Chenin.se

Absolut dags för en uppdatering, även om det inte händer så mycket. Jag har jobbat i tre dagar på gruskrossen i Solna. Både Chenin och Lazy har varit med och idag var Tim där också. Vilken skitdag det har varit, regnigt väder och smutsiga hundar. Igår var vi på rahabiliteringen igen. Chenin gick fint och länge i vattentrampmaskinen. Ingen träningsvärk. Imorgon åker vi till Göteborg, det intressanta med det är att vi ännu inte ordnat med boende där än… På fredag åker vi vidare till Lilla Edet och kennellägret. På måndag flyger vi till Ungern. Där är vi i en vecka innan vi drar vidare till Rumänien. Just nu vill jag typiskt nog inget annat än vara hemma. Dessutom har jag förstås varit väldigt orolig för hur det ska gå med Chenins rehabilitering när jag är bortrest i två veckor. Jag har pratat massor med Mikko och är nu betydligt lugnare.

Det blev en lugn midsommar som bestämt. Kim, Annica, Jocke och Marc var här. God mat, dricka och trevligt sällskap. Hela helgen har egentligen varit lugn. Chenin har tränat lydnad och gått i två nya fontäner.

Idag flyttar vi hem till föräldrarna eftersom de flyger ner till Ungern. Vi ska vara hund-, katt- och husvakt som alltid. Midsommar ska vi fira också genom att grilla på baksidan med några vänner. Det ska bli så skönt att bara ta det lugnt och inte göra någonting annat än att dricka vin. Deprimerande bara att det nu blir mörkare för varje dag som går. Snabbt går det också!

Glad midsommar till er alla!

Chenin på rikslägret, i väntan på aktivitet

Dagen började med ett rehabiliteringspass för Chenin på Albano. Inga konstigheter med det utom att jag lyckades låsa in nyckeln i bilen, så det blev en härlig väntan på att pappa skulle komma. Vi utnyttjade dock tiden väl genom att ta en skogspromenad och läsa klart hundsport. Efter en joggingtur med Jocke runt Lötsjön var det på kvällen dags för skyddsträning. Hundarna skulle idag vara med och sitta i bas. Hjälp, tänkte jag och hjälp fick jag. Andra gången Chenin skällde skrek instruktör/figurant åt henne, vilket räckte för att hon skulle bli tyst. Det märks verkligen att det har effekt när någon annan säger till henne. Själv är man så mjäkig. Aldrig har hon varit så lugn medan andra jobbar tidigare. Första passet fick Chenin träna gripande av bitstock, så hon tar rätt med hela munnen på mitten och håller. Andra passet kände jag att hon behövde stadgas upp mer. Vi bestämde att vi skulle öva stanna kvar i stillasittande position. Jag tyckte det var bra att vi inte la in kommando pass på eftersom Chenin inte kan det än och det skulle göra henne förvirrad. Hursomhelst märktes det att Chenin inte har någon lydnad som helst. Så jäkla pinsamt! Hon gick upp varje gång bitstocken flög. Vad ska man med ett stanna kvar-kommando som bara gäller på lydnadsplan? Precis samma sak är det med vallningen. Chenin måste verkligen lära sig att lyda för att lyda, inte för att det är kul. Nu låter jag som värsta hårda människan, men det är jag ju inte.
Fig sa att detta stadie kommer alla skyddshundar till där det gäller att inte ta för mycket egna initiativ. Det han inte la till, men som var underförstått, är att det för vissa tar två år innan hunden går ur hand medan det för andra (läs Chenin) tog två gånger. Sammanfattningsvis gick träningen för Chenin ut på, förutom lite gripande, att få en ovillkorlig lydnad och detta är verkligen något vi kommer ha nytta av i många avseenden. För övrigt gör min söta lilla heta hund aldrig fel.

Vilken härlig sommardag! Chenin, Jocke och jag la oss på golfängarna, spelade kort och solade. Jag gjorde lite ändringar på uppsatsen. Jag skulle vilja läsa igenom den igen innan jag lämnar den för gott, men har inte tagit mig tid för det, utan istället läst hundsport

Jocke och jag, med en väldig träningsvärk i armarna efter helgens spår, passade på att ta med Chenin till sjöarna och mata fåglarna efter att vi sprungit runt Lötsjön med grannschäfern. Chenin har lite svårt för att vi ger bort bröd som hon vill ha till alla fåglar. Fåglarna är dessutom väldigt tama och framfusiga så hon anser att det är hennes plikt att tämja dessa. Lite upprörd var hon och lyckades slita sönder kopplet och bita en gås. Ja, vi har tama gäss här. Det blev ingen skada på fågeln och Jocke och jag skrattade i efterhand åt Chenin knasboll. Jag passade också på att klicka för att lugna henne fortsättningsvis. Vi hade ju en del bröd att dela ut och fåglarna slogs ganska mycket om brödet.
Hemma i Sumpan har det varit stor fest medan Chenin och jag varit iväg på aussieläger. Denna urartade lite då en tjejkompis till någon stött på flertalet lättraggade pojkvänner så det har varit stora diskussioner bland vännerna vad som egentligen hände osv. Skönt att vara bortrest och hålla sig utanför det där. Städat och superfint hade alla sett till att göra det hemma hos oss också!

Så har vi kommit hem från fyra fantastiska dagar i aussieklubbens regi. Chenin och jag tillhörde spårgruppen som leddes av instruktör Lena Sundqvist. I den gruppen ingick även Sandra med Dizzy, Lena med Carrey, Anki med Siri och Mikko med Tim. Alla i gruppen var väldigt träningssugna, men den som var mest inspirerande och drivande var vår duktiga instruktör. Inga sena mornar eller tidiga avslut, utan här var det valuta för pengarna. Som deltagare är det en härlig känsla när instruktören vill och orkar mer än man själv.

Det tog över fem timmar att komma till Lilla Edet för oss. Jämfört med Malin och Linda som körde via Jönköping var det emellertid inte jämförbart. Väl framme bjöds det på fika, annars ägnades torsdagen åt presentation och planering för samtliga grupper. Vi i spårgruppen bestämde gemensamt att vi skulle försöka fördela tiden på spårning och lydnad jämnt.

Uppstigning i tid på fredagen för att ta oss ut till spårmarkerna. De marker som vi fått låna i Arboskogen är minst sagt ljuvliga. Som Stockholmsbo är man inte bortskämd med rena spårmarker. Man får räkna med att ett tiotal personer, hundar och vilt gått i och över spåret och hoppas att de flesta apporter finns kvar. Efter att ha diskuterat på vilken nivå varje hund skulle ha spåret, antal apporter, slut, snitslar, vinklar, längd, ålder, spårläggare la vi ut spåren till hundarna. Medan vi satt i solen och väntade ut att spåren åldrades tränade vi platsliggning med Chenin med godis eller leksak framför som hon fick uppgift att passa. I spåren kan man generellt konstatera att de två grabbarna var mer coola i spåret, medan damerna var lite mer heta. Chenin fick ett sicksack-spår med lite godis i början som vi snabbt virrade bort oss i. Nästa spår innehöll två 90 graders vinklar och tre apporter och gick kanonfint, även om jag hamnade med gympaskon i ett dike. Efter att alla hundar fått lyckade spår på förmiddagen var det lydnadsdags på eftermiddagen. Istället för att trängas med övriga grupper på brukshundklubben stannade spårgruppen kvar vid de stora välklippta planerna vid grillplatsen i Arboskogen. Där fanns det gott om plats för lydnadsträning. Varje ekipage valde ut lite olika moment som vi önskade få vägledning i. För Chenins del blev det linförighet, kryp och saktagående. Vad gäller fotgåendet fick jag tips om hur jag skulle hålla tillbaka henne i vändningarna så att hon inte blev för vid. Annars fick vi mest beröm för kontakt och position. Gällande krypet provade vi att jag stod precis framför Chenin så att hon fick till en lugnare krypteknik. Vi fick även råd att öva kryp under böjda trädgårdsblompinnar. Saktagående tränade vi slutligen genom att ha en hög target med godis på och bara gå framåt mot denna när Chenin var lugn. För Chenins del ändrade vi dock metod till att gå framåt utan motivationsdragning och slänga boll över huvudet när hon gick i lagom långsam takt.

Efter en hård dag i skogen var det meningen att jag skulle ta en snabbdusch innan föreläsningen. Vi hade haft ganska brunt vatten tidigare, men nu var det värre. När jag väl skulle hoppa in i duschen kom det inget vatten alls. Efter lite väntan kom vattnet tillbaka och då hoppade jag in i duschen. Jag hann inte stå där så länge innan Mikko ropade att vattnet nu såg svart ut i kranen. En snabb blick på golvet och jag konstaterade att jag duschade i ett blodbad. Med den missfärgade handduken virad runt mig sprang jag upp till Malin och Linda för att låna deras dusch. I den fanns det emellertid inget varmvatten, så det blev en snabbvisit i duschen.

Föreläsningen med Christine om skottberördhet och skott-träning var kanon, även om jag hört det många gånger tidigare från henne. Hon menar att även det momentet skall vid inlärningen delas upp i flera, så att man har något att gå tillbaka till om något går snett under träning. Framförallt ger de våra kontrollfreak till hundar något att avreagera på, nämligen skytten. Efter middagen hade Linda (Isak) och Lisa (Elsa) ordnat lite ordgåtor som handlade om norska ord, fåglar, kryddor och engelska ord. Kvällen ägnades därefter åt social samvaro med vin i stugbyns reception.

Det var lite tungt att gå upp tidigt på lördagen efter vinet, men det gick. Nya härliga spårmarker och uppfödare Marie följde med och kollade på Chenin som fortsatte vara superfin i spåret. Vid lunchtid var det flera grupper som valt att äta vid grillplatsen, vilket var ännu trevligare. På eftermiddagen var det först dags för budföring. Chenin är inte i form för det än, så vi hoppade över detta och tog en promenad för att hon inte skulle varva upp sig. Budföring är det fjärde roligaste efter vallning, skydds och uppletande. Således står Chenin inte snällt och tittar på när andra hundar har kul. Därefter valde jag att köra fritt följ och apportingångar. En timme innan middag var det dags för hopp-träning. Chenin bör inte heller hoppa än och även om jag borde varit med och lyssnat kände jag att jag gärna spenderar en timma vid stugbyn. Christine (som har pappa Assar) passade på att kolla Chenins ben medan Carina och jag diskuterade vilka underbara systrar vi har och kom fram till att vi båda ville ha en avkomma efter endera den ena eller den andra. När det sedan var dags för lekarna som Linda och Lisa ordnat öppnade himlen sig och hällde vatten över oss. Men vad roligt det var ändå. En i varje grupp var dominant förare och en från varje grupp var följsam hund. Uppletandegruppen var absolut roligast eftersom föraren i den gruppen visade prov på hund(eller människo)misshandel under varje moment, vilket resulterade i nolla efter nolla. Men vad vi skrattade. Vår grupp samlade även ihop fem pluspoäng för att vi erbjöd domarna ett paraply, som vi visserligen lånat från en annan grupp. Min åsikt är att denna mutning borde ha lett till fem minuspoäng eftersom vi väntade med detta erbjudande till det var vår tur, nämligen sist. Vid det laget var domarna dygnsura. Nästa lek handlade om att klicka varandra och här var Mikko och jag grymma. Jag var hund och han var klickaren. Efter denna långa dag kan jag lova att jag somnade ovaggad.

Söndag erbjöd lite sovmorgon eftersom det var städdag. Ute i spårskogen var det fruktansvärt mycket knott, inget hjälpte. Instruktören la ett riktigt terrängspår åt Chenin och mig. Det märktes något att Chenin var trött, men oj vad hon jobbade. Spårupptag, uppför, nerför, vanliga vinklar, spetsvinklar och plockepinn. Jag ramlade och brände mig på linan. Chenin skulle nog hellre ha en racerförare som kan jobba lika snabbt som hon, men det är omänskligt. Vid ett ställe fortsatte Chenin rakt fram varpå instruktören ropade att jag skulle hålla igen, men jäklar vad Chenin låg på. Jag hann tänka är du säker på att du inte gått här, innan jag förstod att instruktören lagt en T-vinkel där, dvs hon hade fortsatt rakt fram och sen vänt tillbaka tio meter och vinklat vänster. Chenin verkade lite förvirrad när spåret tog slut, men detta är en bra övning för att träna Chenin att spåra sig tillbaka när hon tappar i vinklar. Instruktören avslutade med att hon ville köpa Chenin, kan man få en finare komplimang än så? Genomgående under lägret fick Chenin många fina komplimanger och de värmde förstås. Man blir ju bara så stolt! Chenin behöver fina ord om vilken arbetskapacitet hon har, eftersom hon ibland kan tända lite snabbt i vardagen när andra har kul och det kan ibland kännas lite motigt. Kör man då ett träningspass så kommer man på att det är skönt att hon tänder och orkar så mycket. Just nu, när hon varit understimulerad efter skadan i snart fyra månader, har hon verkligen varit het i gasen på alla plan.

Efter fotografering och snabblunch började Mikko och jag vår hemresa strax före fyra. Vi snackade, tjafsade, diskuterade och chivades så mycket hela vägen dit och hem så någon radio har vi inte ens satt in. Men väldigt kul har vi haft! Och om en och en halv vecka ska Hebbe, Chenin och jag tillbaka till Lilla Edet på kennelläger! Nästa år hoppas jag att aussielägret är närmare Stockholm.

Min handledare ringde i morse och sa att min uppsats var en av de bästa han läst denna termin. Fick jättemycket beröm och ska bara ändra några små detaljer under nästa vecka. Vad glad jag blev!
Efter lite velande i morse, när Mikko trodde att Tim blivit sjuk, så har vi nu bestämt oss för att åka runt tio härifrån till aussielägret. Skönt att det blev av annars hade jag fått tränga ihop mig med Malin och Linda. Sex damer i en bil och massa packning är jag glad att slippa… Uppdatering på söndag och visst ska kameran med!

Jag har mest suttit vid datorn idag och skrivit klart examensarbetet. Nu har jag mailat in det, får göra de småändringar som behövs nästa vecka. Annars har jag packat inför aussielägret som börjar imorgon, städat inför den stora fest som skall hållas här på fredag samt promenerat och tränat lydnad med lilla Chenin. Av mina sex springkamrater var det ingen som var intresserad av att springa idag. Jag fick ta en runda själv med grannschäfern. Visserligen hade jag bra träningsvärk sedan i måndags, men nu ska jag ju bort fyra dagar på läger då lär det inte bli någon springning.

Idag är stora dagen för Chenin. Vi ska träffa två ortopeder och rehabpersonalen. Hoppas verkligen att knät är stabilt nu. Jag vill inte att hon ska opereras igen.
Nu ska kritikern i mig fram igen. Usch för dessa pitbullar. I morse blev Chenin nästan påflugen. En kille hade sin pitbull med avklippta öron i ett för stort halsband och alldeles för långt koppel så att denna nådde fram till oss när vi gick förbi. Chenin och jag hoppade undan när hunden gjorde utfall och klarade oss utan obehag. Eller utan, mitt hjärta var uppe i halsen. Chenin var coollugn, hon vet ju inte skillnaden mellan den och en terrier. Men det vet jag. Jag har alltid förespråkat att det är ägarnas fel osv. Jag känner många trevliga pitbulls. Men jag börjar vackla nu. Jag går runt och är rädd för att möta en lös pitbull. Tänk vad den skulle kunna orsaka för skador på min kaxiga fröken som tror hon är störst bäst och vackrast. Varje gång jag ser en lös pitbull så fryser jag till och väntar på att ägaren ska koppla den. Börjar allt oftare fråga mig varför man överhuvudtaget ska ha hundar i samhället som är avlade i flera hundra år på att döda andra hundar.
Nu är vi på bra humör här hemma . Chenins ben såg helt okej ut enligt veterinärerna och inget tal om någon operation. Först tittade Annica på henne igår och sa att hon känns så stabil som man kan önska sig efter en korsbandsoperation. Ortopeden på Albano tyckte allt kändes bra. Den andra ortopeden som hade opererat Chenin tyckte att hon använde benet bra, full böjning och sträckning, det lilla instabila var helt normalt och inget jag behövde vara orolig för. Det känns som om en sten lyftes från hjärtat. Vi kör på som vanligt således. Lugnt och försiktigt till vi åtminstone nått 6 månader efter operation. Sommaren är inte längre förstörd! Och ja, mina vänner som smygläser, ni kan boka midsommar hos oss!
Läste Aspens blogg idag också och skrattade halvt ihjäl mig. Han är så störd. Det finns en länk för den som inte är för pryd .

Det har varit en varm och skön helg i hela landet. I lördags skulle vi gått och badat, men det slutade med att vi hamnade solandes på golfängarna. I söndags skulle vi åkt och kollat på en amerikansk fotbollsmatch, men även då slutade vi på golfängarna. Idag, måndag, var jag på KS och bytte min p-stav i armen. Aj, vad ont. Inte gjorde det saken bättre att sköterskan verkade vara en rookie för det tog lång tid och en del smärta innan jag blåmärkt gick därifrån. På kvällen hade vi avslutning på hundungdom vilket innebar att jag missade grillningen på golfängarna. Så mycket momentträning blev det inte, utan jag gick igenom kontaktträning med ungdomarna. Vilken effekt, jämfört med hur dessa ryckt och slitit i sina stackars krakar för att få någon kontakt i veckor. Lite godis och träning på att berömma med rösten, vara rolig, stärka samarbetet och helt plötsligt gick svansen på den där lilla shih-tzun och denna gång var svansen på ryggen, inte mellan bena. Till saken hör att denna hund dessutom biter matte ibland för att han inte vill gå ut med henne, utan hellre vara med mamman som är snäll mot hunden. Konstigt! Pizza var det beställt och efter en timma och tjugo minuter kom den. Eller kom, jag fick åka och möta dem för helt plötsligt visste de inte var hundklubben låg trots att de intygat att de gjorde det. Till råga på det har pizzabudet mage att vara sur för att jag inte kommit dit tillräckligt fort! Ursäkta, jag trodde jag hade beställt hemkörning sa jag. Sista gången vi beställde de där äckliga, dyra, små pizzorna från pizza express. Ingen service mind alls! Enda anledningen till att vi beställt därifrån tidigare är för att de hittat till hundklubben, men nu gör de inte ens det.

Igår följde vi med Emma på skyddsträning i Gubbängen. Så fort jag tog ut Chenin ur bilen för att rasta henne såg jag att hon var låg. Vad nu? hann jag tänka innan jag såg de fyra mega-hararna! Chenin var så spänd att hon skakade, men jag lyckades klicka till mig fin kontakt och det var jag mäkta stolt över. I alla fall så skulle Chenin få vara med idag och testas i skyddet. Om hon hade kapacitet då! Hon hörde helt klart till de mer galna hundarna. På grund av benet kunde vi inte testa mer än intresse för figuranten, gripande och dragkamp. Figgen tog först fram en trasa och den slet Chenin sönder direkt, då tog han en bitkudde och den högg hon förstås direkt. Vid det andra passet bestämde jag mig för att gå fot och inte låta henne gå igång själv. Jag vill ha en behärskad hund och jag vet att tre gånger skulle kunna räcka för att Chenin går ur hand och blir oregerlig. När hon gjort det ett tag med fin koncentration fick hon ett varsågod-kommando och hade lite dragkamp med figgen om en bitstock. Trots att Chenin aldrig kört skydds går hon igång bara vi kommer ner på plan och hon ser sakerna och då skäller hon på figgen som om han var en hare. Det hela är en enda stor lek för henne och hon älskar ju människor. Figgen som också var lite av instruktören i gruppen sa fina ord om Chenin. Dels att det måste vara ovanligt för den rasen att ha den kamplusten hon har och dels att det är sådana egenskaper man önskar sig på en skyddshund. Sen är det synd på hennes ben. Han verkade inte tycka att åldern var något problem för hennes del. Hursomhelst var hela gruppen väldigt trevlig och jag var välkommen tillbaka när Chenin är 100 igen och till och med bli medlem om jag förstod det rätt. Hundar med avslitna korsband brukar inte ha de bästa förutsättningarna på skyddsplan, men det vore verkligen kul att visa vad aussies går för. Något som är mer fysiskt påfrestande än skyddet är ju vallningen och jag hoppas ju verkligen att jag kan köra det med henne igen. Men man får nog vara varsam vid alla fysiska påfrestningar. Vad gäller skyddet är hon ingen hund som behöver hetsas speciellt mycket, snarare lära sig behärska sig och lära sig bevaka osv. Munkorgsarbetet trodde han inte skulle vara några problem med Chenin eftersom hon är en hund som växer ju tuffare uppgift hon får. Värderingen av Chenin stämde väl överens med de bedömningar hon fått på korning och L-test. Vad gäller lydnadsträning så hade vi lite olika uppfattning i gruppen, men det är bara kul att diskutera. Just aktiviteter som vallning och skydds gör att jag känner mig så stolt över Chenin. Det märks verkligen att det är det här Chenin ska hålla på med. Hon trivs och jag trivs med henne.

Idag är vi på Skanska igen, Chenin och jag. Nästa vecka blir det inget jobbande på Skanska alls, vilket ska bli skönt. Kanske kan jag då passa på att duscha Chenin. Hon blir så skitig i pälsen av allt damm på krossen. Ikväll ska jag jobba med karaoken på Weissen igen.

Bränd över axlarna är jag efter att ha solat och badat igår. Det syns inte så mycket, men det känns. Vilken härlig fotbollsmatch det var igår mot Island!
Idag har jag jobbat på Skanska igen. Jag skrev en del på uppsatsen också så det känns bra. Ikväll ska vi med Emma och träna i Gubbängen, söder om stan.

Igår åkte vi till klubben med Malin och Moa. Emma, Lira och Pyrrha var också där. Jag körde igenom lite fotgående, sen tränade vi bara pasivitet. Därefter blev det en liten promenad med tjejerna.
Idag har vi varit ute i solen, Chenin, Frida och jag. Pluggade en massa och spelade Yatzy och kort. Chenin låg i skuggan och såg lagom uttråkad ut.
Ny bild på Gurkan under Chenins valpar. Så ruskigt lik Chenin!
En bild på Chenins mamma Chessie och pappa Assar

Vilken härligt solig dag! Det blev solning i sju timmar med trevliga vänner. Chenin är superduktig. Låg i skuggan några meter bort i stort sett hela tiden. Hennes kusin Leon kom förbi också och vi snackade lite strunt.
Sen kollade vi på film The Good Shepherd, kunde varit min shepherd men det var det tyvärr inte. Hade nog varit mer spännande!

Chenin mår bra igen. Känns skönt. Hoppas också att vi slipper operation.
Häftig fotbollsmatch idag mellan Sverige och Danmark. Helt sjukt! Jobbade på Weissen efter matchen. Det blev en seg kväll, men helt okej.

Chenin är fortfarande halt och trött, men ändå lite mer igång idag. Vi får se hur det blir. Jag har vänt och vridit på allt nu… Huvudsaken är att hon mår så pass bra att hon jagar kaniner på natten.
Efter att Chenin och jag jobbat hela dagen på Skanska åkte jag på vårfest med Ernst & Young på Cirkus. God mat, trevlig underhållning med bland andra Jonas Gardell och mycket vin.