Chenin.se

Foto: Lisa Sundström

Äntligen fått ändan ur vagnen och skrivit ut bilder på Choice som ska skickas till ASCA för att få henne registrerad där.

Imorgon bitti kommer Anna och den prickige från Norrland. Då bär det av till Skärblacka för lite vallning hos Nina, innan vi åker vidare till Götene. På lördag blir det förhoppningsvis lite hundträning och på söndag är det dags för Doc att bli MH-beskriven tillsammans med sina syskon och Chenins syster Azzies valpar. Det ska bli så spänannde att få se dem alla. Chenin kommer att få stanna hemma med föräldrarna med hårda restriktioner, för jag vill se att hennes ben blir bättre. Mitt lilla hjärta! Jag önskar så in i Norden att jag kunde få träna och valla med Chenin igen. All hundträning har en viss sorg i sig hela tiden.

Alltid med ett leende!

Plötsligt har jag två hundar som går fint i kopplena. Man kan ju luras av att det är jag som uppfostrat dem… I övrigt så har det varit som att ha en höglöpande tik och en hane här i två veckor. Jag får passa på tjejerna hela tiden…

I söndagskväll efter hundklubben åkte vi till stallet. Jag red stora ridvägen, utan hundsällskap, och då gick det undan. Gustur fick jobba lite. Han blev svettig och jag fick ridvärk. I tisdagskväll for vi också till stallet. Jag red i sällskap av en annan tjej med Choice och hennes bc Heidi. Choice taggade lite på att det var två hästar med (började cirkulera oss som om vi vore får) men lugnade snabbt ner sig. Jag blir lika förvånad varje gång vi är i stallet och Chenin fungerar så bra ihop med stallhundarna. Chenin satt uppbunden när Heidi kom, men så fort jag fick syn på henne släppte jag Chenin. Hon är visserligen förbannad och morrar fult men mer blir det inte. Heide var lite nyfiken på Choice men Chenin gick emellan och gav fula blickar. Det är faktiskt hennes bebis och ingen annans. Jag trodde det skulle bli bråk men eftersom Heidi är så cool så händer ingenting. På kvällen hade vi besök av Issen och Mattias. Vi kollade på någon dålig komedi som jag inte minns vad den heter, och som jag somnade till rätt snabbt.

Chenin har varit väldigt halt nu i flera dagar, står i princip på tre ben emellanåt. Jag har försökt få tid hos sjukgymnasten och fått tid först om två veckor. Jag avbokade simmet i poolen igår eftersom jag inte vill överanstränga Chenin. Istället åkte vi till Huvudsta och simmade i mälaren. Lazy var med eftersom föräldrarna åkte till Möja på morgonen. Samma frågor som vanligt, alltid när Lazy är med. Är det dina alla tre? Är chow chowen en valp? osv. Choice vågade inte riktigt gå i när det var så brant och stod därför vid kanten, slog med tassen i vattnet och skällde på plasket. Jag knuffade i henne och sedan var simmandet ett faktum. Ibland behöver man bara en liten pusch för att komma igång. Chenin simmade efter petflaskor och rundade bryggan några varv. Inte lika bekväm i vattnet som Choice men alltid först i vattnet. Vi stövlade sedan in med tre blöta hundar hos Hebbes snälla mamma som lagat god mat. Efter final av stora byggslaget och sent prat kom vi hem till föräldrarna, där vi skulle sova, vid midnatt. 

Kom på en sak som hände häromveckan. Choice försökte sno Lazys mat på ett mindre fint sätt. Hon stirrade på Lazy och gav sig sedan på henne, eller försökte, för jag fångade henne i luften, bar ut henne ur köket och bråkade på henne. Hoppsan, var inte det ok? Under tiden såg Chenin ut som ett frågetecken. Lite förvånande att hon blev handlingsförlamad när hennes kära slogs. Fast slagsmål var det inte riktigt, snarare Choice som försökte lura bort Lazy från skålen.

I söndags tränade vi förresten med Annica och Mido på klubben. Vi la spår till djuren och tränade lydnad. Det blev mest klickerträning av apportering, tasstarget, nosdutt osv. Mido fick prova ett spontanspår för första gången. Poletten föll nog inte riktigt ner ännu eftersom det var så mycket annat spännande att titta på, men så småningom tog vi oss till slutet bland alla myror i alla fall. Choice pinna på med rumpan vickandes i ett alldeles lagom tempo. Tog inte första pinnen. Minns inte om hon stannade upp och sedan fortsatte. Vi lekte hursomhelst massa med pinnen. Stigövergång gick bra och även sväng. Chenin fick ett godisspår och gick sjukt långsamt och bra. Spåret var dock bättre än första pinnen varför hon gick över den. Fast så fort jag visade intresse var den ju bäst.

- Bara en hund med idag? konstaterade kollegan (den enda på avdelningen) frågandes medan han kliade Chenin på magen.

- Den andra sover under skrivbordet, svarade jag och tittade ner. Bara för att upptäcka; ingen hund, inget koppel, inget halsband. Kontoret är stort, väldigt stort. Jag tog en runda runt halva våningsplanet försiktigt visslandes, bara för att inse att jag inte lär hitta krypet. Jag ringer skamset till receptionen och Choice återfinns. I 20 minuter hade hon varit hos en Simon på ett annat våningsplan.

Vi har 21 flaskor med schampo m m i badkaret… Är det normalt?

I helgen var det ASCA-tävlingar i Skärblacka. Följande hundar blev working trial champions:

Crofter Holding’s Thumble Weed – Lava (Choice mamma)
Diamond Bluff Cowboy Classic – Noah (Choice morfar)
Crofter Holding’s Derringer – Voys (Choice morbror)
Crofter Holding’s Liberty – Libby (Choice mormors syster)

Grattis!

Stort grattis också till våra vänner Lisa och Loi som lyckades kamma hem sitt första leg på ankor i started! Grattis också till Mackan och Skippo som tog 9 leg under helgen (på 11 starter) och nu endast saknar ett leg för att bli WTCH!

Choice löpande innebär att Chenin måste rida på henne dagarna i ända. Det är inte tillåtet, om inte annat pga Chenins ben. Chenin lyssnar varje gång vi säger till men kommer bara ihåg det i 15 sekunder sen väger drifterna över igen. Sucko!

Fast ur ett annat perspektiv är det jätteskönt att Chenin är förälskad i Choice, även om det är maniskt, och inte förbannad. Chenin är testosteronstinn! Det känns som att ha en hanhund och en höglöpande, men icke villig, tik hemma.

Chenin går under namnet svansen här hemma. I vanliga fall är hon min svans, vilket husse kommenterar jämt. Just nu är hon både min och Choice svans.

Lite skönt är det att vara hemma, men samtidigt lite trist. Jag hade nog kunnat spendera en vecka till i värmen, nu när hundarna var med. Vi hade nätt och jämnt hunnit packa upp i onsdags innan vi knallade ner till golfängarna vid Lötsjön och slappade lite, Hebbe och jag med hundar. Torsdag till söndag har jag hand om Gustur så många turer till stallet blir det såklart. Choice har varit med och ridit torsdag och fredag. På torsdag hann vi även besöka mamma och en del av släkten. På fredagen skulle Gustur få nya skor på morgonen. Han hade lite åsikter om det, vilket resulterade i en del stegringar, men lugnade ner sig efter första skon. Hebbe och jag fick sedan våra tänder granskade hos mamma, vilket var många år sedan sist. Efter det fick hundarna simma i Mälaren, Chenin efter pinnar och Choice maniskt kors och tvärs långt ut. Choice är inte först i, men alltid sist ur.  På kvällen blev det en sväng till stallet igen för utfordring av hästarna innan vi kom hem till Nattis och Erik för lite umgänge och sällskapsspel. Chenin var med mamma under tiden och snälla mamma kom även och hämtade Choice innan vi skulle in till K-baren på Odenplan.

Igår lyckades jag få med Jocke ut i spårskogen. Vi letade nya marker och hittade riktigt dåliga marker i Sollentuna, men det fick duga. Tjejerna fick två spår var och min inställning var negativ. Hundarna överraskade dock positivt. Chenin blåste inte på som en fartdåre i något spår trots avsaknad av något speciellt godis. Hon jobbade skitbra helt enkelt, både i sly, på äng, i skog, längst med stigar. Lycklig och duktig! Choice jobbade också bra, lite fort och slarvigt emellanåt men hon löser allt mycket bra utan någon assistans. Något motivationsproblem pga löpet fanns inte, och bara det hade räckt för mig. Att hon dessutom markerade pinne och boll var rena bonusar. En snabbis till stallet för mockning blev det sedan innan vi skyndade hem. Nattis och Erik kom över på kvällen. Tillsammans lagade vi middag i form av avokado-rom till förrätt och laxplanka till huvudrätt. Vi fick ett kort besök av Thomas, Eva, Putte och Niklas innan filmmaraton började bestående av Hangover och därefter Eurotrip (tredje gången!).

Ända sedan vi lämnade Slovenien gick allt utför. Eller nästan i alla fall. Vi rullade snart över gränsen till Italien och in i Triest. En pittoresk liten söt stad belägen precis vid medelhavet. Hebbe köpte en Iphone av senaste modell a la 3GS. Därmed hade vi tre Iphone av olika modeller i bilen. Efter att ha besökt kajen bestämde vi oss för att lite bad var på sin plats. Filten lades ut på några stenplattor medan vi tog en gallertrappa ner till det turkosa vattnet. Kallt, salt och vågor. Huden sved när man kom upp. Hundarna simmade lite men kisade efteråt med ögonen. Vi sköt upp lunchen till senare. Ett oklokt val när man är på färd genom Europa eftersom blodsockret snabbt går ner.

I Italien visade det sig snart finnas vägtullar till motorvägen som vi inte var helt överens med. Först fastnade jag med foten i väggtullen eftersom jag med foten på kopplingen sträckte mig efter en infartsbiljett. Det resulterade i en lång reva längst med stortån och en hel del blod. Inte heller av väggtullen gick speciellt bra. Vi försökte betala vad som stod på skärmen men fick en del pengar tillbaka medan maskinen spottade ut oläsbara kvitton. När bommen öppnades körde vi igenom vilket snabbt resulterade i punktering. När man monterat bilgrindar är det lite bökigt med punktering kunde vi snabbt konstatera. Allt går bara man vill dock. Efter lite meck hamnade vi till slut på Venezia camping village och installerade oss i vår Bungalow (som vi reserverat men som de först inte kunde hitta bland en fullbokad helg). Hungrig som vargar bänkade vi oss i serveringen, bara för att få beskedet att mat inte serverades förrän en timme senare.  Hungriga och trötta satt vi av tiden, oförmögna till att orka göra annat.

En ny dag på söndagen som bara kunde bli bättre. Efter en undermålig frukost tog vi oss till Venedig med en överfull buss. Hundarna åkte med av bara farten. I Venedig var det varmt och överfullt av turister. Vi letade efter bankomat och sedan biljetter till Vaporetto. Hebbe hade en åsikt om att hundarna borde lämnas hemma. Motvilligt kunde jag hålla med. Efter svalkning i Grand Canal tog hundarna och jag därför bussen tillbaka till Bungalowen där de spenderade några timmar av eftermiddagen själva, snällt separerade med en resväska. Hebbe och jag tog sedan en dyr taxibåt (80 Euro) till San Marco-platsen och promenerade därifrån tillbaka genom Venedigs smågator. Fin lunch på vägen precis invid Grand Canal och slutligen 5 minutersbussen tillbaka till Bungalowen. På kvällen tog vi med hundarna tillbaka till Venedig, efter en sur busschaufför som gapade om munkorg på hundarna i en tom buss och medpassagerare som försvarade oss. Väl där avnjöt vi den romantiska sidan av Venedig by night på en restaurant vid en bakgata med kanalutsikt.

Ungefär vid denna tidpunkt började Chenin rida lite smått på Choice. Hennes höglöp var över och det borde därför bero på efterlöpshormoner. På måndagmorgon fick vi punkteringen lagad, för ynka 170 Euro! Vid lunchtid kom vi iväg och vid middagstid infann vi oss hos Hebbes gamla fotbollskompis och dennes flickvän, som varit vänliga nog att bjuda in oss. De beskrev hur väluppfostrade alla hundar var i Tyskland och jag kände att mina två svart-vita var allt annat än det. Allt Chenin ville göra var att sätta på Choice. Tillsammans åkte vi alla in till Löwenbräus Biergarten i centrala München. Där sov hundarna tungt timme efter timme medan vi åt tysk mat och drack god öl. Så god att vi inte kunde motstå att dagen efter köpa med två backar Löwenbräu Helles och lite extra av andra sorter. Öl är stort i Tyskland. Det finns många bryggerier och det är stor konkurrans mellan dem. På väg hem efter en trevlig kväll fick vi lite rundvisning av München. Det märktes tydligt att de trivdes ypperligt i staden och av det vi hann se var det en väldigt trevlig stad, bäst beskriven som en förvuxen by. En trevlig överraskning helt klart.

På tisdagmorgon bar det av mot Rostock. Med 12 timmar till godo så använde vi samtliga. Vi tog många korta stopp och två större som varade på över en timme för rastning och solning på olika rastplatser. Vi hann precis till båten i tid och innan midnatt sov vi gott i hytten. På båten hem blev jag på det klara med att även Choice börjat löpa. Därav anledningen till mörka bloddroppar hemma hos Hebbes vänner trots Chenins löpskydd. Därav anledningen till Chenins maniska ridande på Choice. Därav anledningen till blodiga lakan i hytten. Hebbe körde hem från Trelleborg vid 6 på morgonen. Jag låg i dvala brevid instoppad med en bil som var packad till bristningsgränsen. En back öl vid fötterna och hundar som knappt skymtades i backspegeln. Vi gjorde ett längre stopp i närheten av ett älgsafari i Markaryd för dopp i sjö. Hundarna simmade på och Choice fick vara lös i vattnet för första gången. Skönt att inse att hon faktiskt själv kunde vända tillbaka till stranden.

Vilken resa vi haft! och tänk vad Sverige är bra ändå!

Efter morgonpromenad berikad med utskällning av en kärring (rent ut sagt) för att hundarna gick på gatan, lämnade vi svalt hus i Nagykörös för varm lägenhet i Budapest. Nora hade beordrat oss visit i hennes hus, dvs på andra sidan Budapest. Men vi gör ingen besviken. Choice lekte med Pompom, ett stycke muditik, medan Chenin tittade surt även på Marcus. Hon tycker bara inte om honom längre. En kastrerad Marcus duger inte, trots höglöp. Hon har ungefär samma förhållande till Mackan som till Dalton. Hon är helt enkelt väldigt osäker på var hon har dem och gillar dem därför bara inte, trots att hon känner dem väl. Vi bjöds på svalkande vatten i de betungande 35 graderna. I Budapest gör varje grad skillnad pga smogen. På tillbakavägen stannade vi till hos veterinären, på rekommendation från Nora. Hon såg till att jag avmaskade hundarna och skrev in det i passen. Hon verkade inte vilja ha betalt alls men tog sedan 200 forint (ca 8 kr) för burkmaten som hundarna kalasat på. Dagen innan hade Nora varit där och fått Pompoms pass ifyllt och Marcus undersökt för 0 kr. Det är lite annorlunda jämfört med Sverige. Vi stannade sedan vid Nyugati för att besöka ett av Europas största köpcenter, West End. Hundar var dock inte välkomna så jag satt utanför och läste bok med hundarna medan Hebbe spenderade en timme där inne. I den lägenhet vi lånat är det inte direkt en hundmänniska som bor. Han sa att det var ok med hundarna men ville inte att de skulle göra behoven inne. Jag förklarade hur det fungerar med innehundar och berättade att Choice inte har kissat inne sedan hon var 4,5 månad. Tro på sjutton att Choice glider in och kissar på den finaste mattan! Chockartad jag konstaterar att hon förmodligen inte har hunnit kissa sedan vi var hos Nora. Min kompis, som äger lägenheten, är på andra sidan Atlanten som tur är och kiss är ju sterilt. Värst av allt är dock att höglöps-Chenin har mani på att kissa över Choice. Hon missar inte en gång. Inte heller denna gång. Vuxna hund! Jag skrek till när hon höll på att sätta sig och det var som att hon tänkte ”hoppsan” och gled därifrån. Chenin är inte alltid helt med i huvudet när hon höglöper. Blicken är väldigt frånvarande emellanåt, hon är i en helt annan värld. Dessutom är det svårt att få ner maten för tillfället även om hon klämmer i sig. Jag fick en känsla av att hon var lite frånvarande när hon försökte markera inomhus. Senare på kvällen blev hundarna kvar medan Hebbe och jag mötte upp Nora och Noemi på Morrisson 2. Det var ett himla häftigt ställe. Unikt i sitt slag. Klubben låg i en fastighet och det fanns tillgång till stora delar. Man kunde gå flera våningar upp och det fanns massa gångar och små utrymmen. Dessutom fanns det en innergård där det låg en bar m m. Karaoken var förpassad till ett rum längst ner och längst in. Vi sjöng väldigt väldigt mycket. Det var riktigt trevligt.

På torsdageftermiddag åkte vi iväg till lyxbadet Gellert för att lapa sol och hoppa i vågmaskinen. Sammanfattningsvis några härliga timmar där jag ännu en gång, och inte första, bara njöt av vår semester. När det är så varmt i luften kan till och med en badkruka som jag, som alltid tycker det är lite för kallt för att bada, ligga i vattnet i flera timmar. Jag skrattade i vågorna värre än ett barn. Väl hemma tog vi en promenad med hundarna till en närbelägen restaurant. Jag tog en laxpasta och middagen var under all kritik, dyr och inte speciellt god. Vi gästades också av getingar vilket gjorde min njutning mindre och en hel del passerande hundar som Chenin ropade efter. Förra året har jag för mig att maten var ganska god där men inte i år således. Vi tog sedan en sväng till Tesco för att inhandla det sista allra mest nödvändiga; vatten, paprikakrydda, vin m m. På kvällen var det varmt så in i, svårt att sova. Det gäller att duscha både hundar och oss kallt. Man kan ju fundera på hur hundar i Ungern klarar sig? Vi sov med dörren till farstun öppen eftersom det var svalare där. Våra bekanta äger hela fastigheten och övriga tre lägenheter är för tillfället tomma så det gick lika bra.

På fredagmorgon bar det iväg mot Slovenien. När vi kommit över till Buda-sidan i köer passerar vi en Citadella-skylt. Vi får ett infall och åker upp till Citadellan. Vi parkerar olagligt, tar med hundarna ut och njuter av utsikten. Uppe på bergets topp är det väldigt varmt. Trots några få minuters visit lägger sig hundarna i skuggan. Hundarna var inget fan av Citadellan. En timme senare hamnade vi i Siofok, Balaton, och det var hundarnas drömplats. Vi hoppade alla i det turkosa vattnet. Sanden var så mjuk att den försvann under fötterna på en. Man är inte riktigt van vid det, första gången kändes det som kvicksand så jag skrek till. Vattnet var väldigt varmt, precis lagom så att man inte tvekar att doppa sig direkt. Sedan låg vi där i länge innan vi åkte vidare för mat på hederliga McDonalds (fantasin skenar…).

Efter diverse stopp och sång, skratt, lekar och filmning av en övertrött Camilla till chaufför i bilen, hamnade vi i Ljubljana, Sloveniens huvudstad. Våra förväntningar var väldigt låga, vi ville egentligen mest passera obemärkta. Vad förvånade vi blev när det visade sig vara riktigt trevligt. Vi tog in på ett mysigt hotell nära stadens park. Stadens park som för övrigt består mest av lösspringande hundar. Det är galet vad folk låter sina hundar löpa amok här. Det går enbart bra eftersom Chenin vill sätta på alla hanar som kommer susandes. Vi åt middag nere i hotellets restaurant. Tjejerna är gulliga utom när Chenin får syn på lämplig hanhundskandidat. En av gästerna hade två malteshanar som sprang runt vind för våg i hela uteserveringen lösa. Det tog väl gossarna maximalt två sekunder att hitta oss. Chenin bestämde sig för att den 5 år gamla hanen var hennes favorit och gjorde allt för att att han skulle nå upp, förjäves. Choice fann den andra, knappt 1 år gamla, för bus. Varsin kavaljer, kan det bli enklare? Stök och bök innan ägarna äntligen tog malteserna under armen och gick vidare, för koppel hade de aldrig hört talas om verkade det. Jag åt en jättegod tonfisksallad och Hebbe en rumpstek utan tillbehör (pga missförstånd och sedan var köket stängt). Vi pratade webb och aussieklubben i synnerhet innan vi myggätna gick upp. I Ungern har man sedan 10 år tillbaka ungefär sprayat mot mygg i hela landet så vi brukar inte känna av dessa. I år var man bestämt att det inte ska göras (pga något med grodorna) så vi har fler myggbett än någonsin. Så fort solen gått ner på kvällen är det bara att förpassa sig in.

Nu är det lördagmorgon, med blixt och dunder, och vi åker vidare till Venedig, men först stannar vi till i Triest för lunch och kanske lite bad. Det borde vara Chenins sista höglöpsdag och det innebär att hon ikväll kommer vara grinig på andra hundar.  Vi valde rätt dag för Ljubljana helt enkelt och vi håller tummarna för att resten av resan avlöper utan incidenter. Hanhundarna kommer nog inte fatta bättre.

Vi är rätt klara med shopping nu. Jag har köpt sex par skor, ett tiotal linnen, en skjorta, en kjol, två par träningsbyxor, ett par jeans, ett par shorts, bikini, två klänningar, två paraplyer, strumpor, strumpbyxor och underkläder, toalettartiklar och 15 flaskor alkohol. Det blir spännande att se vår packning i bilen. En del bad har det också blivit. I lördags var vi en sväng förbi mammas kusin. Denna familj har gurkodling och en mängd djur; chihuahua-uppfödning, massa pulis och blandraser, kattungar (skygga som attans), grisar, hönor m m. Luktar inte jättefräscht på deras gård men det är alltid spännande att hälsa på. Min favorit-chihuahua var kvar, lilla Katie. Den skulle man gärna ta med hem. Efter visiten åt vi lunch hos några bekanta. Vi firade att sabbaten var över och riktigt trevligt hade vi. Pappa fick dra oss därifrån. Därefter hämtade vi upp hundarna och åkte över till mormors vännina som har en liten jack russeltik på dryga året. Jag tyckte Choice kunde behöva få racea lite och den verkade vara en bra och busig kandidat. Inte helt lätt dock eftersom Choice kom in på hennes revir (I Ungern är det inte så lätt att föreslå möten utanför tomten). Hon var riktigt bitchig och Choice uppförde sig verkligen bra. Försökte först ignorera innan hon fick nog. Jag tog ut Choice och det blev lite elaka glåpord mellan staketet. Jag hade en stund med Choice där jag sa vad jag tyckte om skällande (även om mamma säger att andra hundar skäller ju på mina hundar så betyder det inte att mina hundar får skälla tillbaka). Det tog inte lång tid förrän terriern och Choice började busa genomstaketet, bjöd in till lek och rusade fram och tillbaka. Choice var sedan välkommen in igen, bestämde jag, och då blev det springa av. Efter lite springande syntes det att terriern tyckte det var lite läskigt att bli jagad av Choice (hon är inte helt van och förstår inte alla signaler) så det blev mest Choice och jag som sprang runt och jagade boll. Vänninan undrade om inte Chenin kunde få komma in men jag tyckte inte det var nödvändigt. Vi kompletterade sedan vår shopping med ett besök på Tesco innan det blev middag på pizzerian. Lite knepigt att äta middag med hundarna på pizzerian är det eftersom det stryker runt katter där som kommer väldigt nära hundarna. Chenin lyckades få in ett snedsteg på en av promenaderna, utan någon synbar anledning, och började hoppa på tre ben. Skit också!

I söndags hade vi bokat ridning för Hebbe och mig. Mamma och mormor var hemma med hundarna medan vi åkte iväg. Hebbe och jag fick samma hästar som förra året. Hebbes häst Irma, stor som ett hus. Ridturen var i alla fall väldigt trevlig. Efter lite övertalning från oss om att Hebbe visst kunde galoppera på huset, och att han gjort det förra året, fick vi galoppera en del. Efter ridningen blev det lite lunch hemma och promenad med hundarna innan vi tog en sväng till badet. På kvällen åt vi middag på restauranten vid tågstationen. Jag åt en ägg- och laxsallad till förrätt som var himla god och zucchini- och sparrispasta till varmrätt, också den himla god men då var man redan ganska mätt. Hundarna träffade en dvärgpinscherhane och löp-Chenin blev förälskad. Dock inte lika förälskad som han blev, vilket han berättade medan ägarna försökte äta middag några bord bort. Älskade Cheninsen. Efter maten var det dags för föräldrarna och mormor att packa för hemfärd till Sverige. Mormor börjar bli väldigt förvirrad numera och satte sig helt på tvären. Hon skulle minsann inte åka hem till Sverige. Arg som sjutton var hon och ledsen över att mamma inte lyssnade på henne. Överlag så är det lite knepigt med mormor, hon upprepar sig tusen gånger, förlägger sina nycklar flera gånger om dagen (och påstår att mamma låst in henne i huset), äter inget (men påstår att hon gjort det), tar våra saker (som hon tror är hennes), tjatar om att hon vill ge oss pengar, påstår saker som inte är sanna osv. Det är verkligen synd om mormor. Hebbe kör på metoden att undvika henne så mycket som möjligt och jag försöker övertyga henne om att hon har fel. Min moster har bokat biljetter till Ungern om två veckor och mamma råkade nämna det för mormor som prompt skulle stanna och vänta på dem. Saken är bara den att hon skulle inte klara sig en dag. Hon står i fönstret och kollar efter oss när vi är ute med hundarna osv. Stackars mormor och stackars mamma som får ta väldigt mycket orättvisa. Min mormor är egentligen världens snällaste men det är inte lätt med dementa människor.

På något sätt lyckades mamma få iväg en förbannad mormor i bilen på måndagmorgon efter att jag ätit lång frukost med mormor och lyssnat på gamla historier. Hebbe och jag åkte sedan med hundarna till Tiszakecske där vi badade i floden. Hebbe började med att köpa mat medan jag skulle ner och doppa fötterna med hundarna. Jag halkade till och så försvann marken under mig, ramlade i med kläderna på. Det var mindre trevligt men lite roligt i efterhand. Det var så varmt ändå att man torkade rätt snabbt. Hundarna var helt galna över vattnet. Chenin simmade efter pinnar och Choice stod i vattenbrynet och bet och skällde efter plasket som hon själv åstadkommit med sina tassar. Efter bara en kort stund simmade Choice som aldrig förr. Hon simmar riktigt riktigt bra. Hon flyter fram som en Baracuda (enligt Hebbe), väldigt lugnt och bekvämt nästan ligger hon i vattnet. Emellanåt plaskar hon allt hon kan med framtassarna för att kunna jaga plasket. Hon har ingen panik och vill bara längre och längre ut. Jag hade hundarna i koppel hela tiden eftersom denna flod är förrädisk, den är väldigt ström och har mycket undervattensvirvlar. Det påtalades mycket när jag var liten att folk hade drunknat så man har liksom fått en viss respekt från grunden. Dessutom är den inte långgrund utan störtar rakt ner. Jag gjorde misstaget att släppa hundarna precis när jag kom fram för att de skulle få gå i med tassarna. Chenin gjorde förstås det men Choice doppar inte alltid tassarna bara sådär. Hon sa istället yippie jag är lös och började springa galet längst strandkanten. Det resulterade förstås i att Chenin rusade efter och jag skrek i högan sky. Jag fick stopp på Chenin men det räckte ju för att hon skulle bli halt. Typiskt också! Jag har dem aldrig så annars men tyckte att de kunde gå i och dricka. Tänkte inte på att Choice är 7 månader med massa spring i benen förstås. Så som vi bor här, med stora vägen precis utanför, så kan Choice inte vara lös på promenaderna som i vanliga fall. Det gör förstås lösspringandet väldigt kul. Jag vågar inte ens släppa Choice på bakgatorna för här kör de verkligen som idioter. Så Choice röjer mest runt på gården och i huset, pappkartonger, schampoflaskor, träpinnar och allt hon hittar. Nu börjar verkligen slyngelåldern. Det är väldigt många som är intresserade av hundarna och rasen när man är ute här. De tycker hundarna är jättefina och undrar vad det är för ras. Jag borde väl svara bordercollie men det går inte riktigt.
Efter flodbesöket hade Hebbe och jag tid för massage. Jag skulle dessutom fixa fina naglar. Vi avslutade kvällen på restauranten vid tågstationen. Det var så himla gott där dagen innan.

Idag är sista dagen i Nagykörös, sedan åker vi till Budapest några dagar, en sväng ner till Balaton, genom Slovenien, besök i Triest, några dagar i Venedig, en natt i Munchen och sedan båten över till Sverige. Det vill säga halvtidsvila. Det känns jobbigt att lämna Nagykörös. Jag vill stanna minst en vecka till. Längtar inte hem alls, nu när mina kära svartvita är med.

Imorse möttes vi, när vi kom ut från vår grotta till stenhus, av en värmevägg. Hua, 32 graders värme. Det blev en tur till badet i Kecskemet på eftermiddagen för svalkning och lite mer massage. Svårt att låta bli massage när det kostar 50 kr för en halvtimme. Fast det är riktigt hård massage, man somnar inte direkt. Hebbe sa till om att han ville ha lösare så han fick njuta mer. Själv pinade man sig igenom det eftersom någon sagt att det är bra att muskelknutarna löses upp. Hundarna har precis duschat med hussen. De torkade väldigt snabbt i 32 graders skugga. Nu ska vi ut på stan för en bit mat. Kommande dagar blir det ännu varmare.

Med hjälp från GPS:en bestämde vi oss för att göra ett försök att köra från Berlin till Ungern direkt. Egentligen krävdes ju bara att vi gick upp i tid. Efter promenad med hundarna, lång, god och mycket frukost på frukostbuffén samt packning bar det iväg först vid tiotiden. Enligt uppgift skulle vi ändå vara i Nagykörörs vid 19.00. Utan att ha hundarnas bästa i tankarna stannade vi ändå varannan timme för alltid var det något som skulle göras; tanka, äta, rasta, dricka osv. I Prag stannade vi för lunch mitt i stan. Bilen alldeles intill och hundarna liggandes brevid intog vi en god lunch. Hebbe tar 100 % ansvar för Choice när vi är alla fyra så det är lite skönt med avlastning. Lunchen i Prag var klart godkänd men notan slutade lite väl dyr. Drickan och min sallad stämde prismässigt med en lunch i Stockholm men Hebbes lunch gick på närmare 400 kr. Rocky-mistake av oss att inte förstå priserna. Lunchen höll dock på att bli ännu dyrare när polisen stod placerad vid min bil, inklusive bärgningsbil. Tydligen fick man inte stå innanför de blåa strecken. Trots att massa andra bilar gjorde det, var det min bil som de gick på. Dags att åka vidare helt enkelt. Slovakien, som enligt uppgift i Eurotrip ”could be a little bit depressing in winter”, imponerade stort med fina vägar. 45 minuter senare var vi på väg in i Ungern när vi blev stoppade av polis. Registreringsbeviset vet jag inte var det är så det var bekymmer nr 1. Sedan delades det ut böter för att vi saknade motorvägskort. Eftersom polisen kunde rumänska och kom bra överens med Hebbe halverades böterna till 50 euro. Vi kom fram till Nagykörös vid niotiden på kvällen. Stannade till hos Feldmajer där det bjöds på gott innan vi landade i huset hos mormor. Chenin inledde sin ungerska relation med mormor genom att slå henne på benet för att tigga klappar. Slaget resulterade i rivmärken längst hela benet och en förvirrad mormor som skrek högt. Typiskt! Chenin är i vanliga fall mormors favorit, hon älskar henne så mycket och grät närapå när Chenin skulle vara borta och valpa i 10 veckor. Att Choice några dagar senare hopppade upp och gav mormor en puss gjorde ju inte saken bättre. Mormor retar sig på att det är två. Hon vet inte längre vem som är vem och inleder därför pedagogiskt varje morgon med att skrika nej. Samtidigt som hon bryr sig massa om att hundarna ska få vara inne och få mycket mat.

Efter en god natts sömn introducerades hundarna för kvarteren. Största rädslan är att det ska komma fram någon lös hund. Det gäller bara att hoppas på att det är en hane som känner att Chenin löper. Eftermiddagen ägnade Hebbe och jag åt shopping innan vi tog med hundarna till Pizzerian i stan. I torsdags åkte vi till Kecskemet för bad ett par timmar. Hundarna får verkligen ensamhetsträning här, vilket dem inte får massor av hemma direkt. Överlag verkar hundarna trivas jättebra. Eget hus och liten trädgård. Än så länge har värdet legat runt 25 grader och det trivs hundarna bra i. Nästa vecka blir det dock runt 35 grader vilket kommer vara ett helvete både för människor och hundar. Så länge vi bor i Nagykörös har hundarna det svalt i stenhuset men i lägenheten i Budapest kan det verkligen vara stekhett. Igår fredag gick vi på marknaden på morgonen. Hundarna gjorde stor succe och bjöds på diverse godsaker, aprikoser och gurka samt all annan skit de stoppar i sig på varje pormenad. På eftermiddagen tog Hebbe och jag en tur till Kecskemet för lite shopping. Jag hittade två par finskor som jag är helnöjd med och massa andra saker. Hebbes och mitt rum är nu överfullt med kläder.

Efter långkörning ner till Trelleborg med smärre incidenter, som att jaglagt övningskörningsskylten på taket vilket gjorde att den snabbt blev ettminne blott, kom vi till slut ner till färjan i god tid.

Hebbe körde helavägen. Jag var emellanåt riktigt nervös och emellanåt halvsovandes. ITrelleborg var det något slags jippo. Vid ett rödljus med neddragna rutorbrände de av en kanon. Jävlar vilken smäll. Tittade oroligt på hundarna ibackspegeln men de verkade ta allt med ro, dock något undrande.

Cheninlöper sedan i lördags. Jag har inte sett något blod ännu men Mikko hadesett när han passade henne.På båten satt vi först utomhus och njöt av solen till vi höll på att blåsabort, då köpte vi hytt och tog igen oss. Dusch och sömn underbart eftersomjag sovit drygt 3 timmar och Hebbe något mindre. Vi visste knappt vilkendag det var. Hundarna vägrade kissa i sandlådan på däck så de fick hållasig 5,5 timmar.

Väl framme i Rostock var vi pigga på att fortsätta köra i solnedgången. Menså fort det blivit mörkt blev jag trött. Utanför Berlin har vi checkat inpå Best Western. Efter vacker promenad med hundarna mitt i natten i ödestad ska vi nu sova.

Uppdateringen har varit dålig, men jag har varken haft tid eller ork att sätta mig framför datorn. Bloggning har dock skett via telefonen kontinuerligt även om det inte lagts upp tidigare. Om några timmar åker Hebbe och jag med hundar till Ungern! Onsdag blev en tur till Gustur för ridning lilla ridvägen med Choice.Hysteriskt med flygfän gjorde ridturen till en mindre trevlig upplevelse.

Efter stallet skyndade jag hem till Hebbes mamma för att se Byggslaget påtv över middag. Lazy surade över att behöva vara där.På torsdagkväll hämtade jag bilen som varit på kontroll hos bilmeck införresan med felfritt resultat och åkte sedan ut till Arninge för seriössimning. Chenin fick simma 4,5 min, 5,5 min och 4,5 min.

Jag började första semesterdagen på fredagen med att åka med Chenin tillveterinären. Toffe på Södra djursjukhuset skulle göra en efterkontroll avChenins korsbandsoperation. Han var positiv och hoppfull, hon är litemindre stabil än hon var precis efter operationen men det var normalt. Honär mer stabil än hon var innan operationen. Dessutom hade hon inte ont närhan kollade stabiliteten. Hon var mer halt än vad hon borde vara mensamtidigt tyckte han att hon var lite mager, precis som även Carina med Azzie påpekade. Hon kunde gottväl gå upp ett kg så hon kunde bygga mer muskler. Han kunde inte avgöra omhennes hälta var mekanisk eller smärtsam. Chenin reagerade först på allhantering, även vid implantatet. Hon reagerade även på det friska benet.Sedan gick det över så förmodligen är hon bara rädd om sig och vet averfarenhet att det brukar göra ont. Vi diskuterade foder ochsmärtstillande. Nöjd efter veterinärbesöket åkte jag med hundarna tillGustur för ridning. Chenin fick glida runt lös och lycklig i stallet. Honignorerar stallhundarna (bc-tik och settertik) så det är skönt. När jag redut fick Choice följa med medan Chenin och Lazy väntade i omklädningsrummet.Choice är rolig att rida med. Efter stallet åkte jag och började packainför den långa resan. Jag började med hundsakerna och hann inte längre.Men mycket listor finns det nu. Jag ringde SVA och fick det glädjandebeskedet att Choice har antikroppar mot rabies. Bara att hämta flickornaspass nu!

På kvällen åkte vi till Gröna Lund. Hundarna skötte sig bra hemmaoch Choice, valpen som tuggar sönder allt, hade inte rört någonting. Vi var13 pers på Grönan som körde femkamp. Just som jag bestämt mig för att jagvågar åka Insane så stängde de attraktionen. Jaja är man fegis så är man.Efter mycket få antal timmar sömn åkte vi på lördagen på rasmästerskap iEskilstuna. Ingrid skulle tävla Benz i elitrapport och jag skulle varamottagare. Efter skick från station B till station A tog jag emot en blodigBenz med delvis delad tunga. Stackarn hade förmodligen bitit sig i tunganpå vägen. Jag försökte få bort så mycket som möjligt av blodbadet innanskick till station C. Benz ville dock inte riktigt iväg. Han verkade intetaggad. Så där var tävlingen slut för vår del.

Utlovad rapport från kennellägret, del 2

Efter mysig stund vid Arboskogen åkte vi tillbaka till Backamo. Massa
hundprat på gräsmattan utanför barackerna innan lekarna inleddes med
Agnetha (Bucks) och Leisy (Chips ägare alltså, inte min Lazy) som
lekledare. Första lekarna var med hund; hämta så många saker som möjligt på
tid och springtävling. Med tanke på Chenins utklassning på
apporteringstävlingen förra året och det faktum att vinna kan vara jobbigt,
fick Choice vara med. Hon tog två saker (och luktade på samtliga) på två
minuter. Ändå vann vårt lag, som bestod av Stefan och Figge, Magnus och
Quling och Choice och jag, med 26 saker totalt. Sedan förlorade vi
springtävlingen. Vi toppade laget utan Choice. Många toppade utan att ta
med små tikar. Så visade det sig att dessa oftast var snabbare än klumpiga
hanar. Den andra tävlingen bestod av tipsrunda med lite speciella frågor.
Hebbe och jag var med på en fest med samma typ av lekar förra året.
Inspirerad av det hade vi en liknande tävling i januari, men då skulle man
istället toppa sitt lag med den som stämde bäst överens med beskrivningen.
Tipspromenaden innehöll frågor som "vem är bäst på ..." och sedan tre
namnförslag. Sen tävlade sex st, en från varje lag, mot varandra - allt för
lagkänslan liksom. Kull 4 vann i år igen. Skönt, då blir det dem som
arrangerar lekarna nästa år också. Grillkväll blev snabbt natt medan vi
pratade hund i sällskap av myggorna. Chenin och Choice satt fastbundna
brevid. Chenin betedde sig lite märkligt, som en riktig aussie, larmade hon
när det kom någon gående. Hon upprepade detta ett flertal gånger. Mycket
märkligt för hon är inte alls den typen som gör sådant. Kom sedan på när
jag kom hem att hon faktiskt kan göra så en vecka innan löpet drar igång.
Den som lever får se om det blir något löp någon gång.
Morgonen därpå började med bevakning. Först fick vi se Isola, Chessie och
Smilla i arbete, sedan fick vi prova med våra egna hundar. Chenin är så
lycklig över att få jobba. Som vanligt plockar hon figg direkt. Hon är dock
inte lika bra på att vara tyst, men bättre än vanligt var hon definitivt.
Figgen fick som vanligt komma till henne. Choice fick också prova. Hon tog
ljudet men spårade sig sedan ut till figgen eftersom vi inte körde på ren
mark. Jag släppte henne sista biten och så var det fest hos figgen. Choice
lyckades bita mig i nagelbandet, samma ställe som Chenin, på väg tillbaka.
Det är bra säger Magnus! Efter sen lunch, simning för Chenin och bus med
Meija och Echo för Choice tog jag mig sedan hemåt vid middagstid. Jocke
väntade hos föräldrarna eftersom han varit hundvakt till Lazy över helgen.
På Backamo investerade jag i nya bilgrindar och mellanvägg. Snordyrt, men
passar alla bilar, monteras utan åverkan på bilen och krocktestade, så det
får det vara värt. Mellanväggen skulle komma i veckan, vilket dock inte
skett. Mellanväggen kommer först på måndag, när vi redan åkt till Ungern.
Typiskt!

Tack alla trevliga chess player-ägare för ett alltid lika trevligt läger!

Hundarna är underbara. Jag blir så varm i hjärtat av att se dem. De sover på jobbet som om de inte gjort annat. På lunchen gick vi till Humlegården med kollegan och hittade sedan en trevlig lunchrestaurant där vi klämde ner oss. Hundarna letar först smulor men lägger sig sedan ner och sover. Så behändiga! Det är så fruktansvärt varmt ute att Chenin inte drar i kopplet. Jag förstår att hundkompisar nu har svårt att föreställa sig hur detta ser ut, men Chenin går i ena änden, jag i andra och kopplet mellan oss hänger slakt. Satt och maila till Emelie i morse när jag märker att internetuppkopplingen försvinner. Kollar ner under bordet och där ligger Choice med en nätverkssladd i två delar. Som jag sa till Emelie, tur att hon hittade felet – måste finnas råttor i huset. Upp till IT-avdelningen ”min nätverkssladd verkar ha gått sönder – jag behöver en ny”.

Hunddagiset är sommarstängt nu. Chenin och Choice är med på jobbet. Underbara snälla hundar! De ligger utslagna och sover eller gnager lite på ben. På lunchen gick vi till en uteservering med en kollega och åt. Chenin och Choice låg snällt precis brevid varandra och tittade inte ens upp på alla människor som passerade framför nosen. Inte heller folk som stannade och kollade extra eller hundar som gick förbi medförde någon reaktion. Paul sa att hundarna var sjukt väldisciplinerade. Vet inte riktigt hur han menade men stolt blev jag i alla fall. Efteråt gick vi till Kungsträdgården, Chenin fortsatte spela lydig och drog inte ens i kopplet.

Igår var det dock en annan visa. Jag passar Gustur hela veckan (utöver Lazy då förstås) så vi är en del i stallet. Igår var kusinen med och hennes dansk-svenska gårdshundshane. Vi skulle ta en promenad med hästen och hundarna. Det slutade ungefär med att jag tog Chenin och kusinen resten. Jag var mindre stolt över Chenin just då. Kusinen föreslog kontakt med schäfer-Fredrik (på tv). Jag avböjde utan vidare förklaring. La sedan till att det bara är ett problem om man själv tycker det. Chenin är taggad, vad ska man säga?! Det blev nästan midnatt innan vi var hemma. Kusinen blev kvar över natten. Det fördes mycket hunddagis-diskussioner. Lilla terriern går på dagis där han blir mindre väl omhändertagen; han blir slagen, sitter i bur, får inga promenader – bara vara ”på gården” (dock lös med övriga hundar i 4 timmar), dagisfröken är sällan där vid hämtning och lämning, ägarna blir utskällda som om de vore värsta byrackorna om de gör fel (för Seinfeldt-fans, läs: Soupnazi). Det låter som en psykopat! Kusinen fick följa med och kolla på Chenin och Choice dagis. Hon var mycket imponerad. Tyvärr bor vi alldeles för långt ifrån varandra. Kusinen verkar rädd för dagisfröken och rädd för att förlora sin plats. En övertalningskampanj pågår…

Gårdagskvällen var annars trevlig, mycket vistelse på balkongen. Alla hundarna gick bra ihop, Chenin imponerade stort.