Chenin.se

Andra dagen med Choice här hos oss. Redan nu ser man en del egenheter. Jag börjar sakta smälta. Hon är väldigt lik Chenin när det gäller många saker, eller kanske snarare allmänt lik aussiesar? Jag vet att man inte ska jämföra men det är kul. Choice är en väldigt glad valp, tycker allt är kul och trevligt. Hon hoppar mycket mot mig och man får känslan att hon vill bli buren men jag vet inte riktigt. Hon är nog bara glad för svansen går i ett.

Hon springer fram till folk ute då och då, men jag låter det vara. Precis som med Chenin märker inte folk riktigt att de har en valp i hasorna. Igår på eftermiddagen började jag se att hon väljer ut mig i alla fall. Jag ropar och hon kommer tillbaka och går med oss.

Igår var nog en lång dag för Choice. Vi promenerade med Anna och Doc runt kyrkogården. Anna och jag turades om att bära Choice så mycket som vi orkade eftersom valpar inte ska gå så mycket men dels vill hon helst gå själv, dels började hon frysa om vi bar henne för länge. Choice hade halsbandet på hela promenaden och har haft det sen dess. Dock inget koppel än.

Choice upptäckte också valpen som vi hade gömt i spegeln i hallen. Jag försökte filma henne när hon rusade fram och tillbaka i hallen, la sig i lekställning mot valpen i spegeln, luktade på valpen, slickade på valpen osv.

På kvällen var det simning för Chenin som gällde. Kerstin och pitbull-Banditen var med. Jocke kom också dit för att hålla ett öga på Choice. Chenin fick simma fem pass på ca 2+2+2+2+1. Vi försöker öka på lite vad gäller simningstiden. När Choice inte satt i Jockes famn sprang hon glatt efter mig runt poolen.

Efteråt fick vi skjuts till föräldrarna. Jag skulle hämta upp min bil som varit på lagning/rekonditionering. Döm om min förvåning när ingenting hade gjorts med bilen. Besviken och arg var jag som bara den. Bilen har varit borta i snart tre veckor och har nu körförbud. Killen har inte ordnat någonting. Han som skulle laga det handtag han utlovat när jag köpte bilen och dessutom skrivit till att han bjuder mig på rekonditionering. Nåja, jag har ingen energi att ens lägga på det där just nu. Jag hämtade bara upp bilen.

Choice sov fint hela natten. Inte ett pip i morse. Jag vaknade vid halv sju av att jag hörde henne busa i hallen. Den fina rosa filt som vi fick med av Marianne har Choice använt som toalett för att variera sig mot tidningarna. Jag märkte det idag. Jag som trodde att valpen kissat inne bara en gång

Hebbe passade Choice medan Chenin och jag gick runt Lötsjön.

Idag klippte vi också klorna. Hon har rivit mig på benen så jag har röda rivmärken. Hebbe har också märken på händerna så vi var tvungna att få det gjort. Det är inte första gången jag gör det på Choice. Om jag inte missminner mig var det jag som klippte alla valparna för första gången. Jag lyckades klippa Roper i pulpan och efter det var han märkligt nog min favorit. Om jag skulle haft en hane skulle jag velat ha honom. Jag ser bara honom och Choice när jag träffar valparna. Lustigt hur sånt där kan vara. Hursom gick det finfint med kloklippningen. Chenin fick sig också en omgång och hon tycker det är underbart att bli pillad med. Hon blir liksom glad att se klosaxen.

Choice hänger oss i byxbenen och biter oss i fötterna medan vi rör oss i lägenheten. Detta verkar vara ett morgonsyndrom. Jag ringde pappa och erbjöd honom köpa henne för 200 kr. Hon bits ju Annars har hon fått in två ordentliga hugg på mig idag. Ett godmorgonhugg i ögat och ett läppennafs.

Choice och jag var också utanför och la ett kort godisspår till Chenin. Jag passade på att prova om hon satte sig när jag höjde godisen över huvudet, det gjorde hon såklart. Jag började även träna in namnet mer koncentrerat. Började med att ropa när hon ändå var i full fart på väg mot mig. Märkte strax att det gick lika bra att vända henne med namnet och godis. Jag vågar nästan inte skriva om det i bloggen för det låter som om man stortränat redan men det har vi såklart inte gjort, bara busat ihop lite. Jag ska slutligen bara nämna att hon kommer med pinnar till både Hebbe och mig, så himla sött!

Chenins spår fick ligga två-tre timmar medan vi fick besök av Hebbes mamma och syster med respektive. Chenin spårade först noga och bra, sedan såg jag att hon tittade intresserad bort. Där såg jag två stora rådjursrumpor. Därefter spårade hon dåligt, disträ och stressad.

Mamma, mormor och Lazy var också förbi på kvällen. Choice sov hela besöket medan jag tog en sväng med Lazy och Chenin. Nu väntar vi på Annica och Kim som ska komma över och se film med oss vilken sekund som helst.

Tack alla gulliga snälla för era kommentarer!

Första natten har varit jobbig. Choice är mer lik Chenin än jag trodde. Hon vill gärna vara sysselsatt mest hela tiden annars får man höra. Det är rätt jobbigt när klockan är fyra på morgonen. Till slut ignorerar man, om det går.

Bilresan hem började lite pipigt och jag märker att det stressar mig lite. Som tur är var bilen full-lastad så det fanns många alternativ att klättra på. Choice somnade sedan för att vakna i Stockholm och spy på Hebbes fina jacka. Vi stannade till hos föräldrarna för att hämta upp ett valphalsband. Choice hälsade på Lazy och kissen och sprang lite efter Lazy på tomten. Hon inledde sedan sin vistelse i lägenheten genom att kissa i sängen. Hebbe hade tagit upp henne medan jag borstade tänderna.

Det har gått bra med Chenin och Choice. Chenin behöver en lång invänjelsefas med nya hundar, i alla fall om man vill att det ska fungera bra. Först fick hon känna lukten av Choice i bilen. Sedan har jag haft Choice i famnen hela tiden inomhus så Chenin kan komma och lukta då och då. När de båda varit på golvet har jag antingen suttit emellan och hållt bort nyfiken valp från Chenin eller så har vi delat upp rummet med kompostgaller. 

Idag tog vi första promenaden tillsammans, ensamma alla tre. Vilken pärs! Det var svårt att ha en hund i koppel och en i famnen. Men allt går bara man vill. Choice fick även hälsa på Chenin ute. Chenin sa ifrån och Choice tog åt sig. Efter det ville Choice byta familj – hon försökte hänga på en kille, men jag övertalade henne att vi var bättre. Vi träffade massa folk ute, runt 20 pers, men faktiskt ingen stannade för att Choice var valp. Förvånande, men skönt. Eller kanske inte så förvånande, Chenin var inte heller så intressant. När hon var liten söt valp, stannade folk för att de var imponerade över Lazy och Diana. Det var lika bra att Chenin sa ifrån eftersom Choice har varit så himla intresserad av att få komma fram till Chenin. Spänningarna släppte lite.

Halsbandsträning ska påbörjas i tid tyckte jag, men inte Choice. Det blev till att sätta på henne det när hon sover, annars backar hon och slår omkring sig.

Rumsträningen går sådär, inte för att jag förväntat mig annat när hon kommer till nytt hem. Hittills har hon inte gjort ifrån sig utomhus än. Varje gång vi är ute är det så mycket annat som ska tittas på och göras. Framförallt finns det ju massa skojsig snö.

Choice

Efter mycket hit och dit, om och men, fram och tillbaka har vi bestämt oss för att hämta hem en ny familjemedlem. Det är med blandade känslor jag gör det eftersom det är svårt för mig att ens föreställa mig något annat än Chenin. Av olika anledningar blev det aldrig någon Cheninvalp för mig, så nu provar jag helt andra linjer.

På ett sätt känns det orättvist mot Chenin, självisk på något sätt. Chenin älskar verkligen livet som ensamhund och att få odelad uppmärksamhet. Jag hoppas att hon blir en bra storasyster till valpen ändå. Hon gillar ju att vara idol. Dessutom är det lite lustigt att av alla 16 färger en aussie kan vara och av alla teckningsvarianter så liknar valpen Chenin.

Nåväl det jag ville ha sagt var att det blir spännande att se vad det ska bli av den här lilla tösen och Chenin kommer förstås alltid vara nummer 1.

Chenin blev skendräktig igår. Jag märkte det, även om det är minimala tecken. På morgonen när hon skulle få mat stod hon inte längst fram vid mig medan jag la upp mat utan borta vid kylen. Sen åt hon allt. När vi skulle gå ut på morgonen stod hon inte längst fram vid dörren utan längre bort i hallen, tvekande, till jag sa ”ska vi gå ut”, då var hon lycklig och lättad vid dörren på en halv sekund. Varför tror hon att hon inte ska få följa med?!

Igår kväll tog vi en promenad med Anna och Dalton på kvällen och ikväll blev det först promenad med Jocke runt Lötsjön, därefter springning runt sjön medan Chenin vilade sig i Jockes bil. Senare på kvällen klickade vi lite i köket, inspirerad av alla andra… Vi fortsatte träna på skäms som vi började med för drygt 1,5 år sedan men helt enkelt varit för bekväma för att återuppta. När jag tröttnade på det, klickade jag in att hon ska ligga och titta ner i backen. Det gick verkligen snabbt att få in. Intressanta diskussioner om klickerträning följde med Hebbe, därefter med Lisa.

Min lilla ekorre

Vi såg en ekorre imorse. Eller vi, det var mest Chenin. Hennes ögon var stora som globar när den hoppade mellan träden. Jag började sjunga ”Ekorr’n satt i granen, skulle skala kotten…”

Igår kväll lydnad, spår och promenad på klubben med Anna och Malin. Chenin spårade lugnt och sansat. Jag deckade på soffan på kvällen. Det är mycket på jobbet och det är riktigt slitsamt.

En helg i vänskapens tecken. Vänskap i alla dess former. Först en stor eloge till Jocke som ställde upp på lördagen med diverse eftersom Hebbe och jag var billösa. Jocke, Chenin och jag mötte upp Anna med hundar i skogen för lite spårning. När vi märkte vad klockan var blev vi lätt stressade. Anna hade lagt spår till Chenin och det gick bra, fram till dess att jag såg vad klockan var och bad Anna gå tillbaka till bilen och hämta Doc. Strax därefter stannade nämligen Chenin för en upphittad godis. Jag passade på att gå fram och snöra ut linan. Av någon anledning verkar det stressa henne, ungefär som att hon blir orolig att hon går miste om spåret för så fort linan är utredd drog hon på, utan nosen påkopplad. Eftersom Anna precis gått lite snirkligt där hamnade vi på bakspår ett tag. Jocke och jag konstaterade dock att fotspåren såg bakvända ut så jag bestämde mig för att lägga ner. Stressad men glad i hågen hittade vi en mindre stig för att ta oss ner för berget. Såklart hade Anna korsat den med för där fick Chenin klart fäste igen och tog sig igenom spåret. Doc var lite unghundsdisträ i kombination med att vi var stressade så på ett ställe hamnade vi för långt ner, annars gick han fint. Några minuter före ett stressade vi iväg till hundsimmet. Frida väntade på oss där för att förstå hur hon ska simma med Chenin medan jag är i Peru. Stackars Dalton blev alldeles uppjagad när han märkte att vi hade bråttom. Så fort han såg att Chenin simmade blev han till sig, skällde och gnällde. Bortsett från det tycker jag att Chenin och Dalton simmade väldigt bra tillsammans, med tanke på att de inte direkt är varandras favoriter… Tiden blev alldeles för knapp så vi simmade fyra gånger drygt 2 minuter. Tanken är annars att Chenin ska upp i tid när det gäller simningen. Medan vi donade med hundarna var Hebbe och Jocke och handlade allt inför festen på kvällen. Föräldrarna kom förbi och hämtade upp Chenin. Lite tråkigt att inte ha Chenin med på festen eftersom hon tycker det är så kul. Men denna gång var det inte riktigt läge för det. Mellan 50 och 60 personer var det som dök upp på kvällen. Givetvis omöjligt att hinna underhålla alla, men med hjälp av diverse laglekar lyckades de allra flesta underhålla sig själva. Lekarna byggde på tre dellekar med följande tema: allmänkunskap inom underhållningsbranchen; teknisk färdighet gällande ahlgrens bilar, gummisnoddar, isbitar, yoghurt m m samt skattjakt med rebuslösningsförmåga och visst inslag av matematik. Av förståeliga skäl blev grenarna svårare och svårare att utföra allt eftersom kvällen gick. Detta var inte vår intention utan snarare självförvållat. Somliga tog dessutom lekarna på största allvar givetvis eftersom priset, utöver äran, bestod av inget mindre än en skattlåda med guldpengar. Ormarna vann till slut och huruvida de hade någon tävlingsinstinkt eller inte låter vi vara osagt. I sammanhanget kan dock nämnas att laget hade inbördes tävlingar för att göra upp vilken representant för laget som skulle delta på vilken deltävling, vidare förbrukade laget vissa strumpor när de sprang genom parkeringsgaraget utan skor. För övrigt vad gäller skattjakten, var jag orolig att den skulle vara alldeles för lätt, vi beslöt därför att den som lämnade in snabbast med alla rätt skulle vinna. Tji, fick vi när den av olika omständigheter visade sig vara allt annat än lätt. Som exempel kan nämnas att en lagom nivå för vissa hade varit: hitta dina skor, hitta till garaget och leta upp ditt lag. Som tur var fanns det vissa lagmedlemmar som offrade både sig själv och sina strumpor. När alla lag äntligen var iväg var det helt plötsligt rätt trevligt i lägenheten. Vi funderade då på att ändra sista lappen till ÅG MHE, FSTENE RÄ LUST och sen bara ta bort den penna som höll upp portdörren. Men det gjorde vi såklart inte och tur var väl det annars hade vi inte spelat rock band, haft ölkrig och fått besök av vakterna…

Lisa var världens gulligaste. Hon hjälpte mig städa till sex på natten. Några timmar senare hämtade Jocke och jag Chenin hos föräldrarna så hon kunde väcka Lisa.

Före-bild av vårt vardagsrum (inte idol alltså...)

Chenin höll på att stryka med idag. Uscha. På väg hem från föräldrarna öppnades en bakdörr, ut störtade en rottis som flög på Chenin helt obefogat. Vi stod mitt emellan färdriktningarna på Råsundavägen när jag hörde avgrundsvrålet från rottishanen a la 50 kg. Hade bakluckan öppnats några sekunder senare hade rottis legat platt under en lastbil. Lika bra det kanske. Jag hade svårt att parera den tunga hunden men Chenin lyckades till sist slinka undan medan jag gapskrek. Chenin sprang runt runt med rottisen efter sig medan bilar i båda färdriktningarna stannade för att inte träffa hundarna. Jag gormade förbannat och livrädd. Ägaren kom först inte förbi lastbilen – kändes som en evighet, sedan ramlade han innan han äntligen fick tag i sin byracka. Ingen chans direkt att rottisen skulle komma ikapp Chenin, men jag var ju rädd för att hon skulle stanna eller bli påkörd. Chenin är rätt klok ändå för hon sprang i cirklar runt de parkerade bilarna i mitten av vägfälten. Mamma som försvunnit ner längst gatan med Lazy skyndade tillbaka, kioskpersonalen kom ut och en snäll kille kom fram snabbt. Killen verkade tro att jag blivit biten och det kan man förstå för jag var rätt upprörd. Chenin å andra sidan verkade tro att det var Hebbe och viftade glatt på svansen. Min söta tappra hund hälsar på folk medan hennes matte upprört bråkar på rottisägare. Sjuk jävla hund som flyger på en precis-slutat-löpa-tik utan anledning. Han hade gjort det oavsett om det var Lazy jag hade haft. Kastrerad förutsatte jag? Men inte ens det. Förmodligen vaktade han sin bil, helst mot alla hundar på hela Råsundavägen. Men nästa gång vaktar min fot min hund och då smäller det. Så fort ägarna fick tag i hunden kom jag mottande, blev så jävla förbannad. Ägarna verkade rädda för mig och skrek åt mig att ta in min hund istället. Antar att de syftade på bilarna, men så fort rottisen var under kontroll stod såklart Chenin lugnt brevid mig. Så jag talade om för dem att de skulle koncentrera sig på sin egen hund och inte tala om för mig hur jag ska sköta min. Jag fick namn och telefonnummer och tog även bilregnumret ifall jag känner för att anmäla. Är hon skadad undrade matten? Vafan tror du – hur skulle du må om du fick 50 kg aggressiv rottweiler över dig? Det var definitivt inte bra för Chenins rygg och ben att fara runt så där, hon kommer definitivt inte tycka bättre om andra hundar, men hon är verkligen sjukt hård i huvudet. Direkt efteråt var hon glad, hade svansen i topp och var totalt oberörd. Det fick mig bara att gråta mer, hon är en så jäkla bra hund att det är sjukt.

Nu är det tapetserat och fint hemma. Vår nya soffa har kommit också. Av alla nya möbler har Chenin två favoriter, soffan och mattan såklart. Hundar är så söta. Alla nya grejer ska invigas, man ska ligga länge och gosa ner sig ordentligt. Chenin är inget undantag. För tillfället luktar hon mer ny soffa än soffan själv.

Vi håller på för fullt med tapetseringen hemma. En bekant gör själva jobbet medan Hebbe och jag tar bort möbler, rensar skåp osv. Allt är upp och ner i lägenheten. Chenin har ju varit hos föräldrarna. När vi klev in hemma såg hon skeptisk ut och sniffade i luften. Någon hade varit där och petat på hennes bohag. Söta Chenin, alltid så lätt att läsa och alltid så skarpsynt.

Nora och Markus var ute med Chenin idag. Chenin är efterlöpgrinig, på ett sätt som bara Chenin kan vara. Hon stirrar surt på Markus, väntar liksom in honom, och väntar på att han ska utmana. Det gör han inte, men han råkade titta på henne en gång och fick såklart en smocka. Nora släppte Markus som sprang undan. Stora 40 kg hoffe-Markus. Sen gick Chenin först, Nora efter och Markus sist. Chenin tycker ju verkligen om Lazy men beter sig väldigt märkligt med henne också. Hon rider samtidigt som hon morrar åt henne. När jag säger till henne att lägga av, flyger hon runt och slickar Lazy hysteriskt i öron, ögon m m på ett väldigt dominant omvårdnadssätt. Hebbe, mamma och jag konstaterar att Chenin är knas. När vi ser hundar på gatan piper hon för att hon vill hälsa, men jag vet bättre än henne själv. Hon kommer ändå komma på att hon inte vill ändå.

På söndagmorgon lyckades jag övertala Jocke att följa med runt Råstasjön, slänga grovsopor och handla allt det där man missade dagen innan. På eftermiddagen dök släkten upp, 20 pers, i vår lilla lägenhet. Vi hade väldigt trevligt. Min kusin hade med sin lilla dansk svenska gårdshund Milton 6 mån. Jag tyckte han var gigantisk stor men söt. Chenin tyckte mest den var äcklig. Hon gav onda ögat och sa ifrån på en gång, sen var det lugnt. Milton höll sig på sin kant, kikade nyfiket fram bakom köksgaveln för att beskåda den svarta. Chenin tiggde mest mat i köket och låtsades inte se annat.

Denna vecka är Chenin hos föräldrarna på dagarna och Nora går ut med henne. Det är lycka för Chenin att få vara med Nora. I måndags kväll åkte vi med Anna till klubben. Jag la ett mörkerspår i blötsnön så att mockaskorna läckte in vatten och fötterna blev orange. Chenin fick även gå fot, framförgående, fjärr, platsliggning och komma in med apportbocken från ett par meters avstånd. Vi hade verkligen jättekul. Senare på kvällen var hon halt och det kvävde mig förstås med världens dåliga samvete. Attans också! Det blev lite för mycket.

Mor och dotter - lika som bär! Chenin med mamma Chessie i maj 2003. Foto: Marie Sjöberg

Som den ofrekventa uppdaterare jag är kommer här ett inlägg. Torsdagens veterinärbesök var faktiskt inte helt negativt utan ingav en del hopp om bättring. Chenin hade inte så mycket pålagringar i knät som veterinären befarade. Hennes höfter såg fina ut (jag återkommer med kommentarer om detta). Ryggen kändes bra. Det enda är att knät är instabilt, vilket det varit länge nu. Chenin var förstås lite groggy men verkade lättad över att undslippa eventuellt sim. Jocke tog hand om Chenin eftersom vi lyckats tajma det så bra med middag på Patricia i slussen tillsammans med föräldrarna och Micke och Sanna. God var den som vanligt och billig eftersom Patricia skickat ut ett gäng middagsbiljetter. Jag åt alldeles för mycket och hade rejält ont när Jocke och jag tog kyrkogården med Chenin. Lördagen började med buss till simmet. Jag lämnade ju in bilen på rekonditionering i tisdags så det blir mycket kommunalt. Jag hoppas att killen, gamla ägaren, fixar mitt handtag också för det var han som pajade det när jag köpte bilen. Hursomhelst så landade vi vid simmet i alldeles för god tid, man kan inte räkna med att ägaren är det minsta i tid. Chenin och jag simmade själva och det kändes bra. Det är lite lugnare att bara vara vi. Fyra gånger 2 min blev det ungefär – kanske något extra på slutet. Efteråt mötte vi upp Hebbe i tapetaffären och försökte enas om vad som passar i vårt vardagsrum. Lättare sagt än gjort så vi gick till Hebbes mamma, lånade bilen och for till Bromma för mer tapetkollande. Därifrån åkte vi ut till Hägerstalund där jag la ett spår till Chenin. Efter snabbmat och småprat i bilen hamnade vi på IKEA för att inhandla sex svarta stolar, svarta dukar, svart matta vit hutch, vita lampor m m. Tanken var att hinna tillbaka till spåret innan det blev mörkt, men det hann vi såklart inte. Becksvart var det när Chenin släpptes på. Jag vände när jag hamnade utanför bilens ljuskäglor, gjorde några tappra men resultatlösa försök att övertala Hebbe att följa med och släppte sedan på igen. Det blev alldeles för många Var det verkligen här? ja det var det, för min smak… Jag hade toarullar som spårapporter och då och då hörde jag Chenin prassla med dem. Halvvägs gick vi bort oss. Jag hade ingen uppfattning alls var vi var, provade två gånger att gå tillbaka en bit men även det var resultatlöst idag. Jag blev i vanlig ordning irriterad, dock utan ett ord till Chenin. Jag tog in henne och började gå tillbaka på första bästa stig jag hittade. Rätt var det var drog Chenin iväg från stigen. Plötsligt var vi på spåret igen noterade jag och gick efter. Snacka om förbättrad spårkoncentration. Chenin missade inte en godis. Husse ringde frågade var vi var, han började bli orolig, undrade om jag såg att han blinkade med bilen. Söta! Vi var djupt in i skogen. När spåret var över och adrenalinet hade lagt sig åkte vi förbi Willys och storhandla. På kvällen snickrade Hebbe IKEA-möbler och jag lagade mat för släktbjudningen på söndagen. Så könsrollsfördelat…

Är hos veterinären och väntar på att Chenin ska vakna. Vi har diskuterat knät och det känns inte så optimistiskt. Nu har vi tagit röntgenbilder också. Eventuellt kan det bli fråga om en TPLO-operation av knät inom kort. Chenin har nämligen fortfarande ont och veterinären tycker inte det är ett värdigt liv. Christoph verkar vara en bra veterinär. Han säger inte att det är upp till mig osv. Han berättar om riskerna och säger sedan vad jag borde göra. Chenins meniskel är till viss del borta och därför är TPLO inte optimalt. Men jag har å andra sidan inget val… Chenin haltar inte när hon går vanligt men ibland när hon går snabbare. Framförallt verkar hon ha ont i knät. Usch, man kan ju bli ledsen för mindre. Helvetet börjar om och det känns för jävligt. Jag är så ledsen för hennes skull.

Operation i mars ser det ut som. Chenin ska eventuellt opereras med en typ av operation som kallas tight rope. Den är mindre riskfylld än TPLO men å andra sidan inte helt beprövad. Lite mer funderingar lär det bli. Det är mycket just nu, alldeles för mycket. Från och med mars blir det massor att göra på jobbet. Jag känner mig redan kvävd. Men det brukar lösa sig, det är nog bättre om jag inte stressar upp mig.

Kan man få stryka en dag ur sitt liv? Då vill jag stryka måndagen. Inte bara för att jag fyllde 26 år och nu är närmare 30 än 20 (fast det var jag förstås redan förra året), utan för att hela dagen var pest. Jag försov mig på morgonen och vaknade först av att min chef ringde. Kände mig sjuk, ont i halsen som sjutton. Jag jobbade med en tråkig sak hela dagen, kan ha varit värst hittills. Arbetet skulle rapporteras senast i måndags så jag blev kvar till 19. Hebbe var hemma med Chenin så det var åtminstone skönt att veta. Chenin hade lyckats kissa i löpblöjan när den glömdes på. Istället för att tvätta den hade Hebbe och Chenin tagit t-banan till Kista C och köpt en ny. Så det var välkomnande att komma hem och göra det…

Igår var vi på handledarutbildning på trafikskolan med Hebbe och Thomas. Jag måste nog vara knäpp för jag ringde och frågade om Chenin kunde följa med och det gick bra. Otroligt nog, för lokalen var knökfull med folk. Chenin gjorde sig hemmastadd, tiggde klappar och bullar. Hon är faktiskt väldigt trevlig som möteshund. Tre långa timmar höll det på med en hel del konstiga frågor.

För övrigt är löpet slut. Igår slutade hon och det är med basta. Nåde den pekinges vi träffade ute som försökte flirta in sig.

Idag blev det ett spår här utanför. Det är kul när man hållit på och spåra så länge och mycket att man kan lägga spår nästan varsom. Ovana hundar är man så mån om att bygga upp ett stort spårsjälvförtroende, men med Chenin klurar jag mycket på hur jag kan göra svårigheter. Idag började spåret på en lekplats, gick upp över en blåsig kulle, över en asfalterad gångväg, genom snår och skog med en del vinklar och berg i, sedan över gångvägen på annat ställe och avslutningsvis upp över en gräsmatta på baksidan av ett bostadshus med spetsvinkel. Jocke kom över och följde med oss. Chenin hade svårt vid det ställe där det blåste, hon pendlade mycket men löste det väldigt bra. Inne i skogen stötte vi på en hare, som lyckades springa framför oss intill spåret typiskt nog. Det gjorde förstås Chenin okoncentrerad, men då är jag så tacksam över att ha Chenin, som är så hård att jag kan kräva att hon ska spåra och inte syssla med annat. Varje gång hon tittade upp sa jag till henne att spåra och då gjorde hon det. Det är roligt att se henne. Å ena sidan är hon galen över att det är en hare i närheten samtidigt kan hon samla sig och fortsätta spåra, dock i viss iver. Jocke och jag promenerade sedan runt Lötsjön innan jag åkte iväg med Lisa och Nora för att kolla på valpar hos Marianne och Gunnar, Crofter Holding’s. Valparna var verkligen jättemysiga, riktiga små busfrön. Ena stunden var det en som var värst, i nästa var det någon annan. Jämn, fin och svart kull!

Vill avslutningsvis gratulera Mikko och Tim som idag genomgick mentaltestet. Med godkänt resultat och 333 poäng blev Tim Korad.

Styrelsemöte med SASK hela dagen. Jag var helt slut på kvällen, somnade på soffan vid nio och vaknade några timmar senare. Chenin var med som möteshund. På förmiddagen la jag ett spår till henne som vi sedan tog på lunchen. Chenin gick kanonfint. Jag blev superglad för att hon hittade en snitsel som jag tappat. Hon har börjat gå väldigt bra i vinklar. Ofta går hon bort sig först, klassiskt Chenin, men till skillnad från förut när hon sprang utan att alltid ha hjärnan påkopplad går hon nu metodiskt tillbaka och hittar rätt. Mötet tog tid men var väldigt givande. Många viktiga beslut har nu tagits.

I söndags meddelade Anna att hon kommit tillbaka till Stockholm. Ingen tid att spilla, så fort hon sovit någon timma åkte vi ut i skogen för att lägga spår. Det var en riktigt riktigt kall dag så det gällde att röra sig så att man inte frös fast. Vi parkerade bortot grusgropen, längst bort vid järnvägen. Chenin fick ett spår av Anna och det löste hon bra, om än något disträ. Hon gick av i två vinklar och fick jobba sig tillbaka. Även jag var lite disträ och gick och småsnackade med Anna. På kvällen kollade Hebbe och jag på två filmer eftersom det var omöjligt att somna, Queen Elisabeth och The black book. Jag gillade nog den senare bäst, obehaglig men känslostark. Queen Elisabeth var bara vacker.

I måndags fick Chenin vara med mamma och förbereda inför kvällens kalas. Vi firade mammas födelsedag med släkten och det var väldigt trevligt. 11 personer och 6 barn i olika åldrar så det var rätt fullt. Chenin och jag tog en kall härlig promenad i Solna men fyrverkerierna ljudar fortfarande så Lazy går endast på dagtid. På kvällen satt Hebbe och jag och planerade roliga lekar inför stundande fest den 24:e.

Igår vaknade jag till en höglöpande Chenin. Först dröjde hon med att äta upp frukosten, sedan ylade hon i bilen för varje hund vi passerade. Jag hade dagen innan uppmanat Nora, Anna, Malin och Cicci via sms att vi ska ha en gemensam spårvinterdag. Alla hade, i för sig godtagbara men ändå, ursäkter att inte spåra. Jag fick med Jocke ut i skogen istället. Vi provade ett ställe vid infarten till Skanska i Solna, precis i höjd med Solna vandrarhem. Vi la varsitt spår och tog en promenad innan jag fick ett infall och vi åkte till Gustur med ett äpple. Mysiga mysiga häst.  Chenin stod utanför hagen med Jocke och godis och det gick över förväntan bra. Spåren gick också prima. En viss störning blev det när två flat sprang och lekte i spåret framför oss, men så fort de fått koppel på jobbade hon kanon. Höglöpet gör att tempot är bättre. Hon går nästan som en normal hund i spåret nu. Jag gjorde en fint och korsade en väg, över en äng och varvade sedan vandrarhemmet för att sedan korsa en väg igen och gå ut i skogen. Chenin tyckte det var skoj.

Idag har varit en jobbig dag. Jag kom lite sent in för mitt telefonmöte, bara för att träffas av ett totalt strömavbrott i 1,5 timme på kontoret. Jag hann inte göra klart det jag skulle till lunch utan var tvungen att ta med dator och material hem för att jobba klart under kvällen. Chenin var hemma med Hebbe och jag kom hem efter lunch för att åka med Chenin till sjukgymnasten. Chenin är lite halt på vänster bak. Hon reagerar över knät när jag masserar också. Bara knappt, men tillräckligt. Jag är ledsen på kvällarna för det här rätt ofta. Jag blev också ledsen hos sjukgymnasten för vi pratade operation på Södra djursjukhuset. Jag fick en tid där och kommer nu alltså bli tvungen att sätta in ett fjärde djursjukhus i Chenins sjukdomsbild, se till att hennes journaler skickas dit m m. Chenin flirtade med en softis och ropade ylande efter en stor rottis när hon såg honom genom rutan. Fyra dagar om året kan man få ha lite kul särskilt som man är en bitch resterande tid. Jag blev också bjuden på en simning pga diverse missförstånd, men inte idag för någon hund hade bajsat i poolen. Efteråt åkte jag med bilen på besiktning. Den gick inte igenom eftersom han jag köpte den av för ett år sedan lyckats dra sönder handtaget på ena dörren när han skulle lasta in vinterdäcken så den går inte att öppna. I övrigt såg allt bra ut. På kvällen fick Chenin ett ben medan jag gjorde klart jobbet. Jag ställde nästan in promenaden med Cecilia och Miller innan jag insåg att Chenin behöver ut i vilket fall. När Cecilia kom vid halv åtta blev jag precis klar. Promenad runt Lötsjön tillsammans. Chenin svor illa åt kastrerade Miller när jag öppnade dörren. Innan vi skildes åt var det dock parningsceremoni blandat med att Miller inte fick tro att han är något.

Det var väldigt trevligt att träffa Cecilia i fredags. Vi möttes upp i centrum och Chenin tittade surt på lilla Miller. Väl uppe på gården smällde snorungarna av fyrverkerier precis framför nosen på oss. Jag fick be dem vänta till vi gått förbi. Och då gjorde de det snällt, till vi precis var förbi… Jag känner mig ändå nöjd. Chenin blir lite taggad men svansen är i topp. I gemensam trupp gick vi sedan runt Lötsjön. Efteråt blev Chenin förpassad till vardagsrummet med Hebbe och därifrån blänge hon avundsjukt medan vi fikade i köket. Efter fika åkte vi till Gustur. Vi hade riktigt fint flyt för vi kom precis innan kvällsfordringen och då stod Gustur nära foderhagen och väntade. Trots mörker tog vi en kort kort tur med Gustur, bortom Väsby och tillbaka. Hundarna fick vänta i bilen – det var smidigast så. Cecilia fick också prova att sitta på Gustur och det gick bra. Jag hade tänkt att Gustur skulle stå inne lite. Men när jag hörde att alla hästar skulle vara ute fick han det också. Gustur hade idag ett blodigt sår ovanför andra ögat som jag torkade av.

Idag var sista dagen med Gustur och jag kommer sakna honom riktigt mycket. Chenin har blivit kanonbra i stallet nu jämfört med vad hon varit. Jocke var med idag och i vanlig ordning var det full aktion på skjutbanan brevid. När jag lämnade Chenin utanför hagen med Jocke fick hon ett grisöra. Det gjorde henne helt tyst. Samma sak när Jocke vände med henne och jag satt upp. Inte ett ord! Dessutom fungerar det bra mellan henne och de andra stallhundarna. De andra består av en bc-tik på 10 år och en settertik på 6 år. Inte helt konstigt att man blir nervös. Chenin ger många hotfulla blickar och de andra tittar bort. Med alla hundar lösa och jag som flyttar mig när de kommer så går det över förväntan. Sista turen med Gustur fick jag ridsällskap av två tjejer. Det var tydligt att hästarna blev taggade av varandra. Men det gjorde inget, bara kul. Vi tränade också lite starter. Gustur hade inga problem med starterna men var förstås lite mer döv för att växla ner till skritt.

Världens gulligaste Hebbe har gjort en ny sida till oss!

I övrigt var det jobbdag idag. Chenin har varit prima. Jag var på möte i en och en halv timme, men hon bara sov. Ute har vi flirtat med hundar och försökt undvika allt glas som nyårsfirarna spridit ut över stan. Alldeles strax ska vi åka och träffa en gammal hundklubbskompis Cecilia och hennes bc Miller. Det måste varit 10 år sedan sist och helt andra hundar på den tiden…

Så var ännu ett år förbi. Funderade allvarligt på att utvärdera det gångna året, liksom jag funderade över samma sak förra året. Men nej, jag känner helt enkelt inte för det. Vi har spenderat sista dagen på förra året och första dagen på nya året i stallet. Mamma och Lazy var med båda dagarna. Chenin var dessutom mycket lugnare. På nyårsafton hittade jag ett litet broddsår över Gusturs öga som jag sköljde med vatten. Vi red mellanrundan och började med att promenera med mamma och hundarna. Mamma mötte sedan upp mig och Gustur och fick då skritta lite på Gustur. På nyårsdagen var det dags att mocka eftersom Gustur stått inne över nyår. Jocke och Marc dök också upp i stallet. Jag red mellanrundan igen och vi promenerade allihop både dit och hem med Gustur. Jag märkte efteråt att Gustur tappat en brodd. Så det blev till att sätta dit en ny. Då har man gjort det också!

Nyårsafton spenderade vi hemma hos oss. Någonstans runt halv fem insåg Hebbe och jag att det såg för jäkligt ut hos oss. En halvtimmes effektiv städning senare såg det finare ut än på länge. Jocke, Marc och Michaela dök upp och tillsammans lagade vi nyårsmiddag. Eller jag lyckades mixa chokladpudding utan lock så jag städade mest väggar m m Men med tanke på att Marc köpt upp nästan hela affären med mat så klarade vi oss bra. Till förrätt åt vi toasts med räkor, avokado, skagen, rökt lax och tomat. Till varmrätt åt vi lax eller oxfile med potatisgratäng, sallad och portvinsstuvade champinjoner. Till efterrätt blev det resterna av chokladpuddingen och konserverade frukter. Utöver det hade vi massa god frukt, choklad och kex med ost. Vi fokuserade mycket på maten i år, så någon dricka orkade vi inte få i oss. Efter maten spelade vi rappakalja och Buzz. Runt 23-tiden åkte vi iväg till Jimmy för att fira tolvslaget. Jag satt i vanlig ordning inne i värmen och såg på när Chenin åt sina grisöron medan de andra var utanför porten i vad som såg ut som ett smällarinferno.

Stackars pappa kraschade bilen rejält när en kvinna körde ut framför. Ambulanser, räddningsbilar, polisbilar, brandkår och bärgningsbilar till platsen så det var en ordentlig olycka. Pappa fick en rejäl genomgång på Karolinska efteråt men det verkar ha gått bra. Han går med stödkrage och har lite ont, men med tanke på att bilbältet satt lite löst (som det hette) hade han en himla tur.