Chenin.se

Jag bestämde igår kväll för att en sväng till Thomas och Kajsa skulle vara trevligt. De senaste åren har jag haft för vana att på nyårsafton åka och träna med Chenin på nya områden. Så imorse blev det till att stiga upp tidigt och hinna förbi systemet innan jag kom ut till Ekerö. Det blev lite röj på tomten när jag kom fram. Chenin lekte för en gångs skull inte bara med aussien Banshee, som annars är hennes favorit, utan även med labben Roccisen. Att deras hundar är gamla märks inte det minsta. Dalmatinern Blossom och Chenin är inte de bästa kompisarna inomhus så Blossom fick sitta bakom grind. Under springandet lyckades Chenin spräcka en klo. Tro mig, det är en märklig känsla att ha en hund som alltid leker så hårt att hon skadar sig. Chenin kommer alltid vara ett barn i det avseendet som man måste hålla koll på.
Efter lite lunch la Thomas ett långt spår till Chenin med 8 apporter. Mycket hundsnack senare fick Chenin äntligen ta sig an spåret. Vi gjorde ett sidopåsläpp som hon tog upp fint, därefter ångade hon på i snabb trav. Hon missade en apport som satt inklämd under en stock, hon stannade till men drog sen genast vidare. En del vinklar och svårigheter tog hon riktigt fint och överlag spårade hon kanon. Avslutningsvis korsade spåret en bilväg.
Himla skönt att klon inte berör Chenin alls, hon kör på vad som än händer. Det är som om motgångar bara triggar. Härligt! Thomas berömde oss och hans åsikt betyder givetvis massor för mig eftersom han träningsmässigt varit min mentor under Dianas liv. Att han vann DM i spår med sin förra labbe gör honom ju inte mindre duktig precis. Efter spåret borde jag åkt hem men det blev istället mer och alldeles för mycket hundsnack, speciellt aussiens mentalitet och hälsa. Det som är så skönt med Kajsa i det avseendet är att hon är brutalt ärlig och ifrågasätter allt. Jag stannade längre än tänkt och hade förstås bråttom som sjutton hem för att hinna göra mig klar på en halvtimme och sen åka vidare till Kim och Annica. Tillsammans lagade vi en trerätters nyårssupé bestående av skagentoast till förrätt, ugnsbakade potatisklyftor med lax och champinjoner alternativt kyckling och bacon samt diverse såser och fetaostsallad till varmrätt och slutligen till efterrätt chockladpudding med grädde och mandariner. Min bror, hans flickvän och några vänner till dem samt Annicas bror och hans vänner var med på middagen. Gott och trevligt var det! Knappt hann sista biten efterrätt landa innan det vällde in folk i huset. Jag försökte förgäves få Chenin att ligga under bordet medan vi spelade TP men av någon anledning trivdes Chenin bättre i köket närmare matresterna. Smällarna och raketerna bekom inte Chenin däremot var ballonger som smällde ingen hit även om hon var tvungen att lukta på dem efter smällning, konstiga saker det där… Hon visste nog inte vad hon skulle tro. Sazza skulle ligga uppe i tvättstugan med lugnande men hon var nere ett antal gånger och Chenin har ju stämplat Sazzas nos förut så det vill man ju att det ska behöva hända igen. Visserligen är Sazza dubbelt så stor som Chenin, men det verkar inte ha gått in hos Chenin. Det krossade glaset var också en bidragande faktor till att Chenin inte skulle springa runt en massa. Vid elvatiden insåg jag att jag glömt att rasta Chenin på hela kvällen och det fick bli en kissning utanför trappen och den var ganska välbehövd efter allt hon slafsat i sig. Det smällde en hel del på granntomtarna och det var väl dumt av mig att inte ha kissat henne innan, men ingen reaktion från Chenin.
Vid tolvslaget gick alla ut för att skjuta raketer medan Ken, Chenin och jag satt i soffan, lyssnade på musik och tittade genom fönstrena. Chenin knapprade på sitt oxöra och åt en del chips. Efter tolvslaget var Chenin ganska deckad bortsett från att ingen fick låtsasbråka med varandra orkade hon inte hålla koll på något. Sista timmen spelade vi TP igen och Chenin sov då under mina fötter. Många kommenterade att Chenin var så coollugn och visst får jag bekänna att det värmde lite extra när en kille, även om han var full, sa att han aldrig hade sett någon sötare hund än Chenin. Sen fick Chenin pussa han i hela ansiktet och jag kommenterade att det var årets första hångel för honom. Vad är en nyårskyss när man kan få en slick av Chenin? Själv drack jag inte speciellt mycket utan passade på att köra bilen hem även om det inte är speciellt många kvarter så man slapp gå igenom eventuella smällarinferno på vägen hem.

GOTT NYTT ÅR alla vänner och bekanta!

Resultatlösa förfrågningar om någon var intresserad av att ta sig an milen med oss idag så gick Chenin och jag själva runt sjöarna och kyrkogården. Visserligen en härlig långpromenad, men ändå lite trist att gå ensam. Det skulle vara skönt att träffa någon som bor nära som är hurtigare än mig. För tillfället känns det som om jag är den som manar på andra mest, både gällande hundträning i synnerhet och utevistelse i allmänhet. Det är ju tur att jag har Chenin annars skulle jag bara ligga på soffan och pilla mig i naveln…

Igår kväll tog Chenin och jag en sväng runt sjöarna. Annica och Sazza sällskapade runt Lötsjön, man får vara glad för det lilla. Inte nog med att det smällde som om vi var mitt i en krigszon då och då, det regnade så det rann om mig när jag kom hem. Efter en snabb duschning av Chenin åkte vi till mamma och pappa. Några vänner från Ungern är på besök och bor i villan så vi åt middag tillsammans. På kvällen åkte följde vi med Micke, Sanna och fyra vänner till Sundbbergs bowlinghall och slängde lite klot. Hebbe var duktigast och jag var sämst.
Idag blev det en tur till Kista med Malin och Moa för lite hundträning. Uppletandet gick verkligen kanon. Chenin gjorde fyra supersnygga klockrena skick. Spåren var det värre med. Det som Malin hade lagt gick inte alls. Chenin jobbade som sjutton, men nej, inget spår. Det är nog ett av de sämre spåren i Chenins liv. Det spår som jag lagt gick egentligen bra, men jag hade svårt att lita på henne efter det förra spåret trots att hon var rätt. Dessutom märkte jag att jag fortfarande grämde mig över det första spåret. Vinklarna är verkligen ett av Chenins svåraste moment. Jag gjorde en T-vinkel enligt tips från aussielägret, men det gör henne bara förvirrad och fungerar inte alls. När spåret tar slut så fortsätter hon leta bortåt och bakspårar inte tillbaka till vinkeln. Nästa gång ska jag bara lägga fokus på vinklarna, ingen längd i spåret alls. Löjligt av mig också att inte kunna vara nöjd med det andra spåret när det första gick dåligt.
På eftermiddagen kom mamma, pappa, Micke, Sanna och den ungerska familjen hit. Vi åt gott och hade trevligt. Chenin följde med mamma och Lazy på promenad hem dit eftersom Hebbe och jag ska på Rivierans Guldgossar ikväll.
Lazy mår för övrigt skit just nu. Hon vill absolut inte vara ute eftersom det smäller. Hon vill absolut inte vara inne eftersom vi har gäster. Hon har panikångest och river på dörren hela tiden. Micke filmade henne med mobilkameran för hon är så konstig, aldrig sett en hund hålla på så här. Hon stänger av omvärlden helt och bara river. Mamma har haft henne instängd i tvättstugan en del och det verkar fungera. Om det är någon som bor någonstans där det inte smäller och vill ha en liten lus så säg till. Än så länge har det fungerat bra med smällarna och Chenin. Hon skulle aldrig för sitt liv vägra gå ut. Det har nog aldrig hänt. Men tankarna går till de som mår dåligt av allt detta smällande.
Avslutningsvis måste jag också skriva att min farmor dog i morse. Tråkigt! Hon blev 90 år och har tappat extremt mycket i vikt sista månaderna. De senaste 10 åren har hon velat dö och sista halvåret har hon inte varit kontaktbar. Det var alltså väntat, men det är alltid jobbigt när det väl händer, fast mest för pappa.

Det är ganska dött här på jobbet. Inte mycket att göra, inte många här och motivationen är låg hos samtliga. Det blir mest snack. Chenin är mysig, ligger brevid mig och gör sig till när det kommer förbi någon. Igår bjöd hon husse på ett skrattanfall. Jag vet inte riktigt vad det var eftersom han hade svårt att berätta, men något med spaghettin i alla fall. Kan vara det längsta skrattanfall jag sett honom ha. Skönt med en hund som bjuder på sådant. Men nu ska hon minsann få ris också. Hon äter hela tiden ute. Så fort hon ska gå i koppel så blir hon så uttråkad att hon käkar och slickar på allt på marken. Fimpar, tuggummi och massa bröd. När vi går här inne i stan blir jag verkligen trött på henne. Så mycket för den väluppfostrade hunden. Tips på metoder att få bort detta beteende mottages tacksamt. Jag irriterar mig så.

Idag är Chenin med på jobbet. Jag myglade in henne på något sätt och tro mig det är en prestation. Vi är 750 personer på kontoret och sitter i öppna kontorslandskap. Tur att det inte är så många här idag. På vår avdelning som består av ca 60 personer är det bara 10 här. Chenin är en exemplarisk kontorshund. Hon ligger på sin fäll och sover djupt hela dagarna, inte ett ljud även om jag smiter iväg. När det kommer förbi någon gäspar hon, rullar över på rygg och tigger om att få bli riven på magen. Hon är ganska älskvärd och alla kallar henne väluppfostrad. Hon får även kommentarer som ”inte springer hon mer än hon behöver väl?” ”inte jagar väl hon bollar?” ”skäller hon någonsin?”

Lång sovmorgon idag. Jag gick inte upp förrän vid halv ett. Hur det kunde komma sig är jag helt oförstående med. Chenin sov som en stock, vad har hon druckit? Hon brukar aldrig låta mig sova längre än till 10 på helgerna, sen knorrar det för mycket i hennes mage. Men idag var tydligen stora undantaget. Allt festande igår tog lite på henne också. Återigen ringde jag Jocke och vi tog en långsväng runt Lötsjön och kyrkogården. På kvällen promenerade Hebbe och jag över till hans mamma. Där åt vi middag och hämtade bilen. Jag skjutsade hem Hebbe och Chenin och åkte sedan för att möta tjejkompisarna från gymnasiet, Michaela, Cicci, Sophie och Anna. Vi hade en trevlig tvåtimmarsstund på O’leary’s, men jag drack vatten av förstående skäl.

Jag började dagen med en långpromenad runt sjöarna tillsammans med Jocke och Chenin. Chenin bajsade grönt och rinnande… Det märktes för övrigt att det var plusgrader. Chenin var smutsig och lerig ända upp på ryggen. Efter ett välbehövligt bad åkte vi till min bror i Tumba. Där tog vi en snabbfika och lämnade lite julklappar till barnen. Vi brukar inte stanna där så länge eftersom hans flickvän inte vill att Chenin ska komma in. Varför vet jag inte, men ingen idé att ifrågasätta, istället åker vi vidare inom en halvtimma. När vi ändå var i Tumba hämtade vi Hebbes syster Leyla som fyllde år. På kvällen gick vi över till Hebbes mamma och festade. Chenin var med och vi fick kommentarer på hur cool hon var, lugn och fin, inget bus, åtminstone inte förrän Hebbe blåste på henne och de fick se hennes andra jag… Vi var ner en sväng till Garbo vid halvnio, tog stämpel och gick tillbaka. Först vid tolvtiden gick vi tillbaka och jag var då minst sagt förfriskad. Det var mycket folk där och jag hade jättekul. Extra roligt att de kör liveband där. Timmarna bara försvann och snart var vi tillbaka hos Hebbes mamma för att hämta upp lilla Chenin. Med henne i släptåg mötte vi upp några vänner vid grillen, men dit hade 80 personer till bestämt sig för att gå. Till saken hör också att jag glömt Chenins koppel så hon gled runt där bland alla fyllisar och tiggde mat medan jag gjorde allt för att försöka få henne att vara vid mig. Därifrån tog vi sedan en taxi hem.

Så var åter en julafton avklarad. Jag började julafton med en långpromenad runt Råstasjön samt bortsning för Chenin och Lazy. Mormor, brorsan, brorsans flickvän och brorsans flickväns mamma dök sen upp. Efter en lång härlig lunch med massa julmat blev det i vanlig ordning Kalle Anka. Jag passade på att somna i fotöljen. När Kalle Anka var slut tog jag en promenad med Chenin och Lazy till Hebbes mamma. Jag vände dock när jag insåg att det skulle ta en evighet att få med Lazy hela vägen dit med allt smällande. Mamma fick följa med och vände sedan hemåt med Lazy medan vi fortsatte. Hemma hos Hebbes mamma fick Chenin sin första julklapp, en pipisboll. Jag trodde jag hade hört det mesta i pipväg, men icke. Denna boll var extrem, öronen slog nästan lock. Och Chenin var såå lycklig. Hebbe, hans mamma, Chenin och jag åkte tillbaka till mina föräldrar och åt middag bestående av lutfisk och risgrynsgröt. Vi hann precis klart till det viktigaste på vår julafton började, nämligen Karl Bertil Jonssons jul. Underbara härliga kortfilm, att ta från de andra rika, ge till de fattiga och ta åt sig äran själv! Man kan inte annat än älska den… Därefter var det dags att öppna julklapparna. Det var en ovanligt rolig julklappsutdelning och ovanligt lång. Man kan säga att det var halsdukarnas jul. Historien är att någon glömt en halsduk hemma hos oss. Jag trodde det var Sannas, min brors flickvän, men det visade sig att det inte var så. Både hon och jag tyckte dock att den halsduken var snygg, varför hon köpte den både till mig, hennes mamma och sig själv. Plötsligt fanns det fyra likadana och alla skrattade hysteriskt och hejdlöst. Jag å min sida skrattade nog bäst eftersom jag visste att mormor och mamma skulle få varsin av mig och att jag förmodligen skulle få en av Hebbes mamma eftersom det var det enda jag ville ha i år. Så blev det också varför man kan säga att det blev halsdukarnas jul… Chenin fick äntligen öppna sitt grisöra, men man måste ju alltid assistera eftersom hon börjar äta på det innan allt papper är av. Det var inte bara ett grisöra som gled ner i magen heller om man säger så. Avslutningsvis måste jag säga att det var då en välsignad jul även i år!

God Jul önskar vi alla vänner och bekanta!

Anna och Dalton har ju åkt hem till Norrland över jul så Jocke blev lurad ut i milspåret med mig och Chenin. Två timmar tog det oss runt, men då stressade vi på slutet. Jag saknar märkligt nog två hundar när jag gör sådant, liksom för att optimera motionen.
På kvällen skulle Chenin och jag hem till föräldrarna. På väg till tunnelbanan blev jag så stolt över Chenin. Det stod några barnungar utanför centrum och smällde av smällare när vi kom gående endast ett tiotal meter därifrån. Genast började jag fundera på att vända tillbaka och ta bilen, men vi fortsatte och Chenin gav en snabb blick bara. När man haft fyra hundar som skulle blivit livrädda i denna situation blir man så stolt över Chenins uppförande. Hon är verkligen cool när det behövs. Som säkert många andra aussies tittar hon hur jag reagerar, "rycker på axlarna" och fortsätter med sitt. Jag var lite orolig att de skulle slänga något efter Chenin, har ju hört om det på nyheterna de senaste dagarna, men de var skraja för Chenin och sprang undan samtidigt som jag mötte vakter. Skönt!
Hemma hos föräldrarna kollade vi på Bingolotto, klädde granen och lyssnade på föräldrarnas gnatande på varandra, som alltid – slår aldrig fel!

Dagen till ära hade Lisa bemödat sig att komma till Sundbyberg för att gästa Malin och mig på vår hemmaplan. Efter att ha lyssnat på Chenins åsikter om att Loi skulle åka i vår bil (ja, bilen fick ett till liv efter verkstaden) stuvade vi in oss i bilen, åkte till klubben och promenerade till grillplatsen. Jag hade lyxdag idag och undslapp att lägga spår eftersom Loi och Moa är nybörjarspårhundar (konstigt ord?). Men tro inte att jag var sysslolös för det. Nejdå jag fick hålla reda på att hundarna var tysta och då särskilt en viss svart tjej . När spåren väl var lagda blev det hundsnack och fika innan det var dags att ta oss an dem. Lisa hade lagt Chenins spår eftersom Chenin blev döbesviken sist Malin la spår till oss , 50 meter sen tog det slut och Chenin såg förtvivlad ut. Varför får jag inte fortsätta? Nästa gång får det nog bli Malin ändå… Lisa är riktigt rolig när hon lägger spår. Det är snårigt, mycket vinklar, spetsiga vinklar, apporter i vinklar osv. Jag kände mig mycket nöjd med Chenins spårande. Hon spårade snabbt men inte galet snabbt. Jag tyckte i för sig att jag fokuserade mig bättre på att hålla henne närmare mig också och inte låta henne få gå vind för våg. Å andra sidan var terrängen inte så besvärlig att jag egentligen behövde ge henne speciellt mycket utrymme. Vad jag är mest nöjd med är vinklarna. Hon letade en del i första som kom väldigt tidigt. Tog först rätt håll men hade nog inte hunnit fästa riktigt och bytte därför riktning. I de situationerna har jag lite svårt att läsa henne. Resterande vinklar var hon grym i. Tidigare har Chenin tenderat att springa över vinklarna och därefter börjat leta, men nu koncentrerar hon sig bättre, eller så håller jag henne bättre. Däremot tycker jag hon ångar på lite för fort och slarvar med apporterna. Hon missade t ex de två första. Nästa gång vi spårar ska Chenin få tre spår, ett apportspår, ett vinkelspår och ett vanligt långspår. Det ska bli spännande att se hur hon agerar. Efter spårningen vallade vi upp två korridorer. Chenin fick vara med att valla ena och såg när jag vallade andra. Det var länge sedan Chenin fick vara med och valla, vet inte ens om det någonsin hänt? Hursomhelst märktes det att hon påverkades av det. Hennes intresse för den korridoren var minst sagt svalt och snön var mycket smaskigare. Jag sprang med henne några meter och då drog hon ut och plockade. Efter att de andra hundarna kört skickade jag en gång utan retning i samma ruta och det gick kanon. Avslutningsvis gjorde Chenin två kanonskick. Det enda jobbiga är att hon blir så gapig när de andra hundarna är med… Moa och Loi får inte leka då blir hon rabiat i kopplet, men inte heller kan hon vara med och leka eftersom hon är så burdus att både Moa och Loi tröttnar. Att Loi tröttnar gör inte så mycket, han biter lite efter henne och drar loss lite päls, vilket gör att Chenin tycker det är extra skoj att jäklas, men att Moa tröttnar på henne är värre. Vi vill inte ha något slagsmål mellan damerna, kan sluta allvarligt.
På kvällen blev det en långsväng bland annat runt Lötsjön. Synd bara att det är så mörkt och ensamt där på kvällarna.

Loi var verkligen kanon i uppletanderutan. Det märktes också att han börjar präglas på Lisa. Jag ser positivt på deras fortsatta utveckling!

Liksom många andras träningsmotivation är även min träningsmotivation är borta. I alla fall träning inför tävling. Vi håller på med annan träning. Bland annat träning på att inte jaga katter, vilket går riktigt bra. Chenin vänder och får massa godis alternativt får jaga mig och skälla ut mig. Då blir hon överlycklig. Lite konster tränar vi också. Utöver det lyssnar vi på smällare varje dag för det har vi här i stan, känns skönt med en mjukstart inför nyår. Dessutom promenerar vi runt sjöarna i mörkret och myser på kvällarna.
Bilen är på verkstaden idag och jag håller tummarna för att det är värt att laga den. Igår startade den inte eftersom den stått i varmt garage i två veckor. Skitbil! Frida kom över och assisterade mig med startkablar. Efter en del försök fick vi igång den.
Idag är Chenin hos mamma eftersom mamma är ledig. Vi tog en promenad dit på morgonen och Chenin var förstås överlycklig över att få komma dit. Hon bryr sig inte ens om att jag lämnar henne, tittar inte åt mitt håll, så skönt!
Det är sista dagen på jobbet innan jul och det ska bli så skönt att få en helg innan jul. Julklapparna är inhandlade igår och det blev en blixtshopping på lunchen. Jag hade väl tänkt ut en del innan och vår släkt är ganska okomplicerad när det gäller julklappar, det är bara Hebbe och brorsan med tjej som är svåra att köpa till.

Mindre än en vecka kvar till jul. Jag har inte riktigt hittat julkänslan än, inte köpt julklappar och inte köpt gran.
Igår var det i alla fall avslutning på hundungdom. Sex stycken var vi där men ingen stannade speciellt länge. Det var alldeles för mörkt och kallt. Jag hann inte kör mer än fotgående, platsliggning och rutan med Chenin. Huvudsaken var dock att jag fick testa rutan med mina nya koner från Stora Stockholm. Jag tror definitivt på dessa koner. De är 15 cm höga och syns mycket tydligare för hundarna.

Ingen mer hundutställning för mig. Man har ju en brukshund som måste jobba i skogen varje helg. Det är så mörkt ute nu så man vill ju passa på att se solen. Efter diverse bilproblem kom Anna äntligen och hämtade oss. Vi tog en sväng till Kista och hittade marker som vi inte spårat i tidigare. Hundarna fick varsitt spår och däremellan vallade vi två korridorer. Medan vi vallade skulle hundarna sitta uppbundna, men det tyckte inte dem. Dalton drog iväg medan Anna skulle knyta fast honom, jag tappade Chenin som hängde på Dalton med flexikopplet efter sig. Två hysteriska mattar försökte få in dem. Vi var ju lite oroliga att de skulle se ut som två kassler efter leken. Dessutom får Dalton och Chenin inte leka så mycket. Det blir lite vilt och ibland missförstår de varandra. Chenin lyckades till exempel bli biten väldigt nära ögat förra helgen på Värmdö och då var det inte lek längre. Uppletande gick förövrigt piss. Äntligen, vi undrade hur länge allt perfekta skulle hålla i sig… Chenin gick två skick, men på tredje fick hon inte ut avståndet i korridoren. Vi sprang ut tillsammans och då hittade hon grejen. Jag gjorde ett till skick som gick bra sedan fick det vara. Men till saken hör att vi hade en del svårigheter, bland annat en stig som korsade rutan där det gick förbi människor med hundar och skidåkare medan vi skickade våra hundar bortom dessa. Bortförklaringar är viktiga för att hålla självförtroendet på topp. Både Dalton och Chenin vägde dessutom upp allt genom att spåra riktigt fint. Jag hade lämnat min spårlina hemma och skulle därför låna Annas. Jag kan säga att det var sista gången jag gjorde det. Annas gummilina brände sönder händerna på mig. Visserligen blir en gummilina inte lika smutsig men oj vad trasiga mina vantar blev. Jag är jättenöjd med Chenins spårande. I Daltons spår lyckades jag ramla framstupa, vilket resulterade i tre bulor på smalbenet och hål i handen. Jag låg och kved innan jag lyckades resa mig. Det enda positiva med det var att det inte var Chenins fel. Den hunden har nämligen orsakat en del blessyrer på min kropp, otroligt att inga ben gått av än. Hursomhelst visade ju mitt fall att jag lyckas ramla även utan Chenin. Annars hör det ju inte till ovanligheten att jag gör ett platt fall efter Chenin i spåret och släpas efter. För att summera rubriken fick vi lite skott-träning på köpet och framförallt Chenin och jag på väg hem. Det börjar märkas att nyår är stundande och uppriktigt sagt så är jag inte helt bekväm med att de står utanför garaget och smäller av raketer.

Jag sov hos föräldrarna inatt eftersom Chenin var där, Hebbe är bortrest och jag skulle ändå ta tåget från Sundbybergs station. Extra lyxigt är det också att mamma tog ut Lazy och Chenin runt Råstasjön innan Chenin och jag tog tåget till Älvsjö för att besöka Stora Stockholm. Eftersom besökande hundar inte får följa med in fick Chenin sitta i Emmas bil. Tack snälla Emma för det! Jag tittade en snabbis på aussiena, pratade med bekanta och shoppade innan jag åkte hem igen. Dessvärre hittade jag inget bra täcke till Chenin, vilket var en av planerna. Jag får nog be Lisa om att sy upp ett täcke till oss… Efter några timmar på mässan åkte jag hem till föräldrarna först, sen hem och träffa Hebbe. Därefter åkte vi tillbaka till föräldrarna och lämnade Chenin. Hebbe gick sedan till sina vänner medan jag gick till Metropol för att jobba med karaoke. Kvällen gick snabbt fram till 23. Sista en och en halv timme gick långsamt. Jag hade ont i fötterna igen och ont i halsen. Inte gjorde det saken bättre att jag var hes från igår. Efter karaoken var det bara att hämta upp Chenin igen och ta tunnelbanan hem. Ibland är det bittert att inte ha bil…

Hebbe lämnade Chenin hos föräldrarna eftersom han skulle på kryssning och jag på julfest. Nästan 700 personer var vi på julfesten som gick av stapeln i Münchenbryggeriet. Det var riktigt trevligt med en toastmaster som underhöll middagen. Vad som var mindre trevligt var att jag blev upplurad på scen. Eller upplurad, snarare uppburen. Vårt bord hade lyckats vinna en tävling som gick ut på att fylla i ord i verser, varpå någon dam vid bordet ombads komma upp på scen. Jag vägrade givetvis när jag blev tillfrågad. Min mindre artiga bordskavaljer drog emellertid fram mig till scen och lovade följa med. Väl där lyfte han upp motvilliga jag så att slitsen åkte upp och jag visade halva änden för 700 underhållna personer. Efter att toastmaster frågat vad jag hette och jag ljög att jag hette Sophie meddelade denne att nu ska jag sjunga Sånt är livet. Finns det någon mer avskyvärd låt?! På något vis grejade jag det och tydligen var det bra också för jag fick stående ovationer. Men jag kan säga som så att jag skakade i hela kroppen av adrenalinpåslag ända till dess att borden plockades bort. De positiva konsekvenser som sången dock medförde är att alla vet vem jag är nu på kontoret. Jag fick beröm av säkert 60 personer och det betydde väldigt mycket för mig. Jag hade nog gått under annars. I och med detta hoppas jag att jag säkrat min framtid på Ernst & Young. Jag kunde aldrig riktigt slappna av efteråt, huvudet yrde av tankar. En del dans blev det i för sig, men fötterna värkte så mycket att jag åkte hem vid halv två. Jag delade taxi med någon kille från fastighetsgruppen och han kände förstås igen mig och bekräftade att min klänning åkt upp. Just nu känner jag mig riktigt modig som gjorde det. Det är nämligen måndagmorgon och det är tredje gången jag hör att de pratar om mig här bakom.

Jag hoppade över lussandet på jobbet i morse och tog en längre sväng med Chenin istället. Vi träffade dels kusinen Leon vid sjöarna, dels en tik från Thornapple. Chenin sprang och busade och skällde på dem i vanlig ordning.

Idag blev det en sväng till klubben med Malin och Anna. Det var ganska öde där, men vi körde lite lydnadsträning och tog en promenad innan vi var alldeles stelfrusna.

Chenin fick vara kvar lite längre hos Ken idag eftersom jag skulle hålla föredrag om Ernst & Youngs skatteavdelning inför studenter tillsammans med en kollega. Jag tyckte vi gjorde det riktigt bra så jag är nöjd. Det är väldigt roligt att hjälpa till med marknadsföringen mot studenter.

Efter jobbet promenerade jag till klubben med Lazy och Chenin. Någon träning blev det emellertid inte. Vi gick mest runt på planen eller stod och pratade. Chenin behöver verkligen sån passivitetsträning och hon klarade det förvånansvärt bra idag.

Lyckades få med Jocke på promenad runt sjöarna med Chenin och Lazy. På vägen träffade vi Annica och Sazza som också hängde på. Vi träffade också Malin och Moa som i sin tur hade träffat Anna och Dalton. Alla passar på att ta långsvängen de få timmarna när det är ljust ute. På vägen hem stannade jag till i skogsbrynet vid Lötsjön och vallade två korridorer. Chenin och Lazy fick sitta uppbundna. Chenin var alldeles tyst trots att det vankades uppletande. Det är väl förstås inte lika exalterande när inga andra ekipage är med och konkurrerar. Jag gjorde 2 x 2 skick och Chenin var kanonduktig. Eftersom jag blev själv när Annica gick hem för att äta och Jocke gick hem för att hans öron blödde av allt hundsnack, så passade jag också på att träna platsliggning. Efter det var Lazy så rädd att det bara var att gå hem. Märkligt att den där hunden tycker det är så obehagligt när vi står stilla på promenaden, för övrigt pinna hon på. Gjorde misstaget att släppa henne lös när vi skulle gå vidare och då sprang hon åt det håll föräldrarna bor. Och inte stannar hon heller när hon är rädd. Jag blev tvungen att skicka Chenin efter henne för att få stopp på henne. Chenin gör förstås sitt valljobb på Lazy med bravur. Det blev ännu mer promenerande för Chenin eftersom vi skulle lämna tillbaka Hebbes mammas bil som vi lånat igår för att kunna ta oss till en Luciafest i Sollentuna hos Hebbes arbetskompis. Chenin fick följa med för att jag skulle få sällskap hem, men Lazy fick vara hemma. Ingen idé att övermotionera den stackarn, även om hon var väldigt missnöjd med planen att bli lämnad i lägenheten med Hebbe.
På kvällen tittade vi på tredje delen av Pirates of the Carribean. Avslutningen på filmen får vi dock ta senare i veckan. Kissen har fått en konstig utväxt på tassen. Det ser mest ut som om han har trampat i skit som torkat. Igår började det emellertid blöda. Jag känner mig lite nedstämd av det eftersom det är början på slutet för den rackarn. Om det är en tumör så finns det ju inget att göra. Och vad det än är så kan man ju inte söva en perser på 20 år. Imorgon ska Annica titta vad det är. Om vi sedan åker till veterinären så känns det som om det blir kissens sista anhalt. Ledsamt… Även om det inte är som att ta bort en hund – för nästan inget kan smärta så – kommer det ändå bli tomt efter att han har funnits i våra liv så länge.

Med Annas bil full av folk och hundar åkte vi ut till Värmdö. Tillsammans med Anna och Dalton, Malin och Moa, Carro och Jessi, Lisa, Eskil och Loi, Linda, Elsa och Modja upprättade vi ett basläger en bit från Lisas hem. Med utgångspunkt från denna grillplats la vi spår. Lisa la ett spår till Chenin med fem apporter. Visserligen spårar Chenin i ett ultraljudstempo, men i kombination med terrängen trodde jag att jag skulle förblindas av allt sly, slå huvudet i ett berg och drunkna i ett vattenfall. Men se här sitter jag nu framför datorn, dessutom med alla apporter med hem. Även Eskil plockade med sig alla apporter, men vi konstaterade att han kunde haft bättre koncentration i spåret.
Efter trevlig grillning och massa hundsnack vallade Anna och jag en uppletandekorridor. Chenin skickades två gånger, Dalton tre gånger och sedan Chenin en gång till. Bägge två gjorde finfina skick.
Summa sumaro hade vi en trevlig eftermiddag som blev mörk alldeles för fort. Nästa gång får vi ses mycket tidigare. Stort tack till Lisa som hade kollat ut grillplats.

Det blev bara två dagar på kontoret denna vecka. Skönt att komma ifrån ibland. Onsdag till fredag var det redovisningskurs i Bålsta. Jag hade fått en hundstuga så Chenin kunde vara med. Tyvärr fick hon vara ensam en del i stugan. Ett lydnadspass hann vi åtminstone med under torsdagens lunch. Annars blev det en hel del promenader i skogen där, men det var så himla mörkt att man var tvungen att hålla sig där det var upplyst. Jag var flera gånger på helspänn, rädd för att möta vildsvin. Tydligen var de frekvent förekomna där. En del tomter hade låga elstängsel och de gräsplättar som saknade stängsel var uppbökade här och var. Det märktes på Chenin att det var mycket vilt. Hon sprang konstant åt olika håll när hon var lös och vittrade mycket i koppel. Kursen var för övrigt riktigt bra. Jag lärde mig massor. Maten på Lastberget där kursen hölls var dessutom en tiopoängare.
Igår åkte mina föräldrar iväg till Malmö för att hälsa på min farmor. Hebbe har haft kissen under natten, medan Lazy varit hos Anna och Malin. Stort tack till er! Nu är Lazy och kissen här hos oss.

Fotograf: Malin Hamner

Skogpromenad 5 km-spåret i Ursvik med Anna och Dalton igår. Idag blev det en promenad till klubben. Mörkt, blött och lerigt. Det blev mest lydnadsträning i klubbstugan. Jag körde fjärr med fokus på avstånd. Gå runt. Positionsträning. Läggande, ställande sättande. Kryp. Platsliggning. Utomhus blev det apport och inkallning med ställade. Därefter promenad hem eftersom bilen fortfarande är paj…

Jag måste verkligen bli bättre på att uppdatera.
På lördagen var jag ute med Anna och Dalton i Kista. Vi la två spår till hundarna och körde uppletande. Idag var det lite ofokuserat i andra spåret, men med tanke på att en hundägare tränat antalet jaktskick i Chenins första spår är jag verkligen kanonnöjd med det jobb hon gjorde där. Uppletandet var i vanlig ordning klockrent för både Chenin och Dalton.
Bilen brakade dessvärre ihop på väg hem. Tror att hjullagret gick, men vad vet jag. Hebbe, Chenin och jag fick därför ta oss hem från mina föräldrar med tunnelbana efter en lång kväll med middag och TP tillsammans med föräldrarna, brorsan och hans tjej.