Chenin.se

Nu börjar höjden kännas av ordentligt. Vi bor i en bröllopssvit på ett fint hotell i Cuzco, 3400 m över havet. Igår kväll somnade jag med panghuvudvärk.

I morse bar det iväg med buss, tåg och återigen buss i närmare 5 timmar totalt till Machu Picchu. Vilken otroligt häftig gammal Inkastad. Den upptäcktes först i början på 1900-talet, 400 år efter att 600 Inkabor bott där. Man räknar med att det tog 100 år för inkorna att bygga byn och att de av någon anledning (conquistadorerna var en teori) lämnade byn och flyttade in i djungeln. Att det skulle finnas en gömd inkaby var något man trott länge eftersom det berättades om denna. Upptäcksresande letade i många år och först 1911 offentliggjordes byn i samband med att en 12 årig pojke visade den för Bringham. Den hade alltså varit känd för bergsbor länge men låg väl dold under ett lager av djungel för utomstående. Hela upplevelsen var verkligen övermäktig. En once in a life time upplevelse som mycket få händelser kommer kunna mäta sig med. Att vara i en stor och välsvarvad Inkaby belägen på en plats ovan molnen, närmare 3000 meter över havet, med stup ner runt hela staden på 600 m till floden och omringad av gigantiska berg. Det finns nog inga ord att beskriva det riktigt. Allt man kan säga är att det var oerhört skrämmande. Tanken på att någonsin komma därifrån kändes otrolig. Det blev som ett antiklimax av att man ville vara kvar där länge och ville därifrån direkt och bara berätta att man varit där. Någon slags skräckblandad förtjusning som tog tid på sig att försvinna. Efter några timmar landade man lite och förstod att det verkligen var sant. Det är på riktigt, inget sagoland. Och trampar man fel kan det på riktigt vara sista trampet man gör. Guiden pratade på i timme efter timme om Inkaindianerna, djungeln, kejsarna, offer, ceremonier, Condortemplet, soltemplet, namnen på de omkringliggande bergen, conquistadorerna, Inkaleden, akvadukter m m. Tiden bara försvann. Hebbe och jag tog en egen tur, men det var tungt att klättra runt. Dessutom gick man vilse i byn hela tiden. Vi hann i alla fall se tusenfotingar, ödlor, häftiga fåglar och en vizcackha (jag hävdade först att det var en chinchilla). Totalt blev det väl 400 bilder. Tur med vädret hade vi också. Alltid intressant att ha tjocktröjor, extrabyxor, kängor, poncho och ändå få användning av bikinin jag hade under. Man kan säga att vädret växlade en del men rejält solbrända blev vi. Hursomhelst kan man förstå varför Inkorna valde denna speciella plats. Bussturen från tåget upp till Machu Picchu var vidrig. Man tittar ut över stup och konstaterar att chauffören har några centimeter till godo innan man ser att man får möte av en buss på väg ner Vi fick reda på att en turistbuss med 52 personer störtat nerför anderna där vi åkt häromdagen. Uscha. Alla utom chauffören överlevde dock men var skadade. Tåget på väg tillbaka till Cuzco strulade som attan så det drog ut på tiden innan vi var hemma. Men vi fick mat både dit och hem, vilket var tur för någon matpaus hann vi inte med i Machu Picchu. På hemvägen hade de en modevisning på tåget. Fulla brittiska kvinnor hängde på och klädde ut sig. Det var fest i vagnen kan man lugnt säga. ABBA-musik till al paca-kläder. En clown med också. Väl hemma var mitt huvud dött. Jag trodde jag skulle vant mig vid höjden vid detta laget, men uppenbarligen inte. Andningen går bättre men huvudet tar stryk. Eftersom Cuzco ligger högre än Machu Picchu räckte det med att kliva över till bussen för att huvudet skulle säga ifrån. Guppig resa gjorde inte saken bättre. Så istället för att bada jacuzzi på lyxhotellet hamnade jag med alvedon i sängen. Hebbe skickade upp en sallad med room service.

Vi är flitiga fotografer. I snitt blir det runt 150 bilder om dagen. Det
beror givetvis på att Peru är exotiskt, men också på att anderna är
mäktiga. Man förstår varför de gamla inhemska invånarna tillbad bergen, det
finns något övernaturligt över dem. Bilderna gör förstås inte naturen någon
rättvisa.

Gårdagen började vid fyratiden på morgonen. Skrattattack åt föräldrarna som
lyckades spilla yoghurt över varandra i bilen. Efter att ha kommit 16 mil
på fyra timmar visste man inte om man skulle skratta elle gråta. Vi håller
en snitthastighet på 40 km/h. Better safe than sorry. Det är lika bra det.
Jag vill inte vara en av dem som ligger i en hundkoja med kors på längst
vägen. Upp i bergen bar det och vi såg lamor, getter, hästar, åsnor, kor,
hundar m m. Runt 4200 meter upp var flera av oss grå i ansiktet och utan
blod i huvudet. Vid 5000 m upp var syrgastuben slut, pappa och jag mådde
skit, mamma och barnen kräktes, alla hade huvudvärk och åt
höjdsjukartabletter. Höjden är verkligen inget att leka med. Man riktigt
känner hur syret tar slut och skippar efter andan, samtidigt som man blir
andfådd av att gå ur bilen. Vi sov i en liten inhemsk by nere i en dal på
2800 m, alldeles i närheten av en flod. Vi går ner i standard varje natt
uppenbarligen men så länge jag slipper insekter är jag nöjd. I bergen har
det verkligen varit kallt. Så jag misstänker att det inte blir mycket till
färg efter denna semester.

För övrigt har vi ställt in besöket vid Titikakasjön och Pono. Pappas
förhoppning om Bolivia är också lagd på is. Det tar verkligen tid att ta
sig fram i detta land och ska vi tillbringa vår tid någon annanstans än i
bilen så får vi ta bort några sevärdheter. Jag hade i för sig inte velat
byta ut bilresan mot något. Det har verkligen varit en upplevelse att
slingra runt på bergsstigar och se alla bergsbyar. Häftiga djur- och
naturupplevelser. Jag säger hela tiden till Hebbe att det känns som att jag
är med i sagan om ringen. På många sätt har djuren det mycket bättre här,
utom när man ser uppbundna magra hästar och sjuka hundar. Men tittar man
upp på en bergsvägg och ser några kossor mitt i vegetationen blir man lite
glad i hjärtat.

Nu är vi snart i Cuzco, vilket vi hört sedan igår. Bara botom bergen
liksom. Ibland känns det som att vägskyltarna är fel. Vi åker och åker men
ändå har vi bara kommit ett par mil. Nu ska det i alla fall vara max 80 km
kvar.

För övrigt vaknade jag i natt efter att ha drömt en massa om hundarna.
Letade efter dem med handen innan jag kom på mig själv. Saknaden är total!
Av den anledningen längtar jag hem.

/Camilla genom Frida

Man kan ju välja att bara sitta tillbaka och njuta av semestern, men ens
egna liv känns lite mer overkligt av att inte blogga. Snacka om att
internet gör att allt känns nära fast man är på andra sidan jorden.

Efter en lång lång bilfärd bestående av trångt, lagom tjafsigt med pappa,
trevligt stopp för lite mat och shopping, upp och ner i anderna hamnade vi
i Nasca mitt i natten. Vi hittade inte till hotellet utan tog ett annat.
Det är lite halvskabbigt men absolut klart godkänt. Det enda jag kräver är
egentligen fritt från kackerlackor. Vi har små små insekter i badrummet,
men det är bara jag som ser dem och de är rätt trevliga. Ungefär som när vi
har minisilverfiskar hemma fast aldrig när jag ska visa Hebbe.

Fattigt är förstås ett ord som symboliserar landet även om det nog kunde
varit värre. Man får lite ont i magen när man passerar hundratals
fallfärdiga skjul i tyg på några meter i storlek. Vilket perspektiv man får
på sitt eget liv. Att det inte var jättevarmt fick jag såklart äta upp.
Lima har inte jättemycket sol, eller regn heller för den delen. Den varma
luften från bergen krockar med den kalla från havet, vilket gör att
kondensen lägger sig som ett lager av dis. Det betyder inte att man inte
bränner sig, bevisligen. Ibland känns det bara inte brännhett. Ute i öknen
var det värre. Några minuter i solen utan skydd känns ordentligt.

Jag är hittills bara positivt överraskad av maten. I Nasca åt jag nåt
kina-aktigt på kvällen. Sen tvärsomnade jag. Frukosten var klen och bestod
av kaffe, bröd, smör och sylt. Men en i sällskapet ordnade ägg, ost, dricka
och yoghurt.

Inkacola förresten, helt underbart!

Hebbe har blivit sjuk så under dagen idag har han legat nerbäddad medan vi
andra åkte till det som Nasca är känt för, linjerna. Vi klättrade upp i
utsiktstorn och berg för att se formationer och linjer. Klart sevärt men
framförallt är utsikten och naturen fantastisk. Det känns som värsta
västernfilmen. Efter linjerna åkte vi till akvedukterna, 36 stycken.
Väldigt häftigt. Fina hundar hade guiden också. De gjorde sig till och blev
förstås föremål för plåtning. Mycket hundar här för övrigt, men det är ju
ingen chock direkt. När vi var och shoppade i Nasca gav jag en av hundarna
lite ost. Stackars schäferblandning såg faktiskt ut som ett avlivningsfall.
Något var i alla fall väldigt fel på den, utseendemässigt såg den mer än
bara skabbig ut och den verkade ha ont

Pappa, som in i det sista inte skulle med, stormtrivs verkligen. Han gillar
det här manana manana. Han känner sig som Indiana Jones och försöker få
igång diskussioner med mig i stort sett hela tiden. Vi är som hund och
katt. Pappa vill ha faderskapstest och göra mig arvslös Han står i alla
fall för mycket av underhållningen. Vi skrattar åt hans clownande en del.

Imorgon bär det av till Cuzco. Vi får se hur uppdateringen går då. Kommer
nog inte åt internet annat än genom jobbmailen. Lisa, maila gärna om lusen
så familjen kan ha nåt att skratta åt, vi känner alla hennes egenheter så
väl

Hoppas på att Frida kan publicera detta inlägg. Datorn på hotellet är
antingen upptagen av pappa eller någon annan…

/Camilla genom Frida

Drömmer om mina hundar i vanlig ordning. Igår tog vi en sväng till stranden. De som inte var ombytta var blöta av vågorna. Man tror nämligen man sitter på behörigt avstånd när det plötsligt bara spolar över en.

Jag följde med Hebbe och hans pappa och hälsade på Hebbes farmor som låg på sjukhus. I för sig är det ofta mindre trevligt att vistas på sjukhus, men det var ännu mer obehagligt att vistas där.

På kvällen tog vi en sväng till en köpcenter. Vi kollade runt lite och åt snabbmat. Mamma och jag åt någon underbart god grönsakswokblandning. Pappa hade en toalettindicent vi skrattade ihjäl oss åt och även en cheeseburgerincident. Bara han kan lyckas med sådant.

Lisa utmanade mig för tusen och en dag sedan. Kommer inte precis ihåg vad den handlade om men jag provar.

Chenins fem favoriter:
- Leka polis. Utförligare kommentarer ej nödvändiga
- Jaga. I princip allt; människa, hund, vilt, boll osv.
- Leksaker. Helst förstöra.
- Mysa. Egentligen med de flesta men hon har ju vissa favoriter.
- Torka munnen i mattan efter maten.

Choice fem favoriter:
- Mat. I alla former och mycket ska det vara. Hon biter hårt i fingrarna
- Mina bruna mockaskor. Goda mjuka och härliga att gnaga på.
- Chenin. Med skräckblandad förtjusning.
- Matte. Hon är riktigt mammig, helst vill hon bli buren av mig.
- Locket till klädvårdsrullen.

Nu ligger jag i ett rosa rum i Lima. Flygningen kändes evighetslång. Det
var turbulens praktiskt taget hela vägen. Jag pratade med piloten och
flygvärdinnan innan och de varnade mig för turbulensen så det kändes tryggt. Emellanåt sov jag. Hebbe och jag hann också se lite av Office-serien, walk the line (som inte var något vidare) och lyssna på ett barn som skrek hela resan (och då inte av gråt utan mer allmänt). Landningen gick kanonfint. Vid det laget hade det blivit en del stecolid och lite vin för mig. Skönt att komma till Peru. Av någon anledning känns det bättre än New York. New York bestod för övrigt av rätt mycket medling mellan föräldrarna. Ibland har de allvarliga kommunikationsproblem.

Tanken är att vi ska åka runt lite idag och kolla på Lima. Vi ska bland annat ta en tur till stranden. Planen, med start imorgon, är Nascau-linjerna, Coscou, Machu Picho, Titikakasjön, Arequipa, kanske en tur till djungeln. Det ska bli så spännande. Hoppas bara pappa orkar.

Uppdatering om Lazy får vi kontinuerligt. Det är högläsning här från Lisas blogg och mail. Det känns väldigt tryggt. Efter tjat från Jocke fick jag uppdatering på Cheninfronten. Igår hade de varit ute och spårat. Chenin var tydligen jätteduktig. I övrigt gick allt bra. Frida hade erbjudit sig att ta henne i fredags men Jocke (som var magsjuk) ville ha henne själv. På torsdag ska de simma Chenin tillsammans och på fredag ska nog Frida ha henne till lördagen. Det är väldigt praktiskt att ha två av mina bästa vänner, hundfria, boende grannar med varandra. Nattis har lovat ha Chenin lite på dagarna ibland för att avlasta Jocke när han jobbar. Anna har lovat ta med Chenin om de ska spåra något. Så allt känns ändå ganska bra. Ännu har jag inte hört något från Marianne hur det går med Choice. Men med tanke på hur kul Choice och Mercy hade tillsammans går det nog finfint. Jag undrar lite hur det går med Choice öga. Chenin lyckades olyckligt nog bita henne i ögat samma dag som vi skulle lämna Choice hos Marianne. Det var i samband med att Chenin lämnade sin mat och jag skulle dit och ta bort den. Typiskt! Jag blev verkligen ledsen. Vi tog ett snabb-besök hos veterinär-Annica för att få lite antibiotika utskrivet till ögat. Att ge en valp ögondroppar är komplicerat kan man konstatera!

”Buy a gun to someone who can’t” stod det på sidan av bussen. Härlig inställning i det här landet

Jag sitter på hotellrummet och väntar på att de andra ska vakna så vi kan gå ner och pressa i oss den där sliskiga frukosten. Jag kan såklart inte sova för snart ska vi till Lima och jag är flygrädd. Jag tar lite lugnande och hoppas på att det har bättre effekt denna gången.

Efter mycket strul och tjafs kom vi äntligen iväg in till New York City igår. Man kan säga att mesta delen av dagen gick åt till att vänta på tunnelbanor som aldrig kom och försöka förstå konstiga system. Vi tog oss i alla fall till Central Park och det var mysigt att klappa på hästar, kolla på ekorrar och vandra genom parken. Vi träffade sedan upp Hebbes kusin och betraktade bråk inne på Subway. Därefter tog vi oss (till slut) till Ground Zero där vi kollade på solnedgången och New Yorks sky line. Sedan en snabb promenad till södra delen av Broadway där alla fashionbutiker finns. Vid City Hall Park hittade vi en trevlig affär där jag köpte en väska, en keps och lite attiraljer. Sedan provade vi taxibilarna i the Big Apple och åkte till Greenwich Village. Vi avslutade kvällen med middag på en sportbar där innan vi tog oss den långa vägen hem. Efter middagen blir man så väldigt trött. Jag kan praktiskt taget somna på restaurantstolen men denna gång gjorde jag inte det utan istället somnade jag först i taxin, sedan på pendeltåget, sedan i Hiltons hotellfoaje där vi väntade på vår shuttle och slutligen i bilen. Pendeltågsresan var ändå lite intressant innan jag gav hän åt sömnen. En dam hade köpt mängder med påsar med leksaker till sina två barn och min pappa satt nyfiket och kollade igenom. Det lyckades få igång hela vagnen att skämta om diverse. USA är speciellt. Visst kan vi också prata med folk i tunnelbanan hemma, men inte skulle tredje parter lägga sig i och diskutera

Så är vi i New York. Riktigt jobbig landning var det eftersom det var rätt blåsigt, men vi tog oss i land i alla fall. På kvällen tog vi en tur till Manhattan. Vi var in på Macy’s, gick förbi Empire State Building och promenerade Broadway upp till Time Square. Idag ska vi upp till Central Park och kanske in på Art Museum. Eventuellt hinner vi med ett besök till Ground Zero också. I övrigt är USA sådär. Mycket löst folk och vidrig hotellfrukost bestående av bara sött.

Det skulle varit fler bilder igår men wordpress ville inte riktigt samarbeta. Det finns risk för att husse inte hinner titta på felet heller. Imorgon bitti åker vi nämligen till New York där vi stannar två nätter för vidare färd till Peru. Vi blir borta två veckor allt som allt och det ska bli spännande. Jag är sjukt nervös över flygningen så för att kunna sova på nätterna äter jag något slags ej receptbelagt lugnande. Inför flygningen blir det tyngre saker. Att lämna hundarna känns för jäkligt rent ut sagt. Vågar jag nämna att jag grinat lite över det och värre lär det bli när avskedet är gjort :( Chenin ska vara med Jocke som eventuellt får lite avlastning av Frida och Anna. Choice ska vara hos Marianne som erbjöd sig att ta med henne redan igår, men jag var för självisk. Jag vill ha henne hemma in i det längsta! Lazy ska först vara hos Lisa så länge de orkar och vill och därefter hos Thomas och Kajsa med hundar på Ekerö. Kissen ska vara hos Mikko med eventuell avlastning sista veckan av min moster. Frågan är dock om det behövs. Han märks ju inte direkt.

Om en liten stund ska jag åka och simma med Chenin, därefter åka till föräldrarna och hämta resväskor och sedan vidare mot Oxelösund. Eventuellt blir det lite spårning för Chenin på vägen dit.

Vår hallmatta har gått sönder. Jag vet inte varför. Det hände nog av sig själv. Choice säger i alla fall det.

I söndags tog jag tag i lägenheten och började storstäda. Mest nöjd blev jag över att balkongen blev städad.

Jocke och jag åkte sedan till Hägerstalund och la varsitt spår till Chenin innan vi fortsatte till Bögs gård och islandshästen Gustur. Där hälsade vi på hästar, får, hönor, grisar och kalvar. Choice jagade en papillon också medan Chenin skällde på. Lite galet kändes det just då. Men Choice stannar ju efter en bit och då är det bara att locka så kommer hon tillbaka. Hästarna var läskiga när de bråkade om våra morötter. Då satt Choice i famnen och morrade till den häst som var bråkmakare. Resterande djur var spännande. Jag träffade Gusturs ägare också och eventuellt ska jag börja rida lite mer regelbundet när vi är tillbaka från Peru. Så himla kul och jag blev så glad för att hon frågade! Allt med Gustur känns så overkligt. Att det finns en rolig islandshäst så nära hemifrån som jag får möjlighet att ta hand om är ju en dröm.

När vi var klara på gården var klockan så mycket att Jocke skulle iväg. Hebbe följde istället med när Chenin fick sina spår, eller han satt i bilen med Choice. Chenin jobbade fint. Hon kom av sig lite på ungefär samma ställe som hon stannade under vår mörkerspårning i julas. Annars gick hon fint på båda spåren. Det kändes konstigt att gå Jockes spår utan honom. Det var kort men snirkligt.

Hebbe och jag åkte sedan till Kista centrum medan hundarna fick vara i bilen. En och en halv timme tog det att äta, handla presenter till Jocke, Frida, Hebbe, Hebbes syster och Hebbes systers mamma samt köpa två tröjor till mig. Hundarna sov sött när jag kom tillbaka. Hebbe åkte på ett möte medan hundarna och jag landade hos föräldrarna. Där fick Choice klara sig på lite egna tassar med pappa när mamma och jag tog ut Chenin och Lazy. Efter det fick hundarna vara kvar själva när Hebbe och jag gick på bio med Micke, Sanna, Palme och Veronica. Vi såg 3D-Bolt, söt hundfilm. Notera att det var Hebbe som styrt upp hela filmvalet.

Igår var båda hundarna med på jobbet på eftermiddagen. Chenin sov lugnt sin vana trogen, men Choice börjar bli lite svårare nu när hon är mer vaken. På kvällen tog vi en sväng till klubben. Tydligen var vi helt ensamma om den tanken, inte en själ i skogen! Choice och jag la ett spår till Chenin och tränade sedan kontakt, sitt, ligg, följsamhet och fotingångar. Sen var det Chenin tur att köra lite lydnad. Det blev fot, framförgående, fjärrdirigering och platsliggning. Choice skuttade runt under tiden. Jag provade sedan att ha Choice i bilen när Chenin fick sitt spår. Varning för skryt nu så man kan sluta läsa här. Chenin spårade helt jäkla grymt. Hon gick som en dammsugare, klockren i alla vinklar, klockren längst med motionsspår, över lydnadsplan, över motionsspåret. Jag gick bakom och bara njöt med gåshud på armarna – hon är grym så är det bara! När den enda människan i skogen dök upp med sin ridgeback ägnade hon hunden två blickar, tittade på mig och fortsatte på samma vis som hon alltid gör. Hennes koncentrationsförmåga är guld värd! Mina ynkliga försök till beröm när vi kom till slutet var fjuttigt. Choice hade hoppat bak till bakluckan när vi kom tillbaka. På kvällen hände nåt konstigt, Choice drack vatten och lyckades hamna galet på nåt sätt. Plötsligt skrek hon och kunde inte stödja alls på höger framben. Det gick över efter vila, men läskigt var det.

Idag har Chenin varit hos mamma och Choice var hos Anna C på förmiddagen och med mig på jobbet på eftermiddagen. Emellanåt sov hon, men i övrigt busade hon med precis allt hon kunde hitta, bet på sitt ben och gnällde för att hennes rörelseområde var begränsat. Hon börjar komma ifrån valpsovar-stadiumet. På tunnelbanan liksom alltid var hon supercool, går på fint, lägger sig mellan mina ben och sover mitt bland trängseln trots att vi byter efter en station. Chenin var glad att se Choice, som alltid numera. De delar vatten, fläckar, leksaker. Chenin vaktar inte mina väskor eller nåt. Möjligen, eller troligen, soffan på den plats hon ligger, men Choice är lite försiktigare runt soffan och jag med så nu vaktar Chenin inget. Tvärtom vaktade hon i söndags Choice mot kissen. Mamma och jag hade klippt katten. När vi var klara började Choice frisera öronen och ganska snabbt klippte kissen till. Då ingrep Chenin direkt mot katten.

Min söta mamma är underbar. Hon är inte jättepedagogisk jämt. Choice kissade på hennes nytvättade matta. Då fyade mamma henne men inte på ett korrekt sätt så att hunden förstår att den gjort fel, utan mer bara gnällande så Choice tyckte hon var lite rolig. Hehe, jag orkade inte ens gå in på att vi inte fyar valpar för att kissa inne (och har inte gjort på någon av de 6), eftersom hon verkar ha glömt det

Vi var bjudna på fest hos Nattis och Erik i fredags med anledning av Eriks födelsedag. Men både jag och hundarna var så trötta på kvällen. Tanken på att hämta bilen hos mecken var inte heller så lockande att jag istället hamnade i soffan med PickUpArtist-avsnitt.

På lördagmorgon hämtade vi bilen. Det tog ett tag dit, Choice fick nämligen gå en del i koppel eftersom man måste gå längst med Ursviksvägen. Damen tar god tid på sig emellanåt. En favorit är att bära kopplet i munnen och gå med sig själv. Det kan tilläggas att bilen inte är klar, men handtag är nu åtminstone beställt. Dock inte hos samma kille som hade sönder handtaget för han kan ju inte få ändan ur vagnen.

Väl i bilen åkte vi till klubben för att delta i en träningstävling. Jag tog startnummer 13 av 19 och satt sedan med hundarna i klubbstugan och myste. Chenin och Choice busade lite med varandra, sen busade Choice med några andra hundar medan Chenin låg snällt i soffan. Till tävlingen hade jag valt fritt följ, framförgående och tvåans fjärrdirigering. Vi körde också en platsliggning där jag visserligen stod kvar hos Chenin, men där hon lågt tyst och lugnt i 2 minuter. Inför fria följet laddade Chenin som på tävling, hoppade på mig, skällde, gnällde och nafsade. Men det släppte faktiskt sedan när jag sa till henne. Bortsett från en usel start med en känsla av att hon snart flippar och drar så gick hon sedan fint. Vi fick 7 på det. På framförgåendet fick vi 7,5 och det är bättre än vi nånsin haft. Hon gick jättefint, men vände sig helt om på stoppet och gick inte klockrent i vändningarna. När jag gav kommando kastade hon sig ut, men det gör mig inget. Fjärren fick hon 7,5 på. Hon frustrationsskällde vid något byte och gnällde i ett annat. Bytena gjorde hon annars bra och stilla med baken. Vi kom 9 av 19, men det är av mindre betydelse. Det var jättekul och väldigt nyttigt för oss som gjort hela tävlingssituationen så negativt. Jag passade på att belöna mellan momenten också.

En hel del klubbkompisar vi inte sett på länge träffade vi på. Malin och Linda dök upp efter prisutdelningen. Vid det laget hade Choice deckat så det blev inte mer än hej och hejdå. DEt var längesedan man träffade Linda, men det ska det bli ändring på

Choice blev avlämnad hemma hos husse medan Chenin och jag åkte för att simträna. Idag simmade Chenin 4 pass på ca 3 min var. Det var längesedan det bara var Chenin och jag där och det var lugnt, skönt och mysigt.

På kvällen tog vi bilen till Cicci som hade lite fest eftersom hon fyllt år. Hundarna var förstås med och Choice började vistelsen med att kissa på Ciccis köksmatta trots att hon kissat ute innan. Vi såg deltävling 2 i Melodifestivalen och konstaterade att det blev rätt låtar på rätt platser. Strax efter tävlingen blev vi avbrutna av ett samtal för det visade sig att jag stängt in en stackare med min usla parkering. Han hade lämnat en otrevlig lapp på min ruta och jag ringde upp för att be om ursäkt. Då visade det sig att han var jättetrevlig och bad om ursäkt massa gånger för att han satt lappen på min ruta. Allt var ju helt och hållet mitt fel men det verkade han inte lyssna på. Jag stod i för sig bara några centimeter från hans bil men han hade kunnat hoppa in från passagerarhållet och kört iväg. Man kan säga att jag tog en chansning för vi letade parkering rätt länge innan vi klämde in oss där.

Jag fick en otroligt vacker bild på en otroligt vacker hund, Chenins son Freddie ”Chess Player Big Bob Tail”. Häftigare teckning får man leta efter!

I övrigt är det lugnt. Båda tjejerna var med på jobbet på eftermiddagen. Anna skulle träna och lämnade av dem hos mig. Allt var frid och fröjd och ingen märkte dem. Väldigt roligt hur min chef kan stå brevid mig vid skrivbordet och diskutera utan att märka att Chenin ligger i hörnet och sover och valpen under skrivbordet och sover. Bara om någon kallar på dem hälsar de vänligt. Så kom chefen för internprissättningsgruppen och sa ”nej nu skiter jag i vad du säger, nu väcker jag valpen”. Han ville hälsa innan han skulle gå hem. Och sen tog det en halvtimme innan allt var lugnt och jag kunde fortsätta jobba. Jag ville strypa honom just då!

Choice mår inte helt bra. Eller jo det gör hon väl men hon kräks en hel del. Jag håller tummarna för att det går över snabbt. Hon är fortfarande världens coolaste. Hon tar allt med lugn, hon är lite av en titta och analysera valp. Bäst av allt är ändå att hon utan undantag sover i bilen, på bussen och på tunnelbanan. Chenin kan verkligen allt om livet. När vi åkte på gröna linjen vilade hon bara, men när vi bytte till blå då sov hon för hon vet precis när det närmar sig.

På perrongen i centralen satt det en husky några meter brevid oss. Han och Chenin började flirta på håll. Hon gnällde, hon gnällde, han pep, hon pep, han ylade, hon ylade, han skällde, hon skällde. Allt medan Choice sov och jag skrattade. Jag har inte hört Chenin yla så, inte hon heller tydligen för hon satte i halsen och hostade. Hemma trollade Hebbe för Chenin. Det tycker Chenin är jättekul. Hebbe tar en boll, visar den för Chenin, för bort bollen så den göms bakom hans hand samtidigt som han visar öppen hand. Chenin tolkar det som att han inte kan ha den och började titta runt efter bollen. Plötsligt är den i husses hand igen och då blir hon jätteglad. Så himla smarta hundar som vet att man inte kan hålla i något om handen är öppen. Hebbe visar nämligen på avstånd och i hans höjd att handen är öppen genom att visa upp-sidan av handen. Dessa unika varelser!

Nog går det bra mellan tjejerna. Igår var de båda hos Anna C och likaså idag. Det går förstås utomordentligt bra! Men senare på kvällen vände det. Eller vände och vände… Choice förstår inte riktigt det här med att Chenin har lagt sig i soffan och där rör man inte henne. Jag tycker det är något hon måste lära sig för att det ska vara rättvist mot Chenin. För Chenins del får Choice gärna vara i soffan men inte precis där hon är om hon gått och lagt sig. Det är ju helt naturligt och så har Lazy alltid varit, vilket har lett till att Chenin går omvägar runt sovande Lazy. Problemet är bara att Chenin inte kan säga ifrån på ett vettigt sätt. Antingen flyttar hon sig eller så blir hon rasande. Jag tyckte vi hade uppsikt över dem, men plötsligt har Chenin lagt sig på soffan och Choice var där på nolltid. Chenin markerade så kraftigt att det gick hål på Choices nos. Jag mådde jättedåligt efter det. Jag tycker så synd om Choice för hon förstår ju inte varför det händer. Först har de jättemysigt ihop i soffan och sedan går Chenin till sin plats och då är det roliga slut väldigt snabbt. Liksom många andra hundar ville Chenin såklart pussa Choice efteråt och helst slicka såret. Märkligt fenomen det där. Choice ville bara sova i min famn. Som tur var glömmer valpar så fort. Imorse var det pussutdelning och bus med Chenin igen.

Igår åkte vi också en sväng till hundsimmet. Chenin fick simma fyra pass på ca 11,5 min totalt. Frida var med och tittade och hjälpte till. Tanken är ju att hon och Jocke ska simma med Chenin när jag åker till Peru nästa vecka.

Det går så himla fint med tjejerna nu. Imorgon är tanken att Chenin också ska få vara med valpvakten. Min snälla valpvakt Anna som egentligen är allergisk men tycker så mycket om hundar.

I måndags var vi på klubben för måndagsträning. Choice och jag la ett spår till Chenin. Chenin fick träna lite fotgående och platsliggning. Jag vågade inte vänta för länge så Choice började frysa för det var så kallt. Så vi tog spåret rätt omgående. Choice fick springa med bakom Chenin i koppel och det gjorde hon med intensitet. Chenin var noggrann när hon hittade sina godisar men Choice hittade minsann också några. Hon härmade Chenin mycket, som alltid! En kort sväng med Anna och Malin hann vi också med. Den var i för sig livsfarlig eftersom det var så isigt ute. Choice levde rövare med Dalton av alla hundar. Morrade och sprang runt honom. Hon börjar bli kaxig med andra hundar nu lillfian. Hon hade åsikter mot Doc när han ville busa och hon ville ha korv från Anna.

Chenin säger ifrån och hon får lösa det lite mer själv nu. Choice är ju gärna efter Chenin hela tiden så det är bra att Chenin säger till henne annars får hon aldrig vara i fred. Man har ju erfarenheter av sådana här aussies!

Igår var Choice med på jobbet igen. Det gick bra men hon var mer skällig än innan och det ger mig panik. På kvällen medan jag pratade med Chenins uppfödare började plötsligt Chenin leka med Choice. Hon låg på rygg och busade, naggade Choice osv. Ibland biter Chenin för hårt och då piper Choice. Så nu har Chenin en egen pipleksak. Skämt åsido är det väldigt bra för dem och det stärker deras band ytterligare. Efter det kom Sandra och Alex som har Chenins lillasyster Tiny. I gemensam mak och med uppslutning av Annica, dock utan hund(!) eftersom Sazza haltar, tog vi oss runt Lötsjön. Det är bra med sällskap för då är vi fler som bär Choice. Chenin var sjukt arg på Tiny när vi var hemma, morrade illa från andra sidan kompostgallret. Efter vi hade varit ute släppte dock spänningen, hon hade fått chans att lukta på Tiny och nånstans kommer hon nog ihåg att Tiny är rätt snäll och att hon äger den relationen.

Då var vi hemma efter helgens bravader. I lördags blev Lisa och jag samt Chenin och Choice upphämtade på Brommaplan av ordförande Carina. I gemensam mak bar det av till Eskilstuna för planeringsmöte i rasklubbens regi. Alla arbetsgrupper var inbjudna och summa summaro var det jättetrevligt, väldigt många intressanta diskussioner och ett stort steg i rätt riktning vad gäller mycket.Choice fick leka en hel del med brorsan Rambler som jag beställt dit via Gunnar. Carina hade även med sin dansk-svenska gårdshundsvalp så mycket bus bjöds det på. I övrigt tyckte jag Chenin och Choice skötte sig ypperligt. Chenin blev väldigt förtjust i Anettes Glammis som höglöpte. Hon försökte på alla möjliga sätt charma och komma tillräckligt nära för att rida på henne. Överlag märktes det väldigt tydligt att Chenin tagit sig till Choice nu. Det var nämligen stor skillnad på Choice och övriga valpar för Chenins del. Choice fick sova i Lindas kompostgallerhage brevid sängen på kvällen så Chenin inte skulle behöva vakta sängen. Igårkväll satt vi tillsammans och drack vin, Chenin fick först sitta i knät medan valparna busade och blev därefter förpassad till hagen. För att vara Chenin med tre busar utanför var hon väldigt duktig. Idag hann vi med ett kort kort godisspår i skogen innan vi efter lunch åkte hemåt. Carina släppte av mig vid Alvik och vi fick en märklig tunnelbanefärd hem. Vid Fridhemsplan var det en sinnessjuk dam som gormade och skrek åt alla håll. Jobbigt kände jag och gick så långt fram jag kunde på perrongen. Choice satte sig då och bajsade precis innan tunnelbanan kom. Jag tokletade igenom ryggsäcken efter bajspåsarna som jag lagt längst ner, samtidigt som jag hörde damen komma, samtidigt som tåget kom. Jag hann precis plocka upp och slänga innan vi var på tåget. Då tyvärr i samma vagn som damen med en opackad väska. Jag hörde henne skrika, tyckte att hon sa nåt om hundar och tittade på hundarna men mest gormade hon åt alla möjliga på olika spårk. Jag bytte vagn vid nästa station så vi kunde ha en trevlig resa hem. Hundarna var gulliga och underbara, så lättsamma att ha och göra med. Chenin la huvudet på sne och lyssnade när damen skrek, Choice som verkar tro allt är normalt i alla lägen letade godisar. Vid fyra kom vi hem till ett ganska eftersatt hem.

Det är bara en hund försöker jag övertyga mig själv när jag med klump i halsen lämnar över lillvalpen till min vän Anna i slussen. Nog för att jag vet att det är jobbigt att lämna bort Chenin, men jag hade ändå inte trott att jag skulle hunnit fästa mig vid valpen så snabbt. Det går såklart finfint för henne. Hon busar och sover och visar inte en tendens till oro.

Igår var vi förbi Mikko, Paulina och Tim på kvällen. Alla hundar var snälla mot varandra. Kul även för Chenin och Tim att träffas – det var längesedan. Chenin vaktade inte valpen mot Tim och inte Tim mot valpen. Hon tycker nog om båda, även om hon fortfarande kan bli osäker på båda i olika sammanhang. Choice kämpade hårt för att få igång Tim, sprang runt runt soffan, högg honom i nosen. Till slut lekte Tim med henne. I stort sett kan man säga att Choice visade upp alla sina galna sidor för Mikko. Hon flög i luften, hoppade rakt upp och var igång som en värsting. Högg i fötter och ansikten. Sprang så hon välte av sig själv osv. Efter ett tag tog jag upp henne i knät. Lite hönsmamma är jag allt efter att Chenin haft sån otur med sitt korsband. Man behöver ju inte utmana ödet.

Efteråt gick vi ut lite och det blev lite kaosartat. Tim lyckas alltid trycka på Chenins svaga delar. När det kommer folk han känner skäller han glatt, fast mörkt. Chenin fortätter med att alltid skälla ut Tim. Samma visa varje gång och det innebär att det är två hundar som skäller när det kommer folk, utan att egentligen mena det. Jag tycker det är sådär när man har en valp. Dessutom var det två stora hundar på väg fram lösa, varav en lekte med pinne och skällde. Det gjorde Chenin upprörd. Jag fick släppa henne till slut eftersom jag blev så arg av allt gapande. Hon är förstås tyst när hon är lös. Som tur var verkade inte Choice förstå vad det var liv om.

Efter en koll på klockan slängde jag mig iväg med hundarna till hundsimmet. Det var lite bökigt med två hundar själv men det gick oväntat bra. Jag var mest orolig för att Choice skulle falla ner på ena kanten av poolen när hon går efter mig runt. Men jag undvek det stället och efter ett tag tröttnade hon på att gå efter mig fram och tillbaka och la sig istället på de trygga kopplena och sov. Duktig valp! Chenin simmade fem pass på ca 2 min per pass. Jag måste få tag i en exakt klocka att mäta med.

Den andra utmaningsbilden var inte riktigt lika kul eftersom Lisa redan sett den massa gånger. Men söta valpar kan man se många gånger: Caliber, Henry, Dusty och Roper

“Vi har köpt valp” säger jag. Jag säger inte “vi har köpt en till hund” för då låter man galen. Jag säger inte heller “vi har köpt en ny hund” för det låter som ett utbyte. “Vi har köpt valp” således. Vi har en hund och en valp…

Chenin tycker lite bättre om Choice för varje dag som går. Hon har börjat kolla på henne ibland. Och inte på det stränga viset utan mer på ett sätt som bekräftar att den lilla faktiskt existerar. Hon reagerar dessutom starkt om Choice gör några valpljud ifrån sig. Chenin visade upp många fina modersinstinkter när hon hade valpar och det skulle vara så kul om hon plockade fram lite och visade hur världens bästa mamma kan vara. Tjejerna kan vara tillsammans inomhus men jag vill ha fullständig uppsyn över Choice.

Hon vill så gärna vara nära Chenin. Chenin vill så gärna ha sitt utrymme. När Choice kommer rultande backar Chenin undan – dock utan att morra – och då tar jag direkt bort Choice. För jag vet så väl vad nästa steg är för Chenin, även om Choice verkar ha glömt bort det. Chenin litar verkligen på att vi tar hand om situationen så det känns bra. Dessutom är hon inte alls lika illa berörd av Choice längre. Hon ser mer ut som om hon vill vara med henne, dock inte i samma utsträckning som Choice vill vara med Chenin.

Choice skötte sig bra på jobbet. På lunchen gick vi till Subway. Där bjöds Choice på skinka och det plockade fram vilddjuret i henne. Galet gott tydligen! I övrigt fick Choice väldigt mycket kommentarer igår. Mer än innan. Det beror nog på att jag försökte ha henne lite mindre i famnen. T ex fick hon vara på perrongen på tunnelbanan. Så söt var hon när hon lillgammal låg ner och bara tittade medan Hjulstatåget kom, folk klev på och vi fortsatte vänta på Akallatåget. Väl på tåget var det någon som kom fram och gratulerade. Så härligt att höra. Choice gjorde tydligen hennes, och många andras, dag igår.

Vi var till Kista Centrum på kvällen. Hebbe klippte sig och tjejerna och jag väntade tålmodigt. Det är viktigt med sådan träning också. Därefter skulle vi äta i foodcourten. Hebbe sa att det var sista gången, men det är det nog inte. Skam den som ger sig. Det var inte lätt att hålla reda på valp och äta samtidigt. Till saken hör att vi inte ville ha båda hundarna på golvet i matläge. Valp iknät var inte så lätt, men hon var trött så hon gav till slut upp på att försöka stjäla vår mat.

Jag vägde Choice efteråt. Hon har gått upp 1 kg sedan hon kom till oss. Med andra ord växer hon så det knakar. Hon väger hela 5,5 kg nu. Jag passade på att fotografera båda hundarna igår. Det kommer gå undan det här så man vill ju inte missa valpbilder. Jag filmade lite med mobilen också men det var inte det lättaste. Något annat som växer är klorna på Choice så ikväll kanske jag gör en god gärning åt det. 9 veckor blev hon för övrigt idag!

Den första utmaningsbilden: Chenin och jag poserar för Anna på klubben i våras.

Nu är hon skott-testad också! Jag skulle hänga upp vår köksmatta på torkstället när jag lyckades knocka ett antal schampooflaskor som föll ner i badkaret. Choice tittade bara och fortsatte med sitt.

Tunnelbana idag igen. Hon känns otroligt vuxen när hon ligger där på sätet med sitt ben. Jag är stolt över henne. Egentligen tycker jag det är tidigt att åka tunnelbana med en valp som inte ens är nio veckor, men fungerar det bra så är det ju lugnt. Promenad i koppel över centralen med massa andra människor. Svansen i topp och äter lite på tuggummin och annat krafs.

Chenin tycker inte om henne, men ingen annan ska få hälsa på hennes valp i alla fall. Dessutom tycker hon lite sämre om alla andra hundar och då bleknar Choice i jämförelse. Det märks så tydligt att hon har något mer att vakta än bara sig själv nu vid hundmöten.

Det fungerar ganska bra på jobbet. Igår gick det strålande fint. Hon sov hela tiden och alla tyckte hon (eller jag) var tråkig. Jag gav strikta order om att man inte får väcka valpen. På jobbet räcker det ju inte med you wake her up – you take her out, eftersom man dessutom måste underhålla henne till hon somnar nästa gång. Idag verkar hon mycket livligare. Vi får se om hon deckar här innan lunch. Vi var i Sahlenhuset nu på förmiddagen. Vi busade lite, tränade sitt, namn, kontakt och passivitet. Idag sa en av delägarna att om Regeringskansliet tillåter hund måste väl vi också göra det…

Igår tog Chenin och jag en promenad med Anna, Dalton och Doc vid Lötsjön. Choice var med ner och hälsade på Dalton sedan gick Hebbe hem med henne. Chenin behöver lite egen tid och jag behöver promenera utan att bära på några extra kilon. Chenin blängde förstås lite surt på Dalton efter att han hade petat på hennes valp. Det känns ändå som att ju mer de umgås med andra hundar, desto bättre blir deras relation.

I söndags kom Palme och bc-Zorro. Choice var väldigt blyg i början men sen kom hon igång. Chenin tyckte Zorro kunde gå hem. Jag tog en promenad med Chenin och Zorro och då tyckte hon väl något bättre om honom. Senare kom det över lite vänner för att se Superbowl. Vid det laget var Choice trött. När det blev touchdown skällde Chenin men Choice vaknade inte ens. Chenin är inget stort fan men hon tycker också att hon ska få heja om alla andra gör det.

Hebbe var hemma på måndagen och jag åkte till jobbet vid lunchtid. Hebbe var själv ute med Chenin och Choice vilket gjorde mig väldigt nervös, men det hade gått bra. Allt hade gått bra när jag inte var med. På kvällen var det två överlyckliga hundar som mötte mig. Vi åkte till klubben och jag deklarerade att jag bara stannar kort eftersom Choice blir kall. Men så var klubbstugan öppen och vi blev där länge. Choice tyckte det var läskigt med så många hundar, men det släppte lite i klubbstugan och hon hälsade och busade med Doc, Dalton och liten tysk blandraskille. Hon var även fram till Sazza, men det tyckte jag var onödigt även om Saz allt som oftast är snäll. Chenin tycker det är onödigt att andra hälsar på Choice, men med lite hjälp av godis är det mer acceptablet. Choice och jag la ett spår till Chenin. Anna och Dalton passade Choice medan Chenin och jag tog spåret. Det var ett svårt spår som började i skogen, gick över elljusspåret och över trean och tvåans plan där slutet låg i ena hörnet. Chenin jobbade ändå bra, lugnt och fint.

Idag är Choice med på jobbet medan Chenin har vilodag från Choice hos Ken idag. Det känns riktigt nervöst. Kontorslandskap och envis valp känns inte alls som en bra kombination. Jag satsar på att hon deckar av trötthet innan folk hinner hit. Tunnelbanan var stort i morse. Typsikt nog kör de gamla tunnelbanor vid den tiden som låter mer än de nya. Choice tittade med stora ögon, men låg hela tiden brevid mig på sätet och tuggade på sitt kalvöra. Kontrollanter stötte vi också på och en som plankade åkte fast. Jag visste inte exakt när mitt busskort gick ut eftersom jag inte orkar dra i spärren, men det var tydligen idag. Puh!

Koppel för första gången blev det också för Choice, nu har vi ju kört halsband i 3 dagar. Hon jagade kopplet så det gick bra. Jag vill inte gärna ha en valp lös mitt i stan.

Och hon jagar fortfarande våra fötter hemma. Svårt att ta sig fram, man vill ju inte gärna trampa på henne.

Några bilder blir det inte. Det fungerar inte alls just nu. Men jag har en bild sparad från Agnethas utmaning. Jag fick samma utmaning av Lisa, men det blev en helt annan bild eftersom jag gjort om lite i mapparna.

Stod i valet och kvalet om Choice skulle få en sko. Hon är galet förtjust i det mesta, såklart även våra skor. Jag hade en mockastövel som hon precis fick av mig. Först tänkte jag att det är bättre att skorna är tabu helt och hållet sen kände jag att det inte kommer gå. Hon får en egen istället! Chenin hade ju några träskor att tugga på som liten och hon tuggar ju inte skor nu så det går nog bra. Aldrig sett någon bli så lycklig över så lite. Nu är hon nog sysselsatt ett bra tag.

När Choice sover upp och ner ser hon ut som en exakt kopia av en annan svartvit fröken för 6 år sedan.

Idag kom Malin och Tjabo förbi. Vi tog en gemensam promenad runt Lötsjön. Choice är tung att bära, musklerna hamnar i ett spänt läge för länge liksom. Jag vägde henne första dagen och hon vägde 4,5 kg. Jag har ett starkt minne av att det var Chenins leveransvikt också. Någonstans fick jag det på papper av Marie. Jag ska försöka leta fram det någon dag. Som sagt, svårt att låta bli att jämföra när de är så lika. Fast Choice får helt andra öron i alla fall. Hon ser ut som dumbo just nu. Hebbe tycker jag är dum som säger så.