Chenin.se

Så är det dags för lite uppdatering igen. Jag har alltså varit på kurs i Norge i dagarna tre. Kursen hette introduction to international tax och dagarna i Oslo kan sammanfattas med en lärorik kurs, god mat och trevligt sällskap från de Nordiska länderna. Måndagen började med promenad runt Lötsjön vid 5 på morgonen. Som tur var har jag en underbar Jocke till kompis som dessutom är morgonpigg, så lite sällskap fick vi i mörkret. Bara för att upptäcka på vägen till Arlanda i taxin att flyget var försenat två timmar. Härligt… Måndagen blev för övrigt den tyngsta dagen, tidig uppstigning, lång resa med alldeles för mycket vin som avslutning på kvällen. Det kändes förstås inte förrän dagen efter, men det är bara att bita ihop.
Chenin var först hos Ken för att sedan bli hämtad av mamma. På tisdagen följde hon med mamma till jobbet och på onsdagen följde hon med Hebbe till jobbet i Uppsala. Summa summaro har hon nog haft det bra, men jag saknade henne förstås. Ja, både henne och Hebbe. Borta bra, men hemma så mycket bättre att borta bleknar.

Om några få timmar åker jag på kurs till Oslo. Det ska bli kul, men Chenin är förstås alltid saknad.

My shining star, tycker själv att hon är duktig som lämnar rosa vante till matte.

Egentligen har jag ingen lust eller ork att skriva något alls. Det känns som om energin är slut, men samtidigt vill jag ju kunna se tillbaka och se vad som hänt så det är bara att ta sig i kragen och uppdatera.
Igår åkte vi upp till hundklubben för att träffa Anna och Dalton, Malin och Moa, Linda, Wilma och Lizzy, Mikko och Tim samt Anders och Sigge. Med grillplatsen som utångspunkt la vi spår till varandra. Av någon anledning blev det Mikko och jag som la till varandra. Det förstår ju vem som helst att det inte kan fungera bra, som vi bråkar. Hursomhelst gick Chenins spår riktigt bra, trots ombytlig terräng, cyklister, hundar och mopedister i spåret. Tims spår gick också kanonfint, bättre än någonsin, fram till slutet där han hade problem i en vinkel som det stod tre nästan tama rådjur i. Eftersom jag inte hade snitslat vid vinkeln som låg på en äng blev det lite krig mellan Mikko och mig. Det enda som vi egentligen var överens om innan var att det alltid var spårläggarens fel när det gick dåligt, aldrig hunden eller ens eget fel. Efteråt var vi inte överens om något, i vanlig ordning. Det kändes i alla fall som om vi redde ut det. Jag följde även med och tittade på Wilmas spår. Wilma var verkligen motiverad och hade hög intensitet. Dessvärre krokna hon lite när linan gång på gång fastnade. Stackars Wilma! Kul var det i alla fall att se henne och av det lilla jag såg märktes det att hon gillar att spåra. Nästa gång tror jag dock på längre spår för henne och mer rakt fram i början så hon hinner fästa riktigt fint i spåret. Härligt att Linda hängde på idag också, alltid lika kul att träffa henne.
På kvällen kom min bror Micke och Sanna samt Kim och Annica över. Vi drack rödvin och spelade Rappakalja. Jag skrattade alldeles för mycket och låg dessutom sist hela tiden.
Idag var det tidig uppstigning efter bara fem timmar sömn. Jag hade lovat att skjutsa två tjejer från Hallonbergen till hundklubben. Den ena, Janna, har jag gått kurs med och de båda skulle gå kurs på vår klubb. Anna och Dalton mötte sedan upp mig och Chenin. Tillsammans bar det av på milspåret. Vi gick inte hela milen, men runt 7-8 km. Halvägs tog vi en paus i en solbacke och åt matsäck. Där i solen hade man kunnat sitta hur länge som helst om det inte varit så kallt, men så är det ju med klart väder. Medan vi satt där fick vi syn på samma alaskan malamute-hanar som jag träffade en morgon runt lötsjön för några dagar sedan. Pappa har ju en grej för malamutes så jag pratade en del med ägaren den gången. Väl tillbaka på klubben, efter en minnesvärd förmiddag, fikade Anna och jag i klubbstugan med Chenin och Dalton i varsin ände av soffan. Båda slocknade direkt trots att stugan var full med kursare. Lika snabbt vaknade de till liv när det vankades lydnadsträning. Vi tränade egentligen mest för att få till några fina träningsbilder i solskenet, men för hundarnas del har syftet ingen betydelse. Chenin fick träna fotgående, läggande och kryp, givetvis blev det en del lek också.

Två av himlens änglar, Dalton och Chenin.

För tillfället har jag himla tur med vänner som vill promenera. Det hör till vardagen att Chenin och jag får sällskap på kvällspromenaderna. Igår följde Jocke med runt sjöarna och idag gjorde Frida oss sällskap på samma runda. Det enda tråkiga är att det är så mörkt.
För övrigt har jag verkligen haft häcken full med jobb idag. Jag åker på kurs till Oslo nästa vecka och många projekt behövde avslutas innan dess. Men det är så mycket roligare att jobba när man har mycket att göra.
I helgen tänkte jag shoppa kläder. Jag behöver verkligen nya inom alla kategorier. Jag är dålig på att ta mig för att göra det, men när jag väl är iväg så är jag rätt bra på att handla Idén om shopping avfärdades dock snabbt när jag insåg att det var den 25:e idag. Med risk för att träffa rätt många människor måste jag beklaga mig över hur sorgligt det är att folk alltid ska handla direkt efter löning. Hade man verkligen inga pengar kvar innan? I så fall kanske man inte skall handla nu heller. Det kommer ju trots allt ett månadsslut även denna månad. Inte ens när jag pluggade och var fattig som en kyrkråtta gav jag mig iväg och shoppa så fort studiestödet kom. Tvärtom var det bättre att vänta till innan nästa studiestöd så man hade en uppfattning om vilken budget man hade för sådant. Nej, någon shopping blir det inte för min del. Jag orkar inte ens se trängseln på vägen hem från jobbet. Jag väntar till de värsta handlat av sig och satsar på helgen före löning

Vad trött man blir efter jobbet då, men lite piggare är jag på kvällarna än vad jag var i höstas. Aja, det är väl bara att kämpa på, snart är det sommar! Men innan dess ska man igenom en deklarationsperiod, tydligen något fruktansvärt om man lyssnar på vad folk på kontoret anser.
I måndags var vi i vanlig ordning till klubben. Det blev inte så mycket hundträning av flera orsaker. Vi började med en promenad tillsammans med Malin och Anna. På träningen kom det en ny tjej med en borderterrier som jag hjälpte. Planen var väldigt slaskig och det blåste kalla vindar. Chenin var förstås mycket missnöjd med att jag hjälpte andra hundar istället för att träna med henne. Vi körde dock lite fjärr, fotgående, platsliggning och kryp, men inte räckte det åt Chenin. Träningsmotivationen på lydnadsplan har inte varit speciellt stor för min del i januari, men den kommer. En anledning till det är att Chenin varit dels skadad och dels övertaggad. När hon är för taggad är det lagom roligt eftersom hon lyder kommandon jag aldrig sagt. Spännande! Efter lite snack i klubbstugan åkte jag i alla fall hem.
Igår besökte Michaela oss. Vi tog en långpromenad tillsammans med Jocke runt sjöarna efter jobbet. Sen lagade Michaela god linssoppa medan jag städade vår för tillfälligt väldigt stökiga lägenhet. Det finns mycket linssoppa kvar för kommande dagar. Yippie!
Ikväll ska Chenin och jag träna tillsammans med Mikko, Anna och Malin. Min bil fick körförbud igår efter att den vid december-besiktningen fick kommentar om avgasröret som va av. Ingen mekaniker vill svetsa ihop det och det kostar några tusen att köpa nytt. Just nu vill jag hellre lägga de slantarna på en ny bil, så bilen står i garaget i avvaktan på ett lämpligt sätt att göra mig av med den. Trist att skrota en bil som annars fungerar och fungerat bra. Nåja, den kommer väl till himlen i alla fall så många fina mil den burit mig och diverse socialklass4-fall, som Mikko sa.
Värre är det med katten, inte vad gäller himlen dock. Hans öga är konstigt och livet för honom verkar onekligen gå mot sitt slut inom en snar framtid. Så jäkla tråkigt, men han har levt 20 fina år med oss och det får man väl vara glad för. Jag vet att jag tjatat om katten mycket sista halvåret, men nu har t o m mamma insett att det kanske bara blir några veckor till. Det kommer bli ett stort tomrum efter honom och jag tror ingen katt någonsin kommer kunna fylla det så någon möjlighet för det kommer nog inte heller ges. Pappa tjatar i för sig om en svart bondkatt med vita tassar som ska heta Mozart, tror jag det var, men chansen för att en katt flyttar in är begränsad tror jag. Åtminstone på ett bra tag.

Idag pryds bloggen av en bild på pappa och mig när vi tävlade mot varandra i ordjakten på TV4 för några år sedan.

Jobbet som jurist på en revisionsbyrå är för tillfället lite grått, men det klarnar väl. Igår var det dock ingen grå vinterdag, solen sken och himlen var klarblå. Jag saknar förstås snön alldeles galet mycket. Det är så härligt med hundarna i snön. Men jag kan klara mig utan, bara jag får sol. Vi spenderade i alla fall söndagen i skogen bakom Lisa och Lois hus på Värmdö. Med hundbasen som utgångspunkt la vi spår till hundarna. Anna la ett spår till Chenin. Trots att Chenin spårar snabbt och nästan uteslutande missar någon apport känns hon väldigt säker i spårningen. Själv håller jag emot så mycket jag kan och ser vad som händer där framme. Jag la spår till Dalton och han spårade osäkert i början, mycket bra och noggrant därefter både vinklar och apporter, för att på slutet krokna lite i motivationen när det bar iväg över fält. Moa och Loi spårade enligt uppgift mycket bra. En hel del aussieprat blev det förstås också. Förhoppningsvis blir det inom några år tillökning i kompisgänget. Drömmarna om framtiden är återigen ljusa och förväntansfulla. Tack alla ni som var med idag för en mysig dag med våra härliga hundar!

Malin fångade sin Moa på bild.

Om några timmar ska Malin, Anna och jag ut till Värmdö och träffa Lisa. Till nästa uppdatering bjuder jag på en härlig bild som Lisa är skyldig till. Ingen kunde väl föreställa sig att motivet skulle vara något annat än Hebbes och min andra halva. Jag börjar bli alldeles för uppenbar, men det blir så när man är kär. Håll till godo.

Bråttom, bråttom, bråttom. Viktig leverans. Beställd av matte min.

Så äntligen skall det uppdateras lite. Chenin är på G igen och inte en dag gick förlorad. Anna och Malin hämtade upp oss i morse. Chenin blev förstås glad att se Moa även om det inte var ömsesidigt. Moa tycker Chenin är burdus och vänder mest bort huvudet. Dalton fick en hård blick av Chenin. Allt är som vanligt alltså. Blåsten gjorde hundarna busiga och regnet gjorde hundarna skitiga. Vi tog oss i alla fall till grillplatsen vid hundklubben. Där la vi spår till hundarna. Anna skulle lägga ett kort spår till Chenin. Kort blev det dock inte, men bra gick det ändå. Anna kallade Chenin för dammsugare om jag minns rätt. Dammsugaren missade dock en pinne som hoppat ut någon meter från spåret enligt Chenin. Vinklarna gick verkligen kalas och även spetsvinkeln var fin. Moa spårade enligt uppgift bra och även Dalton gick lysande mestadels. Hans issue är annars att han taggar upp sig som sjutton, men så fort han kommer av spåret väntar han på hjälp från Anna. Imorgon är projekt lösa det.
På kvällen skulle Hebbe och jag på Paddan och Ragges bröllopsfest. Giftermålet gick av stapeln förra året på Arlanda, men festen var nu. Trevligt, även om festen hölls i en lokal i Rissne. Jag gick hem tidigare eftersom Chenin var själv hemma. Ken åkte också hem och vi tog en kvällssväng med Chenin och Pepsi, som är en rottis-schäfer.
Igår fyllde Sophie år så Chenin fick vara hos föräldrarna på kvällen medan vi var på söder och åt middag på en indisk restaurant.

Igår blev det en sväng till klubben. Mer stadgeträning, sitt, ligg, stå kvar, platsliggning, fjärrdirgering, fotgående, positionsträning och avslutningsvis en promenad.
Idag skulle jag ut på revision i Sundbyberg. Nervöst att åka ut själv eftersom jag aldrig gjort det förut och inte vet vad man ska göra. Jag kände verkligen att förväntningarna var stora. Inte har jag fått någon genomgång heller vad jag ska göra, bara en checklista. Skattegenomgången med revisionsteamet gick skapligt, men lite struligt från deras sida. Med ekonomichefen på bolaget gick det dock strålande. Trevliga människor överallt. På lunchen tog jag en sväng hem och gick runt Lötsjön med Chenin. Skönt att få ta lunchpromenaden själv för en gångs skull och se ljuset tillsammans med Chenin. Benet har för övrigt blivit mycket bättre sista dagarna. Yes!

Lite lydnadsträning på klubben på kvällskvisten. Fokus låg på stadgeträning eftersom benet kändes sämre efter helgen. Jag blev dock mer positiv efter att Anna berättat att Dalton hade en stukning som varade flera månader. Det händer och det går över.

Stor fest hade vi hemma hos oss igår eftersom jag fyllde 25 år. Jag måste nog skriva ner alla som var här för mitt eget minnes skull. Farfar, Margaretha, mormor, mamma, pappa, Frida, Sanna, Micke en sväng på natten, Flora, Dick, Lisette, Mark, Timea, Micha, Rebecca, Erik, Edina, Beppe, Mikko, Paulina, Tim, Malin, Anna, Annica, Jocke, Marc2, Aspen, Nattis, Erik2, Margaretha2, Stefan, Leyla, Michaela, Cicci, Sophie, Kerstin, Danne, Kasper, Dannes tjej, Stefan, Hanna +2, Mattias, Buddha, Paddan, Ragge, Patrik, Thomas, Eva, Söderin, Ken, KTH-Martin +1 och Peter. 55 personer i vår lilla tvåa. Visserligen gick en del släkt redan runt 18-tiden, men det var bra många kvar.
Jag hade så himla kul, vi sjöng, dansade och shottade. Jag fick en massa fina presenter som jag inte förtjänade. Av de 18 pajer som jag gjort gick ungefär 10 åt… Tårtorna trodde jag aldrig skulle räcka. Jag hade gjort 4 och mamma hade gjort 1 och 2 toscakakor. Men det blev förstås massa kvar.
Chenin fick följa med föräldrarna hem runt 21-tiden för att hon inte ska jaga upp sig med sitt stukade ben. Hon vill ju gärna dansa hon med
Någongång runt 2 deckade jag. Då var det 4 kvar. Vid 6-tiden gick Hebbe och la sig då sov två stycken på soffan i vardagsrummet…
Tack alla människor som kom hit och förgyllde min 25-årsdag! 30 nästa då…

25 fyller jag idag!

Jag fick en alldeles speciell present av Lisa via mail. Här är en av bilderna som ingick i Lisas collage och givetvis föreställer den min älskling.

Chenin blir bättre och bättre i benet. Hon är bra på morgonen men något halt på kvällen. Det var väl förmodligen en sträckning eller vridning. Jag förstorade väl upp allt, men man blir ju så orolig när det händer. Nu ska hon få vila veckan ut så ökar vi på lite mer nästa vecka.

Träningen på klubben i måndags bestod i platsliggning med ny hund och passivitetsträning. Chenin tyckte förstås att livet var orättvist!

Mamma fyller år idag och hon är grattad och klar imorse. Egentligen är det väl ingenting hon vill fira.

Ikväll blir det en kort sväng upp till klubben. Chenin ska ju bara vila, men lite platsliggning och passivitetsträning ska väl gå an.

Nåddes alldeles nyss av det tråkiga beskedet att Chenins bror Maro lyckats slita av korsbandet när han hoppade över ett dike på väg in från en inkallning i 180. Usch, usch, usch… Vad är det med dessa korsband?! Kan i för sig bero på att hundarna har ett jäkla spring i benen, men man blir ju ändå skraj och fundersam.

För att avsluta med något roligare. Hittade den här bilden på datorn och mindes tillbaka till julafton för sådär 7 år sedan. På den tiden hade vi många hundar hemma hos oss, det var hundarna som gjorde julen. Från vänster: Lazy, Diana, Chicka, Lighto, Roccisen och Blossom. Det var innan vi köpte aussies…

Hela dagen har bestått i att laga pajer till min födelsedag nästa helg. Någonstans emellan när en paj stod inne fick Chenin ta ett kort spår precis utanför som legat ca 90 minuter. För att hon skulle kunna ta spåret utan att bli halt hade jag lagt godis i ungefär varannat steg. Middagen åt vi hos Hebbes mamma. Jocke kom över på kvällen och underhöll mig när jag höll på med pajerna medan Hebbe var på bio med sin syster.

Idag åkte Hebbe och jag ut till Åkersberga för att rida Islandshästar. Turen var bokad för Chenin också men det gick ju inte pga skadan. Hon fick spendera dagen hos föräldrarna. Det var så kallt och blåsigt ute att mina fötter hade förfrusit innan vi började turen och det kändes verkligen som om vinden blåste rakt igenom kroppen. Otur med värdet, men tur med hästen. Jag fick en helmysig häst Katla3 – som betyder vulkan – var en het, temperamentsfull dam med mycket egen vilja. Passade mig perfekt. Hebbe sa att uppföljare inte brukar vara bra och kanske kunde hon varit lite mysigare i spiltan, men annars stämde det inte alls. Ute i skogen var hon hur underbar som helst att rida. Hon svarade snabbt på minsta hjälper och bangade inget för en sekund. Samtidigt verkade hon helt cool när andra hästar blev rädda för saker. Jag fick höra efteråt att hon var uppskattad i stallet, flera avkommor hade hon också. Hebbe var dessvärre inte lika entusiastisk. Hans häst var alldeles för seg. Samtidigt är det svårt för honom att rida en för pigg häst eftersom han inte ridit så mycket innan. Jag förstod på honom som att kicken uteblev. Nästa gång får det vara en riktig häst med mer fart för hans del! I vår lär det bli lite ridning igen. Jag önskar verkligen att jag kunde rida oftare. Synd att man inte har möjlighet att ha egen häst. När jag blir stor då…
På kvällen fick Chenin återigen vara hos föräldrarna eftersom Hebbe och jag skulle till Patricia och äta middag. Annica, Kim, Micke, Sanna, Frida och Issen gjorde oss sällskap och det var trevligt. Efteråt åkte vi med bilen full av folk och Chenin upplockad hem till oss och spelade TP – tjejerna mot killarna och jag tror man kan säga att vi vann för vi hade flest pluppar när vi avslutade spelet.

Igår när jag hämtade upp Chenin var hon halt igen sedan buset med Tim i förrgår. Jag blev så klart jätteledsen och lipade av mig en del, klart jag var trött och hungrig också. Efter att jag pratat med Annica lugnade jag ner mig. Inget ledband borde vara av, hon går ju på benet, förmodligen en vridning eller liknande. Sträng vila och Norocarp är det som gäller. Generellt verkar Chenin vara helt bra på morgonen, men få ont till kvällen och halta mer då. Jag älskar verkligen Chenin, men det tar emot att ha en hund med så mycket energi så varje tackling av en annan hund är på liv och död. Tim lallar runt och busar lite och Chenin rusar i överljudshastighet, varken tänker eller känner efter. Jag ropar ständigt ta det lugnt. När man talar om mycket hund då är det Chenin man menar. Folk som inte förstår vad som menas har inte träffat Chenin Det är påfrestande att se henne leka med andra hundar när man ständigt beaktar risken för att hon eller någon annan blir skadad.

Svårt att hålla sig för skratt när man har Chenin i sin famn. Emma fotade på klubben i våras.

För att kompensera den missade träningen igår mötte vi upp Mikko och Tim i Hagaparken. Vi la varsitt kort spår till hundarna och körde uppletande medan spåren låg till sig. Två korridorer vallade vi. Tim gick först och trots hans låga tempo ut och kissande tar han sig alltid hela vägen ut i den djupa korridoren och tar föremålen som han ska. Chenin gjorde två fina skick och hämtade in saker. På det tredje sprang hon ut fint och letade, men kom tillbaka tom. Hon fick beröm för bra arbete av mig och sen sprang vi ut tillsammans och då hittade hon föremålet. Avslutningsvis fick hon ett sista skick i andra korridoren och då började hon käka snö istället för att ta sig ut och leta. Klassisk Chenin när hon inte hittat föremål på senaste skicket. Jag tog in henne och skickade om henne och då gick det kanon. Chenin och jag tog Mikkos spår själva, precis som Tim och han tog mitt spår själva. Det kan ibland vara skönt att bara vara själv med hunden och läsa hunden istället för att fråga spårläggaren efter bekräftelse. Chenin tog alla föremålen även om hon spårade med hög nos till en början. Hon var riktigt nöjd med sig själv när hon hittade Tims nalle på slutet. Det spelar ingen roll om världen går under när Chenin har en pipismjukis.
Efter träningen lyckades Chenin dels slita upp klon som spruckit, dels bli halt på vänster bak igen. Hon tar ju i så jäkla mycket när hon leker att hon sedan hoppade på tre ben. Jag åkte förbi Annica och hon tyckte knät kändes varmt, men annars ok. Hon haltar inte längre, förmodligen lyckades hon vrida knät. Några dagars vila kan göra henne gott. Det har varit ganska mycket på senaste tiden för henne.
Tim fick följa med oss hem eftersom Mikko skulle jobba. Tim är verkligen Chenins allra bästa vän. Han får vara både i soffan, i bilen och till och med stoppa huvudet mot Chenins skål när hon äter. Det är den enda hunden som Chenin inte äter stressat med. Hon vet att han inte rör hennes mat.
Efter lite justering av länkarna och annat surfande måste jag nu ta mig i kragen. Jag behöver jobba lite trots att det är min lediga dag. Jag måste äta middag. Jag måste duscha. Men först av allt ska jag ta med hundarna och möta Hebbe i centrum.

Aussiegårdens Just Tim. Foto Malin Hamner

Meningen var att Mikko och jag skulle åka och träna idag. Men med tanke på att ingen av oss ringde så var det förmodligen underförstått att det inte skulle bli någon hundträning. Jocke och jag tog istället milen i Ursvik. Härligt, men jobbigt. Chenin sprang konstant.
På kvällen åkte vi till Hebbes mamma och åt middag.

Jocke och jag hos Nattis nyårsafton 2003. Han är trött, inte uttråkad, jag lovar