Chenin.se

Igår fick hussen vara hundvakt medan jag var ute med kollegor och drack vin. Föräldrarna är nämligen bortresta så jag har även hand om lilla långsamma Lazy. Det innebär att vi även sover i huset. Hundarna har varit med på jobbet hela veckan eftersom dagis är stängt. Även om man inte kanske uppskattar regn alla gånger så är det ganska mysigt när det ösregnar ute och man sitter inne på kontoret. Ännu bättre är det att promenera alldeles själv i Humlegården med hundarna lösa utan att oroa sig för att störa piknikare, skateboardare eller lekande barn. Bara vi tre och regnet. Paraply hade jag inte tänkt på att ta med så jag var genomvåt när jag kom in på kontoret igen. Eftersom det är så lite folk har hundarna roat sig med att springa sig torra i korridoren och rulla sig i mattorna.

Igår hade vi dessutom lunchdate med kusinen och hennes dansk-svenska gårdshund Milton (jag vet att det brister i vän-variation med aussie-Milo, kelpie-Mido, tax-Miro, gårdshunds-Milton och människo-Mikko). Chenin och Choice var inte ett dugg intresserade – de tittade surt och sedan gick hundarna hur bra som helst.

Äntligen blev det också spår för flickorna som haft flera veckors uppehåll. Jag la 2 långa till Doc och Chenin och sedan fick Chenin börja med Dalton i hälarna. Hon plockade alla tre apporter. Eftersom det var ett godisspår tog det lång tid att komma igenom det. Innan vi var klara började det skymma. Doc och Choice hade då sina kvar. Doc gick sitt långa spår med mer självsäkerhet, motivation och därmed tempo än jag sett honom förr. Han hade visserligen tapp men blev inte uttråkad av det utan kämpade på. Alla föremål utom en nyinvestering blev upphittade, men när vi kom till slutet var det mörkt. Choices spår kvar att gå i slitig terräng. Hon försvann som en oljad blixt och sedan var det bara hålla emot längst bak och försöka undvika ramla i hål och få kvistar i ansiktet. Fram till första apporten gick det an men efter högervinkeln tog hon vänster och plötsligt meddelade Anna att vi var i Chenins spår. Det kändes rätt hopplöst i mörkret så jag gav upp och tog istället en liten runda med tjejerna i mörkret.

Hundarna får inte ligga på latsidan särskilt länge. Man vill ju passa på att träna lite medan det är svalare väder. Efter inställd tur till klubben blev det istället träning på vår egna grusplan. Chenin fick för första gången på länge köra rutan och inkallning med ställande och läggande men också metallapportering, fotgående och platsliggning. Hon gick som en klocka och hade äntligen en bra position i fotgåendet. Vad grym hon är när hon vill och vad tävlingssugen man blir! Chenin mår fysiskt bättre än på länge, men det kan lika snabbt vända vet jag. Chenin fick även träna in en rolig plojgrej som handlar om att hon inte ska hålla kontakt med mig. Hennes kontaktsökande är på gränsen till sjukligt så nu får hon bara ta godisen om hon tittar på den. Väldigt intressant och vilken precision det behövdes.

Choice fick träna lite av varje men sloknade ordentligt av att Chenin skällde. Plötsligt gick det inte att hämta metallen, inte springa till mig och inte kampa ordentligt. Citronhalsbandet var slut så jag försökte säga till Chenin att vara tyst men förjäves. Till slut gick jag i taket och tog in Chenin i lägenheten. Då blev Choice en helt annan hund, taggad till tusen. Så vi fick ett kul pass med fotgående, läggande, inkallning, saktagående, kryp, metallapportering (som vi började med konkurrens efter Chenins skällande och vad girig den lill blev då) och fjärrdirigering.

Efter träningen blev det en sväng med hundarna och småprat med hundstallethundägare (som kände till Tjabo) vilket gjorde att klockan blev väldigt sen innan jag somnade.

Igår tävlade vi för första gången i vallning. Tävlingen hölls inom ASCA av Nina Mellfors i Skärbläcka. Choice började med ett run på får som ändå höll på längre än förväntat innan vi blev diskade. Vårt andra pass var på anka och började riktigt bra. Jag hade dock svårt att få Choice att förstå varåt ankorna skulle och således var hon behövde placera sig för att de inte skulle springa tillbaka mot fållan. Vi tog oss åtminstone runt i den bemärkelsen att vi fick scores, även om vi inte fick kvalificerande sådana. Det kändes emellertid rätt hopplöst när vi skulle in på får igen så för att göra lidandet långt passade jag på att dessutom köpa ett run på kor av Anders. Andra passet på får blev dock ett kort lidande. Choice lyssnade väldigt lite och jag fick nog och hade vett nog att lämna arenan innan vi blev diskade. Jag fick beröm för att jag tog rätt  beslut vilket ger en indikation på vilken nivå vi var på. Sist ut av alla under helgens tävlingar var det dags att låta Choice valla kor för första gången (den gången Anna och jag gick med Choice och Doc i koppel för ett år sedan kan knappast räknas som mer kovana än att hälsa på korna i stallet). Några tyckte nog att det var lite väl övermodigt men alla var ändå väldigt uppmuntrande. Jag visste inte alls hur Choice skulle reagera lös med kor och frihet att jaga. Som tur var hade Choice inte tänt på kor ännu och gjorde det knappast under det passet. Hon försökte egentligen mest förstå var fåren var och kollade runt varje hinder efter sina älskade (lite så gjorde hon även på ankorna i början men hon var bra mycket mer tänd på ankorna än på korna och det stämmer väl överens med hur hon kollar fåglar i allmänhet). Jag var nog inte alls pedagogisk för varje gång hon ens försökte fösa korna ropade jag på henne – hjärtat bultade lite eftersom jag visste att vi tagit oss vatten över huvudet. Men det viktiga var att hon gick där jag sa till henne och det räckte för att klara godkäntgränsen i started. Så även om det inte såg så snyggt ut vallningsmässigt så gick korna väldigt prydligt runt banan och vi fick konstigt nog hela 73 p med oss. Med andra ord, när Choice inte vallar går det bäst. Eller som Anna uttryckte det; du kanske inte ska träna vallning, bara tävla. I vårt fall har ju inte direkt träningen bidragit till tävlingsresultaten. Väldigt kul var det i alla fall och lika kul att se alla andra få sina fina meriter. Linda (Elsa), Mackan (Skippo), Anders (Willie), Pia (Colt?), Harriet (Voys) och Govert (Lottie) lyckades få WTCH på sina hundar, Lisa tog 2 leg med Loi på anka och kor, Anna tog 1 leg med Doc på får, Mackan tog 6 leg med Rosso på alla djurslag, Emelie tog flera leg med Vinna och Kiwi på anka och får. Sen var det en mängd andra som tog massa fina leg - jag kommer inte ihåg alla tyvärr. Dessutom var vi bara där på söndagen och på lördagen var det också bra resultat. Hebbe och jag hade nämligen ett  bröllop att infinna oss på, på lördagen. Nattis och Erik gifte sig i Tyresö slottspark i regnet. Jag var tärna och kände stort ansvar under veckan. Jag hade hoppats hinna träna mer vallning, men två pass fick räcka. I tisdags körde jag själv med Choice hos Marianne och Gunnar när Hebbe och jag var på väg hem från Trelleborg till Stockholm. Intag av får, två pass på fält, vila i fålla mellan passen och uttag fick räcka innan Choice och fåren var rejält flåsiga. Trots att det var sen eftermiddag var det tryckande hetta i luften. Vi var precis på väg att åka när vi mötte Gunnar i farten. Sammanfattningsvis kan sägas att jag var nöjd med intaget och andra passet eftersom Choice då var ordentligt trött, men första passet var slitigt – hon lyssnade inte, varvade och öste på mer än nödvändigt. Några veckors uppehåll har tydligen inte gjort henne gott. Nåja, jag tycker alltid hon är duktig! 

Efter bad och simning med hundarna i Solvik i onsdags blev det på kvällen vallning hos Ingrid i Bro. Samma sak denna gång, första passet skenade iväg och Choice skar upp trampdynorna på framtassarna. Jag konstaterade snabbt, mest besviken men också aningen lättad att ASCA-tävlingarna var uteslutna. Men det verkade inte vara hela världen så vi gick in igen. Vi körde då bara höger och vänster i fålla samt fålla in och ut, in och ut. 2 pass blev det som kändes mycket bra och lugna. Dagen efter var Choice dock ordentligt halt så kvällens vallning hos Marianne och Gunnar blev snabbt inställt. Hundarna spenderade istället kvällen hos föräldrarna medan vi vuxna gick på bio i form av Knight and Day – förvånande nog en bra, underhållande och komisk actionfilm.

Bröllopet var för övrigt väldigt mysigt men följdes av ett ständigt regnande. Middagen var god, sällskapet trevligt, brudparet vackert, musiken bra, vinet gott så vad gör lite regn när man slipper tälta?

Om ni behöver handla hundfoder rekommenderar jag er att besöka hemfoder.se – det är ett projekt som Hebbe driver tillsammans med Marc.

Vallning i Oxelösund

Älg- och bisonsafari i Markaryd

Bad i Markaryd

Alperna mellan Österrike och Tyskland

Balaton

Naturskön rastplats i norra Tyskland

På måndagen blev det mer bad i Balaton och solen stekte på ordentligt. Ungefärlig tid man orkade vara i solen var ca 3 minuter, men på solmadrass i sjön kunde man ligga ett bra tag. Efter att både badvakt och polis på eftermiddagen sagt att hundarna inte fick bada i sjön på den platsen reste vi tillbaka till Nagykörös. På kvällen åt vi middag med föräldrarna på pizzerian i stan eftersom det var sista middagen i Nagykörös innan de for tillbaka till Sverige. Hundarna var trötta efter några dagars badande och värmen och solen gör dem trötta och nöjda.

På tisdagen blev det tur till Kecskemet för bad och massage. Sedan blev det middag på pizzerian i Nagykörös.

På onsdagen gick bilen tidigt till Kecskemet för lite snabbshopping och sedan avlämning av sällskapet vid badet medan jag for hem rastade vovvarna och åt lunch. Därefter var det dags för manikyr och pedikyr i Nagykörös. På kvällen tog vi en promenad med hundarna i Kecskemet med fontänbad och sedan blev det middag vid tågstationen i Nagykörös.

På torsdagen åkte Micke och Sanna hem och jag var hos kosmetologen. Hebbe och jag åkte sedan och bada i Kecskemet och tog massage bägge två. Sista kvällen i Nagykörös blev det middag på pizzerian.

På fredagen började resan hemåt.

Första måndagen på resan spenderade vi med shopping, massage och manikyr i Nagykörös. En promenad på kyrkogården hann vi även med samt besök på Tesco. På kvällen åt vi god middag med Feldmajer på restaurant i Lajosmisze.

På tisdagen badade, shoppade vi och åt lunch i Kecskemet. På kvällen kom Micke och Sanna varpå det blev grillning och fotboll hos Feldmajer.

På onsdagen var det lite svalare så Edina, Choice och jag gav oss ut på en springtur i Nagykörös på förmiddagen, sedan blev det bad för vissa och ridning för Herbert, Edina och jag. På kvällen blev det middag med Micke och Sabba vid tågstationen och sedan fotboll hos Feldmajer.

På torsdagen badade vi alla i Kesckemet och på kvällen blev det fin middag på natursköna Geribi med föräldrar, bror, kusin, kusinpappa, Feldmajer samt Feldmajers släkt.

På fredagen bar det av till Budapest. Hebbe, hundar, packning och jag i bilen och Edina, Beppe, Micke och Sanna med tåget. Hundarna fick en promenad och lämnades sedan i lägenheten medan Hebbe och jag mötte upp de andra. Väl där blev det tjafs om aktivitet och till slut hamnade vi på en mysig bar i nordöstra delen av Budapest. Efter dricka bar det av till Terror House – ett slags museum angående nazismens och kommunismens effekter på Ungern. Effektfullt och häftigt. Lite obehagligt och extremt väl designade rum. Obehagliga celler och obehagliga scener. Efter besöket hämtades hundarna upp och vi åkte vidare till Raday utca för middag. På kvällen blev det sedan nattbad på Rudas. Väl hemma blev det promenad med hundarna och sedan var vi uppe till 5 på morgonen och pratade strunt.

På lördagen åkte Edina och Beppe hem medan vi andra åkte vidare till Balaton. Där checkade vi in i ett fint hus innan vi badade i Balaton. Det var galet varmt både i luften och i vattnet. Jag vet inte ens om vattnet svalkade hundarna speciellt mycket eftersom det var över 30 grader i vattnet. På kvällen åt vi middag på en dyr inhemsk och mindre god restaurant i ett underligt område i närheten av motorvägen. Därefter åkte vi in till Siofok för att se matchen på en mysig bar. Innan vi åkte hem tog vi en shoppingtur i Siofok på värsta bargatan där de spelade hög musik och där det bjöds på en otrolig charterkänsla.

På söndagen blev det mer bad och en upptäckt att jag tappat min jobbmobil när vi såg på matchen dagen innan. Det visade sig bli en komplicerad jakt på försvunnen mobil. Den var i vart fall upphittad men vart den tagit vägen var lite av en gåta. I sista minuten och till slut hittade den i alla fall tillbaka till sin rättmätige ägare. Sekunden senare bar det av med Hummer-taxi till Balaton Sound utanför Siofok – en stor internationell elektronisk festival. Där träffade vi upp några av Feldmajers, kollade på finalen i fotboll, kollade på artister, lyssnade på musik, dansade, åt m m. Några timmar senare hade Hummer-taxin kört hem oss igen. Efter promenad med hundarna började det ljusna. Då såg Hebbe och jag några inbrottstjuvar som sparkade upp grinden till gården. De fick dock syn på oss och sprang iväg med sin cykel (på vilken det stod en stor plastlåda).

Minns knappt när jag skrev sist men misstänker att det var runt midsommar. Senaste senaste är att vi sitter nere i södra Ungern och njuter av sol, bad och god mat. Dessförinnan har vi hunnit med massa annat, Choice har firat midsommar med mig i södra Stockholm. En lugn trevlig midsommar med mycket sång, lite dans och många snaps. Chenin firade med mamma, pappa, bror m fl på Möja och skötte sig tydligen ypperligt. Vallning i Enköping blev inställd till följd av en ögonskada hos Linda som jag hoppas har gått över. Istället blev det vallning måndagen efter tillsammans med Anna och Lisa hos Ingrid i Bro. Choice fick köra tre pass, första och sista på springiga Roslagsfår och andra passet på lugna Spelsaufår. Första passet gick inte så bra, av sex får hade vi plötsligt tappat halva skaran som krypit in till de andra fåren. J Men de andra två passen är jag väldigt nöjd med, duktig lillfia!

Sista tisdagen i juni var det dags för konferens i Waxholm. Chenin och Choice förpassades till föräldrarna. Konferensen var lyckad – roligast hittills. Och det berodde främst på att den var för alla juniora skattekonsulter i Sverige, ca 35 personer. Stämningen kunde inte varit bättre. Eftersom vi inte var så många hann man prata med många nya människor och dessutom lära känna dem bättre. Vi delades in i lag och fick leka modern variant av fångarna på fortet, fast på Vaxholmen. På middagen hamnade jag i gott sällskap innebärande att jag skrattade mig hysteriskt igenom hela middagen, kramp i magen, halsen och kinderna men vad offrar man inte? Djuppratade jobb med underbara kollegor, allsjöng svenska låtar med flera andra, buggade, nattbadade i gryningen och sov sedan i fint rum med Sofia. Morgonen efter var inte lika trevlig. Trött var förnamnet och jag kände mig inte värst motiverad att stå och hålla föredrag i 2 timmar om underskott. En timme innan delade min kollega och jag upp bilderna mellan oss om vem som skulle säga vad och sedan körde vi. Det blev väldigt roligt, kanske det mest avslappnade föredrag jag haft och tydligen alldeles för avancerad huvudräkning för åhörarna i det tillstånd de var. Jag har ju också en tendens att prata lite för fort så tydligen fanns det åsikter om att jag borde bli sportkommentator på radion fast prata skatt en timme istället… Vad ska man säga? Jag överskattar alltid mina åhörare, eller underskattar mig själv.

Från och med onsdagen sov jag hos föräldrarna eftersom föräldrarna åkt till Ungern och Lazy behövde hundvakt. Frida, Cicci och Jocke kom förbi på kvällen, Cicci stannade till sent. Stackars Lazy känns det absolut inte bra med, jag känner mig väldigt orolig för henne och det är något jag lär få återkomma till efter semestern.

På torsdagen var hundarna med till jobbet eftersom dagiset har sommarstängt i juli. På kvällen kom Hebbe hem från en underlig resa i Japan. Han hade så mycket konstiga historier att berätta om en kultur långt ifrån vår egen västerländska verklighet, en kultur som är svår att ta till sig, förstå och acceptera. Men oerhört spännande verkade han ha haft det. Efter lite sömn hos föräldrarna, städning, packning och promenad bar det av mot Trelleborg för att ta oss till Ungern. Väl i Trelleborg tog vi nattbåten över till Rostock. Dessvärre hade vi inte fått tag i någon hytt utan fick sova några timmar på en soffa i ett kallt, men fräscht och nybyggt, hundrum. Arla morgon rullade vi av i Tyskland och letade rastställe eftersom Choice vägrat kissa innan båten eller under turen på däck. Hon verkade dock relativt oberörd. På autobahn gick det farligt snabbt. Jag kör i ca 140 km/h och blir tutad, blinkad och omkörd – som om man låg och söndagskörde. I hela Europa är det samma visa och som nordbo känns det lite märkligt… Vi stannade lite längre i Brno i Tjeckien för lite mat och för att se den fina Tysklandsmatchen. Så skönt att komma till Europa och bara kunna ta in hundarna på restauranter och barer. Efter en alldeles för lång bilfärd hamnade vi i Nagykörös kl 23 på kvällen – jag med galen nackspärr. Sista timmarna av bilkörning var jag övertrött och Hebbe kallade mig knäpp.

Väl framme möttes vi av min kusin Edina och Beppe. Efter promenad och uppackning satt vi ute på gården och pratade strunt till småtimmarna.

Första riktiga semesterdagen på söndagen började med tur till Tiszakecske där Edina, Choice och jag gav oss på en springtur. Därefter tog vi en promenad med båda hundarna ner till den översvämmade floden där hundarna badade medan Edina och jag ådrog oss ett stort antal myggbett. Vi belönades sedan med kallt bad, varmt bad, lunch, solning och simning 500 m tillsammans med föräldrar, respektiven och Peter Feldmajer.

Måste avslutingsvis nämna att Choice nu är officiellt frisk på höfter och armbågar, innebärande att 5 av 7 syskon är friröntgade. Som Lisa säger fin både på insidan och utsidan!