Chenin.se

Igår tränade vi på klubben i ljuset för första gången efter en taggad promenad. Chenin fick köra först i vanlig ordning. Lycklig över att gå några meter fot gick Chenin långt långt fram i position, utan möjlighet att rätta. Chenin sprang sedan till Choice som satt uppbunden och välte omkull henne så hon landade i blött dike. Ibland är hon bara knäpp! Skrattade till exempel halvt ihjäl mig åt Chenins klickerpass inne förra onsdagen. Varje gång man ber om något får man lite till. Hennes reaktionsförmåga är så snabb att hon hinner bjuda på massa beteenden om jag inte klickar exakt rätt. Så jag fick inte bara nosdutt på handen och lyckades också på några få klick få till en dutt i kombination med ett riv på benet av Chenins tass. Och det värsta är att man skrattar åt henne – hon är ju underbart söt när hon ”trying to hard”.

Choice gick skitbra på klubben, bra position i fotgåendet (det märks tydligt att jag varit mer noggrann och tränat henne mer), snabba lägganden, hopp-stå sitter riktigt fint och jag började kommendera det vid sidan och fick lyckanden trots avsaknad av retning emellanåt, bra fjärr, lite hetsigt kryp, apportering av spårapport med något tugg om jag inte påminner henne om godiset framför näsan hela tiden.

Det kändes som ett bra effektivt pass och jag kan konstatera att sällan-träning verkar löna sig trots allt.

Springning idag med Anna. Båda sjöarna första gången i år i ljuset. Snön och isen är nästan helt borta, men ändå var det inte speciellt slaskigt. Efteråt tog Chenin, Choice och jag tunnelbanan till Kista för att äta middag med hussen. Jag borde egentligen läst in mig mer på det seminarium jag ska hålla imorgon men min metod är att förtränga det så långt som möjligt för att slippa nervositeten.

Jag har haft skidsemester i helgen med mamma och brodern (den yngsta äldre). Efter en trevlig tjejmiddag hos Nattis med Yannetty och hundflickorna i fredags skyndade jag hem från Tyresö för att packa. Chenin och Choice hade nog gärna stannat längre för de tyckte det var riktigt spännande med huset och tomten som var nyheter för dem. Själv var jag trött och stressad för att hinna med allt inför lördagen. Efter att ha pratat tragedi med Frida, men samtidigt skrattat mer än på länge, fick jag några timmars sömn innan det var dags att kliva upp på lördagen. Morgontidig promenad med alla tre hundflickor, Lazy inkluderad, bar det iväg till Romme. Där hade vi två fina skiddagar med mycket effektiv åkning, vegetarisk wok till lunch, blöt och kall skidåkning i ösregn, ras i ankarliften, tacobuffe till middag, promenad i fabriksområde, kloklippning, P3-lyssnande, bråk med brodern om mattider, god frukostbuffe, videofilmning i backarna, smärta i lårmusklerna m m. Jag råkade turligt få med pappas nya skidor och även om de var lite långa var de alldeles underbara att åka med. Aldrig mer mina Head-skidor igen! Jag lyckades t o m övertala mamma att hyra nya för att få uppleva skillnaden. Plötsligt blev man en väldigt mycket bättre och säkrare skidåkare.

Givetvis har Chenin och Choice fått uppleva fjällen. För Chenin är det ju inte direkt första gången, men Choice tittade med stora ögon på alla konstiga bigfoots. Och nej, Chenin och Choice är inte trötta på snö i alla fall. De försökte busa hela tiden och Choice rullade sig lyckligt i snön så fort hon fick chansen.

I torsdags var vi först och sprang runt sjöarna med Anna. Jag fick dock gena tillbaka för att hinna till simmet. Bästa simmet hittills blev det. Tjejerna fick simma tre pass var, samtidigt. Choice i koppel och Chenin lös. På så vis kunde jag få upp Choice ur vattnet utan en hysterisk Chenin som skulle lägga sig i. De simmade ungefär 3-4 min per pass, Choice något längre än Chenin. Men hela simpasset gick otrligt mycket lugnare än vanligt. Vi lekte med saker och båda hundarna lyssnade. När Choice började crowla, kunda jag justera med kopplet så hon simmade bättre med fokus på annat än plasket.

Nu uppdateras min veckoblogg äntligen. Alla funderingar man tänker på och skulle vilja hinna skriva ner försvinner ju när man uppdaterar så sällan. Först ville jag klaga över hur skitiga hundarna blir av allt slask i slutet av veckan men i söndags kom snön och flickorna kunde gå rakt in igen utan torkning till min lycka. Tassarna var rosa och även om det försenar sommaren var jag kortsiktigt tacksam. Men det skulle snabbt gå över, i igår muttrade jag över smuts igen och kände mig helt nedslagen av att behöva torka hundarna och ändå inte få ett godtagbart resultat. Vad less jag blir av allt grus hemma!

Men isen börjar äntligen lätta och nog har jag ramlat lite senaste veckan men dock inte under springning. Förra tisdagen var det fortfarande lite isigt och hårt i marken. Mina något föråldrade joggingskor underlättade inte heller känningar i meniskeln i knät.

I onsdags var det inte jag som var dålig utan Gustur som hade ont i ett framben. Således ingen ridning (och det hade ändå inte lockat i mörkret) utan istället mysig promenad alla fyra. Det är faktiskt helt underbart och tacksamt att vara omgiven av så fina djur. Efter stallbesök följde veterinärbesök för rabiesvaccination av Choice. Jag hade visst förträngt att Chenin hade vaccinerats med 3-årsvaccinet bara fyra gånger. Men plånboken var tacksam för att det kom till kännedom.

När Jocke gjorde mig lunchsällskap på fredagen passade jag på med ett besök på löplabbet och ett förhastat skoinköp utprovade på mina diskutabla springsteg (skorna försöktes sedermera idag bytas upp till ett par med bättre fröjd för ögat, men förgäves, detta är dem som mina fötter kräver). På kvällen åkte istället bowlingskorna på när Hebbe och jag bowlade med Issen, Kamilla, Frida och Kim. Det var kul, men jag förlorade ganska stort.

På lördagen hade jag åtagit mig att aktivera Doc (eftersom Anna var hemma i Norrland över helgen). Det blev först promenad med mamma och alla tjejer. Jag tog de stökiga Chenin och Doc under min kontroll och alla fyrbenta överlevde utan skråmor även om Chenin var bra sugen på att smocka Doc emellanåt. Därefter blev det mer promenad för Doc och Choice och lång springtur runt Råsta, Löt och kyrkogården. Sedan lite vistelse hos föräldrarna innan Doc återlämnades. Kvällen spenderades med varvande mellan stortvättning av 10 tvättar och middagsbesök av Nattis och Erik.

På söndagen blev det promenad med mamma, lite städning och sedan en tur till klubben för lydnad och promenad. Jag hade tänkt lägga spår till Chenin men motivationen försvann med vädret. Istället fick båda tjejerna varsitt lydnadspass innan vi åkte till mamma för att sy upp byxor. På kvällen mötte jag upp Hebbe, Stefan, Hanna och Leyla i Kista för att se Shutter Island – en obehaglig historia.

I måndags var vi i vanlig ordning på klubben och tränade med Anna och igår var vi med Anna och sprang runt sjöarna.

Jag har vänt på dygnet helt. Under helgen har jag gått upp strax efter sex, båda dagarna! Känns märkligt att gå ut innan alla andra och promenera vid sjöarna, men det är ljust och härligt. Ingen vårdepression här inte – kanske har man kommit över det – för jag känner mig bara så glad över det fina vädret. Man kunde ju önska sig några fler plusgrader men men. Och just nu känner jag att det nog räcker med vinter och kyla för i år. Kanske allra mest för att vallningssuget drar ordentligt i en. Anna och jag har stora planer!

I lördags möttes Anna och jag på klubben för lite hundträning. Patrik, Veronica och Zorro dök också upp och Choice fick springa några varv med Zorro (läs: lägga honom på rygg och kampa med hans nacke). Choice och jag la sedan ett ostspår till Chenin, relativt långt men pga av skaren måste man följa redan upptrampade spår annars åker man igenom i varje steg och det blir lite tungt. Chenin gick som en klocka! Choice grillades sedan i lydnaden under Annas skarpa öga. Jag tycks ha börjat få Choice att gå lite långt bak i fotgåendet. Jag har ju verkligen gett mig f-n på att aldrig belöna för långt fram eftersom jag tycker det är fult och aussies ofta har tendens till att hamna väl långt fram när de blir övertaggade (åtminstone storasyster…). Vi trampar på med det mesta: ligg, hopp-stå, kryp m m.

På kvällen kom Anna och Cicci över för att se Melodifestivalen med mig och spana in vår lya. Vi hejade på Anna Bergendahl så vi var nöjda, annars var det inte det starkaste startfältet kanske – såg ingen som vinnare av Eurovision. Cicci och jag bestämde utgång och inledde promenad med hundarna till föräldrarna för avlämning. Inte kom vi långt förrän Cicci ramlade i en isig backe. En deja vu från en utgång till Monkeybar för 9 år sedan utspelade sig när Cicci även denna gång drog något i knät. Så synd om stackaren! Ingen utgång med andra ord och istället skjuts av Cicci till Karolinska på söndagen. Idag är det operation av knät som gäller. Och som ni kanske förstår är knät inte min favoritdel just nu.

Igår var vi en sväng till klubben efter jobbet. Det märks att det börjar bli vår för det var full aktivitet på klubben. Anna och jag tog först en promenad där jag pratade med Chenin och Choice om det här med att äta/söka hästbajs hela vägen. Normalt har jag inte brytt mig om de äter lite hästbajs men när de maniskt letar efter det får man nog. Därefter blev det först lite träning för Chenin medan Choice surade uppbunden (till skillnad från Chenin slutar hon dock skälla när det inte lönar sig – hon har inte samma ihållighet som storasyster). Chenin fick mer lydnadsträning än någonsin och det höll bra dagen efter. Vi körde minimalt fotgående, ingångar, backa, ligg/sitt på avstånd m m. Lyckliga Chenin är en underdrift! ”Pic me!” är hennes mellannamn. Efter en lång platsliggning för båda tjejerna där jag provocerade ordentligt och belönade (bästa sättet att träna plats med båda har jag märkt eftersom Chenin är riktigt bra på det och alldeles alldeles tyst så länge det händer något) blev Chenin förpassad till bilen medan Choice fick sitt lydnadspass. Kändes otroligt bra, bättre än på länge. Hon var taggad och gick väldigt bra fotgående (bara det kan ju göra ens dag), plötsligt kunde hon apportera med ingångar utan tugg (efter ett uppehåll på månader och separat träning av ingångar och avlämningar), hopp-stå börjar arta sig, snabba lägganden, lägganden på avstånd, påbörjade framförgående m m. Kort men effektiv träning och inte alldeles för mycket hundprat.

Lånar bilder av mäklaren för att visa lägenheten.

Nu snöar det igen och jag struntar i vad alla andra människor på internet och jobbet tycker – jag tänker i alla fall njuta av rena fina hundar och ljus miljö så länge det går. Visst längtar jag till våren och sommaren men det där mitt emellan kan jag vara utan. Har också lovat mig själv att aldrig mer klaga över snö eller värme – vi har haft alldeles för lite av de varorna de senaste åren. Kyla och framförallt vind är jag dock måttligt road av men om temperaturen stannar runt nollan är jag mer än nöjd. För då kan vi fortfarande springa. Anna och jag har ju kommit igång nu med det. Hon vill springa tre dagar i veckan och jag försöker bromsa till två. Igår var det dock så isigt att jag hade kramp i vaderna efter tre fjärdedelar men ändå inte var anfådd, för allt man försökt göra är att inte ramla på isen. I tisdags var det något bättre och inte lika tungt för benen. Många IKEA-turer har det också blivit, lite lydnadsträning, tur till Gustur i onsdags, ridning på Gustur i söndags med Choice springandes med på tur, promenerande i nya området och helgturer med mamma och Lazy. Simning för flickorna igår också. Chenin simmade ca 4+4+4 min. Simningen är minst sagt omständigt med två. Choice vägrar ju gå upp ur poolen när hon väl är i så jag måste verkligen anstränga mig för att få kontakt och få in henne och då går ju Chenin igång som en toka. Igår hoppade hon ner två gånger från ett högt ställe eftersom hon är så olydig nu. Givetvis fick hon betala för det imorse.

I övrigt är Chenins vanliga jag tillbaka efter skendräktigheten och det innebär att hon är fullkomligt odräglig, hänger och sliter i kopplet och framförallt taggar hon på allt hon kan och tycker livet är allmänt kul. Hon är rätt macho också och bangar inte en fajt om det finns lämplig kandidat. Kan man få beställa skendräktig, dvs lagom, hund för jämnan?! Som tur är mår hon rätt bra och kan därför få börja vara lite lös en bit på promenaderna. Det innebär att hon blir väldigt cool att ha vid möten med hundar som gör utfall. Lös behöver man liksom inte svara på sånt tjafs.

Choice då? Hon är lite småknäpp. Senaste nätterna vaknar jag av att hon står, flåsar och hänger på mig. Trodde först hon var sjuk, men nej, bara väldigt unghundsvaken verkar det som (och kanske har det något att göra med att jag har lite för varmt i hela lägenheten…). Kanske är det Chenins arroganta attityd som påverkar att hon inte hittar något bra liggställe?

Vad gäller lägenheten har vi kommit väl tillrätta nu. Det börjar se ut som ett boende och inte en flyttplats. Dessvärre har vi redan fått inbrott i källaren… Otroligt när man flyttar från Hallonbergen till Filmstaden… Hundarna verkar stormtrivas i nya lägenheten och det gör vi med bortsett från att vi inte har någon naturlig plats för avhängning av kläder i hallen.

Känner mig lite hypokondrisk, många på jobbet har drabbats av vinterkräksjukan och många hundar har kennelhosta. Vi håller tummarna hårt för att vi klarar oss ifrån det där.

Måste avsluta med en rolig grej. Chenin hittade ett gosedjur i form av ett får häromdagen. Jättegulligt att hon ordnar egna vallningsobjekt. Fast hon behandlar det inte så värst bra…

Skrattade så jag grät åt tjejernas ski-cross i OS. Jag kunde inte ens beskriva för Hebbe hur kul det var när halva gänget inte kom upp för första guppet utan gled baklänges tillbaka. Eller när hälften inte ens tog sig i mål. Eller när den sista i ett heat som efter mycket om och men väl kom ner, långt efter de andra, ramlar i sista guppet, tappar allt möjligt i backen och åker ner med huvudet före över mållinjen framför stor publik. Hon gör en Anja-säl och kommentatorn säger ”man ska inte skratta men hon har ju en hel skidbutik i backen”. Är det verkligen en officiell sport?! Sjukt kul i alla fall och lika slumpartad som skridskorna där alla ramlar och vem som helst kan få guld. En repris från Ski-crossen efterlyses desperat.

Jag vill egentligen bara skriva om nonsens istället för väsentliga saker som flytt av bohag. Men ok, vi är nu på ny adress. Det känns otroligt härligt. Hundarna tycker mest att det är spännande och finner sig väl i nya boet. Första kvällen undrade de när vi skulle åka hem, men när väl hundfiltarna kom på plats boade de ner sig fint. Annars har de mest jobbat med att stå i vägen för allt och sova i farstun medan vi bar in och ut.

Vädret är också en återkommande faktor. Jag fick panik när snön var på väg bort. Visserligen vet jag att den ställer till det för många, mig själv inkluderat, men slasket ger mig kalla kårar. Det ska vara vitt och fint så länge som möjligt. Jag saknar förvisso värmen något oerhört men de senaste vintrarna har jag saknat ordentlig snö så det ska mycket till innan jag klagar. Denna vinter får vi nog inte uppleva igen under vår livstid. Sedan har jag insett att jag har det rätt bra som förortsbo. Inget slask som i stan och inte svårigheter att röra sig som på landet.