Chenin.se

Valborgsmässoafton blev stillsam. Mikko och jag åkte till klubben och la spår åt varandra. Chenins spår låg en timma och var 500 meter långt med nio apporter och kontinuerligt godisdropp. Jag trodde spåret nörjade längre fram men Chenin gjorde ett starkt klockrent 90-gradersupptag. Mikko hade sagt att han gått på höger sida om tunnelbanepelarna men Chenin drog vid två tillfällen till vänster om dem. Det visade sig att Mikko gått på vänster sida där, men jag litade inte på henne utan höll tillbaka henne. Jag fattade inte vad hon skulle där att göra och trodde det berodde på hästarna som galopperat förbi där och fasanerna som ruvade där. Mikko var inte med och kunde berätta. Visst ska man lita på hunden men det är inte lätt att släppa kontrollen när hon slarvar och går på som en galning så fort man släpper till lite. Hursomhelst spårade hon kanon sen och spåret var inte lätt. Det var mycket terrängbyten, mycket ängspår med en rejäl sidvind, skarpa tvära U-svängar och många väg- samt stigövergångar. Chenin jobbade bra och tog 8 av 9 apporter bland dessa en några centimeter stor plastbit som låg på ängen i högt gräs och många vindfällor.
På kvällen var Kim och Annica här och drack vin och spelade spel med oss.

Idag var det U-DM i Kista. Malin och jag åkte dit och satt i solen och blåsten hela dagen. Jag tävlade handling med Blossom och lyckades med bedriften att komma sist. Någon gång måste vara första gången att komma sist. Jag måste ju kaxigt säga att jag annars bara blivit oplacerad en gång. Domaren tyckte att jag skulle njuta mer av att vara i ringen och jag kan inte annat än hålla med. För övrigt gick dagen ut på att mysa med Chenin i solstolen och heja på Lisa (med Eskil och Isak) som tävlade agility. Med två felfria lopp lyckades Lisa och Gipsy vinna agility large klass 1, den klass med störst konkurrens för dagen!

Hebbe och jag var på inflyttningsfest hos Mikko ikväll. Chenin och Tim hade fullt upp med att hålla reda på att ingen missade att klappa på dem under kvällen.
Under dagen hittade jag en fontän som Chenin kan promenera runt i och träna benet.

Det kändes mer som ett hunddagis än en våg när jag jobbade på Skanska idag. Maskinistens hund var där och jag hade Chenin, Tim och Blossom där eftersom jag ska tävla handling med henne på söndag. Något litet kiv mellan Chenin och Blossom när Blossom försökte dela liggplats med Chenin annars har det varit lugnt. Det blev inte så mycket jobb på eftermiddagen utan mest solning på altanen. Så underbart att ha så nära ut och hundarna kan välja att ligga ute om de vill.
På kvällen hade Issen fest och sen blev det utgång till Grand Garbo.

Idag har jag varit riktigt duktig med mitt examensarbete och skrivit en hel del. På posten kom idag tre saker som jag väntat på. För det första anställningsavtal från Ernst & Young med en lägre lön än vi kommit överens om. Efter löneförhandling via mobil är jag nu nöjd . För det andra protokoll från L-testet. Det ingick dock ingen bedömning om miljöstabilitet utan det måste varit något de sagt bara. Jag lägger ut omdömet på Chenins resultatsida. För det tredje besked om godkänt kennelnamn. Det har tagit några år. Jag ansökte redan innan jag var 18 år, men det var inte så lämpligt osv.
Chenin och jag åkte sedan på simträning här i Sundbyberg. Det var första gången för Chenin och hon tyckte inte det var speciellt kul. Fast hon tyckte det var roligare när hon fick simma runt lite och mot mig. På det stora hela gick det bättre än väntat. Personalen tyckte att benet kändes väldigt stabilt och såg bra ut.

Jag jobbade på Skanska idag också. Slutade vid lunch och åkte iväg för att spåra med Emma och Lira. Vi la spår till varandra. Chenins blev på ca 250 meter med sex apporter och en del godis. Så länge Chenin inte är bra i benet måste jag nog köra med godis. Hon är galen annars i spåret. Med godis i spåret är hon riktigt noggrann och har låg näsa hela tiden. Detta är ett framsteg med en hund som spårat i 190 och dykt ner på varje apport. Apporterna har varit målet för henne och linan en kamp för att nå dem. Uppletande och sök ligger egentligen mer i hennes natur. Nu märks det att hon värderar spåret lika högt som apporterna. Hon är nästan lika cool som en normal hund nu. Jag ska fortsätta med mina IPO-spår till dess att jag lärt in ett mer koncentrerat spårbeteende som förmodligen ökar hennes motivation att gå i kärnan och inte gena på diverse ställen.

Idag jobbade jag förmiddag på Solnakrossen. Mikko kom och lämnade Tim också och vips var det tre hundar här. Vorstehn var inte helt nöjd med konkurrens över Chenins fagra hjärta, särskilt inte eftersom Chenin visade sin glädje över att se Tim. Men medan vorstehn morrade, reste ragg och spände sig gled Tim bara förbi. Tim är så underbar med andra hundar. Det är aldrig några problem med honom. Däremot får man säga till honom att inte hälsa på alla chaufförer för han tycker att han ska mysa med alla. På kvällen åkte vi till klubben för att vara med på skott-träningen. Jag valde att inte köra lydnad idag med tanke på hur laddad Chenin var igår. Tog en promenad istället med Mikko. Vi träffade Moa och Lizzy också och Chenin och Moa hade en dispyt eftersom Chenin varvar upp sig så mycket när hon ska hålla reda på alla hundar. Mikko och jag la sedan varsitt kort spår till varandra. Chenin älskar sina godisspår. Hon spårar riktigt noggrant numera med en föredömligt låg nos. På kvällen hade vi besök av en gammal klasskompis som jag inte sett på länge.

Idag åkte vi till klubben för att köra lite lydnad. Chenin var taggad till 1000. Till skillnad från hur duktig hon varit tidigare veckor skällde hon medan hon låg uppbunden och gnällde i princip hela tiden när hon skulle vara passiv. Försökte träna fot med kommendering och särskild fokus på starter men det var ingen ide eftersom hennes position plötsligt på några dagar blivit långt fram. Jag fick istället bara öva ett steg i taget. Jag tycker i alla fall att hon snabbt kom in i sin vanliga position. Körde sen fjärrdirigering, vilken var kanon. Tränade också snabba ställanden framifrån med klickern till inkallningen. Jag märkte då att Chenin varannan gång helst vill ligga. Inget direkt förvånande med tanke på inkallning med läggande och ställande som vi alltid delar upp så. Jag kunde dock inte bestämma mig för om det är bra att hon tänker så eller inte. På det stora hela gör det mig absolut ingenting om Chenin är beredd på vad som kommer. Detta dilemma uppstår vid kommendering under fria följet också där vi tidigare kört efter metoden att aldrig göra som vi blir kommenderade för att hunden inte ska veta vad som kommer. Jag börjar vekna på det nu och tycker i pincip inte att det gör någonting om Chenin koncentrerar sig ytterligare när vi får en kommendering om en sväng. På så vis kan hon också förbereda sig. Däremot ska hon inte kunna förlita sig på att det inte händer något däremellan. Körde två platsliggningar också. En själv som gick okej utom när jag hälsade på en valp då skällde hon till. Sen körde vi en med kommendering och då taggar hon till alldeles för mycket. Hon kastar sig i backen innan jag hinner säga lägg dig. Detta beror inte på att hon tycker det är kul utan hemskt. Därför tränade vi bara att jag lämnade henne 2 meter och gick tillbaka. Läggandet blev då lugnare efterhand. Mycket passivitet blev det sedan och då gick det bättre. Nu ligger hon utslagen på soffan och sover.

Det blev en lugn dag idag. Jag har varit trött hela dagen eftersom jag jobbade med karaoke igår till 02.00. Jag lyckades i alla fall ta mig ut och springa runt sjöarna med Annica och Sazza. Annica passade på att titta på Chenins ben också och hon tyckte det såg bra ut. Hon är bra musklad, inte svullen och använder benet bra. Däremot knäpper det lite när man böjer benet. Jag får nog göra ännu mer böjövningar med benet.

Idag anordnade SASK en föreläsning med Curt Blixt om aussiens mentalitet. Jag är så katastrofalt dålig på ansikten att det nästan är bedrövligt. Jag tyckte nämligen att jag kände igen honom, men kunde ändå inte placera honom. Han däremot kände igen mig direkt som förare till den aussietjej han L-testade i förrgår. Vid det laget hade dock poletten trillat ner. Jag hade nog känt igen honom om jag bemödat mig att hälsa på honom på testet. Det var emellertid tio personer där och jag hälsade bara på hälften. Men han var den enda civilklädda vilket borde gett mig en vink om att han var lärare åt de andra. Hursomhelst sa han åter igen fina saker om Chenin som verkligen värmde. Roligt att han fått möjligheten att testa Chenin inför denna föreläsning så att han fått en hrlig bild av hur en aussie ska vara. Jag blev också glad när Tove sa att om Curt säger att en hund är bra så är den verkligen det. Han är tydligen inte den som säger saker för att vara snäll. Det gjorde heller inte saken sämre att Chenins mamma Chessie fick beröm för sina 25 avkommors MH. Vi tittade på enskilda individers avkommors MH på spindeldiagram och när Chessies avkommor kom upp sa Curt att det borde vara åt det här hållet rasutvecklingen ska sträva. Avkommorna efter Chessie har överlag mer socialitet, lekfullhet, jaktintresse, nyfikenhet och kontroll på spökena än aussien i allmänhet. Dessutom visar de mindre rädslor och mindre reaktioner på skott. Verkligen en fin statistik som Marie kan vara stolt över och hon om någon förtjänar verkligen att få positiv feedback på sin uppfödning. En annan fin statistik är att alla utom en i uppfödningen är mentalbeskrivna. Sen kan det förstås bero på bra förare som min kille sa, men jag är övertygad om att en bra uppfödning får bra valpköpare. Nog om det, jag blev bara så stolt över att Chenin fått bära dessa fina anlag vidare i sin kull. Dagen ägnades främst till att gå igenom nya mentaltestet för korning och jag lyckades åtminstone bli övertygad om att testet är bättre än det förra. Gripanden kommer att testas mer och tillgängligheten på ett annat sätt. Jag tror dessutom mycket mer på den uppdelning av egenskaper som har gjorts. Även att skottfastheten kan bedömas, även om den är godkänd, tror jag är mycket positivt för aussien som ras. Sen kommer det självklart att finnas brister i denna nya test. På det stora hela är jag dock övertygad om att denna MT kommer ge en mer rättvisande och generell bild av brukshunden. Det var särskilt kul att det var så många närvarande under dagen. Jag hade dock missförstått och trott att om man hade med sig vaccinationsintyg och inte rastade på området så kunde man ha hunden med sig liggande vid fötterna under dagen. Med det menades dock att hunden då kunde få sitta i bilen. Jag som inte gillar att min hund sitter i bil i åtta timmar kan helt klart säga att jag blev lite besviken över det beskedet. Det går ingen nöd på hunden, men på mig

Chenin och jag jobbade i Solnakrossen under dagen. Efter jobbet åkte vi hem till Lövgatan för att hämta vaccinationsintyget, något som jag emellertid glömde och fick åka en extrasväng. På kvällen åt vi middag hos Hebbes mamma och kollade sedan på sjuka TV-inslag med Frida och Stefan.

Chenin och jag åkte idag till Norrtälje och gjorde L-test för Tullverket i utbildningssyfte. Egentligen hade jag inte tänkt vara med men jag berättade om Chenins olycka och att hon inte fick utsättas för fysisk påfrestning tidigare i veckan och fick klartecken på det. Chenin var super som alltid och fick bra betyg på allt. De ansåg dock att hon passade bättre som polishund än som narkotikahund. Hon hade alldeles för mycket kamplust, skärpa och försvarslust för att arbeta som tullhund. Sen medgav de emellertid att om hon varit 1,5 år hade man nog gärna testat mer och försökt stävja kamplusten eftersom hon var så pass nervfast och okänslig för miljöer. Jag skulle få protokollet om några veckor men jag har för mig att de gav ungefär följande kommentarer: öppen och tillgänglig, stor jaktkamplust, stor byteslust, stor social kamplust, livlig, liten skärpa, måttlig försvarslust, nervfast, måttligt hård, stor dådkraft, måttligt sökintresse, stor miljöstabilitet, skottfast. Jag bad också att få en dvd med testet, vilket jag tvivlar på kommer att ske, men vi får se. En intressant diskussion som följde var huruvida Chenin skulle anses vara något vek för att hon hade positiva minnesbilder kvar efter vissa moment. Så var det emellertid inte, positiva minnesbilder är någonting bra. Det var väldigt intressant att få göra ett L-test. Jag hade ingen aning hur det går till.
Efter testet åkte vi till Uppsala där jag hade möte med min handledare, ett möte som gick över förväntan måste jag säga.

Det fick bli endast ett varv springning runt Lötsjön idag eftersom jag har en infektion i kroppen. Vi åkte upp till klubben på kvällen för att vara med på skott-träningen. Det blev lite lydnad, trix, lek, passivitet, pälsvård och slutligen ett godisspår med massa apporter. Chenin skötte sig bra.

Det blev inte mycket sömn inatt heller eftersom Chenin och jag skulle jobba på Skanskas anläggning i Solna idag. Vi har sällskap av en vorsteh-kille som maskinisten har hand om. Blev lite förvånad i morse när jag svarade jakande på frågan om min hund var snäll och det dök upp en hund, jag trodde han menade människor. Snäll mot andra hundar skulle jag nog inte påstå att hon är. Chenin talade om i förebyggande syfte vad hon tyckte om påstridiga hanar. Det verkar vara extra viktigt för henne att de förstår innebörden av det när hon inte är frisk i benet. Han visade sig emellertid vara en gentleman som Chenin snabbt accepterade. Under rasten idag fick Chenin ett kort apportspår med 12 apporter. Det märktes att hon uppskattade det mycket och hon låg på rejält. Två apporter missade hon trots kort lina för att hon hade så bråttom. I båda fallen var det någon meter ifrån där den förra apporten legat. Det är tydligt att hon har bråttom efter att hon tagit en apport och att hon inte alltid använder nosen omedelbart igen. På kvällen åkte vi till klubben och tränade först passivitet en halvtimma därefter fritt följ, fjärrdirigering och target. Chenin hade riktigt fin position och var lagom rakt igenom.

Idag handlade klickerkursen mycket om diskussioner kring kontaktfält och slalomträning, men vi klickade också in att hundarna skulle kliva i en sandlåda och hämta ett kastrull-lock. Jag passade också på att träna skämmas-med-tassen-på-nosen. På det stora hela hade jag hoppats få ut mer av kursen och det berodde inte på instruktörens agilitykunskaper utan snarare att jag inte var förberedd på att kursen skulle vara agilityinriktad utifrån vad som framkommit av kursinformationen. Dessutom tyckte jag att nivån på allmänlydnadsdelen var mycket låg, särskilt i jämförelse med agilitydelen. Jag fick två glädjande besked idag som gjorde mig stolt. Det ena var att Chenins dotter Nova igår tog ett förstapris i ettan med riktigt fina poäng. Det andra var att Mikko och Tim tillhörde tre av dem som klarade certprovet denna helg med väldigt bra omdömen. Grattis!

Började dagen med att springa med Annica runt sjöarna. Annica hade med sig en härlig tikvalp efter sin beauceron som hon var hundvakt åt. Åkte sen på klickerkurs för instruktörer i hundungdoms regi. Det framkom inte när jag anmälde mig att kursen skulle vara så inriktad på agility som den faktiskt var. Jag var den enda allmänlydnadsinstruktören där, resterande personer var agilityinstruktörer. Chenin skötte sig fint men det känns mindre kul att bara kunna träna henne med godis. Först klickade jag in henne vilket hon förstod väldigt snabbt. Därefter klickade jag kontakt ett par gånger. Jag kände dock att jag inte ville göra det för mycket så hon fastnar i att stirra på mig. Kontakt har hon tränat hela livet så det behöver vi inte mer i den bemärkelsen. Meningen var att vi skulle gå vidare och klicka apportering med början i att klicka att hunden bara intresserar sig för föremålet. I Chenins fall kände jag att det vore att gå bakåt i utvecklingen att bara belöna ett stirrande när hon så gärna vill ta föremålet. Mer föremålsintresserad hund får man leta efter. Så jag valde att klicka när hon lämnar den till mig. Även om hon redan är väldigt duktig på det kan det alltid uppmuntras mer. Jag gick sedan över till att klicka tramp på target. Överlag märkte jag att Chenin blir förvirrad av att inte få ett kommando. Här har hon tränats hela livet på att inte tjuva på apporteringen och hålla på med sina galna aktiviteter och plötsligt väntar matte ut henne och belönar sånt. Detta gjorde att hon pep lite förvirrat. Jag bestämde mig då för att använda kommando på de moment hon redan kan och klicka när hon gör rätt och sen använda mer shaping på nya moment och klicka in detta. Jag hann också med att träna en del fjärrdirigering. På kvällen skulle vi iväg på födelsedagsfest och Chenin fick en välbehövlig vila efter dagens kurs.

Nu har vi varit ute och promenerat runt Lötsjön med Malin och Moa. Det tog tid eftersom vi var tvungna att pausa vid flera bänkar för Chenins skull, även om hon inte tyckte att hon behövde vila. Det blir en lugn kväll för övrigt. Jag ska sitta med mitt exarbete efter att jag masserat lill-snuttan som har somnat i soffan här intill.

Idag lämnade jag in första utkastet till examensarbetet. Eftersom jag varit så duktig med det gick Chenin och jag över till Frida och drack vin. Där blev Chenin kvar medan vi andra tvåbenta gick vidare till Metropol för att sjunga lite karaoke. Vi blev till slut ett stort gäng som satt där nere och det var rätt trevligt

Sprang runt sjöarna i morse med Jocke. I sommar kanske Chenin kan följa med oss, men idag blev det bara en tur till sjön på eftermiddagen. Vi matade fåglarna och Chenin har inga problem med folk som matar fåglar så länge det inte är hennes matte som gör det. Det är nästan omöjligt att få henne att vara still och tyst. Inte blev saken bättre av att jag blev biten av en svan i tummen så att det blödde. Chenin vill gärna agera beskyddare och kontrollera fåglarna, sen tycker hon att det är dumt att vi ger bort prima mat. På kvällen åkte vi till klubben för att vara med på skott-träningen, som dock inte blev av. Vad anledningen till det var vet jag inte, men vi gick en sväng med Moa och Lizzy istället och sen la jag ett spår. Det blev ett godisspår på 250 meter med 8 apporter som låg i 20 min. Aldrig har Chenin varit så noggrann som hon är nu när det ligger godis i spåret. För första gången tyckte hon att spåret var roligare än apporterna och missade två och tvekade innan hon tog upp resterande sex. Hon tog emellertid metallapporten bra så det var jag nöjd med. Sen spårade hon kanon, även om jag lyckades bli helt förvirrad trots det korta spåret. Chenin är säker på sin sak. På kvällen såg vi wrong turn – en småtöntig skräckfilm.

Chenin och jag jobbade på Skanska i Farsta hela dagen. Försökte få henne att simma på rasten men mina försök till pinnkastning i sjön gör Chenin alldeles för exalterad så jag ger upp med det, benet blir sämre. På kvällen gick Chenin och jag över till Frida för att i lugn och ro ta något glas vin. Strax därefter är vi sex stycken som sitter och spelar spel och gapar så att grannen hörde oss (vilket är Jocke så det är bara kul:). Hebbe var ute med sina KTH-kompisar och slirade och kom hem betydligt senare och mindre nykter;)

Mikko och Tim kom och hämtade upp oss och vi gjorde en repris på förrgårdagens träning. Chenin fick ett lite längre spår denna gång, kanske 250 meter, med massa godis och 8 apporter. Hon var superduktig och blev bara noggrannare och noggrannare efterhand. På kvällen åkte vi och åt middag hos Hebbes mamma igen eftersom det finns rester för hela veckan där. Som belöning för att Hebbe skrev klar en rapport och jag blev klar med inledningen till uppsatsen så kollade vi på The Illusionist, jämfört med the Prestige en mycket sämre film som handlade mer om romantik och overklighet.

Löpning stod på schemat idag för första gången på länge. Det har varit svårt att hinna med det efter att Chenin blev skadad och innan dess var jag småsjuk så länge, men nu äntligen blev det av. Tyvärr kunde inte Chenin följa med, det får nog dröja några veckor till innan dess. Vi sprang ett och ett halvt varv runt sjöarna och småsprang sista biten. Efter att ha förlorat några kalorier var det dags att fylla på med nya när vi hade påskmiddag med föräldrarna hemma hos Hebbes mamma. Hon hade lagat massa mat bestående av fler än fem rätter. Istället för att åka hem efteråt åkte vi med Micke, min bror, och spelade poker med hans vänner. Jag kom i alla fall 3:a av 7 st.

Vi åkte med Mikko och Tim till klubben i morse. Tränade patrullering med Tim eftersom de ska göra certprovet nästa helg. Mikko la ett kort IPO-spår till Chenin. När Chenin fick linan på sig blev hon alldeles till sig. Hon blev bra förvånad över alla godisbitar som låg i spåret och pendlade mellan att leta godis och spåra på vanligt vis. På kvällen åt Hebbe och jag en god påskmiddag med lax, ägg, sill m m och kollade på Eragon, som visade sig vara en ganska barnslig äventyrsfilm.

Vi gick över till Frida på kvällen för att dricka lite vin med några vänner. Det var egentligen inte meningen att vi skulle gå ut, men vi blev övertalade och Chenin blev kvar hemma hos Frida med Fia medan vi gick till Garbo och dansade. Kul kväll!

Eftersom mina föräldrar ska tapetsera om i helgen hade vi påskmiddag idag. Massa god mat och hetsiga diskussioner som vi ofta funderar på att filma så var den middagen över. Efter det kollade vi på filmen 300 på hemmabion. En film som får ok, men varken mer eller mindre. Jag passar på att skriva lite om Chenins skada för den som har funderingar

Avslitna korsband beror ofta på hundens konstruktion. Ju rakare bakben och knäleder hunden har, desto större är risken för korsbandsskador. Det vanliga är att det börjar med inflammationer som sedan tär på korsbandet tills detta går av. Så var fallet med min förra chow, Diana, på bägge benen. Chansen för att en chow blir helt återställd är tyvärr mycket mindre än för en aussie med normala knävinklar. Chenin har sunda normala bakben. Hon har dessutom alltid haft mycket god muskulatur i hela kroppen. Efter att hennes valpar levererats i somras såg hon emellertid ut som en mask, inget fett och inga skyddande muskler, bara ett benrangel. I efterhand inser jag att jag borde ha varit mer försiktig med henne. Hon lekte nämligen en lek av värsta slaget med en av sina hundkompisar, vilket ledde till att hon blev halt. Förmodligen tänjdes korsbandet ut, vilket inte skulle ha hänt om hon varit normalt musklad. Veterinären konstaterade också att något sådant måste ha hänt. Korsbandet gick slutligen av när hon efter långt arbete rusade efter en tacka under vallningen. Förmodligen kände hon av detta innan, men en hund med Chenins psyke saknar hämningar. Hon skulle kunna arbeta tills hon kolade om man inte sa till henne att sluta (jämför en labbe som äter tills den dör och inte tills den blir mätt). Detta är emellertid en egenskap man värdesätter hos arbetande hundar, att hunden biter ihop i alla situationer. Med tanke på vad som hände med Diana, vilket senare ledde till att vi fick ta bort henne, så vet jag att det väntar en lång rehabilitering för Chenin. Det är emellertid mycket som skiljer dem åt, bland annat satte sig Chenin rakt ner och använde benet redan första veckan, medan Diana aldrig kunde sitta rakt efter olyckan. Jag, liksom rehabiliteringspersonalen, tror att Chenin med sin konstruktion har alla möjligheter att bli helt återställd!

Idag var Hebbe med som hundvakt till Hedda och valparna. Skönt för då kunde vi gå med Chenin och Hedda tillsammans. Tiden spenderade vi på att jobba på våra respektive examensprojekt och kolla på filmen Så som i himmelen… En långdragen film som vi hatade och till slut spolade igenom slutet på.

Idag tog jag en promenad med Hedda, mamman till valparna. Stackarn har bara fått gå på tomten innan, pga infektionsrisken, vilket resulterat i att hon blivit rund som en liten boll och inte kommit igång ordentligt. Från att ha varit lite deprimerad sken hon upp lite nu. Valparna ser ut att må fint i alla fall och jag har redan hittat en favorit, Hedda-kopian.

Här är en bild på Chenins syster Azzie och Chenins dotter Yazza som Chenins uppfödare mailade.

Chenin och jag har suttit hundvakt åt labben Hedda och hennes 8 små valpar som är en vecka gamla. Det är ganska lugnt och skönt när de är så små. Hedda sköter om dem själv, medan jag pluggar. En sak som är positivt är att det är nära till skogen här så Chenin får arbeta med att lyfta benen högt på våra 20 minuters promenader. På kvällen åkte vi till hundklubben och tränade position, starter, halter, raksträckor och vändningar i fria följet, platsliggning, sitta still och fjärrdirigering. Chenin var givetvis superduktig. Vi träffade också Lizzy som vi ska bo med på aussielägret och Chenin tyckte såklart inte om henne, men det går nog bättre när Chenin kan springa lös med henne och känna efter var hon har henne.

Lunch med farfar o co hemma hos föräldrarna. Mamma hade gjort en god paj, förmodligen den godaste jag ätit . Efteråt åkte Hebbe och jag till Kista och köpte kläder till mig som jag kan ha när jag arbetar sedan. Ingen av oss har pengar men farfar hade sponsrat för detta specifika ändamål.