Chenin.se

Simningen igår gick väldigt bra. Chenin simmade faktiskt runt i poolen medan jag sprang runt. Hon har blivit en duktig tjej nu. Däremot är jag så trött på Arninge nu. De vill att jag ska gå till sjukgymnasten på besök, men hennes sista tid är 13.30 varje dag. Jag försökte boka tid hos henne men då hade de ingen simning med instruktör samtidigt. Det kändes ganska hopplöst att ta ledigt för jobbet i så fall så det fick vara. Jag behöver gå på återbesök på Strömsholm istället, så Chenin kan få mindre smärtstillande. Men helt ohalt är hon fortfarande inte. Jag blir så trött!

Idag gick vi tidigare från jobbet för jag var så sugen på att hinna rida lite. Vi kom till stallet lagom till det var becksvart. Jag kunde nätt och jämt urskilja lilla vita Gustur i den stora vita hagen. Ridturen gick fint i mörkret men jag var livrädd inne i skogen i mörkret. Jag är inte van vid så där jättemörkt. På vissa ställen såg jag ingenting utan litade på Gusturs fina omdöme. Hans lyhördhet gör dock att man inte får råka dutta alls för då avviker han från stigen och går rakt in i skogen. Väl ute på vägen igen kunde vi galoppera lite. Chenin fick vänta i omklädningsrummet med lite grisöron. Idag var hon helt perfekt i stallet. Inget skällande alls, inte exalterad över något. Duktig tjej, man börjar nästan tro att hon börjar vänja sig. Eller också berodde det på att vi var ensamma där idag vilket innebar att hon fick sitta i bilen när jag hämtade Gustur och vänta inne under hela ridturen. Vi lämnade dock Gustur tillsammans i hagen. Först lyckades jag ställa in honom i foderhagen (av misstag trodde jag att det var matdags två timmar för tidigt), så vi fick sedan gå och hämta honom och släppa ut honom i stora hagen. Chenin fick lite frolic och Gustur lite morötter. På vägen till nästa hage såg vi en skepnad av en häst på ängen. I mörkret är det lätt att missta sig, men mycket riktigt hade lilla Seijfur smitit och stod där i godan ro och betade. Efter att vi lämnat Gustur gick vi och plockade upp honom utan problem. Eftersom han inte hade någon grimma gick vi till stallet och hämtade en. När vi väl kom till hagen igen blev Seijfur rädd för något och höll på att strula. Jag kände att det blev lite väl mycket med Chenin, även om hon var snäll, så jag lät Seijfur gå. Han sprang tillbaka till ängen och betade. Det kändes dumt att lämna honom men han smiter regelbundet om jag förstått det rätt så det kanske inte direkt är mitt ansvar som nybörjare att ta tag i det. Jag tar ansvar för Gustur så det får räcka. Varje dag är ett äventyr i det där stallet. Idag mockade jag dessutom vilket är första gången jag gör själv. Chenin hjälpte givetvis till att plocka hästskit. Jag borde mockat igår eftersom han stod inne i förrgår men jag var alldeles förvirrad, även om jag visste att jag inte skulle dit igår, missade jag att han borde stått ute i förrgår. Nåja, ingen skada skedd. Hästarna släpps alltid ut på morgonen så ingen har stått inne i den omockade boxen.

För övrigt är det mycket fyrverkerier nu hela tiden. Chenin tittar lite ibland men verkar inte tycka det är något konstigt – hon är så underbar. Förra året smällde några precis utanför garaget när vi kom ut. Det tyckte Chenin var obehagligt för stunden, men tydligen övergående. Hon är coolheten själv och skall så förbli.

Jag sitter på jobbet med Chenin och förundras återigen över hur märklig den här hunden är. Inne i stallet är hon helt ok, går runt lite och håller utkik i stallingången. Om hon misstänker att jag ska eller har ridit då tokskäller hon i ett, non stop, och är inte helt kontaktbar. Nu på jobbet är hon världens lataste. Hon hälsar så fint och lugnt på alla på jobbet. Hon framstår verkligen som en fin väluppfostrad liten flicka som antingen vill bli klappad på magen eller blygt och anspråkslöst står med en vante i munnen. I övrigt sover hon helt utslagen under skrivbordet och många missar helt att hon är här. Hon är nöjd, glad, tillfreds och hur enkel som helst att ha, dvs en helt annan hund än när hon är med i koppel på ridtur. Idag förstår jag inte alls hur jag någonsin kunde tycka hon var ens lite jobbig igår… Snacka om dr Jekyll and mr Hyde.

Imorse lyckades jag glömma datorn hemma och kom inte på det förrän jag klev av i centralen. En hel timme bortkastad och jag var så arg på mig själv. Ända turen var att Chenin var med så lite sällskap hade vi av varandra. På lunchen fick jag uppleva hur riktigt kallt känns. Trots mössa och vantar frös jag om öron och fingrar. Chenin försökte värma upp stämningen lite genom att bjuda upp en fralla till dans. Med tanke på de små röda fläckar Chenin har lämnat på golvet här behöver det knappast nämnas att han inte tvekade till att tacka ja.

Ikväll ska vi iväg på simning. Chenin ska även få sin fjärde rabiesspruta (!). Dessutom ska jag köpa Hills och kolla upp det där med DAP åt Lazy.

Idag fick jag sällskap av Nora och Marcus till stallet. Det känns otroligt lyxigt att ha sällskap till stallet varje dag, även om det såklart är övergående. Gustur stod längst bort i hagen men var inga problem att få in. Vi tog samma ridtur som sist men började med en promenad tillsammans med Nora och hundarna. Chenin är ju inte helt okomplicerad när jag sitter upp så jag väntade med det till Nora vänt tillbaka med hundarna. Idag var Gustur pigg som sjutton igen. I slutet av turen fick vi syn på en annan islandshäst. Vi red ikapp och hon meddelade att hon skulle tölta. Det tände Gustur på alla fyra och han drog som en avlöning. Jag sa argt till honom och då lugnade han ner sig lite och jag återfick kontrollen. Han är en liten buse ibland minsann, men väldigt söt ändå. Idag fick han stå inne efter ridturen.

På väg till stallet hade Nora och jag lagt varsitt spår till hundarna som jag nästan hade glömt. Spåren låg nog 3 timmar. Marcus hade fått ett öglespår och spårade bra, men hade svårt i öglan och passade på att kissa lite. Chenin spårade bra speciellt noggrann på ställen där Nora gått lite krokigt. Hon hade dock svårt i sista vinkeln där hon gång på gång gick rätt men gång på gång återvände bekymrat med en min som sa att Nora måste flugit därifrån. Efter lång väntan sa jag helt enkelt att det går där och så bar vi av igen, rakt över slutet, typiskt nog. Jag tog tillbaka och gjorde om då hittade hon toarullen.

På kvällen fick Chenin vara hemma med Hebbe medan jag mötte upp gamla gymnasiekompisarna Michaela, Sophie, Anna och Cicci på Gusto (som jag envist lyckades kalla Gustur utan att förstå varför). Där intogs god middag till något slö service, men till desto bättre sällskap. Vi pratade om ditt och datt innan vi fortsatte till och avslutade på Green strax efter 23.

Första dagen som hästvakt började mindre bra. Jocke följde med som stallsällskap. Tillsammans med Chenin gick vi till hagen för att hämta Gustur som för säkerhets skull stod längst bort vid grinden som är knepig att öppna. På vägen hittade Chenin en lång krokig pinne. I vanlig ordning berättade jag hur avundsjuk jag var på hennes fiina pinne. Då får jag en olycklig knock över näsan som resulterade i näsblod (bilder finns på kameran, men tyvärr hittar jag inte kabeln till Lisas lycka). Precis vid hagen ligger det en skjutbana och just idag var denna välanvänd. Jocke stod kvar utanför med en i vanlig ordning skällande Chenin. Hon är besatt av mig – jag får inte lämna henne mer än någon meter. Precis när hästarna blev synliga för mig smällde det till på skjutbanan och alla sprang. Jag höll ut moroten och Gustur stannade då snabbt. Ridturen gick fint, Gustur var lite lugnare idag. Vi tog mellanrundan. Jocke och Chenin kom och mötte oss på vägen hem. Han tog Gustur och jag Chenin, vilket kändes mer som en rättvis fördelning. Gustur fick vara ute i hagen efteråt.

På kvällen tog vi en sväng med Hebbe och Issen runt Lötsjön och åkte sedan över i samlad trupp till Hebbes mamma där det fanns julmatsrester att äta upp.

Kom åt en tangent och inlägget försvann, men skam den som ger sig! Nej jag lovar, jag svor inte, bara kul att få skriva om…

Dagen före julafton hamnade Chenin och jag till slut hos Hebbes mamma för man kunde tydligen inte spendera den kvällen själv. Nåja, jag var där först runt midnatt efter en väg dit med noll trafik och en kväll hemma i soffan först.

Julaftonsmorgon började med upphämt av Lazy och sedan upphämt av mormor. Den senare var inte helt okomplicerad. Efter att ha letat näsdukar, tofflor, jacka, kofta, sax, busskort, nycklar m m gjorde vi om samma procedur till vi kände oss helt tillfreds att allt var med. Jag släppte ut badvatten och insisterade att det var julafton idag och inte imorgon. Vi for iväg för att strax få vända om efter glömda saker. Till slut nådde vi vårt mål, Råstasjön, för att inse att mormor glömt mössa och vantar. Det blev en kall promenad för mig men det var det värt för lite kvalitetstid med mormor. Vi landade hos föräldrarna vid lunchtid och mormor berättade vilken underbar förmiddagspromenad hon haft med min mamma. Sötaste! Efter några tröstlösa försök att vara till någon hjälp åt en stressad mamma dök resten av närsläkten upp. Utan frukost var jag rejält hungrig så varsågoda behövde inte upprepas. Godaste julbordet so far, även för mig som vego. Tyvärr blev man mätt alldeles för snabbt. Efter hetsiga diskussioner, ofta politiska initiativ från min pappa, var det dags för Kalle Anka. Jag missade förstås Lasse Kronér för jag matade kissen och Chenin med hycklande julskinka. Efter Kalle tog jag och hundarna en tur till Hebbes mamma, som i år hade fler gäster än vi efter att ha bjudit in alla som var ensamma. Paket öppnades, julmat intogs (för de som orkade) och jag avbröt Chenins närgående tiggande hos ett barn med en promenad efter att ett antal köttbullar slunkit ner. Väl tillbaka hos min familj var det lutfisk, risgrynsgröt och julaftons viktigaste ögonblick, Tyst jag ser på TV med Karl-Bertil Johnsons Jul. Sen kom Chenins höjdpunkt, paketöppningen. Chenin öppnar gärna även papper och lådor där innehållet redan tagits ut. Kvällen avslutades med Buzz innan jag höll på att somnade på stående fot.

Juldagen firades med kortvisit hos äldsta brorsans familj. Alva var verkligen tacksam och glad över sina julklappar. Noel tog sin och slängde i marken. Barn är i alla fall ärliga. Nästa år vet man förhoppningsvis bättre. På kvällen åkte vi till Hebbes mamma eftersom Hebbes syster skulle firas där. Chenin fick i år vara hemma hos föräldrarna eftersom jag hörde rykten om att Leyla bjudit massa ungdomar. Tanken på att lämna Chenin själv med ett gäng 17-åringar är inte tilltalande direkt. Vi vuxna gick förbi Garbo vid nio och tog stämpel. Inte förrän halv ett gick vi tillbaka för att dansa till live band i två timmar.

Idag har vi bland annat träffat Lisa. Promenad tillsammans med Lisa, Lisas mamma och Loi runt i ett av Gustavsbergs villaområden. Trevligt trevligt! Chenin har nog börjat löpa, men hon är så noga med att tvätta sig så det märks inte mycket. Jag tror jag såg en droppe idag igen, sist jag såg var i söndags.

Jag kom nyligen tillbaka efter ett besök i stallet. Jag red, mockade, ryktade men mest av allt luktade jag. Det är något speciellt med islandshästar, de luktar annorlunda. Alla hästar luktar gott men islänningar är ännu godare. Kom på mig själv med att lukta i ansiktet hela tiden. Gustur är verkligen en tålmodig häst. Chenin for runt i stallet, tyckte den där vita var konstig. Hon luktade honom i rumpan och morrade dovt när han tittade mot henne. Allra bäst var det förstås att lukta under hovarna. För att Gustur och jag skulle få en bra början bjöd jag på äpple i hagen medan jag hakade fast grimskaftet. Gustur vill inte gärna bli ledd in i stallet – jag får dra det tunga lasset. Utöver det är Gustur underbar. Han är pigg och svarar snabbt när man är ute. Kommer det en uppförsbacke behöver man bara släppa lite på tyglarna så galopperar han vigt upp. Ägaren var med till en början. Hon försökte gå brevid med Chenin, men det var närmast omöjligt när jag red. ”Kom ner från den där saken – det är ju farligt!” ropade Chenin för döva öron. Med lite godis gick det något bättre men de valde att vända om efter en stund istället. Jaha, då har man varit ute ensam med häst för första gången i sitt liv. Men det blir mer av det till helgen.

Dan före dan idag och jag är hemma hos föräldrarna. De verkar dock ha allt under kontroll inför morgondagen så jag tycks vara överflödig. Men det gör inget, aussietidningen finns ju att läsa. Ikväll ska Chenin och jag ha en egen mysig uppesittarkväll eftersom Hebbe sover hos sin familj. I år har jag bestämt mig för att inte göra detsamma.

Hemma hos föräldrarna har de ofta besök av Svart och Vit. Svart och Vit är två katter som dyker upp lite varstans. Svart är kolsvart och Vit är helvit, båda är gigantiska, i alla fall i jämförelse med Kissen. Att de väljer besöka oss förbryllar mig en del. Vi har ju redan en hund och en katt där och Chenin som hälsar på titt som tätt. Ändå tar sig dessa katter rejäla friheter. För några dagar sedan satt de på övervåningen båda två utanför föräldrarnas sovrum och sniffade på Kissen. Pappa var förstås framme och dokumenterade med kameran. Svart och Vit är väldigt nyfikna och orädda så lämnar man ytterdörren öppen skuttar de in. Häromdagen hittade mamma Svart i garaget där denne spenderat en natt. Svart är inte försiktig och hade därför i sitt letande efter utgång vänt ut och in på delar av garaget. Vit är lite mer försiktig men var den förste att hälsa på i somras. När jag skulle åka hem från föräldrarna hörde jag att Lazy skällde ordentligt ute på tomten. Jag tittade ut och såg inget så jag bad henne hålla igen lite. När jag kom ut med Chenin ser jag att Svart och Vit sitter knappa metern från Lazy, totalt oberörda. Chenin fräste till med lite mer tyngd och då begav de sig, dock inte i panik. Så snart jag satt in Chenin i bilen var de tillbaka. Jag vet inte vad de gjorde med Lazy men plötsligt sprang hon skrikande över på andra sidan tomten. Lazy är inte jättemodig så jag misstänker att en fräsning från Svart hade räckt för den effekten. Vit är oftast bara snäll. Även om det är trevligt med besök är det lite besvärligt att de stör Lazy så mycket. Det räcker liksom med att skatorna är i princip tama med Lazy. Dessutom har vi nog av svart och vitt hemma, men jag säger som musse ”det är i alla fall jul”

Äntligen fick vi till ett besök hos Ingrid och Benz. Både Ingrid och jag har haft så mycket annat och dessutom aldrig lyckats synka varandra. Men idag gjorde Ingrid avkall på julstädning, julklappsinköp, julbakning m m för att spåra lite med Chenin och mig i Halls fina skogar. Det var verkligen mysigt att ses igen och Benz var lika trevlig som förra gången jag såg honom. Chenin blängde förstås riktigt surt på den blå. Du bor inte här ville hon argt påpeka men så tittade hon på Ingrid och log med hela ansiktet. Hon skulle nog gärna flytta in hos Ingrid, om inte det vore för den blå.

Vi tog hundarna på en sväng och då löstes många spänningar upp. Benz var varken berörd eller intresserad, men Chenin var förstås både nyfiken och småsur. Inte blev det heller bättre av att Chenin började löpa och var tvungen att vakta sitt kiss. Kastrerade duktiga Benz kissade över och så var det mer med det. Spåren gick finfint. Ingrid hade lagt ett kort spår till Chenin med störning i form av andra fotgängare samt terrängbyte. Chenin missade först 20 korvbitar (för Ingrid är lite mer generös med sitt godisval än Chenins tråkiga matte) och spårade med anledning av det väldigt snabbt (Dalton borde varit med bakom och ätit gott). Jag är ändå nöjd med själva spårningen, hon spårade fint och analyserade verkligen vad som var spårkärnan. Slutet låg på äng och det missade hon dock. Vi kom upp på vägen och jag berömde och gav godis innan vi gick tillbaka till dikesövergången och släppte på igen. Då hittade hon slutet. Nu när det snart är jul fick Chenin burkmat som spårslut och ögonen var stora som globar! Benz fick ett långt spår som jag lagt och han spårade suveränt och plockade pinnar på löpande band!

Annars märks det att Chenin ska börja löpa. Hon tyckte gallrena i bilen, som ligger kvar sedan gårdagen när jag hämtade dem hos Lisa, var lite otäcka. Men inte på det vanliga viset utan mer på det viset att hon ville ta chansen och sitta i mitt knä medan jag körde. Jag erkänner, det hände när hon var liten och det glömmer hon aldrig. Hon får givetvis inte göra det längre. Vi prioriterar säkerheten. Dessutom fick sig Ingrid stakars hundvakt en rejäl utskällning när hon klev in, i Chenins tycke oanmäld, hemma hos Ingrid. Typiskt löpfasoner, hon vaktar ju i stort sett aldrig mot människor annars.

Väl hemma städade Hebbe och jag ordentligt i lägenheten. Sedan åt vi god middag bestående av potatis, sill, ägg, lax och champinjoner. Efter maten fick vi ett infall och gick ner till förvaltaren (vår hyresvärd) och tittade på tapeter, köksluckor, golv, fläkt, säkerhetsdörr m m tillval till lägenheten. Hebbe ska tapetsera om i vardagsrummet till varje pris så det lär väl bli så. Förvaltarpersonalen var väldigt trevliga och vi fick uppassning av två personer, Chenin var givetvis väldigt välkommen i deras lokaler.

Inga bilder. Kameran frös och ville inte lämna bilen trots att jag bönade och bad

- Årets mörkaste dag deklarerade jag högtidligt.
- Var inte det igår? svarade Lisa
- Jo, jag tyckte väl att det var lite ljusare.

Efter en kväll med rödvin och småprat med goda vänner till fyra på natten vaknade jag till klart väder och sol i morse. Ändå hade jag gärna dragit täcket över huvudet och fått mina antal timmars sömn, men jag hade ju faktiskt lovat. Jag hade lovat Chenin att det skulle bli spår på främmande marker. Lazy plockades upp och vi begav oss till Lisa, Eskil och Loi på Värmdö. Jag hade glasögon, fulmössa och kände mig allmänt sliten. Förbjöd genast eventuella bilder med mig som objekt. Inte idag tack och inte på internet tack. Nästa gång är det jag som står för fotograferandet. Promenad med hundarna innan det var spårdags. Lazy gick i slowmotion idag särskilt eftersom jägare skjutit ett djur i skogen. Chenin for runt som en galning. Offroad i koppel är ingen drömsituation direkt. Loi var först ut på sitt spår. Lisa gick själv och Chenin och jag väntade, och väntade, och väntade. Loi tog även något annat spår och det var mycket längre. Chenin gick också in för djupt i skogen. Jag kände att det bar av lite väl snabbt så jag gick tillbaka och släppte på och då gick det bättre. Hon jobbade fint men ibland verkade hon disträ av vilt. Hon hittade sina apporter (toarullar) men det var tydligt att hon även letade med synen. Tur för oss att Lisa hade gömt den sista under lite mossa. En annan klurighet var att Lisa lagt en ögla i spåret. Jag tycker Chenin löste den skitsnyggt. En snitsel konstaterade jag, jaha en vinkel sa jag självsäkert, jasså ett U funderade jag, nej en spetsvinkel (som hon tagit lite oskarpt) mumlade jag förvirrat. Inte mycket tid att tänka ändå. Lisa säger gå med och jag menar att det inte finns så många alternativ. Chenins vilja är min lag och hon är mycket bestämd på vad hon vill. Vi kommer tillbaka till snitseln och fortsätter spåret åt ett annat håll. Kluriga spår är kul! I alla fall när det går bra.
Loi hade sedan ett svårt ängspår som väntade och det gick lite okoncentrerat. Chenin fick prova men även hon hade svårt i vinklarna. Slutet hittade vi inte alls först.

Innan jag kom hem stannade jag till hos föräldrarna där mamma och jag gav oss på att klippa kissen för tredje gången på en vecka. Det roliga är att mormor har lyckats varit med varje gång. Hon är lite senil men måste ju undra om hon inte varit med i den här situationen förut. Nu har vi snart fått till pälsen i alla fall på hela katten men han kämpar emot för allt vad han är värd. Ibland provar vi den snälla metoden och då matar någon med köttfärs medan den andra klipper. Det fungerar oftast en bra stund även om han morrar och hugger i köttfärsen. Det blir till att använda sked annars blir man biten av bara farten. Tyvärr hände det som inte får hända. Mamma lyckades klippa honom i skinnet. Typiskt när man nästan är helt klar och han snart borde förstå att vi inte gör honom illa. Men det är svårt, tovorna sitter väldigt nära skinnet så man får verkligen akta. Jag ville kräkas för jag tyckte det var så äckligt. Nåja, det var inget stort sår och det läker nog snabbt.

Inte mycket uppdatering här inte, men inte mycket som hänt heller!

I måndags hade vi sista måndagsträningen innan jul- och nyårsuppehåll. Dalton, Anna och jag la ett spår till Chenin. I övrigt var det bara Nora och Annica där. Det blev lite platsliggning och annan minimal lydnadsträning också. I tisdags kom Nattis och Jocke över. Jocke lagade quornfärssås och det var så gott! I onsdags hann vi med lite springning runt Lötsjön innan finalen av Bonde söker fru började. Jag är så nördig Igår, torsdag, var det dags för Chenin att simma igen. Det tyckte inte hon som satt i knät på mig i väntrummet och skakade. Min modiga lilla fröken! Simning blev det i alla fall och det gick mycket bra när vi väl kom i. Jag var lite förutseende denna gång och hade regnkläder på mig. Trots det var jag blöt ända in – det rann liksom in längst armarna. Nu ska de byta personal på Arninge så jag kommer ha olika personal hela tiden. Dessutom svarar personalen inte på frågor om man inte gör återbesök hos sjukgymnasten och betalar för ett besök på dagtid utan simning. Det känns mycket lägligt att byta till Sundbybergs sim snarast. Visserligen är Arninge säkert bättre men Sumpan är billigare och om Arninge ändå inte kan hjälpa mig så.

Idag är det sista dagen på jobbet innan jul. Jag längtar redan till friheten och ägnade därför förmiddagen åt julhandel. Klapparna är nu klara. Det är bara mormors julklapp som ska kompletteras.

Kissen är kvar. Han mådde dåligt i torsdags men efter lite tid repade han sig väl. I lördags var jag förbi och ingick i projekt klippa, tvätta, kloklippa Kisse tillsammans med mamma. Mormor och Chenin försökte också vara till någon slags hjälp. Innan kloklippningen blev Chenin utlåst från köket för säkerhets skull. När Kissen fräser och fäktar åt alla håll vill jag inte ha en liten snärta som assisterar. Mormor är inte lika lätt att göra samma sak med Katter har nio liv eller vad säger man?

På mässan köpte jag en fin ny ljusblå spårlina eftersom den jag har är en tråkig gröngul som jag haft i snart 15 år. För ett par år sedan hade jag en grön fin spårlina, men eftersom den varit puts väck i flera år var det äntligen dags för ett nyköp. Tror ni inte på sjutton att den gröna spårlinan kommer fram då? Efter så många år och så mycket letande! Det var när jag letade ridutrustning på vinden igår som jag hittade en konstig påse. I den låg grön fin lina, tjänstetecken som Chenin växt ur och massa hundkex. Så nu har jag två tjänstetecken, ett alldeles för stort och ett något för litet. Det som passar dröjer väl ytterligare år innan det kommer fram. Märkligt att saker alltid har en förmåga att försvinna. Köper jag ett nytt tjänstetecken så kommer det som passar säkert fram fortare än kvickt.

I fredags var vi på julfest med jobbet på Munchenbryggeriet. 660 personer var där och maten var finfin. Jag tog det rätt lugnt med alkoholen till skillnad från vissa andra. Ändå lyckades jag på något vis förlora min plånbok. Idag ringde dock en okänd tjej från kontoret som inte mindes så mycket från kvällen men som hade hittat min plånbok i hennes handväska. Märkligt mysterium, men väldigt roligt. Största delen av kvällen spenderades på dansgolvet. Efter säkert tre timmars dansande var munnen uttorkad och fötterna ömma. Min chef studsade för övrigt runt som en studsboll på dansgolvet, hon påminde mig om en streckgubbe på Hebbes Iphone som dansar helt galen till musik. I ett svagt ögonblick blev jag inbjuden på hennes 40 års fest på Uppsala slott i februari. På vår avdelning finns det inte så många nya, men vi har en kille som började för två veckor sedan. Han påminner om Carl Philip och kallas därför prinsen. Killen var inte direkt nykter i fredags utan somnade på en stol, ett antal gånger. Lite pinsamt för honom, särskilt som vissa gruppchefer trodde att han skulle få problem på måndag. Men nejdå, de känner inte hans chef, han var bara stolt över honom. Det finns värre saker man kan göra.

På lördagen åkte Anna och jag med hundarna och spåra. Chenin hade vilt i spåret men valde duktigt spåret. Däremot gick hon galet i spåret pga viltet, vilket förstås gjorde opedagogiska mig rasande. Hon är verkligen duktig som väljer rätt men hon blir lätt okoncentrerad och totalt ohållbar. Jag höll på att slå halvt ihjäl mig. Nåja vi tog oss igenom och hon gjorde ett strålande jobb med spårningen på en grusväg. Ibland titt ut i skogen efter vilt, men för övrigt fin låg näsa. Docs spårande påminde lite om Chenins och Dalton såg jag inte eftersom jag låg gömd. Det gick dock undan och han villade bort sig lite på slutet, men fokuserade om och blev lycklig över att se mig på slutet, eller i alla fall över vad jag hade att bjuda på.

Idag har Chenin och jag varit i stallet hela dagen. Vi har gått igenom rutiner för islandshästen Gustur och jag har ridit. Gustur är härlig att rida även om han kan vara lite tittig och känslig i skritten. Chenin var lite vild och galen – inte alls så exemplarisk som jag är van vid att hon är. Hon fick promenera med en annan person och blev galet taggad när hon mötte upp oss med hästarna och det gick upp för henne att jag satt på. Det var bara till att kliva av. Efter det skällde hon pga situationen länge. Sen morrade hon åt settertik i stallet, skällde på stallkatten, skällde på kalvarna och stressade runt som ett ånglok i stallet till en början. Jag ville bara stoppa huvudet i sanden. Det enda hon gjorde bra var att hon var lyhörd för mig, höll sig nära mig i stallet, snäll mot barnen och gullig mot schnauzerherre. En plus och minuslista alltså. Dessutom charmade hon med vantlek. Jag är helt övertygad om att det kommer gå strålande nästa gång. Det brukar inte vara några problem, men starten blev lite knasig för henne idag.

Kissen föddes i november 1987 och vi fick honom lagom till min 5 års dag. Han var en parningskattunge och mina kusiner ägde pappan. Kissen var lite försiktig till en början och vi barn var på honom hela tiden. När vi köpte King 1990 var Kissen helt galen. Hund och katt slogs så fort de såg varandra. Kissen gömde sig mest under sängen och rev mot allt han såg. När King försvann 1994, fick vi se en mer social sida av Kissen. På bara några år blev han väldigt trevlig och gosig. Sedan dess har Kissen gått bra och kännt sig trygg med alla hundar. Chenin är den femte hunden i hemmet för Kissen och förstås en hund som sätter hans tålamod på prov. Favoriten är helt klart Lazy som Kissen ofta stryker sig runt när hon står och dricker. De senaste året har Kissen snabbt blivit väldigt gammal. Han rör sig mindre och gör egentligen inget mer än sover, äter, dricker och spinner när han blir klappad. De senaste året har han varit borta mer än en natt vid tre tillfällen. Han som aldrig brukar gå längre än runt tomten har säkert blivit förvirrad. Igår hittade vi honom på grannens veranda. Tyvärr verkar han inte må helt bra och det är nog dags för honom att gå vidare. Vi fick 21 år med honom och det kan nog inte de perserkatter som föds nuförtiden matcha. Vid annat tillfälle ska jag sparka lite på perseraveln, men inte idag.

Barcelona var helt ok. Jag såg inte mycket av staden, utan bodde på ett flott hotell ovanför Sitges. Jag var ensam från Sverige och umgicks med folk från Tyskland, Holland, Frankrike, Polen, Luxemburg, Ungern, Finland, Bulgarien, England, Irland, Italien, Brasilien osv. Kursen var riktigt bra och man koncentrerade sig noga hela tiden eftersom det krävdes att man var delaktig och svarade på frågor om sitt lands beskattning kontinuerligt. Man kom snabbt in i engelskan, så det var inga problem så länge man inte försökte prata med fransmän som hade värsta accenten. Flygresorna var helt fruktansvärda – jag blev dessvärre väldigt flygrädd. Jag gjorde bort mig på planet och var tvungen att hälla i mig vin för att inte behöva ta tåget från Köpenhamn. Jag kom hem full och lycklig på onsdag natt alldeles lila runt munnen. Jag kommer nog inte flyga själv igen och får nog överväga en psykolog… Fast om det hjälper vet jag inte, jag var lite mindre rädd när jag satt och drack vin med en familjemamma än när jag hade en pilot och en psykolog brevid mig

Chenin har varit med mamma och pappa två nätter och sedan med Jocke en natt för att slutligen spendera kvällen med husse i väntan på mig. Det är alltid ett kärt återseende. I morse tog jag en välbehövd sovmorgon för att sedan spendera tre timmar av kvällen i telefon med SASK styrelse.

Packat och klart! Nu ett kort spår för Chenin och sedan avfärd mot Arlanda med Jocke. Efter avsked av Chenin blir det Barcelona.

Ett snabbinlägg måste jag hinna i alla fall. Chenin och jag är helt slut efter en dag på mässan. Det blev tidig uppstigning för färd med pendeltåget till Älvsjö. Nora missade i vanlig ordning tåget, trots att hon fick hela 5 timmar på sig efter vårt samtal. En stövardomare underhöll mig istället med etiska domarregler på väg dit. Väl framme i montern strax före nio började jag med att försöka hänga upp skynket med loggan. Det hamnade snett på tvären och jag blev snart upptagen av både kända och okända ansikten. Vilken anstormning alltså! Jag kan nog påstå att Lisa, Linda och jag jobbade non stopp med att prata med olika typer. Två Östermalmsdamer verkade vilja köpa Chenin direkt på stört, efter några trevliga samtalsminuter konstaterade de att de istället skulle gå mot sällskapsraserna! Många ville prata och fråga om vallning, vilket förstås var superskoj. Chenin tjurade på stackars Zombie annars har det inte varit en sur min. Alla monterhundar var exemplariska. Jag befarade att de skulle tröttna på klappar innan lunch, men förvånande nog inte alls. Något halsont hade vi människor vid lunchtid, då det var dags för rösten att vila eftersom rasparaden började. Chenin och Eskil fick representera rasen tillsammans med mig utklädd till cowboy och det gick fint. Men vägen till och från finalringen var full med folk och hundar. Chenin drog i vanlig ordning för fullt och Eskil flörtade med allt (tik eller hane inte så noga). Resten av dagen flöt på i samma takt som på förmiddagen. Efter kl 15 lugnade tempot ner sig och jag fick chans att ta en shoppingrunda. Det blev förstås alldeles för mycket inhandlat för att kunna ta sig hem; grisöron, kalvöron, tuggben, malda tuggben (Lazys årskonsumtion), en ljusblå spårlina (förra året fanns det en som Lisa köpte, i år fanns det en till som jag köpte), en bur (Diana, jag och ytterligare en person köpte slut på samtliga burar i den storleken). Nora hjälpte mig till stationen och mamma mötte mig i Sundbyberg med bilen.

Imorgon får Linda och Lisa klara sig med Malin och det kommer förstås gå strålande. Tack för en trevlig dag tjejer och Eskil. Lycka till imorgon!

Plötsligt dök det upp 10 personer här. Hebbe bjöd över två kompisar för att spela playstation. Plötsligt är det fullt hus och högljutt. Men jag trivs alltid i röran, även om jag är så trött att jag somnar sittande. ”Camilla, vad tyst du är idag”, jag bjuder på det idag! Min hals är helt förstörd nu, stämbanden är så trötta att de inte orkar överrösta musiken. Jag lyssnar och skrattar istället, det är förstås underhållning på låg nivå här nu. Chenin visar upp alla sina leksaker som husse städat undan och alla är grymt imponerade att hon har så fina strumpor m m. Plötsligt försvinner alla till Garbo och Chenin och jag kan i lugn och ro och just nu med viss lättnad gå och lägga oss.

Jag är ingen julklappsfanatiker, det är kul att ge om man hittat rätt men oftast mest jobbigt att få. Igår fick jag dock en tidig julklapp jag inte sa nej till. En kompis släkting ringde och frågade om jag kunde passa deras härliga islandshäst som står inte långt från oss en vecka under julledigheterna. Kan det bli mer perfekt? Så Chenin och jag ska hänga i stallet under nyår och pyssla med hästen. Jag är så himla glad att bli tillfrågad eftersom jag bara ridit den en gång och bara träffat ägarna två gånger. Men vi connectade ändå allihopa rätt bra och nu tog de tillfället i akt att fråga lilla mig.

Igårkväll var vi iväg och simmade igen, Chenin och jag. Redan i bilen åkte Chenins svans ner, hon avskyr Arninge numera. Simningen gick dock mycket bättre än förra gången. Jag provade att låta henne gå i själv när jag sa ”ska du gå i?” och det gjorde hon flera gånger, även om hon direkt vände tillbaka till rampen varje gång. När vi väl satte i henne för simning simmade hon riktigt bra med mycket mindre fokus på rampen och bara koll på mig. Instruktören behövde denna gång inte ens hålla i linan, vilket var ett stort framsteg. Hon erkände också att hon aldrig trott att Chenin skulle simma så bra. Utan någon som drog i linan simmade Chenin dessutom mycket lugnare. Snart kan vi simma utan instruktör tänkte jag positivt. Snart kan vi simma utan linor sa instruktören positivt. Lite olika mål kanske? Jag passade också på att få Chenin rabiesvaccinerad. Vi påbörjar en ny procedur eftersom förra omgången inte tog, trots att vi tog dubbla sprutor. Jag frågade också om det hade någon betydelse när man tar blodprovet (efter 120 dagar alltså), men det hade det inte. Däremot kan det vara så, även om det är ovanligt, att Chenin inte kan bilda egna antikroppar mot rabies. Typiskt om det är så! Men kanske inte så konstigt, Chenin är väl född med lite rabiata rabiesanlag.

Idag tog jag en ledig dag. Jag kände att det behövdes helt enkelt. Jag passade på att städa på förmiddagen för att sedan åka med Jocke till Kista och spåra. Vi la varsitt spår till Chenin, varav ett i nya marker. Spåren gick kanon men inte fotograferingen. Vi hade både problem med ljuset, fokus och slutartiden. Allt blev suddigt om man inte höll blixtstilla. Och eftersom en hund sällan är stilla i ett spår så blev bilderna därefter. På hemvägen hittade vi dock blixten och skrattade lite.

Imorgon är det tidig uppstigning för att komma till Stora Stockholm (HUND 2008) i tid till öppningen. Chenin och jag ska stå i montern. Något som vi ser lite mindre fram emot är rasparaden, men det går nog bra. Imorgon kväll kommer vi antagligen vara alldeles för trötta för att orka uppdatera. På söndag är det Barcelona som gäller. Jag ska på kurs i internationell skatterätt i Sitges. Som den icke-äventyrare jag är ser jag såklart inte fram emot det och nej jag ser inte det förmånliga i det. Eller, det är klart jag gör, men ändå trivs jag bäst hemma. Jag gillar inte att flyga, jag gillar inte att lämna bort hunden och jag gillar inte att Sverige för första gången väljer att bara skicka en person. Samtidigt vet jag att jag alltid har kul. På onsdag natt är jag hemma igen och jag längtar redan!

Ännu en presentation avklarad idag. Jag tillsammans med två kollegor hade intern skattelunch där vi gick igenom reglerna för underprisöverlåtelser till och från handelsbolag. Det var ganska kul och vi hade många givande diskussioner efteråt. Denna presentation tog dryga timmen och var förstås inte i närheten så jobbig som den externa på tre timmar förra veckan. One to go now, och det är skönt!

Igårkväll blev det en sväng till klubben. Nora och jag la varsitt spår till Markus och Chenin. Sedan blev det lite lydnadsträning i form av fot, platsliggning, ingångar och fjärrdirigering. Några nya tjejer var där och vi pratade mycket kontaktövningar. Efteråt tog vi alla en gemensam promenad innan Chenin och Markus fick sina spår. Chenin spårade helt ok, men flöt ut lite här och var. Dalton och Anna bakomspårade efter oss. Det var riktigt mörkt här och var…