Chenin.se

Så var helgen till ända och det var måndag igen. Jag har det dock bra eftersom jag är ledig idag.
Chenin och jag promenerade till Ursvik själva i fredags. Där la jag ett spår till henne med mycket apporter och vinklar. Under tiden det låg till sig vallade jag två uppletandekorridorer. Chenin gjorde två bra skick, sedan två tomma skick (trots att det fanns föremål ute), men avslutade sedan med två bra skick. Sex skick på raken med bra tempo kändes mycket bra. Spåret gick också bra, både vinklar, stigövergångar m m. Däremot missade hon slutet. Vi promenerade hem, läste lite Rocky och packade innan Jocke skjutsade oss till tåget. Tågresan gick bra. Först delade vi båset med en storpudeltik och sedan med en bordercollietik. Chenin och jag delade sedan stuga med Anna och golden-Gibson, Mina och storpudel-Ebba, Sandra och sheltie-Jamse samt Pernilla och bc/polsk vallhund-Saga. Med lite kompostgaller fick vi till det riktigt bra. Chenin och jag fick vardagsrummet och sov på soffan. Middagen på kvällen var trevlig. Jag skrattade mig igenom den med Anna och Minna. Helgen har i det stora hela varit väldigt trevlig. Jag har dock sovit alldeles för lite och pratat alldeles för länge med Anna på nätterna. Chenin har fungerat bra med de andra hundarna. Det har väl varit något muttrande men på det stora hela helt ok. Inga problem att springa lös med Ebba och Gibson. Chenin var cool i huset och i teorisalen med givetvis en pain in the ass när hon ska se på när andra jobbar. På kursen har vi haft två instruktörer med rätt olika metoder. Jag känner verkligen att jag kommit hem med massa inspiration. Det negativa med kursen var att vi var alldeles för många. Det blev således en hel del väntan. Visst tränade man massor under tiden, men man skulle behövt mer hjälp än vad man fick tid till.

Nedan följer lite av det som jag på rak arm kan komma ihåg. En del tips vet man redan och använder sig redan av, men slarvar med och behöver påminnas om, medan andra tips var helt nya.

Platsliggning: Chenin ligger 50 sek utan ett ljud och belönas med varsågod på extern belöning när jag fortfarande inte kommit tillbaka till henne. Jag ska aldrig stärka henne under momentet eftersom det kommer att vara jobbigt att få bort.

Platssittning: Innan momentet ska jag alltid påminna Chenin om hur jag vill att hon ska belasta framtassarna.

Fotgåendet: Jag ska inte längre acceptera att Chenin tittar bort, ens för en sek. Så fort det händer ska jag snabbt belöna mig själv. Chenin har då missat belöningen.

Inkallning med ställande: Jag ska få till ett bättre ställande med framtassarna i backen genom att träna med Chenin gåendes mittemot och jag rör mig bakåt med boll i handen.

Rutan: För Chenins del (som jag inte vill skicka genom rutan) ska jag stå närmare och befästa mer med targeten. Om hon springer in från fel håll i rutan så ska jag göra om.

Vittringsapportering: Under kursen la jag ner massa träning på detta moment. Chenin tar aldrig fel men är lite ivrig och tuggar. Vi körde med godis framför apporterna (och emellan i början) för att lugna ner Chenins tempo och få henne att bromsa in innan apporterna. Detta får inte göras för ofta eftersom Chenin kan ha en tendens att förvänta sig godis där och då släppa rätt apport för att fortsätta leta. Tugget försökte vi få bort genom att separat öka belöningen för att komma in med vittringsapporten. Viktigt att alltid använda helt nya vittringsapporter.

Dirigeringsapportering: Tränade in det genom att ha tre (aldrig två) skålar med godis och skicka till höger och vänster när Chenin står mitt emot mig.

Konan: Tränade in det genom att stå mitt emot konan och skicka fram henne framför konan genom att kommendera henne i frontposition. Belöningen ligger sedan på konan. Mycket viktigt att hon står helt rakt mitt emot mig.

Vi körde även fjärrdirigering, metallapportering, sittande och läggande under gång, hopp-apport, hopp-metallapport, budföring och kryp.

Utöver ovanstående fick vi följande tips.
-Alltid berätta för hunden vilket moment som kommer
-Kedja både framlänges, baklänges och mellan momenten
-Använda bättre belöningar, särskilt på vissa moment

Jocke och jag pallade inte med båda sjöarna igår kväll så det blev bara Löt. Men huvudsaken är väl att vi håller igång.
Idag har jag tagit ledigt. Planen är att Chenin och jag ska åka och träna med Annica och co på förmiddagen för att sedan i eftermiddag ta tåget ner till Örebro. I Örebro ska vi sedan bli upphämtade för transport till Ånnaboda där vi ska gå tävlingslydnadskurs hela helgen. Det ska bli så spännande. Förväntningarna är höga så jag hoppas verkligen att kursen är seriös och givande.

Igår kväll mötte jag upp Malin och Anna på klubben. Vi hann precis valla två långa uppletanderutor på ängen innan det började skymma. Chenin var först ut och gjorde tre fina skick i varannan ruta. På fjärde skicket käkade hon snö istället för att springa ut. Det var bara att ta in igen och skicka om. Då gick det bra och hon plockade in det fjärde föremålet. Jag vet bara inte vad jag ska göra när hon börjar äta snö. Är det för att hon tappar motivationen? Blir osäker? Ska man bara strunta i det eller blir det en dum vana då? Nåja, än är det väl ingen fara eftersom hon gör sitt jobb i full rulle för övrigt, men jag får fundera lite på det där.
Moa är rätt rolig under uppletandet. Hon kan hålla på och fjanta och pinna runt, sen plötsligt faller poletten ner och hon bara rusar ut. Ser rätt kul ut när man ser på. Dalton gjorde inte precis sina bästa skick och det var synd för han brukar gå väldigt bra annars.
Malin agerade sedan mottagare på en budföring som inte var den bästa direkt. Chenin verkade väl inställd på att leta saker. Hon sprang ut och började leta/nosa vid sidan av Malin. När Malin ropade in henne blev hon jätteglad. Det var precis som om Chenin blev tacksam över hjälpen. Malin gav Chenin en godis på min order, något vi inte brukar göra annars, men Chenin försökte tjuva. Effekten blev förstås att Chenin inte gick därifrån på marsch. Jag viftade lite medan Malin höll kvar henne och resterande fyra skick gick sedan bra. Budföring brukar ju vara Chenins starka moment, men man får uppenbarligen inte ta något för givet.
Efter budföringen hade vi tur för en man stod och kommenderade en kurs så vi hängde på och fick kommendering allihop på fria följet. Efter lite fotgående körde vi platsliggning. Jag gick tillbaka flera gånger och gav godis som vanligt nuförtiden och faktum är att det märks att Chenin tycker om att ligga där numera och hon är helt tyst. Yes! Lite kryp hann vi också med och en inkallning med ställande innan vi promenerade hem igen.

Det är så skönt att denna vecka är kort. För mig är den även ännu kortare eftersom jag är ledig på fredag. Tanken är att hinna med åtminstone två springpass denna vecka. Igår trotsade Jocke och jag kylan och sprang runt sjöarna. Burr, halt och kallt kan det sammanfattas. Men Chenin höll värmen genom att motionera en hare och två rådjur. Det bör emellertid tilläggas att hon blivit riktigt duktig på att vända när man visslar. Svårt att vissla bara när man är så andfådd efter 5 km! Jag borde köpa en visselpipa.
Idag är Chenin med Hebbes syster. Hon har påsklov och har därför fått äran att passa Chenin över dagen. Det är väl snart dags att ringa och höra hur det går för dem. Jag drömde så hemska saker om Chenin inatt att jag vaknade förtvivlad och var bara tvungen att ta henne i famnen och pussa på henne. Inget får någonsin hända min drömtjej…

Så var ledigheten slut och jobbet kallar. Men jag måste ändå redogöra för resterande delen av helgen. I söndags fick jag med Jocke ut på en korrigerad version av lätta femman, promenad för att förtydliga – ingen springning. Det var så lerigt här och var att vi hoppade på milen då och då. Ungefär halvvägs stannade vi för en spår- och uppletandepaus. Jocke och jag la varsitt spår och vallade två långa men mycket smala korridorer. Med tanke på hur nära spåren låg och hur nära motionsspåren gick på vardera sida av båda korridorerna är jag mycket nöjd med uppletandet. Två fina raka skick. Spåren gick också bra. Däremot slarvar hon med en och annan apport. Det är något som börjat störa mig på sista tiden. Med tanke på Chenins stora föremålsintresse så handlar det helt enkelt bara om slarv, för hon är ju överlycklig när hon hittar sakerna. Jag tror vi måste börja fundera på att träna mer apportstigar. Idag missade hon två toarullar med godis i. Det är alltså inte ens apporter det handlar om. Å andra sidan är inte godishjärnan alltid med när hon spårar och det gör ju förstås inte så mycket. Appropå godishjärna är den istället alltid med på alla promenader. Hon äter någonting varje gång vi är ute. Idag var det något köttben hon tuggade i sig. Inte bra. Tillbaka till spåret så ska hon ha en stor eloge för sina vinklar. Vid ett ställe gick hon över en vinkel, jag gick också över och Jocke med. Sedan stannar Chenin vänder tillbaka, förbi oss och tar upp spåret igen. Duktig flicka!
Igår var det styrelsemöte för rasklubben ute hos Carina på Ekerö. Chenin och jag tog bussen dit, eller t-bana, buss, buss, buss snarare. Men fram kom vi och i tid t o m, men det var med nöd och näppe det och inte tack vare sl´s reseguide. Chenin fick sitta i Anettes bil under mötet och det var vi tacksamma för. Efter mötet åkte Chenin och jag vidare till Thomas och Kajsa. Där la jag ett fint skogsspår och vallade en uppletanderuta. Så himla härligt med orörd skog jämfört med här i stan. Chenin gick först i uppletanderutan. Bra förstaskick med fint avlämnande som alltid, sedan börjar hon direkt käka snö. Det börjar bli en vana. Jag fick verkligen säga till henne att skärpa sig för att få henne i fotposition igen. Nästa skick lika bra som första. Skicken är bra, men det är den korta, korta mellantiden som hon alltid äter snö. Roccisen (Thomas labbe 11 år) fick sedan göra två skick. Han får tummen upp. Verkligen härlig hund det där. Jag skulle nog kunnat skicka honom 100 gånger till med samma intensitet. Chenin var förstås galen medan Roccisen körde och slet sig till slut på sista skicket och mötte upp Roccisen, snodde saken och levererade till mig. Med det tyckte hon förstås att hon var skitduktig. Slutligen skulle Banshee (Kajsas aussie) få hämta ett föremål, han hade suttit och gnällt så nu äntligen var det hans tur. Snopen blev jag minst sagt när han bara luktade på fläckar någon meter ifrån mig istället för att leta föremål. Chenin fick hämta in föremålet istället och då följde han med henne ut, men inte för att leta föremål. Han pysslade med diverse fläckar. Roccisen får ändå betraktas som överlag bäst på det här idag. Han och Chenin var lika bra i själva arbetet men till skillnad från Chenin och Banshee sitter han helt tyst och väntar på sin tur. Vet inte om det går att hitta så mycket bättre labbe än det där och det är en skam för rasen att han inte gått i avel.
Spåret blev ett maratonspår eftersom jag insåg när jag släppte iväg Chenin att bussen hem gick om 20 minuter (och de går inte så ofta där ute). Så vi sprang oss igenom hela spåret. Chenin missade förstås två av sju föremål, men gjorde ett mycket imponerande spår. Hon följde enbart mitt människospår. Jag såg när andra spår, Roccisens som höll mig sällskap under spårläggandet, en katt, andra djur delade sig från mitt att hon inte ens tvekade. Vinklar tog hon också kanon. Eftersom jag inte snitslat började jag tveka och höll tillbaka henne (som vanligt har jag svårt att släppa kontrollen till henne helt), bara för att inse när hon för tredje gången drog iväg åt mosshållet att jag hade gått där eftersom jag fick syn på fotspåren i snön. Jag erkänner, jag är en dålig förare…
Så fort spåret var slut skyndade vi till bussen. Lazy som varit hos Thomas och Kajsa några dagar fick åka med hem för att senare bli upphämtad av föräldrarna. Det var en ganska lycklig chow som äntligen fick gå tillbaka till sin tomt…

På tordagkvällen blev det inget påskande för vår del. Chenin och jag tog en runda tillsammans med Jocke runt Lötsjön. Vi orkade helt enkelt inte springa båda sjöarna. Hemma med Hebbe väntade Kim och Annica. Tillsammans sjöng vi Singstar igen. Jag kan dock meddela att vi inte börjar bli bättre *asg*.
I fredags träffade Chenin, Lazy och jag upp Malin och Moa. I snöoväder tog vi oss till klubben där vädret var fint – snö och sol. Jag klippte Lazy lite medan Malin fotade hundarna och sedan dök Linda upp med Wilma och Lizzy. Tillsammans letade vi upp en praktisk basplats för hundarna. Linda la ett fint spår till Chenin medan jag la till Wilma. Medan spåren låg till sig vallade vi en uppletanderuta. Chenin gick först och var verkligen kanon! Samtidigt som jag skickade sprang det två främmande hundar in från sidan till rutan. Chenin var då längst ute och bara några meter ifrån dem. En snabb blick kastade hon på dem och letade sedan reda på sin grej och kutade in till mig. Det känns riktigt skönt med en hund som inte tappar koncentrationen för sådana störningar. Dessutom vet jag ju att det mycket väl kan bli slagsmål om någon av de kommande hundarna är en tik. Men springa fram och mucka gräl gör hon i alla fall inte, åtminstone inte när hon har roligare saker för sig Det andra skicket gick också kanon och då hade vederbörande fått in sina hundar. Moa, Wilma och Lizzy gick också bra. Moa var riktigt duktig som fortsatte ut djupt vid Malins omskick trots att hon inte hittade föremålet direkt. Det är inte alla hundar som går att skicka om i en smal korridor. Spåren gick också bra, Wilma jobbade på bra trots bilvägsövergång och vilt i spåret. Chenin spårade också bra. Linda lägger väldigt roliga spår och inte alltid så lätta, även om de inte är medvetet svåra. Chenin bockar och tackar för ansträngningen och surar över att hennes papprulle blev stulen av Moas dagiskompis (som även hälsade på i rutan). Avslutningsvis körde vi budföring på klubben innan Malin och jag promenerade hem.
På eftermiddagen åkte jag äntligen och hämtade min nya bil, en Mitsubishi Lancer sportkombi 2004. Härligt! Lazy blev upphämtad av Thomas och Kajsa. Skönt för henne att få komma ut till Ekerö.
Imorse sprang Jocke och jag med Chenin runt sjöarna. Sedan dess har vi mest legat i soffan och haft vilodag. Husse har fotat oss när vi har bråkat, busat och kelat. Så mysigt!
Ikväll ska vi iväg till Hebbes mamma och äta middag, sen är vi bjudna på fest. Chenin också förstås.

Vi önskar alla läsare Glad Påsk!

Chenin är med på jobbet idag. Hon ligger här i hörnet och hittills har bara de närmsta kollegorna upptäckt henne. Jag vet att det kan vara lite känsligt att ta med hunden på ett kontor där det sitter närmare 800 personer, men Chenin gör inte ett ljud ifrån sig, bara sover.

Stort grattis säger vi till Chenins syster Azzie som igår nedkom med fyra valpar! Jag passar också på att säga grattis till Kreivi´s som i förrgår fick fyra valpar! En liten Billy kommer att flytta in i vårt träningsgäng och det ser vi verkligen fram emot.

Veckan är snart slut, så himla skönt!
I måndags spöregnade det så det var inte speciellt lockande att gå till klubben. Chenin och jag mötte upp Malin och Moa i centrum och vi bestämde oss för att ta en promenad runt sjöarna istället för att bege oss till klubben. Chenin tyckte vädret var härligt men stackars Moa hade täcke på sig så hon var inte helt tillfreds.

Igår åkte Hebbe, Kim Chenin och jag till Alvik för att titta på en fin Mitsubishi Lancer till mig. Den var lite dyr, men verkligen härlig på många sätt. Jag funderar fortfarande på hur jag ska göra och pruta verkar inte vara ett alternativ…

Nu är det dags att avsluta dagen. Jag ska hämta Chenin som varit hos Jocke och sedan hämta upp Lazy eftersom föräldrarna åkte iväg idag igen och kommer inte hem förrän på måndag.

I fredags var Chenin med Jocke. Vid lunchtid kom de in till stan och hälsade på mig. Jocke och jag åt lunch ihop och gick sedan en sväng med Chenin i Humlegården. I Humlegården fanns det många att leka med. Där springer tydligen hundarna fritt fram till varandra hur som helst. En isländsk fårhundshane lekte Chenin med, vars ägare stod på andra sidan parken… Medan de busade för fullt dök en labbehane upp och innan man vet ordet av sprang en schäferhane fram. Som tur var hade ingen lika hett temperament som Chenin även om de morrades lite hanarna emellan. Det blev en lugn och stillsam hemmakväll framför Så ska det låta.

På lördag morgon jagade jag ut Jocke för att få lite sällskap i skogen. Vi tog oss igenom milen i Ursvik. Chenin hittade en trasa som låg under två snitslar, garanterat ett spårslut tänkte jag och tyckte snitslarna var väldigt lika Malins. Några meter senare mötte vi Malin och ett aussiegäng som var ute och spårade. En mil senare lämnade vi av Chenin hos Lazy och jag skjutsade Hebbe på pappas el-cykel ner till Solna Centrum. Oj, vad jag skrattade när vi åkte fram. Det blev alldeles för mycket spenderande i centrum. Vi köpte kläder, böcker, accessoarer, mat m m. Jag åkte hem och hämtade Chenin och Lazy hos föräldrarna och tog sedan tunnelbanan hem till oss. På kvällen kom Frida och Jocke över på middag. Kim och Annica dök sedan upp lagom till finalen av Melodifestivalen. Åsikterna om vem som skulle vinna gick isär. Jag är ju ett större fan av Sanna Nielsen än Charlotte Perrelli, men jag tror, trots att fler ringde på Nielsen, att Perrelli hade fler fans ute i landet. Efter att vi lyssnat på andras sjungande gav vi oss på att spela Singstar. Tjejerna vann tre gånger i rad mot killarna och det var länge sedan jag skrattade så mycket. Kim och jag gav oss på någon rapplåt och vi tog verkligen priset. Jag skrattade åt inspelningen så mycket att jag grät.

I söndags åkte Chenin, Lazy och jag med Annica och Edit till Kista. Vi la spår och körde uppletande. Chenin skulle börja med uppletande och innan jag hunnit samla ihop godis m m som skulle vara med till rutan hade Chenin sprungit till rutan och längst ut i denna och hämtat en av sakerna utan att varken Annica eller jag märkt att hon varit borta. Söta gumman ? man måste ju skratta? Jag gjorde därför bara ett skick till i rutan eftersom det bara fanns en sak kvar. Efter att Edit kört gjorde jag två skick till med Chenin varav det sista var lågt tempo ut, men högt tempo in som vanligt. Precis när Chenin skulle ta sitt spår fick hon värsta hostattacken. Edit fick därför gå emellan och det gick bra ? studsigt som alltid. Eftersom Chenin var hostfri när vi kom tillbaka och fick därför ta det spår som Annica lagt till henne. Hon jobbade bra, men genade förmodligen på ett ställe så där försvann en apport. En annan apport som låg på en stubbe gick hon helt över. Ett läderband missade jag att hon markerade eftersom jag väntade på att hon skulle plocka upp det. När hon inte gjorde det trodde jag inte att det fanns något där. För övrigt var det ett roligt spår med konstiga vinklar, över stigar, längst med bilväg osv. Något vilt verkade störa Chenin på slutet varpå jag sa till henne att skärpa sig, vilket hon också gjorde. Väl hemma igen tog Hebbe och jag en promenad med hundarna runt Lötsjön innan Lazy blev hämtad av föräldrarna och vi åkte till Hebbes mamma.

Jag trodde aldrig jag skulle orka med båda sjöarna igår eftersom jag kände av all träning i låren, men vi kämpade på och runt tog vi oss… Jag pratade alldeles för mycket i telefon igårkväll så idag är jag lite sliten. Chenin ska vara med Jocke idag och det innebär att jag får träffa henne vid lunch eftersom Jocke och jag ska luncha sen ta en sväng i stan.

I helgen kommer Lazy vara med oss. Pappa tvingar med mamma på något slags riddarmöte i annan del av landet

Lisa kräver en uppdatering så jag får väl göra en kraftansträngning. Pitbullen kom tillbaka till sin ägare. Den hade tydligen rymt från tomten i centrala Sundbyberg. Märkligt att det ska vara så svårt att hålla reda på sin hund! Jag hämtade Chenin hos Michaela på fredagskvällen och hundarna, Chenin och deras pitbull, hade faktiskt kunnat vara tillsammans inomhus också numera. Chenin och jag tog bussen till föräldrarna. Hebbe mötte upp oss där för lite middag och pjäxprovning. Efter Så ska det låta tog vi tunnelbanan hem till oss.

I lördags var det dags för aussieklubbens årsmöte som gick av stapeln i Enköping. Lisa, Loi, Malin, Moa, Chenin och jag var där tre timmar innan och mötte upp Linda, Elsa och Modja. Väl där bar det ut till skogen för att lägga spår och köra uppletande. Vi vallade två korridorer, eller den ena vallade bara envisa jag som ville ha två! Chenin gjorde första skicket kanon, lite sjöar i korridoren var bara att ösa igenom. Andra skicket i korridor två var också bra. Men tredje skicket blev inte lika bra. Hon var ut på djupet och letade men hittade inte – så trist när de inte får belöning för rätt beteende. Dessutom är hon nästan omöjlig att skicka ut på samma ställe när hon inte hittat något där. Jag fick gå med flera meter innan hon hittade föremålet. Chenin fick avsluta med ett skick i korridor två efter att de andra kört emellan och då fick hon synretning. Svårt att undvika en retning även om jag la henne så hon inte skulle se – hon vet ju.

Malin hade lagt ett fint spår till oss. Inte maratonlångt, men det förväntade vi oss inte heller (läs krävde). Förutom ett stopp med massa vindande vid en större stig jobbade Chenin bra och tog alla saker. Jag hade förstås svårt att tro att vi skulle in i ett snår, inte har väl Malin gott där men jodå ropade hon bakom mig. Vad jag förstod gick alla hundars spår bra, t o m för lilla Elsa som inte var så lite påverkad av skotten.

Årsmötet flöt på som vilken årsmöte som helst. Staffan Nordin höll i klubban och då är det ju alltid ordning och reda. Jag blev invald som ledamot, vilket valberedningen föreslagit så det var ingen överraskning. Efteråt hade vi ett kort styrelsemöte med endast fyra närvarande. Jag har ingen kommentar om det heller förutom att det ska bli spännande med detta rasklubbsarbete. Det bästa med styrelsemötet var dock att få mysa med lilla röda Cake, Lenas kvarvarande tik. Usch, det är nästan olagligt att sukta med en sån liten härlig sak! Jag var så nära att stoppa ner den i fickan och sno med den hem.

Lördagkväll var det dags för andra chansen. Jocke kom över och höll Chenin och mig sällskap medan husse var ute och svirade. Min kommentar är att jag hellre hade sett Ola en gång till än Sibel, annars helt OK.

På söndag tog Hebbe, Chenin och jag tunnelbanan till mamma och pappa. Därifrån tog vi oss med hundar och bagage i BMW:n till Romme Alpin. Det blev inte mycket till skidåkning för hundarna, men däremot för oss. Så även på söndagen. Hebbe var ny på det här och första åket tog 1,5 timme ner från toppen, sen var det lunch. Efter lunch ryckte han upp sig rejält och blev riktigt duktig. På natten sov vi på hotell, inget konstigt med det om man inte är Lazy. Vad hon har hållit på under denna resa! Hon vill inte stå med vid restauranterna för där går det folk, läskigt! Hon vill inte sova på hotell, läskigt! Hon vill inte vara i bilen utan river i filtarna, läskigt! Osv. Man tycker ju så synd om henne. På hotellet hade de en brandtrappa som vi använde när vi rastade hundarna. Chenin har varit duktig och gått upp och ner. Pappa däremot var livrädd. Herregud, vuxna människa.

Vi kom hem i måndags och på tisdagen hade jag rejäl träningsvärk. I överdelen av kroppen från all stakning i de gröna backarna och i låren från all muskelspänning i de svarta backarna. Träningsvärken hindrade mig dock inte från att springa sjöarna med Jocke, Anna, Dalton, Malin, Moa och Chenin. Vi var duktiga som tog oss igenom båda sjöarna, men Malin måste jag peka med långfingret mot. Jag vill se lite mer kämparvilja där!

Igårkväll blev det en sväng runt sjöarna med Annica, Sazza och Edit. Sazza luktade tydligen väldigt speciellt för när vi kommit fram till Råstasjön var Chenin helt fixerad vid beauceronerna. Hon bara skulle rida på dem till varje pris. Gud vad hon höll på, fjäska och rida. Inte förrän Sazza sa ifrån väl tillbaka vid Lötsjön kunde Chenin springa på framför igen. Jag har aldrig sett henne så här, inte ens med löptikar. Hon höll på som om hon höglöpte och det var två fertila, men ointresserade hanar med.

Det var veckan det. Puh! Ikväll ska vi ut och springa igen. Jocke, Chenin och jag tar oss an sjöarna…

Igår var Chenin hos Michaela igen. Jag var på mitt första kundmöte och det var intressant. Efter jobbet köpte jag med mig mat till Michaela och Kerstin. Vi åt hos dem och jag tog sedan bussen till hundklubben och mötte upp Malin och Anna. Vi var de enda som lyckats pallra oss dit i mörkret. Vi var väl inte tokmotiverade för träning men vi tittade ändå på varandras fria följ. Chenin gick pissdåligt, men fick en andra chans och ryckte upp sig koncentrationsmässigt. Apporteringsträning, ingångar, fart, gripande, hållande. Platsliggning som blev lugn, fin och trevlig. Fjärrdirigering med fokus på beröm för läggande eftersom Chenin knorrar lite i den växlingen, förmodligen har jag glömt att berömma det. Avslutningsvis ställde Anna upp som mottagare och vi fick till en fin budföring där Chenin fick sitta kvar extra länge hos Anna. Jag agerade sedan mottagare för Dalton. Efter träningen gick vi en sväng i skogen och bestämde att det var dags att börja springa tisdagar och torsdagar. Hela ”familjen” ska springa, dvs Anna, Dalton, Malin, Moa, Chenin och jag. För att värma upp inför springandet nästa vecka, sprang jag hem från Ursvik i kängor, termobyxor, mössa m m. Det var rätt tungt!

Imorse lyckades jag skära mig i tummen på Chenins burkmat. Skit vad det blödde. På väg till bussen mötte vi på en lös pitbullhane. Jag släppte Chenins koppel så hon hade fritt spelrum. Efter att hon fräst åt honom kom hon pinnande efter mig. Jag släppte henne lös samtidigt som jag sparkade bort honom från hennes rumpa. Ägaren kallade ändå inte in hunden och vi skyndade oss iväg mot bussen. Pitbullen hängde med i hasorna och då bestämde jag mig för att koppla den. Det är inte så passande att en ouppfostrad pitbullhane springer runt lös i centrum. Ingen ägare dök upp och de personer jag trodde kunde vara ägare visade sig bara vara rädda. När bussen kom hoppade vi på den. Hur vet jag inte. Chenin var lös och grinig, pitbullen slet i kopplet som en galning. Alla resenärer var rädda. Resan gick dock bra, Chenin var bara snäll och stannade kvar på bussen trots dörrar som öppnades och personer som klev på och av. Väl hos Michaela mötte hon och Kerstin upp mig. De har ju själva en pitbullhane så deras lägenhet är som ett hunddagis nu. Pitbullen har enligt uppgift kissat in lägenheten. Polisen är kontaktad och kommer hämta hunden någon gång under dagen. Jag hoppas att jag slipper träffa fler lösa pitbulls, eller hundar överhuvudtaget, i centrum. Vad hade hänt om det varit Kerstins Banditen som jag haft och inte Chenin? Det hade blivit ett ordentligt slagsmål. Tur att Chenin kommer undan med att vara gullig? Just nu sitter Jocke (kollega) och jag under utbildning. Den är dessvärre rätt dålig så jag ägnar mig åt annat.

Dags att gå vidare och släppa tanken på den där valpen, men ibland är det svårt. Jobbet gör det bästa för att så skall ske. Jag har haft hur mycket som helst att göra denna vecka, mesta någonsin för min del. Nu börjar det dock släppa lite.
På hundfronten flyter det på som vanligt. Lydnadsträning i måndags på klubben. Chenin var duktig, det börjar nästan bli tröttsamt att säga detta. Hon är ju alltid kanon. Platsliggning var super och det gör mig mest nöjd. Inkallningen fungerar inte riktigt – jag måste fundera på vad som har hänt där. Jag tränade massa fjärrdirigering på långa avstånd. Dirigeringsapportering. Kryp. Fotgående. Massa snabba lägganden. Framförgående som var alldeles för snett… Avslutningsvis körde vi en budföring. Chenin gjorde förstås kanon ifrån sig på den. 2,5 skick fram och tillbaka blev och därmed avslut hos mottagaren. Men nu ska jag berätta om en budföring som förstördes… (hinner inte ta det nu och vet inte om jag vågar, men jag måste ventilera mig om det senare i veckan i vilket fall som helst. Idioter till människor borde banne mig inte få ha hund!)

Glömde nästan att Chenin blev rabiesvaccinerad i måndags. Nu är det blodprov om 120 dagar som gäller.

Igår spenderade Chenin dagen hos Michaela i Bergshamra. Hon kommer förmodligen att vara där även på torsdag och fredag. Michaela pluggar hemifrån och kunde därför ha Chenin lite. Problemet är bara att hennes syster har en pitbullhane som inte direkt älskar alla hundar, så det är ju lite bökigt att ha Chenin där. Antingen får en av systrarna inte vara hemma eller så får de vara i olika rum. Chenin hade varit en liten princessa igår. Det känns så himla skönt att lämna bort henne och veta att hon blir väl omhändertagen, alltid trivs och alltid uppför sig. Så är livet (eller ska åtminstone vara) med vuxen hund! Igårkväll tog Jocke och jag en sväng runt Råstasjön och jag fick äntligen ändan ur vagnen och lämnade vin till min snälla bilmeck som lagade min bil i december.

Imorse blev det en sväng runt Lötsjön. Jag hade egentligen tänkt gå längre men fastnade förstås i hundsnack. Chenin roade sig förstås på egen hand med Kicks (Easy) och Leon (Difloyds). Tre svarta sötnosar. Dessvärre kan Chenin inte leka utan att skälla. Helst av allt vill Chenin få till en mobbning av någon hund när man leker tre, ingen av de andra hade som tur var samma avsikt… Hebbe tog med sig Chenin till jobbet i Uppsala idag och nu är det dags att möta dem vid stationen. Vi ska till Hebbes mamma och äta middag idag.

Igår bar det iväg till Katrineholm för aussieträff. Svårt att säga hur många som var där för det var inte lite folk. Jag skulle gissa på att vi var ca 30 aussies med ägare som trotsade regnet och mötte upp för lite social samvaro. Tillsammans med fyra andra åkte Anna och jag med ut i skogen för att lägga spår och köra uppletande. En person med en hane från Asphagens kennel la ett fint spår till Chenin. Chenin spårade lugnt och fint till en början men virrade till det rätt rejält vid ett ställe där en hund hade passerat. Vi tog oss till slut i mål men jag vet inte riktigt hur jag ska kommentera spårningen. Olik Chenin bara… Uppletandet var inget att tala om. Jag trodde jag gjorde klart och fick medhåll innan jag gick iväg att jag önskade en ruta som var minst 50 meter djup, dessutom minns jag att jag påtalade risken för att rutan kunde hamna för nära Annas spår. Korridoren visade sig vara 20 meter djup och de flesta hundar blev rätt chockade, Chenin tvärvände i luften när hon kände föremålet så tidigt. Visst kan det var bra någon gång att träna kortare avstånd, men jag brukar vilja avsluta det med ett långskick. Annas spårslut låg dessutom 5 meter ifrån rutans kant och någon av de första hundarna plockade förstås slutet direkt… Det som var bra med uppletandet var att jag för en gång skull inte varit med och vallat, om man ska se något positivt i träningssyfte.
Väl tillbaka på brukshundklubben blev det lite lunch innan vi fortsatte på lydnadsplan. Alla utom fem körde dock ringträning och Anna som är blivande aussieägare var ganska chockad över att det var så få aussieägare som verkade vara bruksintresserade. Windedos-Lena hjälpte några ekipage med lydnadsträning, bland annat Chenin och mig. Det kändes verkligen kanon och hjälpsamt att få domarögon på sig. Dessutom blev jag löjligt glad över den fina kritik vi fick över fria följet! Den enda kommentaren handlade om hur jag gjorde med axeln i stegförflyttningar till höger. Det känns så himla kul att fila på så små detaljer. Vidare blev det en del intressanta diskussioner om inkallning med ställande och läggande. Chenin och jag körde också platsliggning som kändes bra, rutan, läggande, fjärrdirigering och kryp. Avslutningsvis krävde jag att få träffa valpen som Lena enligt rykte hade med. Jag tycker ju att kullen som hon haft verkar super, Noah och Smita känns som en bra kombination. Jag trodde att valpen hon hade kvar skulle vara en svart eller blå hane som inte hunnit bli hämtad. Ut på plan kommer en leverfärgad tik utan svans! Luften gick ur mig och hjärtat hoppade till. Allt jag fick ur mig var ååhh, vilket valpen hörde och tog all sats för att komma över staketet och slutligen upp i famnen. Inte gjorde det saken sämre att valpen var social mot både människa och hund, hade jaktlust och kamplust och verkade så självständig. Aldrig förut har jag smält så för en valp. Det visade sig att detta var Lenas favo-valp som hon inte velat släppa ifrån sig ännu. Oj, vad det kändes som min valp… Jag måste erkänna att det har varit ganska svårt att släppa bilden av den där lilla röda tjejen sedan dess och jag är ju inte den som faller för valpar direkt. Det känns löjligt.
Idag promenerade jag till klubben och mötte Kim och Annica. Kim hade lagt ett finfint spår till Chenin, till skillnad från förra gången låg inte tio vinklar inom samma fältområde Chenin tog alla apporter och tog alla vinklar fint, en gick hon lite över men letade sig tillbaka. Tempot var lika högt som vanligt, vilket kändes skönt med tanke på att hon betedde sig som en normal hund igår. Jag tror i för sig att hon mådde lite illa igår, hon spydde en del på morgonen. Efter spårning tog vi en promenad hem, duschade Chenin och tog sedan tunnelbanan till mamma och pappa. Chenin fick följa med dem till mormor medan Hebbe och jag åkte till stan och kollade på möbler. Jag åkte sedan också till mormor. Väl där somnade jag på soffan men vaknade snart av att Lazy stod och gnällde. Nervösa hund! Tack och lov för Chenin och låt mig aldrig ha en nervös hund igen! Nu är vi hemma igen och film väntar med några vänner.

Veckouppdatering igen…
I måndagskväll var vi upp till hundklubben för träning, främst passivitetsträning. Den gick jättebra, lugnt och fint, tills en spindel klättrade över mig och jag flög upp som skjuten. Chenin började förstås gapa på mig, så får man banne mig inte bete sig… Varpå jag sa till henne vad jag tyckte om att hon försöker styra mig. Precis då ringde min chef på mobilen samtidigt som det kom nya ungdomar. Typiskt! Och pinsamt! Hursomhelst får man väl säga att Chenin med tanke på omständigheterna skötte sig bra medan jag hjälpte de nya. En platsliggning var vi med på innan vi gick hemåt. Jag valde att träna nere vid motionsspårets start istället eftersom förväntningarna är lite lägre där. Chenin var super i träningen.
Medan vi tränade sprang det fram en lös pitbulltik. Om man känner Chenin förstår man nog att situationen inte var alltför lustig. För att Chenin inte skulle vakta mig sa jag till henne att gå och busa med den. Samtidigt märkte jag till min lättnad att det var en unghundstik. Chenin lekte på sitt sätt, skälla och jaga, vilket förstås skrämde den lilla. Chenin vände då snabbt till mig för mer träning varpå tiken hängde i hasorna. Ut och leka igen blev ordern. Under denna tid försökte hussen få in sin hund, förgäves. Händelsen utspelade sig 5 ggr till innan personen fick in hunden. En del människor undrar man varför de ska ha hund!
I tisdags hände en annan incident, fruktansvärt pinsamt. Jag försökte sno en killes mobiltelefon på tunnelbanan. Hela situationen var så fruktansvärt pinsam att en ursäkt inte ens gjorde skillnad. Anledningen till mitt beteende är att jag var 99 % säker på att killen rotat i min öppna väska på tunnelbanan och att killen sedan råkade ha en likadan mobil som min jobbmobil gjorde att jag handlade instinktivt, utan att först kolla om jag hade min egen kvar… Fråga mig inte varför… Jag kan dock meddela att mina arbetskamrater har haft många trevliga stunder efter jag har berättat denna incident. Kvällen ägnades åt en promenad runt sjöarna med Jocke.
I onsdags blev det en promenad till klubben igen. Jag känner mig riktigt hurtig som går så mycket nuförtiden. Tillsammans med Anna, Malin och Annica tränade vi lydnad på treans plan. Platsliggning inledde vi med och Chenin var duktig, medan jag gick och kissa Andra moment tränades också i vanlig ordning. Fritt följ, apportering, fjärr, kryp osv.
I torsdags blev det en tur runt sjöarna med Jocke igen och i fredags avslutade vi veckan med sjöarna tillsammans med Frida och Fia. Annica, Kim och beauceron Edit kom sedan över på kvällen. Vi gjorde i ordning lite middag tillsammans så det var trevligt. Chenin och Edit fick ligga i varsin soffa och Chenin blängde förstås surt medan Edit inte förstod vad Chenin tittade på… Chenin lugnade ner sig något och deckade på golvet. Överlag tycker jag att Chenin skötte sig bra med att kontrollera sitt beteende.