Chenin.se

Det är hög tid att uppdatera igen. I helgen har vi varit iväg på kurs med kennel Diamond Bluff. Jag slutade lite tidigare på fredagen för att hinna hem och hämta Chenin och bilen innan det var dags att hämta upp Malin och Moa i Solna och Lisa, Loi, Linda, Elsa och Modja på centralen. Det var mer överfullt i bilen än jag kunde ana att det skulle bli. På något vis, med stopp på motorvägen för att justera kringåkande bur bak, tog vi oss till slut till Lisas landställe. Det verkade så himla härligt där men vi hann ju inte se så mycket av området eftersom nästan all ljus tid spenderades i Oxelösund på lydnadskurs. Karin som har kennel Diamond Bluff hade ordnat lydnadshelg för Tytti och Samuli från Finland. Kursen var egentligen menad för Karins uppfödning främst, men några utomstående lyckades klämma in sig, däribland Chenin och jag. I min grupp ingick Marianne och Cash, Grete och Seijer, Therese och Burre, Mackan och Skippo samt Carina och Tierra. Mycket hundträning blev det och jag är jättenöjd med Chenins insats på plan, däremot kunde hon varit lite trevligare utanför. Bland annat fick Noah sig ett nyp för att han friade lite. Chenin i ett nötskal. Jag kom på den bra idén att klicka bort Chenins vakt mot andra hundar och jag tyckte det fungerade bra. Jag tyckte också hon var duktig som sov på plan flera gånger medan vi tittade på andra ekipage, i alla fall när inte folk lekte med saker på plan. Lydnadsmässigt har vi kört massa platsliggning, fotgående med fokus på att belöna gångartsskiften och gå förbi koner, länkning med extern belöning, fått till ett riktigt fint inkallning med ställande och läggande, fjärr med pip (?), massa apportering med fokus på gripanden och fasthållning utan tugg, vittringsapportering, konan, springa runt saker m m.
Vädret var helt perfekt så man var solbränd och fin när man kom hem. Det har verkligen varit trevligt att träffa och träna med alla i min grupp. Stort tack till Karin för att även vi icke-Bluffare fick komma!

Det är hög tid att uppdatera. Chenin och jag var och tävlade lägre spår i helgen. Förutsättningarna var inte de bästa. Bilen var nämligen fortfarande kvar på verkstaden så problem ett var att ta sig ut till tävlingen. Lyckligtvis var Jocke sugen på en tur till Knivsta vid halvsjutiden på lördagsmorgonen. Knappt var det problemet ordnat förrän jag kom på att sele och lina ligger i bilen som är inlåst på verkstaden. Jag letade fram reservselet och fick låna Annas fruktansvärda plastlina. Anna och jag bestämde oss dessutom för att gå ut och ta en öl på Metropol. Det som var tänkt att bli en tidig kväll blev förstås inte det, men väldigt trevligt hade vi i alla fall bortsett från alla idioter som försökte ragga på oss. Jag hämtade upp Chenin hos föräldrarna på vägen hem och vi var inte i säng förrän vid 2. Knappt fyra timmar sömn fick vi innan det var dags för tävling. Oj vad jag har längtat efter att få starta lägre. Det var två år sedan sist och då var det inofficiellt U-SM. Sedan dess har det varit valpar, korsbandsskada och bortlottning. Nu äntligen var det dags. Spåret kan sammanfattas som blött. Spårläggaren lånade ut sina två storlekar för stora stövlar och jag ramlade runt trots att jag tryckt ner varsin vante i dem. Chenin spårade som vanligt, fort och galet. På protokollet står det något om bra vilja och något säger mig att det kan handla om galoppen hela vägen i starten. Jag fick någon kommentar om motor också när vi 17 minuter senare nådde slutapporten. Fy sjutton vad trött jag var, men som Chenin jobbade. Längst med åar, över diken, längst med diken, längst med bilväg följt av 90 graders vinkel på denna, över ängar, in i skog, ut ur skog, ner i träsk osv. Då och då pausar hon och samlar sig, dricker lite, står still och vindar, sen rusar vi igen. Vi missade en apport men vad gör det när man ser hur hårt Chenin jobbar. Hon gör mig så stolt. Annat kan man säga om lydnaden. Det finns flera saker att anmärka på som jag egentligen inte förstår varför hon gör när hon kan det så bra annars. Vid krypet så drar hon iväg utan mig snett till höger så att jag inte kan ta mig framåt. Visst kröp hon fint, men hallå… Hon är verkligen en clown när hon tävlar och för min del är skratten hon bjuder på inte direkt tröstande längre. Man blir ju så besviken när man är så nära och vet att hon kan. Men sak samma, nu är vi åtminstone godkända i lägre spår och det var det viktigaste. Nästa gång borde det bara kunna gå bättre!

Till något annat i brukssammanhang. Chenins dotter Gurkan tävlade i helgen appellsök och blev uppflyttade till lägre. Stort grattis från oss! Vad stolt man blir, snart fyller Gamblerna 2 år och nästan alla i kullen har kommit ut på tävlingsbanorna.

Igår promenerade Hebbe, Chenin och jag tillsammans med Malin, Moa, Malins mamma och respektive runt Lötsjön. Vi stannade vid minigolfen och fikade innan Malin och jag fortsatte med vovvarna till klubben. Där la vi varsitt minispår och satt sedan i solen och njöt. Förbi kom då Onedis Athena. Alltid kul att träffa fler aussies och givetvis blev det lite hundprat. Spåren gick piss. Moa saknade motivation och koncentration, Chenin saknade koncentration och fokus. Det fanns dock massa bortförklaringar att skylla på så det gick ingen nöd på oss. Hästar, joggare, barn, orienterare och diversearbetare fick för sig att just idag inte hålla sig på motionsspåren utan helt sonika gå rakt igenom våra spår. Nåja det ska väl inte gå bra jämt.

Igår promenerade Chenin och jag till klubben. Chenin agerade lätt understimulerad – samma visa varje måndag. Halvvägs mötte vi upp Anna och en ny tjej, Anna. Planerna var leriga och dyngsura. Men vilken inverkan har det på en övertaggad Chenin? Förstår inte det här rådet jag fått om att köra med köttbullar. Skulle inte fungera alls med tanke på motivationsgraden man får av frolic. Klart att platsen inverkar också. Hon är så laddad på klubben. Vi körde igenom lägrelydnaden och jag tyckte det gick bra rakt igenom – hoppade framförgåendet. Körde sedan lite agility, bara tunnlar och slalom. Chenin var förstås inte nöjd. Visste inte riktigt vad vi skulle träna så vi körde igenom lägre igen och länkade moment. Sedan körde vi delar av fotgåendet och förstärkte bitar som starter, språng, vändningar. Tränade snabba lägganden och stadga i inkallningen. Utöver det nötte vi framförgåendet på ett icke genomtänkt eller kompetent sätt. Förstörde nog mer än befäste, men nu har vi provat det mesta i alla fall. Chenin är nöjd för det. Promenad hem och sedan välbehövlig dusch för båda. Vilket skitväder det är! Ta fram snön eller värmen, bara bestäm vilket. Idag var en seg dag på jobbet. Jag fastnade i något jag inte riktigt förstod och då kändes allt trist och stressande förstås eftersom tiden tickar. På eftermiddagen fick jag två timmars vägledning vilket var så skönt. Arbetsinställningen förändras direkt, men då hade jag fått massa nya jobb. Väl hemma hos föräldrarna tog jag en sväng med Lazy och Chenin eftersom föräldrarna är borta. Vi gick förbi brandstationen när jag hörde ”stort larm Bromma flyg”. 2 min senare åkte inte bara brandbilar förbi utan även andra utryckningsfordon. Chenin och jag mötte sedan upp Anna vid råstasjön, utan Dalton för han har tyvärr åkt på en sträckning stackaren. Anna fick således springa sjöarna utan hund, vilket förstås är tråkigt.

Det är inte lätt att hinna uppdatera men nu när jag sitter på t-banan ska jag försöka. I lördags kom Minna och Anna från Huddinge och tränade med mig och Anna på klubben. Jag märkte när jag kom hem att vi varit iväg i 6,5 timmar. Jag vet inte var tiden tog vägen för så mycket tränade vi väl inte. Minna la ett spår till chenin. 500-600 m med 7 apporter. På det stora hela jobbade Chenin bra, men hon hade stora svårigheter vid en bilväg där spåret gick i en vinkel längst med vägen, vinklat över vägen, vinklat längst med och vinklat bort. Hon släppte redan i första vinkeln och hamnade på bilvägen. Därifrån lyckades hon inte lösa det, vilket var ett rejält bakslag. För att fokusera på det positiva så jobbade hon resten av spåret bra. Hon tog alla apporter utom en som jag tog. Alla hundar spårade bra idag så det var kul. Jag la spår till Gibson. Kul att se honom i skogen också. Helt olik Chenin är han definitivt inte. Kul med energiska hundar! Vi avslutade dagen med lydnadsträning. Chenin fick kommendering på ett lägrelydnadsprogram. Överlag skötte hon sig bortsett från diverse nys på linförigheten, katastrofalt framförgående och tjuvande vid andra kommenderingen på inkallningen (tränade bara stadga där). Bäst att se upp med det även om jag inte bedömer det som någon riskfaktor på tävling. Där lär jag ju kalla in innan. Tack Anna och Minna för att ni ville hälsa på Anna och mig och bidra med trevligt sällskap, spårassistans och lydnadstips!
På kvällen tog Chenin och jag en tur till Jocke eftersom jag inte hade ork att följa med Hebbe och spela Rock band. Tillsammans med Mark kollade vi på Little Miss Sunshine – rätt rolig film faktiskt. Chenin och jag tog sedan en kall och blöt promenad hem vid midnatt.
Igår blev det en sväng till Hagaparken med Anna och Dalton. Vädret var inte på sitt bästa humör men å andra sidan slipper man trängas på vägarna. Hebbe och jag gick sen på bio medan Chenin var hos föräldrarna. Vi såg 21. Helt okej casinounderhållning tyckte jag men Hebbe, som förmodligen hade högre förväntningar, tyckte den var övertydlig och fjantig. Efter lite shopping i Kista hämtade vi Chenin och lämnade sedan bilen på verkstaden i Alvik och tåg t-banan hem.
Nu är det måndag igen och således träning med hundungdom ikväll…

Igår fick vi besök av Minna, Lovis, Anna och Gibson från Huddinge. Uppdatering kommer…

Jag sitter på en lång deklarationsutbildning som för tillfället handlar om delar som endast berör fysiska personer och således inte för mig som håller på med storföretag. Jag passar därför på att blogga lite. Egentligen har jag inget särskilt att skriva. Chenin var hos Ken igår. På kvällen sprang vi runt Råstasjön i snöoväder med Jocke, Anna och Dalton. Efter det bäddade Chenin ordentligt hemma i soffan och sängen. Hon ska ha valpar där nu. Med det kommer tydligen humöret också. Enligt Anna var hon grinigare än vanligt mot Dalton när de var ute med henne på lunchen idag. Annars släggar hon nog brevid pappa i fotöljen.
Lazy har varit sjuk i tre dagar. Magen har slagit bakut och mager var hon. Idag mådde hon dock mycket bättre. Hunrig var hon och hon gnällde när Chenin och jag kom imorse. Älskade Lazy. Ikväll ska vi till Hebbes mamma.

Chenin var hos pappa igår igen och Anna var där med Dalton vid lunch och gick en sväng med dem. Enligt uppgift hade det varit sura miner mellan de två när Anna skulle rätta till kopplet som fastnat Chenin inte litar på Dalton riktigt.
På kvällen åkte vi till klubben med Anna och Malin. Första lydnadspasset tränade vi enskilda moment i lägre klass lydnaden. Alla fungerade skitbra direkt från start utom framförgåendet. Vilket jäkla skitmoment. Jag vet verkligen inte hur jag ska få till det och jag har inte orkat ta reda på det heller. Vi är långt ifrån en tia på det momentet. En platsliggning i grupp blev det också tillsammans med fem nya hundar. Chenin fick fem korta platsliggningar med varsågod efter ungefär 30 sekunder. Helt tyst och koncentrerat. Efter första passet tog vi ett kort spår som jag hade lagt. Det var egentligen mest för att få till en skarp vinkel och se hur hon arbetade. Medan jag plockade snitslar såg jag Chenin komma rusande innan vinkeln, tvärnita och välja rätt. Hon korsade även motionsspåret bra. Chenin tog alla tre föremål, bl a en skogspinne och en nergrävd trasa. Det roliga med Chenins föremålsarbete är att hon nästan alltid går över föremålen (om den inte ligger i direkt motvind). Hjärnan hinner inte registrera förrän hon passerat med några steg och sedan vänder hon och tar. Någon IPO-hund är hon således inte!
Efter spårning körde vi igenom lägre klass lydnaden med kommendering från Anna. Jag tycker att det gick bra. Framförgåendet gick lite bättre även om Malin och Anna skrattade. Jag flög ju efter Chenin i leran. Krypet är snett och galet, men lågt i alla fall. Resterande moment är 9-10, lite hetsigt emellanåt som med apporteringen. Kan man få avdrag för att hunden sitter rakt men ber så mycket om att få hämta föremålet att hela övre delen av kroppen hänger snett framför föraren???

Den 9 april ska riksdagen rösta om förslag som rör djurskydd. Frågan om ett förbud mot att djur ska få utnyttjas sexuellt kommer dock inte att tas upp, eftersom ett enhälligt miljö- och jordbruksutskott ställt sig bakom att rata förslaget om ett förbud. De vill alltså att det ska fortsätta att vara lagligt att förgripa sig sexuellt på djur!

Gå in på djurens rätts hemsida och skicka protestmail till politiker.
www.djurensratt.se/portal/page?_pageid=33,6708242&_dad=portal&_schema=PORTAL

Så är ännu en helg till ända och en ny vecka ska börja. Högt tempo får symbolisera denna helg. I fredags kväll sprang Chenin och jag med Anna och Dalton runt Lötsjön. Annars hände inte speciellt mycket innan lördag då det bar iväg ut till fårhagen i Bro. Ingrid, som äger gården, hade bjudit in till en vallningsdag i all enkelhet. Chenin och jag behöver ingen expert från utlandet, Karin Dahlin räcker bra. Så otroligt kunnig och duktig. Jag hade även anmält Malin och Moa samt Linda med Wilma och Lizzy. Dagen till ära följde även Hebbe med och kollade på Chenin i hagen. Till sista passet dök även brorsan upp eftersom han var ute och vädrade sin MC. Om han var mer intresserad av min nya bil än av Chenin i vallningen är nog inte svårt att gissa, men han tjatade sig ändå till att Chenin skulle gå ett pass till så han fick se henne. Tre pass blev det därför totalt och det andra passet var klart bäst. Chenin och jag hade då blivit varma i kläderna, men inte helt slut i skallarna. Stundtals var Chenin helt tyst då också! Det känns som om Chenin har bra djurkontroll, förutseende och någon slags balans, men det blir mycket fort och fel. Jag stressar väldigt lätt upp mig också och börjar agera snabbare för att hinna med, vilket jag aldrig kommer göra så det är bara att sluta med det. Ibland lyckas Chenin runda mig och då är det bara att släppa det för att jag inte hinner med. Något nafs i fåren har det blivit, men hon låter och ser ut mer än vad hon är. Ibland lugnar hon dock ner sig och travar. Yes, vi utvecklas känner man då. Vårt samspel är helt klart bättre. Dels tror jag klickern gör att Chenin lyssnar mer, dels verkar hon mycket mer allmänt trygg med fåren. Jag lyckades lägga henne flera gånger, och nästan alltid framför fåren. Det skulle hon aldrig gjot förut eftersom hon då var tvungen att sätta sig i respekt hela tiden. Överlag lyssnade hon jäkligt bra, lugnade snabbt ner sig och tystnade vid tillsägelse, men bibehöll hela tiden samarbetet. Den bästa grejen, triumfen, var när fåren fastnade mot väggen och vi lyckades flytta dem genom att trycka emellan. Låter kanske simpelt för rutinerade vallhundar, men för oss var det en vinst!
I vår hage ingick även syskonen Modja, Loi och Sejer (Bronco & Phoebe gick inte idag). Skoj att se likheten syskonen emellan. Så lika men ändå så olika och många fina anlag. Utöver dem var det en Crofter Holding (tror det var Chica och Easy-valp), Skippo och en hund från Western Ranch. Alla uppvisade fin djurkontroll även om de kommit olika långt. Jag missade en del av dessa eftersom jag höll på att värma upp Chenin och springa emellan olika grupper. Moa, Lizzy och Wilma gick i grannhagen tillsammans med syskonen från Cajiro. Moa var tuffare än sist medan Lizzy påminner lite om Moa första gången fast med flykttendenser En gång försvann Lizzy under staketet. Lite tuffare blev hon när moster Wilma var med i hagen. I en annan hage gick det pyreneiska vallhundar, i en annan ankor och i en fina små lamm. Denna vallningsdag i all enkelhet blev nog större än vad som var menat från början. Det måste varit närmare 40 (?) aussies där som njöt av den fina vårdagen och det välarrangerade programmet. Vi kom hem från en mycket trevlig dag. Tack Ingrid, Karin m fl!
Lite mys på kvällen med rödvin och rock innan det snabbt blev söndag. Anna och jag tog bilar och hundar till Kista där vi la spår. Dalton fick ett spår på ca 250 m med knix och massa apporter. Hans spårmotivation var väldigt bra idag. Anna la ett långt spår till Chenin. Det var väl runt 700-800 m och kändes som om det aldrig tog slut. Över vägar, stigar och fält bar vi. Jag trodde kanske att vallningen hade tagit på Chenin för hon var riktigt trött igårkväll, men jäklar vilken motivation hon hade idag. Hon fick ju inget spår förra helgen eftersom vi var på lydnadslägret, men på fredagen innan avfärd fick hon ju det. Chenin praktiskt taget galopperade i linan. I tre vinklar gick hon förstås rakt igenom. Jag hakade på som om ingenting hade hänt och då for hon runt, vände snabbt och letade sig rätt. Fort och fel sedan fort och rätt kan man säga. Jag litar verkligen på henne nu. Resterande vinklar tog hon riktigt fint. Av åtta apporter ute missade hon en skogspinne. Hon skulle nog missat slutet också för där i snåret gick hon över bollen som låg i mossan, men jag ville få ett avslut så jag höll tillbaka henne. Jesus, vad häftig hon är när hon går så här. Ont i armen har jag, men det var det värt. Jag ropade vid något tillfälle att hon får lugna sig lite, men det var för döva öron. Hon lyssnade nästan bättre igår på vallningen. Att inte spåra varje helg med lilla tösen är nästan djurplågeri. Hon har en omättlig kärlek för denna sport (och många andra). Oavsett om ett spår gått dåligt så har hon alltid kämpat. Motivationen är aldrig mindre än hög. Föremål för diskussion under träningen var annars lilla Billy som flyttar till Anna om fem veckor. Snart ska Anna också åka efter aussie i spåret… Tack Anna för alltid lika trevligt sällskap och gott fika!
Efter lite shopping i Kista och storhandling kom Annica och Kim över på kvällen. Vi skulle se film men det blev you tube och Rock band istället. Nu ska jag gå och decka i sängen. Imorgon är det lång dag på jobbet som gäller och sedan ett kort vinkelspår och lydnadsträning på kvällen är det tänkt.

Chenin tränar hopp-metallen.

Första april var det igår och Hebbe försökte förstås lura mig. Han sa först att han skulle komma sent från jobbet. Lite senare skickade han ett SMS att jag måste skynda mig hem för min bil stod så dåligt parkerad att Förvaltaren annars skulle flytta den. Som jag parkerar så skulle detta mycket väl kunna vara sant, men just denna gång kollade jag extra noga hur jag stod eftersom bilen är ny. Jag trodde honom inte och började då även tvivla på om han verkligen jobbade över. Väl hemma var det mörkt men när man tittade bort mot kontorsstolen fick man syn på en ryggtavla. Lite läskigt men Chenin gjorde en tell redan när vi var i farstun så jag kollade mig ordentligt runt. Haha ett-noll till mig.
Chenin var hos pappa igår och Anna och Dalton var där på lunchen och promenerade med henne. Chenin hade uppfört sig väl. Fattas bara annat Efter jobbet hämtade jag henne hos föräldrarna och mötte sedan upp Anna och Dalton för att springa runt sjöarna. Allt detta medan Hebbe väntade i mörkret hemma.

Jag tyckte Chenin var stel i morse så det blev snabbt bestämt att Chenin skulle vara hos Ken. Det är lite lugnare där än hos mina föräldrar. För säkerhets skull tog jag ingen lång promenad i morse och det gjorde förstås Chenin djupt besviken.

Min lediga dag igår gick åt till att fixa och ordna saker med bilen, den fina nya kombin. Chenin och jag gick först en långpromenad med Anna och Dalton runt sjöarna och Lötsjön igen. Jag kände mig trött i benen och seg i huvudet. Chenin verkade hålla med. Åtminstone tills vi passerade hundrastgården för tredje gången. Där inne fanns nämligen en rottishane och Chenin är ju rätt förtjust i just den modellen. Chenin ställde sig vid grinden och bad om att bli insläppt. Hon är ju min gud så jag gjorde henne till lags efter att jag försäkrat mig om vilka de andra hundarna var, goldenhane och bordeux doghane. Chenin gled in medan jag stod kvar utanför. På så vis har hon ingen anledning att vakta något. Oj, vad glad hon blev där inne. Ja, efter att hon talat om för dem alla vem som stod för leken i denna hage. Det blev en del aussierace så folk fick hålla in benen. Jag har endast ett fåtal gånger bevittnat Chenin bli jagad. Annars är det alltid hon som jagar. Dessvärre fick hon inte igång någon annan. De sprang efter några meter och var sedan tvungna att markera. Söt var hon i alla fall när hon flirtade med rottisen. Efter några minuters race kom hon till grinden. Då var det dags att bli utsläppt, sa hon.
Pappa, Chenin och jag åkte sedan runt i Jakobsberg för att hitta bromsdelar till bilen. Chenin har nu lärt sig att hoppa fram från bakluckan så fort vi lämnar bilen. Det verkar passa henne bättre att ligga i sätet. Hon känner sig mest bekväm med det eftersom hon gjort det i över 5 år. Att jag inte tycker det är optimalt bekommer inte henne. Hon tycks inte efterfråga min åsikt i det avseendet.
På kvällen for vi till klubben. Jag la ett spår till Chenin. Sju apporter, korsande motionsspår, tre skarpa vinklar, rådjur och godis i början. Sedan kom Malin och Anna varpå vi gick ner på tvåans plan. Återigen kände jag mig seg, men träningen är mycket mer målmedveten nu. Jag bestämde mig för att det fick bli ett kort träningspass. Jag körde en del frontposition + dirigering till godisskål. Chenin missade på första, men gjorde sedan korrekt på resterande gånger. Efter det körde vi länkande av fria följet och sittande under gång. Avslutningsvis gjorde vi tre platsliggningar. Helt klart är motivationen högre på klubben än någon annanstans. Egentligen borde jag väl befästa platsliggningen utanför klubben, men så blev det inte. Chenin gnällde efter en sekund. Jag bestämde mig snabbt för att 15 tysta sekunder får duga för belöning, men pipet slutade inte. Jag gick då helt sonika och tog externbelöningen själv och sa att hon missat den. Reslutatet lät inte vänta på sig. Det kändes som om Chenin koncentrerade sig mycket bättre på att vara tyst i nästa två platsliggningar, vilket belönades.
Konstigt nog drog Chenin hela vägen från planen mot bilen. Vad nu tänkte jag, så här håller Chenin aldrig på och direkt rädd för något verkade hon inte heller. Men dumma jag, hon vet ju om att jag lagt ett spår till henne! Och jag som funderade på om hon skulle spåra sämre efter så långa dagars träning i helgen. Jag lär mig tydligen aldrig att jag har en arbetsnarkoman i kopplet, men det beror ju på att hon ibland kan se så trött ut efter hårt arbete. Spåret gick verkligen super. Av någon anledning kändes det bättre än någonsin även fast det i stort sett var lika bra. Vinklarna gick skitbra. Godiset gjorde henne jäkligt nogrann i spåret. Hon plockade alla apporter. Efter att hon gått över en del en meter vände hon snabbt när hon fick dem i näsan. Jag som trodde hon slarvade blev förstås glad med stort G. Det blev överlag stort pådrag och lek vid apporterna, nu ska här inte mjäkas mer! Strax före en apport stod ett rådjur till vänster om oss. Chenin stannade och tittade medan rådjuret sprang. Man ser hur hela kroppen skakar efter jaktlust, men vid det laget hade hon också fått vittring på apporten. Jag stod bara tyst och väntade, beredd på att hon kanske skulle välja rådjuret när det var så påtagligt nära. Lycklig är bara förnamnet av vad jag blev när hon dök på apporten och kom flygande med den till mig. Och Chenin är så enkel, blir jag lycklig så blir hon det. Vi lekte och efteråt tittade hon mot rådjuret några sekunder innan hon sög i spåret igen. Givetvis spårade hon något hetsigt men inte mer än några meter innan hon gick in koncentrerat i sin uppgift. På sista tiden har det hänt en hel del saker under vår träning som verkligen fått mig att inse vilken jäkla fokus Chenin har. Hon har inte +2 på nerverna av en slump och det är så häftigt när man ser det i ”verkligheten”!
Träningen blev kort för att hinna hem till Hebbe. Peter, Jimmööö och Söderin kom över för att spela Rock Band. Motvilligt måste jag erkänna att det är ett skitkul spel. Jag gillar egentligen inte Guitar Hero (för att jag suger på det men det här är verkligen ett roligt spel. Hebbe har beställt det från USA via en kompis eftersom man inte får importera det till Sverige än. Trummorna är verkligen sjukt roliga. Att trumma och sjunga samtidigt är jättesvårt så jag måste bara bli bra på det…