Chenin.se

Skriver världens längsta inlägg som försvinner… Vill skjuta datorn just nu! Försöker mig på ett kortare

Onsdagkväll var jag helt slut efter all energi inför seminariumet. Jag släpar mig till Lötsjön där det blir springning med Jocke, promenad med Chenin, Anna och Dalton, lösträning med Doc och främmande hundar, promenad med Chenin och Dalton. I den ordningen. Kommer hem och slocknar ovaggad, minns inte ens om jag såg hela Efterlyst känns mest som att jag ska somna varje sekund.

Torsdagar är rehabdagar med simning för Chenin på Arninge. Själva simningen går mycket bättre och i takt med det går besöken sämre, dvs Chenin gnäller i väntrummet, står inte still en enda gång brevid poolen, pekar på dörren, kliver lättad in i duschen och med svansen mellan benen ner i poolen. Fast denna gång lyfte vi ner henne istället. Jag tror det ger sig. Hon simmar inte längre med panik och instruktören säger att hon sett värre, kanske menar hon större. Chenin simmar nu 2+2+2+1. Husse var med och tröstade Chenin med sin Iphone.

Fredagen bjöd på middag hemma hos Nattis i sällskap med Jocke och Marc. Efter middag gjorde Chenin och jag en snabbvisit hos Anna och Jakob som bor nära Nattis. Vi var tillbaka lagom till Idoltime. Efter lyssnat på andra sjunger vi själva Singstar. Jag tröttnar och gäspar så vi stänger av och småpratar istället. Runt midnatt promenerar vi i gemensam takt hem till mina föräldrar. Chenin blir kvar på Lövgatan, vi tar avsked av Jocke och Marc och jag skjutsar Nattis på elcykeln till Weissen. Hebbe och co möter upp oss där. Jag kände mig trött och sliten, så jag drack inget annat än vatten. Nattis och jag gav oss på ”Big girls don´t cry” (inte Dirty Dancing versionen som jag trodde), istället för ”Bitch” som Hebbe föreslog. Jag kunde inte verserna men det var kul att sjunga en ny låt. Nattis och jag missförstår varandra hela tiden, förmodligen för att hon är onykter och jag är nykter, men det blir rätt kul varje gång. Vid stängning cyklar jag hem för att hämta Chenin. Tanken var att möta upp Hebbe men Chenin och jag somnar i min gamla bäddsoffa.

Jag vaknar småsjuk, förmodligen efter sviter sedan onsdagen, till att mamma går ut med hundarna. Lyx! Det var inte igår direkt. Chenin tycker dock inte att det är tillräckligt utan vill gärna ha upp sin mamma när hon kommer in. Hon lägger sig därför nära nära och putsar mig. Jag tackar och går upp. Inser ganska snabbt att jag inte är sugen på att åka ut i spårskogen själv och lägger istället spår hemma. För Chenins del gör det inget. Spåret får ligga 1 h 45 min medan Hebbe och jag kollar på Wall E. Det har börjat skymma innan vi kommer iväg. Chenin rusar i upptaget och jag hinner tänka ”nej, inte idag” – sedan går hon som en klocka, lugnt och metodiskt hittar hon varje godis, ostressad travar hon på, inga rus ingen galopp. Hon tar alla vinklar exakt och jag känner mig grymt nöjd! Efteråt promenerade vi runt Lötsjön innan det blev avfärd med Hebbe till Kista för lite julshopping. Vi äter middag, köper de flesta julklapparna, köper stövlar till mig, fikar och köper jeans till Hebbe. Inne på JC var jag rätt trött så det blev fram med stol utanför provhytten i väntan på att Hebbe visar upp jeans. Chenin smygkikar nyfiket in under provhyttsdörren och jag undrar vad det är som är så spännande, men hon svarar inte. Tydligen är det helt uppenbart att husse kan gömma sig i provhyttshål om man inte har koll. Söt är hon i alla fall tänker jag och personalen håller med.

Väl hemma igen mår jag ännu sämre. Hebbe ska till en kompis och jag stannar i soffan med Tropical Thunder – knasfilm. Vaknar några timmar senare när Hebbe kommer hem. Han tar ut Chenin på kissrunda och det är lyx 2 denna helg. I vanliga fall går jag gärna alla svängar, men när man inte mår 100 är det skönt att få hjälp.

Söndagmorgon är förstås värst och jag önskar kortsiktigt att jag inte bokat in spår med Anna och Lisa. När Chenin krafsar på mig ändrar jag mig och är tacksam över att vi bokat in träning – då blir kvällen lugn. Lisa kommer förbi med Eskil och Loi och tillsammans planerar vi aussiemontern. Därefter möter vi upp Anna vid ”nya stället”, som vi benämner det trots att det är välanvänt vid detta laget. Lisa lägger till Chenin och Doc, Anna lägger till Loi och jag lägger till Eskil och Dalton. Dalton går först, han går vimsigt Daltonaktigt i början men får ett nypåsläpp och går kanon. Chenin är nummer två ut och hon går noggrant och med hjälp av godisarna i fikatempo.Trevligt! Loi är näste man till rakning och går såklart finfint i spåret men apporterna är sådär… Därefter är det Docs tur och han är splittrad idag, verkar vara vilt som stör. Han får i alla fall ett bra avslut. Eskil fick nog det längsta spåret. Han gick kanon fram till yttersta slutet, förmodligen en kombination av vilt och tappad ork pga spårkonditionen. Söta farbrorn! Vi åkte sedan till mina föräldrar där vi bar in mina sommardäck (tack igen Lisa) och bar ut galler till Lisa medan grabbarna busade med tant Lazy. På kvällen kom Issen förbi och vi kollade på Postal Dude. Jag vet inte om jag kan rekommendera någon av filmerna jag kollat på under helgen. De var mest knasiga, men har man inget annat för sig en vardagkväll så är de rätt underhållande.

Imorgon är jag hemma från jobbet. Det går inte att vara där med halsont och ansträngingshuvudvärk…

Igår kväll gick vi ut tillsammans med Anna och Doc först, därefter Anna och Dalton. För Docs del gällde expedition hundmöten i koppel. Det gick väl mindre bra i början, sen ännu sämre eftersom hundarna tog slut (kändes som vi hade avskräckt alla). På slutet gick det dock super så nu är det nog löst för tillfället. Det har väl egentligen fungerat bra fram till för någon vecka sedan, men nu är Doc tillbaka i det läget förhoppningsvis. Ikväll kan det eventuellt bli fråga om expedition hundmöten lös.

För övrigt har något tungt lyft från mina axlar. Under förmiddagen har jag haft skatteseminarium för kunderna i Uppsala tillsammans med en kollega (som till skillnad från mig jobbat med det här i 20 år). Jag har varit nervös för det här hela veckan. Igår kväll hade jag mer eller mindre panik eftersom jag hade 20 ppt-bilder att föredra och några kunde jag inte alls. Från att ha gått hem tidigare från jobbet närmast gråtfärdig sitter jag nu rätt nöjd. Själva redovisningen gick galant, däremot var det en del kniviga frågor. Jag tycker ändå att jag hanterade dessa bra. Jag svarade fel på två, men kom på mig själv och rättade på ett självsäkert och självklart sätt. Ett svar blev lite höftade (läs: chansning som jag tror är rätt och inte har någon betydelse), men det är ju ingen skillnad från vårat höftande på deklarationsblanketten. I efterhand var det ganska kul också, när väl adrenalinet lagt sig. Dessutom känner man sig ganska duktig som klarat denna utmaning.

Igårkväll och imorse var det inte bara massa snö, det var dessutom ordentliga vindbyar. På kvällsrundan låg snön alldeles orörd överallt och inte ett spår i sikte på grund av stormen. Chenin blir, liksom så många andra hundar, väldigt busig av snö och blåst. Huttrade man för mycket blev man uppfordringsutskälld och eftersom man då skrattar så minskar inte direkt frekvensen. Som extra krydda slängde Hebbe snöbollar på oss.

En annan grej som gör Chenin fullkomligt oregerlig (åtminstone i koppel) är pulkaåkare. Det tog många år för henne innan hon förstod att pulkaåkare är tabu, det är inga leksaker som är till för henne. Man glömmer snabbt att det någonsin varit ett problem när hon bara snällt går förbi. Numera är det alltså inga problem sålänge det inte är någon hon känner som åker och sålänge pulkaåkarna inte kommer skrikandes alldeles för nära – då spritter det i kroppen. Jag har ett minne av en tid för många år sedan när vi mitt i natten (och inte helt nyktra) åkte pulka i slaktarbacken med Chenin lös. Det var livat minst sagt – rent lyckorus för Chenin.

Chenin är verkligen ego. Alla saker är hennes. När Rocco kommer med saker i munnen (vilket är nästan jämt, kvitton, skor m m) så tar Chenin snabbt ifrån honom allt och lägger på hög. Extra kul blir det när Rocco kommer med en boll, då får Chenin det knepigt att ta ifrån honom. Men trägen vinner som det heter!

Rocco är fortfarande kvar men idag ska han väl äntligen bli hämtad. Jocke följde med till skogen för lite spårning. Rocco fick börja med ett spår som jag lagt. Han gick i vanlig ordning i 180 medan jag skrattandes flög efter. Han är så galen! Chenin fick sedan ett spår som Jocke lagt. Även hon är ju gasig men inte fullt så illa. Dels har hon lärt sig att det finns godis i spåret, dels är hon inte lika stark att hålla tillbaka. Roccisen fick sedan gå samma spår och det var fartfyllt. Bra motion att springa i snö. Roccisen fick sedan köra lite budföring mellan Jocke och mig. Avslutningsvis fick Chenin plocka lite apporter på vägen. Nu ligger det två utslagna hundar här medan jag har städat och tvättat. Det varar dock inte så länge, varken städningen eller vilan.

Idag kommer Roccos ägare hem från Thailand. Så efter två och en halv vecka har vi snart bara en hund. Husse tycker det är jätteskönt och jag kan nog bara hålla med. Med Roccisen här får man till exempel inte äta rostade bröd på morgonen eftersom han blir rädd när man lägger in bröd i rosten. Efter yoghurtätande ett bra tag ska det bli skönt att snart äntligen få ta en macka.

I torsdags var vi och simmade för fjärde gången och peppar peppar, jag tyckte inte Chenin visade något dagen efter. För övrigt var själva upplevelsen värre än vanligt, åtminstone utanför bassängen. Lilla tjejen till och med gnydde innan hon skulle i. Väl i bassängen tycker jag att det fungerade bra. Vi provade att byta sidor och det verkade ge bra utdelning på Chenin.

Igår kväll tog vi bussen till Hebbes mamma. Jag insåg att det måste varit flera år sedan vi åkte buss. Jag är nog mer av ett tunnelbanefan, vilket avspeglats på mina hundar som alltid gillat tunnelbana mer än något annat kommunalt färdmedel. För Chenins del spelar det nog ingen större roll. Men både Chenin och Roccin var så gulligt nyfikna på allt. Eftersom Chenin åker rätt mycket tunnelbana och då mest ser uttråkad ut blev jag förvånad över att allt verkade så spännande. Det var då jag förstod att det var ett tag sedan vi åkte buss. Hemma hos Hebbes mamma var det lajbans med massa god mat och förstås Idol. När ska den där Robin åka ut? Jag tycker egentligen alla håller en helt annan nivå än Kevin så det är knappt spännande att se. Allt annat än att Kevin vinner vore katastrof.

Imorse var vi ute och fotograferade i all snö som kommit. Äntligen, det är så mysigt med allt vitt! Jag åkte sedan med min sommardäcksbil till Solnabadet med Frida och var en meter ifrån att smälla på ditvägen. Usch, imorgon står det däckbyte på schemat. På Solnabadet spelade de James Blunts ”Goodbye my lover, goodbye my friend!”, en låt som alltid får mig att tänka på Diana. Samma dag som jag visste att jag skulle få ta avsked av henne, grät jag till den i bilen på väg hem från en tenta i Uppsala. Chenin och Lazy hade varit med mig i Uppsala i tre dagar och Diana hade fått vara hemma själv med föräldrarna eftersom hon var så dålig. Varje gång jag hör den låten måste jag byta radiostation eller rum. Det går bara inte. Lite svårt när den spelas i ett badhus exakt tre år efter den jobbiga dagen. Det är bara att bita ihop, simma under vattnet och prata med Frida om allt annat hela låten för att slippa tänka på det. Ett ord om Diana skulle få mig att tappa ansiktet. Det här händer alltid mig i november, usla månad!

Brr… kallt muttrade jag hela dagen. Efter träning med hundarna på klubben var jag glad att det frusit på. Så himla skönt att inte behöva putsa hundarna rena efter några plusgrader. Idag var Nora, Markus, Banshee, Anna, Doc, Dalton, Malin, Moa, Tjabo, en ny tjej med en storpudel och jag med Chenin och Rocco där och träna. Jag la ett spår tillsammans med Rocco och Banshee. Chenin var i vanlig ordning lycklig över att få spåra, medan jag är mindre förtjust i mörkerspår. Trist nog hade jag sönder Chenins back on track-täcke igår. Jag lyckades dra sönder ena resårbandet när jag försökte få av täcket medan Chenin låg i soffan. I min enfald hade jag hoppats på att kunna sy fast det men efter ett spår med resår överallt i många meter insåg jag att det är bara att klippa av och försöka köpa nytt. Det blev förstås sent på klubben och vi var inte hemma förrän halv tio. Hebbe och jag såg klart Indiana Jones – en film för familjen, inte kanske bara Hebbe och jag.

Lördagmorgon var det dags att möte upp Anna o co igen för att spåra. Vi visste dock inte att hela skogen skulle bestå av orienterare. För att vara på den säkra sidan åkte vi så långt bort man kan komma med bil. Det hjälpte föga visade det sig när jag mötte fyra orienterare medan jag la Docs spår. Chenin och Dalton hade mer tur med sina spår. Chenin fick dessutom en apportstig innan och hon verkade lite förbryllad över det minimala spåret. Hon är lite för gammal för att tro att det skulle vara något annat än ett spår, men pinnarna är ju i alla fall älskvärda. Efter spårning åkte mamma och jag och simmade innan vi hamnade med Chenin hos mormor. På kvällen anslöt även min bror och tillsammans lagade vi och åt god middag hos föräldrarna. Hebbe och jag åkte sedan till en inflyttningsfest hos hans kompis i Johanneshov. Chenin fick stanna hos föräldrarna eftersom vi inte kände några på festen. Trots det hade vi rätt trevligt och festen kryddades dessutom med fyndiga lekar. Lekar är underskattat. Hebbe bestämde att när vi fyller år nästa gång så blir det lekar!
Inte heller söndag bjöd på någon sovmorgon eftersom vi bokat photo shoot inne i stan på Model house. En gammal gymnasiekompis (Anna C) hade rekommenderat mig så Hebbe, Chenin och jag åkte dit. Vi hade några jättetrevliga timmar där och köpte förstås med en gäng bilder. Chenin var exemplarisk, gick runt lös och sålde in sig hos alla. Låg brevid medan vi blev sminkade, bjöd fotografen på diverse buskort (slet loss bakgrundspapper, for runt med min nya rosa mössa – ja Lisa ny), gosade med alla i väntrummen, somnade medan vi gick igenom bilderna. Det kändes som att det var många som ville köpa en sån lugn australiensk fårhund efteråt. Chenin lugn hm… aussies lugna hm… Ibland vill man inte tala om vad det är för ras, men det är faktiskt även upp till uppfödare att inte sälja. Medan vi satt och kollade på bilderna började det snöa – mysigt! Efteråt tog vi en sväng till Kista, åt lite mat och köpte en ny vinterjacka till mig på HM.
Hebbe sitter och redigerar bilder nu, men jag kan inte sånt där så det får vara lite original här…

Efter kall men ändå underbar kvällspromenad med Chenin måste jag bara kommentera om äppelskrutt. Anna säger alltid att Dalton äter massa äppelskrutt ute, själv har jag inte sett Chenin hitta så många skrutt ute. Ikväll hittade Chenin två (så människor i Hallonbergen äter faktiskt äpplen också!) som förstås åkte ner. Chenin äter dock mycket mer än bara sånt ute… Nu film i form av dålig Indiana Jones efter vi har sett klart av Linda Rosing i Sanningens ögonblick.

En kort sammanfattning av veckan som gått. I måndags var vi en sväng till klubben. Rocco och jag la ett spår. Först fick Chenin gå det, därefter Dalton. Mörkerspår är kul! Anna och jag tog sedan en liten promenad. Dalton och Chenin fick vittring på något vilt och uppförde sig illa. Två arga mattar senare så kan man väl säga, om man ska vara snäll, att de åtminstone försökte uppföra sig. De är båda jäkligt envisa och hårda när de är något de verkligen vill. Lite trist promenad när man egentligen vill ta en mysig sväng chattrandes i mörkret.
I onsdag var jag i Uppsala slott och stod i Ernst & Youngs monter på juristernas arbetsmarknadsdag. Det är alltid lika trevligt att prata med ambitiösa studenter och gamla klasskompisar på andra byråer. På kvällen blev det först springning med Jocke och Roccisen runt Lötsjön, därefter promenad med Chenin, Roccisen, Anna, Doc och Dalton. Chenin, min älskade vän fyllde sex år. Vi firade väl inte direkt på något speciellt sätt. Min ambition är att alla Chenins dagar ska vara speciella. Så i vanlig ordning blev det mycket mys och massage.
I torsdags var det simning för Chenins del. Sämsta sättet att börja sin första dag som sexåring med andra ord. Att simma själv är kul men inte under press i en pool. Men det går an och framåt, även om hon simmar rätt panikslaget. Jag höll i henne vid kanten denna gång och det tror jag kändes bättre för stumpan. Ungefär samtidigt började Hebbe och jag tröttna på Roccisen rätt mycket. Hunden har verkligen damp. Chenin lackade på honom för första gången den kvällen eftersom han håller på och springer över henne hela tiden. Hebbe och jag hade full förståelse för det. Dessutom var han tvungen att vara själv några timmar på torsdagen vilket han besvarade med att störa grannarna i form av ylande. Stackars hund som 11 år gammal inte klarar av att vara ensam en stund. Från och med idag fick Roccisen därför vara hos Ken, åtminstone över helgen, så vi får andas lite här hemma. Anna kom förbi en sväng på kvällen med Dalton och Doc för att kolla på Idol. Jag missade att beklaga mig över att Larsa åkte ut förra helgen. Nu håller jag tummarna för Kevin även om jag inte direkt bidrar med telefonröster. Chenin verkar ha vant sig vid grabbarna. Hon låg avslappnat på rygg i soffan även fast Doc var i samma rum. Det är nog andra gången grabbarna är hemma hos oss men det går framåt. På kvällen fick Chenin äntligen sitt födelsedags-grisöra och att hon skulle få det visste hon förstås långt i förväg. Hon praktiskt taget lotsade mig till skåpet när det var dags. Dessa kloka aussies…

för världens finaste underbaraste och bästaste Chenin!
Min lilla tös blir hela sex år idag! Vi har väl firat det med promenad runt Löt och massa gos.

Vaknade imorse och funderade på om det var söndag eller måndag. Kom fram till att det var söndag och att jag glömt stänga av väckarklockan. Snopet insåg jag att det var måndag och att jag aldrig fick någon söndag. Helgen har varit så fullsmockad av aktiviteter att den bara försvunnit. I torsdags lämnade Thomas av Roccisen här. Chenin och han är rätt roliga ihop. Han har ju damp och eftersom Chenin gillar lugna lydiga hundar och Rocco inte uppfyller det första ser man ibland irritationen hos Chenin. Helst vill hon lappa till honom men det går inte för Rocco tittar aldrig på Chenin. Det innebär att han inte uppfyller första kriteriet i hennes kravlista. Roccisen tränger sig före och emellan men visar inget intresse för Chenin. Till råga på det är Roccisen en typisk labbe som måste bära på saker hela tiden och Chenin ör en typisk aussie som måste äga allt hela tiden. Roccisen går runt med strumpor och leksaker och Chenin tar ifrån honom allt. Ganska kul när Rocco går runt med Chenins korkskruv i munnen. Det är lite svårt för Chenin att sno tillbaka den när den inte sticker ut ur munnen vilket leder till att Chenin går efter och kollar på Roccisens mun hela tiden och väntar på att han släpper den.

Efter den panikartade simningen i torsdags hade Chenin lite träningsvärk. Detta trots att Chenin simmade samma antal minuter som förra gången. Anna och Doc var med och sällskapade. Efteråt tog vi en tiominutersrunda i trakterna. Chenin har blivit jätteduktig när Rocco går lös. När hon var yngre skällde hon som en galning om någon annan hund var lös när hon var kopplad men nu går hon till och med lugnt emellanåt. Dessutom skadar det nog inte ur Chenins perspektiv att Rocco lyder och aldrig bjuder in hundar till lek. Jag tror faktiskt att Rocco och Chenin kompletterar varandra bra. Även om Chenin tycker bättre om Banshee än Rocco så är det en stor fördel att hon aldrig rider på Roccisen.

I lördags var det upp tidigt och iväg till Enköping där det skulle vara uppfödarmöte. Jag hittade en närliggande skog och märkte först efter att jag lagt ett spår där att det var ett militärområde. Typiskt, men fördelen är att det inte går så mycket folk i alla fall. Varken Chenin eller jag blev skjutna så det var nog lugnt. Medan spåret låg till sig läste jag hundsport och brukshunden. Chenin spårade bra men hetsigt. Jag konstaterade att det är tur ibland att man är ute själv i skogen för jag är inte speciellt pedagogisk när jag argt skriker ta det lugnt. Som tur är, är det som att hälla vatten på en gås när Chenin spårar. Hon tar aldrig illa vid sig. Jag kan ju bara inte låta bli när jag blir orolig för hennes rygg. Efter spår var det en något lugnare Chenin på mötet än vad det hade varit utan spår. Chenin fick ligga i ett hörn på sin filt i stugan så hon inte behövde sitta i bilen och bli kall. Uppfödarmötet blev fem timmar långt och innehöll en hel del intressanta diskussioner. Visst får man vara glad för att det var några som kom. Av 70 inbjudna var det 3 uppfödare som kom utöver styrelsen och arbetsgrupper. Sammantaget var vi 9 där. Avstånd är förstås ett giltigt skäl, liksom flera andra, men med tanke på hur många uppfödare vi har runt mälardalen känns 3 uppfödare som ett väldigt klent antal. Håller tummarna för att det är fler som kommer till Mullsjö i januari. De som var där hade dock mycket åsikter och olika åsikter så mötet blev givande.

På kvällen hade vi lite fest hemma hos oss. Vi spelade guitar hero och sing star till vin och öl. Kvällen blev särskilt rolig eftersom Anna, Nora och Frida kom utöver de gamla vanliga gänget. Vi gick vidare till Weissen där vi sjöng lite karaoke och träffade massa gamla vänner. Resterande håller vi tyst om, vi ska inte skämma ut folk på nätet. Hm Anna… hm jag speciellt… och Nora åker också med på ett hörn.

Söndag började med ett telefonsamtal från Anna. Jag kunde knappt prata vid den tiden. Men det hindrade oss inte från att åka till Bro. Nora, Markus, Banshee, Anna, Doc, Malin, Moa och Lisa och Loi (som ordnat allt) våldgästade Ingrid och särskilt Ingrids får. Loi vallade förstås fint. Det märks att Lisa och Loi är på rätt väg. Vi uppmärksammade Lis på lite detaljer som händer när Lisa vänder sig om. Moa jobbade verkligen superfint idag till hon kom på att fårskit är godare Doc är såklart galen! 8 månader gammal redan stångad av får och låser käftarna i ullen. Anna var lite orolig både för hund och får så jag gick lite med Docan så att inte Annas oro skulle smitta av sig. Men även här passar uttrycket, som Ingrid sa, som att hälla vatten på en gås. Han kör sitt race. Till slut fick Ingrid ta runt honom i fållan. Han är rätt stark i kopplet som Ingrid sa… Det häftiga med Doc är att han har mycket eye och väldigt mycket djurkänsla även om han är het på gröten (kanske har Chenins heta temperament smittat över). Sen visar han såklart att han är en aussie, så om tackorna utmanar (vilket de gjorde ovanligt mycket) så hjälper han gärna till, särskilt om man visar att man inte själv har total kontroll på situationen. Anna får verkligen något att bita i eftersom man som nybörjade i vallning oftast känner att man inte har den kontrollen. Jag tror dock att Doc (dockigt) kommer att bli kanon. Känns som att det här passar honom. Dessutom tycker jag Doc verkligen visar på stort mod och att han inte är vek någonstans. Det ska bli så kul att se honom göra MH nästa höst! Chenin fick ett minispår där ute i Bro innan vi åkte hem. Nora och jag åkte förbi MAX, köpte mat och satt i bilen och snackade hundar och hunduppfostran. Vi hade säkert fortfarande gjort det om inte det varit fars dag. För till Chenins och Roccisens glädje åkte Hebbe och jag till mina föräldrar. Det finns platser och det finns platser. Det här är en sådan plats! Hundarna fick sedan vara kvar där medan Hebbe och jag gick på bio med Issen och Mattias. Vi såg nya bondfilmen och den var helt ok. Jag somnade på ett nafs när vi äntligen kom hem.

Imorse mötte vi schäfern igen på precis samma ställe, lös. Vet inte om det var samma person som var ute med den, men vi fick ett helt annat möte idag. Personen ifråga kopplade snabbt hunden och höll in den vid sidan. Inte ett ord mellan hundarna. Man kan ju tro att personen ifråga lärt sig något. Eller så var hon bara rädd för mig

Ikväll kommer labben Rocco som ska bo hos oss i två veckor. Vi behöver inte ha Banshee för tro det eller ej men han fungerade bra med Noras hanhundar så han ska bo där. Ikväll ska vi även åka på simning i Arninge för lite rehab med Chenin.

Vaknade till glädjande besked om att Obama vunnit presidentvalet. Humöret skulle inte få vara på topp så länge för på morgonpromenaden mötte vi en schäfertik. Ägaren valde att ha henne i hela kopplet framför sig trots att hon gick med sänkt huvud och spände ögonen i oss på långt avstånd. För att krydda det hela lite så gick hon långsamt så hunden skulle ha chans att stirra in oss läääänge. Jag kortade av kopplet på Chenin och gick ut på sidan från gångvägen eftersom vi helt enkelt inte fick plats. Det är helt ok för mig att hon hanterar sin hund på det sättet så länge hunden inte gör utfall. Om det var jag som gick med hunden hade jag tagit in hunden och visat att jag har kontrollen över situationen. Å andra sidan om jag visste att min hund ser ut så men aldrig gör utfall skulle jag nog låtit den vara. Jag hade mina misstankar men kände ändå att ok det är inte min hund, den är säkert snäll… Samtidigt som jag tänkte att nåde ägaren om den gör utfall. Självfallet gjorde den utfall och självfallet svarade Chenin. I alla fall under en sekund, för jag gick från noll till hundra och fick världens utbrott. Skrek till Chenin att ”så där gör du inte” och skrek sen till den fortfarande skällande schäfern som ägaren inte gjorde någonting åt att ”det gäller dig också”. Sedan bestämda steg därifrån med en chockad schäferägare som förstås dröjde kvar fortfarande med tummen i handen, medan jag muttrade åt Chenin om hundägare utan ansvar. Om jag kan läsa hennes hund, varför kan hon inte göra det? I för sig gick väl inte humöret ner, jag fnissade snarare för mig själv att jag är som Chenin, tänder på alla fyra. I vanliga fall brukar jag koncentrera mig på min hund och ge sjutton i andras uppfostran, men idag fick jag bara nog. I efterhand hoppades jag på att det inte var hennes hund för det kan inte vara möjligt att en hundägare känner sin hund så illa…

Igår var vi på klubben i vanlig ordning. Vi körde lite framförgående och platsliggning. Anna, Doc och jag la ett spår till Chenin och Anna och Dalton följde med bakom och agerade spårhjälp när vi gick spåret. En hel del hundprat blev det också eftersom Diana och galna Dyrka dök upp samt en hundungdom med sin rottistik. Jag var hemma sent och missade den underbara dokusåpan Färjan. Lika bra det förmodligen!

Denna söndag blev åtminstone en vilodag. Efter morgonpromenaden la jag ett spår till Chenin i vår skogsdunge, men på en för oss ny del. Spåret fick ligga två och en halv timme medan jag kollade klart på avsnitten från säsong 2 av den mörka serien Carneval. Till vårt förtret var det fullt med fröbuskar i hela spåret så det blev en ordentlig genomborstning av Chenin när vi kom till slutet. Chenin spårade rätt lugnt och fint. Det är nog bra för henne med gamla spår. På eftermiddagen sprang Jocke och jag runt Lötsjön, därefter promenerade vi med Chenin runt sjön för att sedan ta en sväng på kyrkogården för att se alla fina ljus.

Ja, det var det vi gjorde idag. Det blev spår i Kista. Hundarna gick inte strålande direkt. Det var tydligen mycket vilt i luften. Men med tanke på alla rådjur fick de väl godkänt. Chenin hittade Annas tappade vantar i spåret. Trot eller ej, men de levde och var därför nödvändiga att döda först. Chenin och Dalton råkade i slagsmål också. Bråkstakar! Lilla Chenin lyckades bita stora stora Dalton i örat och brevid ögat. Egentligen var det väl inte så farligt, de svor mest åt varandra, men man känner sig så långsam på att få isär dem. Särskilt eftersom båda hade koppel och var helt intrasslade och Anna hade fullt sjå att hålla bort Doc.
Efter spårning och intagen lunch på Donken åkte vi en sväng till Bro där Doc fick träffa Ingrids får och vi fick se Gunnar i konsten att klippa får och valla med ung ivrig Mike. Han var ett riktigt vallningsämne!