Jag bestämde igår kväll för att en sväng till Thomas och Kajsa skulle vara trevligt. De senaste åren har jag haft för vana att på nyårsafton åka och träna med Chenin på nya områden. Så imorse blev det till att stiga upp tidigt och hinna förbi systemet innan jag kom ut till Ekerö. Det blev lite röj på tomten när jag kom fram. Chenin lekte för en gångs skull inte bara med aussien Banshee, som annars är hennes favorit, utan även med labben Roccisen. Att deras hundar är gamla märks inte det minsta. Dalmatinern Blossom och Chenin är inte de bästa kompisarna inomhus så Blossom fick sitta bakom grind. Under springandet lyckades Chenin spräcka en klo. Tro mig, det är en märklig känsla att ha en hund som alltid leker så hårt att hon skadar sig. Chenin kommer alltid vara ett barn i det avseendet som man måste hålla koll på.
Efter lite lunch la Thomas ett långt spår till Chenin med 8 apporter. Mycket hundsnack senare fick Chenin äntligen ta sig an spåret. Vi gjorde ett sidopåsläpp som hon tog upp fint, därefter ångade hon på i snabb trav. Hon missade en apport som satt inklämd under en stock, hon stannade till men drog sen genast vidare. En del vinklar och svårigheter tog hon riktigt fint och överlag spårade hon kanon. Avslutningsvis korsade spåret en bilväg.
Himla skönt att klon inte berör Chenin alls, hon kör på vad som än händer. Det är som om motgångar bara triggar. Härligt! Thomas berömde oss och hans åsikt betyder givetvis massor för mig eftersom han träningsmässigt varit min mentor under Dianas liv. Att han vann DM i spår med sin förra labbe gör honom ju inte mindre duktig precis. Efter spåret borde jag åkt hem men det blev istället mer och alldeles för mycket hundsnack, speciellt aussiens mentalitet och hälsa. Det som är så skönt med Kajsa i det avseendet är att hon är brutalt ärlig och ifrågasätter allt. Jag stannade längre än tänkt och hade förstås bråttom som sjutton hem för att hinna göra mig klar på en halvtimme och sen åka vidare till Kim och Annica. Tillsammans lagade vi en trerätters nyårssupé bestående av skagentoast till förrätt, ugnsbakade potatisklyftor med lax och champinjoner alternativt kyckling och bacon samt diverse såser och fetaostsallad till varmrätt och slutligen till efterrätt chockladpudding med grädde och mandariner. Min bror, hans flickvän och några vänner till dem samt Annicas bror och hans vänner var med på middagen. Gott och trevligt var det! Knappt hann sista biten efterrätt landa innan det vällde in folk i huset. Jag försökte förgäves få Chenin att ligga under bordet medan vi spelade TP men av någon anledning trivdes Chenin bättre i köket närmare matresterna. Smällarna och raketerna bekom inte Chenin däremot var ballonger som smällde ingen hit även om hon var tvungen att lukta på dem efter smällning, konstiga saker det där… Hon visste nog inte vad hon skulle tro. Sazza skulle ligga uppe i tvättstugan med lugnande men hon var nere ett antal gånger och Chenin har ju stämplat Sazzas nos förut så det vill man ju att det ska behöva hända igen. Visserligen är Sazza dubbelt så stor som Chenin, men det verkar inte ha gått in hos Chenin. Det krossade glaset var också en bidragande faktor till att Chenin inte skulle springa runt en massa. Vid elvatiden insåg jag att jag glömt att rasta Chenin på hela kvällen och det fick bli en kissning utanför trappen och den var ganska välbehövd efter allt hon slafsat i sig. Det smällde en hel del på granntomtarna och det var väl dumt av mig att inte ha kissat henne innan, men ingen reaktion från Chenin.
Vid tolvslaget gick alla ut för att skjuta raketer medan Ken, Chenin och jag satt i soffan, lyssnade på musik och tittade genom fönstrena. Chenin knapprade på sitt oxöra och åt en del chips. Efter tolvslaget var Chenin ganska deckad bortsett från att ingen fick låtsasbråka med varandra orkade hon inte hålla koll på något. Sista timmen spelade vi TP igen och Chenin sov då under mina fötter. Många kommenterade att Chenin var så coollugn och visst får jag bekänna att det värmde lite extra när en kille, även om han var full, sa att han aldrig hade sett någon sötare hund än Chenin. Sen fick Chenin pussa han i hela ansiktet och jag kommenterade att det var årets första hångel för honom. Vad är en nyårskyss när man kan få en slick av Chenin? 🙂 Själv drack jag inte speciellt mycket utan passade på att köra bilen hem även om det inte är speciellt många kvarter så man slapp gå igenom eventuella smällarinferno på vägen hem.

GOTT NYTT ÅR alla vänner och bekanta!

Resultatlösa förfrågningar om någon var intresserad av att ta sig an milen med oss idag så gick Chenin och jag själva runt sjöarna och kyrkogården. Visserligen en härlig långpromenad, men ändå lite trist att gå ensam. Det skulle vara skönt att träffa någon som bor nära som är hurtigare än mig. För tillfället känns det som om jag är den som manar på andra mest, både gällande hundträning i synnerhet och utevistelse i allmänhet. Det är ju tur att jag har Chenin annars skulle jag bara ligga på soffan och pilla mig i naveln…

Igår kväll tog Chenin och jag en sväng runt sjöarna. Annica och Sazza sällskapade runt Lötsjön, man får vara glad för det lilla. Inte nog med att det smällde som om vi var mitt i en krigszon då och då, det regnade så det rann om mig när jag kom hem. Efter en snabb duschning av Chenin åkte vi till mamma och pappa. Några vänner från Ungern är på besök och bor i villan så vi åt middag tillsammans. På kvällen åkte följde vi med Micke, Sanna och fyra vänner till Sundbbergs bowlinghall och slängde lite klot. Hebbe var duktigast och jag var sämst. 🙂
Idag blev det en tur till Kista med Malin och Moa för lite hundträning. Uppletandet gick verkligen kanon. Chenin gjorde fyra supersnygga klockrena skick. Spåren var det värre med. Det som Malin hade lagt gick inte alls. Chenin jobbade som sjutton, men nej, inget spår. Det är nog ett av de sämre spåren i Chenins liv. Det spår som jag lagt gick egentligen bra, men jag hade svårt att lita på henne efter det förra spåret trots att hon var rätt. Dessutom märkte jag att jag fortfarande grämde mig över det första spåret. Vinklarna är verkligen ett av Chenins svåraste moment. Jag gjorde en T-vinkel enligt tips från aussielägret, men det gör henne bara förvirrad och fungerar inte alls. När spåret tar slut så fortsätter hon leta bortåt och bakspårar inte tillbaka till vinkeln. Nästa gång ska jag bara lägga fokus på vinklarna, ingen längd i spåret alls. Löjligt av mig också att inte kunna vara nöjd med det andra spåret när det första gick dåligt.
På eftermiddagen kom mamma, pappa, Micke, Sanna och den ungerska familjen hit. Vi åt gott och hade trevligt. Chenin följde med mamma och Lazy på promenad hem dit eftersom Hebbe och jag ska på Rivierans Guldgossar ikväll.
Lazy mår för övrigt skit just nu. Hon vill absolut inte vara ute eftersom det smäller. Hon vill absolut inte vara inne eftersom vi har gäster. Hon har panikångest och river på dörren hela tiden. Micke filmade henne med mobilkameran för hon är så konstig, aldrig sett en hund hålla på så här. Hon stänger av omvärlden helt och bara river. Mamma har haft henne instängd i tvättstugan en del och det verkar fungera. Om det är någon som bor någonstans där det inte smäller och vill ha en liten lus så säg till. 🙂 Än så länge har det fungerat bra med smällarna och Chenin. Hon skulle aldrig för sitt liv vägra gå ut. Det har nog aldrig hänt. Men tankarna går till de som mår dåligt av allt detta smällande.
Avslutningsvis måste jag också skriva att min farmor dog i morse. Tråkigt! Hon blev 90 år och har tappat extremt mycket i vikt sista månaderna. De senaste 10 åren har hon velat dö och sista halvåret har hon inte varit kontaktbar. Det var alltså väntat, men det är alltid jobbigt när det väl händer, fast mest för pappa.

Det är ganska dött här på jobbet. Inte mycket att göra, inte många här och motivationen är låg hos samtliga. Det blir mest snack. Chenin är mysig, ligger brevid mig och gör sig till när det kommer förbi någon. Igår bjöd hon husse på ett skrattanfall. Jag vet inte riktigt vad det var eftersom han hade svårt att berätta, men något med spaghettin i alla fall. Kan vara det längsta skrattanfall jag sett honom ha. 🙂 Skönt med en hund som bjuder på sådant. Men nu ska hon minsann få ris också. Hon äter hela tiden ute. Så fort hon ska gå i koppel så blir hon så uttråkad att hon käkar och slickar på allt på marken. Fimpar, tuggummi och massa bröd. När vi går här inne i stan blir jag verkligen trött på henne. Så mycket för den väluppfostrade hunden. Tips på metoder att få bort detta beteende mottages tacksamt. Jag irriterar mig så.

Idag är Chenin med på jobbet. Jag myglade in henne på något sätt och tro mig det är en prestation. Vi är 750 personer på kontoret och sitter i öppna kontorslandskap. Tur att det inte är så många här idag. På vår avdelning som består av ca 60 personer är det bara 10 här. Chenin är en exemplarisk kontorshund. Hon ligger på sin fäll och sover djupt hela dagarna, inte ett ljud även om jag smiter iväg. När det kommer förbi någon gäspar hon, rullar över på rygg och tigger om att få bli riven på magen. Hon är ganska älskvärd och alla kallar henne väluppfostrad. Hon får även kommentarer som ”inte springer hon mer än hon behöver väl?” ”inte jagar väl hon bollar?” ”skäller hon någonsin?”