det gäller att vara med. Springa omkring inomhus sysslar vi tydligen också med. Får hon dessutom tag i en strumpa då är det kalas hemma med släng upp i luften. Hon är verkligen inte lätt att hålla i stillhet men vi gör vårt bästa. Vi har hunnit med ett besök på rehab och det kändes positivt även om det inte blev mer än ett samtal för 800 spänn. Vi ska börja med simningen först om två veckor och fram till dess kommer vi vara uppe i närmare 30 minuters promenader. För tillfälllet går vi 20 minuter ungefär, upp till 5 gånger om dagen. Det känns rätt ok. Mamma och pappa var i London förra veckan. Lazy och kissen var i vanlig ordning hemma hos oss. Det gick smärtfritt i två dagar sedan måste Lazy åkt på en överdos av Levaxin för hon höll mig vaken hela natten och kissen spydde och bajsade inne så vi flyttade snabbt in hos föräldrarna. I lördags tog vi en tur med Anna, Dalton och Doc till skogen för lite spår. Chenin fick ett fint godisspår och det gick lugnt och fint. Doc gick kanon och Dalton fick ett spår där jag låg gömd. Det ska bli intressant att se om det ger någon effekt till nästa gång. Det bästa av allt var att vi hittade en ny fin spårplätt som ska provas nästa gång. På kvällen var Anna förbi med sina hundar, Doc smakade på kissen och Dalton stal ur skafferiet För mig slutade kvällen på Garbo med Hebbe och vänner. I söndags hände inte mycket, Hebbe, Chenin och jag var en sväng förbi Gröna stugan och fikade Anna, Jakob, Stefan, Jimmy och Söderin. Vi kollade även in Jimmys nya lya, som var iskall *brr*. I måndags åkte vi till klubben för första gången sedan Chenin opererades. Vi var bara där ett litet litet tag och kollade att allt gick rätt till. Det gick rykten om hårda metoder mot några stackars schäfrar förra måndagen så polis Camilla och Chenin var tvungna att kolla läget. Igår kom Frida förbi för att kolla på Idol. Förra gången hon var här var det poliser överallt för någon stackars kvinna blivit rånad. Igår var det återigen poliser som gick runt med ficklampor och letade saker i buskarna. Det måste vara någonting med Fridas besök här och polisens. För tillfället hejar Chenin och jag på Larsa och Kevin i Idol hemma hos föräldrarna. Imorgon bär det av mot nya äventyr. Rapport kommer.